Beaktats t.o.m. FörfS 80/2020.

30.12.2010/1326

Hälso- och sjukvårdslag

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 kap

Allmänna bestämmelser

1 §
Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på tillhandahållandet av den hälso- «och» sjukvård som kommunerna enligt folkhälsolagen (66/1972) och lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) är skyldiga att ordna och på innehållet i denna hälso- och sjukvård, om inte annat bestäms i någon annan lag. Hälso- och sjukvård omfattar hälsofrämjande och välfärdsfrämjande verksamhet, primärvård och specialiserad sjukvård.

Vad som i denna lag bestäms om kommuner gäller på motsvarande sätt de samarbetsområden som avses i lagen om en kommun- «och» servicestrukturreform (169/2007).

Denna lag tillämpas inte på landskapet Åland, med undantag för bestämmelserna i 60 «och» 63 § om utbildningsersättning som ska betalas till verksamhetsenheter inom hälso- «och» sjukvården.

L om en kommun- «och» servicestrukturreform 169/2007 har upphört att gälla, se L om tillämpning av vissa förpliktelser enligt lagen om en kommun- och servicestrukturreform 490/2014.

2 §
Lagens syfte

Lagens syfte är att

1) främja «och» upprätthålla befolkningens hälsa, välfärd, arbets- «och» funktionsförmåga «och» sociala trygghet,

2) minska hälsoskillnaderna mellan befolkningsgrupperna,

3) sörja för lika tillgång, kvalitet «och» patientsäkerhet när det gäller den service som befolkningen behöver,

4) öka klientorienteringen i hälso- «och» sjukvårdstjänsterna, «och»

5) förbättra primärvårdens verksamhetsbetingelser «och» samarbetet mellan aktörerna inom hälso- «och» sjukvården, mellan de olika kommunala verksamheterna «och» med andra aktörer när det gäller att främja hälsa «och» välfärd «och» att ordna social- «och» hälsovården.

3 §
Definitioner

I denna lag avses med

1) hälsofrämjande verksamhet verksamhet som är inriktad på individen, befolkningen, samhällsgrupperna «och» livsmiljön «och» som syftar till att upprätthålla «och» förbättra hälsan «och» arbets- «och» funktionsförmågan, påverka hälsans bestämningsfaktorer, förebygga sjukdomar, olyckor «och» andra hälsoproblem «och» stärka den psykiska hälsan samt till att minska hälsoskillnaderna mellan olika befolkningsgrupper; hälsofrämjande verksamhet innebär också planmässig allokering av resurser på ett hälsofrämjande sätt,

2) primärvård uppföljning av befolkningens hälsotillstånd, hälsofrämjande verksamhet inklusive hälsorådgivning «och» hälsoundersökningar, mun- «och» tandvård, medicinsk rehabilitering, företagshälsovård «och» miljö- «och» hälsoskydd som kommunen ordnar samt jourverksamhet, öppen sjukvård, hemsjukvård, hemsjukhusvård «och» sjukhusvård, mentalvårdsarbete «och» alkohol- «och» drogarbete som kommunen ordnar, till den del de inte ordnas inom socialvården eller den specialiserade sjukvården; primärvård kan också benämnas folkhälsoarbete,

3) specialiserad sjukvård hälso- «och» sjukvårdstjänster inom medicinska «och» odontologiska verksamhetsområden som hänför sig till förebyggande, undersökning, vård «och» behandling av sjukdomar, prehospital akutsjukvård, jour «och» medicinsk rehabilitering;

4 punkten har upphävts genom L 29.12.2016/1516. (29.12.2016/1516)

5) socialvård de uppgifter som avses i 14 § i socialvårdslagen (1301/2014) «och» främjande av social trygghet «och» välfärd, (30.12.2014/1303)

6) specialupptagningsområde ett område som utsetts i enlighet med 9 § i lagen om specialiserad sjukvård «och» som består av två eller flera sjukvårdsdistrikt.

4 §
Hälso- «och» sjukvårdens verksamhetsbetingelser

Kommunerna ska anvisa tillräckliga resurser för främjandet av hälsa «och» välfärd, som utgör grunden för statsandelen för den kommunala basservicen, «och» för hälso- «och» sjukvårdstjänster. Kommunen eller samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ska förfoga över ett tillräckligt antal yrkesutbildade personer inom hälso- «och» sjukvården för att kunna fullgöra uppgifterna inom hälso- «och» sjukvården.

Ledningen för en verksamhetsenhet ska ha sådan multidisciplinär kompetens som främjar en högkvalitativ «och» säker vård, samarbetet mellan olika yrkesgrupper «och» utvecklandet av vård- «och» verksamhetsmetoder.

Hälso- «och» sjukvårdspersonalen i en kommun eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska sammansättningsmässigt «och» numerärt svara mot behovet av verksamhet som främjar hälsa «och» välfärd «och» av hälso- «och» sjukvårdstjänster hos befolkningen i området.

För funktioner inom hälso- «och» sjukvården ska kommunen eller samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt förfoga över ändamålsenliga lokaler «och» ändamålsenlig utrustning.

5 §
Skyldighet som gäller fortbildning

En kommun eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska se till att hälso- «och» sjukvårdspersonalen, inklusive de anställda hos privata serviceproducenter som kommunen eller samkommunen köper tjänster av, i tillräcklig utsträckning deltar i fortbildning inom hälso- «och» sjukvård. Den fortbildningen ska utformas med beaktande av längden på den grundutbildning som personalen har, hur krävande arbetet är «och» uppgifternas innehåll.

Bestämmelser om de vad som ingår i fortbildningen «och» om uppföljningen av utbildningen får utfärdas genom förordning av social- «och» hälsovårdsministeriet.

6 §
Språket i samband med hälso- «och» sjukvårdstjänster

Enspråkiga kommuner «och» samkommuner för sjukvårdsdistrikt ska ordna hälso- «och» sjukvård på kommunens eller samkommunens språk. Tvåspråkiga kommuner «och» samkommuner som omfattar tvåspråkiga eller både finsk- «och» svenskspråkiga kommuner ska ordna hälso- «och» sjukvård på finska «och» svenska så att klienterna eller patienterna blir betjänade på det språk de väljer. Bestämmelser om patientens «och» klientens rätt att använda, bli hörd «och» få expeditioner på finska eller svenska samt om hans eller hennes rätt till tolkning vid användningen av dessa språk hos myndigheterna finns i 10, 18 «och» 20 § i språklagen (423/2003).

Kommunen «och» samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ska dessutom se till att nordiska medborgare vid behov har möjlighet att använda sitt eget språk, dvs. finska, danska, isländska, norska eller svenska, när de anlitar hälso- «och» sjukvårdstjänster. Kommunen «och» samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ska då i den mån det är möjligt se till att nordiska medborgare får behövlig tolk- «och» översättningshjälp.

Bestämmelser om rätten att använda samiska finns i samiska språklagen (1086/2003).

7 §
Enhetliga grunder för vård

Social- «och» hälsovårdsministeriet leder arbetet med att genomföra de riksomfattande enhetliga grunderna för medicinsk eller odontologisk vård. Tillsammans med Institutet för hälsa «och» välfärd gör ministeriet upp de enhetliga grunderna för vård. Institutet för hälsa «och» välfärd följer «och» bedömer hur grunderna tillämpas i kommuner «och» samkommuner för sjukvårdsdistrikt.

Kommunen «och» samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ska tillsammans övervaka att de enhetliga grunderna för vården tillämpas.

7 a § (30.12.2013/1202)
Tjänsteutbudet inom hälso- «och» sjukvården

Tjänsteutbudet inom hälso- «och» sjukvården omfattar medicinskt «och» odontologiskt motiverad prevention av sjukdomar, medicinskt «och» odontologiskt motiverade undersökningar för att upptäcka sjukdom samt medicinskt «och» odontologiskt motiverad diagnos, vård, behandling «och» rehabilitering.

Tjänsteutbudet omfattar dock inte sådana hälso- «och» sjukvårdsåtgärder «och» undersökningar eller sådan vård, behandling «och» rehabilitering som innebär en orimligt stor risk för patientens liv eller hälsa i förhållande till de hälsofördelar som kan uppnås eller vars effekt är liten «och» vars kostnader är orimliga i förhållande till de hälsofördelar som kan uppnås «och» det terapeutiska värdet.

En patient kan undersökas «och» behandlas med en medicinsk eller odontologisk undersöknings- «och» behandlingsmetod som inte hör till tjänsteutbudet, om det är medicinskt nödvändigt på grund av en sjukdom eller skada som allvarligt hotar patientens liv eller hälsa med beaktande av patientens hälsotillstånd «och» den förväntade sjukdomsutvecklingen.

8 §
Kvalitet «och» patientsäkerhet

Verksamheten inom hälso- «och» sjukvården ska baseras på evidens, god vårdpraxis «och» goda rutiner. Den ska vara högkvalitativ «och» säker «och» bedrivas på behörigt sätt.

Den kommunala primärvården ska ansvara för samordningen av den samlade vården av en patient, om inte något annat särskilt avtalas.

En verksamhetsenhet inom hälso- «och» sjukvården ska göra upp en plan för kvalitetsledningen «och» för hur patientsäkerheten tillgodoses. I planen ska samarbetet med serviceproducenterna inom socialvården beaktas i syfte att främja patientsäkerheten.

Genom förordning av social- «och» hälsovårdsministeriet föreskrivs det om de frågor som det ska överenskommas om i planen.

8 a § (30.12.2014/1303)
Socialvårdens «och» hälso- «och» sjukvårdens gemensamma service

Inom socialvårdens «och» hälso- «och» sjukvårdens gemensamma service eller när patienten annars behöver service inom såväl hälso- «och» sjukvården som socialvården ska de bestämmelser om hälso- «och» sjukvården «och» socialvården tillämpas som i enlighet med patientens intresse bäst tryggar den service som möter stödbehoven «och» vården enligt det medicinska behovet.

9 §
Registret över patientuppgifter «och» behandling av patientuppgifter

Journalhandlingarna inom den kommunala primärvården «och» specialiserade sjukvården för dem som bor inom området för en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt bildar ett gemensamt register inom hälso- «och» sjukvården. Alla verksamhetsenheter inom hälso- «och» sjukvården som har anslutit sig till det gemensamma registret är registeransvariga till den del som gäller deras egna journalhandlingar.

Den verksamhetsenhet inom hälso- «och» sjukvården som vårdar patienten får använda uppgifter i det gemensamma registret som har registrerats av en annan verksamhetsenhet i den omfattning som vården «och» behandlingen kräver. Patientens uttryckliga samtycke krävs inte för att patientuppgifter ska få användas av verksamhetsenheter inom hälso- «och» sjukvården som har anslutit sig till det gemensamma registret. Patienten har emellertid rätt att förbjuda att uppgifter som har registrerats av en annan verksamhetsenhet används. Patienten får förbjuda användningen av uppgifter «och» återta ett sådant förbud när som helst.

För att tillgodose förbudsrätten ska patienten informeras om det gemensamma registret för patientuppgifter, om behandlingen av uppgifterna «och» om möjligheten att förbjuda utlämnande av uppgifter mellan verksamhetsenheter. Informationen ska lämnas innan ett första utbyte av uppgifter mellan verksamhetsenheterna sker. Uppgift om att patienten informerats «och» om att patienten förbjudit utlämnande av uppgifter ska antecknas i journalhandlingarna.

Den som med hjälp av informationssystem använder uppgifter som har registrerats av en annan verksamhetsenhet inom hälso- «och» sjukvården ska följa upp användningen av patientuppgifterna på det sätt som anges i 5 § i lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- «och» hälsovården (159/2007). Det ska datatekniskt säkerställas att en vårdrelation existerar mellan patienten och den som begärt uppgifter.

Samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ska ansvara för den samordning som det gemensamma registret kräver «och» se till att skyldigheterna enligt 2 «och» 3 mom. följs vid utlämnande av uppgifter med hjälp av informationssystem. Varje verksamhetsenhet inom hälso- «och» sjukvården ansvarar för att de journalhandlingar som görs upp i den egna verksamheten registerförs i enlighet med bestämmelserna i personuppgiftslagen (523/1999).

PersonsuppgiftsL 523/1999 har upphävts genom DataskyddsL 1050/2018. Om behandling av personuppgifter se EPRF (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter «och» om det fria flödet av sådana uppgifter «och» om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) «och» DataskyddsL 1050/2018.

10 §
Tjänsternas tillgänglighet «och» lika tillgång till tjänster

En kommun eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska ordna hälso- «och» sjukvårdens innehåll «och» omfattning enligt vad som krävs för kommuninvånarnas eller invånarnas i samkommunen välbefinnande, patientsäkerhet, sociala trygghet «och» hälsotillstånd «och» för det medicinskt, odontologiskt «och» hälsovetenskapligt bedömda behov som kan motiveras utifrån observation av faktorer som påverkar dessa hälsoaspekter.

En kommun «och» en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska se till att servicen för de invånare som den ansvarar för ordnas «och» är tillgänglig på lika villkor inom hela kommunen eller samkommunen.

Kommunen eller en samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ska ordna sin hälso- «och» sjukvård nära invånarna, om det inte är motiverat att koncentrera servicen geografiskt för att säkerställa kvaliteten på tjänsterna.

