Beaktats t.o.m. FörfS 871/2019.

22.7.1991/1083

Lag om försvarstillstånd

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden

1 § (25.2.2000/199)

För tryggande av självständigheten och upprätthållande av rättsordningen kan rikets försvar effektiviseras och dess säkerhet stärkas genom att försvarstillstånd införs under krig som riktar sig mot Finland samt under sådana med krig jämställbara interna störningar som inbegriper våld och allvarligt påverkar upprätthållandet av allmän ordning och som syftar till att upphäva eller ändra det grundlagsenliga statsskicket.

2 §

Försvarstillstånd införs och förlängs genom förordning som utfärdas av republikens president. I förordningen bestäms i vilka avseenden 2 och 3 kap. ska tillämpas. Det får bestämmas att dessa ska tillämpas endast till den del det är nödvändigt för att syftet med denna lag ska nås, om de befogenheter som föreskrivs i beredskapslagen (1552/2011) inte är tillräckliga. (29.12.2011/1553)

När försvarstillstånd införs och upphör skall konventionsstaterna i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (FördrS 8/76) genom förmedling av Förenta Nationernas generalsekreterare underrättas därom enligt artikel 4 stycke 3 i konventionen. Europarådets generalsekreterare skall enligt i artikel 15 stycke 3 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (FördrS 19/90) hållas underrättad om när försvarstillstånd införs och upphör.

3 §

En förordning om införande av försvarstillstånd (tillämpningsförordning) som utfärdas av republikens president ges för viss tid, högst tre månader. (25.2.2000/199)

I tillämpningsförordningen skall nämnas de stadganden som blir tillämpliga och, om de inte blir tillämpliga inom hela landet, deras regionala tillämpningsområde.

Tillämpningsförordningen skall genast föreläggas riksdagen. Förordningen skall upphävas, om riksdagen så beslutar.

Om tillämpningsförordningen inte har förelagts riksdagen inom en vecka efter att den har givits, förfaller den.

4 §

Försvarstillstånd kan under de förutsättningar som anges i 1 § och 2 § 1 mom. förlängas genom en förordning (förlängningsförordning) som utfärdas av republikens president och som skall ges för viss tid, högst ett år i sänder. Vad som bestäms i 3 § 2 mom. gäller även förlängningsförordningen. (25.2.2000/199)

Förlängningsförordningen skall genast föreläggas riksdagen. Riksdagen skall besluta om förordningen får förbli i kraft utan ändringar eller om den skall upphävas helt eller delvis och om den skall vara i kraft den stadgade tiden eller en kortare tid.

5 §

Då riksdagen har fattat ett beslut som avses i 4 § 2 mom. får de stadganden i denna lag som nämns i förlängningsförordningen tillämpas till den del riksdagen inte har beslutat att förordningen skall upphävas.

Har riksdagen inte fattat beslutet förrän försvarstillståndet enligt den gällande förordningen upphör, fastän förlängningsförordningen har förelagts riksdagen minst två veckor före nämnda tidpunkt, får alla de stadganden i denna lag som nämns i förlängningsförordningen tillämpas. Sedan riksdagen har fattat beslut om förordningen gäller vad som stadgas i 1 mom.

6 §

När det inte längre finns förutsättningar för tillämpning av denna lag skall försvarstillståndet upphävas genom att den gällande tillämpnings- eller förlängningsförordningen upphävs.

Om förutsättningar för tillämpning av något stadgande i 2 eller 3 kap. inte längre finns, skall tillämpnings- eller förlängningsförordningen ändras på motsvarande sätt.

När försvarstillståndet upphör, skall också de beslut som har fattats med stöd av 2 och 3 kap. upphöra att gälla.

7 §

Med stöd av denna lag får inte någons grundlagsenliga rättigheter eller andra rättigheter begränsas i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att lagens syfte skall nås. Inte heller får någon vid tillämpningen av lagen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. (25.2.2000/199)

Vid tillämpningen av denna lag skall iakttas de begränsningar av tillämpningsområdet för finsk lag som följer av internationella avtal som är förpliktande för Finland eller av allmänt erkända folkrättsliga regler.

