Finlex ®

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap

Allmänna stadganden

1 § (8.2.2019/190)

Vårdnad «om» barn

Syftet med vårdnaden «om» barn är att trygga en balanserad utveckling och välfärd för barnet enligt dess individuella behov och önskemål. «Vårdnaden» bör trygga positiva och nära människokontakter i synnerhet mellan barnet och föräldrarna. Också andra relationer som är viktiga för barnet ska vårdas.

Barn ska ges en god vård och uppfostran samt ägnas en med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå behövlig tillsyn och omsorg. Barnet bör «om» möjligt ges en trygg och stimulerande uppväxtmiljö samt en utbildning som motsvarar dess anlag och önskemål. Barnet ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, försumlig behandling eller utnyttjande.

Barnet bör uppfostras så att det får förståelse, trygghet och ömhet. Barnet får inte undertryckas, agas eller utsättas för annan kränkande behandling. Barnet bör stödjas och uppmuntras i sin utveckling till självständighet, ansvarsfullhet och vuxenhet.

2 § (8.2.2019/190)

Umgängesrätt

Syftet med umgängesrätten är att trygga barnets rätt att etablera och upprätthålla ett positivt och nära förhållande med den förälder hos vilken barnet inte bor. Till umgängesrätten hör att barnet tidvis får vistas hos denna förälder eller träffa föräldern på något annat ställe eller hålla kontakt med föräldern på något annat sätt.

Vardera föräldern ska medverka till att umgängesrätten tillgodoses. En förälder ska i sin uppgift som fostrare undvika allt som kan inverka skadligt på förhållandet mellan barnet och den andra föräldern.

Bestämmelser «om» barnets rätt att träffa någon annan person än sin förälder finns i 9 c §.

3 § (15.3.2019/352)

Barnets «vårdnadshavare»

Vårdnadshavare är barnets föräldrar eller de som anförtrotts vårdnaden «om» barnet.

«Vårdnaden» upphör då barnet fyller arton år.

4 § (8.2.2019/190)

«Vårdnadshavarens» uppgifter

Vårdnadshavaren ska trygga barnets utveckling och välfärd på det sätt som föreskrivs i 1 §. Vårdnadshavaren har i detta syfte rätt att bestämma «om» barnets vård, uppfostran, utbildning, boningsort, fritidsintressen samt i övriga personliga angelägenheter.

Vårdnadshavaren ska, innan han eller hon fattar beslut i barnets personliga angelägenheter, samtala «om» saken med barnet, «om» det med beaktande av barnets ålder och utvecklingsnivå samt frågans natur är möjligt. «Vårdnadshavaren» ska i sitt beslut beakta barnets åsikt och önskemål.

Vårdnadshavaren ska på ett sätt som är lämpligt med beaktande av barnets ålder och utvecklingsnivå berätta för barnet «om» beslut som rör barnet och «om» andra omständigheter som inverkar på barnets liv.

Vårdnadshavaren företräder barnet i frågor som gäller barnets person, om inte något annat föreskrivs i «lag».

5 §

Samarbete mellan «vårdnadshavare»

Barnets vårdnadshavare ansvarar gemensamt för de uppgifter som hör till vårdnaden «om» barnet och fattar gemensamt beslut som gäller barnet, «om» inte annorlunda är stadgat eller bestämt.

Kan någon av vårdnadshavarna inte till följd av resa eller sjukdom eller av annan orsak deltaga i beslut som gäller barnet och skulle dröjsmål med beslutet medföra olägenhet, är hans samtycke i saken inte nödvändigt. Ärende som har avsevärd betydelse för barnets framtid kan vårdnadshavarna dock endast avgöra gemensamt, «om» inte barnets bästa uppenbarligen kräver annat.

5 a § (8.2.2019/190)

Skyldighet att informera «om» planerad flyttning

En förälder ska informera den andra föräldern «om» sin avsikt att byta boningsort, «om» flyttningen skulle få verkningar med avseende på vårdnaden «om» barnet eller umgängesrätten. «Om» vårdnaden «om» barnet har anförtrotts någon annan än en förälder, ska denna person under samma förutsättningar informera föräldrarna och föräldrarna informera den personen «om» en flyttning.

Informationen ska lämnas i god tid och, «om» möjligt, minst tre månader före den planerade flyttningen.

Informationen behöver inte lämnas, «om» detta är nödvändigt för att avvärja ett omedelbart och allvarligt hot som riktar sig mot barnets eller den flyttande personens liv, hälsa eller frihet.

Bestämmelser «om» förfarandet när ett barn med två eller flera «vårdnadshavare» ska flytta finns i 5 §.

5 b § (8.2.2019/190)

Jäv för «vårdnadshavare»

En vårdnadshavare får inte företräda barnet i ett ärende där motparten är vårdnadshavaren själv, någon som vårdnadshavaren företräder eller någon annan som är vårdnadshavare för barnet. En vårdnadshavare får inte heller företräda barnet, «om» «vårdnadshavarens» och barnets intressen av någon annan orsak kan bli motstridiga.

5 c § (8.2.2019/190)

Förordnande av intressebevakare som ställföreträdare för «vårdnadshavaren»

För barnet kan det förordnas en intressebevakare som i stället för vårdnadshavaren företräder barnet i ett ärende som gäller barnets person, «om»

1) «vårdnadshavaren» på grund av jäv eller sjukdom eller av någon annan orsak är förhindrad att företräda barnet, och

2) förordnande av intressebevakare behövs för att saken ska kunna utredas eller för att barnets bästa i övrigt ska kunna tillgodoses.

På en intressebevakare som förordnas som ställföreträdare för vårdnadshavaren tillämpas i övrigt vad som i lagen «om» förmyndarverksamhet (442/1999) föreskrivs om ställföreträdare för intressebevakare.

2 kap

«Vårdnadshavare» och umgängesrätt

6 § (8.2.2019/190)

«Vårdnadshavare» på grund av födsel

Är barnets föräldrar gifta med varandra när barnet föds, är de båda «vårdnadshavare» för barnet. Är föräldrarna inte gifta med varandra när barnet föds, är den som har fött barnet «vårdnadshavare». (3.3.2023/303)

Är barnets föräldrar gifta med varandra när barnet föds, är de båda «vårdnadshavare» för barnet. Är föräldrarna inte gifta med varandra när barnet föds, är den moder som har fött barnet «vårdnadshavare».

Är den ena föräldern ensam sitt barns «vårdnadshavare» och ingår föräldrarna äktenskap med varandra, blir också den andra föräldern «vårdnadshavare» för barnet.

6 a § (8.2.2019/190)

Hur vissa avgöranden «om» föräldraskap inverkar på vårdnaden «om» barnet

«Om» föräldraskapet har erkänts före barnets födelse på det sätt som avses i 19 § i föräldraskapslagen (775/2022), blir också den som erkänt föräldraskapet vårdnadshavare för barnet när föräldraskapet har fastställts. (26.8.2022/777)

«Om» den som har fött barnet ensam är «vårdnadshavare» för sitt barn och ingår äktenskap med en person som efter detta fastställs vara förälder till barnet, blir även denna förälder «vårdnadshavare» för barnet när föräldraskapet har fastställts. (3.3.2023/303)

«Om» den mor som har fött barnet ensam är «vårdnadshavare» för sitt barn och hon ingår äktenskap med en person som efter detta fastställs vara förälder till barnet, blir även denna förälder «vårdnadshavare» för barnet när föräldraskapet har fastställts.

«Om» en förälders ställning som vårdnadshavare grundar sig på 1 eller 2 mom. eller på 6 §, upphör ställningen som vårdnadshavare, «om» föräldraskapet upphävs.

6 b § (10.6.2022/455)

Åtgärder för ordnande av vårdnaden «om» barn i vissa situationer

När ett välfärdsområde fått veta att ett barn till följd av vårdnadshavarens död inte har någon vårdnadshavare, ska välfärdsområdet rådgöra med personer som står barnet nära och vid behov göra en ansökan till domstolen «om» förordnande av «vårdnadshavare» och intressebevakare för barnet.