2 kap

Främjande av hälsa «och» välfärd

11 §
Att beakta hälso- «och» välfärdskonsekvenser

En kommun «och» en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska i samband med beredning av beslut «och» avgöranden bedöma «och» beakta de konsekvenser besluten «och» avgörandena har för befolkningens hälsa «och» sociala välfärd.

12 §
Att främja hälsa «och» välfärd i kommunerna

En kommun ska bevaka kommuninvånarnas hälsa «och» välfärd «och» de faktorer som påverkar dessa inom varje befolkningsgrupp «och» observera effekterna av de åtgärder inom den kommunala servicen som sätts in för att svara mot kommuninvånarnas välfärdsbehov. En rapport om kommuninvånarnas hälsa «och» välfärd «och» om de åtgärder som har vidtagits ska varje år lämnas till kommunfullmäktige, utöver vilket en mer omfattande välfärdsberättelse ska tas fram för kommunfullmäktige en gång per fullmäktigeperiod.

Kommunerna ska i sin strategiska planering ställa upp mål för främjandet av hälsa «och» välfärd som baserar sig på lokala förhållanden «och» behov, fastställa de åtgärder som stöder målen «och» som grund för dem använda kommunspecifika indikatorer för välfärd «och» hälsa.

Kommunen ska utse de instanser som ansvarar för den hälso- «och» välfärdsfrämjande verksamheten. De kommunala verksamheterna ska samarbeta med varandra för att främja välfärd «och» hälsa. Dessutom ska kommunen samarbeta med andra offentliga myndigheter, privata företag «och» allmännyttiga samfund som är verksamma i kommunen. Om social- «och» hälsovård tillhandahålls i form av samarbete mellan flera kommuner ska samarbetsområdet delta som sakkunnig i samarbetet mellan de olika sektorerna «och» i bedömningen av de sociala konsekvenserna «och» hälsokonsekvenserna i de kommuner som hör till området.

13 §
Hälsorådgivning «och» hälsoundersökningar

Kommunen ska ordna hälsorådgivning som bidrar till att främja hälsan «och» välfärden «och» förebygga sjukdomar hos kommuninvånarna. Hälsorådgivning ska ingå i all hälso- «och» sjukvård.

Kommunen ska se till att sådana hälsoundersökningar genomförs som är nödvändiga för att bevaka «och» främja kommuninvånarnas hälsa «och» välfärd. Hälsorådgivningen «och» hälsoundersökningarna ska bidra till att främja arbets- «och» funktionsförmågan «och» förebygga sjukdomar samt främja psykisk hälsa «och» livskompetens. Hälsoundersökningar «och» hälsorådgivning ska också ordnas för unga personer «och» personer i arbetsför ålder som faller utanför studerande- eller företagshälsovården. Kommunen ska dessutom se till att de som bor i kommunen har tillgång till preventivmedelsrådgivning «och» annan service som främjar den sexuella «och» reproduktiva hälsan.

Hälsorådgivningen «och» hälsoundersökningarna ska bilda en funktionell helhet tillsammans med kommunens övriga service.

14 §
Screening

En kommun ska ordna screening inom sitt område i enlighet med det nationella screeningprogrammet. Utöver detta kan kommunen ordna screening «och» hälsoundersökningar i syfte att konstatera en viss sjukdom eller dess förstadium eller för att upptäcka sjukdomsalstrare.

15 §
Rådgivningsbyråtjänster

En kommun ska ordna rådgivningsbyråtjänster för där bosatta gravida kvinnor, familjer som väntar barn «och» barn under läropliktsålder «och» deras familjer.

Till rådgivningsbyråtjänsterna hör

1) att regelbundet «och» efter individuellt behov följa «och» främja fostrets sunda tillväxt, utveckling «och» välbefinnande «och» hälsan hos gravida kvinnor «och» kvinnor som fött barn,

2) att främja barnets sunda tillväxt, utveckling «och» välbefinnande «och» att följa upp dessa i genomsnitt en gång i månaden under barnets första levnadsår «och» därefter årligen «och» efter individuellt behov,

3) att kontrollera barnets munhälsa åtminstone vartannat år,

4) att stödja föräldraskapet «och» familjens allmänna välbefinnande,

5) att främja en hälsosam hemmiljö «och» annan uppväxt- «och» utvecklingsmiljö för barnet samt sunda levnadsvanor i familjen,

6) att i ett tidigt stadium identifiera barnets «och» familjens behov av särskilt stöd «och» undersökningar «och» att stödja barnet «och» familjen «och» vid behov hänvisa dem till undersökningar eller vård.

När den kommunala primärvården ordnar rådgivningsbyråtjänster ska den samarbeta med instanser som svarar för förskolepedagogik, barnskydd «och» annan socialvård «och» specialiserad sjukvård «och» med andra relevanta instanser.

16 §
Skolhälsovård

En kommun ska ordna skolhälsovård för eleverna vid de läroanstalter i kommunen som ger grundläggande utbildning. Till skolhälsovården hör också hälso- «och» sjukvården under den tid eleven deltar i arbetslivsorientering.

Till skolhälsovårdstjänsterna hör

1) att främja en sund «och» trygg skolmiljö «och» främja välbefinnandet i skolan samt följa upp detta med tre års mellanrum,

2) att följa «och» främja elevernas uppväxt «och» utveckling samt deras hälsa «och» välbefinnande enligt årsklass,

3) att stödja elevernas föräldrar «och» vårdnadshavare i fostringsarbetet,

4) att tillhandahålla mun- «och» tandvård för eleverna, i vilken ingår kontroll av munhälsan åtminstone tre gånger «och» efter individuellt behov,

5) att i ett tidigt stadium identifiera «och» stödja elevens behov av särskilt stöd eller undersökningar «och» att stödja egenvård av långvarigt sjuka barn i samarbete med de andra aktörerna inom elevvården «och» att vid behov hänvisa barnet till ytterligare undersökningar «och» fortsatt vård,

6) att tillhandahålla de specialundersökningar som är nödvändiga för att fastställa elevens hälsotillstånd.

När kommunen ordnar skolhälsovård ska den samarbeta med föräldrar «och» vårdnadshavare, med annan elevvårds- «och» undervisningspersonal «och» med andra relevanta instanser.

Skolhälsovården är en del av de elevhälsotjänster som avses i lagen om elev- «och» studerandevård (1287/2013). Den myndighet som svarar för primärvården i kommunen ska delta i utarbetandet av läroplanen enligt 15 § i lagen om grundläggande utbildning (628/1998) till den del den gäller elevvården och samarbetet mellan läroanstalten och hemmet. (30.12.2013/1293)

Om det inte går att kombinera resan med skolresan, svarar kommunen för skäliga kostnader för elevens «och» en behövlig ledsagares resa i samband med skolhälsovård.

Om en elev som omfattas av skolhälsovård «och» som inte är invånare i den kommun som är huvudman för hälsovårdscentralen fått specialundersökning, ska elevens hemkommun ersätta den hälsovårdscentral som har anskaffat specialundersökningen för kostnaderna för undersökningen «och» skäliga kostnader för elevens «och» en behövlig ledsagares resa.

17 § (17.5.2019/696)
Studerandehälsovård

Den kommunala primärvården ska ordna studerandehälsovårdstjänster för de studerande vid gymnasier «och» vid läroanstalter som ger yrkesutbildning i kommunen, oberoende av de studerandes hemvist. I lagen om studerandehälsovård för högskolestuderande (695/2019) föreskrivs det om Folkpensionsanstaltens skyldighet att ordna studerandehälsovård för högskolestuderande.

Till studerandehälsovården hör

1) att främja en sund «och» trygg studiemiljö på läroanstalten «och» främja välbefinnandet bland de studerande samt att följa upp detta med tre års mellanrum,

2) att följa «och» främja de studerandes hälsa, välbefinnande «och» studieförmåga, vilket omfattar två periodiska hälsoundersökningar för gymnasieelever «och» studerande i yrkesläroanstalt «och» hälsoundersökningar för alla studerande efter individuellt behov,

3) hälso- «och» sjukvårdstjänster inom primärvården, inklusive mentalvårdsarbete «och» alkohol- «och» drogarbete, främjande av den sexuella hälsan samt mun- «och» tandvård,

4) att i ett tidigt stadium identifiera den studerandes behov av särskilt stöd «och» undersökningar «och» att stödja de studerande «och» vid behov hänvisa dem till fortsatta undersökningar eller fortsatt vård samt att ge vård «och» utlåtanden som krävs för hänvisning till psykoterapi.

Till studerandehälsovården hör också hälso- «och» sjukvården under den tid den studerande deltar i annan utbildning som ordnas på arbetsplatsen än sådan som baserar sig på ett läroavtal samt under arbetspraktik.

När den kommunala primärvården «och» Folkpensionsanstalten ordnar tjänster inom studerandehälsovården ska de samarbeta med föräldrar «och» vårdnadshavare till minderåriga studerande, med annan studerandevårds- «och» undervisningspersonal, med Studenternas hälsovårdsstiftelse «och» med andra relevanta aktörer.

Studerandehälsovården är en del av studerandevården enligt lagen om elev- «och» studerandevård «och» 99 § 3 mom. i lagen om yrkesutbildning (531/2017). Den myndighet som svarar för den kommunala primärvården ska delta i utarbetandet av läroplanen enligt 12 § i gymnasielagen (714/2018) och det beslutsfattande om hur studerandevården ska ordnas som avses 99 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildning till den del dessa gäller studerandevården och samarbetet mellan läroanstalten och hemmet.

17 § har ändrats genom L 696/2019, som träder i kraft 1.1.2021. Den tidigare formen lyder:

17 §
Studerandehälsovård

Den kommunala primärvården ska ordna studerandehälsovårdstjänster för de studerande vid gymnasier, läroanstalter som ger yrkesutbildning «och» högskolor i kommunen, oberoende av de studerandes hemvist. Studerandehälsovården för högskolestuderande kan med kommunens samtycke också ordnas på något annat sätt som Tillstånds- «och» tillsynsverket för social- «och» hälsovården har godkänt. Till studerandehälsovården hör också hälso- «och» sjukvården under den tid den studerande deltar i annan utbildning som ordnas på arbetsplatsen än sådan som baserar sig på ett läroavtal «och» i arbetspraktik. (11.8.2017/551)

Till studerandehälsovården hör

1) att främja en sund «och» trygg studiemiljö på läroanstalten «och» främja välbefinnandet bland de studerande samt att följa upp detta med tre års mellanrum,

2) att följa «och» främja de studerandes hälsa, välbefinnande «och» studieförmåga, vilket omfattar två periodiska hälsoundersökningar för gymnasieelever «och» studerande i yrkesläroanstalt «och» hälsoundersökningar för alla studerande efter individuellt behov,

3) att ordna hälso- «och» sjukvårdstjänster för studerande, vilka inbegriper tjänster inom mentalvårdsarbete «och» alkohol- «och» drogarbete, främjande av den sexuella hälsan «och» mun- «och» tandvård,

4) att i ett tidigt stadium identifiera behovet av särskilt stöd eller undersökningar hos studerande «och» att stödja de studerande «och» vid behov hänvisa dem till ytterligare undersökningar eller fortsatt vård.

När den kommunala primärvården ordnar tjänster inom studerandehälsovården ska den samarbeta med föräldrar «och» vårdnadshavare till minderåriga studerande, med annan studenthälso- «och» undervisningspersonal «och» med andra relevanta instanser.

Studerandehälsovården är en del av studerandevården enligt lagen om elev- «och» studerandevård «och» 99 § 3 mom. i lagen om yrkesutbildning (531/2017). Den myndighet som svarar för den kommunala primärvården ska delta i utarbetandet av läroplanen enligt 11 § i gymnasielagen (629/1998) och av sätten att ordna studerandevården som utbildningsanordnaren beslutar om på basis av Utbildningsstyrelsens föreskrift enligt 99 § 1 mom. i lagen om yrkesutbildning till den del den gäller studerandevården och samarbetet mellan läroanstalten och hemmet. (11.8.2017/551)

18 §
Företagshälsovård

För arbetstagare som arbetar på arbetsplatserna i kommunen ska kommunen ordna sådan företagshälsovård som avses i 12 § i lagen om företagshälsovård (1383/2001) eller någon annanstans i lag.

För företagare «och» andra som utför eget arbete inom kommunen ska kommunen i tillämpliga delar ordna företagshälsovård som avses i 12 § i lagen om företagshälsovård «och» i författningar som har utfärdats med stöd av den.

En kommun kan med en arbetsgivare med verksamhet i kommunen avtala om att kommunens hälsovårdscentral ska ordna sådana sjukvårdstjänster «och» andra hälsovårdstjänster som avses i 14 § i lagen om företagshälsovård för dennes arbetstagare. Motsvarande avtal kan också ingås med företagare «och» andra som utför eget arbete.

19 §
Hälso- «och» sjukvård för sjömän

Björneborg, Fredrikshamn, Helsingfors, Jakobstad, Kemi, Kotka, Nyslott, Raumo, Uleåborg, Vasa «och» Åbo ska

1) för sjömän, oberoende av deras hemvist, upprätthålla hälso- «och» sjukvårdstjänster som omfattar mun- «och» tandvård,

2) för sjömän, oberoende av på vilken ort rederiet finns, tillhandahålla sådan företagshälsovård som arbetsgivaren ska ordna enligt 12 § i lagen om företagshälsovård eller annan lag.