2 kap

Allmänna säkerhetsåtgärder som stöder rikets försvar

8 §

Om någon, som inte är riksdagsledamot, på grund av tidigare brottslig verksamhet eller annars på giltiga grunder med sannolikhet kan misstänkas göra sig skyldig till högförräderi eller landsförräderi eller till något annat brott som är ägnat att skada eller äventyra rikets försvar eller säkerhet, kan chefen för polisinrättningen i häradet för högst tre månader i sänder förplikta honom eller henne att bo på en bestämd ort eller att vistas på en bestämd plats och samtidigt ställa honom eller henne under särskild uppsikt eller ålägga honom eller henne att flytta från sin vistelseort. (25.2.2000/199)

Den som har ålagts något som avses i 1 mom. får inom 14 dagar från det att åläggandet delgavs honom eller henne anföra besvär hos den allmänna underrätten på sin boningsort. Underrätten är beslutför också med endast ordföranden. Besvärsskriften kan för vidarebefordran till underrätten lämnas in också till chefen för polisinrättningen i häradet, som har givit åläggandet. I samband med att åläggandet ges skall personen i fråga upplysas om möjligheten att anföra besvär. (25.2.2000/199)

Domstolen ska underrätta ändringssökanden och åklagaren på orten om tid och plats för handläggningen av besvärsärendet. Ändringssökanden ska dessutom underrättas om att besvären kan handläggas trots att han är frånvarande. (13.5.2011/450)

9 §

Om de åtgärder som nämns i 8 § är otillräckliga med tanke på lagens syfte, kan den allmänna underrätten på den persons boningsort som avses i 1 mom. i nämnda paragraf på yrkande av chefen för polisinrättningen, chefen för skyddspolisen eller polisöverdirektören bestämma att personen i fråga ska tas i skyddsförvar för högst tre månader i sänder. (22.12.2009/1429)

En polisman får på order av en polisförman som nämns i 1 mom. gripa och hålla i förvar en person som avses i samma moment tills domstolen har tagit upp frågan om skyddsförvar.

Vid behandlingen av ett ärende som avses i 1 och 2 mom. iakttas i tillämpliga delar tvångsmedelslagens (806/2011) bestämmelser om behandling av häktningsärenden. (30.12.2013/1149)

Om rättigheterna för den som tas i skyddsförvar gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om rannsakningsfångar i lagen om rannsakningsfängelse (615/74). Hans kontakter med utomstående kan dock begränsas och förbjudas till den del de kan äventyra syftet med skyddsförvaret.

L om rannsakningsfängelse 615/1974 har upphävts genom HäktningsL 768/2005.

10 §

Om en registrerad eller oregistrerad förening genom sin verksamhet på något annat sätt än med hjälp av masskommunikation har äventyrat eller dess verksamhet på sannolika grunder kan misstänkas skada eller äventyra rikets försvar eller säkerhet, kan statsrådet helt eller delvis förbjuda föreningen, dock inte ett i riksdagen representerat registrerat parti, att fortsätta sin verksamhet. Om denna åtgärd riktar sig mot en förening som avses i artikel 4 i konventionen angående facklig föreningsfrihet och skydd för facklig organisationsrätt (FördrS 45/49), skall beslut i saken fattas av högsta domstolen på framställning av statsrådet.

Har någon annan enskild sammanslutnings eller en stiftelses verksamhet varit eller kan den på sannolika grunder misstänkas vara av den art som nämns i 1 mom., får statsrådet, om de åtgärder som anges i 17 § är otillräckliga med tanke på lagens syfte, helt eller delvis förbjuda sammanslutningen eller stiftelsen att fortsätta verksamheten.

11 § (25.2.2000/199)

Anmälan om en allmän sammankomst skall göras skriftligen senast tre dagar före den planerade sammankomsten till polisen på den ort där sammankomsten ordnas. Chefen för polisinrättningen i häradet kan av särskilda skäl även godkänna en anmälan som har gjorts senare.

Chefen för polisinrättningen i häradet kan förbjuda en sammankomst som sannolikt skulle skada eller äventyra rikets försvar eller säkerhet.

Polisen skall förhindra sammankomster som inte har anmälts enligt 1 mom. eller som har förbjudits med stöd av 2 mom.

En polis som hör till befälet har rätt att bestämma att en sammankomst skall avslutas, om det utgående från sammankomstens förlopp kan anses vara sannolikt att den, om den får fortsätta, skulle skada eller äventyra rikets försvar eller säkerhet.