När ett barn av annan orsak än den som nämns i 1 mom. stadigvarande vårdas av någon annan än barnets vårdnadshavare, ska välfärdsområdet vidta åtgärder för att ordna vårdnaden «om» barnet genom ett avtal eller ett domstolsbeslut, «om» detta ska anses motiverat med tanke på barnets bästa.

Bestämmelser «om» brådskande placering av barn finns i barnskyddslagen (417/2007).

7 § (8.2.2019/190)

Avtal «om» vårdnad «om» barn

Föräldrarna kan avtala «om» att

1) vårdnaden «om» barnet anförtros båda föräldrarna gemensamt eller den ena föräldern ensam,

2) den förälder som inte är barnets vårdnadshavare har samma rätt som vårdnadshavaren att få sekretessbelagda uppgifter «om» barnet av myndigheter och privata tjänsteproducenter, antingen i alla frågor eller i de frågor som anges i avtalet,

3) barnet bor hos den ena föräldern, «om» föräldrarna inte bor tillsammans,

4) barnet bor växelvis hos vardera föräldern (växelvist boende).

Föräldrarna kan med någon annan person avtala «om» att

1) vårdnaden «om» barnet vid sidan av föräldrarna eller den ena föräldern anförtros personen i fråga, eller

2) personen i fråga har samma rätt som en vårdnadshavare att få sekretessbelagda uppgifter «om» barnet av myndigheter och privata tjänsteproducenter, antingen i alla frågor eller i de frågor som anges i avtalet.

Föräldrarna kan med en vårdnadshavare som avses i 2 mom. 1 punkten avtala «om» att

1) barnet bor hos «vårdnadshavaren» i fråga, eller

2) barnet bor växelvis hos föräldrarna eller den ena föräldern och hos «vårdnadshavaren» i fråga.

«Om» barnet har endast en förälder, kan också denne ingå ett avtal som avses i 2 mom. med en annan person eller ett avtal som avses i 3 mom. med en annan «vårdnadshavare».

«Om» barnet har två eller flera vårdnadshavare, kan de besluta «om» den inbördes fördelningen av uppgifterna.

7 a § (8.2.2019/190)

Avtal «om» umgängesrätt

Föräldrarna kan avtala «om» att barnet har rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder hos vilken barnet inte bor.

«Om» barnet har endast en förälder, kan denne ingå ett avtal som avses i 1 mom. med en person som vid sidan av föräldern är barnets «vårdnadshavare».

Bestämmelser «om» avtal som gäller ordnande av umgänge som stöttat eller övervakat umgänge eller med övervakade byten finns i 9 b §.

7 b § (8.2.2019/190)

Avtal «om» villkor för växelvist boende och umgängesrätt

När ett avtal «om» växelvist boende eller «om» umgängesrätt ingås ska de närmare villkor som gäller för det växelvisa boendet eller umgängesrätten och rätten att hålla barnet hos sig framgå av avtalet.

I ett avtal «om» växelvist boende ska det antecknas vilketdera hemmet som ska anmälas som barnets officiella bostad.

Vid behov kan det avtalas «om» hur ansvaret för de transporter och resekostnader som föranleds av det växelvisa boendet eller umgängesrätten ska fördelas mellan parterna.

8 § (8.2.2019/190)

Fastställelse av avtal

Ett avtal som gäller vårdnad «om» barn och umgängesrätt ska ingås skriftligen och för fastställelse föreläggas det välfärdsområde inom vars område barnet är bosatt. Institutet för hälsa och välfärd fastställer formuläret för de blanketter som används i avtalet. (8.7.2022/626)

«Om» barnet inte är bosatt i Finland, ska avtalet för fastställelse föreläggas det välfärdsområde inom vars område barnet senast var bosatt i Finland eller, «om» barnet inte har varit bosatt i Finland, det välfärdsområde inom vars område barnets föräldrar eller någondera av dem är bosatt. «Om» inget välfärdsområde är behörigt med stöd av vad som föreskrivs ovan, ska avtalet föreläggas Helsingfors stad för fastställelse. (8.7.2022/626)

När välfärdsområdet prövar «om» avtalet kan fastställas ska det beakta barnets bästa samt barnets önskemål och åsikt på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 §. Barnatillsyningsmannen eller den som har förordnats att bereda fastställelsen av avtalen ska personligen samtala med barnet, «om» barnet samtycker till detta och ett samtal behövs för att utreda barnets önskemål och åsikt. Avtalet får inte fastställas «om» ingendera av barnets föräldrar är dess «vårdnadshavare». (8.7.2022/626)

För att avtalet ska kunna fastställas krävs samtycke av

1) den som vid sidan av en förälder eller föräldrarna är barnets «vårdnadshavare»,

2) den för vilken det fastställts rätt att få sekretessbelagda uppgifter «om» barnet, «om» det genom avtalet görs ingrepp i denna rätt,

3) en i 9 c § avsedd person som står barnet särskilt nära, «om» avtalet kan inverka på hur den fastställda umgängesrätten tillgodoses.

Ett avtal som välfärdsområdet har fastställt är gällande och kan verkställas såsom ett lagakraftvunnet domstolsbeslut. (8.7.2022/626)

8 a § (8.7.2022/626)

Tillämpning i landskapet Åland

Vad som i denna «lag» föreskrivs «om» välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland.

9 § (8.2.2019/190)

Domstolsbeslut «om» vårdnad «om» barn och umgängesrätt

En domstol kan besluta att

1) vårdnaden «om» barnet anförtros båda föräldrarna gemensamt eller den ena föräldern ensam,

2) vårdnaden «om» barnet vid sidan av eller i stället för en förälder eller föräldrarna anförtros en eller flera personer som gett sitt samtycke till detta,

3) en förälder som inte är barnets vårdnadshavare, eller någon annan person som har gett sitt samtycke till detta, har samma rätt som vårdnadshavaren att få sekretessbelagda uppgifter «om» barnet av myndigheter och privata tjänsteproducenter, antingen i alla frågor eller i de frågor som anges i beslutet.

Dessutom kan domstolen besluta att

1) barnet ska bo hos den ena av sina föräldrar, «om» föräldrarna inte bor tillsammans,

2) barnet ska bo hos den «vårdnadshavare» som avses i 1 mom. 2 punkten,

3) barnet ska bo växelvis hos vardera föräldern,

4) barnet ska bo växelvis hos föräldrarna eller den ena föräldern och hos den «vårdnadshavare» som avses i 1 mom. 2 punkten,

5) barnet har rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder hos vilken barnet inte bor.

«Om» föräldrarna eller den ena av dem är vårdnadshavare för sitt barn, kan domstolen enligt 1 mom. 2 punkten anförtro vårdnaden åt en eller flera personer i stället för en förälder eller föräldrarna endast «om» det med tanke på barnets bästa finns synnerligen vägande skäl till detta.

Domstolen kan vid behov ålägga vårdnadshavaren uppgifter, rättigheter och skyldigheter samt, «om» barnet har två eller flera vårdnadshavare, besluta «om» uppgiftsfördelningen mellan «vårdnadshavarna».

9 a § (8.2.2019/190)

Närmare förordnanden «om» växelvist boende och umgängesrätt

När domstolen fattar beslut «om» växelvist boende eller umgängesrätt ska den bestämma närmare «om» de villkor som ska gälla för det växelvisa boendet eller umgängesrätten och rätten att hålla barnet hos sig.

Innan domstolen fattar beslut «om» växelvist boende ska den på eget initiativ till behandling ta upp hur beslutet inverkar på barnets bostad enligt lagen «om» hemkommun (201/1994). Domstolen ska bestämma vilketdera hemmet som ska anmälas som barnets officiella bostad.

Domstolen kan vid behov bestämma hur ansvaret för de transporter och resekostnader som föranleds av det växelvisa boendet eller umgängesrätten ska fördela sig mellan de delaktiga. När domstolen prövar ansvarsfördelningen ska den beakta de delaktigas förmåga att svara för transporterna eller kostnaderna samt övriga omständigheter.