20 § (28.12.2012/981)

20 § har upphävts genom L 28.12.2012/981.

21 § (9.8.2013/601)
Miljö- «och» hälsoskydd

En kommun ska inom kommunen ordna miljö- «och» hälsoskyddstjänster på det sätt som bestäms i lagen om samarbetsområden för miljö- «och» hälsoskyddet (410/2009).

Bestämmelser om miljö- «och» hälsoskydd finns i hälsoskyddslagen (763/1994), livsmedelslagen (23/2006), tobakslagen (549/2016) och veterinärvårdslagen (765/2009). (29.6.2016/552)

22 §
Intyg

En kommun ska se till att en invånare i kommunen eller en patient på en hälsovårdscentral får ett intyg eller utlåtande om sitt hälsotillstånd, när ett sådant behövs enligt lag eller är nödvändigt med tanke på invånarens eller patientens vård, försörjning eller studier eller av någon annan jämförbar orsak.

23 §
Bemyndigande att utfärda förordning

Genom förordning av statsrådet får det vid behov utfärdas närmare bestämmelser om vad som ska ingå i studerandehälsovården, den förebyggande mun- «och» tandvården för barn «och» unga samt den hälsorådgivning «och» de periodiska hälsoundersökningar som hör till rådgivningsbyråtjänsterna «och» skolhälsovården. Närmare bestämmelser får också utfärdas om de specialundersökningar som ingår i skolhälsovården «och» om screening. Genom förordning av statsrådet utfärdas också närmare bestämmelser om vilka studerande vid läroanstalter som har rätt till studerandehälsovård.

3 kap

Sjukvård

24 §
Sjukvård

Kommunerna ska ordna sjukvårdstjänster för dem som bor i kommunen. Till sjukvårdstjänsterna hör

1) att undersöka sjukdomar, ställa medicinska «och» odontologiska diagnoser, ge vård «och» behandling, tillhandahålla nödvändiga förbrukningsartiklar enligt vårdplanen för behandling av långvarig sjukdom «och» ge den medicinska rehabilitering som behövs,

2) att förebygga «och» bota sjukdomar «och» att lindra lidande,

3) att ge handledning som syftar till att stärka patientens engagemang i sin vård «och» patientens egenvård,

4) att i ett tidigt stadium identifiera hälsoproblem hos patienter som behöver särskilt stöd, särskilda undersökningar «och» särskild vård, att behandla hälsoproblemen «och» att hänvisa patienten till fortsatt vård.

Sjukvården ska genomföras med beaktande av patientens behov av medicinsk eller odontologisk behandling «och» i enlighet med de enhetliga grunderna för vård. Vården ska genomföras på ett ändamålsenligt sätt «och» genom ändamålsenligt samarbete. Vården genomförs i form av öppen vård när detta är möjligt med beaktande av patientsäkerheten.

För genomförandet av vården «och» rehabiliteringen ska det i förekommande fall upprättas en vård- «och» serviceplan enligt vad som föreskrivs i 4 a § i lagen om patientens ställning «och» rättigheter (785/1992). När patienten är ett barn som behöver särskilt stöd eller någon annan person som behöver särskilt stöd, ska vård- och serviceplanen om möjligt utarbetas så att planen kan beaktas vid beslut som fattas enligt 46 § i socialvårdslagen. Som en person som behöver särskilt stöd betraktas en person som har särskilda svårigheter att söka och få behövliga social- och hälsotjänster på grund av kognitiv eller psykisk skada eller sjukdom, missbruk av berusningsmedel, samtidigt behov av flera stöd eller någon annan motsvarande orsak och vars stödbehov inte är förknippat med hög ålder så som föreskrivs i 3 § i lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (980/2012). Som ett barn som behöver särskilt stöd betraktas ett barn som behöver särskilt stöd på grund av de ovannämnda skälen eller vars uppväxtförhållanden äventyrar eller inte tryggar barnets hälsa eller utveckling eller som genom sitt beteende äventyrar sin hälsa eller utveckling. (30.12.2014/1303)

25 §
Hemsjukvård

Kommunerna ska ordna hemsjukvård för dem som bor i kommunen. Hemsjukvården genomförs enligt vård- «och» serviceplanen eller tillfälligt som multidisciplinär hälso- «och» sjukvårdsservice där patienten är bosatt, i dennes hem eller på en jämförbar plats. De förbrukningsartiklar enligt vårdplanen som behövs för behandling av långvarig sjukdom i hemsjukvården ingår i vården.

Hemsjukhusvård är tidsbunden, effektiviserad hemsjukvård. Den kan ordnas inom ramen för primärvården, den specialiserade sjukvården eller som ett samarbete mellan dessa. De mediciner som ges «och» de förbrukningsartiklar enligt vårdplanen som används i hemsjukhusvården ingår i vården.

26 §
Mun- «och» tandvård

Kommunen ska ordna mun- «och» tandvård för kommuninvånarna. Om vården ges vid flera tillfällen ska det finnas odontologiskt motiverade skäl till detta.

Till mun- «och» tandvårdstjänsterna hör

1) att främja «och» följa munhälsan hos befolkningen,

2) att ge hälsorådgivning «och» utföra hälsoundersökningar,

3) att undersöka, förebygga «och» behandla munsjukdomar,

4) att i ett tidigt stadium identifiera patientens behov av särskilt stöd «och» undersökningar, att vårda patienten «och» att vid behov hänvisa denne till ytterligare undersökningar «och» fortsatt vård.

När den kommunala primärvården ordnar mun- «och» tandvårdstjänster ska den samarbeta med personalen inom den specialiserade sjukvården, den övriga hälso- «och» sjukvården «och» socialvården.

27 §
Mentalvårdsarbete

En kommun ska ordna sådant mentalvårdsarbete som behövs för att främja kommuninvånarnas hälsa «och» välfärd «och» som syftar till att stärka de faktorer som skyddar den individuella «och» kollektiva psykiska hälsan «och» till att minska «och» avlägsna faktorer som hotar den psykiska hälsan.

Mentalvårdsarbete enligt denna lag omfattar

1) handledning «och» rådgivning inom hälso- «och» sjukvården i fråga om de faktorer som skyddar «och» hotar den psykiska hälsan «och», vid behov, psykosocialt stöd till individen «och» familjen,

2) verksamhet för att samordna det psykosociala stödet till individen «och» samhället i akuta «och» traumatiska situationer,

3) mentalvårdstjänster, med vilket avses undersökning, behandling «och» medicinsk rehabilitering i samband med psykiska störningar.

Det mentalvårdsarbete som utförs inom ramen för hälso- «och» sjukvården ska planeras «och» genomföras så att det bildar en fungerande helhet tillsammans med den kommunala social- «och» hälsovården.

Bestämmelser om mentalvårdsarbete finns också i mentalvårdslagen (1116/1990) «och» socialvårdslagen. (30.12.2014/1303)

28 §
Alkohol- «och» drogarbete

En kommun ska ordna sådan service inom alkohol- «och» drogarbetet som behövs för att främja kommuninvånarnas hälsa «och» välbefinnande «och» som syftar till att stärka de faktorer som främjar alkohol- «och» drogfrihet hos individen «och» i samhället «och» till att minska eller avlägsna sådana faktorer i samband med användningen av berusningsmedel som äventyrar hälsan «och» säkerheten.

Alkohol- «och» drogarbete enligt denna lag omfattar

1) handledning «och» rådgivning som ingår i hälso- «och» sjukvårdstjänsterna «och» som gäller de faktorer som främjar eller utgör hinder för ett nyktert eller drogfritt liv «och» de faktorer i samband med användningen av berusningsmedel som äventyrar hälsan «och» säkerheten, «och»

2) undersökning, vård «och» rehabilitering i samband med alkohol- «och» drogrelaterade sjukdomar.

Det alkohol- «och» drogarbete som utförs inom ramen för hälso- «och» sjukvården ska planeras «och» genomföras så att det bildar en fungerande helhet tillsammans med det övriga alkohol- «och» drogarbetet «och» mentalvårdsarbetet i kommunen.

Bestämmelser om alkohol- «och» drogarbete finns också i lagen om missbrukarvård (41/1986) och socialvårdslagen. (30.12.2014/1303)

29 §
Medicinsk rehabilitering

Kommunen ska ordna medicinsk rehabilitering i anslutning till sjukvård av patienter.

Medicinsk rehabilitering omfattar

1) rådgivning «och» handledning som gäller rehabilitering,

2) utredning av patientens funktions- «och» arbetsförmåga «och» rehabiliteringsbehov,

3) en rehabiliteringsundersökning, genom vilken patientens rehabiliteringsmöjligheter utreds,

4) terapier som ska förbättra «och» upprätthålla funktionsförmågan «och» andra behövliga rehabiliteringsfrämjande åtgärder,

5) hjälpmedelstjänster,

6) anpassningsträning,

7) rehabiliteringsperioder inom sluten vård eller öppen vård som består av behövliga åtgärder enligt 1–6 punkten.

Kommunen ansvarar för planeringen av patientens medicinska rehabilitering så att rehabiliteringen bildar en funktionell helhet tillsammans med den vård som behövs. Behovet av medicinsk rehabilitering samt rehabiliteringens mål «och» innehåll ska anges i en individuell, skriftlig rehabiliteringsplan. Kommunen ansvarar dessutom för styrningen «och» övervakningen av rehabiliteringsservicen «och» utser vid behov en kontaktperson för patienten.

Kommunen är inte skyldig att ordna rehabilitering enligt 1 mom. om det med stöd av 9 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner «och» rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) är Folkpensionsanstalten som ska ordna rehabilitering. Kommunen ska emellertid ordna den medicinska rehabilitering som anges i rehabiliteringsplanen när det inte tydligt går att påvisa vem som ansvarar för ordnandet av och kostnaderna för rehabiliteringen. Om det ändå hör till Folkpensionsanstalten att ordna och bekosta rehabiliteringen ska den ersätta kommunen för rehabiliteringskostnaderna.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om medicinsk rehabilitering tillämpas inte på kostnader för anskaffning av hjälpmedel, handledning i användningen av dessa samt underhåll «och» förnyande av dem, om behovet av hjälpmedel grundar sig på skada eller yrkessjukdom som avses i lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948), lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/1981), lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948), trafikförsäkringslagen (279/1959) eller motsvarande äldre lagstiftning.

Social- «och» hälsovårdsministeriet får genom förordning utfärda närmare bestämmelser om grunderna för utlämnande av hjälpmedel.

L om olycksfallsförsäkring 608/1948 har upphävts genom L om olycksfall i arbetet «och» om yrkessjukdomar 459/2015. L om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare 1026/1981 har upphävts genom L om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar 873/2015. TrafikförsäkringsL 279/1959 har upphävts genom TrafikförsäkringsL 460/2016. Se SHMf om utlämning av hjälpmedel för medicinsk rehabilitering 1363/2011.

30 §
Samarbete «och» hänvisning till annan rehabilitering

Om en person behöver sådan rehabilitering som inte föreskrivs höra till kommunens uppgifter «och» som det inte är ändamålsenligt att ordna inom primärvården, ska kommunen se till att personen i fråga ges information om andra rehabiliteringsmöjligheter. Personen ska efter behov hänvisas till sjukvårdsdistriktet, socialvårdsmyndigheterna, myndigheterna inom arbetsförvaltningen, undervisningsmyndigheterna, Folkpensionsanstalten eller någon annan som tillhandahåller dessa tjänster i samarbete med de aktörer som ordnar rehabilitering.

Samordningen av tjänsterna med andra rehabiliteringsgivare fastställs i patientens individuella rehabiliteringsplan. (19.12.2014/1221)

31 §
Handräckning

Den kommunala primärvården ska ge polisen «och» gränsbevakningsväsendet handräckning för utförande av klinisk undersökning av levande personer «och» polisen handräckning för yttre besiktning av avlidna.

Kommunen ska dessutom ge fångvårdsmyndigheterna handräckning för utförande av klinisk undersökning av levande personer i de fall som avses i 16 kap. 6 § i fängelselagen (767/2005) «och» i 11 kap. 6 § i häktningslagen (768/2005). Kommunen är också skyldig att förordna en läkare inom primärvården att tjänstgöra som läkare vid undersökning av värnpliktiga då uppbådsmyndigheterna anhållit om detta hos det organ som avses i 6 § 1 mom. i folkhälsolagen.

4 kap

Samarbete inom hälso- «och» sjukvården samt regional service

32 § (28.12.2012/914)
Samarbete mellan socialvården «och» hälso- «och» sjukvården

När den kommunala primärvården eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ordnar verksamhet för främjande av hälsa «och» välbefinnande «och» i denna lag avsedda hälso- «och» sjukvårdstjänster ska den, utöver det som föreskrivs någon annanstans i denna lag, samarbeta med socialvården «och» med barndagvården så som förutsätts för att uppgifterna ska kunna fullgöras på behörigt sätt «och» så som patientens behov av vård «och» social- «och» hälsovårdstjänster kräver.

