Finlex ®

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

I AVDELNINGEN

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

1 kap

Lagens syfte och tillämpningsområde

1 §

Lagens syfte

En försäkrads rätt till ersättning för nödvändiga kostnader vid behandling av sjukdom och för inkomstbortfall till följd av kortvarig arbetsoförmåga samt graviditet och vård av barn tryggas så som föreskrivs i denna lag.

I denna lag föreskrivs också om ersättning för kostnader till följd av anordnande av företagshälsovård enligt god företagshälsovårdspraxis samt om ersättning för semesterkostnaderna för tiden för föräldraledighet så att den kostnadsbelastning som semesterkostnaderna medför för arbetsgivarna kan utjämnas.

2 §

Lagens tillämpningsområde

Försäkrad är den som omfattas av lagstiftningen om social trygghet enligt 3 eller 3 a §, 3 b § 1, 2 eller 4 mom., 3 c, 4–7, 7 a eller 8 § eller 10 § 2 mom. i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/1993). (30.12.2013/1197)

En företagare är försäkrad från och med den tidpunkt då företagsverksamheten inleds, om han eller hon har utövat företagsverksamhet i minst fyra månader utan avbrott. Om det krävs uppehållstillstånd för vistelse, ska dessutom kravet på uppehållstillstånd vara uppfyllt i enlighet med 3 c § 1 mom. eller 2 mom. 1 punkten i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet. (30.12.2013/1197)

3 mom. har upphävts genom L 30.12.2013/1197. (30.12.2013/1197)

Försäkrad är inte en utländsk medborgare som i Finland tjänstgör som diplomatisk representant för en främmande stat, som utsänd konsul, vid en mellanstatlig organisation eller som hör till den administrativa eller tekniska personalen vid en främmande stats utrikesrepresentation eller till dess tjänstepersonal eller som är privattjänare hos en person som avses ovan.

Rätt till förmåner enligt denna lag har den som uppfyller de villkor för en förmån som anges nedan i denna lag.

Vad som i denna lag föreskrivs om ersättning för kostnader som orsakats av sjukvård, graviditet eller förlossning och om begränsning av ersättning för vård som anordnas av staten, en kommun eller en samkommun gäller på motsvarande sätt vård som anordnas av landskapet Åland.

3 §

Verkställighet av lagen

Folkpensionsanstalten svarar för verkställigheten av sjukförsäkringen samt följer och övervakar att denna lag och de förordningar och föreskrifter som utfärdats med stöd av den iakttas och genomförs. Folkpensionsanstalten fastställer dessutom de blanketter som behövs vid verkställigheten av denna lag.

Arbetsplatskassorna deltar i verkställigheten av lagen så som föreskrivs i 16 kap. Vad som i denna lag bestäms om Folkpensionsanstalten skall också iakttas vid arbetsplatskassorna, om inte något annat bestäms någon annanstans.

4 §

Definitioner

I denna lag avses med

1) familjemedlem den försäkrades make och den försäkrades eller makens barn under 18 år; med makar jämställs två personer som fortlöpande lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden, (13.1.2017/6)

2) annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården en sådan sjukskötare, hälsovårdare, barnmorska, fysioterapeut, laboratorieskötare, specialtandtekniker, psykolog och munhygienist som av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården beviljats rätt att utöva sitt yrke som legitimerad yrkesutbildad person, (26.6.2009/531)

3) skäligt partipris det skäliga partipris som läkemedelsprisnämnden fastställt för ett läkemedelspreparat och som kan godtas som ersättningsgrund,

4) eget arbete arbete som utförs i eget eller en familjemedlems företag, affär eller yrke eller inom lant- eller skogsbruk, i eget eller i något annat hushåll och självständigt vetenskapligt eller konstnärligt arbete samt heltidsstudier,

5) vardagar andra dagar än söndagar, helgdagar eller söckenhelgdagar,

6) dagpenningsförmån sjukdagpenning, partiell sjukdagpenning, föräldradagpenning, specialvårdspenning, dagpenning vid smittsam sjukdom enligt 82 § i lagen om smittsamma sjukdomar   (1227/2016) samt donationsdagpenning enligt 18 § 2 mom. i lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål (101/2001), (21.12.2016/1228)

7) föräldradagpenning moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning samt partiell föräldrapenning,

8) arbetspensionslagar de lagar som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) samt lagen om pension och anpassningsbidrag för riksdagsledamöter (329/1967) och lagen om medlems av statsrådet rätt till pension och om familjepension efter honom (870/1977), och (22.8.2014/678)

9) arbetstagare en person i arbetsavtalsförhållande, tjänsteförhållande eller annat anställningsförhållande och en person som avses i 7 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006), vars arbetstid och inkomster uppfyller kraven enligt 5 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) samt med företagare en person som är skyldig att teckna försäkring enligt 1 § 2 mom. i lagen om pension för företagare (1272/2006) eller enligt 1 § 2 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006). (19.12.2008/994)

II AVDELNINGEN

SJUKVÅRDSERSÄTTNINGAR

2 kap

Gemensamma bestämmelser om sjukvårdsersättningar

1 §

Sjukvårdsersättningar

I enlighet med vad som bestäms nedan får en försäkrad ersättning för av läkare och tandläkare utförd och föreskriven undersökning och vård, av läkare och tandläkare förskrivna läkemedel för behandling av den försäkrades sjukdom, av läkare förskrivna kliniska näringspreparat och salvbaser, av sjukskötare inom ramen för den begränsade eller tidsbegränsade förskrivningsrätten förskrivna läkemedel och salvbaser som avses i 23 b och 23 c § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) samt ersättning för resekostnader i anslutning till behandlingen av en sjukdom. (21.5.2010/437)

Vad som i denna lag bestäms om ersättning för sjukvård skall i tillämpliga delar iakttas också i fråga om en försäkrads rätt att få ersättning för kostnader vid graviditet och förlossning.

2 §

Allmän princip för erhållande av ersättning

En försäkrad har rätt att i fråga om det belopp som överstiger den självriskandel som anges särskilt i denna lag få ersättning för nödvändiga sjukvårdskostnader samt för nödvändiga kostnader vid graviditet och förlossning.

En försäkrad ersätts för kostnaderna för sjukvård till det belopp kostnaderna för vården skulle ha uppgått till för den försäkrade med undvikande av onödiga kostnader, men utan äventyrande av den försäkrades hälsa.

3 § (21.12.2016/1343)

Begränsningar i fråga om erhållande av ersättning

Med stöd av denna lag ersätts inte

1) avgifter som med stöd av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) tagits ut för kommunala hälsovårdstjänster,

2) kostnader för sjukvård som en kommun eller en samkommun anordnat i enlighet med 4 § i lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992),

3) kostnader för läkemedelsbehandling som ges vid öppen mottagning i samband med kommunal sjukvård,

4) sjukvårdskostnader för den tid en försäkrad får offentlig institutionsvård eller motsvarande vård,

5) sjukvårdkostnader, om kostnaderna ersätts enligt 10 kap. 7 § i fängelselagen (767/2005),

6) kostnader för anskaffning av vårdtillbehör, hjälpmedel och proteser i samband med sjukvård eller som en försäkrad annars behöver,

7) vårddags-, poliklinik- och expeditionsavgifter eller andra motsvarande avgifter som har tagits ut för privata hälso- och sjukvårdstjänster,

8) kostnader för psykoterapi som ges av läkare, om kostnaderna ersätts enligt 11 a eller 12 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005),

9) sjukvårdskostnader, om kostnaderna hänför sig till vård som inte hör till det tjänsteutbud inom hälso- och sjukvården som avses i 7 a § i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010).

I 1 mom. 4 och 5 punkten avses med sjukvårdskostnader även kostnader för läkemedel.

För att kostnader för privata hälso- och sjukvårdstjänster som ordnas i den kommunala social- och hälsovårdens lokaler ska ersättas förutsätts att hyresvärden har lämnat specificerade uppgifter till Folkpensionsanstalten om den tillhandahållare av service som ingått hyresavtalet samt uppgifter om verksamhetsstället och hyresavtalets längd. Den som hyr ut lokalerna ska se till att uthyrningen inte äventyrar den lagstadgade verksamheten inom den kommunala social- och hälsovården.

Ett aktiebolag där en eller flera kommuner eller en eller flera samkommuner är majoritetsaktieägare betraktas som en privat tillhandahållare av hälso- och sjukvårdstjänster enligt denna paragraf om någon annan än en kommun eller samkommun sammanlagt äger minst 25 procent av bolagets aktiekapital. En andel som ägs av någon annan än en kommun eller samkommun förutsätts dock inte, om bolagiseringen genomfördes för att uppfylla bolagiseringsskyldigheten enligt 126 § 1 mom. i kommunallagen (410/2015).

3 §

Begränsningar i fråga om erhållande av ersättning

Med stöd av denna lag ersätts inte

1) avgifter som med stöd av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) tagits ut för kommunala hälsovårdstjänster,

2) kostnader för sjukvård som en kommun eller en samkommun anordnat i enlighet med 4 § i lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992),

3) sjukvårdskostnader när tjänster inom den privata hälso- och sjukvården tillhandahålls i lokaler för den kommunala socialvården eller hälso- och sjukvården,

4) kostnader för läkemedelsbehandling som ges vid öppen mottagning i samband med kommunal sjukvård,

5) sjukvårdskostnader för den tid en försäkrad får offentlig institutionsvård eller motsvarande vård,

6) sjukvårdkostnader, om kostnaderna ersätts enligt 10 kap. 7 § i fängelselagen (767/2005),

7) kostnader för anskaffning av vårdtillbehör, hjälpmedel och proteser i samband med sjukvård eller som en försäkrad annars behöver,

8) vårddags-, poliklinik- och expeditionsavgifter eller andra motsvarande avgifter som har tagits ut för privata hälso- och sjukvårdstjänster,

9) kostnader för psykoterapi som ges av läkare, om kostnaderna ersätts enligt 11 a eller 12 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005),

10) sjukvårdskostnader, om kostnaderna har uppkommit för vård som inte hör till det tjänsteutbud inom hälso- och sjukvården som avses i 7 a § i hälso- och sjukvårdslagen.

(30.12.2013/1203)

I 5 och 6 punkten avses med sjukvårdskostnader även kostnader för läkemedel.

4 §

Definition av offentlig institutionsvård

Med institutionsvård avses verksamhet som omfattar uppehälle, vård och omvårdnad på ett sjukhus, en vårdinrättning eller någon annan motsvarande verksamhetsenhet.

Institutionsvård är offentlig om vården ges

1) vid en social- eller hälsovårdsinrättning som staten, en kommun eller en samkommun är huvudman för,

2) vid någon annan inrättning där staten svarar för kostnaderna för vården,

3) vid någon annan verksamhetsenhet, om staten, en kommun eller en samkommun fortgående deltar i vårdkostnaderna genom att till verksamhetsenheten eller dess huvudman betala stöd, understöd eller ersättning vars belopp överstiger hälften av de totala vårdkostnaderna,

4) enligt 4 § 1 eller 4 mom. i lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården och ordnas av kommunen, eller de facto som ett arrangemang enligt någotdera momentet, eller

5) vid en privat serviceproducents verksamhetsenhet, om kommunen fortgående deltar i vårdkostnaderna genom att till vårdtagaren betala utkomststöd vars belopp överstiger minst hälften av vårdavgiften.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet anges närmare när vård enligt 1 och 2 mom. är institutionsvård samt när vården är offentlig. Vid behov förhandlar Folkpensionsanstalten och kommunerna för att bestämma när en verksamhet är sådan öppen eller offentlig institutionsvård som avses i denna paragraf. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas också närmare bestämmelser om förfarandet vid förhandlingarna mellan Folkpensionsanstalten och kommunerna samt om remissförfarandet i samband därmed.

5 §

Sjukvårdsersättningens förhållande till ersättning enligt någon annan lag

Om ersättning för kostnaderna för sjukvård har betalats till en försäkrad med stöd av lagar som gäller trafikförsäkring eller lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015), ska ersättningen dras av från den sjukvårdsersättning enligt denna lag som betalas till den försäkrade. Om den försäkrade med stöd av lagar som gäller trafikförsäkring, lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar söker ersättning för sjukvårdskostnader för vilka det redan har betalats ersättning enligt denna lag, har Folkpensionsanstalten rätt att av den ersättning som ett olycksfalls- eller trafikförsäkringsbolag, Statskontoret, Trafikförsäkringscentralen eller lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt beviljat för samma skada eller sjukdom få ett belopp som motsvarar ersättningen enligt sjukförsäkringen. (7.8.2015/880)

Om en försäkrads rätt att få ersättning för kostnaderna för sjukvård grundar sig på patientskadelagen (585/1986), är ersättning enligt denna lag primär i förhållande till patientskadelagen. Om ersättning enligt patientskadelagen redan har betalats till den försäkrade för samma sjukvårdskostnader, skall ersättning enligt denna lag betalas till Patientförsäkringscentralen.

6 § (30.12.2013/1203)

Vård som getts utomlands

En försäkrad har rätt att få ersättning enligt denna lag för vård eller behandling som getts i en annan stat än i en medlemsstat i Europeiska unionen eller en stat som tillämpar Europeiska unionens lagstiftning, om den försäkrade vid vistelse utomlands har insjuknat eller på grund av graviditet eller förlossning kommit i behov av vård eller behandling och inte är försäkrad i den stat där vården eller behandlingen getts eller inte har haft rätt till sjukvård eller ersättning för sjukvårdskostnader i vistelsestaten på samma villkor som vid vård av personer som är försäkrade i staten i fråga.

Sjukvård som getts utomlands ersätts högst till de faktiska kostnaderna.

En förutsättning för att ersättning ska kunna betalas för kostnader som uppkommit utomlands är att undersökningen utförts eller vården getts av en läkare eller en tandläkare eller, på ordination av en läkare eller en tandläkare, av en i 1 kap. 4 § 1 mom. 2 punkten nämnd yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården, som i den stat där vården getts har rätt att utöva sitt yrke som legitimerad yrkesutbildad person. För kostnader som uppkommit utomlands kan ersättning betalas också om en åtgärd på ordination av en läkare eller en tandläkare har vidtagits i en sådan verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som uppfyller de krav som anges i lagstiftningen i staten i fråga. En förutsättning för att ersättning ska kunna betalas för läkemedelskostnader som uppkommit utomlands är att den person som har förskrivit läkemedlet har rätt att förskriva läkemedel i den stat där läkemedlet har förskrivits.

3 kap

Ersättningar för vård och undersökningar

1 §

Vård som getts av läkare

Såsom sjukvård ersätts sådana undersökningar som en läkare utfört för konstaterande av en eventuell sjukdom eller bestämmande av vård samt den vård som en läkare gett och kostnaderna för anskaffning av läkarintyg eller läkarutlåtande som behövs för ansökan om förmåner enligt denna lag.

För att ersättning skall betalas förutsätts att undersökningen har utförts eller vården getts av en person som har rätt att i Finland utöva läkaryrket eller specialistyrket som legitimerad yrkesutbildad person.

2 §

Vård som getts av tandläkare

Såsom sjukvård ersätts av en tandläkare utförd vård av mun och tänder, undersökning av mun och tänder en gång vartannat kalenderår eller en gång per kalenderår, om tandläkaren vid en undersökning konstaterat att den försäkrades hälsotillstånd förutsätter årliga undersökningar, samt regleringsvård när det är fråga om vård som är nödvändig för behandlingen av någon annan sjukdom än en tandsjukdom. (19.12.2014/1256)

För att ersättning skall betalas förutsätts att undersökningen har utförts eller vården getts av en person som har rätt att i Finland utöva tandläkaryrket eller specialtandläkaryrket som legitimerad yrkesutbildad person.

Ersättning enligt denna lag betalas inte för tandprotetiska åtgärder eller tandtekniska kostnader.

3 §

Undersökning och vård som föreskrivits av läkare eller tandläkare

Undersöknings- och vårdåtgärder som föreskrivits av en läkare eller tandläkare ersätts, om undersökningen eller vården har utförts eller getts av en sådan annan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som avses i denna lag eller om åtgärden har vidtagits vid en sådan verksamhetsenhet inom den privata hälso- och sjukvården som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990). Undersökningar utförda av en psykolog ersätts, om det är fråga om av en läkare föreskrivna undersökningar som hänför sig till någon annan undersökning eller vård av den försäkrade.

Såsom av läkare föreskriven fysioterapi ersätts terapeutisk behandling samt annan fysikalisk vård som föreskrivits av en läkare, förutsatt att vården har getts av en fysioterapeut eller att vården har getts vid en sådan i 1 mom. avsedd verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som tillhandahåller fysioterapitjänster.

Utan hinder av bestämmelserna i 2 kap. 3 § 2 punkten ersätts enligt denna lag även sådana kostnader för fysioterapi och ljusbehandling vid hudsjukdom som den försäkrade har betalat till en privat serviceproducent, om en hälsovårdscentralläkare eller sjukhusläkare har hänvisat den försäkrade till vård hos en privat serviceproducent och har skrivit remiss till denna.

4 §

Till ersättning berättigande andel av läkar- eller tandläkararvoden

Läkar- och tandläkarkostnader för undersökning och behandling ersätts till ett belopp som motsvarar den ersättningstaxa som fastställts enligt 6 §. Om arvodet är större än den ersättningstaxa som fastställts som ersättningsgrund, betalas i ersättning det belopp som anges i ersättningstaxan. Om arvodet är mindre än den ersättningstaxa som fastställts som ersättningsgrund, betalas i ersättning beloppet av arvodet. För laboratorieundersökningar och radiologiska undersökningar som utförts och åtgärder som vidtagits av läkare och tandläkare betalas dock ersättning enligt 5 § 1 mom. (16.11.2012/622)

Ersättning betalas enligt en specialtaxa om vården har getts av en specialist eller en specialtandläkare och vården hör till dennes specialitet. I annat fall betalas ersättning enligt en allmän taxa.

5 § (16.11.2012/622)

Till ersättning berättigande andel av undersökning och behandling som ordinerats av läkare eller tandläkare

Kostnaderna för undersökning och behandling som ordinerats av en läkare eller tandläkare på en och samma gång ersätts till ett belopp som motsvarar den ersättningstaxa som fastställts enligt 6 §. Om arvodet för undersökningen eller behandlingen är större än den ersättningstaxa som fastställts som ersättningsgrund, betalas i ersättning det belopp som anges i ersättningstaxan. Om arvodet är mindre än den ersättningstaxa som fastställts som ersättningsgrund, betalas i ersättning beloppet av arvodet.

Undersökning och behandling som ordinerats av en läkare eller en tandläkare ersätts på basis av en och samma ordination för högst 15 undersöknings- eller behandlingstillfällen, om undersökningen har utförts eller behandlingen getts inom ett år efter ordinationen. Av en tandläkare ordinerad undersökning som utförts eller behandling som getts av en munhygienist ersätts på basis av en och samma ordination för högst 15 undersöknings- eller behandlingstillfällen, om undersökningen har utförts eller behandlingen getts inom två år efter ordinationen. Med undersöknings- och behandlingstillfälle avses undersökning som utförts och behandling som getts under en och samma dag.

Undersökning som utförts och behandling som getts på en bäddavdelning på ett privatsjukhus betraktas som ordinerad på en och samma gång, om åtgärderna vidtagits inom en vecka efter den första undersöknings- eller behandlingsåtgärden.

6 § (26.6.2009/531)

Maximibelopp och grunder för ersättningstaxan för sjukvårdsersättning samt fastställande av ersättningstaxan

Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om grunderna och maximibeloppen för ersättningstaxorna för läkararvoden och tandvård samt för undersökning och vård samt om grunderna för de allmänna taxorna och specialtaxorna för läkar- och tandläkararvoden. Utifrån grunderna och maximibeloppen för ersättningstaxorna ska Folkpensionsanstalten fastställa en förteckning över undersöknings- och vårdåtgärder som ska ersättas enligt 1–3 § samt ersättningstaxorna för dem.

De i 1 mom. avsedda grunderna för ersättningstaxorna och de taxor som ska fastställas baserar sig på undersöknings- och vårdåtgärdens art, det arbete den förutsätter och de kostnader den medför, det terapeutiska värdet av den tjänst som ska ersättas samt på de medel som står till buds för ersättningar. När grunderna för ersättningstaxorna bereds ska social- och hälsovårdsministeriet höra Folkpensionsanstalten. Dessutom ska social- och hälsovårdsministeriet och Folkpensionsanstalten, när grunderna för ersättningstaxorna och ersättningstaxorna bereds, ge Institutet för hälsa och välfärd, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, tjänsteutbudsrådet för hälso- och sjukvården enligt 78 a § i hälso- och sjukvårdslagen och de organisationer som företräder de berörda aktörerna tillfälle att lämna utlåtande. (30.12.2013/1203)

4 kap

Ersättning för resekostnader

1 §

Försäkrades resor

En försäkrad har rätt att få ersättning för resekostnader i anslutning till behandlingen av en sjukdom, om resan gäller besök hos en statlig, en kommunal eller en samkommuns verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården. De resekostnader som åsamkats en försäkrad som för behandling av en sjukdom besökt en i lagen om privat hälso- och sjukvård avsedd verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården eller en yrkesutövare ersätts endast om undersökningen eller vården skall ersättas enligt denna lag.

Ersättning betalas dessutom för kostnaderna för en försäkrads egna resor till platser där hjälpmedel tillverkas, underhålls och förmedlas, om resorna gäller anskaffning och underhåll av hjälpmedel som ingår i behandlingen av en sjukdom.

Kostnader för resor utomlands eller till utlandet ersätts med stöd av denna lag, om sjukvården har getts i en medlemsstat i Europeiska unionen eller i en stat som tillämpar Europeiska unionens lagstiftning. (30.12.2013/1203)

2 §

Andra personers än försäkrades resor

Kostnaderna för en följeslagares resa ersätts såsom den försäkrades kostnader enligt det förmånligaste till buds stående färdsättet, om följeslagaren har varit nödvändig på resan. Följeslagarens resa ersätts endast till den del följeslagaren har färdats tillsammans med den försäkrade. Om följeslagaren följer den försäkrade bara till eller från undersöknings- eller vårdplatsen, ersätts den resa till eller från platsen som följeslagaren har färdats ensam högst enligt vad resan skulle ha kostat om den hade påbörjats eller avslutats vid den försäkrades bostad enligt 3 a §. (28.12.2017/1145)

Kostnaderna för en följeslagares resa ersätts såsom den försäkrades kostnader enligt det förmånligaste till buds stående färdsättet, om följeslagaren har varit nödvändig på resan.

Kostnaderna för en försäkrads familjemedlems eller en annan med denne jämförbar persons resor som företagits särskilt till en undersöknings- eller vårdplats enligt 1 § 1 mom. ersätts såsom den försäkrades kostnader, om resan har varit nödvändig på grund av deltagande i vården av den försäkrade.

3 §

Resor i anslutning till hembesök

I enlighet med vad som annars bestäms i detta kapitel får en försäkrad ersättning för resekostnaderna för hembesök som läkare, tandläkare eller andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården enligt denna lag har gjort hos den försäkrade. Ersättning för hembesök som yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården gjort med egen bil betalas dock till ett belopp som motsvarar den skattefria ersättning som årligen fastställs av Skatteförvaltningen. (11.6.2010/513)

Ersättning för resekostnader vid hembesök av någon annan i denna lag avsedd yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården förutsätter att en läkare har föreskrivit hembesöket.

3 a § (28.12.2017/1145)

Avgångsplats för en icke-brådskande resa

Kostnaderna för en försäkrads resa till en icke-brådskande behandling eller till icke-brådskande vård ersätts enligt vad resan skulle ha kostat om den hade påbörjats vid den enligt lagen om hemkommun (201/1994) bestämda bostad i hemkommunen som antecknats i befolkningsdatasystemet. Om den försäkrade inte har hemkommun i Finland anses resan ha påbörjats på den adress där den försäkrade enligt egen uppgift huvudsakligen vistas.

4 § (30.12.2013/1203)

Undersöknings- och vårdenhet

Resekostnaderna för en försäkrad ersätts för en resa till närmaste undersöknings- och vårdenhet där den försäkrade kan få nödvändig undersökning och vård enligt denna lag utan att hans eller hennes hälsotillstånd äventyras. Om kommunen eller samkommunen har ordnat sjukvård med stöd av 4 § i lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården eller om den försäkrade har beviljats ett sådant tillstånd som avses i 13 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013), ersätts resekostnaderna för besök till den plats där vården getts. Om den försäkrade har valt vårdenhet med stöd av 47 eller 48 § i hälso- och sjukvårdslagen, ersätts resekostnaderna enligt hur mycket en resa till närmaste undersöknings- och vårdenhet hos en statlig, kommunal eller samkommuns verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården hade kostat.

5 §

Färdsätt som ersätts

En försäkrads resekostnader ersätts enligt det belopp som resan skulle ha kostat med anlitande av det förmånligaste till buds stående färdsättet.

En försäkrads resekostnader ersätts dock enligt kostnaderna för anlitande av specialfordon, om den försäkrades sjukdom, grava handikapp eller trafikförhållandena förutsätter att specialfordon används. Med specialfordon avses egen bil, taxi, fordon med handikapputrustning, minibuss, sjuktransportfordon, motorbåt, snöskoter, helikopter och något annat motsvarande fordon.

Med det förmånligaste färdsättet avses i denna lag i första hand

1) resor med anlitande av offentlig, för alla till buds stående reguljär kollektivtrafik och sådana resor med anlitande av olika trafikmedel vilka kombinerats med kollektivtrafiken genom sammanlänkning, eller

2) servicetrafik eller anropsstyrd kollektivtrafik.

Om de färdsätt som avses i 3 mom. inte står till buds men samtransport med ett specialfordon har ordnats, har den försäkrade rätt att få ersättning i enlighet med kostnaderna för ett sådant färdsätt.

När kostnaderna för färd sjöledes i skärgårdsförhållanden ersätts beaktas som merkostnad de speciella omständigheterna i skärgården, såsom avsaknad av fasta vägförbindelser eller av trafik- och transportservice samt väderleksförhållandena.

6 §

Sjuktransport

En försäkrad får ersättning för kostnaderna för prehospital akutsjukvård enligt 39 och 40 § i hälso- och sjukvårdslagen. Om den försäkrades tillstånd tack vare sådan vård på platsen har förbättrats så att transport till en plats för fortsatt vård inte behövs, ersätts kostnaderna för sjuktransportfordonets besök på platsen såsom en kostnad för den försäkrade. (30.12.2010/1334)

Akutvård före eller under transporten ersätts inte med stöd av denna lag.

Bestämmelser om den ersättningstaxa som används som grund för ersättning för användning av sjuktransportfordon utfärdas genom förordning av statsrådet. Ersättningstaxan ska bygga på kostnaderna för transporten och de disponibla medlen. Vid utarbetandet av den förordning som gäller ersättningstaxan och ändringar av den ska social- och hälsovårdsministeriet höra Folkpensionsanstalten och de organisationer som företräder de berörda aktörerna. (20.11.2009/929)

7 § (30.12.2015/1655)

Ersättningens belopp och självriskandel

Resekostnaderna för en försäkrad ersätts till fullt belopp till den del kostnaderna för en enkelresa överstiger 25 euro (självriskandel). Ersättning betalas dock högst för ett belopp som motsvarar den ersättningstaxa som fastställts som grund för ersättningen.

En försäkrads resekostnader för användning av taxi ersätts dock endast om taxiresan har beställts från en beställningscentral som har ingått avtal om direktersättningsförfarande med Folkpensionsanstalten. Detta krav tillämpas dock inte om taxiresan beställts på ett område där det inte finns någon sådan beställningscentral. (28.12.2017/1145)

En försäkrads resekostnader för användning av taxi ersätts dock med avvikelse från 1 mom. till fullt belopp till den del kostnaderna för en enkelresa överstiger 50 euro (förhöjd självrisk), om taxiresan inte har beställts från en beställningscentral som ingått avtal om direktersättningsförfarande med Folkpensionsanstalten. Förhöjd självrisk tillämpas inte i landskapet Åland, i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen eller i en stat som tillämpar Europeiska unionens lagstiftning.

Om det sammanlagda beloppet av de resekostnader för ersättningsgilla resor enligt denna lag eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner som den försäkrade själv ska betala och som uppstått under ett och samma kalenderår överstiger 300 euro (årlig självriskandel), ersätts den överskjutande delen till fullt belopp, dock högst till ett belopp som motsvarar den fastställda ersättningstaxan. (28.12.2017/1145)

Om det sammanlagda beloppet av de resekostnader för ersättningsgilla resor enligt denna lag eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner som den försäkrade själv ska betala och som uppstått under ett och samma kalenderår överstiger 300 euro (årlig självriskandel), ersätts den överskjutande delen till fullt belopp, dock högst till ett belopp som motsvarar den fastställda ersättningstaxan. Om en taxiresa inte har beställts från en beställningscentral som avses i 2 mom., räknas inte självriskandelen för kostnaderna för taxiresan in i den årliga självriskandelen och ersätts inte den förhöjda självrisken för kostnaderna för taxiresan efter att den årliga självriskandelen uppnåtts.

7 a § (28.12.2017/1144)

Maximipriset för taxiresor som ersätts av sjukförsäkringen

Bestämmelser om det maximipris för en taxiresa som ersätts av sjukförsäkringen och som tas ut hos den försäkrade utfärdas genom förordning av statsrådet. Maximipriset ska grunda sig på de disponibla medlen för ersättningar och kostnaderna för transporten på så sätt att det i priset ingår en skälig vinst. Vid beredningen av förordningen och ändringar av den ska social- och hälsovårdsministeriet höra Folkpensionsanstalten och de organisationer som företräder de berörda aktörerna.

En färdtjänstproducent som kör taxiresor som förmedlas av en sådan beställningscentral som med Folkpensionsanstalten ingått avtal om direktersättningsförfarande får för resor som förmedlats av beställningscentralen debitera högst det maximipris som avses i 1 mom. På ett område där det inte finns någon sådan beställningscentral gäller maximipriset taxiresor i fråga om vilka färdtjänstproducenten med Folkpensionsanstalten har ingått avtal om att köra taxiresor som ersätts av sjukförsäkringen.

8 §

Grund för ersättning för resekostnader samt fastställande av ersättningstaxan

Om en försäkrad utan grundad anledning anlitar något annat än ett i 5 § 3 eller 4 mom. avsett färdsätt, betalas ersättning enligt grunden för ersättning för allmän kollektivtrafik. Om ett annat färdsätt dock kan betraktas som befogat i enlighet med 5 § 2 mom., betalas ersättning för de faktiska kostnaderna, dock högst för ett belopp som motsvarar den fastställda taxan. Om färden har gjorts med ett fordon för vilket det inte finns någon fastställd ersättningstaxa, betalas till den försäkrade skäliga kostnader för resan.

Grunden för ersättning för användning av taxi är det maximipris som Folkpensionsanstalten har kommit överens om med tjänsteproducenten. Om sådan taxi används i fråga om vilken Folkpensionsanstalten inte har kommit överens om maximipriset med tjänsteproducenten, betalas till den försäkrade skäliga kostnader för resan. (28.12.2017/1145)

Grunden för ersättning för användning av taxi är i fråga om sådan taxi som avses i 7 a § 2 mom. det maximipris som avses i 7 a § 1 mom., om inte Folkpensionsanstalten med tjänsteproducenten har kommit överens om en lägre prissättning än maximipriset. Om någon annan taxi används, betalas till den försäkrade skäliga kostnader för resan. (28.12.2017/1144)

Grunden för ersättning för användning av taxi är det maximipris som i taxitrafiken tas ut hos konsumenterna i enlighet med 16 § i lagen om taxitrafik (217/2007), om inte Folkpensionsanstalten har kommit överens om en lägre prissättning än maximipriset med den som tillhandahåller transporttjänsterna. (20.11.2009/929)

Bestämmelser om den ersättningstaxa som används som grund för ersättning vid användning av andra specialfordon enligt 5 § än taxi utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Social- och hälsovårdsministeriet ska höra Folkpensionsanstalten när ministeriet utarbetar förordningen och ändringar av den. Bestämmelser om fastställandet av den ersättningstaxa som används som grund för ersättning för användning av sjuktransportfordon finns i 6 §. (20.11.2009/929)

9 §

Övernattningspenning

En försäkrad har rätt till övernattningspenning, om han eller hon själv eller en person som avses i 2 § på grund av undersökning eller vård av den försäkrade eller av skäl som hänför sig till trafikförhållandena har varit tvungen att övernatta under en resa som skall ersättas enligt denna lag och övernattningen bevisligen har medfört kostnader för personen i fråga. Övernattningspenning betalas på grundval av kostnaderna, dock högst till ett belopp av 20,18 euro per person och dygn.

En försäkrad som på grund av en läkares bedömning av graviditeten har varit tvungen att övernatta i närheten av en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvården och för vilken övernattningen bevisligen har medfört kostnader har också rätt till övernattningspenning. (20.11.2009/929)

5 kap

Läkemedelsersättningar

1 § (5.12.2008/802)

Läkemedel som ska ersättas

En försäkrad har rätt att få ersättning för kostnaderna för läkemedel som en läkare, tandläkare eller en sjukskötare med begränsad eller tidsbegränsad förskrivningsrätt har förskrivit för behandlingen av en sjukdom. Förutsättningen för ersättning är att det är fråga om ett receptbelagt läkemedelspreparat enligt läkemedelslagen (395/1987) som är avsett att vid invärtes eller utvärtes bruk bota eller lindra en sjukdom eller sjukdomssymtom. En försäkrad har rätt till ersättning även för ett sådant utbytbart läkemedelspreparat enligt Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdets förteckning till vilket det för patienten förskrivna läkemedelspreparatet har bytts ut i apoteket enligt 57 b § i läkemedelslagen. Dessutom förutsätts ett gällande beslut av läkemedelsprisnämnden om att läkemedelspreparatet är ersättningsgillt. (21.5.2010/437)

I 1 mom. avsedda läkemedel som ska ersättas är dessutom sådana med recept förskrivna på medicinska grunder nödvändiga läkemedelspreparat som får säljas utan recept (egenvårdsläkemedel) och som är ersättningsgilla enligt ett gällande beslut. För dessa läkemedelspreparat har den försäkrade rätt till ersättning enligt 4 §, eller om det är fråga om en svår och långvarig sjukdom, enligt 5 §. (9.12.2016/1100)

Vid ersättning för i 21 f § i läkemedelslagen avsedda preparat som kräver specialtillstånd, för läkemedel och salvbaser som tillverkats på apotek samt för medicinskt syre och blod iakttas i tillämpliga delar vad som bestäms om ersättning för läkemedel.

