Beaktats t.o.m. FörfS 592/2018.

27.3.1991/592

Strålskyddslag

Se anmärkningen för upphovsrätt i användningsvillkoren.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden

1 §
Lagens syfte och tillämpningsområde

Syftet med denna lag är att förhindra och begränsa men för hälsan och andra skadliga verkningar som beror på strålning.

Lagen gäller användning av strålning och andra funktioner som medför eller kan medföra att någon utsätts för hälsovådlig strålning.

2 §
Allmänna principer

För att användning av strålning och annan verksamhet som medför exponering för strålning skall kunna godtas måste följande krav uppfyllas:

1) den nytta som nås genom verksamheten skall vara större än den skada som verksamheten orsakar (principen om berättigande),

2) verksamheten skall ordnas så att hälsovådlig exponering för strålning som den medför hålls på en så låg nivå som är praktiskt möjlig (optimeringsprincipen),

3) den strålning som en individ utsätts för får inte överstiga de maximivärden som fastställs genom förordning (principen om individuellt skydd).

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om grunderna för beräkning av den exponering för strålning som en individ utsätts för. (22.5.2015/677)

3 §
Förhållandet till vissa författningar

Om användningen av kärnenergi stadgas i kärnenergilagen (990/87). På användningen av kärnenergi tillämpas dock även 2 § och 9 kap. i denna lag.

Med stöd av denna lag fastställs exponeringen för naturlig strålning i gruvor samt de krav som ska ställas på strålsäkerheten i gruvarbete. I fråga om gruvsäkerheten och tillsynen över den gäller i övrigt vad som föreskrivs i gruvlagen (621/2011). (10.6.2011/624)

I fråga om säkerhet i arbete och arbetarskydd gäller dessutom vad som bestäms särskilt. (23.8.2002/744)

4 §
Tillämpningen inom försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet

Genom förordning kan stadgas om undantag från tillämpningen av denna lag inom försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet då viktiga skäl som gäller landets försvar eller bevakningen av rikets gränser kräver det.

2 kap

Myndigheter

5 §
Arbetsfördelningen mellan ministerierna

Högsta ledningen och styrningen av tillsynen över att denna lag iakttas hör till social- och hälsovårdsministeriet i frågor som gäller

1) en allmän bedömning av de men för hälsan som orsakas av strålning,

2) bedömning av behovet av åtgärder som begränsar exponeringen för strålning samt fastställande av krav som gäller dessa åtgärder, eller

3) de krav som skall ställas på fortgående övervakning av den exponering för strålning som arbetstagare och andra utsätts för.

Den högsta ledningen och styrningen av tillsynen över verksamhet som medför exponering för strålning utövas av social- och hälsovårdsministeriet. Den högsta ledningen och styrningen av tillsynen över verksamhet som medför exponering för strålning utövas dock av arbets- och näringsministeriet i frågor som gäller

1) sådan användning av kärnenergi som avses i kärnenergilagen, eller

2) kommersiell tillverkning, handel samt import och export i fråga om strålkällor.

(10.6.2011/624)
6 § (27.11.1992/1102)
Tillsynsmyndigheter

Strålsäkerhetscentralen utövar tillsyn över att denna lag samt de stadganden och bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas. Den medicinska användningen av strålning leds och övervakas av strålsäkerhetscentralen, som lyder under social- och hälsovårdsministeriet, så som stadgas i 38 och 41 §§ eller på något annat ställe.

7 §
Strålsäkerhetsdelegationen

Statsrådet tillsätter på framställning av social- och hälsovårdsministeriet för tre år i sänder en strålsäkerhetsdelegation med uppgift att vara samarbetsorgan och sakkunnig i principiella och vittsyftande strålsäkerhetsfrågor.

Närmare stadganden om delegationens sammansättning och uppgifter utfärdas genom förordning.

3 kap

Definitioner

8 §
Strålning

I denna lag avses med

1) strålning både joniserande och icke-joniserande strålning,

2) joniserande strålning sådan strålning som bildar joner i mediet,

3) icke-joniserande strålning ultraviolett strålning, synligt ljus, infraröd strålning, radiofrekvent strålning samt lågfrekventa och statiska elektriska och magnetiska fält,

4) naturlig strålning joniserande strålning som härstammar från rymden eller från naturliga radioaktiva ämnen då dessa inte används som strålkällor.

De stadganden i lagen som gäller övervakning av icke-joniserande strålning tillämpas också på medicinsk användning av ultraljud.

9 §
Strålningsalstrande apparater och radioaktiva ämnen

I denna lag avses med

1) strålningsalstrande apparat en apparat som på elektrisk väg alstrar strålning eller som innehåller något radioaktivt ämne,

2) radioaktivt ämne ett ämne som sönderfaller av sig självt och sänder ut joniserande strålning,

3) strålkälla en strålningsalstrande apparat eller ett radioaktivt ämne.

I enskilda fall avgör strålsäkerhetscentralen vid behov om en apparat skall anses vara en strålningsalstrande apparat eller ett ämne skall vara ett radioaktivt ämne.

10 §
Radioaktivt avfall

Med radioaktivt avfall avses radioaktiva ämnen samt apparater, varor och ämnen som radioaktiva ämnen har förorenat och som det inte finns användning för och som på grund av sin radioaktivitet måste oskadliggöras. Som radioaktivt avfall betraktas även radioaktiva ämnen och strålningsalstrande apparater som innehåller något radioaktivt ämne, om ägaren till dem inte står att finna.

Med oskadliggörande av radioaktivt avfall avses samtliga åtgärder som behövs för att behandla, isolera och förvara avfallet eller för att begränsa användningen av det så att det inte medför men för hälsan eller miljön.

Med godkänd anläggning avses sådana i Finland registrerade företag eller andra verksamhetsutövare vars verksamhetsområde omfattar oskadliggörande av radioaktivt avfall och som har säkerhetstillstånd för denna typ av verksamhet. (22.12.2005/1179)

11 §
Strålningsverksamhet

Med strålningsverksamhet avses

1) användning av strålning,

2) en verksamhet eller ett förhållande där den exponering för naturlig strålning för vilken människor utsätts medför eller kan medföra men för hälsan.

Med användning av strålning avses användning och tillverkning av samt handel med strålkällor och funktioner i samband med detta, t.ex. innehav, förvaring, underhåll, reparation, installering, import, export, upplagring, transport och oskadliggörande av radioaktivt avfall.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om när verksamheten orsakar eller kan orsaka sådana men för hälsan att den ska betraktas som strålningsverksamhet. Dessutom avgör Strålsäkerhetscentralen vid behov i enskilda fall huruvida en verksamhet ska betraktas som strålningsverksamhet. (22.5.2015/677)

12 § (23.12.1998/1142)
Strålningsarbete

Med strålningsarbete avses arbeten eller uppgifter som är förenade med användningen av strålning eller kärnenergi och där arbetstagaren kan bli utsatt för strålning till den grad att exponeringen för strålning måste övervakas på arbetsplatsen.

Med godkänd dosimetritjänst avses en verksamhetsenhet eller tjänsteproducent som ansvarar för mätande och fastställande av individuella stråldoser vid kontrollen av arbetstagarnas exponering för strålning och som Strålsäkerhetscentralen har godkänt enligt 32 a §. (22.12.2005/1179)

13 §
Verksamhetsutövare

Med verksamhetsutövare avses

1) innehavare av säkerhetstillstånd som avses i 5 kap.,

2) rörelseidkare, yrkesutövare, företag, sammanslutningar, stiftelser eller inrättningar som i sin verksamhet använder strålkällor,

3) andra arbetsgivare eller näringsidkare som bedriver strålningsverksamhet.

4 kap

Verksamhetsutövarens allmänna skyldigheter

14 §
Allmän ombesörjningsplikt

Verksamhetsutövaren är skyldig att sörja för att verksamheten ordnas så att den uppfyller kraven i denna lag och att risken för händelser som leder till en avvikande exponering för strålning förhindras tillräckligt effektivt. Verksamhetsutövaren är skyldig att vidta sådana åtgärder i syfte att förbättra strålsäkerheten som kan anses motiverade med hänsyn till arten och kostnaderna samt deras strålsäkerhetsförbättrande verkningar.

Verksamhetsutövaren skall sörja för att han i frågor som gäller verksamhetens säkerhet förfogar över sådan sakkunskap som verksamhetens art och omfattning kräver.

Verksamhetsutövarens skyldigheter minskas inte av att en i 18 § nämnd föreståndare som ansvarar för säkerheten vid användningen av strålning har utsetts för verksamheten.