Om bedömningen av servicebehovet enligt socialvårdslagen, fattandet av beslut eller tillhandahållandet av socialvård kräver hälso- «och» sjukvårdstjänster, ska en yrkesutbildad person inom hälso- «och» sjukvården som är anställd hos den kommun eller samkommun som ansvarar för hälso- «och» sjukvården på begäran av den arbetstagare som ansvarar för socialvårdsåtgärden delta i bedömningen av personens servicebehov «och» i utarbetandet av en klientplan. (30.12.2014/1303)

33 §
Samarbete mellan primärvården «och» den specialiserade sjukvården

En samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ansvarar inom sitt område för samordningen av tjänsterna inom den specialiserade sjukvården i enlighet med befolkningens «och» primärvårdens behov. Samkommunen ska i samarbete med kommunen, som ansvarar för primärvården, planera «och» utveckla den specialiserade sjukvården så att primärvården «och» den specialiserade sjukvården bildar en funktionell helhet. I helheten ska beaktas att tjänster inom den specialiserade sjukvården ska tillhandahållas på ett ändamålsenligt sätt i samband med primärvården «och» vid enheterna inom den specialiserade sjukvården.

Samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ska tillhandahålla hälsovårdscentralerna inom sitt område sådana till den specialiserade sjukvården hörande tjänster som det inte är ändamålsenligt att primärvården producerar samt ansvara för att utvecklingen styrs «och» kvaliteten övervakas i fråga om den laboratorieservice, bilddiagnostik «och» medicinska rehabilitering «och» andra motsvarande specialtjänster som den kommunala hälso- «och» sjukvården tillhandahåller.

Dessutom ansvarar samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt inom sitt område för forskning, utvecklingsverksamhet «och» utbildning som gäller samkommunens uppgiftsområde «och» för samordningen av den kommunala hälso- «och» sjukvårdens informationssystem. Samkommunen ansvarar inom sitt område för att specialiserad sjukvård ordnas på enhetliga medicinska «och» odontologiska grunder.

34 §
Plan för ordnande av hälso- «och» sjukvård

Kommunerna inom samma samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska göra upp en plan för ordnande av hälso- «och» sjukvård utifrån uppföljningsuppgifter om invånarnas hälsa «och» invånarnas servicebehov. Kommunerna ska förhandla om planen med samkommunen.

I planen ska det överenskommas om samarbetet mellan kommunerna, om målen för verksamheten för främjande av hälsa «och» välbefinnande «och» vem som svarar för verksamheten, om ordnandet av hälso- «och» sjukvårdstjänster, om tjänster som gäller jour, bilddiagnostik «och» medicinsk rehabilitering «och» om det samarbete som behövs mellan aktörerna inom primärvården, den specialiserade sjukvården, socialvården, barndagvården, läkemedelsförsörjningen «och» andra områden. (28.12.2012/914)

Planen ska göras upp för varje fullmäktigeperiod «och» godkännas i samkommunen för sjukvårdsdistriktet. En förutsättning för godkännandet är att minst två tredjedelar av kommunerna i samkommunen understöder den «och» att dessa kommuners invånarantal är minst hälften av det sammanlagda invånarantalet i alla kommuner i samkommunen. Kommunerna «och» samkommunen ska varje år tillsammans bedöma utfallet av planen «och» vid behov göra ändringar i den.

Närmare bestämmelser om frågor som det ska överenskommas om i planen för ordnande av hälso- «och» sjukvård får utfärdas genom förordning av statsrådet.

35 §
Primärvårdsenheter

En samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska ha en primärvårdsenhet som har multidisciplinär kompetens på hälsoområdet «och» som stöder arbetet med att ta fram en plan för ordnande av hälso- «och» sjukvård i enlighet med 34 §.

Enheterna tillhandahåller sakkunskap «och» samordnar inom sitt område forskningen, utvecklingsarbetet, utformningen av vård- «och» rehabiliteringskedjorna «och» fortbildningen inom primärvården «och» sörjer för kartläggningen av personalbehovet «och» för samordningen av den specialiserade sjukvården, primärvården «och», i tillämpliga delar, socialväsendet.

36 §
Regionalt främjande av hälsan, funktionsförmågan «och» den sociala tryggheten

En samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska erbjuda sakkunskap «och» stöd till kommunerna genom att ordna utbildning, sammanställa uppföljningsuppgifter som gäller välfärd «och» hälsa «och» genom att se till att dokumenterat effektiva handlingsmodeller «och» goda rutiner för förebyggande av sjukdomar «och» problem sprids till kommunerna.

Regionala strategier «och» planer för främjande av hälsa «och» välfärd ska beredas i samarbete med kommunerna, med beaktande av verksamheten i de olika kommunala förvaltningarna.

37 §
Utveckling, utbildning «och» forskning vid hälsovårdscentraler

Hälsovårdscentralen ska på behörigt sätt sörja för ordnandet av multidisciplinär forskning, utbildning «och» utvecklingsverksamhet. Kommunen ska anvisa tillräckliga resurser för detta. Hälsovårdscentralen ska samarbeta med primärvårdsenheten inom samkommunen för sjukvårdsdistriktet «och» med andra hälsovårdscentraler. Hälsovårdscentralen ska tillsammans med primärvårdsenheten delta i det riksomfattande utvecklandet av primärvården.

Lärare vid universitetens medicinska, odontologiska «och» hälsovetenskapliga utbildningsenheter eller lärare i hälsovård vid yrkeshögskolorna kan enligt eget samtycke ha en tjänst som bisyssla vid en hälsovårdscentral.

Hälsovårdscentralen kan anlitas för utbildning av hälso- «och» sjukvårdspersonal enligt överenskommelse mellan kommunen «och» en högskola eller någon annan myndighet eller organisation med utbildningsansvar.

Tjänsteinnehavare eller befattningshavare som utför folkhälsoarbete i den kommun som är huvudman för en hälsovårdscentral ska medverka i tillhandahållandet av utbildning enligt 3 mom. så som närmare anges i avtalet mellan hälsovårdscentralen «och» utbildningsanordnaren.

38 §
Regional beredskap för hälso- «och» sjukvård «och» statens medverkan i upprätthållande av beredskapen

En samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska i samråd med kommunerna inom sitt område besluta om den regionala hälso- «och» sjukvårdsberedskapen för storolyckor «och» exceptionella situationer inom hälso- «och» sjukvården. Samkommunen ska dessutom i samråd med kommunerna inom sitt område utarbeta en regional beredskapsplan för hälso- «och» sjukvård.

Staten kan medverka i upprätthållandet av den beredskap som behövs inom hälso- «och» sjukvården «och» i hanteringen av exceptionella situationer genom att finansiera sådan verksamhet som det av särskilda skäl är ändamålsenligt att finansiera med statsmedel. För verksamheten får social- «och» hälsovårdsministeriet utse «och» bemyndiga aktörer på riksnivå.

39 §
Prehospital akutsjukvård

Samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ska organisera den prehospitala akutsjukvården inom sitt område. Den prehospitala akutsjukvården ska i samarbete med de verksamhetsställen inom hälso- «och» sjukvården som håller jour planeras «och» genomföras så att dessa tillsammans med annan hälso- «och» sjukvård som ges som närservice i hemmet under jourtid bildar en regionalt sett funktionell helhet. (29.12.2016/1516)

En samkommun för ett sjukvårdsdistrikt kan organisera den prehospitala akutsjukvården inom hela sitt område eller en del av det genom att sköta verksamheten själv, genom att ordna vården i samarbete med räddningsväsendet i området eller med en annan samkommun för ett sjukvårdsdistrikt eller genom att anskaffa servicen från någon annan serviceproducent.

Samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt fattar beslut om servicenivån för den prehospitala akutsjukvården. I beslutet om servicenivån fastställs hur den prehospitala akutsjukvården ska organiseras, serviceinnehållet, vilken utbildning de personer som medverkar i den prehospitala akutsjukvården ska ha, de mål som satts upp av specialupptagningsområdets central för prehospital akutsjukvård i fråga om den tid inom vilken befolkningen ska få vård samt andra omständigheter som är nödvändiga med tanke på vårdens organisering inom samkommunen. Innehållet i den prehospitala akutsjukvården ska i beslutet definieras så att genomförandet av servicen är effektivt «och» ändamålsenligt «och» så att situationer där den prehospitala akutsjukvården är utsatt för hög belastning samt specialupptagningsområdets resurser beaktas i servicen. (29.12.2016/1516)

40 §
Den prehospitala akutsjukvårdens innehåll

Den prehospitala akutsjukvården omfattar (29.12.2016/1516)

1) sådan bedömning av vårdbehov samt sådan brådskande vård i fråga om patienter som insjuknat eller skadats plötsligt som primärt sker utanför en hälso- «och» sjukvårdsinrättning, med undantag för de uppdrag som avses i sjöräddningslagen (1145/2001), och vid behov transport av patienter till den enligt medicinsk bedömning lämpligaste vårdenheten samt förflyttningar i samband med plötsligt insjuknade eller skadade patienters fortsatta vård när patienten behöver krävande och kontinuerlig vård eller övervakning under förflyttningen, (29.12.2016/1516)

2) upprätthållande av beredskap för prehospital akutsjukvård,

3) vid behov ordnande av kontakt till psykosocial stödverksamhet för en patient, hans eller hennes närstående «och» andra som har del i händelsen,

4) medverkan i utarbetandet av regionala beredskapsplaner för storolyckor «och» exceptionella situationer inom hälso- «och» sjukvården, tillsammans med andra myndigheter «och» aktörer, «och»

5) handräckning till polisen, räddningsmyndigheterna, gränsbevakningsmyndigheterna «och» sjöräddningsmyndigheterna för fullgörande av uppgifter som dessa ansvarar för.

Samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt kan i beslutet om servicenivån bestämma att den prehospitala akutsjukvården ska inbegripa första insatsen. Med första insatsen avses att någon annan enhet som nödcentralen kan larma än en ambulans larmas i syfte att förkorta insatstiden i fråga om en akut insjuknad eller skadad patient, «och» att personalen i enheten ger livräddande första hjälpen i enlighet med beslutet om servicenivån för den prehospitala akutsjukvården.

41 § (29.12.2016/1516)
Bemyndigande att utfärda förordning

Bestämmelser om den prehospitala akutsjukvårdens uppgifter, om grunderna för fastställandet av servicenivån för den prehospitala akutsjukvården «och» beslutets form, om ledningssystemet för den prehospitala akutsjukvården, om grunderna för fastställande av arbetsuppgifterna «och» utbildningskraven i fråga om den personal som medverkar i den prehospitala akutsjukvården, om enheterna för prehospital akutsjukvård, om bestämmande av bas- «och» vårdnivå inom den prehospitala akutsjukvården «och» om första insatsen utfärdas genom förordning av social- «och» hälsovårdsministeriet.

5 kap

Specialupptagningsområden

42 §
Specialupptagningsområdets uppgifter

Sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde ska tillsammans ordna specialiserad sjukvård inom sitt område. En samkommun för ett sjukvårdsdistrikt som har ett universitetssjukhus ska ordna högspecialiserad sjukvård inom sitt i 9 § i lagen om specialiserad sjukvård avsedda upptagningsområde.

Sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde ska tillsammans sörja för den styrning «och» rådgivning som de kommuner «och» sjukvårdsdistrikt som hör till samma specialupptagningsområde behöver när det gäller att tillhandahålla specialiserad sjukvård «och» fortbildning för hälso- «och» sjukvårdspersonalen «och» att organisera den vetenskapliga forskningen «och» utvecklingen.

Sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde ska tillsammans planera «och» samordna tjänsteproduktionen, informationssystemlösningarna, den medicinska rehabiliteringen «och» anskaffningarna inom den specialiserade sjukvården inom sitt område. Dessutom ska sjukvårdsdistrikten tillsammans med utbildningsmyndigheterna «och» arbetsförvaltningen samordna hälso- «och» sjukvårdspersonalens grundläggande utbildning, fortsatta utbildning «och» fortbildning samt tillsammans med landskapsförbunden samordna efterfrågan på arbetskraft «och» utbildningsutbudet.

43 §
Avtal om ordnande av specialiserad sjukvård

För att samordna den specialiserade sjukvården ska samkommuner för sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde ingå avtal om ordnande av specialiserad sjukvård. Ett avtal ska upprättas för varje fullmäktigeperiod. Kommunerna «och» sjukvårdsdistrikten ska tillsammans årligen bedöma hur avtalet har fullgjorts, «och» vid behov ska ändringar göras i avtalet.

I avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård ska det överenskommas om arbetsfördelningen «och» samordningen av verksamheten mellan samkommunerna för sjukvårdsdistrikten inom specialupptagningsområdet «och» om principerna för införande av nya metoder. Arbetsfördelningen ska främja hälso- «och» sjukvårdens kvalitet, patientsäkerheten «och» hälso- «och» sjukvårdens genomslag, produktivitet «och» effektivitet. I arbetsfördelningen ska det också säkerställas att det vid den verksamhetsenhet som ger vård enligt avtalet finns tillräckliga ekonomiska «och» personella resurser «och» tillräcklig kompetens.

Samkommunerna för sjukvårdsdistrikten ska godkänna avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård i det organ som avses i 81 § 1 mom. i kommunallagen (365/1995).

Närmare bestämmelser om frågor som det ska avtalas om i avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård får utfärdas genom förordning av statsrådet. Om samkommunerna inte kan enas om hur den specialiserade sjukvården ska ordnas eller om avtalet inte uppfyller villkoren enligt 2 mom., kan statsrådet bestämma innehållet i avtalet.