2 §

Kliniska näringspreparat och salvbaser som skall ersättas

En försäkrad har rätt att få ersättning för kostnaderna för kliniska näringspreparat, om en läkare har förskrivit preparaten för behandling av en svår sjukdom och preparaten används vid behandling av en svår sjukdom för att ersätta eller komplettera dieten eller en del av den. Dessutom förutsätts att preparaten har skaffats på apotek eller sjukhus och att de har godkänts som ersättningsgilla och att ett skäligt partipris har fastställts för dem i enlighet med 6 kap. (11.11.2005/885)

Bestämmelserna i 1 mom. iakttas i tillämpliga delar även i fråga om produkter som motsvarar kliniska näringspreparat.

Av en läkare och av en sjukskötare med begränsad förskrivningsrätt förskrivna salvbaser som används för behandling av långvariga av läkare konstaterade hudsjukdomar ersätts, om salvbaserna har tillverkats vid en läkemedelsfabrik och skaffats på apotek samt om de har godkänts att omfattas av grundersättning och ett skäligt partipris har fastställts för dem i enlighet med 6 kap. (21.5.2010/437)

3 § (5.12.2008/802)

Traditionella växtbaserade preparat och homeopatiska preparat

Ersättning enligt denna lag betalas inte för traditionella växtbaserade preparat eller för homeopatiska preparat.

3 a § (20.3.2015/252)

Initialsjälvrisk

En försäkrad har rätt att få ersättning för läkemedelskostnader efter det att de kostnader som utgör grunden för ersättning och som den försäkrade har haft för sådana läkemedel, kliniska näringspreparat och salvbaser som ersätts den försäkrade enligt detta kapitel överskrider 50 euro under ett och samma kalenderår (initialsjälvrisk). (30.12.2015/1656)

Initialsjälvrisken tillämpas från ingången av det kalenderår som följer efter det att den försäkrade har fyllt 18 år.

Initialsjälvrisken räknas med i den årssjälvrisk som anges i 8 § 1 mom.

4 § (20.3.2015/252)

Grundersättning

Ersättningen för läkemedel som har godkänts att omfattas av grundersättning är 40 procent av den grund för ersättningen som avses i 9 § 1, 2 eller 3 mom. efter det att taket för initialsjälvrisken har nåtts.

5 § (5.12.2008/802)

Specialersättning

Ett läkemedel omfattas av specialersättning, om det har godkänts att omfattas av specialersättning i enlighet med 6 kap. Dessutom förutsätts att läkemedlet används för behandling av en sjukdom som på medicinska grunder ska bedömas som svår och långvarig.

Specialersättningen för läkemedel är följande av den grund för ersättningen som avses i 9 § 1, 2 eller 3 mom.:

1) 65 procent efter det att taket för initialsjälvrisken har nåtts, om det är fråga om nödvändiga läkemedel som används vid behandlingen av svåra och långvariga sjukdomar (lägre specialersättning),

2) 100 procent av det belopp som överstiger den läkemedelsspecifika självrisken på 4,50 euro, efter det att taket för initialsjälvrisken har nåtts, om det är fråga om nödvändiga läkemedel med ersättande eller korrigerande verkan som används vid behandlingen av svåra och långvariga sjukdomar (högre specialersättning). (30.12.2015/1656)

(20.3.2015/252)

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om vilka sjukdomar som på medicinska grunder ska bedömas som svåra och långvariga och i fråga om vilka kostnaderna för behandling med läkemedel med stöd av denna lag ersätts med 65 eller 100 procent. (9.12.2016/1100)

6 § (9.12.2016/1100)

Läkemedel som omfattas av begränsad ersättning

Beviljande av ersättning för ett läkemedel som omfattas av begränsad grund- eller specialersättning enligt 6 kap. 5 § 3 mom., 6 § eller 9 § 2 mom. förutsätter att läkemedlet används i enlighet med de särskilda indikationer som fastställts i läkemedelsprisnämndens beslut.

7 § (20.3.2015/252)

Ersättning för kliniska näringspreparat och salvbaser

Kliniska näringspreparat som används vid behandlingen av svåra sjukdomar ersätts med 40 eller 65 procent av den grund för ersättningen som avses i 9 § 1 eller 3 mom. efter det att taket för initialsjälvrisken har nåtts.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om vilka sjukdomar som på medicinska grunder ska bedömas som svåra och i fråga om vilka gäller att kostnaderna för behandling med kliniska näringspreparat med stöd av denna lag ersätts med 40 eller 65 procent. (9.12.2016/1100)

Salvbaser som används vid behandling av långvariga hudsjukdomar ersätts med 40 procent av den grund för ersättningen som avses i 9 § 1 eller 3 mom. efter det att taket för initialsjälvrisken har nåtts.

7 a § (9.12.2016/1100)

Övriga förutsättningar till ersättning

Folkpensionsanstalten kan närmare besluta om vilka utredningar som behövs och om de medicinska villkor som ska uppfyllas för att ersättning för läkemedelspreparat eller kliniska näringspreparat ska vara motiverad.

8 § (20.3.2015/252)

Årssjälvrisk och rätt till tilläggsersättning

Om det sammanlagda beloppet av initialsjälvrisken och de icke ersatta kostnader som utgör grund för ersättningen och som den försäkrade under ett och samma kalenderår har haft för sådana läkemedel, kliniska näringspreparat och salvbaser som ersätts den försäkrade enligt detta kapitel överstiger 610 euro (årssjälvrisk), har den försäkrade rätt till en tilläggsersättning för det överstigande beloppet. Tilläggsersättningen är 100 procent av det belopp som överstiger den läkemedelsspecifika självrisken på 2,50 euro. (30.12.2015/1656)

Beloppet av årssjälvrisken är bundet vid levnadskostnadsindexet så att beloppet ändras samtidigt och i samma förhållande som folkpensionerna ändras med stöd av lagen om folkpensionsindex (456/2001).

9 § (5.12.2008/802)

Grund för ersättningen och den läkemedelsspecifika självrisken (20.3.2015/252)

Grunden för ersättning av de kostnader som förorsakats en försäkrad vid anskaffning av läkemedel, kliniska näringspreparat och salvbaser är högst det skäliga partipris som fastställts för preparaten, förhöjt med högst apotekets försäljningsbidrag inklusive expeditionsavgift och mervärdesskatt enligt den läkemedelstaxa som avses i 58 § i läkemedelslagen. Om ett preparat ingår i en referensprisgrupp enligt 6 kap. 21 § i denna lag, är grunden för ersättning det referenspris som fastställts för referensprisgruppen, förhöjt med apotekets mervärdesskattebelagda expeditionsavgift. När referensprisgruppen upphör är grunden för ersättning högst det högsta partipris som avses i 6 kap. 22 § eller högst det skäliga partipris som fastställts för preparatet, förhöjt med högst apotekets försäljningsbidrag inklusive expeditionsavgift och mervärdesskatt enligt den läkemedelstaxa som avses i 58 § i läkemedelslagen. För kliniska näringspreparat och salvbaser är grunden för ersättningen det pris på egenvårdsläkemedel som expedieras mot recept och som anges i de bestämmelser som utfärdats med stöd av 58 § i läkemedelslagen. (9.12.2016/1100)

Om det pris som tagits ut hos den försäkrade för ett preparat som ingår i en referensprisgrupp understiger det referenspris som fastställts som grund för ersättning eller om den som förskrivit läkemedlet har förbjudit att ett preparat som ingår i en referensprisgrupp byts ut så som avses i 57 b § 3 mom. i läkemedelslagen eller om det är fråga om ett preparat på basis av vilket en avvikande referensprisgrupp i enlighet med 6 kap. 18 a § i denna lag har bildats, ska ersättning betalas på grundval av det pris som tagits ut för preparatet. (9.12.2016/1100)

I fråga om kostnaderna för läkemedel, kliniska näringspreparat och salvbaser som tillverkats vid apotek och motsvarar preparat som ska ersättas betalas ersättning för det pris som tagits ut hos den försäkrade och som överensstämmer med den läkemedelstaxa som avses i 58 § i läkemedelslagen. (20.3.2015/252)

I fråga om medicinskt syre och blod ersätts behövliga och skäliga kostnader för den försäkrade.

Ersättning enligt denna lag betalas för en sådan mängd preparat som köps på en och samma gång och som motsvarar högst tre månaders behandling, om inte något annat följer av särskilda skäl. Ersättning för ett ersättningsgillt läkemedel, ett ersättningsgillt kliniskt näringspreparat och en ersättningsgill salvbas, vars minutförsäljningspris inklusive mervärdesskatt för en förpackning är över 1 000 euro vid tidpunkten för expedieringen, betalas dock för en sådan mängd preparat som köps på en och samma gång och som motsvarar högst en månads behandling, om inte något annat följer av särskilda skäl. Den läkemedelsspecifika självrisken tas ut för en sådan mängd preparat som köps på en och samma gång och som motsvarar högst tre månaders behandling. (9.12.2016/1100)

Ersättning enligt detta kapitel kan fås för en ny sats av läkemedel, kliniskt näringspreparat eller salvbas efter det att den tidigare köpta satsen är nästan helt använd i enlighet med anvisningen av läkemedelsförskrivaren. Sålunda kan ersättning fås för en ny sats, om inte något annat följer av särskilda skäl, tidigast

1) tre veckor innan den föregående satsen tar slut, när den preparatmängd som köpts föregående gång motsvarar tre månaders behandling,

2) två veckor innan den föregående satsen tar slut, när den preparatmängd som köpts föregående gång motsvarar två månaders behandling,

3) en vecka innan den föregående satsen tar slut, när den preparatmängd som köpts föregående gång motsvarar en månads eller kortare tids behandling.

(9.12.2016/1100)

9 a § (9.12.2016/1100)

Avvikande läkemedelsspecifik självrisk och uttagande av den

Trots det som föreskrivs i 5 § 2 mom. 2 punkten, 8 § 1 mom. och 9 § 5 mom. får läkemedelsspecifik självrisk undantagsvis tas ut för varje påbörjad behandlingsvecka, om en läkemedelsmängd som motsvarar högst tre månaders behandling med ett läkemedel som används vid behandling av sjukdom måste köpas i flera expedierade satser av medicinska eller terapeutiska orsaker eller till följd av läkemedelspreparatets farmaceutiska egenskaper eller om det är fråga om ett dosdispenserat läkemedel eller ett i 9 § 5 mom. avsett preparat, vars ersättningsgilla preparatmängd som köps på en och samma gång har begränsats på basis av preparatets pris. Då är den läkemedelsspecifika självrisken enligt 5 § 2 mom. 2 punkten 0,38 euro och den läkemedelsspecifika självrisken enligt 8 § 1 mom. 0,21 euro för varje påbörjad behandlingsvecka.

Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om i vilka situationer en sådan avvikande läkemedelsspecifik självrisk som avses i 1 mom. får tas ut.

10 § (28.11.2008/770)

Ersättning för arvode för dosdispensering (20.3.2015/252)

En försäkrad som fyllt 75 år har rätt till ersättning för det arvode som tas ut för dosdispensering, om (20.3.2015/252)

1) han eller hon när dosdispenseringen inleds har minst sex läkemedel som ska ersättas enligt denna lag och som lämpar sig för dosdispensering,

2) hans eller hennes medicinering har kontrollerats i syfte att eliminera onödig medicinering, dubbel medicinering och medicinering med oönskade interaktioner, och

3) en övergång till dosdispensering vid långvarig läkemedelsbehandling är medicinskt motiverad.

Grunden för övergång till dosdispensering påvisas genom en anteckning som läkaren gör på receptet.

Arvodet för dosdispenseringen ersätts den försäkrade till 40 procent. Om det arvode som tas ut för dosdispenseringen av läkemedel som motsvarar en veckas behandling är större än 3,15 euro, betalas ersättningen utifrån ett arvode på 3,15 euro. (20.3.2015/252)

Den andel som den försäkrade ska betala själv av arvodet för dosdispenseringen räknas inte som en del av initialsjälvrisken eller årssjälvrisken och andelen ger inte rätt till tilläggsersättning. (20.3.2015/252)

6 kap (5.12.2008/802)

Läkemedelspreparat som omfattas av ersättning och läkemedelspreparats partipris

Läkemedelsprisnämnden

1 § (5.12.2008/802)

Uppgifter

I anslutning till social- och hälsovårdsministeriet finns läkemedelsprisnämnden, som i fråga om läkemedel, kliniska näringspreparat och salvbaser ska

1) fastställa om de är ersättningsgilla,

2) fastställa det skäliga partipris som kan godtas som ersättningsgrund,

3) besluta om förhöjning av det skäliga partipriset,

4) besluta om upphävande av ersättning och av partipriset.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska läkemedelsprisnämnden besluta om bildandet av referensprisgrupper för läkemedel, det referenspris som ska fastslås för respektive referensprisgrupp, upptagningen av preparat i en referensprisgrupp och om ersättning och det högsta partipriset för de preparat som hör till respektive referensprisgrupp. (20.3.2015/252)

2 § (5.12.2008/802)

Tillsättande av läkemedelsprisnämnden och dess sammansättning

Social- och hälsovårdsministeriet tillsätter läkemedelsprisnämnden och expertgruppen i anslutning till den för tre år i sänder och utser ordförandena, vice ordförandena och de övriga medlemmarna i läkemedelsprisnämnden och expertgruppen samt för varje medlem en personlig suppleant.

Läkemedelsprisnämnden ska bestå av två representanter för social- och hälsovårdsministeriet, en representant för finansministeriet, två representanter för Folkpensionsanstalten, en representant för Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet och en representant för Institutet för hälsa och välfärd. (16.10.2009/788)

Högst sju medlemmar kan utses till expertgruppen. I expertgruppen ska finnas personer med sakkunskap i medicin, farmakologi, hälsovårdsekonomi och sjukförsäkring.

3 § (5.12.2008/802)

Beslutsfattandet i läkemedelsprisnämnden

Nämnden beslutar på föredragning i ärenden som ankommer på den. Nämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra medlemmar är närvarande vid mötet. Nämndens beslut blir den åsikt som omfattas av majoriteten, och faller rösterna lika, den åsikt som ordföranden har omfattat.

Läkemedelsprisnämnden kan på direktören överföra

1) fastställande av grundersättning och ett skäligt partipris för ett läkemedelspreparat, om det är fråga om

a) ett nytt fastställande av en tidsbegränsad grundersättning och ett tidsbegränsat partipris för ett preparat,

b) ett nytt kombinationspreparat, när preparat som innehåller samma läkemedelssubstanser har godkänts som ersättningsgilla,

c) en ny förpackningsstorlek, styrka eller läkemedelsform för ett läkemedelspreparat som godkänts som ersättningsgillt,

d) ett synonympreparat eller parallellimporterat preparat som motsvarar ett preparat som godkänts som ersättningsgillt,

(20.3.2015/252)

2) godkännandet av specialersättning för ett läkemedelspreparat, om specialersättning har godkänts för ett preparat som innehåller samma läkemedelssubstans,

3) fastställandet av grundersättning och ett skäligt partipris för ett läkemedelspreparat enligt 21 f § i läkemedelslagen, vilket levereras med särskilt tillstånd, samt dessutom godkännandet av specialersättning, om specialersättning har godkänts för ett preparat som innehåller samma läkemedelssubstans,

4) utfärdande av intyg över ett skäligt partipris till innehavaren av försäljningstillstånd, för export av läkemedel, (20.3.2015/252)

5) indragning av ersättning för ett läkemedelspreparatat till den del försäljningstillståndsmyndigheten har ändrat den indikation som godkänts för läkemedelspreparatet så att den är snävare än den indikation som utgör grund för den godkända ersättningen. (20.3.2015/252)

Utöver vad som föreskrivs i 2 mom. kan läkemedelsprisnämnden låta direktören avgöra om det ska bildas referensprisgrupper för läkemedelspreparat, vilket referenspris som ska fastställas för respektive referensprisgrupp och om ett läkemedelspreparat ska upptas i en referensprisgrupp. Direktören kan också få avgöra ersättning och det högsta partipriset för ett preparat som hör till en referensprisgrupp. (20.3.2015/252)

Förfarandet vid fastställande av ersättning och ett skäligt partipris

4 § (5.12.2008/802)

Ansökan om grundersättning och ett skäligt partipris

Innehavaren av försäljningstillstånd ska hos läkemedelsprisnämnden ansöka om fastställande av grundersättning och ett skäligt partipris för ett läkemedelspreparat.

I en grundersättnings- och partiprisansökan ska det framläggas ett specificerat och motiverat förslag till grundersättningen för ett läkemedelspreparat och till ett skäligt partipris som ska fastställas för preparatet. Ansökan ska innehålla

1) en utredning om läkemedlets användningsändamål, terapeutiska värde och den nytta som kan uppnås med ersättningen i jämförelse med andra läkemedelspreparat som används vid behandlingen av samma sjukdom,

2) en utredning om den genomsnittliga dygnsdosen och om kostnaderna för läkemedelsbehandlingen enligt det föreslagna partipriset och minutförsäljningspriset inklusive mervärdesskatt,

3) en motiverad uppskattning av försäljningen av läkemedlet på basis av det föreslagna partipriset och minutförsäljningspriset inklusive mervärdesskatt samt en uppskattning av antalet patienter som använder preparatet,

4) en utredning om i vilken mån läkemedlet är ekonomiskt fördelaktigt och om marknadsprognosen i jämförelse med andra läkemedel som används vid behandlingen av samma sjukdom,

5) en utredning om läkemedlets patent och tilläggsskydd,

6) läkemedelspreparatets andra handelsnamn och partipriser som godkänts som grund för ersättning för läkemedelspreparatet samt grunderna för ersättning för läkemedlet i andra länder inom Europeiska ekonomiska gemenskapen,

7) en hälsoekonomisk utredning, om det är fråga om ett läkemedelspreparat som innehåller en ny verksam läkemedelssubstans eller en betydande utvidgning av ersättningen. (20.3.2015/252)

Innehavaren av försäljningstillstånd ska lägga fram en redogörelse för de förändringar som skett i de omständigheter som påverkat skäligheten hos partipriset, om ett partipris som överstiger det tidigare fastställda partipriset för preparatet föreslås. (9.12.2016/1100)

Innehavaren av försäljningstillstånd ska till ansökan också foga övriga utredningar som läkemedelsprisnämnden förutsätter. Utöver de ovannämnda utredningarna kan innehavaren av försäljningstillstånd i ansökan ta med andra utredningar som innehavaren anser vara behövliga för behandlingen av av ärendet. Vid ansökan om begränsning av grundersättningen för en noggrant definierad indikation ska innehavaren av försäljningstillstånd lägga fram motiveringar för begränsningen av ersättningen med särskilt beaktande av läkemedelspreparatets terapeutiska värde för sjukdomstillståndet i fråga och den föreslagna begränsningens ändamålsenlighet med tanke på genomförande av läkemedelsbehandlingen. (20.3.2015/252)

Bestämmelserna i denna paragraf iakttas i tillämpliga delar i samband med ansökan om utvidgning av en godkänd grundersättning.

5 § (5.12.2008/802)

Fastställande av grundersättning

Grundersättningen för ett läkemedelspreparat vid behandling av en sjukdom kan fastställas högst till en omfattning som motsvarar det preparatsammandrag som försäljningstillståndsmyndigheten fastställt för läkemedelspreparatet och de indikationer som godkänts i preparatsammandraget. Vid beslut om grundersättning ska läkemedlets terapeutiska värde beaktas. För läkemedelspreparat som säljs utan recept kan grundersättning fastställas endast om det är fråga om ett på medicinska grunder nödvändigt läkemedelspreparat.

Grundersättning fastställs inte om det är fråga om

1) ett läkemedelspreparat som används för behandling av en tillfällig sjukdom eller en sjukdom med lindriga symptom,

2) ett läkemedelspreparat med ringa terapeutiskt värde,

3) ett läkemedelspreparat som används för annat ändamål än för behandling av en sjukdom, eller

4) traditionella växtbaserade preparat eller homeopatiska preparat.

Läkemedelsprisnämnden kan fastställa grundersättningen för ett visst läkemedelspreparat till att gälla noggrant definierade indikationer i de situationer som avses i 2 mom.

Läkemedelsprisnämnden kan för varje läkemedelsgrupp besluta om de preparat som avses i 2 mom.

Om villkoren för grundersättning för ett preparat inte uppfylls, förfaller ansökan i fråga om partipriset.

6 § (5.12.2008/802)

Begränsning av grundersättning

Läkemedelsprisnämnden kan begränsa grundersättningen för ett läkemedelspreparat till att gälla noggrant definierade indikationer, om det vid användning och prövning av läkemedlet har visats att det har ett betydande terapeutiskt värde i vissa sjukdomstillstånd och om

1) det är fråga om ett speciellt dyrt läkemedel som är nödvändigt för behandlingen av en allvarlig sjukdom och vars medicinskt grundade användning, om läkemedlet skulle omfattas av grundersättning, skulle ge den försäkrade rätt till tilläggsersättning enligt 5 kap. 8 §, eller

2) omfattande användning av läkemedlet skulle medföra oskäliga kostnader i förhållande till den nytta som uppnås.

På ansökan av innehavaren av försäljningstillstånd kan läkemedelsprisnämnden begränsa grundersättningen till att gälla noggrant definierade indikationer i vissa sjukdomstillstånd, om det är fråga om ett speciellt dyrt läkemedel enligt 1 mom. 1 punkten. När förutsättningarna för begränsningen av ersättning bedöms ska det terapeutiska värde som påvisats vid användning och prövning av läkemedlet i de sjukdomstillstånd som begränsningen av ersättning gäller samt den föreslagna begränsningens ändamålsenlighet med tanke på genomförandet av läkemedelsbehandlingen och på systemet för läkemedelsersättning beaktas. (20.3.2015/252)

6 a § (9.12.2016/1100)

Villkorlig ersättning

Läkemedelsprisnämnden kan av särskilda skäl villkorligen godkänna ersättning och partipris för ett läkemedelspreparat med försäljningstillstånd för vilket fastställande av ersättning och ett skäligt partipris har ansökts. Läkemedelsprisnämnden kan fatta beslutet om ersättning och partipris som villkorligt under förutsättning att ett särskilt medicinskt behov av den nya läkemedelsbehandlingen påvisats och att betydande osäkerhet i fråga om behandlingskostnader, det berörda läkemedelspreparatets terapeutiska värde och kostnadseffektivitet eller andra motsvarande faktorer som påverkar bedömningen av ersättningen för läkemedelspreparatet eller skäligheten hos partipriset föreligger. När beslut om villkorlig ersättning fattas ska skäligheten hos partipriset bedömas enligt bestämmelserna i 7 §.

En del av beslutet om villkorlig ersättning utgörs av en överenskommelse mellan läkemedelsprisnämnden och innehavaren av försäljningstillstånd där ansvarsfördelningen i fråga om osäkerhet som gäller preparatets hälsofördelar, kostnadseffektivitet, kostnader eller andra motsvarande faktorer fastställs samt avtalets uppföljning och verkningarna av att den villkorliga ersättningen upphör fastställs. Om en skyldighet att betala återbetalningsavgift har fastställts för innehavaren av försäljningstillstånd i överenskommelsen, ska återbetalningsavgiften betalas enligt de grunder som fastställts i överenskommelsen till Folkpensionsanstaltens sjukförsäkringsfond. Folkpensionsanstalten svarar för verkställandet av återbetalningsavgiften.

Ersättning för ett läkemedelspreparat och ett skäligt partipris för läkemedelspreparatet kan godtas villkorligen för totalt högst fem år. Den maximala giltighetstiden för en villkorlig ersättning och ett villkorligt partipris kan utgöras av ett tidsbegränsat eller flera sammanhängande tidsbegränsade beslut. När den villkorliga ersättningen upphör omfattas läkemedelspreparatet inte längre av ersättning och partipris, om inte ersättning och partipris har godtagits för preparatet på det sätt som föreskrivs i denna lag före utgången av tidsfristen. Om utvidgning av ersättningen eller specialersättning ansöks för läkemedelspreparatet under giltighetstiden för den villkorliga ersättningen, upphör den villkorliga ersättningen när det nya beslutet träder i kraft.

7 § (5.12.2008/802)

Fastställande av ett skäligt partipris

När skäligheten hos det föreslagna partipris som ska godtas som ersättningsgrund för ett läkemedelspreparat bedöms ska hänsyn tas till

1) priserna i Finland på motsvarande läkemedelspreparat som används för behandlingen av samma sjukdom,

2) priserna på läkemedelspreparatet i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

3) de vårdkostnader som användningen av läkemedelspreparatet medför och den nytta som kan uppnås med tanke på patienten och de totala kostnaderna inom hälso- och socialvården,

4) nyttan av och kostnaderna för andra till buds stående alternativa behandlingsmetoder,

5) de medel som står till förfogande för ersättningar.

Tillverknings-, forsknings- och produktutvecklingskostnaderna för läkemedelspreparatet kan beaktas när det bedöms om det partipris som föreslagits för läkemedelspreparatet är skäligt, om det för varje läkemedelspreparat har presenterats tillräckligt specificerade, jämförbara och tillförlitliga uppgifter om de nämnda kostnaderna.

Läkemedelsprisnämnden kan godta ett högre partipris än det tidigare fastställda partipriset endast av grundad anledning och under förutsättning att det föreslagna partipriset fortfarande kan anses som skäligt med hänsyn till det som föreskrivs i 1 och 2 mom. (9.12.2016/1100)

7 a § (20.3.2015/252)

Fastställande av ett skäligt partipris för ett nytt synonympreparat

Trots det som föreskrivs i 7 § kan ett partipris som är högst 50 procent av ett partipris som godtagits för ett motsvarande preparat godtas som ett skäligt partipris för ett nytt synonympreparat. Om ett nytt synonympreparat innehåller en ny doseringsanordning, kan som ett skäligt partipris undantagsvis godkännas ett partipris som är högst 60 procent av det godkända partipriset för ett motsvarande preparat.

Det som föreskrivs i 1 mom. gäller endast en situation där läkemedelsprisnämnden bedömer partiprisets skälighet för det första synonympreparatet som godtas i ersättningssystemet.

7 b § (9.12.2016/1100)

Fastställande av ett skäligt partipris för ett nytt biosimilarpreparat

Trots det som föreskrivs i 7 § kan ett partipris som är högst 70 procent av ett partipris som godtagits för ett motsvarande preparat godtas som ett skäligt partipris för ett nytt biosimilarpreparat.

Det som föreskrivs i 1 mom. gäller endast en situation där läkemedelsprisnämnden bedömer partiprisets skälighet för det första biosimilarpreparat som godtas i ersättningssystemet.

8 § (5.12.2008/802)

Ansökan om specialersättning och ett skäligt partipris

Innehavaren av försäljningstillstånd ska hos läkemedelsprisnämnden ansöka om fastställande av specialersättning och ett skäligt partipris för ett läkemedelspreparat.

I ansökan ska innehavaren av försäljningstillstånd lägga fram ett specificerat och motiverat förslag till att läkemedelspreparatet ska bli föremål för specialersättning och till ett skäligt partipris som fastställs för preparatet. I ansökan ska ingå en specificerad och motiverad utredning om (20.3.2015/252)

1) läkemedelspreparatets terapeutiska värde,

2) den nytta som kan uppnås med specialersättningen, dess nödvändighet och om korrigerande eller ersättande verkan, (20.3.2015/252)

3) i vilken mån läkemedelspreparatet är ekonomiskt fördelaktigt och de kostnader specialersättningen medför,

4) marknadsprognosen för läkemedelspreparatet.

I ansökan ska dessutom ingå den utredning om skäligt partipris som avses i 4 § 2 mom. 2–7 punkten och 4 § 3 mom. till den del som fastställandet av specialersättningen förutsätter detta.

Bestämmelserna i 1–3 mom. tillämpas också på ansökan om specialersättning för ett läkemedelspreparat för vilket specialersättning redan tidigare har godkänts eller för ett läkemedelspreparat vars verksamma läkemedelssubstans ingår i preparat för vilka specialersättning redan tidigare har godkänts.

Bestämmelserna i denna paragraf iakttas i tillämpliga delar i samband med ansökan om utvidgning av en godkänd specialersättning. (20.3.2015/252)

9 § (20.3.2015/252)

Fastställande av specialersättning och ett skäligt partipris

Specialersättning för ett läkemedelspreparat kan beviljas för svåra och långvariga sjukdomar som anges genom förordning av statsrådet. En förutsättning för specialersättning för ett läkemedelspreparat är att preparatet har godkänts att omfattas av grundersättning. Ett läkemedelspreparat kan godkännas att omfattas av specialersättning när det finns tillräckliga erfarenheter av och forskningsrön om läkemedelspreparatets terapeutiska värde vid behandling av svåra och långvariga sjukdomar och nyttan av det jämfört med behandlingsalternativ. Vid beslut om specialersättning beaktas sjukdomens art och att det finns tillräckliga erfarenheter av och forskningsrön om läkemedelspreparatets terapeutiska värde, nödvändigheten av läkemedelspreparatet, dess ersättande eller korrigerande verkan samt i vilken mån läkemedelspreparatet är behövligt och ekonomiskt fördelaktigt. Dessutom ska de medel som står till förfogande för specialersättningar för läkemedel beaktas när beslutet fattas. För läkemedelspreparat som säljs utan recept kan specialersättning fastställas endast om det dessutom är fråga om ett på medicinska grunder nödvändigt läkemedelspreparat.

Ett beslut om specialersättning för ett läkemedelspreparat kan begränsas till att gälla bara en viss form av eller svårighetsgrad hos en sjukdom. Bestämmelserna i detta kapitel om begränsning av grundersättningen iakttas i tillämpliga delar också när specialersättningen begränsas.

På fastställande av ett skäligt partipris för ett läkemedelspreparat som omfattas av specialersättning tillämpas 7 §. Om förutsättningarna för specialersättning för ett preparat inte uppfylls, förfaller ansökan i fråga om partipriset.

10 § (5.12.2008/802)

Förhöjning av ett skäligt partipris

Innehavaren av försäljningstillstånd kan ansöka om förhöjning av det fastställda partipriset för ett läkemedelspreparat, om man vill sälja preparatet till ett partipris som är högre än det fastställda partipriset. Till ansökan ska fogas ett motiverat förslag till nytt skäligt partipris och en specificerad utredning om de förändringar av bestående karaktär som under partiprisets giltighetstid skett i de omständigheter som påverkar prisbildningen för läkemedelspreparatet. Till ansökan ska dessutom fogas de utredningar enligt 4 § som behövs för att bedöma skäligheten hos partipriset.

Läkemedelsprisnämnden kan av särskilda skäl godkänna en förhöjning av det gällande partipriset, om det nya priset är skäligt på det sätt som avses i 7 § och sökanden visar att det under partiprisets giltighetstid har skett väsentliga förändringar av bestående karaktär i de omständigheter som påverkat prisbildningen.

11 § (5.12.2008/802)

Hörande av Folkpensionsanstalten, expertgruppen och sakkunniga i samband med ansökningar om ersättning och partipris

Läkemedelsprisnämnden begär vid behov ett utlåtande av Folkpensionsanstalten om ansökningar som gäller grundersättning, specialersättning och ett skäligt partipris för ett läkemedelspreparat samt förhöjning av partipriset. (20.3.2015/252)

Ett utlåtande om specialersättning för ett läkemedelspreparat som innehåller en ny verksam läkemedelssubstans begärs av expertgruppen vid läkemedelsprisnämnden, om inte något annat följer av särskilda skäl. I övriga fall kan ett utlåtande av expertgruppen begäras vid behov. (20.3.2015/252)

Läkemedelsprisnämnden kan vid behov begära expertutlåtanden om de ansökningar som den behandlar eller om ärenden som prisnämnden behandlar på eget initiativ.

12 § (5.12.2008/802)

Giltigheten för ett beslut om ersättning och ett skäligt partipris för ett läkemedelspreparat

Ett beslut om ersättning och ett skäligt partipris för ett läkemedelspreparat träder i kraft vid ingången av den andra kalendermånaden efter den månad då beslutet meddelades, om inte något annat bestäms i beslutet. När tidpunkten för beslutets ikratträdande bestäms ska den tid som krävs för verkställigheten av beslutet beaktas. (20.3.2015/252)

Ett beslut är i kraft högst fem år. Ett beslut är dock i kraft högst tre år, om det gäller ett preparat som innehåller en ny verksam läkemedelssubstans.

13 § (9.12.2016/1100)

Kliniska näringspreparat, salvbaser och vissa läkemedelspreparat

Vad som i detta kapitel föreskrivs om ansökan om och fastställande av ersättning och ett skäligt partipris för ett läkemedelspreparat iakttas i tillämpliga delar också när ersättning och ett skäligt partipris söks och fastställs för ett kliniskt näringspreparat, en salvbas, ett biosimilarpreparat, ett synonympreparat samt ett i 21 f § i läkemedelslagen avsett läkemedelspreparat som kräver specialtillstånd och ett i 57 b § i läkemedelslagen avsett utbytbart läkemedelspreparat.

Uppsägning och upphävande av ersättning och ett skäligt partipris samt myndighetsinitierat förfarande vid specialersättning

14 § (5.12.2008/802)

Uppsägning av ett läkemedelspreparat i ersättningssystemet

Innehavaren av försäljningstillstånd kan säga upp ett sådant läkemedelspreparat i ersättningssystemet för vilket det har fastställts ersättning och ett partipris som kan godtas som ersättningsgrund genom att lämna in en anmälan om uppsägning till läkemedelsprisnämnden senast tre månader före den önskade uppsägningstidpunkten. Den fastställda ersättningen och det fastställda skäliga partipriset för läkemedelspreparatet upphör att gälla från och med ingången av det kvartal som följer efter uppsägningen.

