26.3.2010

Diarienummer: 02011/09/3107
Liggare: 10/0171/2
Givet: 26.3.2010

Utlänningsverket hade 27.12.2007 beviljat A främlingspass för tiden 27.12.2007 - 27.12.2012 med en anteckning om att identiteten inte har kunnat styrkas. A överklagade beslutet. Förvaltningsdomstolen upphävde Utlänningsverkets (numera Migrationsverket) beslut och återförvisade ärendet till Migrationsverket för att A skulle beviljas främlingspass utan anteckning om att identiteten inte har kunnat styrkas.

Enligt 136 § 5 momentet i utlänningslagen skall det antecknas i främlingspasset om en utlännings identitet inte har kunnat styrkas. Förvaltningsdomstolen konstaterade att den tidigare utlänningslagens (378/1991) förarbeten utgår ifrån att anteckningen om att identiteten inte har kunnat styrkas endast anger att personen inte har kunnat uppvisa ett giltigt pass från sitt hemland (RP 47/1990 rd s. 7). I praxis har anteckningens utformning varit mer allmän och man har också godkänt andra dokument än ett pass för att styrka en persons identitet.

Förvaltningsdomstolen bedömde att det i regel är motiverat att förutsätta ett pass eller annan i sig tillförlitlig skriftlig utredning om identiteten i samband med att en utlänning för första gången anländer till landet. Det är sällan ändamålsenligt eller ens möjligt att motta annan utredning om identiteten. En annan bedömning kan göras då en utlänning har vistats i landet under en längre tid och det inte har framkommit skäl att tvivla på de uppgifter som har meddelats.

A har i samband med ansökan inte kunnat presentera ett giltigt pass från Somalia, men har tidigare presenterat ett somaliskt pass. A har tidigare beviljats främlingspass utan en anteckning om att A:s identitet inte har kunnat styrkas. A har beviljats identitetskort 8.11.2006 med stöd av lagen om identitetskort. A har upptagits i befolkningsdatasystemet 9.11.1994 och har konsekvent uppgett samma uppgifter om sin identitet, vilket är ägnat att styrka A:s identitet då man beaktar den rättsprincip som framgår av 6 § 3 momentet i medborgarskapslagen. I detta ärende har även hörts vittnen med stöd av 40 § i förvaltningslagen. De har bekräftat den övriga utredningen om A:s identitet.

Vid en helhetsbedömning av ovanstående samt med beaktande av 5 § i utlänningslagen fann förvaltningsdomstolen att det inte hade funnits förutsättningar för att göra en anteckning om att A:s identitet inte har kunnat styrkas. Det överklagade beslutet var således lagstridigt till denna del.

Utlänningslagen 5 § och 136 § 5 mom.
Ulkomaalaislaki 5 § ja 136 § 5 mom.