23.06.2009 OKV/319/1/2008
Polis - Förundersökning
| Diarienr: | OKV/319/1/2008 |
|---|---|
| Givet: | 23.06.2009 |
| Beslutsfattare: | BJKS |
Polisens förfarande i polisbrottsärende
Klaganden kritiserade en polismyndighets förfarande i ärende som gällde brott som en polisman misstänktes ha gjort sig skyldig till. Klaganden ansåg att polisen hade bestämt om användande av tvångsmedel i nämnda polisbrottsärende trots att i förundersökningslagen föreskrivs att förundersökningen av polisbrott ska ledas av allmänna åklagaren.
I det aktuella ärendet som gällde jaktbrott fanns två misstänkta, varav den ena var en polisman. I ärendet framkom att den kommissarie som var undersökningsledare till den del ärendet inte gällde polisbrott, hade beslutat om tagande av egendom i beslag även till den del ärendet gällde polisbrott.
Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare konstaterade i sitt beslut att enligt 14 § 2 moment i förundersökningslagen ska förundersökning av polisbrott alltid ledas av allmänna åklagaren med undantag för ärenden som behandlas som ett ordningsbotsärende eller i strafforderförfarande. Det nämnda gäller polisbrott oberoende av om brottet skett i tjänsteutövning eller utanför denna. Avsikten med att åklagaren leder förundersökningen är att trygga att utredningen verkställs utan att den påverkas av den misstänktes ställning och så att allmänhetens förtroende för att förundersökning genomförs opartiskt bevaras. Det är således endast en åklagare som i polisbrottsärenden kan besluta bland annat om att inleda eller låta bli att inleda förundersökningen och om användandet av tvångsmedel.
Det aktuella polisbrottsärendet behandlades inte som ett ordningsbotsärende eller i strafforderförfarande. Endast en åklagare var således behörig att besluta om användande av tvångsmedel till den del ärendet gällde polisbrott. Den ovan nämnda kommissarien var således inte behörig att till denna del bestämma om tagande av egendom i beslag. Biträdande justitiekanslerns ställföreträdare meddelade kommissarien till kännedom sin uppfattning om hennes felaktiga förfarande.
Förundersökningslag 14 § 2 mom. och 49 §
Tvångsmedelslag 4 kap. 1 § 1 mom.,
Förordning om förundersökning och tvångsmedel 1 § 1 mom., 2 § 1 mom. och 9 §