14 a § (22.12.2005/1179)
Skyldighet att ordna utbildning

Verksamhetsutövaren är skyldig att ordna utbildning för personer som deltar i användning av strålkällor. Utbildningen skall planeras enligt verksamhetens art och omfattning och i den skall förutom de kunskaper och färdigheter som förutsätts för användning av strålkällor även betonas säkerhet och kvalitetsledning för förebyggande av incidenter som avviker från det normala.

14 b § (22.12.2005/1179)
Bokförings- och anmälningsskyldighet

Verksamhetsutövaren skall föra bok över de strålkällor inom det egna ansvarsområdet som innehåller radioaktiva ämnen. Bokföringen skall hållas uppdaterad.

Förvärv, överlåtelser och andra bokföringshändelser i fråga om strålkällor som innehåller radioaktiva ämnen skall anmälas till ett register som förs av Strålsäkerhetscentralen. Vid anmälan gäller det som föreskrivits eller föreskrivs om saken genom förordning av statsrådet.

Strålsäkerhetscentralen ger närmare anvisningar om bokföringen och anmälan till registret.

15 §
Informationsplikt

En verksamhetsutövare som överlåter en strålkälla är i samband med överlåtelsen skyldig att lämna mottagaren de upplysningar som han har och som är av betydelse med tanke på säkerheten vid användningen av strålning. Verksamhetsutövaren är skyldig att lämna motsvarande upplysningar när en ny verksamhetsutövare tar över verksamheten.

5 kap

Tillståndssystemet

16 §
Säkerhetstillstånd och beviljandet av det

Användning av strålning kräver tillstånd (säkerhetstillstånd), om inte något annat stadgas nedan. Säkerhetstillståndet beviljas av strålsäkerhetscentralen på ansökan.

Säkerhetstillstånd skall beviljas, om användningen av strålning uppfyller kraven enligt 2 § och om det i ansökan tillräckligt tillförlitligt påvisas

1) att det ändamål för vilket strålningen används och den plats där den används, strålkällorna samt de apparater och den utrustning som hänför sig till användningen av strålning,

2) användarorganisationen samt

3) arrangemangen för behandling av det radioaktiva avfall som verksamheten eventuellt ger upphov till

är sådana att strålning kan användas på ett säkert sätt.

Till säkerhetstillståndet kan fogas sådana villkor som behövs för att garantera säkerheten. Strålsäkerhetscentralen kan ändra tillståndsvillkoren efter att tillståndet har beviljats, om motiverade skäl med tanke på tryggande av säkerheten kräver det.

Närmare stadganden om ansökan om säkerhetstillstånd utfärdas genom förordning.

17 §
Funktioner som inte behöver säkerhetstillstånd

Säkerhetstillstånd behövs inte för

1) användning av icke-joniserande strålning,

2) användning av strålningsalstrande apparater som används som konsumtionsvaror,

3) användning av en strålningsalstrande apparat som på basis av sina säkerhetsegenskaper befriats från kravet på säkerhetstillstånd, (22.12.1994/1334)

4) användning av en strålkälla som orsakar så liten exponering för strålning att tryggande av säkerheten inte förutsätter särskilda övervakningsåtgärder, (22.12.1994/1334)

5) tillverkning av och handel med strålningsalstrande apparater som används som konsumtionsvaror och alstrar strålning på elektrisk väg samt för funktioner i samband med detta,

6) export av andra strålkällor än sådana som innehåller radioaktiva ämnen, eller (22.12.1994/1334)

7) transport av radioaktiva ämnen.

Utöver de funktioner som avses i 1 mom. 3 och 4 punkten kan Strålsäkerhetscentralen även befria annan användning av strålning från kravet på säkerhetstillstånd, om det på ett tillräckligt tillförlitligt sätt kan säkerställas att användningen inte medför men eller risker för hälsan. (22.12.1994/1334)

Det kan förordnas att användning av strålning som befriats från kravet på säkerhetstillstånd skall anmälas till Strålsäkerhetscentralen. (22.12.1994/1334)

18 §
Organisationsutredning

Till ansökningen om säkerhetstillstånd skall fogas en utredning om användarorganisationen (organisationsutredning), och i den skall anges en föreståndare som ansvarar för säkerheten vid användningen av strålning.

Med beaktande av arten och omfattningen av användningen av strålning samt förhållandena på den plats där strålningen används skall organisationsutredningen dessutom innehålla tillräckliga uppgifter om

1) vilken behörighet de personer har som deltar i användningen av strålning,

2) uppdrag som är viktiga med tanke på säkerheten vid användning av strålning och ansvarsfördelningen, samt

3) andra arrangemang i syfte att garantera säkerheten på den plats där strålning används.

Behörighetsvillkoren för den föreståndare som ansvarar för säkerheten vid användning av strålning och för andra som deltar i användningen av strålning fastställs av strålsäkerhetscentralen, som också skall se till att de uppfylls.

19 §
Ställande av säkerhet

Innehavaren av säkerhetstillstånd skall ställa en genom förordning angiven säkerhet för att kostnaderna för oskadliggörandet av radioaktivt avfall och eventuella åtgärder i syfte att rena omgivningen kommer att betalas, om

1) tillstånd beviljas för omfattande tillverkning och användning av eller handel med radioaktiva ämnen eller strålkällor som innehåller sådana ämnen, eller

2) verksamheten ger eller kan ge upphov till radioaktivt avfall och oskadliggörandet av det medför betydande kostnader.

Vad som sägs i 1 mom. gäller inte staten, kommuner, kommunalförbund eller andra med dem jämförbara offentligrättsliga samfund eller självständiga offentligrättsliga anstalter.

20 §
Säkerhetstillståndets giltighetstid

Säkerhetstillstånd beviljas tills vidare eller på viss tid.

Tillståndet upphävs när tillståndshavaren skriftligen meddelar att användningen av strålning har upphört och tillståndshavaren påvisar att han på ett godtagbart sätt har överlåtit eller oskadliggjort de radioaktiva ämnen som han hade i sin besittning.

Strålsäkerhetscentralen kan återkalla tillståndet, om

1) något av tillståndskraven inte längre uppfylls, eller

2) tillståndsvillkoren eller föreskrifter som tillsynsmyndigheterna har meddelat med stöd av denna lag har överträtts på ett sätt som på ett väsentligt sätt har äventyrat säkerheten vid användning av strålning.

Tillståndet upphör att gälla om tillståndshavaren avlider eller förlorar sin rättshandlingsförmåga eller, då tillståndshavaren är läkare, tandläkare, veterinär eller utövare av sjukvårdsyrke, mister rätten att utöva sitt yrke. Den föreståndare som ansvarar för säkerheten vid användningen av strålning skall då utan dröjsmål underrätta strålsäkerhetscentralen om saken.

6 kap

Produktsäkerhet och strålningsmätningar (22.12.1994/1334)

21 § (22.12.1994/1334)
Påvisande av att produkten överensstämmer med kraven

Den som importerar, saluför eller överlåter strålningsalstrande apparater, radioaktiva ämnen eller material som innehåller sådana ämnen, eller utrustning och övriga produkter som anknyter till säkerheten vid strålningsverksamhet (produkt) eller på annat sätt introducerar sådana på marknaden skall kunna visa att produkterna uppfyller de säkerhetskrav som uppställts för dem.

En importör, tillverkare eller försäljare kan förpliktas att meddela Strålsäkerhetscentralen sådana uppgifter om de produkter han marknadsför som är nödvändiga för säkerhetsövervakningen.

22 § (22.12.1994/1334)
Kontroll av produkter

För att verifiera att en produkt uppfyller kraven kan övervakningsmyndigheten kontrollera produkten. Om vid kontrollen uppdagas brister som inverkar på säkerheten är produktens importör eller den som annars introducerat produkten på marknaden skyldig att till myndigheten betala de kostnader som kontrollen förorsakar.

Om förbud mot att sälja eller överlåta en bristfällig produkt stadgas i 56 §.

23 § (22.12.1994/1334)
Strålningsmätningar

Mätningar för uppskattning av strålningsexponering och för tryggande av säkerheten skall utföras med en metod som påvisats vara tillförlitlig. Strålningsmätare eller mätuppställningar som används vid mätning av strålning skall vara ändamålsenligt kalibrerade.

Strålsäkerhetscentralen skall upprätthålla mätnormaler för säkerställande av strålningsmätningarnas tillförlitlighet.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om konstaterande av tillförlitligheten hos de mätningar som behövs för att strålningsexponeringen ska kunna bedömas och säkerheten garanteras samt om kalibrering av strålningsmätare och utrustning för mätning av strålningen. (22.5.2015/677)

7 kap

Strålningsalstrande apparater

24 §
Allmänna krav

En strålningsalstrande apparat, driftsstället samt de apparater och den utrustning som hör till den skall vara sådana att apparaten tryggt kan användas.

