11.12.2018/5786 HFD:2018:165

Utlänningsärende - Internationellt skydd - Återkallande av flyktingstatus - Kvotflykting - Betydelsen av uppgifter som lämnats i samband med upptagning inom ramen för flyktingkvoten

A, som var medborgare av Demokratiska republiken Kongo, hade i mitten av 1990-talet beviljats flyktingstatus på prima facie-grunder med anledning av hennes etniska tillhörighet samt säkerhetssituationen som då rådde i hennes hemtrakt i Nord Kivu. A hade sedermera upptagits som kvotflykting från Rwanda till Finland i flyktingkvoten för år 2012, inom ramen för Woman at risk-kategorin.

Migrationsverket återkallade A:s flyktingstatus och det resedokument för flykting som hon hade beviljats med hänvisning till att A i samband med upptagningen inom ramen för flyktingkvoten hade lämnat oriktiga upplysningar om sina omständigheter i asyllandet. Upplysningarna gällde A:s sällskapsförhållande och avsikt att ingå äktenskap, i ljuset av vilka A inte hade kunnat anses vara en ensamstående kvinna utan något manligt skydd. Förvaltningsdomstolen upphävde Migrationsverkets beslut på den grunden att de nämnda upplysningarna inte kunde anses ha påverkat UNHCR:s beslut gällande A:s behov av asyl i förhållande till hennes hemland.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att vid förfarandet som gäller vidarebosättning (resettlement) bestäms inte personens flyktingstatus. Dess syfte är att bedöma flyktingens situation i asyllandet och identifiera flyktingar som tillhör de mest sårbara grupperna.

Flyktingstatus som erkänts av UNHCR binder i och för sig inte Finlands myndigheter. Migrationsverket kan återkalla även en sådan persons flyktingstatus som kommit till Finland inom ramen för flyktingkvoten om förutsättningarna enligt 108 § i utlänningslagen uppfylls. Behovet av internationellt skydd, och därmed även återkallande av flyktingstatus, ska emellertid prövas i förhållande till personen nationalstat. Det var därför inte möjligt att återkalla en persons flyktingstatus på den grunden att personen hade lämnat oriktiga upplysningar om sina förhållanden i asyllandet, om det inte med samma kunde påvisas att personen, när han eller hon hade sökt internationellt skydd, hade lämnat oriktiga upplysningar eller hemlighållit omständigheter på det sätt som avses i den nämnda bestämmelsen. I ärendet framgick att A fortfarande inte kunde bosätta sig på sitt hemområde på grund av den dåliga säkerhetssituationen. Migrationsverkets besvär avvisades.

Utlänningslagen 3 §, 90 §, 92 §, 106 § och 108 §

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (det s.k. omarbetade skyddsgrundsdirektivet) artikel 14.3

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Mika Seppälä, Tuomas Kuokkanen, Taina Pyysaari och Jaakko Autio. Föredragande Jenny Rebold.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.