14.9.2012

Tingsrätten hade 2.12.2008 dömt brandmannen A till ett ovillkorligt fängelsestraff om två år och fyra månader för smuggling 1.1.2001 - 2.11.2006, grovt skattebedrägeri 1.1.2001 - 6.11.2006 samt försäljning av produkter som strider mot tobakslagen 1.1.2001 - 2.11.2006 och dessutom att delvis solidariskt med en annan person för den ekonomiska fördel som brottet berett honom till staten förverka något över en miljon euro.

K stads räddningsdirektör hade med stöd av 41 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare hävt A:s tjänsteförhållande, eftersom A genom nämnda dom skulle anses ha gjort sig skyldig till ett sådant brottsligt beteende som kunde anses allvarligt ha skadat förtroendet mellan honom som tjänsteinnehavare och hans arbetsgivare.

I motsats till förvaltningsdomstolen ansåg högsta förvaltningsdomstolen vid en sammantagen bedömning av de fakta beträffande arbetsgivaren och tjänsteinnehavaren vilka framgick av handlingarna att räddningsdirektören hade haft ett sådant synnerligen vägande skäl att häva A:s tjänsteförhållande som avses i 41 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare. I de uppgifter som hör till en tjänst som brandman är det ofta fråga om att rädda människors liv eller hälsa eller mycket värdefull egendom. Uppgifternas karaktär och de befogenheter som är förenade med dem innebar att man måste kunna förutsätta särskild pålitlighet av en brandman när denne utförde sina tjänsteåligganden. Av tingsrättens dom framgick att snuset hade smugglats under en lång tid, planmässigt och med eftersträvande av en relativt betydande ekonomisk vinning. Även om de gärningar som hade tillräknats A inte hade ägt rum under hans tjänsteutövning, kunde hans verksamhet, oberoende av hur den straffrättsligt skulle bedömas, anses visa likgiltighet för bestämmelser i lagen och anses ha stått i strid med hur en brandman är skyldig att uppträda. A:s förfarande hade väsentligt minskat den pålitlighet som förutsattes av honom i hans egenskap av brandman. Den omständigheten att handläggningen av brottmålet senare hade fortsatt i hovrätten och att hovrätten hade förkastat en del av åtalen hade inte heller utgjort ett hinder för att häva tjänsteförhållandet. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut med vilket räddningsnämndens och räddningsdirektörens beslut att häva A:s tjänsteförhållande upphävts och avslog A:s besvär över räddningsnämndens beslut.

I ärendet var också fråga om huruvida fristen för hävning av tjänsteförhållande iakttagits.

Lagen om kommunala tjänsteinnehavare 17 § 2 mom., 41 § och 42 §

Lyhennelmä suomeksi

Beslut som överklagas

Vasa förvaltningsdomstol 17.11.2010 nr 10/0647/3

Ärendets handläggning i K stad

Räddningsdirektören i K stad har 16.12.2008 (§ 45) beslutat häva A:s tjänsteförhållande som brandman. På det sätt som framgår av tingsrättens dom 2.12.2008 har A gjort sig skyldig till ett brottsligt beteende som allvarligt har skadat förtroendet mellan parterna och enligt § 41 i lagen om kommunala tjänsteinnehavare har utgjort ett synnerligen vägande skäl till hävning av tjänsteförhållandet.

Räddningsnämnden i K stad har 17.3.2009 (§ 8) avslagit A:s yrkande på rättelse av räddningsdirektörens beslut.

Ärendets handläggning i Vasa förvaltningsdomstol

A har i sina besvär yrkat att räddningsnämndens och räddningsdirektörens beslut upphävs. Han har därtill yrkat på muntlig handläggning i förvaltningsdomstolen.

A har i motiveringarna till besvären konstaterat bland annat följande:

Räddningsnämndens beslut är till många delar motsägelsefullt och inkonsekvent. Tingsrätten konstaterade i sin dom 2.12.2008 att det inte finns anledning eller förutsättningar för att avsätta A från hans tjänst. Räddningsnämnden har inte i sitt beslut motiverat varför den har haft rätt att avsätta A, då tingsrätten inte gjort det.

Omständigheterna har kommit till räddningsnämndens kännedom redan år 2006. Den i 42 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare nämnda fataljetiden har sålunda överskridits med cirka två år. Räddningsnämndens motiveringar om att den enligt högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 2003:15 haft rätt att invänta tingsrättens avgörande kunde ha haft relevans ifall tingsrätten hade avsatt A från tjänsten. I detta fall har dock tingsrätten ej förordnat om avsättning. Hade räddningsnämnden haft en annan uppfattning om grunderna för avsättandet, borde räddningsnämnden ha utnyttjat denna möjlighet inom 14 dagar från det att förhållandet blev känt, det vill säga redan år 2006.