Se SRf om planer för ordnande av hälso- «och» sjukvård «och» om avtal om ordnande av specialiserad sjukvård 337/2011. KommunalL 365/1995 har upphävts genom L 410/2015, se KommunalL 410/2015 58 §.

44 §
Samarbete mellan samkommuner för sjukvårdsdistrikt som hör till olika specialupptagningsområden

Samkommuner för sjukvårdsdistrikt som hör till olika specialupptagningsområden kan ingå avtal om samarbete i fråga om den specialiserade sjukvården, om detta är nödvändigt för att tillgodose en finsk-, svensk- eller samiskspråkig patients språkliga rättigheter eller för att genomföra arbetsfördelningen i fråga om hälso- «och» sjukvårdstjänsterna.

45 § (29.12.2016/1516)
Arbetsfördelning «och» centralisering av vissa uppgifter inom den specialiserade sjukvården

En del av de undersökningar, åtgärder «och» behandlingar som är sällan förekommande eller krävande «och» därför ska kunna upprepas, eller som kräver specialkompetens inom flera områden för att förvärva «och» upprätthålla den kunskap «och» kompetens som krävs eller betydande investeringar i fråga om anordningar «och» utrustning för att säkerställa kvaliteten, patientsäkerheten, genomslaget, produktiviteten «och» effektiviteten inom hälso- «och» sjukvården ska sammanslås till de större enheterna. Den specialiserade sjukvård som centraliseras nationellt ska sammanslås till mindre än fem enheter inom ett universitetssjukhus. Vilka av de uppgifter i fråga om planeringen «och» samordningen av den nationella helheten som ska förordnas en eller flera nationella aktörer får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den specialiserade sjukvård som centraliseras regionalt ska sammanslås till fem universitetssjukhus eller av särskilda skäl till ett sjukhus på motsvarande nivå. Dessutom sammanslås den specialiserade sjukvården till de enheter med omfattande jour dygnet runt som avses i 50 § 3 mom. Genom förordning av statsrådet får det utses «och» bemyndigas regionala aktörer för att samordna verksamheten.

Sådan operativ verksamhet som kräver operationssal «och» anestesi ska i sin helhet sammanslås till de sjukhus som har samjour dygnet runt för primärvården «och» den specialiserade sjukvården.

De samkommuner inom sjukvårdsdistrikten som har ett universitetssjukhus ska komma överens om vilka enheter som ska ge den specialiserade sjukvård som centraliseras nationellt. Om de samkommuner i vilka det finns ett universitetssjukhus inte kan komma överens om till vilka sjukhus eller enheter verksamheten ska sammanslås eller om avtalet inte uppfyller förutsättningarna för säkerställandet av kvaliteten, patientsäkerheten, genomslaget, produktiviteten «och» effektiviteten, kan statsrådet bestämma innehållet i avtalet. Om den vård som ska centraliseras regionalt «och» om samordnandet av verksamheten bestäms det i det avtal om ordnande av specialiserad sjukvård som avses i 43 §.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs det om den nationella «och» regionala arbetsfördelningen i fråga om sjukhusen «och» om centraliseringen av undersökningar, åtgärder «och» vård samt vid behov om vårdgivande enheter «och» om kvantitativa villkor «och» andra villkor för de undersökningar, åtgärder «och» behandlingar som ska centraliseras, vilka ska uppfyllas vid centraliseringen.

46 § (29.12.2016/1516)
Central för prehospital akutsjukvård

Samkommunerna för sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde ska i ett avtal om ordnande av specialiserad sjukvård komma överens om hur uppgifterna vid centralen för prehospital akutsjukvård ska ordnas. Centralen för prehospital akutsjukvård ska

1) sätta upp de mål som gäller den tid inom vilken befolkningen inom det egna specialupptagningsområdet ska få vård «och» som ska ingå i beslutet om servicenivån för den prehospitala akutsjukvården, med beaktande av befolkningens uppskattade servicebehov, jourstrukturen inom social- «och» hälsovårdsväsendet samt specialupptagningsområdets resurser för prehospital akutsjukvård,

2) inom det egna området ansvara för jouren för prehospital akutsjukvård med tjänstgörande läkare,

3) samordna de patientförflyttningar som hör till den prehospitala akutsjukvården,

4) planera «och» besluta om läkarhelikopterverksamheten inom det egna specialupptagningsområdet,

5) samordna hälsovårdsväsendets larmanvisningar till Nödcentralsverket,

6) tillsammans med andra specialupptagningsområden bereda «och» samordna de medicinska vårdanvisningar som gäller verksamheten inom den prehospitala akutsjukvården samt övriga nationella anvisningar i fråga om den prehospitala akutsjukvården,

7) ansvara för huvudadministratörsfunktionerna i de nationella kommunikations- «och» informationssystemen för hög beredskap inom social- «och» hälsovårdsväsendet samt för en del av underhållet av systemen,

8) medverka i utarbetandet av regionala beredskapsplaner för storolyckor «och» exceptionella situationer inom hälso- «och» sjukvården, tillsammans med andra myndigheter, aktörer «och» specialupptagningsområden så att planerna bildar en nationell helhet.

Om samarbetet mellan centralen för prehospital akutsjukvård «och» socialjouren föreskrivs det i 29 a § i socialvårdslagen. Närmare bestämmelser om uppgifterna vid centralen för prehospital akutsjukvård får vid behov utfärdas genom förordning av social- «och» hälsovårdsministeriet.

6 kap

Att få vård

47 §
Val av vårdenhet för icke-brådskande vård

En person får välja vid vilken hälsostation vid sin hemkommuns hälsovårdscentral han eller hon vill få de hälso- «och» sjukvårdstjänster som avses i 2 «och» 3 kapitlet. Personen ska göra en skriftlig anmälan om byte av hälsostation både till den hälsostation som han eller hon anlitar för närvarande «och» till den valda hälsostationen. Vårdansvaret övergår till den valda hälsostationen senast tre veckor efter det att anmälan har kommit in. Valet kan gälla endast en hälsostation åt gången. Personen kan välja hälsostation på nytt tidigast ett år efter det föregående valet.

Om en person på grund av arbete, studier, fritid, en nära anhörigs eller annan närstående persons boende eller någon annan motsvarande orsak är bosatt eller regelbundet eller under en längre tid vistas utanför sin hemkommun, får personen för vård enligt vårdplanen också utnyttja primärvårdstjänster i någon annan kommun utan att den vårdansvariga hälsovårdscentralen ändras. Personen ska göra en anmälan om sitt val på det sätt som bestäms i 1 mom.

Om en läkare eller tandläkare bedömer att en person behöver tjänster inom den specialiserade sjukvården, får den berörda personen välja vilken vårdgivande verksamhetsenhet inom den kommunala specialiserade sjukvården han eller hon vill anlita inom det specialupptagningsområde där hemkommunen finns. Den vårdgivande enheten får också väljas inom ett annat specialupptagningsområde, om detta är nödvändigt för att tillgodose en finsk-, svensk- eller samiskspråkig patients språkliga rättigheter. Vårdenheten ska väljas i samförstånd med den remitterande läkaren eller tandläkaren.

I de situationer som nämns i 2 mom. kan en person för specialiserad sjukvård enligt vårdplanen anlita en kommunal verksamhetsenhet inom den specialiserade sjukvården i ett annat specialupptagningsområde än det där personens hemkommun finns, utan att vårdansvaret överförs. Vårdenheten ska väljas i samförstånd med den remitterande läkaren eller tandläkaren.

Studerande vid högskolor «och» andra läroanstalter inom ett specialupptagningsområde ska under den tid då de på grund av sina studier måste vistas inom ett annat specialupptagningsområde beredas sjukvård på ett sjukhus eller vid en annan verksamhetsenhet som hör till ett sjukvårdsdistrikt inom detta specialupptagningsområde. Detsamma gäller dem som på grund av sitt arbete måste vistas på främmande ort eller då någon annan omständighet oundgängligen kräver att sjukvård ges i ett sjukvårdsdistrikt inom ett annat specialupptagningsområde.

48 §
Utvidgat val av vårdenhet för icke-brådskande vård

En person får välja den hälsovårdscentral «och» den hälsostation vid hälsovårdscentralen som ska ansvara för personens primärvård «och» som han eller hon vill anlita för att få de tjänster som avses i 2 «och» 3 kapitlet. En skriftlig anmälan om valet ska lämnas till hälsovårdscentralen både i den kommun som har vårdansvaret «och» i den valda kommunen. Vårdansvaret övergår till hälsovårdscentralen i den valda kommunen senast tre veckor efter det att anmälan har kommit in. Valet kan gälla endast en hälsovårdscentral «och» hälsostation åt gången. Personen kan välja hälsovårdscentral «och» hälsostation på nytt tidigast ett år efter det föregående valet. Valet gäller inte skolhälsovård enligt 16 §, studerandehälsovård enligt 17 § eller långvarig sluten vård. Kommunen har ingen skyldighet att ordna hemsjukvård enligt 25 § utanför sitt eget område.

Om en läkare eller tandläkare bedömer att en person behöver specialiserad sjukvård, får personen välja vilken behandlande verksamhetsenhet inom den kommunala specialiserade sjukvården han eller hon vill anlita. Vårdenheten ska väljas i samförstånd med den remitterande läkaren eller tandläkaren.

49 §
Andra valmöjligheter

Patienten har möjlighet att vid en enhet inom hälso- «och» sjukvården, inom gränserna för vad ett ändamålsenligt ordnande av verksamheten vid verksamhetsenheten tillåter, välja den legitimerade yrkesutbildade person inom hälso- «och» sjukvården som behandlar honom eller henne. Fortsatt vård av en patient ska genomföras genom att patienten hänvisas till vård av den läkare eller tandläkare som tidigare har behandlat honom eller henne alltid då det är möjligt med avseende på ett ändamålsenligt ordnande av vården.

50 § (29.12.2016/1516)
Brådskande vård

Brådskande sjukvård, inbegripet brådskande mun- «och» tandvård, mentalvård, missbrukarvård «och» psykosocialt stöd, ska ges till den patient som behöver det oberoende av var han eller hon är bosatt. Med brådskande vård avses omedelbar bedömning «och» vård som inte kan skjutas upp utan att sjukdomen förvärras eller kroppsskadan försvåras «och» som gäller akut sjukdom, kroppsskada, försämring av en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning.

För brådskande vård ska kommunen eller vid behov samkommunen ordna mottagningsverksamheten nära patientens boningsort så att patienten vid brådskande fall på vardagar under den tid som uppgetts kan få bedömning «och» vård omedelbart av en yrkesutbildad person inom hälso- «och» sjukvården, utom då det för att säkerställa patientsäkerheten «och» kvaliteten på tjänsterna krävs att bedömningen «och» vården centraliseras till jourenheten. Kommunen eller vid behov samkommunen ska inom hälso- «och» sjukvården ordna brådskande mottagningsverksamhet för primärvården under kvällstid samt på veckoslut under dagtid när tillgängligheten till tjänsterna förutsätter detta.

Helsingfors «och» Nylands samt Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt, Satakunta sjukvårdsdistrikt, Birkalands sjukvårdsdistrikt, Päijät-Häme sjukvårdsdistrikt, Södra «och» Norra Karelens sjukvårdsdistrikt, Norra Savolax sjukvårdsdistrikt, Mellersta Finlands sjukvårdsdistrikt, Vasa sjukvårdsdistrikt samt Syd-Österbottens, Norra Österbottens «och» Lapplands sjukvårdsdistrikt ska i anslutning till det egna centralsjukhuset ordna en enhet för omfattande jour dygnet runt. Med en enhet med omfattande jour dygnet runt avses samjour för primärvården «och» den specialiserade sjukvården, som kan tillhandahålla omfattande tjänster inom flera medicinska specialområden omedelbart «och» dygnet runt «och» som har resurser för att upprätthålla den beredskap som behövs inom hälso- «och» sjukvården «och» för att sköta exceptionella situationer. Enheten för omfattande jour dygnet runt ska stödja de andra jourenheterna. De sjukvårdsdistrikt i vilka det finns ett universitetssjukhus kan i anslutning till sina sjukhus bilda flera än en enhet med samjour dygnet runt, om befolkningens servicebehov förutsätter det. (4.12.2019/1214)

Andra sjukvårdsdistrikt än de som avses i 3 mom. ska för primärvården «och» den specialiserade sjukvården upprätthålla sådan samjour dygnet runt i anknytning till centralsjukhuset som har beredskap att sköta sedvanliga brådskande hälsoproblem hos befolkningen. Samjouren ska ha tillräcklig kompetens inom de specialområden som behövs för att sköta sedvanliga brådskande hälsoproblem hos befolkningen. Utöver det som föreskrivs i 3 mom. om enheten för omfattande jour dygnet runt bör sjukvårdsdistriktets specialupptagningsområde alltid ha rätt att utifrån avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård överenskomma, att i enheten för samjour dygnet runt som verkar i dess område i anknytning till centralsjukhuset kan en så bred «och» funktionellt mångsidig jourenhet bildas, som tjänsternas tillgänglighet, avstånd mellan jourmottagningen «och» förverkligandet av befolkningens språkliga rättigheter i sjukvårdsdistriktet förutsätter.

