1.10.2018/4411 HFD:2018:134

Räddningsverksamhet - Felaktig funktion hos en brandlarmläggning - Uttagande av avgift - Grundbesvär - Förvaltningsbesvär - Vandalism - Tobaksrökning

Stadens räddningsverk hade med sina fakturor daterade 6.10.2015 och 19.10.2015 beslutat att av A Ab ta ut avgifter för brandlarm, som skett i av bolaget ägda fastigheter, vilka räddningsverket ansåg vara felaktiga. Brandlarmen hade orsakats av matlagning, tobaksrökning, att brandlarmknappen tryckts till följd av vandalism och av att papper avsiktligt hade bränts under rökdetektorn. I de grundbesvär som bolaget anfört hos förvaltningsdomstolen hade krävts att avgifterna slopas.

Enligt den tillämpliga bestämmelsen i räddningslagen överklagades förvaltningsbeslut som hade fattats med stöd av den nämnda lagen så som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enligt vedertagen rättspraxis kunde grundbesvär komma i fråga endast sekundärt, det vill säga i situationer där ordinärt ändringssökande inte överhuvudtaget var möjligt eller där ändringssökande inte var möjligt för att tiden för ändringssökande hade löpt ut. Förvaltningsdomstolens beslut med vilket bolagets besvär, till den del det gällde de nämnda avgifterna, hade prövats som i förvaltningsprocesslagen avsedda förvaltningsbesvär, ändrades inte.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att de kontroll- och bekräftelseuppdrag som orsakats av automatiska brandlarm på grund av matlagning och tobaksrökning utgjorde sådana uppdrag som, i och med att de nämnda larmen hänförde sig till normalt boende, hade orsakats av upprepad felaktig funktion hos brandlarmläggningen. Räddningsverket hade därför kunnat besluta att ta ut avgifterna.

Till den del det var fråga om brandlarm som orsakats av att brandlarmknappen tryckts till följd av vandalism och avsiktligt brännande av papper under rökdetektorn var larmen inte en följd av brandlarmläggningens felaktiga funktion. I olycksrapporterna som hänförde sig till larmen, vid förrättande av periodisk brandsyn eller vid bedömningen av genomförandeplanen för utrymningssäkerheten hade inte fästs A Ab:s uppmärksamhet vid att bolaget borde ha vidtagit åtgärder på fastigheten, så som tillträdeskontroll, flyttande av brandlarmknapparna eller övriga åtgärder, för att förhindra brandlarm till följd av vandalism. A Ab kunde inte heller i övrigt anses ha försummat sin aktsamhetsplikt. Räddningsverket hade därför inte kunnat besluta att ålägga bolaget att betala en avgift till denna del.

Räddningslagen 4 § 1 och 2 mom., 12 § 1 mom. 3 punkten, 24 § 1 mom., 25 §, 27 § 2 mom. 2 och 4 punkterna 32 § 2 mom. 95 §, 96 § 1 mom. 2 punkten, 3 och 4 mom. samt 104 § 1 mom. (379/2011)

Förvaltningsprocesslagen 22 §

Lagen om verkställighet av skatter och avgifter 9 § 1 mom.

Se HFD 6.7.2017 L 3376

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Mikko Pikkujämsä, Timo Räbinä, Antti Pekkala och Pekka Aalto. Föredragande Satu Sundberg.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.