Beaktats t.o.m. FörfS 901/2019.

19.7.1974/615

Lag om rannsakningsfängelse (upphävd)

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

Denna lag har upphävts genom HäktningsL 23.9.2005/768, som träder i kraft den 1.10.2006.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas:

1 § (30.4.1987/455)

Den som är häktad för brott skall omedelbart föras till ett allmänt fängelse eller till en anstalt som av justitieministeriet godkänts för förvaring av rannsakningsfångar. Om det för att utreda brottet är nödvändigt, får den myndighet som beslutat om häktningen dock förordna att den häktade skall hållas på något annat ställe som är lämpligt för längre tids förvaring, högst till dess åtal upptas till behandling vid domstolen. Sedan åtalet prövats vid domstolen kan den häktade endast med justitieministeriets tillstånd förvaras på annat ställe än i ett allmänt fängelse eller en ovan nämnd anstalt som godkänts av justitieministeriet.

Har den som häktats kallats till förundersökning för att höras om något annat brott, får han under bevakning föras till förundersökningen, utanför allmänt fängelse med tillstånd av justitieministeriet och utanför annan förvaringsplats med tillstånd av den tjänsteman som svarar för verksamheten där.

2 §

Rannsakningsfånges frihet skall begränsas endast i den mån syftet med häktningen, hans säkra förvarande i fängelset och ordningens upprätthållande kräver.

När fånge förflyttas utanför anstalten, skall väckande av onödig uppmärksamhet undvikas.

3 §

Rannsakningsfånge kan beviljas tillstånd att under bevakning avlägsna sig från anstalten för att besöka nära anhörig som är svårt sjuk eller bevista nära anhörigs begravning eller av annat synnerligen viktigt skäl.

4 §

Insjuknad rannsakningsfånge, som icke kan få behörig vård i anstalten, skall under nödig övervakning flyttas till sjukhus eller motsvarande inrättning utom anstalten.

Ett litet barn till en rannsakningsfånge kan tas in för vård i anstalten, om detta är förenligt med barnets fördel och fången själv önskar det. (31.1.1995/129)

5 § (31.1.1995/129)

När en rannsakningsfånge har anlänt till anstalten, skall han vid behov visiteras i vittnes närvaro. Visitation kan vid behov även ske senare. När fången anländer till anstalten kan han vid behov även kroppsvisiteras i vittnes närvaro, om skäl därtill prövas föreligga. Kroppsvisitation kan ske även senare, om det är nödvändigt för att förebygga rymning eller upprätthålla ordningen eller om rannsakningsfången misstänks för innehav av förbjudna föremål eller ämnen. Beslut om kroppsvisitation fattas av direktören för straffanstalten, jourhavande tjänstemannen vid anstalten, någon som handhar förmansuppgifter inom övervakningen eller någon annan tjänsteman som enligt arbetsordningen är ansvarig för övervakningen av anstalten eller en avdelning vid den. Specialgranskning får utföras i straffanstalten eller något annat utrymme i den, om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen och säkerheten eller för att finna förbjudna föremål eller ämnen. Om det i en avdelning eller i andra utrymmen vid straffanstalten utförs specialgranskning, får kroppsvisitation företas på alla fångar som är placerade vid avdelningen eller som befinner sig i de utrymmen som skall granskas. Beslut om specialgranskning fattas av direktören för straffanstalten, vaktchefen eller jourhavande tjänstemannen vid anstalten. (19.3.1999/365)

Utrymmen som står till rannsakningsfångars förfogande och egendom som innehas av rannsakningsfångarna kan vid behov granskas. Föremål som är ägnade att förorsaka olägenhet för renligheten, ordningen eller säkerheten i anstalten kan omhändertas för att förvaras i anstalten eller sändas till ett ställe utanför straffanstalten som fången har anvisat.