A:s brott uppfattas inte i allmänhetens ögon såsom något egentligt brottsligt beteende. Det är frågan om en gärning som var tillåten innan Finland gick med i Europeiska gemenskapen, men som därefter förbjudits. Det är dock inte till någon som helst del frågan om tillägnande av annan persons egendom.

I två tidigare fall har brandmän i chefsställning inte blivit avsatta, trots att de blivit dömda till straff. Då man betänker att dessa personer gjort sina brott i chefsposition, är det ofattbart att en vanlig brandman avsätts från tjänsten för ett brott av den nu ifrågavarande karaktären.

De förutsättningar som omnämns i 35 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare för hävning av tjänsteförhållande har inte förelegat i detta ärende. Enligt ifrågavarande lagrum ska skälet vara sakligt och vägande. Fråga skall vara om ett allvarligt brott som är av väsentlig betydelse för tjänsteförhållandet samt en väsentlig förändring av de personliga arbetsförutsättningarna. Dessutom bör en helhetsbedömning göras. Då denna helhetsbedömning gjorts och med tanke på A:s verksamhet som brandman under tiotals år och då inte ens ett avhållande från tjänsten gjordes då brottet blev bekant för räddningsnämnden år 2006, kan inte annat konstateras än att förutsättningar för hävande av tjänsteförhållandet inte föreligger.

Som grund för sitt ställningstagande har A ytterligare hänvisat till det rättelseyrkande som han riktat till räddningsnämnden i K stad.

Räddningsnämnden i K stad har gett ett utlåtande. I utlåtandet har nämnden konstaterat bland annat att tjänsteåliggandena för en brandman vid X och Y:s räddningsverk förutom släcknings- och räddningsuppdrag också omfattar bland annat brandsyner i bostadsbyggnader, information och rådgivning till daghems- och skolbarn samt sjuktransporter. Brandmän har rätt att ta sig in i stängda lokaler utan de berörda personernas medgivande eller närvaro. I sitt arbete har de tillgång till konfidentiell information. Brandmän som sköter sjuktransporter har ofta att göra med personer som är oförmögna att ta vara på sina egna intressen.

När medborgarna behöver räddningsväsendets tjänster måste de helt kunna lita på att räddningsväsendets personal är laglydig och oförvitlig. Fullständigt förtroende för personalen krävs också vid sjuktransporter. Arbetsgivaren ska kunna lita på de anställdas laglydnad och oförvitlighet. På grund av att A dömts för brott har han förlorat det förtroende som han haft hos sin arbetsgivare och som är en förutsättning för skötseln av en brandmannatjänst.

Upplösningen av tjänsteförhållandet har en laglig grund. Enligt tjänstemannalagen kan ett tjänsteförhållande upplösas till följd av att tjänstemannen har dömts för brott. I det aktuella fallet upplöstes tjänsteförhållandet i enlighet med högsta förvaltningsdomstolens riktlinjer genast efter att underrätten avkunnat sin dom och arbetsgivaren fått kunskap om domen.

Räddningsnämnden har förutom det som framförts i utlåtandet även åberopat det som kom fram när rättelseyrkandet behandlades. Beslutet att upplösa A:s tjänsteförhållande var förenligt med allmänt intresse, upplösningen skedde på ett lagenligt sätt och räddningsnämnden överskred inte sina befogenheter i ärendet. Besvären är därför grundlösa och bör förkastas.

A har i sitt bemötande framfört bland annat att räddningsnämnden har försuttit sin möjlighet att avsätta A från tjänsten enligt 42 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare. Situationen har inte förändrats på något sätt efter att domen gavs 2.12.2008.

De brott som A eventuellt gjort sig skyldig till har inte begåtts i tjänsten, utan fråga är om en verksamhet som pågått under hans fritid. Den omständigheten att A har smugglat snus till Finland kan inte innebära att medborgarna skulle ha mist sitt förtroende för honom som brandman.

Räddningsnämnden har inte kunnat motivera varför den har avsatt A från hans tjänst, då tingsrätten som behandlade brottmålet inte gjorde detta.

A har slutligen konstaterat att slutresultatet inte kan vara annat än att hävningen av tjänsteförhållandet inte har laglig grund. A:s besvär och de yrkanden som framställts i besvären bör godkännas.

Förvaltningsdomstolen har vid handläggningen av ärendet haft till hands den dom som hovrätten 16.9.2010 gett i brottmålet mot A.

Förvaltningsdomstolens avgörande

Vasa förvaltningsdomstol har inte hållit muntlig förhandling i ärendet.

Förvaltningsdomstolen har på A:s besvär upphävt räddningsnämndens och räddningsdirektörens beslut.