Strålsäkerhetscentralen fastställer de säkerhetskrav som skall beaktas vid planeringen av sådana byggnader, delar av byggnader och konstruktioner som inverkar på säkerheten vid användning av strålningsalstrande apparater.

25 §
Installering, reparation och underhåll

Endast den som har behövlig yrkesskicklighet och sakkunskap får installera, reparera och utföra service på strålningsalstrande apparater. Den som utför installerings-, reparations- eller servicearbeten är efter slutfört arbete skyldig att försäkra sig om att apparaten fungerar oklanderligt.

För installerings-, reparations- och servicearbeten krävs säkerhetstillstånd, om arbetet gäller

1) en apparat som sänder ut joniserande strålning och som används i medicinsk verksamhet,

2) en strålningsalstrande apparat då användningen av den kräver säkerhetstillstånd, eller

3) en strålningsalstrande apparat som befriats från kravet på säkerhetstillstånd, om det särskilt bestämts att installerings-, reparations- och servicearbeten på den är tillståndspliktiga. (22.12.1994/1334)

Utan säkerhetstillstånd får dock en apparats strålningsalstrande delar, delar som skyddar mot strålning eller med dessa jämförbara delar repareras och underhållas, utom då arbetet kan påverka säkerheten.

8 kap

Radioaktiva ämnen

26 §
Allmänna krav

Den plats där radioaktiva ämnen används eller förvaras skall vara sådan att ämnena kan användas på ett säkert sätt och att de inte kan hamna i händerna på utomstående.

Strålsäkerhetscentralen fastställer de säkerhetskrav som inverkar på säkerheten vid användningen av radioaktiva ämnen och som skall beaktas vid planeringen av laboratorier och andra lokaler.

27 §
Användningsbegränsningar

Endast av särskilda motiverade skäl och med strålsäkerhetscentralens tillstånd får radioaktiva ämnen blandas med eller fogas till konsumtionsvaror som inte används som strålkällor enligt denna lag.

Radioaktiva ämnen får inte användas i livsmedel, kosmetika, leksaker eller motsvarande konsumtionsvaror.

Införsel och utförsel av konsumtionsvaror som avses i 1 mom. är tillåten endast med tillstånd som strålsäkerhetscentralen beviljat i enlighet med 1 mom. Införsel och utförsel av konsumtionsvaror som strider mot 2 mom. är förbjuden. (23.12.1998/1142)

28 §
Överlåtarens utredningsplikt (22.12.1994/1334)

Om någon överlåter radioaktiva ämnen och användningen av dem kräver säkerhetstillstånd, är överlåtaren skyldig att försäkra sig om att mottagaren har säkerhetstillstånd för innehav av radioaktiva ämnen.

Den som exporterar radioaktiva ämnen till ett land som är medlem av Europeiska unionen skall på förhand säkerställa att mottagaren av ämnena uppfyller kraven i Europeiska gemenskapernas rättsakter och landets lagstiftning om innehav och användning av radioaktiva ämnen och hantering av radioaktivt avfall. Om export av radioaktiva ämnen stadgas närmare genom förordning. (22.12.1994/1334)

29 §
Transport av radioaktiva ämnen

En innehavare av säkerhetstillstånd som överlåter radioaktiva ämnen för transport eller importerar sådana ämnen är för sitt vidkommande skyldig att sörja för att

1) transportförpackningen uppfyller de säkerhetskrav som ställs på den,

2) transportsättet är ändamålsenligt med tanke på säkerheten,

3) den som utför transporten har fått den information och de anvisningar som behövs med tanke på transportsäkerheten, samt att

4) förhandsanmälan om transporten har gjorts på tillbörligt sätt, om det med stöd av denna eller någon annan lag stadgas eller bestäms att en sådan anmälan skall göras.

30 §
Tillståndshavarens ansvar för transportskador

En innehavare av säkerhetstillstånd som försummar de skyldigheter som nämns i 29 § är ansvarig för att en skada som uppkommer under transport av radioaktiva ämnen ersätts.

Om det visas att skadan väsentligen har berott på någon annan orsak än tillståndshavarens försummelse, bestäms skadeståndsansvaret enligt skadeståndslagen (412/74).

Är tillståndshavarens försummelse ringa och kan den inte anses ha bidragit till att skadan uppkommit, får domstolen befria tillståndshavaren från det ansvar som nämns i 1 mom.

Med tillståndshavare avses vid tillämpningen av denna paragraf även den som är skyldig att ansöka om säkerhetstillstånd.

31 §
Iakttagande av andra författningar

Vid transport av radioaktiva ämnen skall utöver denna lag iakttas vad som annars stadgas eller bestäms om transport av farliga ämnen.

8 a kap (22.12.2005/1179)

Slutna strålkällor med hög aktivitet

31 a § (22.12.2005/1179)
Definitioner

Med strålkällsdirektivet avses Europeiska unionens råds direktiv 2003/122/EURATOM om kontroll av slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet och herrelösa strålkällor.

Med sluten strålkälla med hög aktivitet (strålkälla) avses en strålkälla som innehåller en eller flera radionuklider vars aktivitet vid tidpunkten för tillverkningen, eller om aktiviteten vid den tidpunkten inte är känd, när den först släpps ut på marknaden, uppgår till minst det värde som framgår av bilaga 1 till strålkällsdirektivet. Strålkällans struktur förhindrar vid normal användning att det radioaktiva ämnet sprids ut i miljön.

31 b § (22.12.2005/1179)
Ansökan om och beviljande av säkerhetstillstånd

Till ansökan om säkerhetstillstånd för användning av slutna strålkällor med hög aktivitet skall fogas en redogörelse för hur kraven i 16 och 18 § i denna lag uppfylls. Redogörelsen skall i synnerhet innehålla uppgifter om

1) strålkällorna och deras behållare samt de anordningar som hänför sig till användningen av strålkällorna,

2) det kvalitetssystem som hänför sig till användningen och underhållet av strålkällorna samt de förfaringssätt som används inom kvalitetsledningen,

3) underhållet av strålkällorna och behållarna samt de anordningar som hänför sig till användningen av strålkällorna,

4) förfarandet i nödsituationer och situationer där säkerheten äventyras allvarligt, samt

5) de åtgärder som har vidtagits för oskadliggörande av strålkällor som tas ur bruk, inklusive åtgärder med vilka strålkällan kan returneras till tillverkaren eller leverantören eller överlåtas till en godkänd anläggning.

Tillstånd till användning av strålkällor som avses i 31 f § kan beviljas endast om en sådan säkerhet som avses i 19 § har ställts.

Vid beviljandet av säkerhetstillstånd skall Strålsäkerhetscentralen uppställa villkor som är nödvändiga för att säkerhetskraven skall uppfyllas.

31 c § (22.12.2005/1179)
Användning av strålkällor

Verksamhetsutövare skall vid användning av slutna strålkällor med hög aktivitet särskilt noggrant

1) säkerställa strålkällornas täthet med adekvata, regelbundna tester,

2) kontrollera regelbundet strålkällorna och deras placering,

3) skydda strålkällorna mot lagstridig verksamhet, försvinnande och skador,

4) vidta åtgärder med de medel som står till förfogande för att garantera trygga förhållanden och vid behov återställa dem när en strålkälla har skadats, försvunnit eller utsatts för lagstridig verksamhet, samt

5) kassera en strålkälla som inte längre behövs genom att returnera den till tillverkaren eller leverantören eller överlåta den till en godkänd anläggning eller en annan verksamhetsutövare som har behörigt tillstånd.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare säkerhetsföreskrifter om hur kraven enligt 1 mom. kan uppfyllas. (22.5.2015/677)

31 d § (22.12.2005/1179)
Identifiering av strålkällor

Varje sluten strålkälla med hög aktivitet skall vara försedd med ett unikt identifieringsnummer, som själva strålkällan märks med på ett så hållbart sätt som möjligt och som ingraveras eller stämplas på strålkällans behållare.

Strålkällans tillverkare ansvarar för identifieringen.

Den som importerar en sluten strålkälla med hög aktivitet är skyldig att försäkra sig om att strålkällan har identifierats i enlighet med de krav som bestäms i 1 mom. Det är förbjudet att importera en oidentifierad strålkälla.

31 e § (22.12.2005/1179)
Export och import utanför Europeiska unionen

Export eller import av en sluten strålkälla eller strålkällor med hög aktivitet till eller från ett land utanför Europeiska unionen skall i fråga om varje parti på förhand godkännas av Strålsäkerhetscentralen. Närmare bestämmelser om förfarandet för godkännande utfärdas genom förordning av statsrådet.

En sluten strålkälla med hög aktivitet får inte exporteras till ett land som inte har tillräcklig beredskap med avseende på teknik, lagstiftning och administration för att garantera säkerheten i fråga om strålkällan och dess användning.