12 § (22.12.2009/1429)

Regionförvaltningsverket kan begränsa rätten att avlägsna sig från en bestämd ort samt förbjuda vistelse utomhus utan polisens tillstånd under vissa tider eller på vissa platser, om befolkningens säkerhet eller ett viktigt militärt försvarsintresse kräver det.

I brådskande fall kan ett förbud enligt 1 mom. utfärdas av chefen för polisinrättningen. Beslutet ska omedelbart underställas regionförvaltningsverket.

13 §

Ingen får utan rätt offentliggöra eller för någon annan röja sådant som, enligt vad som har stadgats eller bestämts med tanke på rikets försvar eller säkerhet, skall hemlighållas eller är av den natur att det skall hemlighållas för att skydda rikets försvar eller säkerhet eller Finlands relationer till utlandet.

14 §

Har det förbud som anges i 13 § upprepade gånger eller allvarligt överträtts i masskommunikation, kan statsrådet ställa denna eller någon annan motsvarande kommunikationsverksamhet som vederbörande bedriver under uppsikt för högst tre månader i sänder genom att bestämma att den myndighet som enligt lag skall sköta övervakningen får förhandsgranska program eller kommunikation och kontrollera dem medan programmet eller kommunikationen pågår samt stryka delar som gäller i 13 § angivna omständigheter eller uppskjuta eller helt hindra sändningen av program eller annan kommunikation.

2 mom. har upphävts genom L 13.6.2003/466. (13.6.2003/466)

15 §

Observeras det att någon i annan radiokommunikation än koncessionspliktig finsk rundradiosändningsverksamhet handlar i strid med 13 §, har Teleförvaltningscentralen och de myndigheter inom försvarsmakten som har förordnats att sköta uppgiften medan försvarstillstånd råder rätt att hindra kommunikationen och störa den i syfte att hindra mottagande av sändningarna.

16 § (25.2.2000/199)

Chefen för polisinrättningen i häradet kan bestämma att skjutvapen, vapendelar, projektiler och patroner samt sprängämnen som innehas av enskilda skall överlämnas till polisen tills vidare, om befolkningens säkerhet eller ett viktigt militärt försvarsintresse kräver det.

3 kap

Tryggande av verksamhetsbetingelserna för det militära och ekonomiska försvaret

17 §

Statsrådet kan förplikta produktions- eller serviceinrättningar att sköta sådan produktion av förnödenheter som är nödvändig för rikets försvar samt förbjuda inrättningar att ha sådan produktion som är skadlig för den produktion av förnödenheter som är nödvändig med tanke på rikets försvar eller begränsa sådan produktion.

Statsrådet får bestämma att en sådan förpliktelse, ett sådant förbud eller en sådan begränsning som avses i 1 mom. utom inrättningens ägare även skall gälla den som har den faktiska bestämmanderätten i inrättningen eller kan bestämma om inrättningens verksamhet.

Om ett beslut som har fattats med stöd av 1 eller 2 mom. inte iakttas eller om det på sannolika grunder kan misstänkas att det inte iakttas, kan statsrådet ställa produktions- eller serviceinrättningen under direkt uppsikt av en statlig förvaltningsmyndighet som statsrådet bestämmer eller vid behov besluta att inrättningen skall övergå i statens besittning.

18 §

Vad 17 § 1 mom. stadgar om produktionsplikt gäller även sådana utomlands verkande sammanslutningar som helt eller med hänsyn till bestämmanderätten till en betydande del är i finländsk ägo samt stiftelser i vilka finländare har beslutanderätt. Produktionsplikt uppkommer genom att sammanslutningens finländska ägare eller de finländare som har beslutanderätt i stiftelsen åläggs att med till buds stående medel handla så att sammanslutningen eller stiftelsen sköter den nödvändiga produktionen av förnödenheter.

19 §

Statsrådet kan vidta åtgärder som nämns i 17 § 3 mom., om företaget eller produktions- eller serviceinrättningen bedriver export eller import som är ägnad att skada eller äventyra rikets försvar eller som är menlig med hänsyn till försvaret eller de internationella relationerna i anslutning därtill.

20 §

Inrikesministeriet kan ställa sådan egendom i Finland som tillhör en fientlig stats medborgare, sammanslutning eller stiftelse under direkt uppsikt av en statlig förvaltningsmyndighet, överföra den i en statlig förvaltningsmyndighets omedelbara besittning eller bestämma att den skall tas i beslag. Samma förfaringssätt kan iakttas även i fråga om annan utländsk egendom i Finland, om det finns grundad anledning att misstänka att den används för ett ändamål som skadar eller äventyrar rikets försvar eller säkerhet.