Läkemedelsprisnämnden fastställer tillståndshavarens anmälan om strykande av läkemedelspreparatet ur sjukförsäkringens ersättningssystem.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller även kliniska näringspreparat och salvbaser.

15 § (5.12.2008/802)

Anmälan om överskriden försäljning

Innehavaren av försäljningstillstånd ska utan dröjsmål underrätta läkemedelsprisnämnden om försäljningen av ett läkemedelspreparat som ska ersättas blir betydligt större än den prognos som beslutet om ersättning och ett skäligt partipris grundar sig på.

16 § (5.12.2008/802)

Upphävande av ersättning och ett skäligt partipris

Läkemedelsprisnämnden kan på eget initiativ behandla ersättningen för ett läkemedelspreparat och skäligheten hos partipriset och besluta att den fastställda ersättningen och det fastställda skäliga partipriset ska upphävas i händelse av att följande inträffar medan ersättningen och priset är i kraft:

1) patentskyddet för läkemedelspreparatet upphör,

2) användningsområdet för läkemedelspreparatet utvidgas,

3) det i 5, 6 eller 9 § avsedda villkoret för ersättningen för läkemedelspreparatet upphör,

4) det på grundval av nya erfarenheter av läkemedelspreparatet eller på grundval av forskningsrön inte längre finns några sjukvårdsrelaterade grunder för fortsatt specialersättning,

5) försäljningen av läkemedelspreparatet har avsevärt överstigit den uppskattning som låg till grund för beslutet om fastställande av priset, eller

6) till följd av en förändring som skett under partiprisets giltighetstid förväntas ersättningen eller kostnaden för läkemedelspreparatet avsevärt överstiga den uppskattning som låg till grund för beslutet om fastställande av priset.

(9.12.2016/1100)

Innan ärendet avgörs ska läkemedelsprisnämnden höra Folkpensionsanstalten, om inte något annat följer av särskilda skäl. (20.3.2015/252)

Läkemedelsprisnämnden ska vid utredningen av förutsättningarna för upphävande av ersättningen och det skäliga partipriset bedöma läkemedelspreparatets terapeutiska värde eller skäligheten hos partipriset på basis av de nya uppgifter som nämnden erhållit. Vid bedömningen ska de omständigheter som nämns i 5–7 och 9 § beaktas.

16 a § (9.12.2016/1100)

Ny bedömning av skäligt partipris samt upphävande av ersättning och skäligt partipris i vissa situationer

Läkemedelsprisnämnden ska göra en ny bedömning av skäligheten hos ett läkemedelspreparats partipris när ett salufört läkemedelspreparat eller biosimilarpreparat med samma verksamma läkemedelssubstans upptas i ersättningssystemet under partiprisets giltighetstid.

Vid bedömningen av ett skäligt partipris i den förändrade situationen tas särskild hänsyn till priserna på motsvarande preparat som används vid behandling av samma sjukdom i Finland. Utöver detta tas vid bedömningen av skäligheten hos partipriset hänsyn till de övriga omständigheter som nämns i 7 §.

Innan ärendet avgörs ska läkemedelsprisnämnden höra Folkpensionsanstalten, om inte något annat följer av särskilda skäl.

Läkemedelsprisnämnden kan av särskilda skäl låta bli att på nytt inleda ett bedömningsförfarande.

17 § (5.12.2008/802)

Fastställande av specialersättning på myndighetsinitiativ

Läkemedelsprisnämnden kan på framställning av social- och hälsovårdsministeriet eller på eget initiativ behandla ett ärende som gäller specialersättning för ett läkemedelspreparat, om det finns särskilda terapeutiska grunder för specialersättning.

Innan ärendet avgörs ska läkemedelsprisnämnden höra Folkpensionsanstalten, om inte något annat följer av särskilda skäl.

Referensprissystemet för läkemedel

18 § (5.12.2008/802)

Grunderna för bestämmande av en referensprisgrupp för läkemedelspreparat

En referensprisgrupp för läkemedelspreparat bildas av ersättningsgilla sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat med försäljningstillstånd, förutsatt att det i den referensprisgrupp som bildas ingår minst ett ersättningsgillt synonympreparat, parallellimporterat preparat eller parallelldistribuerat preparat som saluförs. Bestämmelser om sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat och den förteckning som ska föras över dem finns i 57 c § i läkemedelslagen. (9.12.2016/1100)

En referensprisgrupp bildas av sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat som omfattas av ersättning och har samma verksamma läkemedelssubstans och kvantitativa sammansättning i fråga om dem. De läkemedelspreparat som upptas i samma referensprisgrupp ska dessutom motsvara varandra i fråga om läkemedelsform och ha nära motsvarighet till varandra i fråga om förpackningsstorlek. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om förpackningsstorlekars motsvarighet.

På en referensprisgrupp som när gruppen bildas inte omfattar ett ersättningsgillt synonympreparat som saluförs tillämpas inte 22, 22 b och 23 §. (9.12.2016/1100)

18 a § (9.12.2016/1100)

Grunderna för bestämmande av en avvikande referensprisgrupp

En avvikande referensprisgrupp bildas i en situation där det i en referensprisgrupp som bildas i enlighet med 18 § ingår ett läkemedelspreparat som försäljningstillståndsmyndigheten på basis av medicinsk användning har beviljat en från synonympreparaten avsevärt avvikande annan indikation och som innehavaren av försäljningstillstånd har gjort en anmälan som avses i 2 mom. om. På en avvikande referensprisgrupp tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om en referensprisgrupp som har bildats på basis av ett parallellimporterat preparat eller ett parallelldistribuerat preparat.

Innehavaren av försäljningstillstånd ska underrätta läkemedelsprisnämnden om en avsevärt avvikande indikation för ett läkemedelspreparat senast 38 dagar före ingången av den referensprisperiod då preparatet för första gången upptas i en referensprisgrupp. Till anmälan ska bifogas en redogörelse för den avsevärt avvikande indikationen och dess försäljningsandel av den totala ersatta försäljningen av läkemedelspreparatet samt en redogörelse för att den berörda indikationen inte har kunnat godkännas för ett synonympreparat.

19 § (5.12.2008/802)

Grunderna för bestämmande av ett referenspris

För varje referensprisgrupp fastslås ett referenspris som utgör grunden för ersättning och som bestäms utifrån de prisanmälningar enligt 20 § som innehavarna av försäljningstillstånd lämnat in.

Referenspriset beräknas utifrån minutförsäljningspriset inklusive mervärdesskatt för det förmånligaste läkemedelspreparat som upptas i referensprisgruppen. Minutförsäljningspriset inklusive mervärdesskatt är priset enligt den läkemedelstaxa som avses i 58 § i läkemedelslagen utan apotekets expeditionsavgift. Referenspriset bestäms så att minutförsäljningspriset inklusive mervärdesskatt för det förmånligaste läkemedelspreparatet höjs med 0,50 euro. (9.12.2016/1100)

Som det förmånligaste läkemedelspreparatet enligt 2 mom. anses ett läkemedelspreparat för vilket det minst 38 dagar före referensprisperiodens början har gjorts en i 27 § i läkemedelslagen avsedd anmälan om att läkemedelspreparatet börjar saluföras, som saluförs vid tidpunkten för prisanmälan och för vilken det har gjorts en prisanmälan enligt 20 § i detta kapitel. (20.3.2015/252)

20 § (5.12.2008/802)

Prisanmälningsförfarande

Innehavaren av försäljningstillstånd ska underrätta läkemedelsprisnämnden om partipriset för ett läkemedelspreparat som omfattas av prisanmälningsförfarandet (prisanmälan). De läkemedelspreparat som omfattas av prisanmälningsförfarandet anges i en förteckning som publiceras av läkemedelsprisnämnden och vilken baserar sig på den förteckning över sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat som avses i 57 c § i läkemedelslagen, som publiceras av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet. Läkemedelsprisnämnden ska publicera förteckningen över preparat som omfattas av prisanmälningsförfarandet minst 30 dagar innan referensprisperioden börjar. Prisanmälningsförfarandet gäller

1) ett läkemedelspreparat som ingår i referensprisgruppen vid den tid som föreskrivits för prisanmälan,

2) ett läkemedelspreparat som ingår i den förteckning enligt 57 c § i läkemedelslagen över sinsemellan utbytbara läkemedelspreparat som förs av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet och för vilket läkemedelsprisnämnden har fastställt ersättning och ett skäligt partipris och i fråga om vilket den aktuella gruppen för sinsemellan utbytbara preparat omfattar minst ett synonympreparat, ett parallellimporterat preparat eller ett parallelldistribuerat preparat, (9.12.2016/1100)

3) ett läkemedelspreparat för vilket ersättningen bestäms när referensprisgruppen upphör att gälla med stöd av 24 § i denna lag.

(16.10.2009/788)

En prisanmälan ska göras när läkemedelsprisnämnden har publicerat förteckningen över läkemedelspreparat som omfattas av prisanmälningsförfarandet. Prisanmälan ska göras senast 21 dagar innan referensprisperioden börjar. Om innehavaren av försäljningstillstånd inte lämnar någon prisanmälan inom den föreskrivna tiden, upphör läkemedelspreparatet att vara ersättningsgillt när referensprisperioden börjar.

I prisanmälan ska innehavaren av försäljningstillstånd uppge det partipris för läkemedelspreparatet som gäller när referensprisperioden börjar. Det partipris som uppges får inte överstiga det högsta partipris som fastställts för preparatet eller det fastställda skäliga partipris för preparatet som godtagits som ersättningsgrund. I prisanmälan ska innehavaren av försäljningstillstånd dessutom uppge att läkemedelspreparatet saluförs vid tidpunkten för prisanmälan och under referensprisperioden. (20.3.2015/252)

21 § (5.12.2008/802)

Beslut om referensprisgrupper, referenspris och upptagning av ett läkemedelspreparat i en referensprisgrupp

Läkemedelsprisnämnden ska kvartalsvis fastställa referensprisgrupperna för läkemedelspreparat, de referenspriser som ska anges för referensprisgrupperna och de preparat som ska upptas i referensprisgrupperna. Varje kvartal bildar en referensprisperiod.

Beslutet ska fattas senast sju dagar innan referensprisperioden börjar. Beslutet träder i kraft vid ingången av ett kvartal och gäller till utgången av kvartalet. I samband med beslutet om att ett läkemedelspreparat ska upptas i en referensprisgrupp fastställs för varje preparat det partipris och det minutförsäljningspris inklusive mervärdesskatt som gäller när referensprisperioden börjar.

Det referenspris som fastställts för en referensprisgrupp gäller oförändrat under hela referensprisperioden.

22 § (5.12.2008/802)

Ersättning och ett högsta partipris för ett preparat som upptas i en referensprisgrupp

Utöver vad som föreskrivs i 21 § ska ersättning och ett högsta partipris fastställas för ett preparat som upptas i en referensprisgrupp, om preparatet inte ingår i någon referensprisgrupp vid beslutstidpunkten. Den ersättning och det högsta partipris som fastställts för ett läkemedelspreparat gäller så länge som preparatet utan avbrott ingår i referensprisgruppen.

Ersättningen för ett läkemedelspreparat som upptas i en referensprisgrupp fastslås till den omfattning som gäller när preparatet upptas i referensprisgruppen.

Det högsta partipriset för ett preparat som upptas i en referensprisgrupp motsvarar det fastställda skäliga partipriset för preparatet då preparatet upptas i referensprisgruppen.

22 a § (9.12.2016/1100)

Det högsta partipriset och ersättningen för läkemedelspreparaten i en referensprisgrupp i särskilda situationer

Ett läkemedelspreparats ersättning och skäliga partipris bestäms enligt det beslut om ersättning och partipris som gäller vid tidpunkten i fråga oberoende av upptagningen i en referensprisgrupp, om referensprisgruppen när den bildas inte omfattar ett synonympreparat som saluförs och som omfattas av ersättning. I denna situation motsvarar det skäliga partipris som fastställts för läkemedelspreparatet det högsta partipris enligt referensprissystemet som föreskrivs i denna lag.

För att ett läkemedelspreparat alltjämt ska omfattas av ersättning krävs det att innehavaren av försäljningstillstånd på nytt ansöker om ersättning och partipris så som föreskrivs i 4–6 och 8 §. Dessutom kräver fortsatt ersättning att innehavaren av försäljningstillstånd gör en prisanmälan så som föreskrivs i 20 §.

22 b § (9.12.2016/1100)

Sänkning av det högsta partipriset för läkemedelspreparaten i referensprissystemet och ny prövning av begränsningen av ersättning

Vid ingången av den fjärde referensprisperioden efter det att referensprisgruppen har upprättats sänker läkemedelsprisnämnden de fastställda högsta partipriserna för läkemedelspreparaten i referensprisgruppen. Sänkningen av de högsta partipriserna gäller läkemedelspreparat vars högsta partipris är högre än det högsta fastställda högsta partipriset för ett synonympreparat i referensprisgruppen. Det högsta partipriset för dessa preparat fastställs så att det motsvarar det högsta fastställda högsta partipriset för ett synonympreparat i referensprisgruppen. Samtidigt gör läkemedelsprisnämnden en ny bedömning av omfattningen av ersättningen för de läkemedelspreparat som omfattas av begränsad ersättning och som ingår i referensprisgruppen. Begränsningen av ersättningen kan slopas om de förutsättningar för begränsningen som avses i 6 eller 9 § inte längre finns.

23 § (5.12.2008/802)

Ansökan om ersättning inom referensprissystemet

Innehavaren av försäljningstillstånd ska ansöka om ersättning för ett läkemedelspreparat, om innehavaren av försäljningstillstånd önskar att ett sådant läkemedelspreparat ska upptas i en referensprisgrupp som inte omfattas av ersättning som godkänts av eller ett skäligt partipris som fastställts av läkemedelsprisnämnden. Ersättning ska sökas också om det önskas att den godtagna ersättningen för ett preparat som ska upptas i en referensprisgrupp eller för ett preparat som ingår i en referensprisgrupp ska utvidgas.

På ansökan om grund- och specialersättning för ett läkemedelspreparat tillämpas vad som i 4 och 8 § föreskrivs om ersättning för läkemedelspreparat. Vid ansökan om ersättning ska innehavaren av försäljningstillstånd lägga fram ett förslag till högsta partipris att fastställa för preparatet. (9.12.2016/1100)

På fastställande av ersättningen för ett läkemedelspreparat tillämpas vad som i 5, 6 och 9 § bestäms om fastställande av grund- och specialersättning. Det högsta partipriset för ett läkemedelspreparat ska fastställas så att det motsvarar högst det högsta partipriset för ett motsvarande preparat som ingår i samma referensprisgrupp. (20.3.2015/252)

Ett beslut om att ett preparat ska upptas i en referensprisgrupp och ett beslut om ersättning och högsta partipris för preparatet träder i kraft vid ingången av den andra månaden efter den månad då beslutet meddelades, om inte något annat bestäms i beslutet. När tidpunkten för beslutets ikraftträdande bestäms ska den tid som krävs för verkställigheten av beslutet beaktas. Beslutet gäller högst så länge som preparatet utan avbrott ingår i referensprisgruppen. (20.3.2015/252)

Det som föreskrivs i 1–4 mom. gäller endast en situation där det för ett läkemedelspreparat ansöks om ersättning inom referensprissystemet och den gällande referensprisgruppen när den bildats har omfattat minst ett synonympreparat som saluförs och som omfattas av ersättning. (9.12.2016/1100)

24 § (5.12.2008/802)

När en referensprisgrupp upphör att gälla

En referensprisgrupp upphör utan något separat beslut, om de villkor som angetts för den inte uppfylls. Om förutsättningarna för referensprisgruppen upphör under en referensprisperiod, fortsätter dock referensprisgruppen och det referenspris som fastslagits för den att gälla till utgången av referensprisperioden.

Utan hinder av 22 och 23 § och trots att referensprisgruppen upphör fortsätter ersättningen och det högsta partipriset för läkemedelspreparat som ingått i gruppen vid utgången av referensprisperioden att gälla i samma omfattning i högst ett år från det att referensprisperioden löper ut. För fortsatt ersättning förutsätts dock att innehavaren av försäljningstillstånd för preparatet lämnar in en prisanmälan enligt 20 §.

Det som föreskrivs i 2 mom. gäller endast en situation där referensprisgruppen när den bildats har omfattat minst ett synonympreparat som saluförs och som omfattas av ersättning. (9.12.2016/1100)

Särskilda bestämmelser

25 § (5.12.2008/802)

Behandlingstiden för ansökningar

Läkemedelsprisnämndens beslut om ett skäligt partipris som fastställts som ersättningsgrund för ett läkemedelspreparat som erhållit försäljningstillstånd och om grundersättning för ett läkemedelspreparat samt om specialersättning för ett läkemedelspreparat ska tillställas sökanden inom 180 dagar efter det att ansökan mottagits. Om det är fråga om höjning av ett tidigare fastställt partipris utan att frågan huruvida läkemedelspreparatet ska omfattas av ersättning samtidigt avgörs, ska beslutet tillställas sökanden inom 90 dagar efter det att ansökan mottagits. Om de uppgifter som framläggs som stöd för ansökan är otillräckliga, ska nämnden eller vid behov nämndens direktör avbryta behandlingen av ansökan och utan dröjsmål meddela sökanden vilka specificerade tilläggsuppgifter som krävs. Det slutliga beslutet ska då sändas till sökanden inom 180 dagar efter det att tilläggsutredningen mottagits. Om det är fråga om höjning av ett tidigare fastställt partipris utan att frågan huruvida läkemedelspreparatet ska omfattas av ersättning samtidigt avgörs, ska det slutliga beslutet tillställas sökanden inom 90 dagar efter det att tilläggsutredningen mottagits.

Läkemedelsprisnämnden kan förlänga behandlingstiden med 60 dagar om det har kommit in exceptionellt många ansökningar om prisförhöjningar. Nämndens ordförande kan vid behov besluta om förlängd behandlingstid.

Om högsta förvaltningsdomstolen med stöd av bestämmelserna om extraordinärt ändringssökande i 11 kap. i förvaltningsprocesslagen (586/1996) har återförvisat läkemedelsprisnämndens beslut om ersättning eller ett skäligt partipris för ett läkemedelspreparat som kräver försäljningstillstånd för ny behandling, ska beslutet tillställas sökanden inom den tid som föreskrivs i 1 mom. Tidsfristen börjar löpa när läkemedelsprisnämnden har fått del av högsta förvaltningsdomstolens beslut.

26 § (5.12.2008/802)

Ändringssökande som gäller beslut av läkemedelsprisnämnden

Den som är missnöjd med läkemedelsprisnämndens beslut får söka ändring i beslutet hos högsta förvaltningsdomstolen så som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Läkemedelsprisnämndens beslut ska följas trots att ändring har sökts till dess ärendet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

27 § (5.12.2008/802)

Förteckning över läkemedel som omfattas av ersättning

Läkemedelspreparat som omfattas av begränsad grundersättning, läkemedelspreparat som omfattas av specialersättning och kliniska näringspreparat ska upptas i förteckningen över läkemedel som omfattas av ersättning när läkemedelsprisnämnden har godkänt dem som ersättningsgilla preparat. Läkemedelsprisnämnden ska senast den sista dagen i varje månad underrätta Folkpensionsanstalten om förändringar i ersättningarna för läkemedelspreparat som omfattas av begränsad grundersättning, läkemedelspreparat som omfattas av specialersättning och kliniska näringspreparat. Folkpensionsanstalten för en förteckning enligt olika sjukdomar över läkemedelspreparat som omfattas av begränsad grundersättning, läkemedelssubstanser och läkemedelspreparat som omfattas av specialersättning samt kliniska näringspreparat som omfattas av ersättning.

28 § (5.12.2008/802)

Bemyndigande att utfärda förordning

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om läkemedelsprisnämnden och expertgruppen i anslutning till den, beslutsförfarandet, ansökan och prisanmälan till läkemedelsprisnämnden, Folkpensionsanstaltens och expertgruppens utlåtanden samt om behandlingen av ärenden i läkemedelsprisnämnden.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om ansökningsförfarandet, sökanden, de utredningar som ska bifogas ansökan och prisanmälan samt om anmälan som ska tillställas läkemedelsprisnämnden.

III AVDELNINGEN

DAGPENNINGSFÖRMÅNER

7 kap

Allmänna förutsättningar för erhållande av dagpenningsförmåner

1 § (22.8.2014/678)

Rätt till dagpenningsförmån enligt arbetsinkomst

En försäkrad har rätt till sjukdagpenning enligt arbetsinkomsterna, om hans eller hennes årsarbetsinkomster enligt 11 kap. 3 § eller uppskattade årsarbetsinkomster enligt 11 kap. 4 § uppgår till minst 1 264 euro. (30.12.2015/1658)

En försäkrad har rätt till föräldradagpenning och specialvårdspenning enligt arbetsinkomsterna, förutsatt att hans eller hennes årsarbetsinkomster enligt 11 kap. 3 § eller uppskattade årsarbetsinkomster enligt 11 kap. 4 § berättigar till en förmån som överstiger den minimidagpenningsförmån som anges i 3 §.

Arbetsinkomstbeloppet enligt 1 mom. justeras med iakttagande av 11 kap. 1 § 4 mom. (30.12.2015/1658)

2 §

Rätt till dagpenningsförmån på grundval av en föregående förmån

En försäkrad som saknar arbetsinkomster på grund av arbetslöshet, studier eller rehabilitering har dock rätt till dagpenningsförmån på grundval av en förmån som föregått dagpenningsrätten, så som föreskrivs i 11 kap. 6 §.

Den försäkrade har rätt till föräldradagpenning och specialvårdspenning på grundval av en föregående förmån under förutsättning att den föregående förmånen berättigar till en förmån som är minst lika stor som det dagpenningsminimibelopp som anges i 3 §. (5.12.2008/804)

3 §

Rätt till dagpenningsförmånens minimibelopp

En försäkrads rätt att få sjukdagpenning till ett belopp som motsvarar dagpenningsförmånens minimibelopp börjar efter den självrisktid som avses i 8 kap. 7 § 4 mom., om den försäkrade inte har rätt till sjukdagpenning enligt arbetsinkomsterna eller rätt till dagpenning på grundval av en föregående förmån eller om dagpenningen skulle understiga dagpenningsförmånens minimibelopp. (22.8.2014/678)

En försäkrad har rätt att få föräldradagpenning och specialvårdspenning till ett belopp som motsvarar dagpenningsförmånens minimibelopp, om förmånen på grundval av arbetsinkomsten eller en föregående förmån skulle understiga dagpenningsförmånens minimibelopp.

4 §

Arbetsgivares rätt till dagpenningsförmån

En dagpenningsförmån betalas till arbetsgivaren till den del den försäkrade på grundval av ett anställningsförhållande har rätt till lön eller motsvarande ersättning för tiden för sjukfrånvaro eller moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet eller partiell föräldraledighet och när det i anställningsvillkoren har avtalats att dagpenningsförmånen eller del av den ska betalas till arbetsgivaren i stället för till den försäkrade. Dagpenningsförmånen betalas inte till den försäkrade för samma tid till den del förmånen motsvarar lönen. (26.6.2009/532)

En dagpenningsförmån betalas till arbetsgivaren till den del arbetsgivaren på grundval av ett anställningsförhållande har betalat den försäkrade lön för tiden för arbetsoförmåga och arbetsoförmågan beror på en donation för transplantation av organ, vävnader eller celler enligt lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål (101/2001). Dagpenningsförmånen betalas inte till den försäkrade för samma tid till den del förmånen motsvarar lönen. (24.6.2010/655)

En dagpenningsförmån

1) delas mellan arbetsgivarna i förhållande till de utbetalda lönerna i de fall då den försäkrade har flera arbetsgivare samtidigt,

2) delas enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare mellan den försäkrade och dennes arbetsgivare i förhållande till den arbetsinkomst som fastställts enligt dessa pensionslagar och den lön som arbetsgivaren betalat, om den försäkrade är verksam som företagare enligt lagen om pension för företagare eller som lantbruksföretagare eller stipendiat enligt lagen om pension för lantbruksföretagare samtidigt som han eller hon är anställd hos en annan arbetstagare. (19.12.2008/994)

Partiell sjukdagpenning betalas till arbetsgivaren, om den försäkrade på grundval av ett anställningsförhållande får full lön och det i anställningsvillkoren har avtalats att partiell sjukdagpenning ska betalas till arbetsgivaren i stället för till den försäkrade. Om den partiella sjukdagpenningen är större än den fulla lönen som arbetsgivaren betalar, betalas den partiella sjukdagpenningen till den del som överstiger den fulla lönen till arbetstagaren. Vad som bestäms i 1 och 3 mom. tillämpas inte på betalning av partiell sjukdagpenning. (13.12.2013/972)

5 §

Dagpenningsförmånsdagar

Dagpenningsförmånen betalas för varje i 1 kap. 4 § 5 punkten avsedd vardag, om inte annat följer av denna lag.

8 kap

Sjukdagpenning och partiell sjukdagpenning (8.6.2006/459)

1 §

Sjukdagpenning

Sjukdagpenning betalas som ersättning för inkomstbortfall vid arbetsoförmåga.

Vad som i denna lag föreskrivs om sjukdagpenning gäller i tillämpliga delar också den donationsdagpenning som avses i 1 kap. 4 § 6 punkten. (21.12.2016/1228)

En person har utöver den dagpenning som avses i 2 mom. rätt att få ersättning enligt 27 § 2 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar för inkomstbortfall som åsamkats honom eller henne. Ersättningen bestäms utifrån den arbetsinkomst som personen skulle ha fått om han eller hon inte med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar hade fått förordnande att utebli från sitt förvärvsarbete eller att hållas isolerad eller i karantän. Ersättningen för inkomstbortfallet utgörs av skillnaden mellan arbetsinkomsten och dagpenningen. När ersättningen för inkomstbortfallet fastställs beaktas den i 2 mom. avsedda dagpenningen som avdrag. (26.10.2007/912)

Har en i 2 mom. avsedd dagpenning enligt lagen om smittsamma sjukdomar med stöd av 7 kap. 4 § 1 mom. betalts till arbetsgivaren och täcker dagpenningen inte den lön eller den motsvarande ersättning som arbetsgivaren har betalt för tiden för frånvaron, isoleringen eller karantänen, har arbetsgivaren rätt till ersättning enligt 3 mom. för det återstående beloppet. (26.10.2007/912)

1 a § (21.12.2016/1228)

Dagpenning vid smittsam sjukdom

Till försäkrade som har förordnats att bli borta från sitt förvärvsarbete eller hållas isolerade eller i karantän för att förhindra spridningen av en smittsam sjukdom betalas dagpenning vid smittsam sjukdom som ersättning för inkomstbortfall. Dagpenning vid smittsam sjukdom betalas också till vårdnadshavare när ett barn under 16 år av de skäl som anges ovan har förordnats att hållas hemma och vårdnadshavaren på grund av det är förhindrad att utföra sitt förvärvsarbete.

Dagpenning vid smittsam sjukdom betalas till arbetsgivaren till den del arbetstagaren på grundval av anställningen har rätt till lön eller motsvarande ersättning för den tid som han eller hon har förordnats att bli borta från sitt förvärvsarbete eller hållas isolerad eller i karantän för att förhindra spridningen av en smittsam sjukdom och när det i anställningsvillkoren avtalats om att dagpenningen eller en del av den ska betalas till arbetsgivaren. Dagpenning vid smittsam sjukdom betalas inte till arbetstagaren för samma tid till den del förmånen motsvarar lönen.

Om inte något annat föreskrivs särskilt, ska i fråga om dagpenning vid smittsam sjukdom tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om sjukdagpenning. På dagpenning vid smittsam sjukdom tillämpas dock inte bestämmelserna om sjukdagpenning i 7 kap. 1–3 §, 8 kap. 1–4 a och 5 a §, 6 § 2 mom., 7–10 §, 11 kap. 1 och 3–7 § samt 12 kap. 2–4, 6–8 och 11 § i denna lag.

2 §

Försäkrads ålder

Rätt till sjukdagpenning har varje 16–67-årig försäkrad som är bosatt i Finland, förutsatt att arbetsoförmåga till följd av sjukdom har inträtt efter det att den försäkrade har fyllt 16 år. Dagpenning kan betalas högst till utgången av den kalendermånad då den försäkrade fyller 68 år.

Har arbetsoförmåga till följd av sjukdom inträtt efter det att den försäkrade har fyllt 15 år och fortgår sjukdomen efter det att han eller hon har fyllt 16 år, har den försäkrade rätt att få sjukdagpenning för tiden för arbetsoförmåga efter det han eller hon uppnått sistnämnda ålder högst till utgången av den kalendermånad som föregår den månad då arbetsoförmågan kommer att ha fortgått ett år.

3 § (30.12.2015/1658)

3 § har upphävts genom L 30.12.2015/1658.

4 §

Arbetsoförmåga

En försäkrad har rätt till sjukdagpenning för den tid han eller hon är förhindrad att utföra sitt arbete på grund av arbetsoförmåga till följd av sjukdom.

Med arbetsoförmåga avses ett sådant av sjukdom framkallat tillstånd under vilket den försäkrade, medan sjukdomen varar, är oförmögen att utföra sitt vanliga arbete eller därmed nära jämförbart arbete.

4 a § (22.8.2014/678)

Studerandes sjukdagpenning

Trots vad som bestäms i 4 § får en studerande studera i liten skala under sjukdagpenningsperioden.

5 § (22.8.2014/678)

Begränsningar för betalning av sjukdagpenning

Sjukdagpenning betalas inte till en försäkrad som

1) avtjänar fängelsestraff i ett fängelse som avses i 4 kap. 1 § i fängelselagen (767/2005), med undantag av förvandlingsstraff för böter, eller

2) fullgör beväringstjänst i aktiv tjänst eller frivillig militärtjänst motsvarande beväringstjänst, som i försvarsmaktens tjänst fullgör vapenfri tjänst eller hör till reserven eller den ersättande reserven eller som fullgör civiltjänst.

5 a § (20.1.2012/19)

Utlåtande om återstående arbetsförmåga

Företagshälsovården ska bedöma en arbetstagares återstående arbetsförmåga, och arbetsgivaren ska tillsammans med arbetstagaren och företagshälsovården utreda arbetstagarens möjligheter att fortsätta i arbetet. Senast när sjukdagpenning har betalats ut för de 90 vardagar som räknas in i maximitiden ska arbetstagaren lämna Folkpensionsanstalten ett i 12 § 1 mom. 5 a-punkten i lagen om företagshälsovård (1383/2001) avsett utlåtande från företagshälsovården om sin återstående arbetsförmåga och sina möjligheter att fortsätta i arbetet.

Om ett utlåtande inte har lämnats till Folkpensionsanstalten inom den tid som föreskrivs i 1 mom., avbryts utbetalningen av arbetstagarens sjukdagpenning. Utbetalningen av sjukdagpenningen ska dock inte avbrytas, om det inte beror på arbetstagaren att utlåtandet inte har lämnats in eller om det av någon annan orsak vore uppenbart oskäligt att avbryta utbetalningen.

Folkpensionsanstalten ska vid behov säkerställa att arbetstagarens möjligheter att fortsätta i arbetet har utretts senast då sjukdagpenning har utbetalats för de 90 vardagar som räknas in i maximitiden.

6 §

Förmåner som utgör hinder för sjukdagpenning

Rätt till sjukdagpenning föreligger inte för en försäkrad som får

1) rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner,

2) rehabiliteringspenning, partiell rehabiliteringspenning eller rehabiliteringspenning som betalas som rehabiliteringsunderstöd enligt arbetspensionslagarna,

3) ersättning för inkomstbortfall med stöd av bestämmelserna om rehabilitering i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, trafikförsäkringslagen (279/1959), lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948) eller lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/1990),

4) ålderspension eller förtida ålderspension enligt folkpensionslagen (568/2007) eller arbetspensionslagarna,

5) deltidspension enligt arbetspensionslagarna,

6) garantipension enligt 7 § 1 mom. 1 punkten eller 2 mom. 1 punkten i lagen om garantipension (703/2010),

7) anpassningspension eller anpassningsbidrag enligt lagen om pension och anpassningsbidrag för riksdagsledamöter.

(29.1.2016/91)

Om en försäkrads moderskapspenningsperiod börjat tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, har den försäkrade inte rätt till sjukdagpenning för ifrågavarande tid.

En försäkrad som får pension som nämns i 1 mom. 4–7 punkten, sjukpension som beviljats med stöd av 12 § 1 mom. i folkpensionslagen, full invalidpension, arbetslivspension eller partiell förtida ålderspension enligt arbetspensionslagarna och som är yngre än 68 år har dock rätt till sjukdagpenning, om den försäkrade efter sin pensionering är i arbete och blir oförmögen att utföra det arbete som han eller hon som pensionerad har utfört omedelbart innan arbetsoförmågan började. Sjukdagpenningens belopp räknas då ut på grundval av intjänade arbetsinkomster under pensioneringstiden så som föreskrivs i 11 kap., med beaktande av 12 kap. 2 §. (29.1.2016/91)

7 § (26.6.2009/532)

Självrisktid

Sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning betalas för tiden för arbetsoförmåga med undantag av den dag då arbetsoförmågan inträdde och nio vardagar näst efter den.

Om en försäkrad drabbas av arbetsoförmåga på grund av samma sjukdom på nytt inom 30 dagar från den dag som det senast betalades sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning för, ska sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning betalas från och med följande vardag efter det att den försäkrade åter blir arbetsoförmögen.

Om arbetsoförmåga som berättigar till sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning börjar eller fortgår efter rehabiliteringspenning som omedelbart föregått dagpenningen, ska självrisktiden enligt 1 och 2 mom. inte tillämpas på sjukdagpenningen eller den partiella sjukdagpenningen.