31 f § (22.12.2005/1179)
Ställande av säkerhet

Verksamhetsutövaren skall ställa säkerhet enligt 19 §, om aktiviteten hos en sluten strålkälla med hög aktivitet överskrider den aktivitetsnivå som anges i bilaga 1 till strålkällsdirektivet hundra gånger eller mer. Säkerhet behöver dock inte ställas för en strålkälla vars halveringstid är kortare än 150 dagar.

Strålsäkerhetscentralen bestämmer säkerhetens omfattning separat för varje strålkälla. Säkerhetsbeloppet består av en fast grundavgift och en tilläggsavgift som fastställs för strålkällan utgående från den typ av radioaktivt ämne som strålkällan innehåller och strålkällans aktivitet.

Säkerhetsbeloppet avrundas till närmaste tusen euro. Säkerheten skall vara en bankgaranti eller kreditförsäkring eller en genom förordning av statsrådet angiven säkerhet som i fråga om hur betryggande den är kan jämställas med dem.

31 g § (22.12.2005/1179)
Bemyndigande

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om

1) de uppgifter om strålkällan och identifieringen av den som skall levereras tillsammans med varje sluten strålkälla med hög aktivitet samt om förseende av strålkällan med en varning för risk för strålning,

2) verksamhetsutövarens skyldighet att rapportera till tillsynsmyndigheten om de slutna strålkällor med hög aktivitet som verksamhetsutövaren ansvarar för,

3) hur staten skall vidta nödvändiga åtgärder för oskadliggörande av radioaktivt avfall, om det för tillfället inte finns någon sådan godkänd anläggning som avses i 10 § 3 mom., samt

4) grunderna för fastställande av en sådan säkerhet som avses i 31 f §.

Genom förordning av statsrådet kan bestämmelser också utfärdas om justering av grunderna för fastställande av säkerhet i det fall att förhållandena förändras väsentligt. Samtidigt skall vid behov föreskrivas om den tid inom vilken tidigare ställda säkerheter skall kompletteras i enlighet med de justerade grunderna.

De aktivitetsnivåer för radionuklider som avses i bilaga 1 till strålkällsdirektivet publiceras i Strålsäkerhetscentralens föreskriftssamling.

9 kap (23.12.1998/1142)

Strålningsarbete

32 § (23.12.1998/1142)
Skydd för strålningsarbetare (24.9.2017/172)

Verksamhetsutövaren ska planera och genomföra skyddet för strålningsarbetare enligt följande principer:

1) den strålning som strålningsarbetarna utsätts för och de faktorer som inverkar på den, med beaktande även av arbetsförhållanden som avviker från det normala, utreds på förhand,

2) arbetsställena indelas vid behov i kontrollerade områden och övervakade områden, samt

3) de strålningsarbetare vars exponering för strålning ska övervakas individuellt klassificeras så att de placeras i en särskild kategori (kategori A).

(24.9.2017/172)

Bestämmelser om grunderna för klassificeringen av arbetstagarna och övervakningen av exponeringen för strålning utfärdas genom förordning av statsrådet. Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om de arrangemang på arbetsplatserna som krävs för att arbetstagarna ska kunna skyddas. (22.5.2015/677)

32 a § (22.12.2005/1179)
Godkännande av dosimetritjänst

Dosimetritjänst som avses i 12 § skall godkännas av Strålsäkerhetscentralen innan verksamheten inleds.

Kriterier för godkännande av dosimetritjänsten är mätningsmetodernas lämplighet, mätningspersonalens kompetens samt nivån på det kvalitetssystem som används vid styrningen av verksamheten. Dosimetritjänsten godkänns för viss tid, högst fem år i sänder. (22.5.2015/677)

I fråga om tillsynen över en godkänd dosimetritjänst gäller bestämmelserna i 53 §.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om verksamheten inom dosimetritjänsten. (22.5.2015/677)

33 § (23.12.1998/1142) (24.9.2017/172)
Övervakning av hälsotillståndet

I fråga om övervakning av hälsotillståndet hos strålningsarbetare gäller vad som i lagen om företagshälsovård (1383/2001) eller med stöd av den bestäms om hälsoundersökningar av arbetstagare i arbete som medför särskild risk för insjuknande. För övervakningen av hälsotillståndet hos strålningsarbetare som hör till kategori A ska det dessutom utses en läkare (företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning). I lagen om godkännande som läkare som utför övervakning av hälsotillståndet hos strålningsarbetare i kategori A (170/2017) finns bestämmelser om behörighetskraven för företagsläkare förtrogna med effekterna av strålning.

En läkare som avses i 1 mom. har särskilt till uppgift att

1) innan arbetet inleds samt minst en gång om året medan arbetet pågår konstatera att en strålningsarbetare som placeras i kategori A är lämplig för arbetet, samt att

2) ge utlåtande om under vilka förutsättningar en strålningsarbetare fortfarande kan vara sysselsatt i strålningsarbete i samma eller motsvarande uppgift, om arbetstagarens exponering för strålning konstateras eller misstänks ha överstigit det föreskrivna maximivärdet.

Verksamhetsutövaren svarar för att en företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning får den information och de utredningar om förhållandena på arbetsplatsen som läkaren behöver för att utföra sina uppgifter.

33 a § (23.12.1998/1142)
Förbud mot att låta utföra strålningsarbete

Om en arbetstagare av hälsoskäl inte lämpar sig för kategori A, får arbetstagaren inte placeras i denna kategori eller anvisas en motsvarande uppgift.

33 b § (23.12.1998/1142)
Arbetstagarens rättigheter

Arbetstagaren skall på begäran få den ansvarige läkarens skriftliga utlåtande om arbetstagarens lämplighet för kategori A. Om verksamhetsutövaren påvisar att en arbetstagare av hälsoskäl skall flyttas från en uppgift som hör till kategori A till en annan uppgift, skall arbetstagaren på begäran ges ett skriftligt intyg även om detta.

En arbetstagare har rätt att få ett ärende som avses i 1 mom. och som gäller honom eller henne prövad av strålsäkerhetscentralen. Verksamhetsutövaren skall informera arbetstagaren om denna rätt.

Strålsäkerhetscentralen skall behandla ärendet utan dröjsmål. Ändring i strålsäkerhetscentralens avgörande får inte sökas genom besvär.

33 c § (23.12.1998/1142)
Exponering som överstiger maximivärdet

Om det på grundval av en utredning om exponeringsförhållandena är sannolikt att en arbetstagare har utsatts för strålning som överstiger det föreskrivna maximivärdet, är arbetstagaren skyldig att delta i en undersökning som är nödvändig för att utreda exponeringen och dess verkningar.

En arbetstagare får inte sägas upp på den grunden att arbetstagaren har utsatts för strålning som överstiger maximivärdet.

34 § (23.12.1998/1142)
Dosregister

För att kontrollera att principen om individuellt skydd och optimeringsprincipen enligt 2 § följs skall strålsäkerhetscentralen föra ett register med uppgifter om hur arbetstagare som är sysselsatta i strålningsarbete utsätts för strålning (dosregister). I dosregistret skall införas identifieringsuppgifter för varje arbetstagare samt uppgifter om strålningsarbetets art, metoderna för övervakning av exponeringen för strålning och faktorer som påverkar exponeringen för strålning samt om resultaten av bestämningen av exponeringen för strålning.

Verksamhetsutövaren svarar för att de uppgifter som skall införas i registret och resultaten av övervakningen av exponeringen för strålning tillställs strålsäkerhetscentralen specificerade på det sätt som centralen bestämmer så att varje arbetstagares exponering för strålning kan bestämmas.

Utan arbetstagarens samtycke får uppgifter om arbetstagarens exponering för strålning utlämnas till den ansvarige läkare som avses i 33 § och den som bedriver den verksamhet som medför exponering för strålning. Uppgifter får lämnas ut till en verksamhetsutövare i en medlemsstat i Europeiska unionen, om detta är nödvändigt för att förpliktelsen för arbetsgivaren att följa exponeringen för strålning skall kunna uppfyllas.

För förvaringstiden för arbetstagares identifieringsuppgifter i dosregistret gäller 34 b § om förvaringstiden för arbetstagares hälsouppgifter.

34 a § (23.12.1998/1142)
Journal

För varje arbetstagare i kategori A skall för följandet av hans eller hennes hälsotillstånd upprättas ett register (journal), där de vid hälsokontrollen insamlade uppgifterna lagras. I journalen skall ingå de med tanke på hälsokontrollen nödvändiga uppgifterna om arbetstagarens tidigare arbetsuppgifter och anställningsförhållanden samt resultaten av övervakningen av arbetstagarens exponering för strålning.