Social- «och» hälsovårdsministeriet kan bevilja en kommun eller ett sjukvårdsdistrikt tillstånd att ordna jour dygnet runt inom primärvården eller akutmedicinen, om tillgängligheten till tjänsterna «och» avstånden mellan jourmottagningarna förutsätter detta «och» de tjänster som befolkningen behöver inte kan säkerställas tillräckligt väl genom den prehospitala akutsjukvården.

Jourenheterna ska ha tillräckliga resurser «och» tillräcklig kompetens för att vårdkvaliteten «och» patientsäkerheten ska tillgodoses. Om jouren «och» dess omfattning ska avtalas i planen för ordnande av hälso- «och» sjukvård «och» i avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård, med beaktande av områdets prehospitala akutsjukvård, avstånden mellan jourmottagningarna samt befolkningens servicebehov.

Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om villkoren för att ordna jour inom olika medicinska verksamhetsområden. Genom förordning av statsrådet föreskrivs det om villkoren för omfattningen av förlossningsverksamheten. Social- «och» hälsovårdsministeriet kan bevilja tillstånd att avvika från dessa villkor, om det behövs för tillgängligheten till tjänsten eller för patientsäkerheten. Närmare bestämmelser om grunderna för brådskande vård, om uppgifterna «och» kvalitetskraven inom brådskande mottagningsverksamhet, vid enheter för omfattande jour dygnet runt, vid samjouren för jour dygnet runt «och» vid enheter för jour dygnet runt inom primärvården «och» akutmedicinen, om närmare villkor för beviljandet av undantagstillstånd samt om jourenheternas regionala samarbete får utfärdas genom förordning av statsrådet.

50 a § (29.12.2016/1516)
Samarbetet mellan hälso- «och» sjukvården «och» socialjouren

I samband med den bedömning som krävs för brådskande vård ska en yrkesutbildad person inom hälso- «och» sjukvården i enlighet med 35 § i socialvårdslagen bedöma om patientens behov av socialvård är uppenbart. Om behovet är uppenbart ska han eller hon hänvisa patienten till socialservicen eller om personen samtycker till det kontakta den myndighet som ansvarar för den kommunala socialvården, för att en yrkesutbildad person inom socialvården ska göra en bedömning av servicebehovet i enlighet med 36 § i socialvårdslagen.

Om samtycke inte kan fås «och» patienten är uppenbart oförmögen att svara för sin omsorg, hälsa eller säkerhet, eller om ett barns bästa absolut kräver det, ska den yrkesutbildade personen inom hälso- «och» sjukvården utan dröjsmål «och» trots sekretessbestämmelserna anmäla till den myndighet som ansvarar för socialvården om behovet av barnskydd eller annan socialvård. Anmälan får även göras av en annan person trots sekretessbestämmelserna.

I brådskande situationer ska en yrkesutbildad person inom hälso- «och» sjukvården kontakta socialjouren. I de enheter för omfattande jour dygnet runt som avses i 50 § 3 mom. samt i den samjour inom primärvård «och» specialiserad sjukvård som avses i 50 § 4 mom. ska socialjouren ordnas i samband med hälso- «och» sjukvårdens jour.

Inom socialjouren ska patienten vid behov ges den brådskande «och» nödvändiga hjälp som avses i 29 § i socialvårdslagen «och» socialjouren vid behov medverka i psykosocialt stöd som ges i brådskande situationer.

För att trygga den fortsatta vården som en del av hälso- «och» sjukvårdens jour «och» socialjouren ska det ordnas en jour för mental- «och» missbrukarvård.

51 §
Att få vård inom primärvården

En kommun ska ordna sin verksamhet så att en patient vardagar under tjänstetid omedelbart kan få kontakt med hälsovårdscentralen eller någon annan verksamhetsenhet inom hälso- «och» sjukvården. En yrkesutbildad person inom hälso- «och» sjukvården ska göra en bedömning av vårdbehovet senast den tredje vardagen från det att patienten tog kontakt med hälsovårdscentralen, om inte bedömningen har kunnat göras första gången patienten tog kontakt. Vid specialiserad sjukvård som ges i samband med primärvård ska bedömningen av vårdbehovet inledas inom tre veckor från det att en remiss har kommit in till verksamhetsenheten.

Vård som i samband med bedömningen av vårdbehovet har konstaterats vara medicinskt eller odontologiskt nödvändig ska med beaktande av patientens hälsotillstånd «och» sjukdomens sannolika förlopp ordnas inom skälig tid, dock inom tre månader från det att vårdbehovet bedömdes. Denna längsta väntetid på tre månader får överskridas med högst tre månader inom mun- «och» tandvård «och» i specialiserad sjukvård som ges i samband med primärvård, om vården av medicinska, terapeutiska eller andra motsvarande motiverade skäl kan skjutas upp utan att patientens hälsotillstånd äventyras.

52 §
Att få vård inom den specialiserade sjukvården

Samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt svarar för att behovet av både brådskande «och» på remiss grundad vård bedöms «och» vården tillhandahålls enligt enhetliga medicinska eller odontologiska grunder. För att en person ska kunna intas på ett sjukhus för icke-brådskande sjukvård krävs en på läkar- eller tandläkarundersökning grundad remiss.

Bedömningen av vårdbehovet ska inledas inom tre veckor från det att remissen anlände till ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård som samkommunen ansvarar för. Om bedömningen av vårdbehovet förutsätter en bedömning av en specialist, särskild bilddiagnostik eller särskilda laboratorieundersökningar, ska bedömningen «och» de behövliga undersökningarna göras inom tre månader från det att remissen anlände till ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård inom sjukvårdsdistriktet.

Vård, behandling «och» rådgivning som utifrån bedömningen av vårdbehovet konstaterats vara medicinskt, odontologiskt eller hälsovetenskapligt nödvändiga ska, med beaktande av hur brådskande den är, ordnas «och» inledas inom skälig tid, dock inom sex månader från det att vårdbehovet slogs fast.

Om det är mest ändamålsenligt att behandlingen av en sjukdom eller ett symptom som konstaterats hos en person ges vid en hälsovårdscentral, ska patienten hänvisas till hälsovårdscentralen för vård «och» hälsovårdscentralen ges nödvändiga vårdanvisningar.

53 §
Att få vård inom mentalvårdstjänsterna för barn «och» unga

Inom mentalvårdstjänsterna för barn «och» unga ska bedömningen av vårdbehovet inledas inom tre veckor från det att remissen anlände till ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård som samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ansvarar för eller till en verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård i samband med primärvården. Om bedömningen av vårdbehovet kräver en bedömning av en specialist, särskild bilddiagnostik eller särskilda laboratorieundersökningar, ska bedömningen «och» de behövliga undersökningarna göras inom sex veckor från det att remissen anlände till ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård i sjukvårdsdistriktet.

Vård eller behandling som utifrån en bedömning av vårdbehovet konstaterats vara nödvändig ska i fråga om personer under 23 år, med beaktande av hur brådskande vården är, ordnas inom tre månader från det att vårdbehovet konstaterades, om inte medicinska, terapeutiska eller andra motsvarande omständigheter kräver något annat.

53 a § (29.12.2016/1516)
Bedömningen av behovet av socialvård

En yrkesutbildad person inom hälso- «och» sjukvården ska även i samband med en bedömning av behovet av den icke-brådskande vård som avses i detta kapitel bedöma om patienten har ett uppenbart behov av socialvård. Bestämmelser om hänvisande till vård «och» om kontakttagande i fråga om socialvården finns i 50 a §. Om personens rätt att få en bedömning av servicebehovet föreskrivs i 36 § i socialvårdslagen.

54 §
Skyldighet för en kommun eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt att köpa tjänster

Om en kommun eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt inte själv kan ge vård eller behandling inom de längsta väntetider som anges i 51–53 §, ska den ordna vården genom att köpa den av någon annan vårdgivare.

55 §
Offentliggörande av väntetider «och» bemyndigande att utfärda förordning

En kommun «och» en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska på Internet offentliggöra uppgifter om väntetider enligt 51–53 § med fyra månaders mellanrum. Om det i kommunen eller sjukvårdsdistriktet finns flera verksamhetsenheter ska uppgifterna offentliggöras separat för varje verksamhetsenhet. Förutom på Internet kan uppgifterna offentliggöras på något annat sätt som kommunen eller samkommunen bestämmer.

För att trygga en jämlik tillgång till tjänsterna får det genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om när patienten ska bli undersökt «och» få vård «och» om offentliggörandet av väntetider.

56 § (30.12.2013/1202)

56 § har upphävts genom L 30.12.2013/1202.

57 §
Ansvar för hälso- «och» sjukvården vid verksamhetsenheterna

Vid varje verksamhetsenhet inom hälso- «och» sjukvården ska det finnas en ansvarig läkare. Den ansvariga läkaren ska leda «och» övervaka hälsovården «och» sjukvården vid verksamhetsenheten.

Beslut om inledande «och» avslutande av en patients sjukvård «och» om förflyttning av en patient till en annan verksamhetsenhet fattas av den ansvariga läkaren eller enligt dennes anvisningar av någon annan legitimerad yrkesutbildad person inom hälso- «och» sjukvården.

Kommunen «och» samkommunen ska ha nödvändig personal för de uppgifter vid en verksamhetsenheter inom hälso- «och» sjukvården där det ingår att utöva offentlig makt. En person vars uppgifter omfattar att utöva offentlig makt ska stå i tjänsteförhållande till kommunen eller samkommunen.

58 §
Hemkommunens ansvar för patientens vårdkostnader

Om en sådan patient vårdas vid en verksamhetsenhet inom hälso- «och» sjukvården som inte är invånare i den kommun som är huvudman för verksamhetsenheten eller i en kommun som är huvudman för samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt, ska den kommun eller samkommun som ansvarar för ordnandet av vård betala ersättning för vården, om inte något annat bestäms om ersättning av vårdkostnader någon annanstans.

Ersättningen ska basera sig på produktifieringen eller det produktpris som ligger till grund när verksamhetsenheten inom hälso- «och» sjukvården följer upp sin verksamhet eller när samkommunen fakturerar sina medlemskommuner. Från ersättningen avdras de klientavgifter som patienten har betalat för vården «och» övriga verksamhetsintäkter som serviceproducenten har fått i samband med vården. Klientavgiften bestäms enligt lagen om klientavgifter inom social- «och» hälsovården (734/1992) och baserar sig på beslut av den kommun som tillhandahåller tjänsterna. Bestämmelser om grunderna för ersättning för tjänsterna och om faktureringsförfarandet får utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

7 kap

Ordnande av undervisning «och» forskning

59 § (21.12.2016/1341)
Statens utbildningsersättning till universitetssjukhus

De samkommuner för ett sjukvårdsdistrikt där det finns ett universitetssjukhus betalas ersättning av statsmedel för kostnader som orsakas av grund- «och» specialiseringsutbildning för läkare «och» tandläkare. Ersättningen för grundutbildningen räknas ut på grundval av ett medeltal av antalet studerande som har påbörjat läkar- «och» tandläkarutbildning «och» antalet avlagda examina. Ersättningen för specialiseringsutbildningen baserar sig på antalet genomförda utbildningar «och» på den ersättning som bestämts för utbildningen i fråga.

Utbildningsersättning som baserar sig på antalet genomförda utbildningar betalas dock inte för specialistläkar- «och» specialisttandläkarutbildning inom hälsovård eller specialistläkarutbildning inom idrottsmedicin, företagshälsovård «och» allmän medicin. Om sådan utbildning ges vid ett universitetssjukhus betalas den samkommun som är huvudman för sjukhuset ersättning av statsmedel för utbildningskostnaderna på grundval av antalet realiserade utbildningsmånader.

Varje universitet med läkar- «och» tandläkarutbildning ska kalenderårsvis meddela social- «och» hälsovårdsministeriet antalet avlagda läkar- «och» tandläkarexamina samt antalet genomförda specialistläkar- «och» specialisttandläkarutbildningar.

59 a § (21.12.2016/1341)
Utbildningsersättning till universitet

De universitet som anordnar specialistläkar- «och» specialisttandläkarutbildning betalas ersättning av statsmedel för kostnader som orsakas av utbildningen. Ersättningen för specialistläkar- «och» specialisttandläkarutbildning baserar sig på antalet läkare «och» tandläkare som genomfört utbildningen «och» på den ersättning som bestämts för utbildningen i fråga.

60 §
Statens utbildningsersättning till andra verksamhetsenheter inom hälso- «och» sjukvården än universitetssjukhus

Om grundutbildning för läkare eller tandläkare ges vid någon annan verksamhetsenhet inom hälso- «och» sjukvården än ett universitetssjukhus, betalar den samkommun för ett sjukvårdsdistrikt där universitetssjukhuset finns ersättning till den berörda offentliga serviceproducenten eller någon annan serviceproducent som anges genom förordning av social- «och» hälsovårdsministeriet, på det sätt som parterna har kommit överens om.