Direktören för straffanstalten kan besluta om kroppsbesiktning på en rannsakningsfånge, om fången på sannolika skäl misstänks för ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i mer än sex månader eller för straffbart bruk av narkotika. Om kroppsbesiktningen utförs av någon som inte tillhör hälsovårdspersonalen, skall ett vittne vara närvarande. I övrigt iakttas vid kroppsbesiktning 5 kap. 12 § 2 och 3 mom. tvångsmedelslagen (450/1987). (13.7.2001/657)

Om det finns skäl att misstänka att en rannsakningsfånge är påverkad av alkohol eller något annat rusmedel, kan direktören för straffanstalten utan hinder av tvångsmedelslagen besluta att fången skall lämna urin-, saliv- eller utandningsprov. Dessutom kan som villkor för oövervakat besök upp ställas att en rannsakningsfånge på uppmaning skall lämna urin-, saliv- eller utandningsprov. Provtagningen får inte förorsaka onödig olägenhet för den som undersöks. På en rannsakningsfånge som utan giltigt skäl vägrar lämna urin-, saliv- eller utandningsprov kan blodprov tas. (19.1.2001/20)

6 §

En rannsakningsfånge skall i mån av möjlighet hållas i enrum och får ej utan eget samtycke placeras tillsammans med någon annan än en rannsakningsfånge. Män och kvinnor skall placeras i skilda rum. En rannsakningsfånge får inte placeras tillsammans med en annan fånge, om detta kan äventyra en säker förvaring, ordningen i fängelset eller utredning av brott. (30.4.1987/455)

En rannsakningsfånge får delta i gudstjänster, andaktsstunder och andra religiösa sammankomster samt tillbringa fritiden tillsammans med andra fångar, om inte syftet med häktningen eller ordningen vid anstalten därigenom äventyras. Sådan kontakt mellan rannsakningsfångar som kan äventyra utredningen av brott skall om möjligt förhindras. (19.3.1999/365)

Rannsakningsfånge skall i mån av möjlighet beredas tillfälle till privata samtal om sina personliga angelägenheter med lämplig person.

6 a § (19.3.1999/365)

En rannsakningsfånge får isoleras från andra fångar, om det finns grundad anledning att misstänka att han inom straffanstalten eller när han kommer dit har rusmedel eller andra förbjudna ämnen eller föremål i sin kropp.

Straffanstaltens direktör beslutar om isolering. En fånge får hållas isolerad tills rusmedlen eller de andra förbjudna medlen eller föremålen har avlägsnat sig ur fångens kropp eller det annars inte längre finns orsak till isolering. Isolering får dock fortgå högst sju dygn. Om isoleringen förorsakar fara för fångens hälsa, skall isoleringen avbrytas.

En läkare skall så snabbt som möjligt undersöka om isoleringen kan äventyra rannsakningsfångens hälsa. Den isolerades hälsotillstånd skall även i övrigt noggrant följas.

7 §

Rannsakningsfånge får inneha tillhörigheter som han medfört eller senare erhållit, såframt detta icke medför olägenhet för ordningen i anstalten. Annan egendom skall tagas i förvar i anstalten, om det är möjligt. Är egendomen av den art att den lätt förskämmes eller är den eljest synnerligen svår att förvara, skall den på fångens bekostnad sändas till ställe, som han anvisar, eller ock säljas. Förskämt gods skall i vittnes närvaro förstöras.

Angående användning av fånges penningmedel bestäms genom förordning. Förbjudna penningmedel som påträffats hos en rannsakningsfånge eller på något annat ställe i anstaltens utrymmen och som tillhör fången kan tas i förvar i anstalten för en viss tid, dock högst tills fången friges. Straffanstaltens direktör beslutar om saken. (19.3.1999/365)

Är egendom som fånge har på annan ort, i behov av vård, som fången icke själv kan ombesörja, skall direktören eller den tjänsteman, som utövar tillsyn över ovan i 1 § avsedd annan anstalt där fången förvaras, anmäla saken hos socialnämnden i fångens hemkommun, på vilken det ankommer att vidtaga åtgärder för egendomens vård. Vid behov kan socialnämnden begära förordnande av god man för vården av egendomen.

Fånge skall i mån av möjlighet lämnas bistånd för skötseln av sådana viktiga personliga angelägenheter som han till följd av frihetens förlust icke själv kan ombesörja.

8 §

Rannsakningsfånge skall iakttaga ordning och renlighet.

9 §

Rannsakningsfånge får använda egna kläder samt, om ej ordningen i anstalten blir lidande, åt sig anskaffa kost utom anstalten. Fånge har rätt att inhandla varor på försäljningsställe inom anstalten.

10 §

Försorg skall dragas om rannsakningsfånges hälsa. Fången skall beredas tillfälle till daglig vistelse utomhus och till lämplig motion.