Utan arbetstagarens samtycke får uppgifter i journalen lämnas till strålsäkerhetscentralen. Den som bedriver verksamhet som medför exponering för strålning skall ges sådana uppgifter som verksamhetsutövaren behöver för att fullgöra de förpliktelser som enligt denna lag ankommer på verksamhetsutövaren.

Den ansvarige läkaren skall ombesörja att ordnandet och uppdateringen av journalen sköts på behörigt sätt. När den ansvarige läkaren byts ut skall journalen överlåtas till efterföljaren.

34 b § (23.12.1998/1142)
Behandling och förvaring av hälsouppgifter

Journaluppgifter skall behandlas som sekretessbelagda uppgifter.

Journalerna skall kontinuerligt uppdateras så länge en arbetstagare tillhör kategori A. Därefter skall journalen sparas tills arbetstagaren fyller eller skulle ha fyllt 75 år. Journalen skall i samtliga fall sparas tills 30 år har förflutit sedan det arbete som medförde exponering för strålning upphörde.

35 § (23.12.1998/1142)
Strålningsarbete utomlands

En finsk arbetsgivare vars finska arbetstagare är sysselsatt i strålningsarbete utomlands är skyldig att säkerställa att uppgifter om den exponering för strålning som arbetstagaren utsätts för meddelas till dosregistret.

36 § (23.12.1998/1142)
Utbildning och handledning för arbetstagarna

Arbetstagarna skall ges utbildning och handledning för sina uppgifter i enlighet med verksamhetens art och förhållandena på arbetsplatsen. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid kunskap om strålningens men för hälsan och arbetssätt där säkerheten betonas så att onödig exponering för strålning och händelser som leder till avvikande stor exponering för strålning kan förhindras.

Arbetstagarna skall handla enligt anvisningarna och även i övrigt enligt vad som ankommer på dem sörja för sitt eget och andras strålskydd.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om omfattningen av skyldigheten enligt 1 mom. (22.5.2015/677)

37 § (23.12.1998/1142)
Åldersgränser

Den som är sysselsatt i strålningsarbete skall ha fyllt 18 år. Yngre personer, som dock inte får vara under 16 år, kan delta i användningen av strålkällor i den omfattning som är nödvändig för deras yrkesutbildning.

37 a § (23.12.1998/1142)
Ansvar för utomstående företags arbetstagare

Verksamhetsutövarens ansvar för skydd, övervakning av exponering för strålning och hälsokontroll för arbetstagare enligt vad som bestäms i detta kapitel gäller också de arbetstagare och självständiga näringsidkare som utan att vara anställda av verksamhetsutövaren deltar i strålningsarbete som verksamhetsutövaren låter utföra.

Det utomstående företaget ansvarar i egenskap av arbetsgivare för att deras arbetstagare har fått utbildning och handledning för sina uppgifter enligt 36 §. Dessutom är arbetsgivaren skyldig att säkerställa att skyddet, övervakningen av exponering för strålning och hälsokontrollen för arbetstagarna har ordnats på behörigt sätt.

10 kap (23.12.1998/1142)

Medicinsk användning av strålning

38 § (23.12.1998/1142)
Grunderna för medicinsk användning av strålning

Med medicinsk användning av strålning avses verksamhet där joniserande strålning med avsikt riktas mot människokroppen eller en del av kroppen

1) för undersökning eller behandling av en sjukdom, eller

2) på grund av en medicinsk undersökning eller någon annan medicinsk åtgärd.

De högsta värden för exponering för strålning som fastställs med stöd av denna lag tillämpas inte på sådan strålning som den som undersöks eller behandlas utsätts för. Exponeringen skall vara medicinskt berättigad och den skall begränsas till en sådan mängd som skall anses nödvändig för att det avsedda undersöknings- eller behandlingsresultatet skall nås.

39 § (23.12.1998/1142)
Kliniskt ansvar

Den läkare som bär det kliniska ansvaret för den åtgärd som medför exponering för strålning svarar för att åtgärden är medicinskt berättigad och för optimeringen av den samt för egen del för den kliniska utvärderingen av resultaten av åtgärden. Kliniskt ansvar förutsätter att läkaren har behörighet att ta det kliniska ansvar som följer av åtgärdens art.

Till det kliniska ansvaret hör att innan en åtgärd vidtas sörja för att följande förfaranden har skötts på tillbörligt sätt:

1) väsentlig information om tidigare undersökningar och behandling har inhämtats,

2) den som vidtar åtgärden har getts specialanvisningar som behövs för optimering av åtgärden, samt

3) patienten eller andra delaktiga har getts information om sådana eventuella men för hälsan som exponeringen för strålning medför.

Verksamhetsutövaren svarar för att förfarandena för att utse den som bär det kliniska ansvaret och för överföring av ansvaret är klart ordnade.

39 a § (23.12.1998/1142)
Ordination av åtgärder

Den läkare som ger remiss till en åtgärd som medför exponering för strålning skall för egen del bedöma om åtgärden är berättigad. För detta skall läkaren inhämta tillgänglig väsentlig information om tidigare undersökningar och behandling samt, om bedömningen av huruvida åtgärden är berättigad förutsätter det, enligt behov konsultera sakkunniga innan remissen ges.

39 b § (23.12.1998/1142)
Vidtagandet av åtgärder

Den som vidtar en åtgärd som medför exponering för strålning skall ha sådan behörighet och erfarenhet som åtgärdens art förutsätter. Verksamhetsutövaren skall också se till att ansvaret och förfarandena som gäller vidtagandet av åtgärden är klart ordnade.

Innan strålning riktas mot en människa är den som vidtar åtgärden skyldig att säkerställa särskilt att

1) strålkällans varnings- och skyddssystem är i skick och att den utrustning som skall användas fungerar oklanderligt,

2) patienten är skyddad på behörigt sätt och att exponeringen för strålning är begränsad till de kroppsdelar mot vilka avsikten är att rikta strålningen, och att

3) det radioaktiva ämne som ges patienten är kontrollerat på behörigt sätt.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om detaljerna vid fullgörande av skyldigheterna enligt 2 mom. (22.5.2015/677)

39 c § (23.12.1998/1142)
Klinisk auditering

Verksamhetsutövaren är skyldig att ordna systematisk utvärdering (klinisk auditering) av medicinsk användning av strålning, varvid

1) den undersöknings- och vårdpraxis som iakttagits, exponeringen för strålning samt undersöknings- och behandlingsresultaten utreds,

2) dessa jämförs med praxis som konstaterats vara bra, samt

3) åtgärder som bedömts vara nödvändiga för att utveckla praxisen och förhindra omotiverad exponering för strålning presenteras.

40 § (23.12.1998/1142)
Kvalitetssäkring

Verksamhetsutövaren är skyldig att vidta planerade och systematiska åtgärder för att säkerställa att strålkällorna samt den utrustning och de instrument som hör till dem är i skick och att de anvisningar och förfaranden som gäller användningen av dem är korrekta.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om genomförande av kvalitetssäkring. (22.5.2015/677)

41 § (23.12.1998/1142)
Bemyndigande

Närmare bestämmelser om grunderna och kraven för medicinsk användning av strålning utfärdas genom social- och hälsovårdsministeriets beslut. Genom social- och hälsovårdsministeriets beslut bestäms särskilt om

1) screeningundersökningar, där strålning riktas mot symtomfria personer,

2) användning av strålning i sådana medicinska åtgärder där strålning riktas mot en person utan att denne förväntas få direkt hälsomässig nytta av exponeringen,

3) krav på den strålskyddsutbildning som det kliniska ansvaret förutsätter,

4) de förfaranden som används vid klinisk auditering samt om grunderna för bestämmandet av jämförelsenivåerna och jämförelsevärdena, samt

5) registrering och rapportering av uppgifter om åtgärder som medför exponering för strålning, så att åtgärderna och den exponering för strålning, som de medför kan bestämmas i efterhand och sammandrag göras av dem.

Social- och hälsovårdsministeriet kan bemyndiga strålsäkerhetscentralen att meddela de detaljerade begränsningar som 2 punkten förutsätter samt att bestämma de jämförelsenivåer och jämförelsevärden som avses i 4 punkten.

11 kap

Icke-joniserande strålning

42 § (15.6.2012/326)
Exponering för strålning

Bestämmelser om de krav som måste uppfyllas för att användning av strålning och annan verksamhet som medför exponering för strålning ska kunna godtas finns i 2 §. Närmare bestämmelser om maximivärdena för befolkningens exponering för icke-joniserande strålning utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Vad som i 6 kap. bestäms om produktsäkerhet och strålningsmätningar och i 7 kap. om strålningsalstrande apparater gäller inte apparater som alstrar icke-joniserande strålning, om den exponering för strålning som de orsakar uppgår till högst en tiondel av maximivärdena för icke-joniserande strålning som befolkningen exponeras för.