Sjukdagpenningens minimibelopp betalas på grund av arbetsoförmåga till följd av sjukdom dock först efter det att arbetsoförmågan till följd av sjukdom har varat i minst 55 dagar utan avbrott. Om det vid arbetsoförmågans inträde är uppenbart att arbetsoförmågan kommer att vara minst den maximitid som anges i 8 §, ska sjukdagpenningens minimibelopp betalas efter självrisktiden enligt 1 eller 2 mom.

8 §

Maximitid för sjukdagpenning

Maximitiden för sjukdagpenning går ut vid utgången av kalendermånaden före den månad då antalet sjukdagpenningsdagar skulle uppgå till 300 vardagar. Folkpensionsanstalten beslutar om maximitiden även om den försäkrades arbetsoförmåga skulle upphöra redan under den kalendermånad vid vars utgång maximitiden skulle gå ut så som bestäms ovan. Om arbetsoförmågan senare fortsätter på grund av samma sjukdom, kan den försäkrade beviljas sjukdagpenning endast till utgången av den månad då maximitiden går ut.

När maximitiden för sjukdagpenningen räknas ut skall alla sjukdagpenningsdagar under två års tid omedelbart före sådan arbetsoförmåga beaktas på vilken tillämpas den självrisktid som avses i 7 § 1 mom. Om den försäkrade varit arbetsför i 12 månader utan avbrott, skall inte sjukdagpenningsdagar före denna tid beaktas när maximitiden räknas ut.

När maximitiden räknas ut ska också sådana dagar beaktas för vilka sjukdagpenning inte har betalats på grund av de begränsningar som föreskrivs i 5 § eller på grund av avbrott i utbetalningen enligt 5 a § eller på grund av att

1) den försäkrades arbetsinkomster understiger det minimibelopp som anges i 7 kap. 1 § 1 mom.,

2) den försäkrade till följd av arbetsoförmågan med stöd av någon annan lag har rätt till sådan ersättning för inkomstbortfall som överstiger sjukdagpenningen,

3) den försäkrade har fått föräldradagpenning för samma tid, eller

4) ansökan om sjukdagpenning har försenats.

(30.12.2015/1658)

9 §

Sjukdagpenning efter maximitiden

När maximitiden enligt 8 § har gått ut har en försäkrad rätt till sjukdagpenning på nytt på grund av samma sjukdom först när han eller hon efter det att maximitiden gått ut har varit arbetsför i 12 månader utan avbrott. En förutsättning är att nämnda tidsperiod inte inrymmer en tid som arbetsoförmögen som är längre än självrisktiden enligt 7 § 1 mom.

Med den arbetsförhetstid som avses i 1 mom. jämställs den tid för vilken den försäkrade enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar eller arbetspensionslagarna har fått rehabiliteringspenning, partiell rehabiliteringspenning eller rehabiliteringspenning som betalas som rehabiliteringsunderstöd eller har fått ersättning för inkomstbortfall med stöd av bestämmelserna om rehabilitering i trafikförsäkringslagen, lagen om skada, ådragen i militärtjänst eller lagen om olycksfall i militärtjänst, den tid den försäkrade har varit arbetslös arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån eller deltagit i service enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) eller bedrivit studier som avses i 6 kap. i den lagen. Med arbetsförhetstid jämställs också den tid under vilken den försäkrade med stöd av 3 kap. 3 § 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har varit berättigad till en förmån enligt den lagen. (30.12.2015/1658)

Utan hinder av 2 mom. skall med arbetsförhetstid jämställas den tid under vilken en försäkrad efter det att maximitiden gått ut och under tiden för invalidpension skött ett arbete i 12 månader utan avbrott innan ny arbetsoförmåga inträdde.

En försäkrad har rätt till sjukdagpenning oavsett att maximitiden har gått ut, om han eller hon blir arbetsoförmögen till följd av en ny sjukdom. Som ny sjukdom betraktas en sjukdom som inte har orsakat arbetsoförmåga under den förra maximitiden och som inte kan anses hänföra sig till den tidigare arbetsoförmågan.

Oberoende av 1 mom. har en försäkrad rätt till sjukdagpenning på grund av samma sjukdom efter det att maximitiden gått ut, om han eller hon återvänder till förvärvsarbete och sjukdomen återkommer efter att tiden i arbete har varat minst 30 dagar utan avbrott. Då betalas sjukdagpenning med tillämpning av de självrisktider som avses i 7 § i detta kapitel i en eller flera perioder för sammanlagt högst 50 vardagar. (21.12.2010/1247)

10 § (22.12.2005/1113)

Rätt för företagare till sjukdagpenning för självrisktiden

Trots vad som föreskrivs i 7 § 1 mom. ska till en försäkrad som när arbetsoförmågan börjar har en gällande försäkring för pensionsskydd enligt lagen om pension för företagare, som ersättning för självrisktiden betalas sjukdagpenning för tiden som arbetsoförmögen, med undantag av den dag arbetsoförmågan började, till utgången av självrisktiden enligt 7 § 1 mom. (28.12.2017/1135)

Sjukdagpenning enligt 1 mom. fastställs utifrån arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare så som föreskrivs i 11 kap. 3 eller 4 §. Om sjukdagpenningen fastställs enligt 11 kap. 4 § 1 mom., skall den försäkrades tillförlitligt utredda arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare jämföras med den försäkrades inkomst enligt lagen om pension för företagare som konstaterats vid beskattningen.

Sjukdagpenning som betalas till en företagare som ersättning för självrisktiden räknas inte in i maximitiden för sjukdagpenning enligt 8 § och på sjukdagpenningen tillämpas inte 7 kap. 4 §, 8 kap. 7 § 2 mom. eller 15 kap. 10 §.

På sjukdagpenning som betalas till en företagare med stöd av 1 mom. tillämpas vad som någon annanstans i denna lag föreskrivs om sjukdagpenning, om inte något annat följer av 1–3 mom.

5 mom. har upphävts genom L 21.12.2010/1246 (21.12.2010/1246)

11 § (26.6.2009/532)

Rätt till partiell sjukdagpenning

Syftet med partiell sjukdagpenning är att stödja sådana 16–67-åriga försäkrade som är arbetsoförmögna i enlighet med 4 § att stanna kvar i arbetslivet och återgå till heltidsarbete.

En arbetstagare eller företagare som är arbetsoförmögen i enlighet med 4 § har rätt till partiell sjukdagpenning efter den självrisktid som avses i 7 § eller efter den sjukdagpenning eller rehabiliteringspenning som omedelbart föregått den partiella sjukdagpenningen när de förutsättningar som anges i denna paragraf föreligger.

En förutsättning för rätten till partiell sjukdagpenning är att den försäkrade kan sköta en del av sina arbetsuppgifter utan att äventyra sin hälsa eller sitt tillfrisknande. Dessutom förutsätts det att den försäkrades arbetstid före perioden med partiell sjukdagpenning eller den sjukdagspennings- eller rehabiliteringspenningsperiod som omedelbart föregått den, har motsvarat heltidsarbete och att den försäkrade har kommit överens om att utföra sitt arbete på deltid så att arbetstiden minskar med minst 40 och högst 60 procent. Avtalet om deltidsarbetet ska gälla hela den period för vilken partiell sjukdagpenning beviljas. För att en företagare ska ha rätt till partiell sjukdagpenning krävs det att det arbete som företagaren utför i sitt företag minskar med minst 40 och högst 60 procent för den period som partiell sjukdagpenning beviljas för. En förutsättning för beviljande av partiell sjukdagpenning är dessutom att deltidsarbetet planerats fortgå minst tolv vardagar utan avbrott. (13.12.2013/972)

Med heltidsarbete avses förvärvsarbete i vilket arbetstagarens arbetstid motsvarar den ordinarie arbetstid för en arbetstagare i heltidsarbete som normalt tillämpas i branschen. Om det inte finns något kollektivavtal i branschen, ska arbetstiden jämföras med den ordinarie arbetstid som avses i 3 kap. i arbetstidslagen (605/1996). Om arbetstagaren samtidigt arbetar i två eller flera anställningsförhållanden på deltid, anses arbetet utgöra heltidsarbete om den sammanlagda arbetstiden är minst 35 timmar per vecka. (13.12.2013/972)

Om en försäkrad som inte har ett anställningsförhållande på heltid enligt 4 mom. och inte är en sådan företagare som avses i 1 kap. 4 § 9 punkten arbetar samtidigt i två eller flera anställningsförhållanden, är en förutsättning för beviljande av partiell sjukdagpenning att arbetstagaren kommer överens med sina arbetsgivare om att utföra sitt arbete på deltid så att den sammanlagda arbetstiden minskar på det sätt som avses i 3 mom. (13.12.2013/972)

Upphör den försäkrades rätt till partiell sjukdagpenning under den period som partiell sjukdagpenning beviljats för och beror detta på sjukdom, på att anställningsförhållandet upphör eller på någon annan motsvarande omständighet, har den försäkrade rätt till sjukdagpenning utan den självrisktid som avses i 7 §, om de övriga förutsättningarna för att få sjukdagpenning föreligger.

12 § (13.12.2013/972)

Betalning av partiell sjukdagpenning

Partiell sjukdagpenning betalas för högst 120 vardagar. När maximitiden för den partiella sjukdagpenningen räknas ut beaktas alla dagar med partiell sjukdagpenning under de föregående två åren. När maximitiden för den partiella sjukdagpenningen räknas ut beaktas dock också sådana dagar för vilka partiell sjukdagpenning inte har betalats på grund av att den försäkrade har fått föräldradagpenning för samma tid. Har den försäkrade varit arbetsför i tolv månader utan avbrott, ska inte dagar med partiell sjukdagpenning före denna tid beaktas när maximitiden för den partiella sjukdagpenningen räknas ut.

13 § (26.6.2009/532)

Övriga bestämmelser som tillämpas på partiell sjukdagpenning

Om inte annat föreskrivs särskilt, ska i fråga om partiell sjukdagpenning tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om sjukdagpenning.

På partiell sjukdagpenning tillämpas dock inte bestämmelserna om sjukdagpenning i 11 kap. 5 a §. (28.12.2017/1135)

9 kap

Föräldradagpenningar

1 §

Rätt till föräldradagpenning

En försäkrad har rätt till föräldradagpenning förutsatt att han eller hon har varit försäkrad i Finland enligt denna lag minst 180 dagar omedelbart före den beräknade tidpunkten för nedkomsten eller före adoptionen av ett barn som avses i 11 §. Med tid som försäkrad i Finland jämställs tiden som försäkrad i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller i en stat där unionens lagstiftning tillämpas. (30.12.2013/1197)

Bestämmelserna om föräldradagpenning tillämpas på en far eller en annan försäkrad som är gift med barnets mor och inte lever åtskils från henne på grund av söndring i äktenskapet. Bestämmelserna om föräldradagpenning tillämpas dessutom på en försäkrad som fortlöpande lever tillsammans med barnets mor i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden, dock inte på en försäkrad som fortlöpande lever tillsammans med en adoptivförälder i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden. Bestämmelser om föräldradagpenning för en adoptivförälder och dennes make finns i 11, 12 och 12 a §. (13.1.2017/6)

Vad som i denna lag föreskrivs om en far tillämpas också på en försäkrad som med stöd av 2 mom. omfattas av bestämmelserna om föräldradagpenning. Om barnet har en biologisk mor och en adoptivmor som är eller har varit gifta med varandra, avses med barnets mor i denna lag barnets biologiska mor. (13.1.2017/6)

2 §

Moderskapspenning

En kvinna vars graviditet har varat i minst 154 dagar har rätt till moderskapspenning vid graviditet och förlossning.

Rätt till moderskapspenning föreligger dock inte om graviditeten har avbrutits med stöd av lagen om avbrytande av havandeskap (239/1970).

3 §

Moderskapspenningsperiod

Moderskapspenning betalas för 105 vardagar. Rätten till moderskapspenning uppkommer tidigast 50 och senast 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Har graviditeten upphört tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, uppkommer rätten till moderskapspenning den första vardagen efter det att graviditeten upphörde och upphör när förmånen har betalats för 105 vardagar.

För utbetalning av förtida moderskapspenning för 31–50 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten förutsätts att den försäkrade inte är i förvärvsarbete eller annat eget arbete under denna tid, med undantag för arbete som utförs i det egna hushållet.

4 §

Särskild moderskapspenning

En gravid försäkrad som är i förvärvsarbete eller i eget arbete, med undantag för arbete som utförs i det egna hushållet, har rätt till särskild moderskapspenning, om ett kemiskt ämne, strålning, en smittsam sjukdom eller någon annan motsvarande omständighet som hänför sig till hennes arbetsuppgifter eller arbetsförhållanden äventyrar hennes eller fostrets hälsa. Genom förordning av statsrådet anges när det kan bedömas att den försäkrades arbetsuppgifter eller förhållandena på arbetsplatsen äventyrar den försäkrades eller fostrets hälsa i ovan nämnda situationer samt vilka utredningar den försäkrade skall framlägga när hon ansöker om särskild moderskapspenning.

För betalning av särskild moderskapspenning förutsätts att den försäkrade är arbetsför och att annat arbete inte kan ordnas för henne på det sätt som avses i 2 kap. 3 § 2 mom. i arbetsavtalslagen (55/2001) eller i 2 kap. 3 § 2 mom. i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011) och att hon av den orsaken måste vara borta från arbetet. Vidare förutsätts att den försäkrade inte heller är i något annat förvärvsarbete eller i eget arbete, med undantag för arbete som utförs i det egna hushållet. (17.6.2011/766)

Bestämmelserna om moderskapspenning gäller i tillämpliga delar även särskild moderskapspenning.

5 §

Särskild moderskapspenningsperiod

Särskild moderskapspenning betalas för den tid under vilken en försäkrad är förhindrad att utföra sitt arbete på grund av en riskfaktor som hänför sig till den försäkrades arbetsuppgifter eller arbetsförhållanden, dock högst tills den försäkrades rätt till moderskapspenning uppkommer. Om graviditeten avbryts innan moderskapspenningsperioden börjar, betalas särskild moderskapspenning tills avbrottet sker.

Om arbetsgivaren för en försäkrad som är berättigad till särskild moderskapspenning ordnar annat arbete på det sätt som avses i 2 kap. 3 § 2 mom. i arbetsavtalslagen eller 2 kap. 3 § 2 mom. i lagen om sjöarbetsavtal under tiden för den särskilda moderskapspenningsperioden och om detta arbete inte äventyrar den försäkrades eller fostrets hälsa på det sätt som avses i 4 § 1 mom. i detta kapitel, betalas inte särskild moderskapspenning för arbetsdagarna. För arbetsdagar betalas särskild moderskapspenning inte heller till en försäkrad som under tiden för den särskilda moderskapspenningsperioden utför eget arbete, med undantag för arbete som utförs i det egna hushållet. (17.6.2011/766)

6 §

Faderskapspenning

Rätt till faderskapspenning har barnets fader, om han deltar i vård av ett barn som berättigar till föräldradagpenning och under denna tid inte är i förvärvsarbete eller annat eget arbete, med undantag för arbete som utförs i det egna hushållet. En studerande har dock rätt till faderskapspenning, om det kan anses att han trots erhållande av studiepenning enligt lagen om studiestöd deltar i vården av barnet.

När fadern ansvarar för vården av barnet har han med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 § 2 mom. rätt till faderskapspenning, även om modern och fadern inte lever i gemensamt hushåll i äktenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden. (13.1.2017/6)

7 § (21.12.2012/903)

Faderskapspenningsperiod

Faderskapspenning betalas sammanlagt för högst 54 vardagar, dock så att den under moderskaps- och föräldrapenningsperioden betalas för högst 18 vardagar sammanlagt. Betalningen av faderskapspenning under moderskaps- och föräldrapenningsperioden kan uppdelas på högst fyra avsnitt. Betalningen av faderskapspenning utanför moderskaps- och föräldrapenningsperioden kan uppdelas på högst två avsnitt. Rätten till faderskapspenning gäller tills barnet fyller två år eller det har gått två år sedan adoptivbarnet togs i vård. (13.1.2017/6)

Under den moderskaps- och föräldrapenningsperiod som baserar sig på födelsen av ett nytt barn betalas faderskapspenning sammanlagt för högst 42 vardagar så att högst 24 vardagar kan basera sig på födelsen av ett tidigare barn och högst 18 vardagar på födelsen av det nya barnet. I detta fall ska de faderskapspenningsdagar som baserar sig på födelsen av det tidigare barnet tas ut under ett enda avsnitt.

8 §

Föräldrapenning

Enligt överenskommelse mellan föräldrarna har barnets mor eller far rätt till föräldrapenning. Om modern inte deltar i vården av barnet har fadern när han ansvarar för vården av barnet, med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 § 2 mom., rätt till föräldrapenning, även om modern och fadern inte längre lever i gemensamt hushåll. (13.1.2017/6)

När fadern svarar för vården av barnet har han med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 § 2 mom. rätt till föräldrapenning, även om modern och fadern inte lever i gemensamt hushåll i äktenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden. Faderns rätt till föräldrapenning börjar när han tar barnet i sin vård. Om fadern har rätt till föräldrapenning med stöd av detta moment, har modern ingen rätt till föräldrapenning. (13.1.2017/6)

För att föräldrapenning ska betalas förutsätts att modern tidigast 5 och senast 12 veckor efter nedkomsten för klarläggning av hälsotillståndet har genomgått efterundersökning hos en läkare eller hos en barnmorska eller hälsovårdare som är anställd inom den offentliga hälso- och sjukvården och som har tillräcklig utbildning. Folkpensionsanstalten kan dock av särskilda skäl bevilja föräldrapenning, även om efterundersökning inte har utförts. Närmare bestämmelser om efterundersökning utfärdas genom förordning av statsrådet. (21.5.2010/437)

Rätt till föräldrapenning föreligger inte, om barnet har omhändertagits med stöd av 9 kap. i barnskyddslagen (417/2007) eller om man med stöd av 8 kap. i den lagen har beslutat att skyndsamt placera barnet i familjevård eller anstaltsvård eller att ordna den vård och omsorg barnet behöver på något annat sätt. Föräldrapenning betalas dock till en mor eller far som trots omhändertagandet eller den skyndsamma placeringen fortfarande deltar i vården av barnet. (22.8.2014/678)

Barnets mor och far kan komma överens om uppdelning av föräldrapenningsperioden så att föräldrapenning kan betalas i högst två perioder till vardera föräldern. (22.8.2014/678)

9 §

Partiell föräldrapenning

En moder och fader kan sinsemellan komma överens om att dela den disponibla rätten till föräldrapenning så att båda samtidigt har rätt till partiell föräldrapenning. För erhållande av partiell föräldrapenning förutsätts att modern och fadern själva vårdar barnet. Dessutom förutsätts att barnets moder och fader vardera har kommit överens med respektive arbetsgivare om deltidsarbete under föräldrapenningsperioden så att bägges arbetstid och lön är minst 40 och högst 60 procent av den maximala arbetstiden för heltidsanställda och av den lön för heltidsarbete som tillämpas inom branschen. Avtal om deltidsarbete skall ingås för minst två månader i sänder.

För att företagare skall ha rätt till partiell föräldrapenning förutsätts att det arbete som utförs i det egna företaget för en tid om minst två månader minskar med minst 40 och högst 60 procent.

10 §

Föräldrapenningsperiod

Föräldrapenning betalas för högst 158 vardagar omedelbart efter moderskapspenningsperioden, om inte något annat följer av 2 eller 3 mom. Moderskapspenningsperioden anses ha upphört 75 vardagar efter den dag barnet har fötts, om modern inte har fått moderskapspenning. Om modern på grund av att förutsättningarna för försäkring enligt 1 § 1 mom. inte uppfylls inte har rätt till föräldradagpenning, börjar faderns föräldrapenningsperiod löpa 75 vardagar efter den dag barnet har fötts. (13.1.2017/6)

Har moderskapspenningsperioden på grund av för tidig förlossning börjat tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, förlängs föräldrapenningsperioden med så många vardagar som moderskapspenningsperioden har börjat tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten.

Föräldrapenningsperioden förlängs med 60 vardagar för varje barn utöver ett, om flera än ett barn föds på samma gång. Barnets mor eller far kan helt eller delvis ta ut den i detta moment avsedda förlängningen av föräldrapenningsperioden redan under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden. (22.8.2014/678)

Om fadern med stöd av 8 § 2 mom. har rätt till föräldrapenning redan under moderskapspenningsperioden, förlängs föräldrapenningsperioden med så många vardagar som det går mellan att han tar barnet i sin vård och moderskapspenningsperiodens slut. (13.1.2017/6)

10 a § (21.12.2012/903)

10 a § har upphävts genom L 21.12.2012/903.

11 § (13.1.2017/6)

Föräldra- och faderskapspenning för adoptivföräldrar

Rätt till föräldrapenning och partiell föräldrapenning för adoptivföräldrar har en försäkrad som i sin vård har tagit ett barn under sju år i avsikt att adoptera barnet, förutsatt att den försäkrade deltar i vården av barnet och inte är i förvärvsarbete eller annat eget arbete, med undantag för arbete som utförs i det egna hushållet. Rätt till föräldrapenning för adoptivföräldrar har enligt överenskommelse endera adoptivföräldern eller en försäkrad som är gift med adoptivföräldern och som inte lever åtskils från denna på grund av söndring i äktenskapet. Rätt till föräldrapenning för adoptivföräldrar har dock inte en försäkrad som har adopterat ett barn och som är gift med adoptivbarnets förälder eller adoptivförälder.

En adoptivfar som är berättigad till föräldrapenning för adoptivföräldrar har rätt till faderskapspenning i enlighet med 6 och 7 §.

Om två adoptivfäder eller adoptivmödrar som är berättigade till föräldrapenning för adoptivföräldrar tillsammans har adopterat ett barn, har den ena adoptivföräldern med avvikelse från 2 mom. rätt till faderskapspenning i enlighet med föräldrarnas överenskommelse. Om två adoptivfäder eller två adoptivmödrar inte längre är gifta med varandra eller på grund av söndring lever åtskils, har den adoptivförälder som ansvarar för vården av barnet rätt till föräldrapenning för adoptivföräldrar. Det som föreskrivs om fäder i 6 och 7 § samt i 11 kap. 9 § tillämpas också på adoptivmödrar som är berättigade till faderskapspenning.

En förutsättning för föräldrapenning eller partiell föräldrapenning för adoptivföräldrar är att adoptivföräldern visar upp ett sådant intyg över att barnet tagits i vård som getts av den som tillhandahåller adoptionsrådgivning eller internationell adoptionstjänst och som avses i adoptionslagen (22/2012). Vid internationell adoption förutsätter erhållande av föräldrapenning eller partiell föräldrapenning för adoptivföräldrar att adoptivföräldern eller adoptanten har beviljats ett sådant tillstånd av adoptionsnämnden som avses i 41 § i adoptionslagen.

12 § (22.8.2014/678)

Föräldrapenningsperiod för adoptivföräldrar

Med anledning av vården av ett adoptivbarn betalas till adoptivföräldern eller dennes make föräldrapenning eller partiell föräldrapenning för den tid vården av barnet fortgår tills 234 vardagar har förflutit från barnets födelse. Föräldrapenning betalas likväl alltid för minst 200 vardagar. Om ett barn tas i vård senare än 54 vardagar efter födelsen, betalas föräldrapenning för 200 vardagar. Föräldrapenningsperioden förlängs i enlighet med 10 § 3 mom., om flera adoptivbarn har tagits samtidigt.

Om rätt till ny moderskaps- eller föräldrapenning eller föräldrapenning för adoptivföräldrar uppkommer under adoptivförälderns föräldrapenningsperiod, upphör utbetalningen av den föregående föräldrapenningen vid ingången av den nya moderskaps- eller föräldrapenningsperioden eller föräldrapenningsperioden för adoptivföräldrar.

12 a § (13.1.2017/6)

Föräldra- och faderskapspenning vid adoption inom familjen

Trots det som föreskrivs i 11 § 1 mom. har en försäkrad som har adopterat ett högst ett år gammalt barn och som är gift med adoptivbarnets förälder och inte bor åtskils från föräldern på grund av söndring rätt till föräldrapenning och partiell föräldrapenning förutsatt att den försäkrade inte för samma barn har rätt till föräldrapenning eller föräldrapenning för adoptivföräldrar med stöd av andra bestämmelser i detta kapitel. På föräldrapenning vid adoption inom familjen tillämpas vad som i 8–10 och 13 § föreskrivs om föräldrapenning.

Trots det som föreskrivs i 11 § 2 mom. har en försäkrad som avses i 1 mom. i denna paragraf inte rätt till faderskapspenning om dennes make har beviljats faderskapspenning för samma barn.

13 §

Moderns sjukdom eller död under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden

Barnets far har rätt till föräldrapenning under moderskapspenningsperioden, om modern under moderskapspenningsperioden på grund av sjukdom är oförmögen att vårda sitt barn. Faderns rätt till föräldrapenning uppkommer tidigast när moderns sjukdom fortgår efter den självrisktid för sjukdagpenning som anges i 8 kap. 7 § 1 mom. Föräldrapenning kan betalas till fadern för moderskapspenningsperioden för högst lika många vardagar som de för vilka moderskapspenning inte har betalats till modern med anledning av en sådan sjukdom som medför att modern inte förmår vårda sitt barn. (22.8.2014/678)

Om barnets moder dör under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden, har fadern rätt till föräldrapenning om han sköter barnet och har vårdnaden om barnet. Föräldrapenning kan betalas till fadern för högst lika många vardagar som de för vilka moderskaps- eller föräldrapenning inte har betalats på grund av moderns död. Om barnets fader inte sköter barnet och inte har vårdnaden om barnet, betalas föräldrapenning till en annan försäkrad som har vårdnaden om barnet. På denne tillämpas då vad som till denna del bestäms om barnets fader.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om mödrar och fäder tillämpas även på adoptivföräldrar. (13.1.2017/6)

14 §

Hur barnets död eller lämnande av barnet för adoption inverkar på föräldradagpenningen (22.8.2014/678)

Om ett barn är dödfött eller om ett barn eller adoptivbarn dör (22.8.2014/678)

1) betalas moderskapspenning till utgången av moderskapspenningsperioden och faderskapspenning för 18 vardagar efter dagen för barnets död, dock högst till utgången av faderskapspenningsperioden eller av ett avsnitt av perioden, (21.12.2012/903)

2) betalas föräldrapenning och partiell föräldrapenning för 12 vardagar efter dagen för barnets död, dock högst till utgången av föräldrapenningsperioden,

3) betalas föräldrapenning till utgången av den förlängda föräldrapenningsperioden, om minst två barn som har fötts samtidigt lever då föräldrapenningsperioden börjar.

Om ett barn ges bort i adoptionssyfte under moderskapspenningsperioden, betalas moderskapspenning till utgången av moderskapspenningsperioden. Om barnet ges bort under faderskaps- eller föräldrapenningsperioden eller under tiden för partiell föräldrapenning, upphör rätten till föräldradagpenning dagen efter den dag då barnet gavs bort. (22.8.2014/678)

15 § (21.12.2012/903)

Begränsningar i fråga om betalning av föräldradagpenning

Föräldradagpenning betalas inte till en försäkrad för den tid under vilken han eller hon avtjänar fängelsestraff i ett fängelse som avses i 4 kap. 1 § i fängelselagen (767/2005), med undantag av förvandlingsstraff för böter.

Om rätt till ny föräldradagpenning uppkommer under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden, upphör betalningen av den föregående moderskaps- eller föräldrapenningen vid ingången av den nya föräldradagpenningsperioden.

16 § (13.1.2017/6)

16 § har upphävts genom L 13.1.2017/6.

17 § (13.1.2017/6)

17 § har upphävts genom L 13.1.2017/6.

10 kap

Specialvårdspenning

1 §

Specialvårdspenning

Specialvårdspenningen är avsedd att ersätta ett kortvarigt eller tillfälligt inkomstbortfall till följd av att en försäkrad deltar i vård eller rehabilitering på grund av sjukdom eller handikapp som hans eller hennes barn lider av.

Om villkoren enligt 2 § uppfylls, föreligger rätt till specialvårdspenning för en försäkrad som sköter sitt eget eller makens barn, adoptivbarn eller annat barn som den försäkrade i verkligheten sköter som en förälder. Med make jämställs en person med vilken den försäkrade utan att ingå äktenskap fortlöpande lever i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden.

2 §

Förutsättningar för betalning av specialvårdspenning

Specialvårdspenning betalas till en försäkrad som på grund av deltagande i ett snabbt avancerande eller krävande behandlingsskede i anslutning till sjukvården av sitt barn under 16 år eller på grund av barnets rehabilitering kortvarigt eller tillfälligt är förhindrad att utföra sitt eget eller en annans arbete och som inte har arbetsinkomster under den aktuella tiden. En ringa arbetsinkomst utgör dock inget hinder för utbetalning av specialvårdspenning. Såsom arbetsinkomst beaktas inte stöd för närståendevård och inte heller vårdarvode för familjevård. (22.8.2014/678)

Rätt till specialvårdspenning har en försäkrad som deltar

1) i sådan vård eller rehabilitering vid en verksamhetsenhet på nivån för specialiserad sjukvård eller på en poliklinik på nivån för specialiserad sjukvård vid specialomsorgsdistriktets verksamhetsenhet som ges på grund av barnets sjukdom eller handikapp, om den läkare som vårdar barnet anser deltagandet vara nödvändigt; för att specialvårdspenning skall betalas förutsätts dessutom i fråga om barn som har fyllt sju år att sjukdomen är svår eller att handikappet är gravt,

2) i hemvård som är anknuten till sådan vård eller rehabilitering enligt 1 punkten som ges på grund av en svår sjukdom eller ett gravt handikapp som barnet lider av och den läkare som vårdar barnet anser deltagandet vara nödvändigt,

3) i en på lag grundad kurs i anpassningsträning eller rehabilitering som ordnats på grund av barnets sjukdom eller handikapp eller i någon annan därmed jämförbar, på lag baserad rehabiliteringsverksamhet, (22.8.2014/678)

4) i en av terapeutiska skäl motiverad försöksperiod som har samband med i 1 punkten avsedd vård eller rehabilitering på grund av barnets svåra sjukdom eller grava handikapp och under vilken barnet försöker återvända till skolundervisning eller dagvård, och den försäkrades deltagande består i att finnas i beredskap under försöksperioden, om den läkare som vårdar barnet anser att detta är behövligt. (22.8.2014/678)

Specialvårdspenning betalas till båda föräldrarna för en och samma tid, om läkaren har ansett det vara behövligt att båda föräldrarna deltar i vården eller rehabiliteringen. För den ovan avsedda tid barnet vårdas hemma betalas dock inte specialvårdspenning till båda föräldrarna för en och samma tid, om det inte är fråga om vård i livets slutskede. (28.12.2017/1135)

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om i 2 mom. avsedda sjukdomar eller handikapp som på medicinska grunder skall bedömas som svåra.

3 §

Betalning av specialvårdspenning

I syfte att uppnå terapeutisk balans betalas specialvårdspenning per barn på grundval av en och samma sjukdom

1) för sammanlagt högst 60 vardagar för tiden för vård på en vårdplats enligt 2 § 2 mom. 1 punkten och för rehabiliteringskurser,

2) för högst 60 vardagar för tiden för vård i hemmet och beredskap, och av särskilda terapeutiska skäl för ytterligare högst 30 vardagar.

(22.8.2014/678)

Trots 1 mom. betalas specialvårdspenning på vägande medicinska grunder för en längre tid, om genomförandet av vård i anslutning till barnets svåra sjukdom eller ett oväntat förvärrande av sjukdomen förutsätter att föräldern är närvarande utan avbrott eller finns i beredskap under en försöksperiod då barnet försöker återvända till skolundervisning eller dagvård. (22.8.2014/678)

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om de i 2 mom. avsedda vägande medicinska grunder med stöd av vilka specialvårdspenning betalas för en längre tid än 150 vardagar.

11 kap

Beloppet av dagpenningsförmånerna

1 § (30.12.2015/1658)

Beloppet av dagpenningsförmånerna enligt arbetsinkomst

Sjukdagpenningen är 70 procent av trehundradelen av en försäkrads vid beskattningen konstaterade årsarbetsinkomst, om denna inte överstiger 26 898 euro. På den överstigande delen är sjukdagpenningens belopp 20 procent av trehundradelen av årsarbetsinkomsten. (21.12.2016/1343)

Föräldradagpenningen och specialvårdspenningen är 70 procent av trehundradelen av en försäkrads vid beskattningen konstaterade årsarbetsinkomst, om denna inte överstiger 32 892 euro. På den överstigande delen upp till 50 606 euro är föräldradagpenningens och specialvårdspenningens belopp 40 procent av trehundradelen av årsarbetsinkomsten och på den del som överstiger 50 606 euro 25 procent av trehundradelen av årsarbetsinkomsten.

Trots vad som föreskrivs i 2 mom. är moderskapspenningens belopp för de 56 första vardagarna 90 procent av trehundradelen av den försäkrades vid beskattningen konstaterade årsarbetsinkomst, om denna inte överstiger 50 606 euro. På den överstigande delen är moderskapspenningens belopp 32,5 procent av trehundradelen av årsarbetsinkomsten.

Den arbetsinkomst enligt 1–3 mom. som konstaterats vid beskattningen justeras i förhållande till hur den lönekoefficient enligt 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare som fastställts för begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan eller för rätten till föräldradagpenning eller specialvårdpenning avviker från den lönekoefficient som fastställts för det föregående kalenderåret.

De inkomstgränser som avses i 1–3 mom. justeras kalenderårsvis med lönekoefficienten enligt 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Om inkomstgränserna i samband med justeringen överstiger hela euro, lämnas den överskjutande delen obeaktad.