Sjuk eller skadad fånge skall behörigen vårdas och rehabiliteras. Tandvård skall givas när detta är nödvändigt för behandling av sjukdom eller till förhindrande av betydande skada.

11 §

En rannsakningsfånge är inte skyldig att arbeta eller delta i någon annan sysselsättning som anstalten ordnar eller godkänner. Önskar fången arbeta eller delta i någon annan sysselsättning, skall honom i mån av möjlighet beredas tillfälle därtill. (31.1.1995/129)

Utför fånge fångarbete, skall överenskommelse om grunderna för lönen träffas, innan arbetet påbörjas.

Utför fånge eget arbete, tillfaller inkomsten därav honom. Fången skall dock själv bekosta material och verktyg som behöves för arbetet samt ersätta anstalten de särskilda kostnader som arbetet åsamkar. Angående grunderna för kostnadsersättningen skall överenskommelse träffas, innan arbetet påbörjas.

Till en rannsakningsfånge kan betalas brukspenning enligt de grunder som justitieministeriet fastställt. (31.1.1995/129)

12 §

Rannsakningsfånge och rättegångsbiträde för honom skall tillåtas att upprätthålla kontakt med varandra genom sammanträffanden, brev och, i mån av möjlighet, genom telefonsamtal. Sammanträffande kan övervakas, om särskilt skäl därtill föreligger. Överläggning med biträde får icke avlyssnas, ej heller brev granskas, såframt ej grundat skäl att befara missbruk föreligger. Yppas missbruk, kan överläggning avbrytas.

13 §

Post- och andra försändelser till och från en rannsakningsfånge skall granskas, om inte något annat följer av 12 §. Kan frambefordran av en försändelse äventyra syftet med häktningen eller störa ordningen i anstalten, skall försändelsen returneras eller lämnas till fången när han friges. Av samma skäl kan fångens brevväxling läsas. (31.1.1995/129)

Brevväxling mellan en fånge och en myndighet som övervakar verksamheten vid straffanstalten eller förvaringsplatsen, eller ett övervakningsorgan för de mänskliga rättigheterna hos vilket fången enligt internationella konventioner har besvärs- eller klagorätt, skall utan dröjsmål frambefordras ogranskad. (31.1.1995/129)

En fånge har rätt att ta emot besök under behövlig övervakning. Medan förundersökning pågår får besök av någon annan än en nära anhörig förbjudas, om det kan antas att besöket äventyrar syftet med häktningen. Besök av nära anhöriga och, när övervakning av någon annan orsak inte anses behövlig, även av andra får tillåtas utan övervakning. (30.4.1987/455)

Om det finns grundad avledning att befara missbruk, kan det ställas som villkor för ett besök att den som har kommit för att träffa fången samtycker till kroppsvisitation för att utreda vad han har i sina kläder eller annars bär på sig. En kroppsvisitation skall förrättas finkänsligt och den får inte förorsaka större olägenhet för besökaren än genomförandet av visitationen oundvikligen kräver. Om besökaren vägrar att underkasta sig kroppsvisitation, kan besöket ordnas under särskilt övervakade förhållanden eller vid behov förbjudas. (31.1.1995/129)

13 a § (30.4.1987/455)

En rannsakningsfånge får utom i det fall som avses i 12 § stå i telefonkontakt utom anstalten för att sköta sådana viktiga ärenden som inte kan skötas genom brev eller med besök. Telefonsamtal får förbjudas eller avbrytas, om samtalet kan äventyra en säker förvaring, ordningen i fängelset eller utredningen av brott. Samtal mellan fången och andra än i 13 § 2 mom. nämnda myndigheter får avlyssnas.

13 b § (30.4.1987/455)

Om en fånges samtal avlyssnas med stöd av 12 eller 13 a § skall fången och den som han står i telefonkontakt med, innan samtalet börjar, underrättas om att samtalet avlyssnas.

14 §

Rannsakningsfånge får, såframt ej syftet med häktningen äventyras, i skälig utsträckning mottaga och på egen bekostnad utom anstalten anskaffa litteratur och tidningar, i mån av möjlighet följa med radio- och televisionsprogram samt med direktörens tillstånd utanför anstalten anskaffa tillbehör för hobbyverksamhet och annan dylik sysselsättning.