21 §

Fartyg, luftfartyg, motorfordon, arbetsmaskiner och anordningar som är nödvändiga för rikets försvar eller ägande-, nyttjande- eller besittningsrätten till dem eller rätten att tillverka sådana, eller immateriell egendom får inte utan statsrådets tillstånd överföras till utlandet, ej heller i Finland på en utlänning, en utländsk juridisk person eller annars så att de står under utländsk bestämmanderätt, om överföringen på sannolika grunder kan misstänkas skada eller äventyra rikets försvar.

22 §

Statsrådet kan när rikets försvar kräver det bestämma att i 21 § nämnd egendom som finns utomlands och är i finländsk ägo skall återsändas till Finland.

23 §

Militärmyndigheterna kan bestämma att befolkningen skall flytta från ett område på vilket det är nödvändigt att i brådskande ordning vidta särskilda militära försvarsåtgärder på grund av angrepp eller annan motsvarande mot området riktad verksamhet eller omedelbart hot därom.

24 §

Läns- och distriktsmyndigheterna samt de statliga lokalförvaltningsmyndigheterna och de kommunala myndigheterna skall inom ett område som avses i 23 § vidta av militärmyndigheterna bestämda åtgärder för byggande av försvarsanläggningar och trafikleder samt andra åtgärder som stöder försvarsarrangemangen.

Inom ett område som avses i 23 § har de trupper som används för försvaret rätt att på det sätt som försvarsarrangemangen kräver använda, flytta och förstöra fast och lös egendom.

25 §

Inom de områden som avses i 23 § är var och en, oberoende av vad som bestäms med stöd av 17-19 §§ eller beredskapslagen, på order av militärmyndigheterna skyldig att till de trupper som används för att försvara området eller till de företag som betjänar truppernas verksamhet överlåta krigsförnödenheter, livsmedel, bränsle, fartyg, luftfartyg, motorfordon, arbetsmaskiner och anordningar samt andra förnödenheter som tryggar truppernas eller företagens verksamhetsbetingelser.

Militärmyndigheterna kan bestämma att trupperna och företag som betjänar dessa för tryggande av sina verksamhetsbetingelser till sitt förfogande skall få arbetskraft för nödvändigt tillfälligt arbete.

26 §

Företag, inrättningar, yrkesutövare och näringsidkare som är verksamma på ett område som avses i 23 § och producerar eller anses kunna producera förnödenheter som är nödvändiga för de trupper som används för att försvara området skall, oberoende av vad som bestäms med stöd av 17-19 §§ eller beredskapslagen, på order av militärmyndigheterna producera sådana förnödenheter och utföra andra uppgifter i anslutning därtill. Militärmyndigheterna kan vid behov tillfälligt ställa ett sådant företag eller en sådan inrättning under försvarsmaktens tillsyn eller ta företaget eller inrättningen i försvarsmaktens besittning.

Den som är anställd hos ett företag eller en inrättning som avses i 1 mom. är skyldig att på order av militärmyndigheterna och underställd dem utföra även andra uppgifter än de som ankommer på honom på grundval av det egentliga anställningsförhållandet.

27 §

Om de militära försvarsåtgärderna kräver att befogenheterna enligt 23-26 §§ utövas längre än två veckor, får de alltjämt användas i den omfattning som statsrådet beslutar och inom det område som rådet bestämmer.

Statsrådets beslut skall omedelbart delges militärmyndigheterna och så snabbt som möjligt publiceras i Finlands författningssamling.

4 kap

Särskilda stadganden

28 §

I 3 kap. samt i 33 och 44 §§ avses med militärmyndighet den truppenhetskommendör som har ledningsansvaret inom området och chefen för militärområdet samt de kommendörer som är deras överordnade.

29 §

För dem som med stöd av denna lag har ålagts att flytta från sin boningsort skall den tillfälliga hemkommunen med statens medel ordna skälig inkvartering och utkomst.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller även personer för vilkas vårdnad den som har tagits i skyddsförvar ansvarar som underhållsskyldig.