2 § (22.12.2005/1113)

Arbetsinkomst

I denna lag avses med arbetsinkomst som utgör grund för dagpenning

1) lön som fås i ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande,

2) den fastställda arbetsinkomst för respektive år som avses i lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare, och

3) lön som avses i arbetspensionslagarna och som vid arbete utomlands betraktas som grund för den arbetsförtjänst som skall räknas till pensionslönen samt för pensionsavgifterna (försäkringslön). (22.12.2006/1264)

Om en försäkrad inte är skyldig att teckna försäkring enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare, beaktas som hans eller hennes arbetsinkomst förvärvsinkomsten enligt inkomstskattelagen (1535/1992) av näringsverksamhet, jordbruk och sammanslutning, löneinkomst av eget företag eller jordbruk, arbetsersättning i anslutning till företagarverksamhet, värdet av leveransarbete, förvärvsinkomst av renskötsel och skattepliktigt stipendium. Om en försäkrad som inte är skyldig att teckna en försäkring enligt nämnda lagar frivilligt tecknar en sådan försäkring, beaktas dock som hans eller hennes arbetsinkomst den inkomst som avses i 1 mom. 2 punkten. (19.12.2008/994)

Som sådan lön som utgör grund för dagpenning enligt 1 mom. 1 punkten betraktas i 13 § i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) avsedda löner, arvoden och ersättningar på vilka förskottsinnehållning ska verkställas, arvoden till idrottsutövare, löner som avses i 4 § i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978) och personlig ersättning till en artist eller sportutövare som avses i 3 § i den lagen, löner för utlandsarbete enligt 77 § i inkomstskattelagen på vilka förskottsinnehållning ska verkställas i enlighet med 13 § i lagen om förskottsuppbörd, kompletteringsdagpenning som betalas av en sådan sjukkassa som avses i lagen om försäkringskassor (1164/1992) och betjäningsavgifter som fås på grundval av en anställning. (20.8.2010/700)

Som lön betraktas dock inte

1) en personalförmån som tillhandahållits av arbetsgivaren,

2) en ränteförmån för ett lån som erhållits på grundval av ett anställningsförhållande,

3) en förmån som innefattar rätten att på grundval av ett anställningsförhållande teckna aktier eller andelar i en sammanslutning till ett lägre pris än det gängse, om förmånen kan utnyttjas av en majoritet av de anställda,

4) en i 66 § i inkomstskattelagen avsedd förmån som uppkommer genom användning av en anställningsoption, eller en prestation som är baserad på ett anställningsförhållande och som fastställs enligt förändringen av värdet på bolagets aktier,

5) en premie som ges i form av sådana aktier i arbetsgivarbolaget eller ett annat bolag som hör till samma koncern eller en liknande ekonomisk sammanslutning som arbetsgivarbolaget och som noteras på en fondbörs som övervakas av myndigheterna eller i form av en placeringsdeposition eller på annat motsvarande sätt, eller helt eller delvis i form av pengar i stället för aktier, förutsatt att värdet på en sådan förmån som fås i form av en premie beror på hur värdet av aktierna utvecklas under en period på minst ett år efter att premien utlovats,

6) lön för väntetid enligt 2 kap. 14 § 1 mom. i arbetsavtalslagen,

7) ersättning eller något annat skadestånd som betalas med anledning av att ett arbetsavtal eller ett tjänsteförhållande upphävts,

8) föreläsnings- och föredragsarvoden, mötesarvoden och arvoden för medlemskap i förvaltningsorgan som inte grundar sig på ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande, om arbetstagares arbetspensionsavgift inte enligt de arbetspensionslagar som ska tillämpas på personen behöver betalas på grundval av arvodet,

9) i personalfondslagen (934/2010) avsedda personalfondsavsättningar till en personalfond och deras tilläggsdelar eller en fondandel som har lyfts ur personalfonden,

10) sådana i personalfondslagen avsedda personalfondsavsättningar och deras tilläggsdelar som med stöd av 37 § i personalfondslagen har lyfts kontant i form av en premie som beräknas enligt fondens stadgar, förutsatt att det avsatta beloppet har beräknats på grundval av företagets lönsamhet och andra faktorer som mäter verksamhetens effektivitet eller i enlighet med det resultatpremiesystem som ämbetsverket eller kommunen tillämpar,

11) poster som med stöd av bolagsstämmans beslut betalas till en anställd i form av vinstutdelning eller som kontant vinstpremie, förutsatt att den kontanta vinstpremien betalas till hela personalen och att syftet inte är att med hjälp av den ersätta det lönesystem som fastställts i ett kollektivavtal eller arbetsavtal, och att grunderna för beräkning av den kontanta premien överensstämmer med 10 punkten och med 2 § 2 och 3 punkten i personalfondslagen och att bolagets fria kapital är större än det sammanlagda beloppet av den kontanta vinstpremie och den utdelning som ska betalas till aktieägarna och vilka fastställs vid bolagsstämman.

(5.11.2010/939)

I de situationer som avses i 4 mom. 11 punkten förutsätts dessutom att ett avtal som är bindande för arbetsgivaren inte har ingåtts om betalningen av vinstpremie och att ägarna vid bolagsstämman efter räkenskapsperiodens utgång fattar ett bindande beslut om utbetalning av kontant vinstpremie och att vinstpremierna betalas efter detta. En tilläggsförutsättning är att ärendet behandlas i enlighet med lagen om samarbete inom företag (334/2007) eller på något annat motsvarande sätt. (5.11.2010/939)

Inkomster som beskattats enligt uppskattning enligt 27 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) på grund av att skattedeklaration inte har inlämnats, beaktas inte som arbetsinkomst.

Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om vad som hänförs till sådan arbetsinkomst som avses i denna paragraf.

3 §

Arbetsinkomst som grundar sig på verkställd beskattning

Dagpenningsförmån fastställs utifrån den arbetsinkomst enligt 2 § 1 och 2 mom. som konstaterats vid beskattningen för det år som föregår begynnelsetidpunkten för arbetsoförmåga eller rätt till föräldradagpenning eller specialvårdspenning. Som begynnelsetidpunkt för rätt till föräldradagpenning betraktas den dag för vilken första gången utbetalas föräldradagpenning till en förälder för samma barn.

Om en försäkrads rätt till delinvalidpension enligt 35 § i lagen om pension för arbetstagare har uppkommit under det skatteår för vilket arbetsinkomsten enligt 1 mom. ska läggas till grund för förmånen, fastställs sjukdagpenningen enligt arbetsinkomsten för det föregående skatteåret, förutsatt att den sistnämnda är större än arbetsinkomsten för det år då utbetalningen av delinvalidpensionen började. (22.8.2014/678)

4 §

Arbetsinkomst som uppgetts av en försäkrad och beloppet av föräldradagpenning enligt den arbetsinkomst som legat till grund för en föregående föräldradagpenning (22.8.2014/678)

Folkpensionsanstalten ska på ansökan uppskatta vad som ska anses som en försäkrads arbetsinkomst under de sex månader som omedelbart föregått begynnelsetidpunkten för hans eller hennes arbetsoförmåga eller rätt till föräldradagpenning eller specialvårdspenning. Dagpenningsförmånen fastställs enligt den försäkrades tillförlitligt utredda arbetsinkomst för sex månader, förutsatt att arbetsinkomsten multiplicerad med två fortgående har varit minst 20 procent större än den arbetsinkomst enligt 3 § som har konstaterats vid beskattningen och som har justerats enligt 1 § 4 mom. Den ovannämnda arbetsinkomsten beaktas endast för den tid personen i fråga varit försäkrad i Finland enligt denna lag. (28.12.2017/1135)

Den som är försäkrad med stöd av lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare skall som i 1 mom. avsedd inkomst för sex månader förete en tillförlitlig utredning över sin enligt ovan nämnda pensionslagar fastställda arbetsinkomst samt över annan arbetsinkomst än sådan som har fåtts av den egna företagsverksamheten.

Har en försäkrads arbetsinkomst på grund av sjukdom, arbetslöshet eller av annan motsvarande särskild orsak varit väsentligt mindre än den annars hade varit, kan arbetsinkomsten på ansökan och i enlighet med bestämmelserna i 1 mom. uppskattas också för en annan sex månaders tid i arbete än en sådan som omedelbart föregått begynnelsetidpunkten för arbetsoförmåga eller inträdet av rätt till föräldradagpenning eller specialvårdspenning. Arbetsinkomsten kan dock beaktas endast för det kalenderår då arbetsoförmågan eller rätten till föräldradagpenning eller specialvårdspenning inträdde eller som omedelbart föregick detta.

Utan hinder av bestämmelserna ovan kan en försäkrads i 1 mom. avsedda arbetsinkomst för sex månader på ansökan uppskattas också för en kortare tid än sex månader, förutsatt att den försäkrade på grund av byte av yrke eller av annat motsvarande skäl haft arbetsinkomst under endast en del av den sex månaders period som avses ovan.

En försäkrads i 1 mom. avsedda kontinuerliga arbetsinkomst för sex månader kan på ansökan uppskattas också utgående från en utredning om den i 2 § 1 mom. 1 punkten avsedda arbetsinkomsten för minst en månad som han eller hon företer. Den försäkrades arbetsinkomst uppskattas då som om tiden i arbete skulle ha fortgått i minst sex månader. Arbetsinkomsten för en kortare tid än sex månader kan betraktas som kontinuerlig, om den försäkrade företer en utredning av arbetsgivaren eller någon annan tillförlitlig utredning om att tiden i arbete skulle ha fortgått minst sex månader, om inte den försäkrade hade blivit arbetsoförmögen eller om inte rätt till föräldradagpenning eller specialvårdspenning hade inträtt. Som kontinuerlig arbetsinkomst kan också beaktas arbetsinkomst av kortvariga anställningsförhållanden, om den försäkrade fortgående antingen har varit i arbete eller stått till förfogande för arbetsmarknaden som arbetslös arbetssökande och det av hans eller hennes arbetshistoria med fog kan dras slutsatsen att sysselsättningen skulle ha fortgått antingen i flera perioder eller utan avbrott. (11.3.2005/155)

Utan hinder av 3 § kan beloppet av föräldradagpenningen fastställas i enlighet med den arbetsinkomst enligt 2 § som legat till grund för en föregående föräldradagpenning, om det barn för vilket den föregående föräldradagpenningen har betalts inte har fyllt tre år eller det inte har gått tre år sedan barnet tagits i vård före den beräknade tidpunkten för nedkomsten eller förrän ett barn under sju år har tagits i vård.

Den arbetsinkomst enligt 6 mom. som ligger till grund för förmånen justeras i förhållande till hur den lönekoefficient enligt 96 § i lagen om pension för arbetstagare som fastställts för begynnelsetidpunkten för rätten till föräldradagpenning avviker från den lönekoefficient som fastställts för det föregående kalenderåret. (22.8.2014/678)

Trots bestämmelserna i 1 mom. kan en försäkrad uppge arbetsinkomsten enligt 2 § 1 mom. 1 punkten för en tid då han eller hon inte har varit försäkrad i Finland. Arbetsinkomsten kan uppges av någon som tidigare har varit försäkrad i Finland, som har tjänat in inkomsten medan han eller hon arbetade i en annan av Europeiska unionens medlemsstater eller i en stat där Europeiska unionens lagstiftning tillämpas och som på nytt har blivit försäkrad i Finland. Om de arbetsinkomster som har tjänats in utomlands är avsevärt mycket lägre eller högre än inkomsterna från motsvarande arbete i Finland, kan de inkomster som används som grund för dagpenningsförmånen uppskattas enligt arbetsinkomsten från motsvarande arbete i Finland, med beaktande av inkomsterna för en person som arbetar i motsvarande uppgifter i Finland och vars erfarenhet och kompetens är jämförbara med den försäkrades. Dagpenningsförmånen bestäms, utifrån den arbetsinkomst som den försäkrade har uppgett, i tillämpliga delar i enlighet med denna paragraf, om den försäkrade inte har någon arbetsinkomst enligt 3 § som har konstaterats vid beskattningen eller en i Finland intjänad arbetsinkomst som har uppgetts för tiden innan arbetsoförmågan eller rätten till förmån började. (22.8.2014/678)

4 a § (29.12.2016/1524)

Försäkringsavgifter och försäkringspremier som dras av från arbetsinkomsterna

Vid beräkning av beloppet av dagpenningsförmånen avdras från arbetsinkomsterna 60 procent av det sammanlagda beloppet av sjukförsäkringens dagpenningspremie enligt 18 kap. 21 § 1 mom. i denna lag, arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift enligt 153 § i lagen om pension för arbetstagare och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie enligt 18 § 1 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998), minskat med 2,68 procentenheter. Avdraget görs från sådan försäkringslön som avses i 2 § 1 mom. 3 punkten i detta kapitel och från sådana vid beskattningen konstaterade i arbetsavtals- och tjänsteförhållanden erhållna arbetsinkomster som avses i 3 § eller sådana i arbetsavtals- och tjänsteförhållanden erhållna arbetsinkomster som har utretts i enlighet med 4 §.

5 §

Avdrag från arbetsinkomst av utgifter för inkomstens förvärvande

Vid bestämmandet av den arbetsinkomst som konstaterats vid beskattningen samt av den i 4 § avsedda arbetsinkomsten för sex månader avdras de utgifter för inkomstens förvärvande som avses i 93–95 § i inkomstskattelagen från löneinkomst av arbetsavtals- eller tjänsteförhållande och från därmed jämförbar personlig inkomst.

Från arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare avdras inga utgifter för inkomstens förvärvande.

Från lön enligt 72 § i lagen om pension för arbetstagare verkställs endast det avdrag för utgifter för inkomstens förvärvande som avses i 95 § 1 mom. 1 punkten i inkomstskattelagen. (21.12.2007/1364)

5 a § (28.12.2017/1135)

Fastställande av sjukdagpenning när den försäkrades arbetsoförmåga endast gäller något eller några av arbetena

Om den försäkrade blir arbetsoförmögen när han eller hon samtidigt arbetar i två eller flera anställningsförhållanden eller egna arbeten och arbetsoförmågan endast gäller något eller några av arbetena, fastställs sjukdagpenningen på basis av det inkomstbortfall som beror på detta arbete eller dessa arbeten. Den försäkrade ska uppge arbetsinkomsten för de sex kalendermånader som omedelbart föregått arbetsoförmågan. En företagare ska lämna en utredning över den arbetsinkomst som fastställts enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare. Trots vad som någon annanstans i denna lag föreskrivs om fastställande av sjukdagpenning, används som grund för sjukdagpenningen arbetsinkomsten för sex månader multiplicerad med två. När arbetsinkomsten fastställs görs från arbetsinkomst av arbets- eller tjänsteförhållande ett avdrag på 5 procent för kostnader för inkomstens förvärvande och ett försäkringspremieavdrag i enlighet med vad som föreskrivs i 4 a §. Denna bestämmelse tillämpas dock inte, om det är fråga om arbete i mycket liten utsträckning i ett annat arbete.

Om den försäkrades arbetsoförmåga fortsätter och hans eller hennes arbetsoförmåga börjar gälla alla arbetena, fastställs sjukdagpenningen på basis av de arbetsinkomster som föregick arbetsoförmågan i enlighet med vad som föreskrivs i detta kapitel.

6 §

Sjuk- och föräldradagpenning samt specialvårdspenning på grundval av en föregående förmån

Har en försäkrad under en fyra månaders period innan rätten till sjuk- eller föräldradagpenning eller specialvårdspenning inträdde fått en arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, utgör den sjuk- eller föräldradagpenning eller specialvårdspenning som ska betalas till honom eller henne minst 86 procent av beloppet av den förmån som han eller hon har betalats. När beloppet av arbetslöshetsförmånen räknas ut beaktas då inte (21.12.2010/1246)

1) sådan inkomst enligt 4 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa som skall beaktas vid jämkning,

2) sådan nedsättning av arbetslöshetsförmån som avses i 6 kap. 3 a § eller 7 kap. 5 a § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, (28.12.2017/1141)

3) förmån som avses i 4 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och som enligt 12 kap. 2 § i denna lag skall dras av från dagpenningen,

4) den förhöjda förtjänstdelen enligt 6 kap. 2 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, till den del dess belopp överstiger den förtjänstdel som bestäms enligt 1 mom. i den paragrafen, (22.8.2014/678)

5) grunddagpenningens förhöjningsdel enligt 6 kap. 1 § 2 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller arbetsmarknadsstödets förhöjningsdel enligt 7 kap. 4 § 1 mom. i den lagen. (22.8.2014/678)

Sjuk- och föräldradagpenningen och specialvårdspenningen är minst en tjugofemtedel av månadsbeloppet av studiepenningen, om den försäkrade under de fyra månader som föregick förmånsperiodens början fått studiepenning enligt lagen om studiestöd.

Sjuk- och föräldradagpenningen och specialvårdspenningen är minst lika stor som rehabiliteringspenningen, om den försäkrade under de sex månader som föregick förmånsperiodens början fått rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner. Om den försäkrade under motsvarande tid fått rehabiliteringspenning, partiell rehabiliteringspenning eller rehabiliteringspenning som betalas som rehabiliteringsunderstöd enligt arbetspensionslagarna, utgör sjuk- och föräldradagpenningen samt specialvårdspenningen minst en tjugofemtedel av månadsbeloppet av den rehabiliteringspenning som betalts till den försäkrade. Härvid beaktas dock inte den del av rehabiliteringspenningen som fastställts enligt 32 § 2 mom. i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner och med vilken den överstiger det belopp av rehabiliteringspenningen som i en motsvarande situation hade fastställs enligt 32 § 1 mom. i nämnda lag eller den 10 procents förhöjning som avses i 33 § 1 mom. i nämnda lag och inte heller den 33 procents förhöjning som avses i arbetspensionslagarna. (21.12.2007/1364)

Om den försäkrade under tiden före sjuk- eller föräldradagpenningsperiodens eller specialvårdspenningsperiodens början har fått flera än en av de förmåner som nämns i 1–3 mom., används som grund för sjuk- och föräldradagpenningen samt specialvårdspenningen den förmån som den försäkrade senast har fått.

6 a § (22.8.2014/678)

Hur föräldradagpenningen bestäms i vissa fall

Om en försäkrad samtidigt har rätt till föräldradagpenning med stöd av 3, 4 och 6 §, bestäms föräldradagpenningen för samma barn under hela föräldradagpenningsperioden på den grund som fastställs enligt den dag då rätten till förmånen uppkommer.

7 § (28.12.2017/1135)

Sjuk- och föräldradagpenningens samt specialvårdspenningens minimibelopp

Minimibeloppet av sjuk- och föräldradagpenningen samt specialvårdspenningen är 22,89 euro per vardag. Detta belopp justeras på det sätt som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex. Minimibeloppet av dagpenningen motsvarar det poängtal för folkpensionsindexet enligt vilket beloppet av de folkpensioner som betalades ut i januari 2010 har räknats ut.

8 § (22.8.2014/678)

Hur förvärvsarbete och eget arbete inverkar på föräldradagpenningens belopp

Minimibeloppet av moderskaps- eller föräldrapenning betalas till en mor om hon samtidigt är i förvärvsarbete eller i eget arbete, med undantag för arbete som utförs i det egna hushållet, eller studerar på heltid och får studiepenning enligt lagen om studiestöd. Detsamma gäller för föräldrapenning som betalas till fadern. Vad som bestäms i denna paragraf tillämpas dock inte på partiell föräldrapenning.

9 §

Beloppet av faderns föräldradagpenning (22.12.2006/1342)

En faders föräldradagpenningsperiod börjar den dag då föräldradagpenning för första gången betalas till honom för samma barn. Beloppet av faderskaps- och föräldrapenningen för samma barn är lika stort under hela föräldradagpenningsperioden, om inte något annat följer av 8 §. (30.12.2015/1658)

Minimibeloppet av faderskapspenningen betalas till en person som fullgör beväringstjänst i aktiv tjänst eller i vapenfri tjänst eller i egenskap av reservist eller lantvärnsman är i försvarsmaktens tjänst eller som fullgör civiltjänst samt till en person som får studiepenning enligt lagen om studiestöd.

10 § (29.1.2016/91)

Hur pension inverkar på föräldradagpenningens belopp

Minimibeloppet av föräldradagpenningen betalas, om en försäkrad får ålderspension, partiell förtida ålderspension, förtida ålderspension eller full sjukpension eller full invalidpension enligt 12 § 1 mom. i folkpensionslagen, arbetspensionslagarna, trafikförsäkringslagen, lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, lagen om olycksfall i militärtjänst, lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete (460/2015) eller lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009) eller arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna.

10 a § (30.12.2015/1658)

Justering av moderns föräldradagpenning

Föräldradagpenning som betalas till modern för ett och samma barn är lika stor under hela föräldradagpenningsperioden, om inte något annat följer av 1 § 3 mom. eller 8 §.

11 §

Beloppet av partiell föräldrapenning

Utan hinder av bestämmelserna i 1–7 § är beloppet av den partiella föräldrapenningen likväl alltid hälften av föräldrapenningens belopp.

12 § (26.6.2009/532)

Beloppet av partiell sjukdagpenning

Utan hinder av bestämmelserna i 1–7 § i detta kapitel är beloppet av den partiella sjukdagpenningen dock alltid hälften av beloppet av den sjukdagpenning som omedelbart föregår den partiella sjukdagpenningen eller hälften av beloppet av den sjukdagpenning som den försäkrade hade haft rätt till när rätten till partiell sjukdagpenning började. I beloppet av sjukdagpenningen beaktas dock inte sådana i 12 kap. avsedda förmåner som är primära i förhållande till sjukdagpenningen. Beloppet av den partiella sjukdagpenningen är alltid minst hälften av beloppet av sjukdagpenningens minimibelopp i enlighet med 7 § i detta kapitel, om arbetsoförmågan till följd av sjukdom har varat i minst 55 dagar utan avbrott.

13 § (21.12.2016/1228)

Beloppet av dagpenning vid smittsam sjukdom

Dagpenningen vid smittsam sjukdom bestäms på grundval av den lön som den försäkrade skulle ha fått i sitt anställnings- eller tjänsteförhållande om inte han eller hon med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar hade förordnats att bli borta från sitt förvärvsarbete eller hållas isolerad eller i karantän. Beloppet av dagpenningen är en tjugofemtedel av månadsinkomsten. Om det inte läggs fram tillförlitliga uppgifter om beloppet av inkomstbortfallet, bestäms dagpenningen vid smittsam sjukdom på grundval av den lön som den försäkrade fick omedelbart innan han eller hon förordnades att bli borta från sitt förvärvsarbete.

Företagares dagpenning vid smittsam sjukdom är en trehundradedel av den årsinkomst som fastställts enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare och som gällde när förmånen började. För försäkrade som inte är skyldiga att teckna försäkring enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare bestäms dagpenningen vid smittsam sjukdom utifrån den arbetsinkomst som avses i 2 § 2 mom.

Till försäkrade som under den tid de har förordnats att bli borta från sitt arbete utför annat arbete betalas dagpenning vid smittsam sjukdom endast till ett belopp som motsvarar inkomstbortfallet.

12 kap

Dagpenningsförmånernas förhållande till andra förmåner

1 §

Samordning av dagpenningsförmånerna

Till en försäkrad betalas samtidigt endast en dagpenningsförmån enligt denna lag.

Om den försäkrade retroaktivt beviljas någon annan dagpenningsförmån enligt denna lag för samma tid, har Folkpensionsanstalten rätt att driva in den andra förmånen till den del som den motsvarar utbetald dagpenning. (28.12.2017/1135)

2 §

Sjukdagpenningens förhållande till andra lagstadgade förmåner som betalas på grund av arbetsoförmåga

Från sjukdagpenning som betalas med stöd av denna lag avdras arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna och följande förmåner som enligt någon annan lag betalas för samma tid och på grund av samma arbetsoförmåga:

1) sjukpension enligt 12 § i folkpensionslagen, med undantag för pension enligt 4 mom. i den paragrafen,

2) sådan ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar som beviljas på grund av olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom,

3) sådan ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar som beviljas på grund av olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom,

4) dagpenning och olycksfallspension enligt lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete,

5) olycksfallspension enligt lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare,

6) dagpenning och olycksfallspension enligt lagen om olycksfall i militärtjänst samt livränta enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst,

7) ersättning för inkomstbortfall och invalidpension enligt trafikförsäkringslagen.

(29.1.2016/91)

Trots vad som bestäms i 1 mom. kan sjukdagpenning utbetalas till fullt belopp, om utbetalningen av en förmån enligt en i 1 mom. 2–7 punkten nämnd annan lag blir fördröjd av en orsak som inte beror av den försäkrade. Folkpensionsanstalten har rätt att av den som betalar ut en sådan förmån enligt en i 1 mom. 2–7 punkten nämnd annan lag ta ut den del av förmånen som motsvarar utbetald sjukdagpenning. (22.8.2014/678)

Om sjukdagpenningen skall betalas till arbetsgivaren, utbetalas ingen sjukdagpenning till arbetsgivaren i en sådan dröjsmålssituation som avses i 2 mom.

3 §

Primärtid för sjukdagpenningen och sjukdagpenningens förhållande till full invalidpension enligt arbetspensionslagarna

Folkpensionsanstalten fastställer primärtiden för sjukdagpenningen för fastställande av begynnelsetidpunkten för full invalidpension enligt arbetspensionslagarna. Primärtiden för sjukdagpenningen är en tidsperiod som omfattar de 150 första dagarna av maximitiden för sjukdagpenning enligt 8 kap. 8 §, samt de därpå följande fem fulla kalendermånaderna. Primärtiden utgår dock redan i slutet av den fjärde kalendermånaden, om även maximitiden för sjukdagpenning som betalas utan avbrott utgår då.

Folkpensionsanstalten fastställer primärtiden för sjukdagpenningen när minst 150 sjukdagpenningsdagar som räknas till maximitiden förflutit. Primärtiden fastställs dock inte om den försäkrade har uppnått den lägsta ålder för ålderspension som föreskrivs för den försäkrades åldersklass i 11 § i lagen om pension för arbetstagare. En ny primärtid kan fastställas endast i det fall att det har gått sex månader från utgången av den föregående primärtiden. (29.1.2016/91)

Den försäkrade har under primärtiden för sjukdagpenningen rätt till full sjukdagpenning, även om han eller hon enligt arbetspensionslagarna hade rätt till full invalidpension. Efter primärtiden betalas sjukdagpenningen endast till den del den överstiger beloppet av den pension som betalas för samma tid.

Primärtiden fastställs inte om den försäkrade får full invalidpension enligt arbetspensionslagarna redan när han eller hon ansöker om sjukdagpenning. Sjukdagpenningen betalas då endast till den del den överstiger beloppet av den pension som betalas för samma tid. Primärtiden fastställs inte heller om den försäkrade får full invalidpension enligt arbetspensionslagarna redan när han eller hon ansöker om sjukddagpenning och sjukdagpenning beviljas med stöd av 8 kap. 6 § 3 mom. Från sjukdagpenningen avdras då inte det fulla invalidpensionsbelopp som betalas för samma tid.

Om den försäkrade för den tid som följer efter primärtiden för sjukdagpenningen retroaktivt beviljas full invalidpension enligt arbetspensionslagarna eller arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna, har Folkpensionsanstalten rätt att uppbära den del av invalidpensionen eller arbetslivspensionen som motsvarar utbetald sjukdagpenning. (29.1.2016/91)

4 §

Sjukdagpenningens förhållande till delinvalidpension enligt arbetspensionslagarna

Primärtiden tillämpas inte på delinvalidpension enligt 35 § i lagen om pension för arbetstagare eller någon motsvarande annan pension än full invalidpension. (22.8.2014/678)

Delinvalidpensionen dras inte av från sjukdagpenningen, om en försäkrad får delinvalidpension enligt 1 mom. eller någon motsvarande annan pension än full invalidpension, och rätten till delinvalidpension eller omedelbart föregående invalidpension har uppkommit före ingången av det kalenderår till vilket den arbetsinkomst som ligger till grund för sjukdagpenningen hänför sig. Delinvalidpension eller annan än full invalidpension dras inte heller av från sjukdagpenningen, om arbetsinkomst enligt 11 kap. 4 § används som grund för fastställandet av sjukdagpenning och denna arbetsinkomst i sin helhet härstammar från den tid under vilken den försäkrade erhållit delinvalidpension eller föregående full invalidpension. I annat fall dras delinvalidpensionen av från sjukdagpenningen. (28.12.2017/1135)

5 §

Sjukdagpenningens förhållande till ålderspension och rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna

Om en försäkrad retroaktivt beviljas ålderspension enligt arbetspensionslagarna för samma tid som han eller hon fått sjukdagpenning, har Folkpensionsanstalten rätt att av pensionsanstalten i fråga kräva retroaktivt utbetald ålderspension till den del som motsvarar utbetald sjukdagpenning.

Om en försäkrad som får sjukdagpenning retroaktivt beviljas rehabiliteringspenning, partiell rehabiliteringspenning eller rehabiliteringspenning som betalas som rehabiliteringsunderstöd enligt arbetspensionslagarna för samma tid som han eller hon fått sjukdagpenning, har Folkpensionsanstalten rätt att av pensionsanstalten i fråga kräva retroaktivt utbetald rehabiliteringspenning, partiell rehabiliteringspenning eller rehabiliteringspenning som betalas som rehabiliteringsunderstöd till den del som motsvarar utbetald sjukdagpenning.

6 §

Utrednings- och anmälningsskyldighet i fråga om rehabiliteringsmöjligheter

Folkpensionsanstalten ska vid behov utreda en försäkrads behov av rehabilitering, dock senast när antalet dagar som räknas in i maximitiderna för sjukdagpenning och partiell sjukdagpenning överstiger 60 dagar. (26.6.2009/532)

Folkpensionsanstalten skall omedelbart när 150 dagpenningsdagar gått till ända underrätta den som beviljat pensionen enligt 3 § 1 mom. om att primärtiden upphört. Den försäkrade skall samtidigt informeras om möjligheterna att få rehabilitering och att söka annan ersättning.

Avvikelse från anmälningsskyldigheten enligt 2 mom. får göras om

1) arbetsoförmågan uppenbarligen upphör inom en månad efter det att 150 dagpenningsdagar gått till ända,

2) den försäkrade har sökt yrkesinriktad rehabilitering eller därtill anknuten medicinsk rehabilitering, eller

3) den försäkrade har sökt i 8 kap. 6 § 1 mom. 2, 3 eller 4 punkten avsedd rehabiliteringspenning eller ersättning för inkomstbortfall.

Den försäkrade skall dock omedelbart informeras om möjligheterna att få rehabilitering och att söka annan ersättning, om arbetsoförmågan fortgår eller ansökan om rehabilitering eller rehabiliteringspenning avslås.

7 §

Sjukdagpenning och skada som orsakats genom brott

En försäkrad har rätt till sjukdagpenning även om arbetsoförmågan har orsakats genom ett brott och den försäkrade enligt skadeståndslagen (412/1974) eller brottsskadelagen (1204/2005) har rätt till ersättning för inkomstförlust på grund av arbetsoförmågan. (22.8.2014/678)

Folkpensionsanstalten har rätt att av den ersättningsskyldige kräva nämnda ersättning enligt 1 mom. som betalts enligt skadeståndslagen till den del som motsvarar utbetald sjukdagpenning. Folkpensionsanstalten kan avstå från att yrka ersättning av den ersättningsskyldige, om det skulle vara uppenbart oskäligt att kräva ersättning. Folkpensionsanstalten har på motsvarande sätt rätt att av den försäkrade återkräva den sjukdagpenning anstalten betalt, om den försäkrade redan fått motsvarande ersättning av den ersättningsskyldige.

8 §

Sjukdagpenning och patientskadeersättningar

En försäkrad har rätt till sjukdagpenning utan hinder av att han eller hon enligt patientskadelagen har rätt till ersättning för inkomstbortfall på grund av arbetsoförmåga. Om ersättning enligt patientskadelagen redan har betalats till den försäkrade för samma tid, betalas till Patientförsäkringscentralen sjukdagpenning högst till beloppet av den utbetalda ersättningen.

9 §

Specialvårdspenningens förhållande till övriga förmåner

Specialvårdspenning betalas inte till den del en försäkrad har en på lag baserad rätt att på samma grund för inkomstbortfall få en ersättning som motsvarar specialvårdspenningen.

10 § (22.8.2014/678)

Förmån som betalas från utlandet

Vid beviljande av dagpenningsförmån beaktas en förmån som betalas från utlandet och som motsvarar samma förmån eller någon annan förmån som ska beaktas enligt denna lag. Med förmånen jämställs även lön som en utländsk arbetsgivare eller en internationell organisation har betalat och som motsvarar förmånen.

Vid beviljande av sjukdagpenning beaktas en förmån som betalas från en annan stat enligt 2 §, om den jämställs med andra lagstadgade förmåner som betalas på grund av arbetsoförmåga.

11 § (29.12.2009/1640)

Sjukdagpenningens förhållande till studiepenningen

Om en försäkrad får studiepenning enligt lagen om studiestöd (65/1994) dras studiepenningen av från den sjukdagpenning eller den partiella sjukdagpenning som för samma tid betalas till honom eller henne.

2 mom. har upphävts genom L 28.12.2017/1135. (28.12.2017/1135)

12 § (28.12.2017/1135)

Avdrag av andra förmåner från sjukdagpenning och specialvårdspenning

Om en månadsförmån enligt någon annan lag som betalas för samma tid dras av från sjukdagpenningen eller specialvårdspenningen, ska det från dagpenningen per vardag dras av en tjugofemtedel av den andra förmånens månadsbelopp.

IV AVDELNINGEN

FÖRETAGSHÄLSOVÅRD, ERSÄTTNING FÖR SEMESTERKOSTNADER OCH ERSÄTTNING FÖR KOSTNADER FÖR FAMILJELEDIGHET SOM ORSAKAS AV FÖRÄLDRASKAP (21.12.2016/1342)

13 kap

Ersättningar som hänför sig till företagshälsovård

1 § (29.12.2016/1476)

Arbetsgivares rätt till ersättning för företagshälsovård

En arbetsgivare har rätt att få ersättning för behövliga och skäliga kostnader (ersättningsklass I) för att ordna företagshälsovård grundad på arbetsgivarens skyldigheter i enlighet med lagen om företagshälsovård.