Om ett universitet för specialiseringsutbildning för läkare eller tandläkare anlitar någon annan verksamhetsenhet inom hälso- «och» sjukvården än ett universitetssjukhus, betalas en kommun, en samkommun, ett statligt sinnessjukhus eller någon annan serviceproducent som bestäms genom förordning av social- «och» hälsovårdsministeriet på kalkylmässiga grunder ersättning av statsmedel för kostnader som orsakas av specialiseringsutbildningen enligt ett utbildningsprogram som universitetet har godkänt. Ersättningen baserar sig på antalet realiserade utbildningsmånader. För kostnaderna för den nio månader långa utbildning vid en hälsovårdscentral som ingår i specialist- «och» specialtandläkarutbildningen betalas ersättning av statsmedel endast om läkarens kunskaper om samarbetet mellan folkhälsoarbetet samt primärvården, den specialiserade sjukvården «och» socialvården har säkerställts i utbildningen vid hälsovårdscentralen. För den som fullgör utbildning vid en hälsovårdscentral ska dessutom utses en handledare som står i anställningsförhållande till en kommun eller en samkommun «och» som ska garantera utbildningens kvalitet «och» utveckling. Utbildning vid en hälsovårdscentral fullgörs i enlighet med den plan för kvalitetsledningen «och» för hur patientsäkerheten tillgodoses som avses i 8 § 3 mom. (8.4.2011/313)

En kommun eller samkommun som är huvudman för ett sjukvårdsdistrikt eller en hälsovårdscentral «och» hälso- «och» sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland betalas på kalkylmässiga grunder ersättning av statsmedel för kostnader som föranleds av tjänstgöring som avses i 14 § i förordningen om yrkesutbildade personer inom hälso- «och» sjukvården (564/1994), av utbildning enligt 4 § i förordningen om tilläggsutbildning för läkare inom primärvården (1435/1993) och därmed jämförbar utbildning och av praktisk tjänstgöring för legitimerade tandläkare enligt 6 § i förordningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och därmed jämförbar utbildning samt av fördjupad praktik i grundutbildningen för tandläkare. Ersättningen baserar sig på antalet personer som utbildas och antalet utbildningsmånader. Ersättning betalas dock inte för tjänstgöring som avses i 14 § i förordningen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården till den del tjänstgöringen överskrider sex månader, om inte Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kräver en längre tjänstgöring. (8.4.2011/313)

F om tilläggsutbildning för läkare inom primärvården 1435/1993 har upphävts genom RPf om upphävande av förordningen om tilläggsutbildning för läkare inom primärvården 378/2011. F om yrkesutbildade personer inom hälso- «och» sjukvården 564/1994 6 § har upphävts genom F 377/2011. Se SHMf om serviceproducenter som är berättigade till ersättning för kostnader för läkar- och tandläkarutbildning samt finansiering för hälsovetenskaplig forskning på universitetsnivå 1125/2013 1 §.

60 a § (12.4.2019/534)
Ersättning för utbildning som krävs för begränsad förskrivningsrätt

En kommun eller samkommun som är huvudman för ett sjukvårdsdistrikt eller en hälsovårds-central «och» en enhet som producerar öppenvårdstjänster som ingår i den hälso- «och» sjukvård kommunen eller samkommunen har ansvar för att ordna «och» som skaffas på basis av avtal eller på annat sätt för kommunens eller samkommunens räkning «och» hälso- «och» sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland betalas på kalkylmässiga grunder ersättning av statsmedel för kostnaderna för utbildning som krävs för begränsad förskrivningsrätt enligt 23 b § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- «och» sjukvården (559/1994). Ersättningsbeloppet baserar sig på antalet personer som fått begränsad förskrivningsrätt och den ersättning som bestämts för utbildningen.

61 §
Finansiering av hälsovetenskaplig forskning på universitetsnivå

Social- «och» hälsovårdsministeriets fastställer i samarbete med specialupptagningsområdenas forskningskommittéer insatsområden «och» målsättningar när det gäller den hälsovetenskapliga forskningen på universitetsnivå för fyra år i taget.

För den hälsovetenskapliga forskningen på universitetsnivå beviljas statlig finansiering till specialupptagningsområdenas forskningskommittéer, som beslutar hur forskningsmedlen ska fördelas på olika forskningsprojekt. Finansieringen betalas ut till forskningskommittéerna enligt social- «och» hälsovårdsministeriets beslut för fyra år i taget. Ministeriets beslut baserar sig på hur forskningens insatsområden «och» målsättningar har genomförts «och» på forskningens kvalitet, omfattning «och» resultat under den föregående fyraårsperioden. Om indelningen i specialupptagningsområden ändras under fyraårsperioden ska den ändrade områdesindelningen beaktas i social- «och» hälsovårdsministeriets beslut. (8.11.2013/802)

Samkommuner för sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde ska inom sitt område inrätta en forskningskommitté för hälsovetenskaplig forskning på universitetsnivå. Kommittén ska bestå av representanter för de olika vetenskapsområdena från verksamhetsenheterna inom hälso- «och» sjukvården i specialupptagningsområdet. Forskningskommittén beslutar på ansökan om beviljande av forskningsfinansiering. En kommun som är huvudman för en verksamhetsenhet inom hälso- «och» sjukvården, en samkommun, ett statligt sinnessjukhus eller en serviceproducent som bestäms genom förordning av social- «och» hälsovårdsministeriet kan ansöka om finansiering för hälsovetenskaplig forskning.

62 §
Nationell utvärderingsgrupp för den hälsovetenskapliga forskningen

Social- «och» hälsovårdsministeriet tillsätter en nationell utvärderingsgrupp för den hälsovetenskapliga forskningen som består av sakkunniga. Utvärderingsgruppen har till uppgift att bedöma den hälsovetenskapliga forskningens kvalitet, omfattning «och» genomslag «och» utfallet för insatsområdena «och» målsättningarna för forskningen under den föregående fyraårsperioden samt att för social- «och» hälsovårdsministeriet lägga fram förslag om hur finansieringen av den hälsovetenskapliga forskningen på universitetsnivå ska fördelas mellan specialupptagningsområdena under den följande fyraårsperioden.

63 §
Utbetalning av utbildningsersättning «och» forskningsfinansiering

Regionförvaltningsverket «och» Statens ämbetsverk på Åland betalar ut statens utbildningsersättning. Utbildningsersättning utifrån antalet examina «och» antalet studerande som inlett sina studier betalas utan separat ansökan till de samkommuner för ett sjukvårdsdistrikt där det finns ett universitetssjukhus samt till universitet som anordnar specialistläkar- «och» specialisttandläkarutbildning. (21.12.2016/1341)

Ersättning utifrån antalet realiserade utbildningsmånader samt ersättning för den utbildning som krävs för begränsad förskrivningsrätt betalas ut halvårsvis på ansökan. I fråga om det första halvåret ska ersättning sökas senast den 30 september samma år «och» i fråga om det andra halvåret senast den 31 mars det följande året. Regionförvaltningsverket «och» statens ämbetsverk på Åland ska avgöra ansökningar om ersättning som lämnats in inom föreskriven tid under det kalenderår då ansökan har inkommit. Regionförvaltningsverket betalar varje månad forskningsfinansiering till specialupptagningsområdets forskningskommitté, som betalar finansieringen vidare till dem som genomför projekten. (28.12.2018/1294)

I övrigt iakttas i fråga om betalning av ersättning, övrigt förfarande «och» ändringssökande i tillämpliga delar 20 § 1 mom., 21, 24–26 «och» 28 §, 29 § 2 mom. «och» 30 «och» 34 § i statsunderstödslagen (688/2001).

64 §
Skyldighet att lämna uppgifter

En samkommun för ett sjukvårdsdistrikt där det finns ett universitetssjukhus samt ett universitet som anordnar specialistläkar- «och» specialisttandläkarutbildning ska för varje år före utgången av juni följande år lämna social- «och» hälsovårdsministeriet en redogörelse för hur utbildningsersättningen har använts. (21.12.2016/1341)

Specialupptagningsområdets forskningskommitté ska för varje år före utgången av juni följande år lämna social- «och» hälsovårdsministeriet en redogörelse för de forskningsprojekt «och» insatsområden som har anvisats finansiering.

65 §
Användning av lokaler som hör till en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt «och» till en kommun eller samkommun som är huvudman för en hälsovårdscentral för utbildning «och» forskning (8.4.2011/313)

Ett universitet har rätt att använda ett universitetssjukhus som avses i 24 § i lagen om specialiserad sjukvård för sin medicinska utbildningsenhets utbildnings- «och» forskningsbehov.

Ett universitet «och» någon annan anordnare av social- «och» hälsovårdsutbildning som har hand om utbildning av hälso- «och» sjukvårdspersonal «och» forskning inom hälso- «och» sjukvården har rätt att använda sjukhus «och» separata verksamhetsenheter som en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt svarar för även för att ordna annan utbildning «och» forskning inom hälso- «och» sjukvården än sådan som avses i 1 mom., i enlighet med vad som avtalas mellan samkommunen för sjukvårdsdistriktet «och» den utbildningsanordnare som bedriver utbildnings- «och» forskningsverksamhet.

Ett universitet har under den nio månader långa utbildning vid en hälsovårdscentral som ingår i specialist- «och» specialtandläkarutbildningen rätt att använda lokaler vid verksamhetsenheter inom primärvården enligt vad som avtalas mellan kommunen eller samkommunen «och» universitetet. (8.4.2011/313)

Samkommunen ska se till att universitetet eller anordnaren av social- «och» hälsovårdsutbildning förfogar över sådana för undervisning «och» forskning behövliga lokaler med fasta maskiner «och» anläggningar «och» sådana personalrum för utbildnings- «och» forskningspersonalen «och» för studerandena som måste finnas vid en verksamhetsenhet inom samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt.

Yrkesutbildade personer inom hälso- «och» sjukvården som är anställda hos samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt är skyldiga att delta i utbildning «och» forskning inom hälso- «och» sjukvården på det sätt som avtalas mellan samkommunen «och» universitetet eller en annan utbildningsanordnare.

66 §
Bemyndigande att utfärda förordning

Bestämmelser om beloppet av den ersättning som betalas för kostnaderna för läkar- «och» tandläkarutbildning «och» om de övriga ersättningsgrunderna «och» förfarandena vid betalning av ersättning utfärdas genom förordning av social- «och» hälsovårdsministeriet. Bestämmelser om storleken på ersättningen för utbildning som krävs för begränsad förskrivningsrätt utfärdas genom förordning av social- «och» hälsovårdsministeriet. (28.12.2018/1294)

Bestämmelser om insatsområdena «och» målsättningarna för den hälsovetenskapliga forskningen på universitetsnivå, om de övriga grunderna för fördelning av forskningsfinansieringen «och» förfarandena vid fördelningen samt om tillsättandet av en utvärderingsgrupp för den hälsovetenskapliga forskningen på universitetsnivå «och» om gruppens sammansättning «och» uppgifter utfärdas genom förordning av social- «och» hälsovårdsministeriet.

Genom förordning av social- «och» hälsovårdsministeriet utfärdas bestämmelser om de serviceproducenter som har rätt att få ersättning för kostnader för läkar- «och» tandläkarutbildning «och» finansiering för hälsovetenskaplig forskning på universitetsnivå.

8 kap

Särskilda bestämmelser

67 §
Fastställande av vad som är sluten vård

Med sluten vård avses vård, behandling «och» rehabilitering på vårdavdelning vid sjukhus, hälsovårdscentral eller någon annan verksamhetsenhet inom hälso- «och» sjukvården eller under motsvarande förhållanden.

I förekommande fall ska Folkpensionsanstalten «och» kommunerna förhandla om verksamheten är sluten vård enligt denna paragraf eller öppen vård. Genom förordning av social- «och» hälsovårdsministeriet får det utfärdas närmare bestämmelser om när vård eller behandling är sluten vård «och» när den är öppen vård «och» om förhandlings- «och» remissförfarandet mellan Folkpensionsanstalten «och» kommunerna när det ska fastställas vad som är sluten vård.

68 §
Läkemedelsbehandling

Den behandlande enheten ansvarar för de läkemedel som ges till patienten under tiden för sluten vård. Verksamhetsenheten ansvarar för läkemedel som ges vid öppen mottagning på en hälsovårdscentral, ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet när läkemedlen ges av en läkare, tandläkare eller, under uppsikt av en läkare eller tandläkare, någon annan yrkesutbildad person inom hälso- «och» sjukvården.

Närmare bestämmelser om när läkemedel ges under uppsikt av en läkare eller tandläkare får utfärdas genom förordning av statsrådet.

68 a § (4.12.2019/1214)
Lämnande av medicinska sakkunnigutlåtanden

Sjukvårdsdistrikt som är huvudmän för ett universitetssjukhus svarar gemensamt för lämnande av medicinska sakkunnigutlåtanden som begärs av domstolar. För lämnande av utlåtande finns en sakkunniggrupp vars verksamhet administreras av Norra Savolax sjukvårdsdistrikt. Alla sjukvårdsdistrikt som är huvudmän för ett universitetssjukhus är skyldiga att till sakkunniggruppen utse sakkunniga med tillräcklig kompetens inom behövliga medicinska områden. Norra Savolax sjukvårdsdistrikt kan utse även andra sakkunniga i medicin till sakkunniggruppen «och» från fall till fall begära medicinska sakkunnigutlåtanden från sakkunniga utanför sakkunniggruppen.