Särskilda bestämmelser gäller för apparater som alstrar icke-joniserande strålning och ultraljud och som används i arbetet, för produkter och utrustning för hälso- och sjukvård samt i fråga om vidtagande av sådana av läkare ordinerade åtgärder som medför exponering för icke-joniserande strålning.

43 § (15.6.2012/326)
Förebyggande av de men för hälsan som erbjudande av solarietjänster medför

Solarietjänster får inte tillhandahållas befolkningen på ett sätt som medför men för hälsan.

Verksamhetsutövare som tillhandahåller solarietjänster ska se till att personer under 18 år inte utsätter sig för ultraviolett strålning i solarium.

Vad som bestäms i 2 mom. gäller inte exponering som sker på ordination av läkare för vård av sjukdom, diagnostisering eller medicinsk forskning med ultraviolett strålning.

44 § (15.6.2012/326)
Användning av solarieapparater

Verksamhetsutövaren ska för den plats där en för allmänheten tillgänglig solarieapparat används utse en ansvarig person som har fyllt 18 år och fått ändamålsenlig introduktion. Den ansvariga personen ska vid behov ge kunden handledning i hur ögonen ska skyddas och i annan säker användning av solarieapparaten samt övervaka att personer under 18 år inte har möjlighet att använda solarieapparaten. Vid behov ska den ansvariga personen kontrollera åldern på den som använder en solarieapparat.

Verksamhetsutövaren ska dessutom se till att information om de risker som överexponering för ultraviolett strålning i solarieapparater medför och om begränsning av sådan exponering finns synligt framlagd på den plats där en solarieapparat används.

44 a § (15.6.2012/326)
Tillsyn över solarieapparater

De myndigheter som styr och övervakar efterlevnaden av hälsoskyddslagen (763/1994) samt Strålsäkerhetscentralen har trots bestämmelserna om sekretess rätt att utbyta uppgifter om verksamhetsutövare som behövs för tillsynen och styrningen av den och som gäller tillsynen över solarier. I fråga om personuppgifter gäller rätten att få uppgifter endast nödvändiga uppgifter.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kontrollerar vid inspektioner i samband med tillsynen enligt hälsoskyddslagen följande saker:

1) att en solarieapparat placerats eller dess användning förhindras så att personer under 18 år inte kan använda apparaten utan att personalen märker det,

2) att den ansvariga person som avses i 44 § 1 mom. är på plats,

3) att kunderna ges handledning,

4) att information om riskerna med att exponeras för ultraviolett strålning i solarieapparater och om begränsning av sådan exponering finns synligt framlagd i en solarieapparats omedelbara närhet,

5) att kundernas ögon skyddas,

6) att solarieapparaten har en tidsinställning,

7) solarieapparatens namn och typ, och

8) solarielampornas namn och typ.

44 b § (15.6.2012/326)
Inspektionsprotokoll och avhjälpande av brister eller försummelser

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ska föra protokoll över de inspektioner som avses i 44 a §. I protokollet antecknas de observationer som gjorts vid inspektionen. Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ska lämna en kopia av inspektionsprotokollet eller motsvarande uppgifter till Strålsäkerhetscentralen.

Strålsäkerhetscentralen kan vidta åtgärder enligt denna lag för att brister eller försummelser som hälsoskyddsmyndigheten observerat ska bli avhjälpta.

12 kap

Naturlig strålning

45 §
Utredning av exponeringen för strålning

Den som i näringsverksamhet eller med sådan jämförbar verksamhet använder naturligt jord- och stenmaterial eller annat naturligt material eller material som har uppkommit till följd av att sådant material har använts, är skyldig att på det sätt som strålsäkerhetscentralen godkänner reda ut den exponering för strålning som verksamheten medför, om det visar sig eller med fog kan misstänkas att verksamheten är strålningsverksamhet. Detsamma gäller en arbetsgivare, om det i hans arbetslokaler eller andra arbetsplatser konstateras eller med fog kan misstänkas att människor utsätts för naturlig strålning som är eller kan vara hälsovådlig.

Strålsäkerhetscentralen har rätt att bestämma att en i denna paragraf nämnd utredning skall utföras, om den som är skyldig att utföra utredningen inte annars gör det.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om utredning av exponeringen för strålning enligt denna paragraf. (22.5.2015/677)

46 §
Begränsning av exponeringen för strålning

När en i 45 § nämnd utredning har gjorts skall strålsäkerhetscentralen vid behov meddela föreskrifter om en begränsning av exponeringen för strålning.

47 §
Organisationsutredning

Om det arbete som utförs på den plats där verksamhet som avses i 45 § bedrivs är strålningsarbete som avses i 32 §, är verksamhetsutövaren skyldig att lämna en utredning om de arrangemang som har vidtagits i syfte att trygga säkerheten. Vad som i 18 § stadgas om den organisationsutredning som gäller användning av strålning gäller i tillämpliga delar även denna utredning, förordnandet av en föreståndare som ansvarar för strålsäkerheten och behörighetskraven.

48 §
Radon i rumsluften

Maximivärden för radonhalten i rumsluften fastställs av social- och hälsovårdsministeriet.

Närmare bestämmelser om begränsningen och övervakningen av den exponering för strålning som förorsakas av radioaktiva ämnen i hushållsvatten utfärdas genom socialoch hälsovårdsministeriets beslut. (23.12.1998/1142)

49 §
Bemyndigande att utfärda förordning

Närmare stadganden om tillsynen över exponering för naturlig strålning utfärdas genom förordning.

13 kap

Radioaktivt avfall

49 a § (28.6.2013/500)
Den ledande principen i avfallshanteringen

Mängden radioaktivt avfall som genereras vid användningen av strålning och annan strålningsverksamhet ska hållas så liten som det är praktiskt möjligt utan att genomförandet av de allmänna principerna enligt 2 § äventyras.

50 §
Verksamhetsutövarens ombesörjningsplikt

Verksamhetsutövaren än skyldig att sörja för att behövliga åtgärder vidtas för att oskadliggöra det radioaktiva avfall som uppkommer vid verksamheten.

När verksamhetsutövaren hanterar radioaktivt avfall är han skyldig att sörja för att utsläpp av radioaktiva ämnen i omgivningen har begränsats på ett tillräckligt effektivt sätt. Om radioaktiva ämnen sprids i omgivningen på ett sådant sätt att ett avvärjande av de men för hälsan eller miljön som de medför kräver åtgärder i syfte att rena omgivningen, är verksamhetsutövaren skyldig att sörja för att åtgärderna vidtas.

Om verksamhetsutövaren utnyttjar naturtillgångar som innehåller radioaktiva ämnen, är han under pågående verksamhet och då han upphör med den skyldig att sörja för att det radioaktiva avfallet inte orsakar men för hälsan eller miljön.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om innehållet i ombesörjningsplikten enligt denna paragraf. (22.5.2015/677)

51 §
Sekundär ombesörjningsplikt

Om verksamhetsutövaren inte uppfyller sin ombesörjningsplikt enligt 50 §, är staten skyldig att sköta om att behövliga åtgärder vidtas i syfte att oskadliggöra det radioaktiva avfallet och rena omgivningen.

Staten är också skyldig att vidta de åtgärder som avses i 1 mom., om avfallets ursprung inte är känt eller den verksamhetsutövare som ombesörjningsplikten gäller inte står att finna.

Genom förordning stadgas om hur staten skall sköta de uppgifter som avses i 1 mom.

Verksamhetsutövaren och andra som har varit med om att åstadkomma eller behandla radioaktiva ämnen eller radioaktivt avfall är skyldiga att ersätta staten för kostnaderna för de åtgärder som behövs för att oskadliggöra avfallet och rena omgivningen. Stadganden om uppbörd av kostnadsersättning finns i 69 §. För ersättandet skall i första hand användas den säkerhet som avses i 19 §, om en sådan har ställts.

52 §
Överlåtarens utredningsplikt

Om innehavet av radioaktivt avfall förutsätter säkerhetstillstånd, är den som överlåter sådant avfall skyldig att försäkra sig om att mottagaren har säkerhetstillstånd som berättigar till innehav av avfallet.

52 a § (22.12.1994/1334)
Import, export och transitering

Radioaktivt avfall eller material som innehåller radioaktivt avfall får importeras, exporteras eller transporteras genom finskt område endast under förutsättning att varje förflyttning av avfall på förhand godkänts av Strålsäkerhetscentralen.

Radioaktivt avfall får inte exporteras till ett land som inte har tillräcklig beredskap med avseende på teknik, lagstiftning och administration för att hantera radioaktivt avfall.