Har en arbetsgivare utöver företagshälsovård enligt 1 mom. för sina arbetstagare ordnat sjukvård och annan hälsovård, har arbetsgivaren rätt att få ersättning för de behövliga och skäliga kostnader (ersättningsklass II) som föranletts av detta. Ersättning betalas dock inte för tandvård.

Utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. har arbetsgivaren rätt att få ersättning för företagshälsovård som arbetsgivaren ordnat enligt 2 § 3 mom. i lagen om företagshälsovård.

2 § (22.12.2005/1113)

Rätt för företagare och andra personer som utför eget arbete att få ersättning för företagshälsovård

I 3 § 1 mom. 6 punkten i lagen om företagshälsovård avsedda företagare och andra som utför eget arbete, som för sig har ordnat ovan i 1 § avsedd företagshälsovård grundad på arbetsgivarens skyldigheter, har rätt till ersättning för de behövliga och skäliga kostnader som föranleds av denna verksamhet. Motsvarande rätt har också en sådan ovan avsedd företagare och annan person som utför eget arbete och som får rehabiliteringsstöd enligt de arbetspensionslagar som avses i 3 § i lagen om pension för arbetstagare eller får olycksfallspension för viss tid enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar och vars försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare eller lagen om pension för företagare har avslutats med anledning av arbetsoförmåga. På en sådan företagare och annan person som utför eget arbete tillämpas då vad som i detta kapitel föreskrivs om företagare. (28.12.2017/1135)

Har en företagare utöver företagshälsovård enligt 1 mom. för sig ordnat sjukvård och annan hälsovård, har han eller hon rätt till ersättning för nödvändiga och skäliga kostnader som föranleds av denna verksamhet.

I fråga om ersättning för företagshälsovård samt sjukvård och annan hälsovård som företagare och andra som utför eget arbete ordnar för sig samt uppföljning av kostnaderna och verksamheten iakttas i tillämpliga delar vad som i denna lag bestäms om ersättning till arbetsgivare för företagshälsovård.

Om företagaren också är arbetsgivare och om han eller hon lägger fram kostnaderna enligt 1 och 2 mom. tillsammans med kostnaderna för sina arbetstagare, skall på företagaren tillämpas vad som i denna lag bestäms om ersättning till arbetsgivare för företagshälsovård.

3 §

Verksamhet som ersätts

Kostnaderna för att ordna sådan företagshälsovård enligt god företagshälsovårdspraxis som avses i lagen om företagshälsovård ersätts till arbetsgivaren.

De kostnader som en arbetsgivare orsakas av ordnandet av den företagshälsovård samt den sjukvård och andra hälsovårdstjänster som ingår i arbetsgivarens skyldigheter ersätts, förutsatt att verksamheten genomförts med användning av nödvändiga resurser inom företagshälsovården.

4 § (29.12.2016/1476)

Allmän princip för erhållande av ersättning

Ersättning för företagshälsovård betalas för behövliga och skäliga kostnader som föranleds av företagshälsovård, sjukvård och annan hälsovård som en arbetsgivare ordnar för sina arbetstagare i arbetsavtalsförhållande eller tjänsteförhållande eller därmed jämförbar offentligrättslig anställning. Detsamma gäller för företagshälsovård som arbetsgivaren ordnar enligt 2 § 3 mom. i lagen om företagshälsovård. För att ersättning ska betalas förutsätts att arbetsgivaren har betalat samtliga kostnader för företagshälsovårdstjänsterna, sjukvårdstjänsterna och andra hälsovårdstjänster och att dessa tjänster har varit avgiftsfria för de anställda eller för dem som avses i 2 § 3 mom. i lagen om företagshälsovård.

För att ersättning ska betalas till arbetsgivaren krävs att arbetarskyddskommissionen, arbetarskyddsfullmäktigen eller motsvarande har beretts möjlighet att avge utlåtande om ansökan.

5 § (3.12.2010/1056)

Ersättning för kostnader för företagshälsovård

Av de kostnader enligt 1 § 1 mom. och 1 § 2 mom. för ordnande av företagshälsovård som orsakas arbetsgivare, företagare och andra som utför eget arbete ersätts 50 procent.

Av de kostnader för ordnande av företagshälsovård som avses i 1 § 1 mom. ersätts dock 60 procent, om man på arbetsplatsen med företagshälsovården avtalat om en praxis för hur upprätthållandet, uppföljningen och ett tidigt stödjande av arbetsförmågan ska förverkligas genom arbetsplatsens och företagshälsovårdens gemensamma åtgärder. I fråga om företagare och andra som utför eget arbete ersätts 60 procent av kostnaderna enligt 1 § 1 mom. för ordnande av företagshälsovård, om företagaren eller den som utför eget arbete har avtalat med företagshälsovården om hur upprätthållande, uppföljning och ett tidigt stödjande av arbetsförmågan ska förverkligas.

Den ersättning som betalas till arbetsgivaren bestäms högst till ett kalkylerat maximibelopp per arbetstagare. Den ersättning som betalas till företagare och andra som utför eget arbete bestäms högst till det årliga kalkylerade maximibeloppet.

6 §

Fastställande av det kalkylerade maximibeloppet

Det kalkylerade maximibeloppet per arbetstagare, som ligger till grund för den ersättning som betalas till en arbetsgivare, fastställs enligt ersättningsklass utifrån de resurser som behövs för att upprätthålla en verksamhet som iakttar god företagshälsovårdspraxis, på det sätt som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet. På motsvarande sätt fastställs det företagarvis kalkylerade maximibeloppet för ersättning som betalas till företagare och andra som utför eget arbete.

Resursfaktorer som behövs för att upprätthålla en verksamhet som iakttar god företagshälsovårdspraxis är

1) de tjänster som yrkesutbildade personer inom företagshälsovården tillhandahåller,

2) de sakkunnigtjänster och därtill hörande undersökningar som yrkesutbildade personer inom företagshälsovården behöver,

3) laboratorieundersökningar och radiologiska undersökningar,

4) andra resurser för att inrätta och upprätthålla en företagshälsovårdscentral.

Folkpensionsanstalten fastställer årligen det kalkylerade maximibelopp som ligger till grund för ersättningen utifrån de resursfaktorer som avses ovan och i motsvarighet till den allmänna kostnadsutvecklingen.

Särskilda skäl som hänför sig till arbetsplatsens storlek, inledande av företagshälsovårdsverksamheten, inrättande av en företagshälsovårdsstation eller ändring av företagshälsovårdens innehåll kan beaktas som faktorer som höjer ersättningens maximibelopp. Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om faktorer som har en höjande effekt på ersättningens maximibelopp. (22.12.2005/1113)

7 §

Godtagbara kostnader

Godtagbara kostnader är de nödvändiga och skäliga anläggnings- och driftskostnaderna för ordnandet av verksamhet som iakttar god företagshälsovårdspraxis.

Godtagbara anläggningskostnader är kostnaderna för anskaffning av undersöknings-, vård- och kontorsutrustning och kontorsinventarier som behövs för ordnande av företagshälsovården samt kostnaderna för anskaffning och utbyte av datasystem för företagshälsovården. Kostnaderna för byggande, anskaffning och reparation av en företagshälsovårdscentrals lokaliteter eller andra motsvarande kostnader som hänför sig till fastigheten betraktas inte som godtagbara anläggningskostnader.

Godtagbara driftskostnader är lönekostnaderna för företagshälsovårdspersonalen, de obligatoriska lönebikostnader som betalts för dem och andra nödvändiga och skäliga kostnader som föranleds av företagshälsovården.

Godtagbara kostnader är också de avgifter som en sådan verksamhetsenhet eller yrkesutövare inom företagshälsovården som avses i lagen om företagshälsovård och som har rätt att tillhandahålla företagshälsovårdstjänster tar ut samt de avgifter enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården som en hälsovårdscentral som avses i folkhälsolagen tar ut, förutsatt att de motsvarar de godtagbara kostnader enligt 1–3 mom. som föranleds av att företagshälsovård ordnas.

Genom förordning av statsrådet kan föreskrivas närmare om ersättning för nödvändiga och skäliga kostnader.

8 § (22.8.2014/678)

Kommunens rätt till ersättning för företagshälsovård

En kommun som är huvudman för en hälsovårdscentral har rätt att av Folkpensionsanstalten få ersättning för kostnaderna för företagshälsovårdstjänster, om tjänsterna i enlighet med 18 § 2 eller 3 mom. i hälso- och sjukvårdslagen har tillhandahållits företagare eller andra som utför eget arbete. Ersättningen utgör högst det belopp som Folkpensionsanstalten hade varit skyldig att betala i motsvarande ersättning till ovannämnda företagare eller andra som utför eget arbete.

9 §

Uppföljning av kostnaderna och verksamheten i anslutning till företagshälsovården samt rätt att företa granskningar

Folkpensionsanstalten har rätt att av en arbetsgivare, företagare eller en annan som utför eget arbete samt av en kommun eller en annan sökande få de uppgifter om kostnaderna och verksamheten i anslutning till företagshälsovården som anstalten behöver för att kunna följa hur företagshälsovården genomförs. Folkpensionsanstalten har dessutom rätt att granska bokföringen i anslutning till den företagshälsovård som en arbetsgivare eller en annan sökande ordnat.

10 §

Betalning av ersättning till andra än arbetsgivare

Har hälsovårdstjänster enligt 1 § ordnats så som nämns i 7 § 1 mom. 2 punkten i lagen om företagshälsovård, kan Folkpensionsanstalten med arbetsgivarens samtycke avtala om att ersättningen betalas till serviceproducenten.

Om de i 2 § avsedda företagshälsovårdstjänster för företagare eller andra personer som utför eget arbete har ordnats på det sätt som avses i 7 § 1 mom. i lagen om företagshälsovård, kan Folkpensionsanstalten med samtycke av företagaren eller den som utför eget arbete avtala om att ersättningen betalas till serviceproducenten enligt det direktersättningsförfarande som avses i 15 kap. 9 § 2 mom. Om tjänsterna har ordnats på det sätt som avses i 7 § 1 mom. 1 punkten i lagen om företagshälsovård, är ett villkor dessutom att det är fråga om tjänster som en kommun som är huvudman för en hälsovårdscentral har ordnat i form av köpta tjänster. (28.12.2017/1135)

Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om utbetalning av ersättning till serviceproducenter.

11 § (21.10.2005/840)

Universitetsstuderandes hälsovård

Folkpensionsanstalten kan till Studenternas hälsovårdsstiftelse betala en skälig ersättning för kostnaderna för den primärvård stiftelsen anordnar.

Med primärvård avses verksamhet som är nödvändig med tanke på främjande av de studerandes hälsa samt förebyggande och behandling av sjukdomar, tjänster inom öppenvård på allmän- och specialläkarnivå, mentalvårdsarbete samt mun- och tandvård med undantag av kostnader för regleringsvård samt protetiska och tandtekniska åtgärder.

12 § (21.10.2005/840)

Godtagbara kostnader

Godtagbara kostnader är de nödvändiga och skäliga drifts- och anläggningskostnader som föranleds av primärvård för studerande då stiftelsen har anordnat tjänsterna vid en egen hälsostation eller motsvarande avgifter och arvoden som en serviceproducent eller yrkesutövare som har rätt att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster tar ut.

13 § (21.10.2005/840)

Fastställande av ersättningen

Ersättning betalas på basis av ett kalkylerat maximibelopp per studerande för de kostnader som föranletts av användningen av sådana resurser som behövs för att verksamheten skall kunna genomföras.

Folkpensionsanstalten fastställer det kalkylerade maximibeloppet per studerande utifrån de resursfaktorer som behövs för att hälso- och sjukvården skall kunna genomföras och på det sätt som bestäms närmare genom förordning av statsrådet.

Den slutliga totala ersättningen är det kalkylerade maximibeloppet per studerande multiplicerat med antalet studerande, dock högst 63 procent av den totala finansieringen för stiftelsens räkenskaps- och verksamhetsperiod. Vid beräknandet av den slutliga totala ersättningen avses med antal studerande det antal studerande som uppgetts i ansökan om förskottsersättning för räkenskapsperioden och som har betalat hälsovårdsavgiften.

14 § (21.10.2005/840)

Rätt att få uppgifter och meddela närmare anvisningar om fastställandet av ersättningen

Folkpensionsanstalten har rätt att av Studenternas hälsovårdsstiftelse få de uppgifter som Folkpensionsanstalten behöver för att kunna följa och utvärdera om hälso- och sjukvårdsresurserna använts på ett effektivt och resultatrikt sätt samt för uppföljning och utvärdering av verksamhetens lönsamhet och kontinuerliga utveckling.

Folkpensionsanstalten har dessutom rätt att granska stiftelsens bokföring och meddela närmare anvisningar om sökande och fastställande av ersättningen.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om fastställandet av ersättningen, godtagbara kostnader, nödvändiga resursfaktorer, fastställandet av maximibeloppet per studerande samt ersättningsförfarandet.

14 kap

Ersättning för semesterkostnader och ersättning för kostnader för familjeledighet som orsakas av föräldraskap (21.12.2016/1342)

1 § (18.3.2016/184)

Rätt till ersättning för semesterkostnader (21.12.2016/1342)

Arbetsgivaren ersätts för de kostnader som föranleds av lagstadgad semester som en arbetstagare tjänar in under moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet. Arbetsgivaren har rätt till ersättning, om arbetsgivaren enligt lag är skyldig att till arbetstagaren under tiden för semester betala semesterlön eller semesterersättning för den tid som arbetstagaren, utan att vara i arbete, fått moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning.

Trots bestämmelserna i 1 mom. har arbetsgivaren rätt till ersättning även när arbetstagaren är på föräldraledighet men får partiell föräldrapenning och arbetar på deltid för en annan arbetsgivare.

Bestämmelserna om ersättning för semesterkostnader tillämpas också på tjänsteförhållanden.

2 § (18.3.2005/165)

Betalning av ersättning för semesterkostnader (21.12.2016/1342)

Ersättningen betalas i efterhand efter att föräldradagpenningsperioderna gått ut. Ersättning betalas också för de semesterdagar som en arbetstagare tjänat in och som arbetstagaren enligt 27 § i semesterlagen (162/2005) har sparat för att ta ut senare såsom sparad ledighet.

3 §

Beloppet av ersättning för semesterkostnader (21.12.2016/1342)

Till arbetsgivaren betalas ersättning för varje kalendermånad för vilken semester har tjänats in för en tid som avses i 1 §, förutsatt att antalet föräldradagpenningsdagar uppgått till minst 14 under kalendermånaden.

Ersättning betalas för 2,5 dagar per kalendermånad. Grunden för den ersättning som betalas per dag är en trehundradel av den årsarbetsinkomst som utgjort grund för arbetstagarens dagpenning under den tid för vilken semester intjänats. Om den försäkrades föräldradagpenning har fastställts med stöd av 11 kap. 6 §, är grunden för den ersättning som betalas per dag en trehundradel av den årsarbetsinkomst som annars skulle ha utgjort grund för den försäkrades dagpenning. Grunden för ersättningen höjs med en koefficient var storlek är 1,26. (22.12.2006/1342)

I ersättning för semesterkostnader betalas likväl inte mer än det belopp som arbetsgivaren har varit skyldig att betala i semesterlön eller semesterersättning, förhöjt med en koefficient vars storlek är 1,26. (22.12.2006/1342)

4 § (21.12.2016/1342)

Rätt till ersättning för kostnader för familjeledighet som orsakas av föräldraskap

Till arbetsgivare med kvinnliga anställda betalas en engångsersättning om 2 500 euro för kostnaderna för familjeledighet som orsakas av föräldraskap. Ersättningen gäller en enskild graviditet eller adoption och en förutsättning för att den ska betalas är att moderskapspenning eller föräldrapenning för adoptivmödrar har betalats till den anställda samt att arbetsgivaren på basis av samma graviditet eller adoption har betalat lön på basis av ett arbetskollektivavtal eller arbetsavtal för minst en månad under moderskapspenningsperioden eller föräldrapenningsperioden för adoptivmödrar. En ytterligare förutsättning är att arbetsavtalsförhållandet har fortgått minst tre månader innan moderskapspenningsperioden eller föräldrapenningsperioden för adoptivmödrar börjat och att det grundar sig på ett arbetsavtal som ingåtts för minst ett år. Den angivna tiden kan uppnås också på basis av två eller flera tidsbestämda arbetsavtal som följer omedelbart på varandra. Arbetstagarens arbetstid ska omfatta minst 80 procent av den ordinarie arbetstiden för en heltidsanställd i branschen när moderskapspenningsperioden eller föräldrapenningsperioden för adoptivmödrar börjar. Om arbetsgivaren inte är skyldig att iaktta ett arbetskollektivavtal, ska arbetstiden omfatta minst 80 procent av den ordinarie arbetstiden enligt 3 kap. i arbetstidslagen (605/1996). Vad som i denna paragraf föreskrivs om arbetskollektivavtal och arbetsavtalsförhållanden tillämpas på motsvarande sätt på tjänstekollektivavtal och tjänsteförhållanden.

V AVDELNINGEN

VERKSTÄLLIGHET OCH ÄNDRINGSSÖKANDE

15 kap

Verkställighet

1 §

Sjukförsäkringskort

Folkpensionsanstalten utfärdar ett sjukförsäkringskort till den som är försäkrad enligt denna lag. På kortet antecknas den försäkrades släktnamn och alla förnamn samt personbeteckning. Om den försäkrade är medlem av en arbetsplatskassa enligt 16 kap. skall detta antecknas på sjukförsäkringskortet. På sjukförsäkringskortet får även antecknas om den försäkrade är berättigad till sådana i 5 kap. avsedda läkemedel som omfattas av specialersättning, läkemedel som omfattas av begränsad grundersättning och kliniska näringspreparat, uppgift om sjukförsäkringens giltighetstid samt uppgift om att den försäkrade inte är berättigad till ersättning enligt det förfarande som avses i 19 kap. 5 § 1 mom. 2 punkten. Med den försäkrades samtycke får på sjukförsäkringskortet dessutom antecknas andra uppgifter som Folkpensionsanstalten godkänner samt andra uppgifter som är nödvändiga för att verkställa sjukförsäkringen. (11.11.2005/885)

Sjukförsäkringskortets utformning och innehåll fastställs av Folkpensionsanstalten. Sjukförsäkringskort utan fotografi är avgiftsfria.

2 §

Ansökan om ersättningar och förmåner samt skyldighet att lämna uppgifter

En ersättning eller förmån ska sökas skriftligen hos Folkpensionsanstalten. En dagpenningsförmån kan även sökas av den försäkrades arbetsgivare, om arbetsgivaren har rätt till dagpenningsförmånen enligt 7 kap. 4 §. Sökanden ska lämna Folkpensionsanstalten de uppgifter som behövs för beviljande och utbetalning av förmånen eller ersättningen. (22.8.2014/678)

En ansökan kan avgöras på basis av tillgängliga uppgifter även om sökanden vägrar lämna de uppgifter som behövs eller lämna in en sådan utredning som skäligen kan krävas av honom eller henne eller om den försäkrade vägrar genomgå undersökningar i enlighet med 13 §. (22.8.2014/678)

Om en försäkrad på grund av sjukdom eller av någon annan liknande orsak inte själv kan söka en förmån som avses i denna lag eller annars se till att han eller hon kommer i åtnjutande av de förmåner och rättigheter som hänför sig till lagen och inte heller har någon intressebevakare enligt lagen om förmyndarverksamhet (442/1999), kan Folkpensionsanstalten godkänna att en anhörig eller någon annan person som i huvudsak sköter om den försäkrade för hans eller hennes talan i ärenden som gäller förmåner enligt denna lag. (17.3.2006/199)

3 §

Ansökan om sjukvårdsersättningar

Ersättning för kostnader för sjukvård skall sökas inom sex månader från betalningsdagen. Om en serviceproducent söker ersättning med fullmakt av en försäkrad, skall ersättningen sökas inom sex månader från tillhandahållandet av tjänsten.

Tilläggsersättning för kostnader som överstiger årssjälvrisken ska sökas inom sex månader från utgången av det kalenderår under vilket rätten till tilläggsersättning uppkom. (20.3.2015/252)

En specialersättning enligt 5 kap. 5 § 2 mom. betalas för kostnader för läkemedel som används vid behandlingen av svåra och långvariga sjukdomar, om kostnaderna har uppkommit efter det att en utredning som påvisar en svår och långvarig sjukdom har getts in till Folkpensionsanstalten. För kostnader som uppkommit innan utredningen getts in betalas en specialersättning, om kostnaderna uppkommit efter att utredningen som påvisar en svår och långvarig sjukdom utarbetats och under förutsättning att de övriga förutsättningarna för ersättning uppfylls. Ersättning betalas då för en sådan mängd preparat som motsvarar högst tre månaders behandling. Vad som i detta moment bestäms om läkemedel ska även tillämpas vid ersättning för kliniska näringspreparat och produkter som motsvarar sådana. (20.3.2015/252)

4 § (20.1.2012/19)

Tidsfrister för ansökan om dagpenningsförmåner

Dagpenningsförmåner ska sökas som följer:

1) sjukdagpenning inom två månader från arbetsoförmågans början och partiell sjukdagpenning, dagpenning vid smittsam sjukdom och donationsdagpenning inom två månader från den dag från och med vilken sökanden önskar få förmånen, (21.12.2016/1228)

2) specialvårdspenning och särskild moderskapspenning inom fyra månader från den dag från och med vilken sökanden önskar få förmånen,

3) moderskapspenning senast två månader före den beräknade tidpunkten för nedkomsten,

4) föräldrapenning och partiell föräldrapenning en månad före den dag från och med vilken sökanden önskar få förmånen, om inte något annat följer av 6 punkten,

5) faderskapspenning senast inom två månader från det att barnet fyllt två år eller från det att två år har gått sedan barnet togs i vård, och

6) föräldrapenning för vård av adoptivbarn inom två månader från det att barnet togs i vård.

(21.12.2012/903)

Om arbetsoförmågan fortgår efter utgången av den period för vilken sjukdagpenning beviljades, ska den försäkrade för att fortfarande få sjukdagpenning lämna Folkpensionsanstalten ett intyg över fortsatt arbetsoförmåga inom två månader efter det att betalningen av sjukdagpenningen upphört.

Om behovet av att delta i barnets vård fortgår efter utgången av den period för vilken specialvårdspenning beviljades, ska den försäkrade för att fortfarande få specialvårdspenning lämna Folkpensionsanstalten ett intyg över det fortsatta behovet av att delta i barnets vård inom fyra månader efter det att betalningen av specialvårdspenningen upphört.

4 a § (21.12.2012/903)

4 a § har upphävts genom L 21.12.2012/903.

5 §

Ansökan om ersättning för företagshälsovård

Arbetsgivare skall söka ersättning för kostnader för företagshälsovård inom sex månader från utgången av räkenskapsperioden enligt bokföringen eller, i avsaknad av sådan, från utgången av det kalenderår under vilket kostnaderna uppkom. I fråga om företagare och andra som utför eget arbete börjar tidsfristen löpa från det att kostnaderna för anordnande av företagshälsovård har betalats.

Kommunen eller serviceproducenten ska inom sex månader från det att företagshälsovårdstjänsterna givits lämna redovisning till Folkpensionsanstalten för sådana kostnader för företagshälsovård som avses i 13 kap. 8 § och 10 § 2 mom. (11.11.2016/943)

6 § (21.12.2016/1342)

Ansökan om ersättning för semesterkostnader och ersättning för kostnader för familjeledighet som orsakas av föräldraskap

Ersättning för semesterkostnader och ersättning för kostnader för familjeledighet som orsakas av föräldraskap ska sökas inom sex månader efter det att föräldradagpenningsperioden upphört.

7 §

Försummelse att iaktta en tidsfrist

En ersättning eller förmån enligt denna lag kan beviljas helt eller delvis trots att ansökan inte har gjorts inom den tid som anges ovan, om det skulle vara oskäligt att ersättningen eller förmånen förvägras på grund av förseningen.

8 § (25.10.2013/739)

Betalning av ersättningar och förmåner

Ersättningar och förmåner betalas till ett av sökanden angivet konto inom Europeiska unionen. Om en inbetalning på konto inte är möjlig eller om sökanden anför särskilda skäl hos Folkpensionsanstalten, kan förmånen eller ersättningen även betalas på annat sätt.

9 § (13.10.2006/890)

Direktersättningsförfarande

Om ett apotek för en försäkrads läkemedelsinköp har debiterat ett pris som är nedsatt med beloppet av ersättningen enligt 5 kap. eller om en serviceproducent har debiterat en försäkrad för läkararvode, tandläkararvode eller ett pris för undersökning eller vård som är nedsatt med beloppet av ersättningen enligt 3 kap. eller om en färdtjänstproducent har debiterat en försäkrad för den i 4 kap. 7 § avsedda självriskandelen av priset för en resa, kan ersättningen betalas till apoteket eller serviceproducenten på basis av redovisning som apoteket eller serviceproducenten gör enligt vad som avtalas särskilt.

Om företagare eller andra som utför eget arbete i enlighet med 7 § 1 mom. 2 eller 3 punkten i lagen om företagshälsovård har köpt företagshälsovårdstjänster som ersätts enligt 13 kap. i denna lag av en privat serviceproducent eller av en yrkesutövare eller i enlighet med 7 § 1 mom. 1 punkten i lagen om företagshälsovård av en hälsovårdscentral, som har skaffat tjänsterna i form av köpta tjänster, kan ersättningen med samtycke av företagaren eller den som utför eget arbete betalas till serviceproducenten på basis serviceproducentens redovisning i enlighet med vad som avtalats särskilt. Ersättningen utgör högst det belopp som Folkpensionsanstalten hade varit skyldig att betala i motsvarande ersättning till sådana företagare eller andra personer som utför eget arbete som avses i 13 kap. 2 §. (11.11.2016/943)

Om ersättning enligt denna lag betalas till apoteket eller serviceproducenten i enlighet med 1 eller 2 mom., ges den försäkrade inte något skriftligt beslut om betalning av ersättningen. Ett beslut ska dock ges, om den försäkrade yrkar det. Yrkandet ska framställas inom sex månader från det att läkemedlet köptes eller tjänsten tillhandahölls. (11.11.2016/943)

10 §

Betalning av dagpenningsförmåner till arbetsgivare

Arbetsgivaren skall meddela Folkpensionsanstalten den lön eller motsvarande ersättning som betalats till en arbetstagare, om den försäkrade har rätt till dagpenningsförmån enligt denna lag för samma tid.

Folkpensionsanstalten skall på begäran meddela den försäkrades arbetsgivare för vilken tid moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning har betalats till den andra föräldern.

11 § (22.12.2009/1201)

Arbetslöshetskassans eller Folkpensionsanstaltens rätt till sjukdagpenning

Har en försäkrad för den tid under vilken han eller hon varit arbetsoförmögen fått arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller alterneringsersättning enligt lagen om alterneringsledighet (1305/2002), innehålls den sjukdagpenning som betalats för samma tid upp till ett belopp som motsvarar beloppet av den förmån som Folkpensionsanstalten betalat eller också betalas den till arbetslöshetskassan till den del som motsvarar den förmån som kassan betalat.

12 §

Betalning av sjukvårdsersättning och dagpenningsförmån till kommunalt organ

Ett sådant organ som avses i 6 § i socialvårdslagen (710/1982) har rätt att av Folkpensionsanstalten få den del av det utkomststöd som organet beviljat den försäkrade och som motsvarar vad som Folkpensionsanstalten för motsvarande kostnader skulle vara skyldig att betala i sjukvårdsersättning till den försäkrade.

Om ett sådant kommunalt organ som avses i 1 mom. har betalat utkomststöd i förskott mot emotsedd dagpenningsförmån i enlighet med 23 § i lagen om utkomststöd (1412/1997), betalas dagpenningsförmånen, till den del den motsvarar förskottet, till organet på dess begäran.

På begäran av ett sådant kommunalt organ som avses i 1 mom. kan sjukdagpenning betalas helt eller delvis till nämnda organ för att användas för vård av den försäkrade och dennes familj under förutsättning att betalning av sjukdagpenning till mottagaren själv på grund av dennes levnadsvanor inte kan anses motsvara sitt syfte.

13 §

Åläggande att genomgå undersökningar

En försäkrad skall för utredning av hälsotillståndet och bedömning av arbetsförmågan genomgå de undersökningar som Folkpensionsantalten bestämmer. Den läkare, den verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården eller den undersökningsinrättning som utfört undersökningen ersätts för undersökningskostnaderna.

Den försäkrade får ersättning för de resekostnader som föranleds av deltagande i undersökningar, så som det bestäms i 4 kap. I fråga om ersättningen tillämpas dock inte den självriskandel som anges i 4 kap. 7 §. Den försäkrade har dessutom rätt att för tiden för undersökningen få dagtraktamente, nattresepenning och logiersättning enligt bestämmelserna i Skatteförvaltningens beslut om skattefria resekostnadsersättningar. Om den försäkrade har varit i behov av följeslagare, ersätts resekostnaderna för denne enligt samma grunder som i fråga om den försäkrade. (22.8.2014/678)

Till dagpenning, nattresepenning och logiersättning berättigande tid räknas inte den tid som den försäkrade på grund av undersökning har vistats på ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården, om vistelsen har varit kostnadsfri för den försäkrade.

14 §

Förvaring av verifikat

Folkpensionsanstalten är skyldig att förvara de verifikat som hänför sig till betalning av ersättningar i tre år efter utgången av det räkenskapsår till vars räkenskaper verifikaten hör.

15 §

Utmätnings- och överföringsförbud

Ersättning som betalats med stöd av denna lag till en försäkrad för kostnader för sjukvård, graviditet och förlossning får inte utmätas.

Ett avtal om överföring av en rättighet enligt denna lag på någon annan är ogiltigt.

16 § (30.12.2013/1203)

16 § har upphävts genom L 30.12.2013/1203.

16 a § (30.12.2013/1203)

16 a § har upphävts genom L 30.12.2013/1203.

17 § (13.12.2013/972)

Bemyndigande att utfärda förordning

Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om de utredningar som ska läggas fram vid ansökan om ersättningar och förmåner och som behövs för utbetalning av dessa samt om betalningsperioderna för dagpenningsförmåner.

18 §

Återkrav

Har en förmån enligt denna lag eller annan betalning som hänför sig till förmånen betalats utan grund eller till ett för stort belopp, skall vad som av förmånen betalats till ett för stort belopp eller annan i pengar betald grundlös förmån som hänför sig till förmånen krävas tillbaka.

Återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skäligt och om utbetalningen utan grund inte berodde på svikligt förfarande från förmånstagarens eller dennes företrädares sida eller om det belopp som betalats utan grund är litet. Återkravet kan dessutom frångås helt efter det att ett beslut om återkrav har givits, om det med beaktande av förmånstagarens ekonomiska situation inte längre är ändamålsenligt att fortsätta återkrävandet eller om det med hänsyn till det förmånsbelopp som inte återkrävts medför oskäliga kostnader att fortsätta återkrävandet.

Belopp som skall återkrävas kan kvittas mot förmåner som Folkpensionsanstalten senare betalar. Utan samtycke kan kvittningen dock endast ske mot en förmån enligt denna lag eller en därmed jämställbar annan förmån.

Ett lagakraftvunnet beslut om återkrav får verkställas såsom en dom som har vunnit laga kraft.

19 §

Preskription av fordringar

Beslut om återkrav av en förmån som betalats utan grund skall fattas inom fem år räknat från utbetalningsdagen. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet gavs, om inte preskriptionen avbrutits innan dess. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 eller 11 § i lagen om preskription av skulder (728/2003). Från detta avbrytande av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid.

20 §

Meddelande om förändrade förhållanden

Om det i en förmånstagares förhållanden inträffar en sådan förändring som påverkar rätten att få en förmån eller minskar förmånsbeloppet, skall han eller hon omedelbart meddela Folkpensionsanstalten om förändringen. Sådana förändringar i förhållandena är följande:

1) den försäkrade börjar utföra förvärvsarbete eller eget arbete under dagpenningsperioden,

2) en adoptivförälder som får föräldrapenning avbryter vården av adoptivbarnet,

3) det önskas att moderskapspenning betalas till fadern i form av föräldrapenning i de fall som avses i 9 kap. 13 § 1 mom. eller på grund av moderns död,

4) rätt inträder till en sådan förmån som betalas med stöd av en annan lag och som begränsar rätten till en förmån enligt denna lag eller minskar förmånen,

5) den försäkrade börjar få ersättning med stöd av en annan lag för kostnader som är ersättningsgilla enligt denna lag,

6) den försäkrades rätt till dagpenning upphör på grund av en begränsning som avses i 8 kap. 5 § eller 9 kap. 15 § i denna lag,

7) den försäkrade flyttar från Finland,

8) en försäkring enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare upphör att gälla eller beloppet av den försäkrades arbetsinkomst förändras under lönebetalningsperioden,

9) den försäkrades avtal om deltidsarbete upphör under den period för vilken partiell sjukdagpenning beviljats, samt

10) någon annan liknande förändring i förhållandena som den försäkrade borde ha uppgett när han eller hon ansökte om förmånen.

(8.6.2006/459)

Om barnets förälder ger bort sitt barn i avsikt att lämna det för adoption, ska ett i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen avsett kommunalt organ eller en i 22 § i adoptionslagen avsedd adoptionsbyrå avgiftsfritt meddela detta till Folkpensionsanstalten. Om man med stöd av barnskyddslagen har omhändertagit barnet eller beslutat att skyndsamt placera barnet i familjevård eller anstaltsvård eller att ordna den vård och omsorg barnet behöver på något annat sätt och föräldern inte deltar i vården av barnet, ska ett i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen avsett kommunalt organ avgiftsfritt meddela detta till Folkpensionsanstalten. (22.8.2014/678)

Har Folkpensionsanstalten med stöd av 19 kap. fått kännedom om en sådan förändring i den försäkrades förhållanden som inverkar eller kan inverka på en förmån som skall beviljas den försäkrade eller som betalas till denne, kan Folkpensionsanstalten bestämma att den försäkrade skall framlägga en utredning om förändringarna i förhållandena.