9 b § (8.2.2019/190)

Stöttat och övervakat umgänge samt övervakade byten

Föräldrarna kan avtala «om» att umgänget mellan barnet och en förälder ska ske som stöttat umgänge eller övervakat umgänge, eller att umgängestillfället ska inledas och avslutas under övervakning (övervakade byten). Välfärdsområdet kan fastställa avtalet på det sätt som föreskrivs i 8 §, om stöd eller övervakning behövs av grundad anledning med tanke på barnets bästa. Övervakat umgänge kan fastställas endast om stöttat umgänge eller övervakade byten inte räcker för att trygga barnets bästa. (8.7.2022/626)

Under samma förutsättningar som välfärdsområdet kan fastställa ett avtal kan en domstol besluta att umgänget ska ske som stöttat eller övervakat umgänge eller med övervakade byten. (8.7.2022/626)

«Om» det finns grundad anledning att befara att barnet olovligen kommer att föras bort från landet, kan domstolen som förutsättning för övervakat umgänge bestämma att den förälder som barnet har rätt att träffa ska överlåta sitt giltiga pass och ett sådant giltigt pass för barnet som föräldern dern innehar samt övriga resedokument till övervakaren för den tid umgänget varar.

Bestämmelser «om» ordnande av stöttat och övervakat umgänge samt övervakade byten finns i socialvårdslagen (1301/2014).

9 c § (8.2.2019/190)

Barnets rätt att träffa en annan person än sin förälder

För barnet kan fastställas rätt att träffa en person som står barnet särskilt nära och med vilken barnet har ett etablerat förhållande som kan jämställas med förhållandet mellan ett barn och en förälder. Umgängesrätten fastställs genom ett domstolsbeslut.

När en i denna paragraf avsedd umgängesrätt fastställs och tillgodoses, tillämpas i övrigt vad som föreskrivs «om» umgängesrätten mellan ett barn och barnets förälder.

9 d § (8.2.2019/190)

Tryggande av umgängesrätt

När en domstol fattar beslut «om» umgängesrätt kan domstolen vid vite förplikta den förälder eller den vårdnadshavare hos vilken barnet bor att tillåta umgänge och att vidta andra åtgärder som behövs för att ordna umgänget på det sätt som bestäms i beslutet, «om» det på basis av denna förälders eller vårdnadshavares tidigare agerande finns anledning att befara att han eller hon inte frivilligt kommer att iaktta beslutet «om» umgängesrätt. På föreläggande av vite tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i 18, 20 och 28 § i lagen «om» verkställighet av beslut beträffande vårdnad «om» barn och umgängesrätt (619/1996).

Vite som förelagts i enlighet med denna paragraf kan dömas ut med iakttagande av bestämmelserna i lagen «om» verkställighet av beslut beträffande vårdnad «om» barn och umgängesrätt.

10 § (8.2.2019/190)

Avgörande av ärenden som gäller vårdnad «om» barn och umgängesrätt

Ett ärende som gäller vårdnad «om» barn och umgängesrätt ska avgöras framför allt enligt vad som är bäst för barnet. I detta syfte ska särskilt avseende fästas vid hur de i 1 och 2 § angivna målen för «vårdnaden» och umgängesrätten bäst kan uppnås i framtiden.

När avgörande träffas «om» huruvida vårdnaden «om» barnet ska anförtros båda föräldrarna gemensamt eller den ena av dem, ska utöver vad som föreskrivs i 1 mom. särskilt avseende fästas vid föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov framför sina inbördes konflikter.

När avgörande träffas «om» barnets boende och umgängesrätten ska utöver vad som föreskrivs i 1 mom. särskilt avseende fästas vid barnets ålder och utvecklingsnivå, barnets karaktär och anlag, eventuella särskilda behov hos barnet, avståndet mellan föräldrarnas bostäder samt föräldrarnas förmåga att tillsammans ta ansvar i frågor som gäller barnet och skydda barnet mot alla former av våld på det sätt som avses i 1 §.

Ett ärende som gäller anförtroende av vårdnaden åt båda föräldrarna gemensamt eller åt den ena av dem eller som gäller barnets boende hos en förälder eller rätten till umgänge med en förälder ska avgöras i överensstämmelse med vad föräldrarna avtalar, «om» föräldrarna eller den ena av dem är barnets «vårdnadshavare» och det inte finns skäl att anta att avgörandet skulle strida mot barnets bästa.

11 § (8.2.2019/190)

Utredande av barnets åsikt

I ett ärende som gäller vårdnad «om» barn och umgängesrätt ska barnets önskemål och åsikt utredas och beaktas i den utsträckning som det med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå är möjligt.

Barnets åsikt ska utredas på ett finkänsligt sätt och med beaktande av barnets utvecklingsnivå samt så att förhållandet mellan barnet och föräldrarna inte blir lidande av detta. Det ska förklaras för barnet i vilket syfte åsikten utreds och hur utredandet sker.

11 a § (8.2.2019/190)

Beslut «om» vårdnaden «om» barn och umgängesrätt medan barnet är omhändertaget

Bestämmelser «om» avgörande av ärenden som gäller vårdnad «om» barn och umgängesrätt medan barnet är omhändertaget finns i 46 § i barnskyddslagen (417/2007). Om ett avgörande i ärendet på grund av omhändertagandet är onödigt med tanke på barnets bästa, kan välfärdsområdet lämna avtalet utan fastställelse eller domstolen avslå ansökan. (8.7.2022/626)

Ett av välfärdsområdet fastställt avtal eller en domstols beslut «om» vårdnad «om» barn och umgängesrätt inverkar inte på omhändertagandet eller dess innehåll. (8.7.2022/626)

Bestämmelser «om» domstolens rätt att få uppgifter «om» barnet av socialmyndigheterna finns i 18 § i lagen «om» klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000).

12 § (8.7.2022/626)

Ändring av avtal och beslut

Avtal som fastställts av välfärdsområdet eller domstols beslut angående vårdnad «om» barn eller umgängesrätt kan ändras, «om» förhållandena ändrats efter det avtalet fastställdes eller beslutet gavs eller då anledning härtill annars föreligger.

3 kap

Rättegång

13 § (13.3.2009/155)

Behörig domstol

Bestämmelser «om» behörig domstol i ärenden som gäller vårdnad «om» barn och umgängesrätt finns i 10 kap. i rättegångsbalken.

14 § (8.2.2019/190)

Anhängiggörande och rätt att föra talan

Ett ärende som gäller vårdnad «om» barn eller umgängesrätt inleds genom en ansökan som får göras av barnets föräldrar gemensamt, den ena föräldern, barnets «vårdnadshavare» eller välfärdsområdet. (8.7.2022/626)

«Om» ett barn till följd av «vårdnadshavarens» död saknar «vårdnadshavare», får ansökan göras även av barnets släkting eller av någon annan som står barnet nära.

Utöver de aktörer som avses i 1 och 2 mom. får en person för vilken det har fastställts rätt att få sekretessbelagda uppgifter «om» barnet göra en ansökan som gäller ändring av denna rätt. Även en i 9 c § avsedd person som står barnet särskilt nära får, utöver de aktörer som nämns i 1 och 2 mom., göra en ansökan som gäller barnets rätt att träffa honom eller henne.

I samband med ett ärende som gäller vårdnad «om» barn eller umgängesrätt får det också yrkas att underhållsbidrag till barnet ska fastställas eller att ett fastställt underhållsbidrag ska ändras.

14 a § (8.2.2019/190)

Avslag på ansökan i skriftligt förfarande

«Om» det på basis av ansökan, ett skriftligt yttrande som eventuellt getts med anledning av den och tidigare avgöranden är uppenbart att det inte finns förutsättningar för att ändra avtalet eller beslutet, ska ansökan avslås i ett skriftligt förfarande.

14 b § (8.2.2019/190)

Skyndsam behandling

Ett ärende som gäller vårdnad «om» barn eller umgängesrätt ska behandlas skyndsamt. «Om» ärendet ska behandlas vid tingsrättens sammanträde, ska det första sammanträdet ordnas utan obefogat dröjsmål.

15 § (8.2.2019/190)

Hörande av delaktiga

När ett ärende som gäller vårdnad «om» barn eller umgängesrätt behandlas ska domstolen ge barnets föräldrar och «vårdnadshavare» tillfälle att bli hörda.