30 §

Var och en som har fyllt 18 men inte 68 år och som är bosatt eller vistas inom ett område som avses i 23 § kan med stöd av 25 § 2 mom. åläggas att utföra tillfälligt arbete. Den som har ålagts att utföra tillfälligt arbete kan vid behov förpliktas att använda sina egna arbetsredskap. (29.12.2011/1553)

Den som har ålagts att utföra tillfälligt arbete får inte mot sin vilja hållas i arbete längre än 12 arbetsdagar. Av tvingande skäl kan tiden förlängas med högst 12 arbetsdagar. Om rättigheterna och skyldigheterna för den som som har ålagts att utföra tillfälligt arbete gäller dessutom vad som stadgas om arbetspliktiga i beredskapslagen.

31 §

Var och en är skyldig att lämna militärmyndigheterna upplysningar som behövs för vidtagande av försvarsåtgärder enligt 23 och 24 §§.

32 § (21.5.1999/623)

32 § har upphävts genom L 21.5.1999/623.

33 § (13.6.2003/466)

En utgivare och en utövare av programverksamhet är skyldig att utan ersättning publicera eller sända statsrådets, ministeriernas, länsstyrelsernas och kommunstyrelsernas samt de militära myndigheternas meddelanden om tillämpningen eller iakttagandet av denna lag, vilka med tanke på rikets försvar eller säkerhet snabbt måste nå hela befolkningen eller invånarna inom ett visst område. Sådana meddelanden skall utan dröjsmål i oförändrad form publiceras i ifrågavarande periodiska publikation, nätpublikation eller program.

34 § (13.6.2003/466)

För främjande av samarbetet mellan de statliga myndigheterna och massmedierna tillsätter statsrådet för den tid försvarstillståndet varar en delegation med företrädare för dem som ger ut periodiska publikationer och nätpublikationer som blir tillgängliga för allmänheten, dem som utövar programverksamhet samt myndigheter som har en central ställning när det gäller att få kontroll över en situation under undantagsförhållanden.

35 §

Polisen och övriga myndigheter skall ge den handräckning som behövs vid verkställigheten av denna lag och med stöd av den meddelade föreskrifter.

36 §

Ett villkor eller ett särskildt förbehåll i en förbindelse eller ett avtal får inte tillämpas eller verkställas till den del det strider mot eller är avsett att kringgå denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Med stöd av denna lag påförd produktions- eller överlåtelseplikt i fråga om viss egendom, och andra sådana beslut skall efter ägarbyte gälla egendomens nya ägare.

37 §

Över förvaltningsbeslut som har fattats enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag får besvär anföras i den ordning som allmänt gäller om besvär över respektive myndighets beslut. Besvär över beslut av myndigheter som lyder under länsstyrelsen skall dock anföras hos länsrätten. Om något förfarande för sökande av ändring inte har stadgats, skall besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. I militärmyndigheternas förvaltningsbeslut med stöd av denna lag får ändring inte sökas genom besvär, med undantag av förvaltningsbeslut som har fattats med stöd av 24 och 25 §§ och i vilka ändring söks genom besvär hos länsrätten.

Förvaltningsbeslut som har fattats med stöd av denna lag och domstolsbeslut i ärenden som avses i 8 och 9 §§ skall iakttas omedelbart trots att besvär har anförts eller ärendet underställts, om inte besvärs- eller underställningsmyndigheten bestämmer något annat.

Till de beslut av statsrådet och dess ministerier i vilka ändring med stöd av denna lag får sökas genom besvär skall fogas en besvärsundervisning.

Underställning och ändringssökande i fråga om beslut som har fattats med stöd av 8-12 och 14 §§ samt 25 § 2 mom. skall behandlas i brådskande ordning.

38 §

Har någon på grund av ett beslut som har fattats eller en åtgärd som har vidtagits med stöd av 12, 16-19 eller 21-26 §§ lidit skada som inte ersätts med stöd av någon annan lag, betalas till honom full ersättning för skadan av statens medel. På samma sätt skall förfaras i fråga om skador som till följd av en åtgärd som avses i 20 § har åsamkats andra än en fiendestats medborgare, samfund eller stiftelser.

Om skadan med beaktande av den skadelidandes förmögenhetsförhållanden och andra omständigheter skall anses vara liten eller om stats- eller samhällsekonomiska skäl på grund av skadornas stora mängd oundgängligen kräver det, skall en skälig ersättning betalas för skadan.

