85/1993

Med konsumentkredit avses i detta kapitel en sådan kredit som en näringsidkare enligt avtal lämnar eller lovar att lämna en konsument som lån, betalningsanstånd eller som något annat motsvarande ekonomiskt arrangemang.

Som konsumentkredit anses dock inte vid tillämpningen av detta kapitel en kredit som baserar sig på ett sådant avtal enligt vilket konsumenten har rätt att i poster betala priset på en nyttighet som fortlöpande hålls tillhanda under avtalets giltighetstid.

På krediter som lämnas för bostadsförvärv eller för finansiering av studier tillämpas detta kapitel, om inte något annat stadgas i de författningar som gäller dylika krediter.

I detta kapitel avses med

Stadgandena i 6, 7, 9, 10 och 11 §§ samt 12 § 1 mom. tillämpas inte på konsumentkrediter som har kortare kredittid än tre månader. På dylika krediter tillämpas dock 10 och 11 §§, om krediten kan utnyttjas med hjälp av kreditkort eller något annat motsvarande identifieringsmedel.

Stadgandena i 13 och 14 §§ tillämpas endast på en nyttighetsbunden kredit samt 17 § endast på en nyttighetsbunden kredit som beviljas för förvärv av en vara.

Genom förordning kan stadgas att 6, 7, 9, 10 eller 11 § inte skall tillämpas på en konsumentkredit som understiger 1 000 mark. Dessutom kan genom förordning bestämmas att stadgandena i 9, 10 och 11 §§ för vissa nyttighetsbundna krediter uppfylls genom att ett dokument, som närmare fastslås i förordningen, sänds till konsumenten i samband med att nyttigheten hålls tillhanda, om detta kan anses nödvändigt med hänsyn till konsumenterna, för att bevara eller skapa nyttig praxis vid debitering eller överlåtelse eller i andra frågor inom någon bransch.

De belopp som nämns i 4 § 3 mom. och i 12 § 4 mom. kan ändras genom förordning, om det finns skäl till det på grund av den ekonomiska och monetära utvecklingen.

Vid marknadsföringen av en engångskredit skall den effektiva räntan uppges. Om nyttighetens kontantpris nämns, skall samtidigt anges dess kreditpris. Om förutsättningen för att kredit lämnas är att nyttigheten försäkras, skall information också ges om försäkringen och premierna för den.

Innan ett avtal om konsumentkredit ingås skall konsumenten lämnas information om de avtalsvillkor och andra uppgifter som nämns i 11 §. Dessutom skall han ges tillfälle att ta del av informationen i skriftlig form.

Ett avtal om konsumentkredit skall ingås skriftligen. Konsumenten skall ges ett exemplar av avtalet.

På grund av kreditförhållandet får inte betalning, ränta, gottgörelse eller ersättning uppbäras av konsumenten, om inte därom har överenskommits i det avtal som nämns i 1 mom.

I avtal om konsumentkredit skall anges

I avtal om kontokredit och andra krediter med varierande belopp kan den effektiva räntan nämnas som ett exempel på hur krediten vanligen utnyttjas.

I avtalsvillkoren för en konsumentkredit kan anges att räntan fluktuerar i enlighet med Finlands Banks grundränta eller enligt räntefoten för någon annan referensränta som anges i avtalet. Referensräntan skall vara offentlig och bygga på faktorer som är oberoende av kreditgivarens ensidiga bestämmanderätt. Referensräntan för kredit i viss valuta kan också vara kreditvalutans ränta eller, om krediten har beviljats som en beräknad enhet för flera valutor, valutaenhetens ränta beräknad på motsvarande sätt.

Konsumenten skall underrättas om ränteförändringar i ett kontoutdrag eller annars skriftligen.

Kreditgivaren får uppbära ersättning för att skulden betalas i förtid, om krediten är större än 100 000 mark och räntan är fast eller den period för vilken referensräntan bestäms är minst tre år och om räntenivån för motsvarande ny kredit som denna kreditgivare vid betalningstidpunkten bjuder ut är lägre än den överenskomna räntan. Ersättningen får utgöra högst skillnaden mellan den avtalsenliga räntan och räntan för motsvarande nya kredit för den återstående kreditperioden för vilken fast ränta löper eller för den period för vilken referensränta har fastställts.

Har kreditgivaren, om konsumenten försummar sin betalningsskyldighet, enligt avtalet rätt att kräva betalning av en post som annars inte har förfallit, att återta den sålda varan eller att göra någon annan särskild påföljd gällande, får kreditgivaren åberopa nämnda rättighet endast om

Tillsynen över att detta kapitel följs utövas av konsumentombudsmannen, konsumentverket och av länsstyrelserna såsom distriktsförvaltningsmyndigheter samt också av bankinspektionen, om kreditgivningen hänför sig till verksamhet som bankinspektionen har tillsyn över.