Tillfälle att bli hörd ska också ges

1) den för vilken det fastställts rätt att få sekretessbelagda uppgifter «om» barnet, «om» ansökan gäller ändring av denna rätt,

2) en i 9 c § avsedd person som står barnet särskilt nära, «om» ansökan gäller fastställelse av umgängesrätt enligt den paragrafen eller «om» avgörandet i ärendet kan inverka på hur den fastställda umgängesrätten tillgodoses.

Tillfälle att bli hörd behöver dock inte ges, «om» delgivningen av kallelsen till hörandet skulle behöva ske genom kungörelse av domstol i enlighet med 11 kap. 9 § i rättegångsbalken.

15 a § (8.2.2019/190)

Hörande av barn i domstol

I syfte att utreda barnets önskemål och åsikt kan barnet höras personligen i domstol, «om» det behövs för att ärendet ska kunna avgöras och barnet ber «om» det eller ger sitt samtycke till det. Ett barn under 12 år kan höras personligen endast «om» det är nödvändigt för att ärendet ska kunna avgöras och det bedöms att hörandet inte medför betydande skada för barnet.

Hörandet av barnet personligen i domstol kan ske vid huvudförhandlingen eller på något annat sätt som domstolen prövar lämpligt. Domstolen kan vid hörandet anlita ett sakkunnigbiträde som avses i 17 b §. Ett barn kan höras personligen så att endast en eller flera domstolsledamöter utöver barnet är närvarande vid hörandet, «om» detta behövs för att skydda barnet eller för att barnets självständiga åsikt ska kunna klarläggas. Hörandet av barnet får dokumenteras genom en ljudupptagning.

«Om» barnet hörs utan att de delaktiga är närvarande, ska de delaktiga ges tillfälle att höra den ljudupptagning som gjorts över hörandet av barnet eller få en redogörelse för de omständigheter som kommit fram vid hörandet till den del dessa kan inverka på avgörandet av ärendet. De ska också ges tillfälle att framföra sin åsikt «om» de omständigheter som kommit fram vid hörandet.

16 § (8.2.2019/190)

Inhämtande av utredning av välfärdsområdet (8.7.2022/626)

I ett ärende som gäller vårdnad «om» barn eller umgängesrätt ska domstolen vid behov inhämta utredning hos det välfärdsområde inom vars område barnet eller barnets föräldrar eller någon annan delaktig är bosatta. «Om» någon av dessa inte är bosatt i Finland, ska utredning inhämtas hos det välfärdsområde inom vars område personen vistas. När domstolen begär utredning ska den närmare ange i vilka frågor utredning särskilt behövs. (8.7.2022/626)

Syftet med utredningen är att ge domstolen uppgifter «om» familjens situation, barnets levnadsförhållanden och andra omständigheter som inverkar på avgörandet av ärendet. «Om» det under pågående utredning framgår att ärendet kan avgöras genom ett avtal som välfärdsområdet fastställer, ska välfärdsområdet ge de berörda personerna behövlig hjälp att ingå avtalet. (8.7.2022/626)

När utredningen görs ska ett samtal föras med barnet personligen, «om» detta med beaktande av barnets ålder och utvecklingsnivå är möjligt och barnet ger sitt samtycke till det, «om» detta inte är uppenbart onödigt. Vid samtalet ska barnets önskemål och åsikt i möjligaste mån utredas på det sätt som föreskrivs i 11 §.

Domstolen ska ange en tidsfrist för när utredningen ska lämnas. «Om» domstolen anser att välfärdsområdets utredning är bristfällig eller «om» nya omständigheter som kommit fram vid behandlingen av ärendet fordrar ytterligare utredning, kan domstolen begära att den tidigare utredningen kompletteras eller begära andra upplysningar. (8.7.2022/626)

I utredningen och vid den rättegång som gäller ärendet får även sekretessbelagda uppgifter röjas på det sätt som föreskrivs i 18 § 1 mom., 19 § och 27 § 2–4 mom. i lagen «om» klientens ställning och rättigheter inom socialvården.

16 a § (8.2.2019/190)

Hörande av den som gjort utredningen

Domstolen ska kalla den person som gjort den i 16 § avsedda utredningen för att höras muntligen i domstolen, «om»

1) domstolen anser det behövligt för att utreda barnets bästa eller barnets åsikt eller av någon annan orsak, eller

2) en delaktig begär det och hörande inte är uppenbart onödigt.

I fråga «om» kallelse av den som gjort utredningen tillämpas vad som i 17 kap. 41 och 42 § i rättegångsbalken föreskrivs «om» kallelse av sakkunnig.

17 § (8.2.2019/190)

Interimistiska förordnanden

När ett ärende som gäller vårdnad «om» barn eller umgängesrätt är anhängigt vid domstol, kan domstolen interimistiskt bestämma «om» barnets boende och «om» umgängesrätten. Ett interimistiskt förordnande som gäller umgängesrätt får inte förenas med vite. Domstolen kan av särskilda skäl ge ett interimistiskt förordnande «om» vem som ska anförtros vårdnaden «om» barnet samt «om» rätten att få sekretessbelagda uppgifter «om» barnet. «Om» ärendet inte tål dröjsmål, kan ett interimistiskt förordnande ges utan att de personer som avses i 15 § blir hörda.

Domstolen kan i samband med behandlingen av ett ärende som gäller vårdnad «om» barn och umgängesrätt ge ett interimistiskt förordnade också «om» underhållsbidrag som ska betalas till barnet, «om» detta behövs för att trygga barnets underhåll.

Ändring får inte sökas i domstolens interimistiska förordnande.

Ett interimistiskt förordnande är i kraft tills domstolen fattar ett slutligt beslut i ärendet, «om» inte förordnandet återtas eller ändras före det.

3 a kap (11.4.2014/315)

Medling i «vårdnads»- och umgängestvister i domstol

17 a § (11.4.2014/315)

Tillämpning av lagen «om» medling i domstol

På medling i domstol i tvistiga ärenden som gäller vårdnad «om» barn och umgängesrätt tillämpas lagen «om» medling i tvistemål och stadfästelse av förlikning i allmänna domstolar (394/2011).

17 b § (8.2.2019/190)

Ordnande av sakkunnigtjänster

Det välfärdsområde inom vars område tingsrätten har sitt administrativa kansli ska se till att tingsrätten har tillgång till ett tillräckligt antal sådana sakkunnigbiträden som avses i 5 § i lagen om medling i tvistemål och stadfästelse av förlikning i allmänna domstolar för medling i tvister som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt och för sådant biträdande vid hörande av barnet som avses i 15 a § i denna «lag». I en tvåspråkig domkrets ska välfärdsområdet se till att tingsrätten har tillgång till sakkunnigtjänster på både finska och svenska. (8.7.2022/626)

Hovrätten kan vid hörandet av barnet anlita ett sakkunnigbiträde som någon av tingsrätterna inom hovrättens domkrets har tillgång till. Högsta domstolen kan vid hörandet av barnet anlita ett sakkunnigbiträde som någon av tingsrätterna har tillgång till.

17 c § (22.4.2016/293)

Kompetenskrav för sakkunnigbiträden

Ett sakkunnigbiträde ska ha sådan rätt att utöva psykolog- eller barnpsykiateryrket som legitimerad yrkesutbildad person som beviljats av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården med stöd av lagen «om» yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) eller sådan rätt att utöva socialarbetaryrket som legitimerad yrkesutbildad person som beviljats av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården med stöd av lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015) eller ha annan lämplig högre högskoleexamen. Dessutom ska sakkunnigbiträdet ha genomgått en sådan kompletterande utbildning eller tilläggsutbildning som krävs för skötseln av uppgiften samt ha erfarenhet av arbete med skilsmässofamiljer.

17 d § (8.7.2022/626)

Ersättning för sakkunnigtjänster

För anlitande av sakkunnigbiträden vid medling i vårdnadstvister i domstol och vid hörande av barnet betalar staten ersättning till det välfärdsområde som ansvarar för ordnandet av sakkunnigtjänsterna. Ersättning betalas som kalkylerad ersättning per dag för biträdande vid sammanträde och som ersättning per timme för åtgärder som utförs utanför sammanträdet. «Om» medlingen genomförs eller barnet hörs någon annanstans än i det välfärdsområde där tingsrätten har sitt administrativa kansli eller utanför den särskilt överenskomna huvudsakliga tjänstgöringsorten för sakkunnigbiträdet, ersätts välfärdsområdet för de rese- och inkvarteringskostnader som föranletts av medlingen eller hörandet av barnet och för det dagtraktamente som betalas till sakkunnigbiträdet. Närmare bestämmelser «om» storleken på den ersättning som betalas per dag eller per timme, de åtgärder för vilka ersättning betalas per timme samt de kostnader som ersätts utfärdas genom förordning av statsrådet.