39 § (25.2.2000/199)

Om straff för obehörigt offentliggörande eller röjande för någon av en sådan uppgift som avses i 13 § föreskrivs i 12 kap. 5–7 § strafflagen (39/1889).

40 § (25.2.2000/199)

Om straff för av grov oaktsamhet begånget obehörigt offentliggörande eller röjande för någon av en sådan i 13 § avsedd uppgift som enligt vad som har bestämts eller föreskrivits skall hållas hemlig föreskrivs i 12 kap. 8 § strafflagen.

41 § (21.4.1995/669)

41 § har upphävts genom L 21.4.1995/669.

42 § (21.5.1999/623)

42 § har upphävts genom L 21.5.1999/623.

43 §

Den som underlåter att iaktta eller på något annat sätt bryter mot

1) föreskrifter som har meddelats med stöd av 17-23, 25 eller 26 § eller 30 § 1 mom.,

2) sådana begränsningar av förenings-, församlings- eller rörelsefriheten som har införts med stöd av 10-12 §§,

3) överlåtelseskyldighet enligt 16 §,

4) upplysningsplikt enligt 31 § eller

5) publiceringsskyldighet enligt 33 §,

skall för försvarstillståndsförseelse dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Försök till förseelse som avses i 1 mom. 1 punkten är straffbart.

44 §

Anser militärmyndigheterna att en person som tjänstgör vid försvarsmakten eller i uppgifter vilka grundar sig på en militärmyndighets order med stöd av denna lag och som på grund av stämning, kallelse eller förordnande är skyldig att infinna sig vid en domstol eller som har ombetts ge en förklaring i ett ärende som behandlas av en domstol eller någon annan myndighet, på grund av sin tjänstgöring eller sina uppgifter inte kan delta i rättegången eller avge förklaring, är den saken gäller inte skyldig att delta i rättegången och förverkar inte heller möjligheten att avge förklaring, om inte den domstol eller myndighet som behandlar saken beslutar något annat.

Militärmyndigheten skall när den utövar sina befogenheter enligt 1 mom. i tillräckligt god tid underrätta den behöriga domstolen eller myndigheten om förhindret.

Domstolen eller myndigheten skall när den godkänner det förfall som avses i 1 mom. framskjuta ärendets behandling.

45 §

Denna lag träder i kraft den 1 september 1991.

Genom denna lag upphävs lagen den 26 september 1930 om krigstillstånd (303/30) jämte senare ändringar, lagen den 28 november 1930 angående stadgandenas i lagen om krigstillstånd av den 26 september 1930 tillämpning vid mobilisering av krigsmakten (356/30), lagen den 18 augusti 1944 angående grunderna för den ersättning, som i stöd av lagen om krigstillstånd skall i särskilda fall av statsmedel erläggas (546/44), förordningen den 13 oktober 1939 angående läns- och polisförvaltningen under undantagsförhållanden (332/39), förordningen den 20 juni 1941 om uttagning av motorfordon till försvarsmaktens användning (472/41) jämte senare ändringar och förordningen den 18 augusti 1944 om uttagning av farkoster till försvarsmaktens användning (547/44).

Vad som på något annat ställe i lag stadgas om krigstillstånd gäller sedan denna lag har trätt i kraft försvarstillstånd.

Regeringens proposition 249/89, Försvarsutsk. bet. 6/90, Stora utsk. bet. 311/90, Försvarsutsk. bet. 2/91

Ikraftträdelsestadganden:

21.4.1995/669:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1995.

RP 94/93, LaUB 22/94, StoUB 10/94

21.5.1999/623:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.

RP 30/1998, FvUB 31/1998, RSv 303/1998

25.2.2000/199:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000.

RP 186/1999, FsUB 1/2000, RSv 19/2000

13.6.2003/466:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

RP 54/2002, GrUB 14/2002, RSv 288/2002

22.12.2009/1429:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 161/2009, FvUB 18/2009, RSv 205/2009

13.5.2011/450:

Denna lag träder i kraft den 17 maj 2011.

RP 286/2010, LaUB 34/2010, RSv 311/2010

29.12.2011/1553:

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2012.

RP 3/2008, FsUB 3/2010, RSv 71/2010, VLF 1/2011, FsUB 2/2011, RSk 28/2011

30.12.2013/1149:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.

RP 14/2013, LaUB 17/2013, RSv 203/2013

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.