16 kap

Arbetsplatskassor

1 §

Arbetsplatskassa

Med en arbetsplatskassa avses i denna lag en försäkringskassa enligt lagen om försäkringskassor (1164/1992) vars verksamhetsområde omfattar arbetstagarna hos en och samma arbetsgivare och dessutom, såsom mottagare av tilläggsförmåner, kan omfatta de arbetstagare som avgått med pension från arbetsgivarens tjänst. En arbetsplatskassa har rätt att bevilja sina medlemmar eller dem och medlemmarna av deras familjer ersättningar och förmåner enligt denna lag, med undantag för den ersättning för semesterkostnader om vilken föreskrivs i 14 kap. I fråga om arbetsplatskassorna gäller i tillämpliga delar vad som i denna lag eller i lagen om Folkpensionsanstalten (731/2001) bestäms om Folkpensionsanstalten. I övrigt tillämpas lagen om försäkringskassor.

Ett arrangemang enligt 1 mom. kräver samtycke av Folkpensionsanstalten. Samtycke skall ges, om arbetsplatskassans kassamöte med två tredjedelars röstmajoritet har godkänt sådana stadgar för kassan som motsvarar verksamheten och om kassans verksamhetsområde omfattar minst 300 arbetstagarmedlemmar. En ytterligare förutsättning för att samtycke skall kunna ges är att de ersättningar och förmåner som beviljas enligt kassans stadgar är minst lika stora som ersättningarna och förmånerna enligt denna lag.

Vad som bestäms ovan tillämpas på motsvarande sätt på försäkringskassor vars verksamhetsområde omfattar anställda hos arbetsgivare som hör till samma koncern enligt 8 kap. 12 § i aktiebolagslagen (624/2006). Även om det koncernvillkor som nämns ovan inte uppfylls, kan samtycke likväl ges till att en kassa är verksam som arbetsplatskassa, om arbetsgivarna har en sådan ekonomisk eller på verksamheten grundad kontakt sinsemellan att arrangemanget kan anses ändamålsenligt med tanke på skötseln av kassan samt dem som är försäkrade i den. (22.8.2014/678)

Sker det någon förändring i de omständigheter som ligger till grund för erhållandet av samtycke, skall arbetsplatskassan omedelbart underrätta Folkpensionsanstalten om detta.

2 §

Finansiering av arbetsplatskassornas verksamhet

Folkpensionsanstalten skall ur sjukförsäkringsfonden till arbetsplatskassans förfogande i förskott ställa ett belopp som kassan beräknas behöva för utbetalning av ersättningar och dagpenningsförmåner enligt denna lag, ökat med ett belopp för administrationskostnader som motsvarar det belopp som Folkpensionsanstalten enligt beräkning åsamkas i sådana kostnader. De medel som Folkpensionsanstalten ställt till arbetsplatskassans förfogande för utbetalning av förmåner skall kassan årligen redovisa så som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer på framställning av Folkpensionsanstalten årligen grunderna för ersättning för arbetsplatskassornas administrationskostnader. I fråga om förfarandet vid överföringen av medel till kassan bestäms närmare genom förordning av statsrådet.

Är förmånerna enligt en arbetsplatskassas stadgar bättre än förmånerna enligt denna lag, täcks de kostnader som föranleds av utbetalningen av dessa tilläggsförmåner på det sätt som föreskrivs i kassans stadgar.

3 §

Försäkringens giltighet

En i 1 § nämnd arbetstagares försäkring enligt denna lag övertas av arbetsplatskassan vid ingången av månaden efter den då anställningsförhållandet började och upphör vid ingången av månaden efter den då anställningsförhållandet upphörde. Försäkringen enligt denna lag för en i lagrummet nämnd person som avgått med pension upphör vid ingången av månaden efter den då försäkringen i fråga om tilläggsförmånerna upphörde.

Då någon blivit försäkrad i en arbetsplatskassa eller hans eller hennes försäkring där har upphört, skall kassan utan dröjsmål göra skriftlig anmälan om detta till Folkpensionsanstalten.

4 §

Upplösning av en arbetsplatskassa

Om en arbetsplatskassa upplöses, upphör den verksamhet som kassan bedriver i enlighet med denna lag då kassan träder i likvidation.

Kassan skall inom en månad från likvidationens inträde till Folkpensionsanstalten lämna redovisning för de medel som kassan av denna fått till sitt förfogande för utbetalning av förmåner samt återbära överskjutande medel. De kostnader som föranleds av upplösningen av kassan och som Folkpensionsanstalten har godkänt, ersätts kassan med sjukförsäkringsfondens medel, om kassans medel inte räcker till för betalning av dem.

5 §

Tillsyn över arbetsplatskassorna och ändring av stadgarna

Folkpensionsanstalten har rätt att övervaka och inspektera arbetsplatskassornas verksamhet till den del övervakningen och inspektionerna hänför sig till verksamhet enligt denna lag.

Om en arbetsplatskassas verksamhet inte är ändamålsenlig med beaktande särskilt av de försäkrades intressen ska Folkpensionsanstalten göra anmärkning om detta till kassan och meddela anvisningar för avhjälpande av missförhållandena. Om anvisningarna inte följs har Finansinspektionen på framställning av Folkpensionsanstalten rätt att förbjuda kassan att bevilja sådana försäkringar som avses i denna lag och bestämma en tidpunkt då kassans verksamhet enligt denna lag ska upphöra. (19.12.2008/914)

Folkpensionsanstalten skall återkalla sitt samtycke enligt 1 § 2 mom., om arbetsplatskassan inte längre uppfyller villkoren för samtycket. Samtycket skall likaså återkallas om arbetsplatskassan beslutar ändra sina stadgar så att de förmåner som den ger inte längre motsvarar minst förmånerna enligt denna lag. De ändrade stadgarna träder i kraft den 1 januari året efter ändringen, om det inte finns särskilda skäl för någon annan ikraftträdelsedag.

I de fall som nämns i 2 och 3 mom. gäller i fråga om att lämna redovisning och återbära medel i tillämpliga delar vad som bestäms i 2 §.

6 § (7.8.2015/1029)

Ändringssökande

En arbetsplatskassa får söka ändring i ett beslut som Folkpensionsanstalten har fattat i frågor som avses i detta kapitel genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

17 kap

Ändringssökande

1 §

Rätt att söka ändring

Den som är missnöjd med Folkpensionsanstaltens beslut får söka ändring i det genom besvär hos besvärsnämnden för social trygghet, och den som är missnöjd med ett beslut av besvärsnämnden för social trygghet får söka ändring genom besvär hos försäkringsdomstolen. (22.12.2006/1301)

I försäkringsdomstolens beslut får ändring inte sökas genom besvär. (22.12.2006/1301)

Folkpensionsanstaltens beslut skall trots att ändring har sökts följas till dess ärendet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

2 §

Besvärstid och försenade besvär

Ett beslut av Folkpensionsanstalten och besvärsnämnden för social trygghet beslut delges så att det sänds per post till mottagaren under den postadress som han eller hon har uppgivit. Ändringssökanden anses ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den då beslutet postades under den adress han eller hon uppgivit, om inte något annat visas. (22.12.2006/1301)

Besvärsskriften skall lämnas in till Folkpensionsanstalten inom 30 dagar från det ändringssökanden fick del av beslutet.

Även om besvär som anförs hos besvärsnämnden för social trygghet eller försäkringsdomstolen kommit in efter utgången av föreskriven tid, kan besvären tas upp till prövning, om det finns vägande skäl till förseningen. (22.12.2006/1301)

3 §

Självrättelse

Om Folkpensionsanstalten till alla delar godkänner de yrkanden som framställts i besvär som inlämnats till den, skall den ge ett rättelsebeslut i ärendet. Ändring i rättelsebeslutet får sökas så som bestäms i 1 och 2 §.

Kan Folkpensionsanstalten inte rätta det beslut som besvären avser så som nämns i 1 mom., skall den inom 30 dagar från besvärstidens utgång sända besvärsskriften och sitt utlåtande till besvärsinstansen för behandling. Folkpensionsanstalten kan härvid genom ett interimistiskt beslut rätta sitt tidigare beslut till den del den godkänner yrkandet i besvären. Om besvären redan har sänts till besvärsinstansen, skall denna omedelbart underrättas om det interimistiska beslutet. Ändring får inte sökas i ett interimistiskt beslut.

Från den i 2 mom. föreskrivna tiden kan avvikelse göras, om inhämtandet av tilläggsutredning som behövs med anledning av besvären kräver det. Ändringssökanden skall härvid utan dröjsmål underrättas om att tilläggsutredning inhämtas. Besvärsskriften och utlåtandet skall dock alltid lämnas till besvärsinstansen inom 60 dagar från besvärstidens utgång.

3 a § (17.6.2011/671)

Nytt avgörande av ett ärende med anledning av beviljad annan förmån eller ersättning

Om den som får dagpenningsförmån, efter det att beslutet har meddelats, retroaktivt har beviljats en förmån eller ersättning som med stöd av 8 kap. 6 §, 11 kap. 8 eller 10 § eller 12 kap. 1–5 eller 9–11 § ska beaktas, kan Folkpensionsanstalten utan undanröjande av beslutet eller samtycke av part avgöra ärendet på nytt.

Ärendet kan avgöras på nytt på det sätt som bestäms i 1 mom. också när utbetalningen av dagpenningen upphör med stöd av 9 kap. 15 § 2 mom. eller när den som fått sjukvårdsersättning enligt denna lag för kostnader för psykoterapi som getts av en läkare har fått ersättning retroaktivt för samma kostnader för rehabiliteringspsykoterapi enligt 3 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner.

4 § (22.12.2006/1301)

Undanröjande av beslut

Om ett lagakraftvunnet beslut av Folkpensionsanstalten grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan besvärsnämnden för social trygghet på yrkande av den som saken gäller eller Folkpensionsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet ska behandlas på nytt. Besvärsnämnden för social trygghet ska ge parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs. I ett beslut av besvärsnämnden får ändring inte sökas genom besvär. (17.6.2011/671)

Om ett lagakraftvunnet beslut av besvärsnämnden för social trygghet eller försäkringsdomstolen grundar sig på en felaktig eller bristfällig utredning eller uppenbart står i strid med lag, kan försäkringsdomstolen på yrkande av den som saken gäller eller Folkpensionsanstalten undanröja beslutet och bestämma att ärendet skall behandlas på nytt. Försäkringsdomstolen skall bereda parterna tillfälle att bli hörda innan ärendet avgörs.

Om Folkpensionsanstalten yrkar på att ett beslut skall undanröjas, kan den avbryta utbetalningen av en förmån eller betala ut den i enlighet med sitt yrkande till dess ärendet har avgjorts på nytt.

Ansökan om att ett beslut skall undanröjas skall lämnas in inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Av särskilt vägande skäl kan ett beslut undanröjas också på ansökan som gjorts efter utgången av den föreskrivna tiden.

Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån, skall Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt. Folkpensionsanstalten kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån. Besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen kan tillämpa motsvarande förfarande när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande. Ändring i beslutet får sökas så som bestäms i 1 och 2 §.

Delgivning av det hörande som avses i 1 och 2 mom. ska ske på det sätt som bestäms i 59 § i förvaltningslagen (434/2003). (17.6.2011/671)

5 §

Rättelse av sakfel

Om ett beslut av Folkpensionsanstalten grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller om det har skett ett fel i förfarandet då beslutet fattades, kan Folkpensionsanstalten undanröja sitt felaktiga beslut och avgöra ärendet på nytt.

Ett beslut får rättas till en parts fördel eller nackdel. Rättelse av ett beslut till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till att beslutet rättas.

6 § (22.12.2006/1301)

6 § har upphävts genom L 22.12.2006/1301.

7 § (22.12.2006/1301)

7 § har upphävts genom L 22.12.2006/1301.

8 § (22.12.2006/1301)

8 § har upphävts genom L 22.12.2006/1301.

VI AVDELNINGEN

FINANSIERING AV SJUKFÖRSÄKRINGEN

18 kap (22.12.2005/1113)

Sjukförsäkringsfonden och försäkringspremier och försäkringsavgifter

Allmänna bestämmelser (22.12.2005/1113)

1 § (30.12.2013/1203)

Tillämpningsområde

Med stöd av denna lag finansieras

1) förmåner och ersättningar enligt denna lag,

2) förmåner och ersättningar enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner,

3) de utgifter enligt denna lag som hör till grundskyddsandelen och som anges i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, (7.8.2015/880)

4) de utgifter som anges i lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård (859/1984) och som ska ersättas av statens medel,

5) de ersättningar som betalas med stöd av 9 § 2–4 mom. i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och de kostnader som enligt den lagen ska ersättas av statens medel,

6) de verksamhetskostnader som Folkpensionsanstalten orsakas av verkställigheten av förmånerna och ersättningarna enligt 1–5 punkten.

2 § (22.12.2005/1113)

Finansieringen av sjukförsäkringen

De utgifter för ersättningar och förmåner enligt de lagar som nämns i 1 § vilka skall betalas av Folkpensionsanstalten ur sjukförsäkringsfonden samt de verksamhetskostnader för Folkpensionsanstalten som avses i 1 §, från vilka först dragits av intäkterna av sjukförsäkringsfondens egendom, finansieras med de medel som influtit av de försäkrades sjukförsäkringspremier och arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgifter, statens betalningsandelar samt övriga intäkter som influtit till sjukförsäkringsfonden.

Finansieringen av sjukförsäkringen delas upp i finansieringen av sjukvårdsförsäkringen och finansieringen av arbetsinkomstförsäkringen.

3 mom. har upphävts genom L 19.12.2008/986. (19.12.2008/986)

3 § (22.12.2005/1113)

Sjukförsäkringsfondens minimibelopp

Sjukförsäkringsfondens finansieringstillgångar, minskade med främmande kapital och reserver, skall vid utgången av respektive år utgöra minst åtta procent av sjukförsäkringens årliga totalutgifter (sjukförsäkringsfondens minimibelopp).

4 § (22.12.2005/1113)

Försäkringspremier och försäkringsavgifter

De försäkringspremier och försäkringsavgifter som fastställs med stöd av denna lag utgörs av den försäkrades sjukförsäkringspremie och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift.

Den försäkrades sjukförsäkringspremie utgörs av sjukförsäkringens sjukvårdspremie och sjukförsäkringens dagpenningspremie.

5 § (20.8.2010/700)

Den försäkrades betalningsskyldighet

Den som enligt denna lag är försäkrad i Finland är skyldig att betala den försäkrades sjukförsäkringspremie i enlighet med vad som bestäms i denna lag.

Skyldigheten att betala sjukförsäkringens dagpenningspremie börjar från ingången av den månad som följer på den månad då den försäkrade fyller 16 år och upphör efter den kalendermånad då den försäkrade fyller 68 år.

Den försäkrades sjukförsäkringspremie fastställs inte för en försäkrad som har avlidit under skatteåret.

6 § (14.5.2010/359)

Betalningsskyldigheten för pensionstagare som är bosatta utomlands

En pensionstagare som bor utomlands och som omfattas av Finlands ansvar för ersättande av sjukvårdskostnaderna med stöd av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, nedan förordningen om social trygghet, eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, nedan grundförordningen, ska betala sjukförsäkringens sjukvårdspremie också efter det att han eller hon inte längre är försäkrad i Finland enligt denna lag.

7 § (22.12.2005/1113)

Arbetsgivares betalningsskyldighet

En arbetsgivare är skyldig att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift i enlighet med vad som bestäms i lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift (366/1963). Avgiften erläggs som en del av arbetsgivares socialskyddsavgift.

Utgifterna för sjukvårdsförsäkringen och finansieringen av den (22.12.2005/1113)

8 § (22.12.2005/1113)

Utgifterna för sjukvårdsförsäkringen

Utgifter för sjukvårdsförsäkringen som skall betalas ur sjukförsäkringsfonden är

1) ersättningar för vård och undersökningar, ersättningar för resekostnader och läkemedelsersättningar,

2) utgifter för rehabilitering enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner,

3) ersättningar som med stöd av 13 kap. 11 § betalas till Studenternas hälsovårdsstiftelse,

4) sjukvårdskostnader som enligt 148 § 2 mom. i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar anses ingå i grundskyddsandelen, samt (7.8.2015/880)

5) ersättningar som betalas med stöd av 9 § 2–4 mom. och 20 och 21 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård. (30.12.2013/1203)

Av de verksamhetskostnader som avses i 1 § 6 punkten utgör de verksamhetskostnader som Folkpensionsanstalten orsakas av verkställigheten av förmånerna och ersättningarna enligt 1 mom. 1–5 punkten utgifter för sjukvårdsförsäkringen. (30.12.2013/1203)

Som utgifter för sjukvårdsförsäkringen beaktas dessutom den inverkan den årliga förändringen av de utgifter som avses i 1 mom. har på tryggandet av sjukförsäkringsfondens minimibelopp.

De utgifter som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten minskas med de prestationer som retroaktivt betalats till sjukförsäkringsfonden.

9 § (19.12.2014/1256)

De försäkrades finansieringsandel

Med intäkterna av sjukförsäkringens sjukvårdspremie som tas ut hos de försäkrade finansieras 55,1 procent av det sammanlagda beloppet av de utgifter för sjukvårdsförsäkringen som avses i 8 § 1 mom. 1–4 punkten samt 2 och 3 mom.

10 § (19.12.2014/1256)

Statens finansieringsandel

Av statens medel finansieras 44,9 procent av det sammanlagda beloppet av de utgifter för sjukvårdsförsäkringen som avses i 8 § 1 mom. 1–4 punkten samt 2 och 3 mom. Av statens medel finansieras också de sjukvårdskostnader som avses i 8 § 1 mom. 5 punkten till den del de inte kan täckas med kostnadsersättningar som erhållits från utlandet på grundval av sjukvårdsförmåner som beviljats i Finland.

Utgifterna för arbetsinkomstförsäkringen och finansieringen av den (22.12.2005/1113)

11 § (22.12.2005/1113)

Utgifterna för arbetsinkomstförsäkringen

Utgifter för arbetsinkomstförsäkringen som skall betalas ur sjukförsäkringsfonden är

1) dagpenningsförmåner enligt denna lag och rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner,

2) dagpenning som enligt 148 § 2 mom. i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar anses ingå i grundskyddsandelen, (7.8.2015/880)

3) ersättningar enligt 13 kap. för kostnaderna för ordnande av företagshälsovård, med undantag för ersättningar som betalas till Studenternas hälsovårdsstiftelse, (19.12.2008/986)

4) utgifter enligt lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård, och (19.12.2008/986)

5) ersättningar enligt 14 kap. för semesterkostnader och kostnader för familjeledighet som orsakas av föräldraskap. (21.12.2016/1342)

Av de verksamhetskostnader som avses i 1 § 6 punkten utgör de verksamhetskostnader som Folkpensionsanstalten orsakas av verkställigheten av förmånerna och ersättningarna enligt 1 mom. 1–5 punkten utgifter för arbetsinkomstförsäkringen. (30.12.2015/1655)

Som utgifter för arbetsinkomstförsäkringen beaktas dessutom den inverkan den årliga förändringen av de utgifter som avses i 1 mom. har på tryggandet av sjukförsäkringsfondens minimibelopp.

De utgifter som avses i 1 mom. 1 punkten minskas med de prestationer som retroaktivt betalats till sjukförsäkringsfonden.

12 § (22.12.2005/1113)

Arbetsgivarnas samt löntagarnas och företagarnas finansieringsandel

Med intäkterna av sjukförsäkringsavgiften som betalas av arbetsgivarna samt med intäkterna av sjukförsäkringens dagpenningspremie som uppbärs på basis av löne- och arbetsinkomsten finansieras de utgifter för arbetsinkomstförsäkringen som avses i 11 § minskade med de utgifter som enligt 13 § skall finansieras med statens andel och företagares tilläggsfinansieringsandel.

När lagen träder i kraft finansieras 73 procent av de utgifter som avses i 1 mom. med arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och 27 procent med sjukförsäkringens dagpenningspremie.

13 § (19.12.2008/986)

Statens finansieringsandel och företagares tillläggsfinansieringsandel

Av statens medel finansieras

1) de utgifter som orsakas av betalningen av sådan dagpenning eller rehabiliteringspenning enligt 11 § 1 mom. 1 punkten som uppgår högst till det minimibelopp som avses i 11 kap. 7 § eller, då det är fråga om sådan rehabiliteringspenning som avses i 35 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, högst till det minimibelopp som avses i den sistnämnda paragrafen; av statens medel finansieras dock inte sådan sjukdagpenning eller rehabiliteringspenning som uppgår högst till minimibeloppet på grund av samordning enligt 12 kap. i denna lag eller enligt 36 § 1 mom. eller 37 eller 39 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner eller sådan dagpenning vars belopp har bestämts på grundval av 11 kap. 6 § i denna lag och som uppgår till minst det minimibelopp som avses i 11 kap. 7 §, (27.3.2009/195)

2) de utgifter som orsakas av ersättning till företagare och andra som utför eget arbete för sjukvård och annan hälsovård som avses i 13 kap. 2 § 2 mom.,

3) 0,1 procent av de utgifter som orsakas av sådan föräldradagpenning enligt denna lag som betalas till något annat belopp än vad som avses i 1 punkten, och

4) de utgifter som avses i 11 § 1 mom. 4 punkten.

Utgifter som orsakas av sjukdagpenning som betalas med stöd av 8 kap. 10 § finansieras med intäkterna av den premie som tas ut på grundval av arbetsinkomst som avses i lagen om pension för företagare (företagares tilläggsfinansieringsandel). Företagares tilläggsfinansieringsandel tas utöver dagpenningspremien ut hos försäkrade som har en gällande försäkring enligt lagen om pension för företagare.

Grunderna för den försäkrades sjukförsäkringspremie (22.12.2005/1113)

14 § (22.12.2005/1113)

Grunden för sjukförsäkringens sjukvårdspremie

Sjukförsäkringens sjukvårdspremie fastställs utifrån den försäkrades inkomst som beskattas vid kommunalbeskattningen, om inte något annat bestäms i denna lag.

Den arbetsinkomst som fastställts för respektive år och som avses i lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare används som grund för sjukförsäkringens sjukvårdspremie för dem som är försäkrade med stöd av dessa lagar, till den del denna arbetsinkomst ersätter

1) en beskattningssammanslutnings eller näringssammanslutnings delägares eller dennes familjemedlems lön från sammanslutningen,

2) en familjemedlems eller en dödsbodelägares lön av företagsverksamhet eller jordbruk,

3) lön från ett aktiebolag eller något annat bolag i fråga om en sådan arbetstagare som inte anses stå i anställningsförhållande till bolaget i fråga,

4) arbetsersättning och bruksavgift från eget företag,

5) förvärvsinkomstandelen av näringsverksamhet eller jordbruk,

6) förvärvsinkomstandelen för en beskattningssammanslutnings eller näringssammanslutnings delägare,

7) förvärvsinkomst av renskötsel,

8) värdet av leveransarbete, (19.12.2008/994)

9) förvärvsinkomstandelen av vinstutdelning som en delägare fått från ett bolag eller av överskott som en andelslagsmedlem eller en aktieägare fått från ett andelslag samt förtäckt vinstutdelning i fråga om en sådan arbetstagare som inte anses stå i anställningsförhållande till bolaget eller andelslaget i fråga, och (30.12.2014/1403)

10) stipendium. (19.12.2008/994)

När sjukförsäkringens sjukvårdspremie fastställs för en företagare, en lantbruksföretagare eller en stipendiat iakttas i tillämpliga delar vad som bestäms om beräkning av den beskattningsbara inkomsten vid kommunalbeskattningen. När sjukvårdspremien fastställs avdras dock inte en försäkringsavgift som betalats med stöd av lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare. (19.12.2008/994)

15 § (22.12.2005/1113)

Grunden för sjukförsäkringens dagpenningspremie

Sjukförsäkringens dagpenningspremie fastställs utifrån den försäkrades skattepliktiga löneinkomst och arbetsinkomst, om inte något annat bestäms i denna lag.

Den lön som avses i 11 kap. 2 § 3–5 mom. är sådan löneinkomst som utgör grund för sjukförsäkringens dagpenningspremie.

Den arbetsinkomst som fastställts för respektive år och som avses i lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare används som grund för sjukförsäkringens dagpenningspremie för dem som är försäkrade med stöd av dessa lagar, till den del denna arbetsinkomst ersätter

1) en beskattningssammanslutnings eller näringssammanslutnings delägares eller dennes familjemedlems lön från sammanslutningen,

2) en familjemedlems eller en dödsbodelägares lön av företagsverksamhet eller jordbruk,

3) lön från ett aktiebolag eller något annat bolag i fråga om en sådan arbetstagare som inte anses stå i anställningsförhållande till bolaget i fråga,

4) arbetsersättning från eget företag,

5) förvärvsinkomstandelen av näringsverksamhet eller jordbruk,

6) förvärvsinkomstandelen för en beskattningssammanslutnings eller näringssammanslutnings delägare,

7) förvärvsinkomsten av renskötsel, (19.12.2008/994)

8) värdet av leveransarbete, och (19.12.2008/994)

9) stipendium. (19.12.2008/994)

Om den försäkrade är befriad från försäkringsskyldighet enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare eller om den försäkrade inte enligt nämnda lagar är skyldig att teckna försäkring, fastställs sjukförsäkringens dagpenningspremie för honom eller henne utifrån den arbetsinkomst som avses i 3 mom. 1–9 punkten och den löneinkomst som inte ingår i denna arbetsinkomst. (19.12.2008/994)

16 § (13.12.2013/888)

Begränsat skattskyldigas förvärvsinkomster som grund för premien

Om bestämmelserna om källskatt i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst tillämpas vid beskattningen av en begränsat skattskyldig försäkrads förvärvsinkomst, används som grund för fastställande och betalning av sjukförsäkringens sjukvårdspremie och dagpenningspremie i fråga om löneinkomsten den lön som avses i 4 § i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst, och i fråga om den personliga ersättningen för en artist eller idrottsutövare den personliga ersättning som avses i 3 § i den lagen, om inte något annat följer av 18 § 2 mom. i detta kapitel.

Till den lön som avses i 1 mom. hänförs likväl inte de poster som nämns i 11 kap. 2 § 4 mom.

Om lagen om beskattningsförfarande tillämpas på beskattningen av förvärvsinkomsten för en begränsat skattskyldig försäkrad, fastställs den försäkrades sjukvårdspremie och dagpenningspremie i enlighet med 14 och 15 § i detta kapitel, om inte något annat följer av 18 § 2 mom. Vid tillämpningen av 14 § i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst fastställs sjukvårdspremien och dagpenningspremien på motsvarande sätt som man räknar ut skatten på den i Finland beskattningsbara inkomsten enligt 14 § 3 mom. i den lagen. På pensioner tillämpas dock 19 och 19 a § i detta kapitel.

17 § (22.12.2005/1113)

Utlandsarbetsinkomst som grund för premien

Den lön för utlandsarbete enligt 77 § i inkomstskattelagen på vilken förskottsinnehållning ska verkställas i enlighet med 13 § i lagen om förskottsuppbörd ska beaktas då det sammanlagda beloppet av den inkomst som läggs till grund för sjukförsäkringens sjukvårdspremie och dagpenningspremie fastställs, om inte något annat följer av 18 § 1 mom. i detta kapitel. (20.8.2010/700)

Om den som får utlandsarbetsinkomst är en sådan företagare som avses i 15 § 3 mom., fastställs hans eller hennes sjukvårdspremie och dagpenningspremie dock i enlighet med 14 § 2 mom. och 15 § 3 mom.

18 § (22.12.2006/1264)

Försäkringslön som grund för premien

Om en försäkrad arbetar som utsänd arbetstagare eller annars utomlands och får skattefri utlandsarbetsinkomst enligt 77 § i inkomstskattelagen, används som grund för fastställande och betalning av sjukförsäkringens sjukvårdspremie och dagpenningspremie, i stället för utlandsarbetsinkomsten, den försäkringslön som avses i arbetspensionslagarna, förutsatt att den försäkrades pensionsskydd har ordnats antingen obligatoriskt eller frivilligt i enlighet med arbetspensionslagarna.

Försäkringslönen skall i stället för den löneinkomst som förvärvats utomlands också användas som grund för fastställande och betalning av sjukförsäkringens sjukvårdspremie och dagpenningspremie för en begränsat skattskyldig som arbetar utomlands, om den försäkrades pensionsskydd har ordnats antingen obligatoriskt eller frivilligt i enlighet med arbetspensionslagarna.

19 § (22.12.2005/1113)

Pension som betalas till utlandet som grund för premien

Om en pensionstagare som bor utomlands är begränsat skattskyldig, används som grund för fastställande och betalning av sjukförsäkringens sjukvårdspremie i fråga om pensionsinkomsten den pension som betalas från Finland till utlandet och från vilken gjorts i inkomstskattelagen avsedda avdrag vid kommunalbeskattningen.

19 a § (20.8.2010/700)

Pension som betalas från utlandet som grund för premien

Pension som betalas från utlandet till Finland beaktas som inkomst när sjukförsäkringens sjukvårdspremie fastställs.

När sjukförsäkringens sjukvårdspremie fastställs beaktas dock inte sådan pension enligt förordningen om social trygghet eller grundförordningen som har betalats från ett annat EU- eller EES-land till Finland (utlandspension), om

1) det inte från Finland betalas pension till personen i fråga enligt förordningen om social trygghet eller grundförordningen, eller

2) personen i fråga, när han eller hon arbetat i ett land som betalat utlandspension, har betalat försäkringspremie på grundval av sina arbetsinkomster för finansiering av sjukvårdsutgifterna under pensionstiden.

Den som får utlandspension ska utreda vilken del av denna pension som har intjänats för den tid för vilken personen i fråga har betalat i 2 mom. 2 punkten avsedd premie.

Sjukvårdspremien får inte vara högre än de sammanlagda pensioner som betalas ut från Finland enligt förordningen om social trygghet eller grundförordningen, om den fastställs på grundval av både utlandspension och pensioner från Finland. Denna pensionsbaserade sjukvårdspremie ska räknas ut genom att premien utan pensionsinkomster jämförs med den premie som fås när också pensionerna enligt de två nämnda förordningarna beaktas. Skillnaden är den sjukvårdspremie som fastställs på grundval av pensionerna enligt förordningarna.

Försäkringspremiernas och försäkringsavgifternas belopp och justeringen av dem (22.12.2005/1113)

20 § (22.12.2005/1113)

Sjukförsäkringens sjukvårdspremie

Sjukförsäkringens sjukvårdspremie utgör vid lagens ikraftträdande 1,33 procent av den förvärvsinkomst som beskattas vid kommunalbeskattningen och av de andra grunder för sjukvårdspremien som avses i 14 och 16–19 §.

Om en försäkrad får annan än i 15–18 § avsedd förvärvsinkomst, uppbärs hos honom eller henne, utöver vad som bestäms i 1 mom. och i 23 §, som sjukförsäkringens sjukvårdspremie 0,17 procent av denna inkomst.

Den premie som avses i 2 mom. räknas på basis av skillnaden mellan grunden för sjukvårdspremien och grunden för dagpenningspremien. Om grunden för dagpenningspremien är större än grunden för sjukvårdspremien, uppbärs inte sådan premie som avses i 2 mom.

21 § (22.12.2005/1113)

Sjukförsäkringens dagpenningspremie

Sjukförsäkringens dagpenningspremie utgör vid lagens ikraftträdande 0,77 procent av löneinkomsten, arbetsinkomsten och de andra grunder för dagpenningspremien som avses i 15–18 §.

Utöver vad som bestäms i 1 mom. är företagares tilläggsfinansieringsandel vid lagens ikraftträdande 0,25 procent av arbetsinkomsten enligt en sådan gällande försäkring som avses i lagen om pension för företagare.

22 § (22.12.2005/1113)

Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift

Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift utgör vid lagens ikraftträdande 2,06 procent av den lön som avses i lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift.

23 § (22.12.2005/1113)

Justering av sjukförsäkringens sjukvårdspremie

Den premieprocentsats för sjukförsäkringens sjukvårdspremie som avses i 20 § 1 mom. justeras så att intäkterna av sjukvårdspremierna och statens finansieringsandel täcker de utgifter för sjukvårdsförsäkringen som avses i 8 §. Premieprocentsatsen justeras med två decimalers noggrannhet. Vid justeringen av premien iakttas de finansieringsandelar som föreskrivs i 9 och 10 §.

Bestämmelser om premieprocentsatsen för sjukförsäkringens sjukvårdspremie utfärdas årligen före den 23 november genom förordning av statsrådet. Om premien emellertid understiger 1,18 procent eller överstiger 1,48 procent av den förvärvsinkomst som beskattas vid kommunalbeskattningen och av de andra grunder för sjukvårdspremien som avses i 14 och 16–19 §, ska bestämmelser om premieprocentsatsen utfärdas genom lag. (19.12.2008/986)

24 § (20.8.2010/700)

Justering av sjukförsäkringens dagpenningspremie och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift

Premieprocentsatsen för sjukförsäkringens dagpenningspremie och avgiftsprocentsatsen för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift justeras årligen så att intäkterna av premierna och avgifterna samt statens finansieringsandel täcker de utgifter för arbetsinkomstförsäkringen som avses i 11 §. Efter det första året beaktas ändringarna i utgifterna så att de ändringar som behöver göras i premierna och avgifterna efter det att statens finansieringsandel dragits av fördelas jämnt mellan dagpenningspremien och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Premieprocentsatsen och avgiftsprocentsatsen justeras med två decimalers noggrannhet.

Oberoende av 1 mom. justeras företagares tilläggsfinansieringsandel årligen så att intäkterna av företagares tilläggsfinansieringsandel täcker den del av utgifterna för arbetsinkomstförsäkringen enligt 11 § som består av de dagpenningsutgifter som avses i 8 kap. 10 §.