4 kap

Stadganden som hör till den internationella privaträttens område (4.3.1994/186)

18 § (12.6.2009/436)

Vårdnad om barn direkt med stöd av «lag» eller viljeförklaring

Vårdnaden om ett barn och vårdnadens upphörande direkt på grund av «lag» eller viljeförklaring bestäms i enlighet med den stats «lag» som är tillämplig enlig artiklarna 16, 19 och 21 i den i Haag den 19 oktober 1996 ingångna konventionen om behörighet, tillämplig «lag», erkännande, verkställighet och samarbete i frågor «om» föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

18 a § (12.6.2009/436)

Tillämplig «lag» på utövandet av «vårdnadshavarens» uppgifter

Utövandet av vårdnadshavarens uppgifter bestäms enligt lagen i den stat där barnet är bosatt. Bosätter sig barnet i en annan stat, ska den statens «lag» tillämpas.

19 § (4.3.1994/186)

Behörighet på grund av barnets boningsort

En finsk domstol kan pröva ett ärende som gäller vårdnad «om» barn eller umgängesrätt, «om» barnet är bosatt i Finland då ärendet blir anhängigt.

Välfärdsområdet kan fastställa ett avtal «om» vårdnad «om» barn eller umgängesrätt, «om» barnet är bosatt i Finland. (8.7.2022/626)

Ett barn som utan avbrott har bott i Finland i minst ett års tid omedelbart innan ärendet blev anhängigt anses vara bosatt här, «om» inte annat framgår i saken.

En finsk myndighet kan pröva ett ärende som gäller vårdnad «om» barn och umgängesrätt som «om» barnet vore bosatt i Finland, «om» barnet vistas i Finland och saknar boningsort på grund av oroligheter i sitt hemland eller «om» det inte går att utreda var barnet är bosatt. (12.6.2009/436)

20 § (4.3.1994/186)

Behörighet i övriga fall

En finsk domstol kan pröva ett ärende som gäller vårdnad «om» barn eller umgängesrätt, även «om» barnet inte är bosatt i Finland när ärendet blir anhängigt, i det fall att barnet vistas i Finland eller det annars kan anses motiverat att pröva saken och

1) barnet under året innan ärendet anhängiggjordes varit bosatt i Finland, eller

2) barnet med hänsyn till alla på saken inverkande omständigheter har någon annan nära anknytning till Finland.

En finsk domstol kan i samband med ett ärende som gäller upplösande av äktenskap pröva ett ärende som gäller vårdnaden «om» makarnas barn och umgängesrätten, fastän barnet inte är bosatt i Finland när ärendet inleds, «om»

1) åtminstone den ena av barnets föräldrar är barnets «vårdnadshavare» och åtminstone den ena av barnets föräldrar är bosatt i Finland när ärendet inleds,

2) «vårdnadshavarna», när ärendet inleddes, samtyckte till att ärendet prövas i Finland, och

3) det är förenligt med barnets bästa att domstolen utövar behörighet i ärendet.

(12.6.2009/436)

21 § (4.3.1994/186)

Behörighet att meddela interimistiska förordnanden

En finsk domstol kan interimistiskt bestämma hos vem barnet skall bo, «om» umgängesrätten eller «om» vårdnaden, såvida detta anses motiverat för att trygga barnets bästa, även «om» finsk domstol inte är behörig att pröva ärendet.

I fråga «om» interimistiska förordnanden gäller i tillämpliga delar 17 §.

22 § (12.6.2009/436)

Tillämplig «lag» vid beslut «om» «vårdnad» och umgängesrätt

När ärenden som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt avgörs och när avtal fastställs ska finsk «lag» tillämpas. Om ärendet har nära anknytning till en främmande stat, kan den främmande statens «lag» dock undantagsvis beaktas, «om» barnets bästa kräver det.

23 § (4.3.1994/186)

Erkännande och verkställighet av beslut

Beslut som i en främmande stat har meddelats «om» vårdnad «om» barn eller umgängesrätt skall på ansökan erkännas och verkställas i Finland så som stadgas nedan.

Med beslut som meddelats i en främmande stat avses beslut eller interimistiska förordnanden som meddelats av en domstol eller någon annan myndighet samt fastställelse av avtal, «om» åtgärden erkänns som likvärdig med ett beslut i den stat där den har vidtagits.

Ett avtal eller förordnande «om» vårdnad «om» barn eller umgängesrätt som har ingåtts eller meddelats utan någon myndighets medverkan kan erkännas och verkställas i Finland såsom ett beslut som har meddelats i en främmande stat, «om» åtgärden var rättsligt giltig och verkställbar i den stat där barnet var bosatt.

24 § (4.3.1994/186)

Erkännande och verkställighet av nordiska beslut

Beslut som har meddelats i Danmark, Island, Norge eller Sverige erkänns och verkställs i Finland utan särskild fastställelse.

Erkännande eller verkställighet av beslut som har meddelats i en stat som avses i 1 mom. kan inte vägras med stöd av detta kapitel, «om» beslutet skall erkännas eller verkställas enligt vad som särskilt stadgas «om» det.

25 § (22.5.2015/662)

Erkännande och verkställighet av beslut som meddelats i främmande stat

Ett beslut som har meddelats i någon främmande stat som inte nämns i 24 § erkänns i Finland utan särskild fastställelse. Helsingfors tingsrätt kan dock på ansökan fastställa «om» beslutet ska erkännas i Finland.

Ett beslut som enligt 1 mom. erkänns i Finland och kan verkställas i den stat där det har meddelats (domsstaten) kan verkställas i Finland, «om» Helsingfors tingsrätt på ansökan har fastställt att beslutet är verkställbart här.

När domstolen fastställer att ett beslut «om» umgängesrätt som har meddelats i en främmande stat kan verkställas i Finland, kan domstolen samtidigt ändra eller precisera de i beslutet angivna villkoren för umgänget eller rätten att ha barnet hos sig, så som domstolen anser lämpligt med tanke på barnets bästa.

26 § (22.5.2015/662)

Verkställighet av beslut som fastställer att bortförandet är olovligt

Helsingfors tingsrätt kan på ansökan fastställa att ett beslut där bortförande eller kvarhållande av ett barn konstaterats vara olovligt får verkställas här, «om»

1) beslutet har meddelats i en stat som har tillträtt den i Luxemburg den 20 maj 1980 av Europarådets medlemsstater undertecknade konventionen «om» erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad «om» barn samt «om» återställande av vård av barn (Europarådskonventionen), och

2) det när barnet fördes över en statsgräns inte fanns något beslut som meddelats i en ovan avsedd konventionsstat och som skulle kunna utgöra grund för verkställigheten.

27 § (4.3.1994/186)

Grunderna för vägran att erkänna och verkställa beslut

Erkännande och verkställighet av ett beslut som har meddelats i en främmande stat kan vägras «om»

1) erkännandet eller verkställigheten av beslutet skulle leda till ett resultat som uppenbart strider mot de grundläggande principer i Finlands rättsordning som gäller familj och barn,

2) det är uppenbart att erkännandet eller verkställigheten av beslutet till följd av ändrade förhållanden inte längre skulle vara förenligt med barnets bästa,

3) barnet var finsk medborgare eller var bosatt i Finland då det förfarande som har lett till beslutet anhängiggjordes i domsstaten utan att ha någon motsvarande anknytning till domsstaten, eller var medborgare både i domsstaten och i Finland samt var bosatt i Finland, eller

4) beslutet står i strid med ett sådant i Finland meddelat beslut eller i Finland verkställbart, i en tredje stat meddelat beslut som är resultatet av ett förfarande som inletts innan erkännande eller verkställighet söktes, och det är förenligt med barnets bästa att avslå ansökan.