Ersättning för kostnaderna för lämnande av medicinska sakkunnigutlåtanden betalas av statens medel till Norra Savolax sjukvårdsdistrikt, som betalar ersättningar till det sjukvårdsdistrikt eller den sakkunniga som lämnat ett sakkunnigutlåtande. Beloppet av statens ersättning grundar sig på antalet sakkunnigutlåtanden «och» arbetsmängden för utarbetandet av dem, tidsåtgången för rättegången «och» förberedelserna för den samt administreringen av begärandena om utlåtande «och» utlåtandena. Genom förordning av social- «och» hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om förfarandena för utbetalning av statens ersättning, fastställande av ersättningar för sakkunnigutlåtanden «och» ersättningarnas eurobelopp, fastställande av ersättning för förberedelser för rättegång «och» för deltagande i rättegång «och» ersättningens eurobelopp samt om fastställande «och» betalning av de kostnader som Norra Savolax sjukvårdsdistrikt orsakas av administreringen av begärandena om utlåtande «och» utlåtandena.

Regionförvaltningsverket betalar ut ersättningen två gånger per år på ansökan av Norra Savolax sjukvårdsdistrikt. Ersättning för det första halvåret ska sökas före utgången av september månad samma år «och» ersättningen för det andra halvåret före utgången av mars det följande året.

69 § (30.12.2014/1303)
Skyldigheter enligt barnskyddslagen

Om ett barn eller en ung person med stöd av barnskyddslagen (417/2007) har placerats utanför sin hemkommun, ska den placeringskommun som avses i 16 b § i barnskyddslagen eller det sjukvårdsdistrikt som placeringskommun hör till ordna den hälso- «och» sjukvård som barnet eller den unga personen behöver. Vården ska ordnas i samarbete med den kommun som är ansvarig enligt 16 eller 17 § i barnskyddslagen (placerarkommunen).

Om barnskyddsbehovet beror på otillräckliga hälso- «och» sjukvårdstjänster, ska de hälso- «och» sjukvårdstjänster som med tanke på barnets hälsa «och» utveckling är nödvändiga utan dröjsmål ordnas för barnet «och» hans eller hennes familj, trots vad som föreskrivs om att få vård i 51–53 §.

När en placeringskommun eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt har ordnat tjänster enligt 1 mom. ska placerarkommunen eller det sjukvårdsdistrikt som placerarkommunen hör till betala ersättning som motsvarar kostnaderna för den som har ordnat vården. Ersättningen får vara högst så stor att den täcker kostnaderna för tjänsten. Från ersättningen avdras de avgifter som patienten har betalat för vården samt övriga verksamhetsintäkter.

70 §
Beaktande av barn i service som riktar sig till vuxna

Hälso- «och» sjukvårdsmyndigheterna ska ordna de tjänster som är nödvändiga för att gravida kvinnor «och» deras ofödda barn ska ges särskilt skydd. Tjänsterna ska ordnas i samarbete med socialvårdsmyndigheterna.

Barnets behov av vård «och» stöd ska utredas «och» barnet garanteras tillräcklig vård «och» tillräckligt stöd då barnets förälder, vårdnadshavare eller någon annan som svarar för barnets vård «och» fostran får missbrukarvård, mentalvård eller andra social- «och» hälsovårdstjänster «och» hans eller hennes förmåga att under denna tid svara för barnets vård «och» fostran anses försvagad.

71 §
Hälso- «och» sjukvård inom försvarsmakten

En kommun eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt kan med försvarsmakten avtala om tillhandahållande av hälso- «och» sjukvårdstjänster för personer vars hälso- «och» sjukvård försvarsmakten ansvarar för enligt 3 § 1 mom. i lagen om hälsovården inom försvarsmakten (322/1987). Undersökningar och vård enligt avtalet, med undantag för brådskande öppen sjukvård eller brådskande sjukvård, kan tillhandahållas på andra grunder och snabbare än den service enligt denna lag som tillhandahålls för invånarna i kommunen eller samkommunens medlemskommuner. Fullgörande av kommunens eller samkommunens lagbestämda uppgifter får inte äventyras av att avtal ingås och tjänster enligt avtal tillhandahålls.

72 §
Ersättning från försvarsmakten

För kontroller, undersökningar «och» behandlingar av uppbådspliktiga inom primärvården «och» för läkares deltagande i uppbådsförrättningar ska försvarsmakten betala ersättning till kommunen. Ersättningen är 50 procent av kostnaderna enligt det avtal som ingåtts mellan försvarsmakten «och» kommunen. Om ingenting har avtalats om kostnaderna är ersättningen 50 procent av kostnaderna för att producera tjänsterna.

Ersättning för tjänster som avses i 71 § bestäms på grundval av ett avtal som kommunen eller samkommunen för sjukvårdsdistriktet har ingått med försvarsmakten. Om det inte har avtalats om ersättning ska försvarsmakten betala kommunen eller samkommunen en ersättning som motsvarar kostnaderna för att producera tjänsten. Därtill ska försvarsmakten betala kommunen ersättning för kostnaderna för brådskande öppen sjukvård «och» samkommunen ersättning för kostnaderna för brådskande sjukvård, även om det inte finns ett särskilt avtal om att sådan vård ska tillhandahållas.

73 §
Överflyttning av patienten

Om vårdtiden för en patient som är bosatt i en annan kommun «och» som är intagen på vårdplats i kommunens hälsovårdscentral uppskattas överstiga den genomsnittliga vårdtiden, «och» även annars då patienten begär det, ska hälsovårdscentralen vidta åtgärder för att få patienten överflyttad till en hälsovårdscentral eller en annan sjukvårdsinrättning som patientens boende- «och» hemkommun är huvudman för, förutsatt att överflyttningen kan ske utan att patientens tillstånd äventyras.

Kommunen eller samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ska, om en i dess verksamhetsenhet intagen patients sjukdom kräver det, sörja för att patienten transporteras för vård eller åtgärder till någon annan verksamhetsenhet eller hälsovårdscentral.

74 § (21.12.2016/1232)
Smittsamma sjukdomar

Bestämmelser om arbetet med att bekämpa smittsamma sjukdomar finns i lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016).

75 §
Lokaler som krävs för rättsmedicinska obduktioner samt ersättningar «och» arvoden som betalas för rättsmedicinska undersökningar

En samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska se till att Institutet för hälsa «och» välfärd vid behov förfogar över sådana lokaler med behövlig utrustning som behövs för att utföra rättsmedicinska obduktioner, inbegripet nödvändiga förvaringslokaler «och» personalrum. Institutet för hälsa «och» välfärd ska betala ersättning som motsvarar skäliga kostnader för användningen av lokalerna.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs om ersättningar «och» arvoden som betalas med statsmedel för rättsmedicinska undersökningar vid en hälsovårdscentral eller vid en samkommuns verksamhetsenhet.

76 §
Utjämningssystemet

Sjukvårdsdistriktet ska ha en överenskommelse om utjämning av exceptionellt stora kostnader som en medlemskommun i samkommunen för sjukvårdsdistriktet haft för specialiserad sjukvård för en klient eller patient. Samkommunen ska ha ett utjämningssystem som täcker alla undersökningar, åtgärder «och» behandlingar.

77 §
Klientavgifter

Bestämmelser om avgifter som tas ut för service enligt denna lag finns lagen om klientavgifter inom social- «och» hälsovården.

78 §
Dröjsmålsränta

Om ersättning enligt denna lag inte har betalats på förfallodagen, får en årlig dröjsmålsränta tas ut högst enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982) räknat från förfallodagen.

Förfallodagen för betalning av dröjsmålsräntan får infalla tidigast två veckor efter det att patienten har fått den vård för vilken avgiften bestämts.

78 a § (30.12.2013/1202)
Tjänsteutbudsrådet för hälso- «och» sjukvården

I anslutning till social- «och» hälsovårdsministeriet finns tjänsteutbudsrådet för hälso- «och» sjukvården som har i uppgift att följa upp «och» bedöma tjänsteutbudet inom hälso- «och» sjukvården «och» att lämna rekommendationer om vilka hälso- «och» sjukvårdsåtgärder, undersökningar samt vård- «och» rehabiliteringsmetoder som ska höra till eller uteslutas ur tjänsteutbudet. I sina rekommendationer ska rådet beakta forskningsrön «och» annan evidens från olika områden samt etiska frågor inom hälso- «och» sjukvården «och» frågor som gäller ordnandet av hälso- «och» sjukvården.

Rådet ska ha ett permanent sekretariat «och» ett nätverk av sakkunniga. Statsrådet tillsätter rådet på framställning av social- «och» hälsovårdsministeriet för tre år åt gången.

Rådet ska bestå av en ordförande «och» högst 15 medlemmar med egna personliga suppleanter. Rådet ska tillsättas så att social- «och» hälsovårdsministeriet, Institutet för hälsa «och» välfärd, Tillstånds- «och» tillsynsverket för social- «och» hälsovården, Folkpensionsanstalten «och» Finlands Kommunförbund rf har representation i rådet. I rådet ska dessutom finnas expertis inom medicin, odontologi, vårdarbete, juridik, hälsoekonomi «och» det finländska hälso- «och» sjukvårdssystemet «och» sociala trygghetssystemet.

Staten finansierar kostnaderna för rådets verksamhet med ett belopp som årligen fastställs i statsbudgeten.

Närmare bestämmelser om rådets uppgifter «och» om dess sammansättning «och» verksamhet utfärdas genom förordning av statsrådet.

9 kap

Ikraftträdande

79 §
Ikraftträdande- «och» övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2011, dock så att prehospital akutsjukvård enligt 39 § ska ordnas senast från «och» med den 1 januari 2013.

Lagens 48 § tillämpas från «och» med den 1 januari 2014.

Lagens 61 § «och» 63 § 2 mom. tillämpas från «och» med den 1 januari 2012 när det gäller forskningsfinansiering. Social- «och» hälsovårdsministeriet beslutar dock om fördelning av forskningsfinansieringen mellan specialupptagningsområdena 2012–2015 utifrån antalet publikationspoäng räknat som procentandelar av de tre föregående år från vilka publikationsuppgifter finns att få. Om indelningen i specialupptagningsområden ändras före utgången av 2015 ska den ändrade områdesindelningen beaktas i social- «och» hälsovårdsministeriets beslut. (8.11.2013/802)

Det gemensamma register över patientuppgifter som avses i 9 § innehåller även sådana journalhandlingar som gjorts upp före lagens ikraftträdande. Säkerställandet av vårdrelationen enligt 9 § 3 mom. kan fram till «och» med 31 december 2013 göras på annat sätt än med informationsteknik. Säkerställandet ska dock göras på ett tillförlitligt sätt.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 90/2010, ShUB 40/2010, RSv 244/2010

Ikraftträdelsestadganden:

8.4.2011/313:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2011.

RP 326/2010, ShUB 54/2010, RSv 319/2010

28.12.2012/914:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

RP 159/2012, ShUB 26/2012, RSv 160/2012

28.12.2012/981:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 160/2012, ShUB 27/2012, RSv 162/2012

9.8.2013/601:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2013.

RP 38/2013, EkUB 15/2013, RSv 75/2013

8.11.2013/802:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014

RP 81/2013, ShUB 8/2013, RSv 99/2013

30.12.2013/1202:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 103/2013, ShUB 23/2013, RSv 171/2013, Europaparlamentets «och» rådets direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- «och» sjukvård, EUT L 88, 4.4.2011, s. 45

30.12.2013/1293:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

RP 67/2013, KuUB 14/2013, RSv 218/2013

19.12.2014/1221:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

RP 213/2014, ShUB 22/2014, RSv 180/2014

30.12.2014/1303:

Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

RP 164/2014, ShUB 27/2014, RSv 195/2014

17.12.2015/1511:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.

RP 46/2015, EkUB 8/2015, RSv 35/2015

29.6.2016/552:

Denna lag träder i kraft den 15 augusti 2016.

RP 15/2016, ShUB 7/2016, RSv 83/2016

21.12.2016/1232:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2017.

RP 13/2016, ShUB 24/2016, RSv 168/2016

21.12.2016/1341:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

RP 213/2016, ShUB 36/2016, RSv 212/2016

29.12.2016/1516:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.

Lagens 45 «och» 50 § samt 50 a § 3 mom. ska tillämpas senast från den 1 januari 2018. Före den tidpunkt då 45 «och» 50 § börjar tillämpas i den lydelse de har i denna lag ska de tillämpas i den lydelse de hade vid ikraftträdandet av denna lag.

I fråga om de ansökningar om undantagstillstånd för förlossningsverksamhet eller jour inom primärvården som var anhängiga vid ikraftträdandet av denna lag ska tillämpas de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft. De beslut om undantagstillstånd för jour inom primärvården eller förlossningsverksamhet som är giltiga när denna lag träder i kraft ska gälla den tid som anges i besluten.

RP 224/2016, ShUB 43/2016, RSv 244/2016

11.8.2017/551:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

RP 39/2017, KuUB 7/2017, RSv 86/2017

28.12.2018/1294:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Ersättningar enligt denna lag får betalas för utbildning i fråga om personer som fått begränsad förskrivningsrätt den 1 januari 2019 eller därefter.

RP 202/2018, ShUB 22/2018, RSv 176/2018

12.4.2019/534:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Ersättningar enligt denna lag får betalas för utbildning i fråga om personer som fått begränsad förskrivningsrätt den 1 januari 2019 eller därefter.

RP 69/2018, ShUB 39/2018, RSv 309/2018

17.5.2019/696:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.

RP 145/2018, ShUB 35/2018, RSv 261/2018

4.12.2019/1214:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.

RP 38/2019, ShUB 5/2019, RSv 29/2019

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.