1.6.2018/2611 HFD:2018:84

Förvaltningstvist - Marinen - Betald tjänstledighet - Studier vid yrkeshögskola - Tjänstgöringsförbindelse för sex år - Situation som inte regleras av lag - Jämkning av beloppet som återkrävs

Huvudstabens personalavdelning beslutade i oktober 2004 att det åt A betalas hans fasta lön under studieledigheten för tiden 2004 - 2008 under förutsättning att en tjänstgöringsförbindelse ingås med A. I enlighet med detta förband sig A i november 2004 att tjänstgöra i marinen i minst sex år efter att han avslutat sina yrkeshögskolestudier under förutsättning att han då fick löneförmånerna minst enligt tidpunkten för förbindandet. Om A under tiden för förbindelsen sade upp sig på någon annan grund än sjukdom var han skyldig att ersätta den lön jämte dröjsmålsränta som betalats under tiden för förbindelsen. A tog ingenjörsexamen i december 2008 och sade upp sig från sin tjänst som specialofficer från och med 4.10.2013. A:s lön under tiden för förbindelsen hade på årsnivå hela tiden varit högre än hans lön före han blev studieledig även om svårighetsgraden enligt vilken A:s lön bestämdes under den tiden delvis hade sjunkit.

Förvaltningsdomstolen förkastade Marinens stabs förvaltningstvistemålsansökan om att A åläggs att betala åt staten som ersättning för brott mot tjänstgöringsförbindelsen det lönebelopp jämte dröjsmålsränta som betalats åt A under studietiden. Förvaltningsdomstolen ansåg att tjänstgöringsförbindelsen inte kunde anses vara rättsligt bindande för A. Tjänstgöringsförbindelsen utgjorde ett avtal om anställningsvillkoren som avses i 44 § 1 mom. i statstjänstemannalagen och det var inte möjligt att med avtalet avtala om tjänstemannens skyldigheter. Förvaltningsdomstolen ansåg vidare att tjänstgöringsförbindelsen utgjorde en inskränkning av de i 7 § 1 mom. och 18 § 1 mom. i grundlagen avsedda grundrättigheterna, om vilken inte regleras i lag.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och, för undvikande av dröjsmål, prövade ärendet. Högsta förvaltningsdomstolen ålade A att åt staten som ersättning för brott mot tjänstgöringsförbindelsen betala en skälig ersättning om 5 000 euro. A ålades inte att betala dröjsmålsränta.

Enligt skälen till högsta förvaltningsdomstolens beslut var det öppet för tolkning om tjänstgöringsförbindelsen och det till den relaterade arbetsgivarens beslut om att åt A bevilja betald tjänstledighet för studietiden kunde anses utgöra ett i 44 § 1 mom. i statstjänstemannalagen avsett avtal om anställningsvillkoren. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att i vilket fall som helst innehöll arrangemanget inte någon i paragrafens 2 mom. förbjuden överenskommelse om tjänstemannens tjänsteåligganden. Förbindelsen kunde därför inte anses vara lagstridig.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 23/2017 rd) att kravet om tjänstgöringsförbindelse ur en konstitutionell utgångspunkt i första hand skulle bedömas i förhållande till 18 § 1 mom. i grundlagen, enligt vilken var och en har i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Enligt grundlagsutskottets yttrandepraxis hade tjänstgöringsförbindelser som hade krävts av personer som godkänts till försvarsmaktens och gränsbevakningens utbildningar ansetts godtagbara, men förutsatts att det föreskrivs genom lag om den maximala tiden för tjänstgöringen som avses i förbindelsen och grundvillkoren för tjänstgöringsförhållandet samt om lösning av tvister gällande tjänstgöringsförhållandet. Utskottet hade även förutsatt att det föreskrivs genom lag i tillräckligt detaljerad grad om tjänstgöringsförbindelsens längd och det ekonomiska ersättningsansvaret som hänför sig till upplösningen av förbindelsen. Utskottet hade även framhävt tjänstgöringsförbindelsens mottagares ansvar att i tillämpningssituationen försäkra sig om att den studerande förstår tjänstgöringsförbindelsens betydelse till fullo och i synnerhet till den del det gäller ersättningsskyldigheten, före han eller hon förbinder sig.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg till skillnad från förvaltningsdomstolen att den förbindelse som A givit inte kunde anses sakna rättslig betydelse enbart på den grunden att det hittills inte hade föreskrivits genom lag om en sådan tjänstgöringsförbindelse. Med beaktande av grundlagsutskottets yttrandepraxis i vilken det varit fråga i synnerhet om tillämpningen av grundlagens 18 § 1 mom. men även 2 § 3 mom. och 80 § 1 mom. var det inte möjligt att göra skillnad mellan det att det i utbyte för tjänstgöringsförbindelsen i stället för kostnadsfri specialutbildning som ordnades av arbetsgivaren var fråga om lön utbetalad av arbetsgivaren under tjänstledigheten för studier som ordnades annanstans. Inskränkningen av grundrättigheten utgjordes i båda fallen uttryckligen av förbindelsen att förbli i arbetsgivarens tjänst en viss tid efter att utbildningen avslutats.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att i en sådan här oreglerad situation kunde tolkningen gällande tjänstgöringsförbindelsens lagenlighet grundas på liknande aspekter som vid bedömningen av lagstiftningens godtagbarhet med tanke på de allmänna förutsättningarna för begräsningen av grundrättigheterna. Tjänstgöringsförbindelsen hade ett med tanke på rättsordningen godtagbart syfte när förbindelsen gavs i utbyte mot det att tjänstemannen kan studera flera terminer under betald tjänstledighet för att få tilläggskompetens för en uppgift i sin arbetsgivares tjänst som blir ledig. Det kunde även anses klart att A hade förstått förbindelsens betydelse då han förbundit sig. Vid jämkningen av ersättningen beaktades att tiden för förbindelsen var lång i förhållande till tiden som studierna krävt.

Omröstning om beslutsskälen 3 - 2.

Grundlagen 2 § 3 mom., 18 § 1 mom., och 80 § 1 mom.

Statstjänstemannalagen 44 §

GrUU 23/2017 rd, GrUU 35/2016 rd, GrUU 30/2010 rd, GrUU 20/2003 rd, GrUU 3/2000 rd, GrUU 19/2000 rd, GrUU 27/1998 rd

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Pekka Aalto och Toomas Kotkas. Föredragande Anneli Tulikallio.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.