En strålkälla som tagits ur bruk och som är tillverkad utanför Finland får inte föras in i Finland som radioaktivt avfall. (22.12.2005/1179)

Transport av radioaktivt avfall ska ske i enlighet med de förfaranden som anges i rådets direktiv 2006/117/Euratom om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle, nedan direktivet om kärnavfallstransporter. (21.11.2008/718)

Utöver det som anges i artikel 17 i direktivet om kärnavfallstransporter offentliggör Strålsäkerhetscentralen den version av standarddokumentet som avses i artikeln i sin föreskriftssamling. (21.11.2008/718)

14 kap

Tillsynsbefogenheter

53 §
Inspektionsrätt och rätt till information

För den tillsyn som förutsätts i denna lag och i stadganden och bestämmelser som utfärdas med stöd av den har strålsäkerhetscentralen rätt att

1) inspektera och följa sådan verksamhet som avses i denna lag och som medför hälsovådlig exponering för strålning samt att få tillträde till den plats där verksamheten bedrivs,

2) utföra sådana försök och mätningar som tillsynen förutsätter, ta och få nödvändiga prov samt att på den plats där verksamheten bedrivs eller i närheten av den placera apparater som behövs för tillsynen,

3) få sådana anmälningar, upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen, samt

4) förplikta innehavaren av säkerhetstillstånd att hålla en med tanke på tillsynen behövlig bokföring över de strålkällor som han innehar samt över anskaffning och överlåtelse av sådana samt att göra anmälan om dem till strålsäkerhetscentralen.

När gruvmyndigheten har beviljat tillstånd enligt 9 § i gruvlagen till malmletning som har som mål att lokalisera och undersöka fyndigheter av uran eller torium har Strålsäkerhetscentralen i syfte att garantera strålsäkerheten rätt att i behövlig omfattning granska och övervaka malmletningsområdet och dess omgivning. Strålsäkerhetscentralen har rätt att genomföra de behövliga gransknings- och övervakningsåtgärderna också då andra gruvmineraler bryts och hanteras med stöd av ett gruvtillstånd enligt 16 § i gruvlagen och verksamheten har eller kan ha verkningar för strålsäkerheten i omgivningen. (22.5.2015/677)

54 §
Föreskrifter

Strålsäkerhetscentralen och den som utför i 53 § 1 punkten nämnd inspektion har rätt att vid behov meddela föreskrifter om säkerheten vid strålningsverksamhet och vid oskadliggörandet av radioaktivt avfall. När en föreskrift meddelas skall en tid sättas ut inom vilken föreskriften skall iakttas. Om föreskriften meddelas av den som utför inspektionen, skall saken hänskjutas till strålsäkerhetscentralen, om verksamhetsutövaren skriftligen begär det.

55 §
Avbrytande eller begränsande av verksamheten

Är verksamheten uppenbart hälsovådlig eller medför den risk för hälsan, kan strålsäkerhetscentralen besluta att verksamheten skall avbrytas eller begränsas så att den uppfyller kraven i denna lag.

Tål saken inte dröjsmål, har den som utför inspektionen rätt att bestämma att verksamheten skall avbrytas eller begränsas, och verksamhetsutövaren måste då omedelbart följa beslutet. Den som utför inspektionen skall i detta fall utan dröjsmål hänskjuta saken till strålsäkerhetscentralen.

Beslut om avbrytande eller begränsande av verksamheten är i kraft tills verksamhetsutövaren visar eller det på annat sätt konstateras att verksamheten kan bedrivas enligt de krav som ingår i denna lag eller som har föreskrivits med stöd av den.

56 § (22.12.1994/1334)
Försäljnings- och överlåtelseförbud

Om en produkt som avses i 21 § inte uppfyller uppställda säkerhetskrav har övervakningsmyndigheten rätt att förbjuda att den säljs eller på annat sätt överlåts.

57 §
Information från andra myndigheter

Utan hinder av vad som stadgas om hemlighållande av ärenden eller handlingar har den myndighet som övervakar att denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser följs rätt att av andra myndigheter få sådana uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen.

58 §
Handräckning

Polisen och tullmyndigheterna skall, om så behövs, lämna tillsynsmyndigheterna handräckning vid tillsynen över att denna lag samt stadganden och bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas. Stadganden om tullmyndigheternas särskilda uppgifter vid tillsynen över att denna lag iakttas skall vid behov utfärdas genom förordning.

15 kap

Tvångsmedel och påföljder

59 §
Vite och hot om tvångsutförande

Om någon tredskas och inte uppfyller sina skyldigheter enligt denna lag eller stadganden och bestämmelser som utfärdats med stöd av den, kan strålsäkerhetscentralen förplikta honom att uppfylla dem genom att utsätta vite eller vid äventyr att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts eller användningen av strålkällan förbjuds.

Strålsäkerhetscentralen dömer ut vitet.

Kostnaderna för en åtgärd som myndigheten låtit vidta betalas på förhand av statens medel och indrivs hos den försumlige enligt lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

60 § (21.4.1995/594)
Hänvisningsbestämmelser om straff (24.5.2002/418)

Om straff för användning av strålning på ett sådant sätt att gärningen är ägnad att framkalla allmän fara för liv eller hälsa stadgas i 34 kap. 4, 5, 7 och 8 §§ strafflagen.

Om straff för miljöförstöring som har begåtts i strid med denna lag eller stadganden eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den stadgas i 48 kap. 1-4 §§ strafflagen.

Om straff för ovarsam hantering av radioaktiva ämnen eller strålningsalstrande apparater bestäms i 44 kap. 12 § strafflagen. (24.5.2002/418)

61 § (15.6.2012/326)
Strålskyddsförseelse

En verksamhetsutövare som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1) försummar att söka säkerhetstillstånd enligt denna lag eller sin på denna lag grundade skyldighet att tillåta inspektion av en plats där strålning används samt strålningsapparaten eller en del av den,

2) bryter mot villkoren i ett säkerhetstillstånd eller mot något som en myndighet med stöd av denna lag har bestämt och som gäller tryggande av säkerheten eller lämnande av uppgifter som behövs för tillsynen,

3) bryter mot bokförings- eller anmälningsskyldigheten enligt 14 b § i fråga om strålkällor som innehåller radioaktiva ämnen eller mot bestämmelser som med stöd av 14 b § 2 mom. har utfärdats genom förordning av statsrådet,

4) bryter mot informationsplikten enligt 15 §, överlåtarens plikter enligt 28 §, ombesörjningsplikten enligt 29 §, överlåtarens utredningsplikt enligt 52 § eller försummar att ansöka om godkännande enligt 31 e § eller 52 a §,

5) bryter mot skyldigheten enligt 31 d § 1 mom. att identifiera en sluten strålkälla med hög aktivitet eller mot förbudet enligt 31 d § 3 mom. att importera en oidentifierad sluten strålkälla med hög aktivitet,

6) bryter mot sin ombesörjningsplikt enligt 43 § 2 mom.,

7) bryter mot förpliktelsen enligt 44 § 1 mom. att utse en ansvarig person eller förpliktelsen enligt 44 § 2 mom. att hålla information synligt framlagd, eller

8) bryter mot försäljnings- och överlåtelseförbudet enligt 56 §,

ska, om inte gärningen är straffbar enligt 60 § eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag, för strålskyddsförseelse dömas till böter.

Om en i 1 mom. avsedd förseelse med hänsyn till omständigheterna är ringa, behöver åtal för förseelsen inte väckas och straff inte dömas ut.

62 § (21.5.1999/647)

62 § har upphävts genom L 21.5.1999/647.

63 § (26.10.2001/893)

63 § har upphävts genom L 26.10.2001/893.

64 § (13.5.2011/489)
Väckande av åtal

Åklagaren får inte väcka åtal för ett brott som avses i denna lag förrän Strålsäkerhetscentralens utlåtande har inhämtats.

16 kap

Ändringssökande

65 § (7.8.2015/1041)
Ändringssökande

Ett beslut av Strålsäkerhetscentralen får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Förvaltningsdomstolens beslut i ett i 20 § avsett ärende som gäller återkallande av säkerhetstillstånd och i ett i 55 eller 56 § avsett ärende får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

66 §
Verkställighet

I beslut som fattas med stöd av 54 eller 55 § kan bestämmas att beslutet skall tillämpas trots att ändring har sökts, om inte besvärsinstansen bestämmer något annat.

Om en bestämmelse har meddelats enligt 1 mom., skall besvärsinstansen behandla besvären i brådskande ordning.

17 kap

Särskilda stadganden

67 §
Strålningssituation som aviker från det normala

Även i de fall då så stora mängder radioaktiva ämnen sprids i arbets- eller livsmiljön att skötseln av strålsäkerheten förutsätter särskilda åtgärder (strålningssituation som avviker från det normala), skall principerna i 2 § i mån av möjlighet beaktas när åtgärder vidtas för att begränsa exponeringen för strålning.