«Om» beslutet har meddelats i en främmande stat som inte tillträtt Europarådskonventionen, kan erkännande och verkställighet vägras också i de fall där den myndighet som har meddelat beslutet inte enligt de grunder som stadgas i 19 och 20 § varit behörig att pröva ärendet och barnet är bosatt i Finland, eller «om» beslutet till följd av detta inte erkänns eller verkställs i den främmande stat där barnet är bosatt.

28 § (4.3.1994/186)

Hur motpartens utevaro inverkar på erkännande och verkställighet

«Om» motparten inte varit närvarande då ärendet behandlades, kan beslutet erkännas eller verkställas i Finland endast «om»

1) stämning eller kallelse med uppgifter «om» det väsentliga innehållet i ärendet har delgivits motparten på behörigt sätt och i så god tid att han skulle ha hunnit avge svaromål, och

2) behörigheten hos den myndighet som har meddelat beslutet har baserat sig på motpartens boningsort, föräldrarnas senaste gemensamma boningsort, «om» åtminstone den ena av dem fortfarande är bosatt där, eller barnets boningsort.

Den omständigheten att delgivning inte skett så som stadgas i 1 mom. 1 punkten utgör emellertid inte något hinder för erkännande och verkställighet, «om» detta berott på att motparten har hemlighållit sin vistelseort för den andra parten.

29 § (4.3.1994/186)

Uppskov i ärenden som gäller erkännande och verkställighet

Ett ärende som gäller erkännande eller verkställighet av ett beslut kan uppskjutas, «om»

1) ändring i beslutet sökts genom ordinarie rättsmedel, eller

2) ett ärende som gäller vårdnad «om» barn eller umgängesrätt behandlas i Finland i en rättegång som anhängiggjorts innan motsvarande förfarande hade inletts i domsstaten, eller

3) ett förfarande som gäller erkännande eller verkställighet av ett annat beslut angående vårdnad «om» barn eller umgängesrätt är anhängigt.

29 a § (10.6.2022/455)

Bestämmelsernas subsidiaritet

Bestämmelserna i 19–21 och 23–29 § tillämpas endast «om» inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 «om» domstols behörighet och «om» erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål «om» föräldraansvar samt «om» upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000, nedan 2003 års Bryssel IIa-förordning, eller rådets förordning (EU) 2019/1111 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn, nedan 2019 års Bryssel IIa-förordning, eller av ett fördrag som är bindande för Finland. Bestämmelser om vilkendera förordningen som ska tillämpas finns i artikel 100 i 2019 års Bryssel IIa-förordning.

29 b § (12.6.2009/436)

Oförenlighet med grunderna för Finlands rättsordning och hänvisning till en främmande stats «lag»

En bestämmelse i en främmande stats «lag» som ska tillämpas enligt bestämmelserna i detta kapitel ska lämnas utan avseende, «om» tillämpning av bestämmelsen skulle leda till ett resultat som med beaktande av barnets bästa uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen i Finland.

Om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel, avser en hänvisning i detta kapitel till en främmande stats «lag» inte de bestämmelser i den främmande statens «lag» som hör till området för den internationella privaträtten.

5 kap (4.3.1994/186)

Återlämnande av barn med stöd av Haagkonventionen

30 § (4.3.1994/186)

Förordnande att ett barn skall återlämnas

Ett barn som befinner sig i Finland och som olovligen förts bort från den stat där barnet var bosatt eller som olovligen kvarhålls här, skall förordnas att genast bli återlämnat, «om» barnet omedelbart innan det olovligen bortfördes eller kvarhölls var bosatt i en stat som har tillträtt den i Haag den 25 oktober 1980 ingångna konventionen «om» de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (Haagkonventionen).

31 § (4.3.1994/186)

Behörig domstol

Förordnande «om» att ett barn skall återlämnas meddelas av Helsingfors hovrätt på ansökan.

32 § (4.3.1994/186)

Olovligt bortförande och kvarhållande

Ett bortförande eller kvarhållande av ett barn skall anses vara olovligt, «om»

1) det kränker den rätt att ta vård «om» barnet som en person eller inrättning eller något annat organ, antingen enskilt eller gemensamt, har enligt rättsordningen i den stat där barnet omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet var bosatt och

2) denna rättighet faktiskt utövades, enskilt eller gemensamt, vid tidpunkten för bortförandet eller kvarhållandet, eller skulle ha utövats «om» bortförandet eller kvarhållandet inte hade ägt rum.

Bortförandet eller kvarhållandet av ett barn skall inte anses olovligt, «om» innehavaren av den rätt som avses i 1 mom. 1 punkten har samtyckt till förfarandet eller godkänt det antingen uttryckligen eller konkludent.

33 § (4.3.1994/186)

Rätt att ta vård «om» barn

Med rätt att ta vård «om» barn avses i detta kapitel rättigheter och skyldigheter som hänför sig till vården av barnets person, särskilt rätten att bestämma dess boningsort.

34 § (4.3.1994/186)

Grunder för vägran att förordna att ett barn skall återlämnas

En ansökan «om» återlämnande av barn kan avslås «om»

1) den har gjorts efter att ett år förflutit från det olovliga bortförandet eller kvarhållandet av barnet och återlämnandet skulle strida mot barnets bästa,

2) det finns en allvarlig risk för att återlämnandet skulle skada barnets fysiska eller psykiska hälsa eller annars försätta barnet i en outhärdlig situation, eller «om»

3) domstolen konstaterar att barnet motsätter sig återlämnandet och att det har uppnått en sådan ålder och mognad att det är skäl att fästa avseende vid dess åsikt.

Ett förordnande «om» att ett barn skall återlämnas kan inte meddelas sedan barnet har fyllt 16 år.

«Om» barnet omedelbart före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet varit bosatt i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater än Danmark, ska vid avslag med stöd av 1 mom. 2 punkten på ansökan «om» återlämnande dessutom tillämpas vad som föreskrivs i artikel 27.3 i 2019 års Bryssel IIa-förordning. (10.6.2022/455)

6 kap (4.3.1994/186)

Förfarandet vid fastställelse av beslut som har meddelats i en främmande stat och vid återlämnande av barn

35 § (4.3.1994/186)

Centralmyndigheten

I Finland är justitieministeriet den centralmyndighet som avses i Europarådskonventionen och Haagkonventionen.

Statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt polismyndigheterna ska på begäran av justitieministeriet lämna handräckning för att utreda barns vistelseort och levnadsförhållanden, för att säkerställa verkställighet av «vårdnadsbeslut» som meddelats i en främmande stat samt återlämnande av barn och för att förebygga olovligt bortförande av barn. (8.7.2022/626)

35 a § (10.6.2022/455)

Berättigade till hjälp av centralmyndigheten

Den som i Finland eller någon annan stat som tillträtt Europarådskonventionen har fått ett beslut som gäller vårdnad «om» barn eller umgängesrätt eller ett sådant beslut som avses i 26 § kan be justitieministeriet vidta åtgärder för att få beslutet erkänt eller verkställt i en annan konventionsstat.

En person eller inrättning eller något annat organ vars rätt att ta vård «om» ett barn har kränkts genom att barnet olovligen bortförts eller olovligen kvarhållits, kan be justitieministeriet vidta åtgärder för att få ett förordnande «om» återlämnande av barnet med stöd av Haagkonventionen.

Den begäran som avses i 1 och 2 mom. kan också göras av en centralmyndighet i en stat som tillträtt Europarådskonventionen eller Haagkonventionen.

35 b § (10.6.2022/455)

Avslag av justitieministeriet

Justitieministeriet kan vägra ge sådan hjälp som avses i Europarådskonventionen och Haagkonventionen, «om» det är klart att det inte enligt de konventionerna finns förutsättningar för att ge hjälp.

Sökanden eller, «om» ansökan har gjorts genom en främmande stats centralmyndighet, centralmyndigheten ska genast underrättas «om» vägran och grunderna för vägran.

36 § (22.5.2015/662)

Ansökan

Ansökan «om» fastställelse av ett i en främmande stat meddelat besluts giltighet eller verkställbarhet i Finland kan göras av den som beviljats rätt att ta vård «om» barn eller umgängesrätt. Ansökan «om» återlämnande av barn kan göras av den vars rätt har kränkts så som avses i 32 §. Ansökan «om» återlämnande och ansökan «om» erkännande och verkställighet av beslut som meddelats i en stat som tillträtt Europarådskonventionen kan även göras av justitieministeriet eller av ett ombud som justitieministeriet befullmäktigat.