Oberoende av 1 mom. justeras arbetsgivares finansieringsandel årligen så att intäkterna av arbetsgivares finansieringsandel täcker den del av utgifterna för arbetsinkomstförsäkringen enligt 11 § i detta kapitel som består av utgifterna för engångsersättning enligt 14 kap. 4 §. (21.12.2016/1342)

Genom förordning av statsrådet föreskrivs årligen före den 23 november det följande årets premieprocentsats för sjukförsäkringens dagpenningspremie och avgiftsprocentsats för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift samt storleken av företagares tilläggsfinansieringsandel.

24 a § (11.11.2016/925)

Justering av sjukförsäkringens dagpenningspremie och sjukvårdspremie samt justering av dagpenningspremien, arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och sjukförsäkringens sjukvårdspremie 2017–2019 och från och med år 2020

Med avvikelse från vad som i 24 § 1 mom. föreskrivs om justering av sjukförsäkringens dagpenningspremie, tas ingen dagpenningspremie ut om det sammanlagda beloppet av den årliga löne- och arbetsinkomsten understiger 14 000 euro.

Med avvikelse från vad som i 24 § 1 mom. föreskrivs om justering av sjukförsäkringens dagpenningspremie och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, sänks avgiftsprocentsatsen för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift med 0,94 procentenheter 2017, med 1,00 procentenheter 2018, med 1,04 procentenheter 2019 och med 0,58 procentenheter från och med 2020.

Utöver vad som i 13 § 1 mom. 3 punkten föreskrivs om statens finansieringsandel finansieras av statens medel 3,3 procent av utgifterna för annan föräldradagpenning enligt denna lag än sådan som betalas till ett belopp som avses i 1 mom. 1 punkten i den nämnda paragrafen.

Det belopp som motsvarar sänkningen av premieprocentsatsen för sjukförsäkringens dagpenningspremie och avgiftsprocentsatsen för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift beaktas, minskat med det belopp som avses i 3 mom., i grunden för dagpenningspremien enligt 24 § 1 mom., och dagpenningspremien höjs på motsvarande sätt. Om den i 1 mom. i denna paragraf avsedda inkomstgränsen för dagpenningspremien överskrids, tas dagpenningspremie ut också för den del av inkomsten som underskrider gränsen.

Det belopp som motsvarar sänkningen av premieprocentsatsen för sjukförsäkringens dagpenningspremie och avgiftsprocentsatsen för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift beaktas som en höjning av statens i 10 § avsedda finansieringsandel av sjukvårdsförsäkringen.

Det belopp som motsvarar sänkningen av premieprocentsatsen för sjukförsäkringens dagpenningspremie och avgiftsprocentsatsen för arbetsgivares sjukförsäkringsavgift beaktas, minskat med det belopp som avses i 3 mom., i grunden för sjukvårdspremien enligt 20 § 1 mom., och sjukvårdspremien sänks på motsvarande sätt. Detta moment tillämpas endast på förvärvsinkomst som nämns i 15–18 §.

Trots vad som föreskrivs i 23 § 2 mom. får bestämmelser om premieprocentsatsen för sjukförsäkringens sjukvårdspremie utfärdas genom förordning av statsrådet, om underskridandet beror på en sänkning av premieprocentsatsen i enlighet med 1 och 2 mom. i denna paragraf.

Den inkomstgräns som anges i 1 mom. i denna paragraf justeras kalenderårsvis med lönekoefficienten enligt 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. I samband med justeringen avrundas inkomstgränsen neråt till närmaste hela eurobelopp.

25 § (22.12.2005/1113)

Beaktande av överföring av medel inom sjukförsäkringsfonden

Om medel som uppburits för finansiering av arbetsinkomstförsäkringen under det innevarande året används för finansiering av utgifter för sjukvårdsförsäkringen eller tvärtom, beaktas de medel som överförs inom sjukförsäkringsfonden då försäkringspremierna och försäkringsavgifterna samt statens finansieringsandel fastställs för det följande året.

26 § (19.12.2008/986)

Beaktande av sjukförsäkringsfondens underskott och överskott

Om det vid fastställandet av försäkringspremierna och försäkringsavgifterna samt statens finansieringsandel för det följande året beräknas att sjukförsäkringsfondens finansieringstillgångar, minskade med främmande kapital och reserver, under det innevarande året kommer att understiga åtta procent eller överstiga tolv procent av de totala utgifterna för sjukförsäkringen, beaktas det beräknade underskottet eller överskottet när försäkringspremierna och försäkringsavgifterna samt statens finansieringsandel fastställs för det följande året.

27 § (22.12.2005/1113)

Statens likviditetsbelopp

Utöver vad som någon annanstans i denna lag bestäms om statens andel av utgifterna för sjukförsäkringen, skall staten till Folkpensionsanstalten betala ett så stort belopp att sjukförsäkringsfondens likviditet alltid är tryggad (likviditetsbelopp). Likviditetsbeloppet skall återbäras till staten då det inte längre behövs för tryggande av sjukförsäkringsfondens likviditet.

Det beräknade likviditetsbelopp som inte har återburits vid årets slut betraktas som en förskottsbetalning på statens andel då statens finansieringsandel och försäkringspremierna och försäkringsavgifterna för det följande året fastställs.

Närmare bestämmelser om betalningen av likviditetsbeloppet utfärdas genom förordning av statsrådet.

28 § (22.12.2005/1113)

Utredningar för justering av försäkringspremierna och försäkringsavgifterna samt statens andel

Folkpensionsanstalten ska varje år senast den 15 maj till social- och hälsovårdsministeriet lämna en uppskattning av utgifterna för de ersättningar och förmåner som ska betalas ur sjukförsäkringsfonden samt av verksamhetskostnaderna under det följande året, en uppskattning av beloppet av de försäkringspremier och försäkringsavgifter samt av statens finansieringsandel som ska fastställas för det följande året samt en uppskattning av sjukförsäkringsfondens eventuella underskott eller överskott och av det likviditetsbelopp som inte återburits under det innevarande året. Beräkningarna ska justeras senast den 15 oktober och även annars, om grunderna för dem har förändrats väsentligt. (19.12.2008/986)

Bestämmelser om de närmare utredningar som behövs för justeringen av beloppet av försäkringspremierna och försäkringsavgifterna samt statens finansieringsandel kan utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Procedurbestämmelser och bestämmelser om ändringssökande (22.12.2005/1113)

29 § (22.12.2005/1113)

Tillämpning av lagen om förskottsuppbörd

Angående förskottsinnehållning av den försäkrades sjukförsäkringspremie gäller vad som bestäms i lagen om förskottsuppbörd.

Om sjukförsäkringspremien för en försäkrad som får skattefri utlandsarbetsinkomst enligt 77 § i inkomstskattelagen fastställs på basis av försäkringslönen, är den finska arbetsgivare som har sänt arbetstagaren utomlands och som betalar arbetstagarens lön skyldig att verkställa förskottsinnehållning för betalning av den försäkrades sjukförsäkringspremie.

30 § (22.12.2005/1113)

Arbetsgivarens informationsplikt

Arbetsgivaren skall i samband med lönebetalningen informera löntagaren om beloppet av sjukförsäkringens dagpenningspremie som uppbärs i samband med förskottsinnehållningen.

31 § (22.12.2005/1113)

Tillämpning av lagen om beskattningsförfarande

På den försäkrades sjukförsäkringspremie tillämpas de bestämmelser angående kommunalskatt i lagen om beskattningsförfarande som gäller skattelättnad, uppskov, rättelse och efterbeskattning samt beskattningsförfarandet i övrigt.

Angående sökande av ändring i fråga om den försäkrades sjukförsäkringspremie gäller vad som bestäms om detta i lagen om beskattningsförfarande. I nämnda lag bestäms också om rätten för Folkpensionsanstalten och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt att söka ändring i en försäkrads sjukförsäkringspremie. (18.4.2008/251)

32 § (19.12.2008/986)

Tillämpning av vissa lagar som gäller beskattningen

I fråga om uppbörd, indrivning och återbäring av försäkrades sjukförsäkringspremier gäller vad som bestäms i lagen om skatteuppbörd (609/2005).

Om sjukförsäkringspremien för en begränsat skattskyldig försäkrad fastställs utifrån försäkringslönen, är den finska arbetsgivare som har sänt arbetstagaren utomlands och som betalar arbetstagarens lön skyldig att ta ut sjukförsäkringspremien hos den försäkrade på det sätt som bestäms om uppbörd av källskatt i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst.

Ska den försäkrades sjukförsäkringspremie inte på det sätt som avses i 2 mom. tas ut hos en begränsat skattskyldig försäkrad som arbetar utomlands, fastställs sjukförsäkringspremien med iakttagande av det förfarande som avses i 3 kap. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst. När premien fastställs görs dock inte de avdrag som avses i inkomstskattelagen.

Den som betalar ut lönen eller ersättningen är skyldig att ta ut sjukförsäkringspremien hos en sådan begränsat skattskyldig försäkrad som avses i 16 § 1 mom. enligt vad som i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst bestäms om uppbörd av källskatt. (13.12.2013/888)

33 § (22.12.2005/1113)

Indrivning av försäkringspremier och försäkringsavgifter i utsökningsväg

Premier och avgifter om vilka föreskrivs i denna lag och som inte har betalts, indrivs utan dom och utslag på det sätt som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961).

34 § (22.12.2005/1113)

Redovisning av den försäkrades sjukförsäkringspremie (22.12.2006/1264)

Skatteförvaltningen redovisar de försäkrades sjukförsäkringspremier till Folkpensionsanstalten på det sätt som bestäms i lagen om skatteredovisning (532/1998). Skatteförvaltningen skall till Folkpensionsanstalten redovisa de sjukförsäkringspremier som uppburits hos begränsat skattskyldiga i samband med redovisningen i juni året efter att premierna influtit. (22.12.2006/1264)

Sjukförsäkringens sjukvårdspremier och dagpenningspremier redovisas separat till sjukförsäkringsfonden.

35 § (19.12.2008/986)

Betalning av statens andel

Staten ska månatligen betala den andel som avses i 10 och 13 § till Folkpensionsanstalten, på det sätt som närmare bestäms genom förordning av statsrådet.

36 § (22.12.2005/1113)

Folkpensionsanstaltens tillsynsrätt

Folkpensionsanstalten har rätt att utöva tillsyn över fastställelse, debitering, uppbörd och redovisning av den försäkrades sjukförsäkringspremie och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift samt att i dessa avseenden granska beskattningshandlingarna.

VII AVDELNINGEN

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

19 kap

Bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter

1 §

Rätt att få uppgifter

Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av en förmån eller sådana nödvändiga uppgifter som annars skall beaktas vid verkställigheten av uppdrag som föreskrivs i denna lag, i överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland eller i andra internationella författningar om social trygghet

1) av statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund,

2) av Pensionsskyddscentralen, pensionsanstalterna och försäkringsanstalterna samt andra som beviljar eller betalar ut pension eller annan ersättning,

3) av Patientförsäkringscentralen, Trafikförsäkringscentralen och försäkringspoolen för läkemedelsskador,

4) av arbetsgivare, arbetslöshetskassor och arbetsplatskassor.

Utöver vad som bestäms i 1 mom. har Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter på begäran rätt att för avgörandet av en förmån av läkare eller andra yrkesutbildade personer enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) samt av verksamhetsenheter för hälso- och sjukvården enligt 2 § 4 punkten i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) eller av färdtjänstproducenter, socialserviceproducenter eller andra vårdinrättningar få ett utlåtande och nödvändiga uppgifter ur journalhandlingarna för den som söker en förmån samt uppgifter om hans eller hennes rehabilitering, hälsotillstånd, vård och arbetsförmåga, såvida den som söker förmånen inte själv tillhandahåller dessa uppgifter. (13.10.2006/890)

Dessutom har Folkpensionsanstalten utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att för betalning av ersättning enligt 15 kap. 9 § av apotek eller serviceproducenter få uppgifter om namn och personbeteckning på försäkrade samt för betalning av nämnda ersättning nödvändiga utredningar

1) av apotek om de läkemedelsinköp som räknas in i en försäkrads initialsjälvrisk samt om den försäkrades ersättningsgilla läkemedelsinköp enligt 5 kap., (20.3.2015/252)

2) av serviceproducenter om besök för undersökning och vård enligt 3 kap. och resor enligt 4 kap.

(13.10.2006/890)

Folkpensionsanstalten har rätt att av apotek och serviceproducenter få de i 3 mom. avsedda uppgifterna och utredningarna om personer som med stöd av annan lagstiftning har rätt till sjukvårdsersättningar i Finland. (30.12.2013/1203)

Dessutom har Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att av den som enligt 20 kap. 5 § med stöd av ett avtal sköter samordning av resor få uppgifter om namn och personbeteckning på försäkrade samt sådana uppgifter om resor, färdsätt och färdtjänstproducenter som är nödvändiga för betalning av avgifter för förmedling av resor som ersätts enligt denna lag. (28.12.2017/1145)

2 §

Uppgifter i vissa fall av institutionsvård

För det förhandlingsförfarande som avses i 2 kap. 4 § har Folkpensionsanstalten utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter på begäran rätt att avgiftsfritt få uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av ett ärende och som gäller verksamhetsenhetens verksamhet, lokaliteter, antalet anställda, innehållet i vården, dess art och omfattning, avtal som ingåtts om vården och ersättning som betalas för vården.

Folkpensionsanstalten har dessutom rätt att vid nämnda förhandlingsförfaranden på begäran få för avgörandet av ett ärende nödvändiga sekretessbelagda uppgifter ur journalhandlingarna, uppgifter om hälsotillståndet för den som får vård samt om hans eller hennes läkemedel och inkomster av myndigheter eller inrättningar inom kommunens social- och hälsovårdsväsen eller av respektive statliga eller privata verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård.

Vad som ovan bestäms om Folkpensionsanstaltens rätt att få sekretessbelagda uppgifter gäller även social- och hälsovårdsministeriet.

3 § (11.6.2010/513)

Uppgifter av Skatteförvaltningen

Folkpensionsanstalten har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter årligen och senast före utgången av varje kalenderår få uppgifter av Skatteförvaltningen om varje skattskyldigs inkomst enligt 11 kap. 2 § som har fastställts vid beskattningen för det föregående kalenderåret samt övriga sådana uppgifter i Skatteförvaltningens besittning som är nödvändiga för fastställande av arbetsinkomsten samt om utgifter för inkomstens förvärvande enligt 11 kap. 5 §.

För justering av premieprocentsatsen för sjukförsäkringens sjukvårdspremie har Folkpensionsanstalten och social- och hälsovårdsministeriet dessutom rätt att av Skatteförvaltningen få behövliga statistiska uppgifter om grunden för sjukvårdspremien.

4 §

Uppgifter av vårdinrättningar, fängelser och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (22.8.2014/678)

För verkställigheten av förmåner enligt denna lag skall en inrättning enligt 2 kap. 4 § och ett organ enligt 6 § i socialvårdslagen utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter underrätta Folkpensionsanstalten om att en förmånstagare blivit intagen för vård på institution och om att vården har upphört.

För verkställigheten av förmåner enligt denna lag ska ett fängelse trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter underrätta Folkpensionsanstalten om när ett straff börjar och slutar. (22.8.2014/678)

För verkställigheten av förmåner enligt denna lag ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter lämna Folkpensionsanstalten de i 24 a § 2 mom. 1 och 3 punkten i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården nämnda uppgifterna ur centralregistret över yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården samt ändringar i uppgifterna när det gäller läkare, tandläkare, psykologer, talterapeuter, ergoterapeuter och psykoterapeuter samt om andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården enligt 1 kap. 4 § 1 mom. 2 punkten. (22.8.2014/678)

Folkpensionsanstalten har rätt att få de uppgifter som nämns i denna paragraf avgiftsfritt. Om de uppgifter som avses i 3 mom. behövs i en bestämd form och detta medför väsentliga merkostnader för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, ska kostnaderna dock ersättas. (22.8.2014/678)

5 §

Utlämnande av uppgifter i vissa fall

Folkpensionsanstalten har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att

1) lämna information om en försäkrads läkemedelsinköp till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som har förskrivit läkemedlet, om den försäkrade trots anmärkning från Folkpensionsanstalten upprepade gånger med den nämnda förskrivarens eller andra förskrivares recept har köpt en större mängd läkemedel än vad behandlingen av sjukdomen förutsätter, (21.5.2010/437)

2) till apoteken lämna namn och personbeteckning på sådana försäkrade till vilka läkemedelsersättning inte skall betalas genom förmedling av ett apotek som tillämpar det redovisningsförfarande som avses i 15 kap. 9 §,

3) till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården lämna sådan information som verket behöver för utförande av sina uppgifter om läkare som upprepade gånger har förskrivit en avsevärt större mängd läkemedel än vad behandlingen av en sjukdom enligt denna lag förutsätter, (30.12.2013/1203)

4) till apotek som tillämpar redovisningsförfarandet enligt 15 kap. 9 § i samband med köp av läkemedel eller till serviceproducenter i samband med besök för vård eller undersökning enligt 3 kap. eller resor enligt 4 kap. lämna uppgifter om en persons för- och efternamn, uppgifter om att personen är medlem av en arbetsplatskassa och om att han eller hon är försäkrad; om personen är försäkrad eller med stöd av annan lagstiftning har rätt till sjukvårdsersättningar i Finland, kan Folkpensionsanstalten dessutom informera apoteket om huruvida det kan överlåta läkemedel till den personen till ett pris som är nedsatt med beloppet av sjukförsäkringsersättningen samt lämna uppgifter om de specialersättningsrättigheter för läkemedel som den försäkrade beviljats, om ersättningsrättigheter i fråga om kliniska näringspreparat samt om grundersättningsrättigheter i fråga om läkemedel som omfattas av begränsad grundersättning och om kostnader som räknas in i initialsjälvrisken och uppnående av taket för årssjälvrisken, och till färdtjänstproducenter lämna uppgifter om uppnående av den årliga självriskandelen för resekostnaderna, (20.3.2015/252)

5) till den som med stöd av ett avtal om tillhandahållande av tjänster för samordning av resor sköter samordning av resor lämna uppgifter om en persons för- och släktnamn, uppgifter om att personen är medlem av en arbetsplatskassa och om att han eller hon är försäkrad; om personen är försäkrad, kan Folkpensionsanstalten dessutom till den som med stöd av avtal sköter samordning av resor lämna den försäkrades adress, uppgifter om uppnående av den årliga självriskandelen för resekostnader och andra uppgifter om den försäkrade som är nödvändiga för förmedlingen av resor, (7.12.2007/1203)

6) till enheter som tillhandahåller offentliga hälsovårdstjänster för ersättande av de kostnader som avses i 20 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013) lämna upplysningar om huruvida en person omfattas av systemet för social trygghet i en annan stat. (22.8.2014/678)

(13.10.2006/890)

Folkpensionsanstalten har utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att till en sådan läkare, verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården eller undersökningsinrättning som avses i 15 kap. 13 § lämna uppgifter om en sådan försäkrads hälsotillstånd, sjukdom, vårdåtgärder, yrke, arbetsförhållanden och art av arbete som sänds till en undersökning enligt 15 kap. 13 §.

Innan uppgifterna lämnas ut skall Folkpensionsanstalten underrätta den försäkrade om att uppgifter kommer att lämnas enligt 1 mom. 1 och 2 punkten.

6 § (22.8.2014/678)

Uppgifter till utsökningsmyndigheterna

Folkpensionsanstalten har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att på begäran av en behörig myndighet för utsökning lämna ut uppgifter om beloppen av förmåner enligt denna lag, dock inte om de förmåner som inte beaktas vid beräkning av skyddat belopp enligt 4 kap. 48 § i utsökningsbalken (705/2007). Folkpensionsanstalten har dessutom rätt att uppge vilka andra inrättningar som den vet betalar ut pensioner och andra sociala förmåner.

7 § (11.6.2010/513)

Uppgifter till Skatteförvaltningen för uppbörden av sjukförsäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter

Utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter har

1) Folkpensionsanstalten rätt att för uppbörden av sjukförsäkringens sjukvårdspremie lämna pensionsanstalterna och Skatteförvaltningen uppgifter om namn, personbeteckning samt andra identifieringsuppgifter i fråga om sådana pensionstagare som är bosatta utomlands och på vilka betalningsskyldigheten enligt 18 kap. 6 § tillämpas,

2) Folkpensionsanstalten, social- och hälsovårdsministeriet och Pensionsskyddscentralen rätt att för uppbörden av den försäkrades sjukförsäkringspremie och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift lämna Skatteförvaltningen uppgifter om namn och personbeteckning i fråga om sådana personer som arbetar utomlands och till vilka Folkpensionsanstalten har meddelat ett beslut om tillämpning av lagstiftningen om den bosättningsbaserade sociala tryggheten i Finland eller till vilka social- och hälsovårdsministeriet eller Pensionsskyddscentralen på basis av Europeiska unionens bestämmelser om social trygghet eller bestämmelserna i någon överenskommelse om social trygghet har meddelat ett beslut om tillämpning av den finska lagstiftningen om social trygghet,

3) pensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen rätt att för uppbörden av den försäkrades sjukförsäkringspremie och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift lämna Skatteförvaltningen uppgifter om försäkringslönen.

Folkpensionsanstalten har rätt att utan samtycke av den som saken gäller till Skatteförvaltningen lämna de uppgifter som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten även med hjälp av teknisk anslutning. Innan en teknisk anslutning öppnas ska den som får uppgifter förete en utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.

8 § (11.6.2010/513)

Uppgifter till myndigheter

Utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) har Folkpensionsanstalten utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att till ett ministerium, Skatteförvaltningen och anstalter eller sammanslutningar som har hand om det lagstadgade socialskyddssystemet och som administrerar socialskyddsförmåner som påverkas av en förmån enligt denna lag, lämna personbeteckningen och övriga identifieringsuppgifter i fråga om den som fått förmåner eller ersättningar enligt denna lag, uppgifter om utbetalda förmåner och ersättningar och övriga därmed jämförbara uppgifter som är nödvändiga för samkörning av personuppgifter för att utreda brott och missbruk som riktar sig mot socialskyddet och för någon annan övervakningsåtgärd av engångsnatur, samt till polis- och åklagarmyndigheterna ovan nämnda uppgifter som är nödvändiga för att utreda brott och väcka åtal. Uppgifter om hälsotillståndet eller uppgifter som avser att beskriva grunderna för en persons behov av socialvård får dock inte utlämnas.

9 §

Användning av uppgifter som erhållits för en annan förmån

När Folkpensionsanstalten behandlar en förmån enligt denna lag har den i enskilda fall rätt att använda sådana uppgifter som den fått för skötseln av andra uppdrag som ålagts den, om det är uppenbart att de påverkar en förmån enligt denna lag och om uppgifterna enligt lag skall beaktas vid beslutsfattandet och om Folkpensionsanstalten även annars har rätt att få uppgifterna särskilt.

10 §

Teknisk anslutning

Utöver vad som föreskrivs i 29 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har Folkpensionsanstalten rätt att på de villkor som anges i det momentet öppna en teknisk anslutning till sådana uppgifter i sina personregister som den med stöd av 5 § 1 mom. 2–5 punkten, 2 mom. eller 6 § i detta kapitel har rätt att utlämna till de mottagare som avses i de paragraferna. (11.11.2016/943)

Vad som i 1 mom. bestäms om att öppna en teknisk anslutning och utlämna uppgifter gäller även Folkpensionsanstaltens rätt att med hjälp av teknisk anslutning få sekretessbelagda uppgifter enligt 1, 2 och 4 § i detta kapitel.

Med hjälp av en teknisk anslutning som öppnats med stöd av denna paragraf får också sökas sekretessbelagda uppgifter utan samtycke av den vars intressen skyddas genom sekretessen. Innan den tekniska anslutningen öppnas skall den som begär uppgifter förete en utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.

11 §

Anmälningsskyldighet

Folkpensionsanstalten skall på förhand på lämpligt sätt informera den som ansöker om en förmån om varifrån uppgifter om honom eller henne kan skaffas och vart de i regel kan utlämnas.

12 §

Arvode för utlåtande

Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som nämns i 1 och 2 § i detta kapitel. En yrkesutbildad person enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården eller en socialserviceproducent har dock rätt att få ett skäligt arvode för de utlåtanden han eller hon gett på grundval av den skyldighet att lämna upplysningar som föreskrivs i 1 § 2 mom.

20 kap

Särskilda bestämmelser

1 §

Sjukförsäkringsdelegationen

I ärenden som gäller sjukförsäkring biträds Folkpensionsanstalten av en sjukförsäkringsdelegation som tillsätts av statsrådet för tre år i sänder. Delegationen består av nio medlemmar och ett behövligt antal suppleanter.

Delegationens ordförande och en medlem, vilken samtidigt är delegationens vice ordförande, förordnas på framställning av Folkpensionsanstalten samt de övriga medlemmarna och suppleanterna så att delegationen kommer att omfatta företrädare för social- och hälsovårdsministeriet, för organisationer som representerar läkarna och tandläkarna, för arbetsgivarna och personer som är förtrogna med de försäkrades förhållanden.

Statsrådet bestämmer ordförandens och medlemmarnas arvoden.

Närmare bestämmelser om delegationen och dess uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.

2 §

Socialmedicinska delegationen

Vid Folkpensionsanstalten finns en socialmedicinsk delegation för handläggning av medicinska frågor i samband med sjukförsäkringen. Folkpensionsanstaltens styrelse tillsätter delegationen för tre år i sänder. Delegationen består av en ordförande och högst 15 medlemmar. De medicinska specialområden som är de viktigaste för verkställande av sjukförsäkringen och läkare som är förtrogna med verkställande av sjukförsäkringen skall vara representerade i delegationen. Dessutom skall Rättsskyddscentralen för hälsovården, de medicinska fakulteterna vid universiteten samt organisationer som representerar läkarna och tandläkarna vara representerade i delegationen.

Kostnaderna för delegationens verksamhet betalas ur sjukförsäkringsfonden.

Närmare bestämmelser om delegationen kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

3 §

Handräckning

Folkpensionsanstalten har rätt att få handräckning av myndigheterna.

4 § (22.12.2006/1301)

Avgiftsfria beslut

Beslut av Folkpensionsanstalten och en besvärsinstans enligt denna lag är avgiftsfria.

5 § (28.12.2017/1145)

Verksamhet för samordning av resor

Av förmånsutgifterna kan Folkpensionsanstalten betala den som med stöd av avtal sköter samordning av resor en avgift för förmedling av resor som ersätts enligt denna lag. Avgiftens belopp överenskoms särskilt i respektive fall.

Folkpensionsanstalten kan konkurrensutsätta dem som tillhandahåller tjänster för samordning av resor samt trafikidkare som idkar beställningstrafik, varvid lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016) ska tillämpas. Då kan den avgift som betalas för förmedlingen och resans pris bestämmas utgående från resultatet av konkurrensutsättningen.

6 § (11.6.2010/513)

Fördelning av beskattningskostnaderna

De kostnader Skatteförvaltningen orsakas av skötseln av de uppgifter som avses i denna lag beaktas vid den fördelning av kostnaderna som avses i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010).

21 kap

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1 §

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Bestämmelserna i 11 kap. 4 § 5–7 mom. träder dock i kraft först den 1 oktober 2005.

De belopp om vilka föreskrivs i 11 kap. 1 § 1 mom. motsvarar det indextal som avses i första meningen i 9 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare och som fastställts för 2004, och det belopp om vilket föreskrivs i 5 kap. 8 § 1 mom. motsvarar det indextal som avses i lagen om folkpensionsindex och som fastställts för samma år. Lagens 11 kap. 1 § 3 mom. tillämpas första gången den 1 januari 2005 vid justeringen av de belopp som avses i 11 kap. 1 § 1 mom.

Utan hinder av 2 kap. 3 § 3 punkten ersätts som läkararvode som skall ersättas enligt denna lag fram till den 29 februari 2008 läkararvoden som tas ut hos en patient som vårdas i specialavgiftsklass på ett sjukhus som en kommun eller samkommun är huvudman för samt arvoden som tagits ut av en läkare som beviljats rätt att ha privatmottagning på en sjukhuspoliklinik, om ersättning hade betalts för arvodet enligt gällande lag innan denna lag trätt i kraft.

För de läkemedel som enligt vad som föreskrivits omfattas av specialersättning före den 1 januari 2004 kvarstår rätten till specialersättning i fyra år efter att denna lag trätt i kraft, om inte det skäliga partipris som före den 1 januari 2004 fastställts för dem och som kan godtas som ersättningsgrund upphör att gälla före det eller om inte läkemedelsprisnämnden har tagit frågan om specialersättning för dessa läkemedelspreparat till omprövning.

Med dagpenningsförmån enligt denna lag likställs sjukdagpenning, särskild moderskaps-, moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning, partiell föräldrapenning samt specialvårdspenning som har betalts innan denna lag träder i kraft. Vid tillämpning av 10 kap. inräknas inte i maximitiden för specialvårdspenning sådana specialvårdpenningsdagar som hänför sig till tiden före denna lags ikraftträdande.

Om arbetsoförmåga eller rätt till dagpenningsförmån inträder efter denna lags ikraftträdande tillämpas 7 kap. 4 § 2 mom. 2 punkten.

På arbetsoförmåga som hänför sig till tiden efter denna lags ikraftträdande tillämpas 8 kap. 2 § 1 mom. Om en försäkrad var arbetsoförmögen när lagen trädde i kraft, beaktas vid fastställande av självrisktiden enligt 8 kap. 7 § 1 och 2 mom. och vid beräkning av maximitid för sjukdagpenning enligt 8 kap. 8 § den oavbrutna arbetsoförmåga som omedelbart föregått lagens ikraftträdande.

När den begynnelsetidpunkt för arbetsoförmåga eller för rätt till dagpenningsförmån enligt vilken indexjustering görs infaller efter att denna lag trätt i kraft, tillämpas 11 kap. 1 § 2 mom.

När arbetsoförmåga eller rätt till dagpenningsförmån inträder den 1 januari 2006 eller därefter tillämpas 11 kap. 2 § 1 mom. 3 punkten.

När rätt till föräldradagpenning eller specialvårdspenning som betalas för samma barn inträder den 1 oktober 2005 eller därefter eller om arbetsoförmågan inträder den 1 oktober eller därefter, tillämpas 11 kap. 4 § 5 mom.

När den första dagen för föräldradagpenning som betalas för samma barn infaller den 1 oktober 2005 eller därefter, tillämpas 11 kap. 4 § 6–7 mom.

Den sista meningen i 11 kap. 6 § 3 mom. om att vid bestämmande av dagpenningsförmånen inte beaktas den del av rehabiliteringspenningen som fastställts enligt 14 § 2 mom. i lagen om rehabiliteringspenning och med vilken den överstiger det belopp av rehabiliteringspenningen som i en motsvarande situation hade fastställts enligt 14 § 1 mom. i nämnda lag, tillämpas när arbetsoförmåga eller rätt till dagpenningsförmån inträder efter denna lags ikraftträdande.

Utan hinder av vad som bestäms i 13 kap. 5 §, ersätts arbetsgivaren med 60 procent av kostnaderna för utarbetandet av en årlig verksamhetsplan för företagshälsovården, inberäknat kostnaderna för arbetsplatsbesök som företas av yrkesutbildade personer och sakkunniga inom företagshälsovården och som utgör grund för utarbetande av verksamhetsplanen, om verksamhetsplanen har utarbetats eller arbetsplatsbesöket gjorts senast den 31 december 2005. Med arbetsplatsbesök avses besök på arbetsplatsen som hänför sig till planering av företagshälsovården samt till utveckling och uppföljning av arbetet, verksamhetsmiljön och verksamheten bland de anställda. Vid ansökan om ersättning tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 7 §.

Bestämmelserna i 14 kap. tillämpas när en arbetsgivare söker ersättning för semesterkostnader utifrån sådana kostnader som grundar sig på en föräldradagpenningsperiod som utgått efter att denna lag trätt i kraft.

Lagens 14 kap. 3 § 2 mom. tillämpas på ersättning för semesterkostnader, om föräldradagpenning för samma barn har betalts första gången efter att denna lag trätt i kraft. Utan hinder av vad som bestäms i 14 kap. 3 § 2 mom. motsvarar ersättningsbeloppet per dag den särskilda moderskaps-, moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning som betalts till en arbetstagare för den tid under vilken semester tjänats in, om arbetsgivaren ansöker om ersättning för semesterkostnader på den grund som anges i 14 mom. (11.3.2005/155)

Utan hinder av vad som bestäms i 15 kap. 3 § 1 mom. kan ersättning för resekostnader som uppkommit 2004 och som överstiger den årliga självriskandelen sökas fram till den 30 juni 2005.

Om arbetsoförmåga eller rätt till dagpenningsförmån inträder efter denna lags ikraftträdande tillämpas 15 kap. 4 § 1 punkten.

Vad som i denna lag bestäms om ålderspension enligt arbetspensionslagarna i förhållande till sjuk- eller föräldradagpenning tillämpas även på individuell förtidspension.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

2 §

Författningar som upphävs

Genom denna lag upphävs jämte ändringar

1) sjukförsäkringslagen av den 4 juli 1963 (364/1963) och

2) lagen av den 30 mars 1994 om ersättning till arbetsgivare för semesterkostnader för den tid föräldrapenning betalas (238/1994).

3 §

Tillämpningsbestämmelse (14.5.2010/359)

Om det i någon annan lag eller en bestämmelse som utfärdats med stöd av den hänvisas till sjukförsäkringslagen eller lagen om ersättning till arbetsgivare för semesterkostnader för den tid föräldrapenning betalas, eller till en förmån som skall beviljas eller en ersättning som skall betalas med stöd av dessa, skall hänvisningen anses gälla motsvarande bestämmelser i denna lag och förmån eller ersättning enligt denna lag, om inte något annat följer av denna lag.

När det i denna lag hänvisas till förordningen om social trygghet ska hänvisningen också anses avse en hänvisning till grundförordningen, om inte något annat föreskrivs i denna lag. (14.5.2010/359)

RP 50/2004, RP 164/2004, ShUB 25/2004, RSv 160/2004

Innehållsförteckning

21.12.2004/1224

Till början av sidan