14 a § (14.3.2002/199)

Information om att en rannsakningsfånge frigivits och avlägsnat sig från anstalten samt om ett avgörande som gäller tillstånd att avlägsna sig får lämnas till målsäganden eller någon annan person, om det på grund av rannsakningsfångens beteende eller av denna framförda hotelser finns grundad anledning att misstänka att rannsakningsfången gör sig skyldig till ett brott som riktar sig mot någondera av de ovan nämndas liv, hälsa eller frihet eller mot en sådan persons liv, hälsa eller frihet som står någondera av dem nära.

Information skall lämnas finkänsligt. Om en i 1 mom. avsedd person som är i fara uttryckligen motsätter sig får information inte lämnas.

Brottspåföljdsverket eller direktören för straffanstalten beslutar om lämnande av information.

15 §

Rannsakningsfånge får icke beläggas med fängsel, såframt det ej är nödvändigt för hindrande av rymning under transport eller för tyglande av våldsamhet, som icke på annat sätt kunnat stävjas och som kan medföra risk for fångens egen eller annans säkerhet eller tillskynda egendom betydande skada. Åtgärden får ej pågå längre tid än som är nödvändigt. När fånge höres inför domstol, skall fängslet avlägsnas. För tyglande av våldsamhet kan fånge i stället för att beläggas med fängsel placeras i ett på ändamålsenligt sätt anordnat enrum.

Om beläggande med fängsel och placering i enrum beslutar direktören för fängelset eller den tjänsteman som övervakar annat förvaringsställe. När nämnda åtgärder är nödvändiga för tyglande av våldsamhet, skall läkare i mån av möjlighet utan dröjsmål höras. Om beläggande med fängsel eller placering i enrum samt om orsaken därtill skall anteckning göras i disciplinsdagboken.

15 a § (13.6.2003/522)

Vad som i 2 kap. 11 b § lagen om verkställighet av straff (39/1889) föreskrivs om rätten att använda maktmedel tillämpas på motsvarande sätt om en rannsakningsfånge försöker fly eller gör motstånd eller om någon annan person gör motstånd.

16 §

Ung förbrytare som är rannsakningsfånge skall, ifall det anses nödigt, i mån av möjlighet hållas avskild från andra fångar i fängelset och på annat förvaringsställe.

Under transport och i domstolens väntrum skall sådan fånge hållas avskild såväl från andra fångar som från allmänheten.

17 §

Denna lag och andra stadganden angående rannsakningsfångar skall hållas till påseende för rannsakningsfångarna.

18 §

Undergår rannsakningsfånge samtidigt straff i fängelse eller annan förvaringsplats, skall på honom tillämpas stadgandena i 3 § 6 § 2 mom., 12, 13 och 14 §§, 16 § 2 mom. och 17 § av denna lag samt i övrigt iakttagas vad som är stadgat om fånge som utstår straff.

19 §

Vid behandlingen av den som är anhållen såsom misstänkt för brott skall i tillämpliga delar iakttagas vad i denna lag är stadgat.

Har någon eljest med stöd av lag gått förlustig sin frihet, skall likaså, om ej annat följer av vederbörande stadganden, i tillämpliga delar iakttagas vad om rannsakningsfånge är stadgat, likväl med beaktande av orsaken till frihetens förlust.

19 a § (19.3.1999/365)

Om förfarandet vid vidtagande av de tvångsåtgärder som avses i denna lag bestäms genom förordning. Närmare bestämmelser om verkställighet av lagen utfärdas av vederbörande ministerium.

20 §

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1974. Verkställigheten av disciplinärt straff som före lagens ikraftträdande ålagts rannsakningsfånge förfaller, när lagen träder i kraft.

Ikraftträdelsestadganden:

30.4.1987/455:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1987.

Regeringens proposition 14/85, Lagutsk. bet. 9/86, Stora utsk. bet. 230/86

31.1.1995/129:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

RP 66/94, LaUB 17/94

19.3.1999/365:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1999.

RP 10/1998, LaUB 17/1998, RSv 206/1998

19.1.2001/20:

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2001.

RP 35/2000, RP 171/2000, LaUB 12/2000, RSv 188/2000

13.7.2001/657:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2001.

RP 213/2000, LaUB 13/2001, RSv 87/2001

14.3.2002/199:

Denna lag träder i kraft den 22 mars 2002.

RP 217/2001, LaUB 2/2002, RSv 6/2002

13.6.2003/522:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 44/2002, LaUB 28/2002, RSv 261/2002

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.