Inrikesministeriet meddelar allmänna föreskrifter om och anvisningar för planeringen och samordnandet av åtgärder med tanke på strålningssituationer som avviker från det normala.

68 § (21.5.1999/647)
Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter

Den som i samband med tillsynen över att denna lag iakttas och den som i egenskap av medlem eller sekreterare i strålsäkerhetsdelegationen har tagit del av uppgifter om någon enskilds eller sammanslutnings ekonomiska ställning eller affärs- eller yrkeshemlighet eller om någons privata förhållanden får utan hinder av bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) lämna ut uppgifterna i enlighet med 57 § samt till åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott.

69 §
Avgifter

För beslut om säkerhetstillstånd och andra beslut som en myndighet fattar med stöd av denna lag samt för prestationer som gäller tillsyn som avses i denna lag samt för åtgärder som beredningen av dessa beslut och förberedandet av dessa prestationer kräver kan uppbäras avgift enligt vad som genom beslut av det behöriga ministeriet fastställs. Om avgifterna gäller lagen om grunderna för avgifter till staten (150/92). (22.12.1994/1334)

Om kostnaderna för tillsyn över strålningsverksamhet kan beslutas att de antingen helt eller delvis skall uppbäras i form av årliga avgifter hos verksamhetsutövarna. (22.12.1994/1334)

Avgifter och ersättningar som nämns i denna lag kan utmätas utan dom eller utslag i den ordning som gäller för indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

70 §
Närmare stadganden samt anvisningar av strålsäkerhetscentralen

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag samt om arbetsfördelningen och samarbetet mellan myndigheterna utfärdas genom förordning.

Strålsäkerhetscentralen skall meddela allmänna anvisningar för att säkerhetsnivån enligt denna lag skall kunna nås.

71 § (22.5.2015/677)
Hörande om Strålsäkerhetscentralens föreskrifter

Innan Strålsäkerhetscentralen meddelar föreskrifter enligt 2 § 2 mom., 11 § 3 mom., 23 § 3 mom., 31 c § 2 mom., 32 § 2 mom., 32 a § 4 mom., 36 § 3 mom., 39 b § 3 mom., 40 § 2 mom., 45 § 3 mom. och 50 § 4 mom. ska centralen höra de tillståndshavare som avses i 20 §, den delegation som avses i 7 § samt social- och hälsovårdsministeriet och arbets- och näringsministeriet samt i behövlig omfattning andra myndigheter.

72 § (23.5.1997/490)

72 § har upphävts genom L 23.5.1997/490.

18 kap

Ikraftträdelse- och övergångsstadganden

73 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Genom denna lag upphävs lagen den 26 april 1957 om strålningsskydd (174/57) jämte senare ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

74 §
Övergångsstadganden

Säkerhetstillstånd som har beviljats med stöd av lagen om strålningsskydd gäller tills vidare. Tillståndshavaren skall dock inom ett år efter att denna lag har trätt i kraft till strålsäkerhetscentralen anmäla att verksamheten fortgår. Om anmälan inte görs inom utsatt tid, anses tillståndet ha förfallit.

Om den verksamhet som avses i ett säkerhetstillstånd som har beviljats med stöd av lagen om strålningsskydd inte uppfyller de krav som stadgas i denna lag, skall strålsäkerhetscentralen inom ett år från det en i 1 mom. nämnd anmälan har kommit in uppmana tillståndshavaren att ansöka om ett nytt säkerhetstillstånd. Följer tillståndshavaren inte uppmaningen inom fyra månader, anses säkerhetstillståndet ha förfallit.

För verksamhet som kräver säkerhetstillstånd enligt denna lag och som har inletts innan lagen har trätt i kraft skall i andra än i 1 och 2 mom. nämnda fall sökas säkerhetstillstånd inom ett år från ikraftträdandet.

75 §

Den som har godkänts som en i 5 § förordningen om strålningsskydd (328/57) nämnd föreståndare eller skötare har när denna lag träder i kraft rätt att kvarstå i uppgiften.

76 § (22.12.1994/1334)

76 § har upphävts genom L 22.12.1994/1334.

77 §

Den som idkar i gruvlagen nämnd gruvdrift och den som under en längre tid än tre månader utför brytningsarbete under jord eller i ett slutet utrymme, skall skriftligen underrätta strålsäkerhetscentralen om sin verksamhet inom tre månader efter att denna lag har trätt i kraft.

78 §

I lagen om strålningsskydd nämnda ärenden som är anhängiga vid strålsäkerhetscentralen eller hos någon annan myndighet när denna lag träder i kraft behandlas enligt denna lag.

Regeringens proposition 230/89, Ekonomiutsk. bet. 9/90, Stora utsk. bet. 136/90

Ikraftträdelsestadganden:

27.11.1992/1102:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1992.

RP 264/92, ShUB 38/92

22.12.1994/1334:

Denna lag träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning. (L 1334/1994 trädde i kraft enligt F 1597/1994 den 1.1.1995.)

RP 270/94, ApUB 8/94

21.4.1995/594:

Denna lag träder i kraft den 1 september 1995.

RP 94/93, LaUB 22/94, RP 94/93

23.5.1997/490:

Denna lag träder i kraft den 1 april 1998.

RP 209/1996, ApUB 3/1997, RSv 33/1997

23.12.1998/1142:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Bestämmelserna i 10 kap. tillämpas emellertid först från den 1 januari 2000.

RP 248/1998, ApUB 14/1998, RSv 236/1998, Rådets direktiv 96/29 EURATOM, Rådets direktiv 97/43 EURATOM

21.5.1999/647:

Denna lag träder i kraft den 1 december 1999.

RP 30/1998, FvUB 31/1998, RSv 303/1998

26.10.2001/893:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

RP 80/2000, LaUB 14/2001, RSv 94/2001

24.5.2002/418:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2002.

RP 17/2001, LaUB 5/2002, RSv 35/2002

23.8.2002/744:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

RP 59/2002, AbUM 4/2002, RSv 110/2002

2.9.2005/727:

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2005.

På sökande av ändring i ett beslut som meddelats av en förvaltningsmyndighet före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 112/2004, RP 5/2005, FvUB 13/2005, RSv 91/2005

22.12.2005/1179:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Slutna strålkällor med hög aktivitet som är i användning och som inte har identifierats så som föreskrivs i denna lag skall på lämpligt sätt före utgången av 2006 förses med uppgifter om strålkällorna och deras egenskaper.

De villkor som anges i 31 c § i denna lag skall till alla delar vara uppfyllda vid utgången av 2007.

Om säkerhetstillstånd för användning av en sluten stråkälla med hög aktivitet har beviljats eller ansökan om säkerhetstillstånd har lämnats in före denna lags ikraftträdande, skall säkerheten som avses i 31 f § ställas före utgången av 2007.

RP 180/2005, AjUB 10/2005, RSv 207/2005

21.11.2008/718:

Denna lag träder i kraft den 1 december 2008.

RP 169/2008, AjUB 7/2008, RSv 118/2008

13.5.2011/489:

Denna lag träder i kraft den 17 maj 2011.

RP 286/2010, LaUB 34/2010, RSv 311/2010

10.6.2011/624:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

RP 273/2009, EkUB 49/2010, GrUU 32/2010, MiUU 7/2010, StoUB 2/2010, RSv 349/2010

15.6.2012/326:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

Verksamhetsutövarna ska uppfylla de förpliktelser som avses i 44 § 1 mom. på solarieplatserna senast inom 36 månader från lagens ikraftträdande och de förpliktelser som avses i 44 § 2 mom. senast inom sex månader från lagens ikraftträdande.

Bestämmelserna i 61 § 1 mom. 6 och 7 punkten tillämpas först efter de övergångsperioder som avses ovan i 2 mom. Förordningen om tillsyn över icke-joniserande strålning (1306/1993) och social- och hälsovårdsministeriets förordning om begränsning av befolkningens exponering för icke-joniserande strålning (294/2002) förblir i kraft tills något annat föreskrivs.

Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna lag får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 146/2011, ShUB 3/2012, RSv 46/2012

28.6.2013/500:

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2013.

RP 18/2013, EkUB 10/2013, RSv 59/2013

22.5.2015/677:

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.

RP 320/2014, EkUB 31/2014, RSv 333/2014

7.8.2015/1041:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

På sökande av ändring i ett förvaltningsbeslut som meddelats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

RP 230/2014, LaUB 26/2014, RSv 319/2014

24.3.2017/172:

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2017.

RP 172/2016, ShUB 2/2017, RSv 6/2017

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.