Ansökan ska göras skriftligen på finska eller svenska. Av ansökan ska framgå

1) personuppgifter «om» sökanden, barnet och motparten,

2) barnets födelsedatum, «om» uppgifterna är tillgängliga,

3) grunderna för yrkandet, samt

4) tillgängliga uppgifter «om» barnets vistelseort och den person som antas hålla barnet hos sig.

Över en handling på ett främmande språk som bilagts ansökan ska ges en till riktigheten styrkt översättning till finska eller svenska, «om» inte domstolen medger undantag från detta.

37 § (25.8.2016/692)

Behandling av ärenden som gäller fastställelse av beslut och återlämnande av barn

Ärenden som gäller fastställelse av beslut som har meddelats i en främmande stat och återlämnande av barn ska behandlas skyndsamt. «Om» ett ärende som gäller återlämnande av ett barn inte har avgjorts inom sex veckor från det att ansökan gjordes, ska hovrätten på justitieministeriets eller sökandens begäran redogöra för orsakerna till dröjsmålet.

Behandlingen av en ansökan «om» återlämnande av ett barn kan uppskjutas eller avvisas, «om» det finns skäl att anta att barnet har förts till en annan stat. När hovrätten uppskjuter behandlingen av ärendet kan den förordna att behandlingen fortsätter först efter det att sökanden har gjort en anmälan «om» att barnet har återlämnats till Finland eller sökanden framfört andra omständigheter med stöd av vilka det kan anses motiverat att avgöra ärendet.

Vid rättegången ska i övrigt i tillämpliga delar iakttas vad som i denna «lag» föreskrivs «om» rättegång i ärenden som gäller vårdnad «om» barn eller umgängesrätt.

38 § (22.5.2015/662)

Hörande av den som har del i saken

Innan en ansökan «om» fastställelse av ett beslut som meddelats i en främmande stat eller «om» återlämnande av barn bifalls, ska domstolen ge den som har del i saken tillfälle att bli hörd i saken, «om» det går att ta reda på personens vistelseort utan svårighet.

39 § (8.2.2019/190)

Hörande av barnet

Innan domstolen avgör en ansökan «om» verkställighet av ett i en främmande stat givet beslut som gäller vårdnad «om» barn eller umgängesrätt eller «om» återlämnande av barn, ska den ta reda på barnets åsikt, «om» barnet med hänsyn till sin ålder eller andra omständigheter som kommit till domstolens kännedom kan anses ha uppnått en sådan mognad att det finns skäl att fästa avseende vid dess åsikt.

På utredandet av barnets åsikt tillämpas 15 a, 16 och 16 a §. En begäran som gäller utredande av barnets åsikt ska riktas till det välfärdsområde inom vars område barnet vistas. (8.7.2022/626)

40 § (22.5.2015/662)

Interimistiskt förordnande

Då domstolen behandlar ärenden som gäller erkännande och verkställighet av beslut «om» vårdnad «om» barn och umgängesrätt samt återlämnande av barn, kan den för att tillgodose barnets bästa och säkerställa återlämnandet interimistiskt bestämma hos vem barnet ska bo, «om» umgängesrätten eller «om» «vårdnaden».

I fråga «om» interimistiska förordnanden gäller i tillämpliga delar 17 §.

41 § (8.2.2019/190)

Rättshjälp och kostnaderna för återlämnande

I följande ärenden ska sökanden på begäran beviljas rättshjälp kostnadsfritt, även «om» rättshjälp inte annars skulle kunna beviljas:

1) återlämnande av barn,

2) verkställighet av sådana förordnanden «om» återlämnande av barn som har meddelats i Finland,

3) erkännande eller verkställighet av sådana beslut «om» vårdnad «om» barn eller umgängesrätt som har meddelats i en stat som har tillträtt Europarådskonventionen.

(10.6.2022/455)

När domstolen förordnar att ett barn ska återlämnas eller fastställer att ett beslut «om» vårdnad «om» barn kan verkställas, kan den samtidigt på yrkande av sökanden ålägga motparten att ersätta sökandens kostnader för återlämnandet av barnet.

«Om» sökandens motpart förlorar det ärende som avses i 1 mom., ska han eller hon åläggas att ersätta justitieministeriet för de kostnader som ministeriet haft i ärendet enligt samma grunder som föreskrivs när det gäller ersättande av de delaktigas rättegångskostnader. Domstolen kan låta bli att ålägga motparten ersättningsskyldighet eller kan nedsätta ersättningens belopp, «om» ersättningsskyldigheten skulle bli oskälig i förhållande till motpartens ekonomiska omständigheter.

42 § (22.5.2015/662)

Sökande av ändring i ärenden som gäller återlämnande av barn

Ändring i ett avgörande av Helsingfors hovrätt som gäller återlämnande av barn får sökas genom besvär hos högsta domstolen, «om» högsta domstolen meddelar besvärstillstånd med stöd av 30 kap. 3 § i rättegångsbalken. Fristen för ansökan «om» besvärstillstånd och anförande av besvär är 14 dagar räknat från den dag då hovrättens avgörande gavs.

Högsta domstolen kan behandla och avgöra ett ärende som gäller återlämnande av barn på en avdelning med tre ledamöter.

På förfarandet vid sökande av besvärstillstånd och behandlingen av ärendet tillämpas i övrigt vad som i 30 kap. i rättegångsbalken bestäms «om» fullföljd i ärenden som hovrätten handlagt i andra instans.

42 a § (10.6.2022/455)

Förhållandet mellan lagen och 2003 års Bryssel IIa-förordning samt 2019 års Bryssel IIa-förordning

«Om» 2003 års Bryssel IIa-förordning eller 2019 års Bryssel IIa-förordning tillämpas på ett ärende som gäller erkännande eller verkställighet av ett beslut som har meddelats i en främmande stat, ska bestämmelserna i 36–41 § inte tillämpas på ärendet.

«Om» barnet omedelbart före ett olovligt bortförande eller kvarhållande har varit bosatt i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater än Danmark, ska utöver bestämmelserna i detta kapitel artiklarna 23–29 i 2019 års Bryssel IIa-förordning tillämpas på förfarandet i ett ärende som gäller återlämnande av barnet.

7 kap (4.3.1994/186)

Särskilda stadganden

43 § (22.5.2015/662)

Verkställbarheten av beslut som inte vunnit laga kraft

Ett domstolsbeslut «om» vårdnad «om» barn eller umgängesrätt eller «om» hos vem barnet ska bo kan genast verkställas, även «om» beslutet inte har vunnit laga kraft, såvida inte något annat har bestämts i beslutet.

Helsingfors hovrätts beslut där det förordnas att ett barn ska återlämnas kan verkställas omedelbart, även «om» beslutet inte har vunnit laga kraft.

Ett beslut «om» vårdnad «om» barn eller umgängesrätt som har meddelats i en främmande stat kan verkställas omedelbart sedan domstolen har fastställt att beslutet är verkställbart i Finland, även «om» beslutet inte har vunnit laga kraft. Domstolen kan likväl bestämma att beslutet kan verkställas först efter att det beslut som meddelats i den främmande staten eller domstolens beslut har vunnit laga kraft.

Vad som föreskrivs i 3 mom. ska inte tillämpas, «om» 2003 års Bryssel IIa-förordning eller 2019 års Bryssel IIa-förordning tillämpas på verkställigheten av ett beslut som har meddelats i en främmande stat. (10.6.2022/455)

44 § (10.6.2022/455)

Sändande av beslut för verkställighet

När domstolen med stöd av 30 § har bestämt att ett barn ska återlämnas, ska den sända beslutet till den behöriga utmätningsmannen och uppmana denne att skyndsamt se till att beslutet verkställs så som föreskrivs i 46 §.

När domstolen har fastställt att ett beslut som har meddelats i en främmande stat kan verkställas i Finland ska den på sökandens begäran sända beslutet och ansökan «om» verkställighet till den behöriga tingsrätten, «om» beslutet är verkställbart med stöd av 43 § 3 mom. Tingsrätten ska skyndsamt se till att beslutet verkställs så som föreskrivs i 45 §.

Bestämmelser «om» sändande för verkställighet av en dom som med stöd av 2003 års Bryssel IIa-förordning förklarats verkställbar utfärdas särskilt.

45 § (4.3.1994/186)

Verkställighet av beslut som meddelats i en främmande stat

Ett beslut «om» vårdnad «om» barn och umgängesrätt som har meddelats i en främmande stat och som i Finland har fastställts vara verkställbart ska verkställas så som bestäms i lagen «om» verkställighet av beslut beträffande vårdnad «om» barn och umgängesrätt. Verkställigheten får dock inte inledas efter att barnet har fyllt 16 år. Angående verkställigheten av ett beslut som har meddelats i en främmande stat och som är verkställbart enligt 2003 års Bryssel IIa-förordning eller 2019 års Bryssel IIa-förordning föreskrivs särskilt. (10.6.2022/455)

Vad som stadgas i 1 mom. gäller även sådana beslut enligt 26 § där bortförandet eller kvarhållandet av barnet konstaterats vara olovligt.

46 § (22.5.2015/662)

Verkställighet av förordnanden «om» att barn ska återlämnas

Ett sådant förordnande «om» återlämnande av ett barn som har meddelats med stöd av 30 § ska verkställas genom att barnet hämtas. Vid verkställigheten av förordnandet ska dessutom i övrigt iakttas lagen «om» verkställighet av beslut beträffande vårdnad «om» barn och umgängesrätt, «om» inte något annat följer av 2 eller 3 mom. eller av 46 a §. (10.6.2022/455)

«Om» förordnandet «om» att barnet ska återlämnas har meddelats på en ansökan som gjordes innan ett år förflutit från det att barnet olovligt bortfördes eller kvarhölls, kan verkställigheten av förordnandet lämnas därhän endast «om» barnet motsätter sig återlämnandet och har uppnått en sådan ålder och mognad att det är skäl att fästa avseende vid dess åsikt.

Ett förordnande «om» återlämnande av barn ska verkställas oberoende av vad som eventuellt har beslutats «om» vårdnaden eller «om» omhändertagandet av barnet. Återlämnande får dock inte ske efter det att barnet fyllt 16 år. (8.7.2022/626)

46 a § (10.6.2022/455)

Säkringsåtgärder vid verkställighet av förordnanden «om» att barn ska återlämnas

«Om» det behövs för att trygga verkställigheten av ett förordnande «om» att ett barn ska återlämnas och för att tillgodose barnets bästa, kan Helsingfors tingsrätt på ansökan av vårdnadshavaren eller utmätningsmannen bestämma «om» säkringsåtgärder enligt 17 § i lagen «om» verkställighet av beslut beträffande vårdnad «om» barn och umgängesrätt eller «om» att välfärdsområdesmyndigheten tillfälligt ska placera barnet på en anstalt som ägs eller upprätthålls av staten eller välfärdsområdet eller i annan lämplig vård. Förordnandet kan meddelas utan att den som har del i saken hörs, «om» hörandet kan äventyra syftet med säkringsåtgärden.

I synnerligen brådskande fall som avses i 1 mom., där det inte finns möjlighet att begära Helsingfors tingsrätts förordnande i saken, kan utmätningsmannen på yrkande av vårdnadshavaren eller på tjänstens vägnar omedelbart ta hand «om» barnet. Välfärdsområdesmyndigheten ska då placera barnet i enlighet med 1 mom.

Utmätningsmannen ska omedelbart underrätta Helsingfors tingsrätt «om» en åtgärd som avses i 2 mom. Tingsrätten ska så snart som möjligt efter att underrättelsen inkommit förordna «om» en interimistisk säkringsåtgärd i enlighet med 1 och 4 mom. eller bestämma att åtgärden ska återkallas.

En interimistisk säkringsåtgärd «om» vilken Helsingfors tingsrätt har bestämt med stöd av 1 och 3 mom. är i kraft den tid som tingsrätten har bestämt, högst en vecka. Ändring i tingsrättens beslut får sökas genom besvär. På åtgärden tillämpas i övrigt vad som i 25 § i lagen «om» verkställighet av beslut beträffande vårdnad «om» barn och umgängesrätt föreskrivs «om» interimistiska säkringsåtgärder.

47 § (4.3.1994/186)

Fastställelse av att bortförande eller kvarhållande är olovligt

«Om» ett barn som är bosatt i Finland olovligen har förts bort från Finland eller olovligen hållits kvar i en främmande stat, kan domstolen på ansökan fastställa att bortförandet eller kvarhållandet skall anses olovligt enligt 32 §. Ändring får inte sökas i domstolens beslut i vilket har fastställts att bortförandet eller kvarhållandet skall anses olovligt.

48 § (4.3.1994/186)

Behandlingen av ärenden som gäller vårdnad «om» olovligen bortförda eller kvarhållna barn

«Om» ett ärende som gäller vårdnad «om» barn är anhängigt vid en finsk domstol och domstolen har anledning att anta att barnet olovligen har förts till Finland eller kvarhållits här, skall domstolen avvisa ärendet för den gången eller uppskjuta behandlingen för utredning av «om» det kommer att förordnas att barnet skall återlämnas.

48 a § (16.8.1996/620)

Interimistiska säkringsåtgärder

«Om» det finns grundad anledning att anta att den ena vårdnadshavaren utan den andra vårdnadshavarens samtycke olovligen ämnar föra barnet ur landet, kan utmätningsmannen eller polismyndigheten på vårdnadshavarens yrkande omedelbart ta hand «om» barnet, varvid barnet skall placeras så som stadgas i 25 § 2 mom. lagen «om» verkställighet av beslut beträffande vårdnad «om» barn och umgängesrätt (619/96) (interimistisk säkringsåtgärd). En interimistisk säkringsåtgärd kan vidtas endast om saken är så brådskande att vårdnadshavaren inte genom att begära ett tillfälligt förordnande enligt 17 § kan förhindra att barnet förs ur landet.

En interimistisk säkringsåtgärd skall enligt 25 § 3 mom. lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt genast på tjänstens vägnar föras till domstol. Domstolens beslut i vilket det bestäms att barnet skall placeras tillfälligt är i kraft den tid domstolen bestämmer, högst en vecka. Beträffande åtgärden gäller i övrigt i tillämpliga delar vad 25 § i nämnda «lag» stadgar «om» interimistiska säkringsåtgärder.

49 § (8.2.2019/190)

Bemyndigande att utfärda förordning

Genom förordning av statsrådet utfärdas det vid behov närmare bestämmelser «om»

1) de uppgifter som välfärdsområdet har enligt denna «lag», (8.7.2022/626)

2) justitieministeriets uppgifter som centralmyndighet enligt Haagkonventionen och Europarådskonventionen, och

3) handlingar som ska bifogas en ansökan «om» återlämnande av barn samt «om» erkännande eller verkställighet av ett beslut som meddelats i en främmande stat.

50 §

Ikraftträdelse- och tillämpningsstadgande

Denna «lag» träder i kraft den 1 januari 1984.

Stadgandena i denna «lag» skall tillämpas även i fråga om barn som är fött innan lagen trätt i kraft. Stadgandena i denna «lag» skall också tillämpas i ärende som är anhängigt vid domstol när lagen träder i kraft samt i ärende som gäller ändring av beslut, vilket innan lagen trätt i kraft har givits i ärende som angår «vårdnad» eller umgängesrätt.

Sedan denna «lag» trätt i kraft skall på barnets vårdnadshavare tillämpas vad som i «lag» eller förordning är stadgat «om» de uppgifter som ankommer på förmyndare för barn och «om» förmyndares rätt att företräda barnet i angelägenheter som rör dess person eller underhåll.

Då i «lag» eller förordning hänvisas till ett lagrum som ersatts med ett stadgande i denna «lag», skall stadgandet i denna «lag» tillämpas.

Regeringens proposition 224/82, Lagutsk. bet. 11/82, Stora utsk. bet. 272/82

Innehållsförteckning

8.4.1983/361

Till början av sidan Visa utan markering