Förvaltningsdomstolen har motiverat sitt beslut enligt följande:

Processuellt avgörande

A har yrkat att A samt vittnet G skall höras om A:s förmåga att utföra sina åligganden samt huruvida brottsmisstanken, åtal och rättegång inverkat menligt på A:s förmåga att utföra sina tjänsteåligganden.

I ärendet är frågan om de brott A dömts för utgör ett i 41 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare avsett så allvarligt brott mot eller åsidosättande av tjänsteinnehavarens förpliktelser som följer av lag eller bestämmelser och som är av väsentlig betydelse för tjänsteförhållandet att det inte skäligen kan förutsättas att arbetsgivaren fortsätter tjänsteförhållandet ens för den tid uppsägningstiden varar. Kvaliteten på A:s arbete har inte ens åberopats som hävningsgrund och är irrelevant för bedömningen av den brottsliga verksamheten. Bedömningen kan göras på basen av det skriftliga materialet. En muntlig förhandling är därför uppenbart onödig.

Avgörande i huvudsaken

Tillämpliga lagrum

Enligt 41 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare får arbetsgivaren endast av synnerligen vägande skäl häva ett tjänsteförhållande så att det upphör genast oberoende av den uppsägningstid som skall iakttas eller av tidsfristen. Som sådana skäl kan betraktas ett så allvarligt brott mot eller åsidosättande av tjänsteinnehavarens förpliktelser som följer av lag eller bestämmelser och som är av väsentlig betydelse för tjänsteförhållandet att det inte skäligen kan förutsättas att arbetsgivaren fortsätter tjänsteförhållandet ens för den tid uppsägningstiden varar.

I 42 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare stadgas att rätten att häva ett tjänsteförhållande förfaller, om inte skälet därtill redan före det har förlorat sin betydelse, 14 dagar efter det att arbetsgivaren har fått kännedom om orsaken till hävandet eller, om skälet är av fortgående art, från det arbetsgivaren har fått kännedom om att det bortfallit. Om ett giltigt hinder för hävning föreligger, får tjänsteförhållandet hävas inom 14 dagar efter att hindret bortföll.

Grunderna för hävningen av A:s tjänsteförhållande

Tingsrätten har 2.12.2008 dömt A till straff för smuggling, grovt skattebedrägeri och försäljning av produkter som strider mot tobakslagen. Enligt domen har A lagstridigt infört i landet och här sålt betydande mängder snus utan att betala accis. Räddningsnämnden har motiverat hävningen med att allmänheten och arbetsgivaren måste kunna lita fullständigt på A:s oförvitlighet.

Förfall av hävningsrätten

X och Y:s räddningsverk har med ett 5.12.2008 daterat brev kallat A till ett möte 11.12.2008 för att höra A om möjligheten att fortsätta sin tjänsteutövning. A:s tjänsteförhållande har hävts genom räddningsdirektörens beslut 16.12.2008. Hävning av tjänsteförhållande på grund av brott förutsätter att brottet är så allvarligt att det inte skäligen kan förutsättas att tjänsteförhållandet fortsätter. Vid bedömningen av om förutsättningar för hävande finns är det av stor betydelse vilka gärningar tjänstemannen har tillräknats. Även om A har medgett gärningarna, måste utgången av processen i tingsrätten tillmätas så stor betydelse att räddningsverket har haft giltigt skäl att invänta tingsrättens avgörande innan beslut om hävning fattades. Då A:s tjänsteförhållande har hävts inom 14 dagar efter det att tingsrätten gav sin dom, har hävningsrätten inte förfallit.

Beslutets lagenlighet i övrigt

Enligt 17 § 2 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare ska tjänsteinnehavaren i sin uppgift handla opartiskt och uppträda så som hans eller hennes ställning och uppgift förutsätter.

Enligt vad som framkommit har A begått de brott han tillräknats på sin fritid. Detta hindrar inte i sig att ett tjänsteförhållande hävs, men eftersom brottet måste vara av väsentlig betydelse för tjänsteförhållandet kan detta inte hävas endast därför att A har gjort sig skyldig till brott. A har inte dömts för något brott som direkt har att göra med släcknings- eller räddningsverksamhet. Det finns således inte något direkt samband mellan A:s tjänsteuppgifter och de brott han dömts för.

Under dessa omständigheter anser förvaltningsdomstolen att de gärningar för vilka A dömts till straff i tingsrätten inte ensamma eller tillsammans har varit allvarliga och av väsentlig betydelse för tjänsteförhållandet på det sätt som avses i 41 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare. Räddningsdirektörens beslut att häva A:s tjänsteförhållande år således lagstridigt.

De lagrum som förvaltningsdomstolen tillämpat

Förvaltningsprocesslagen 38 § 1 mom.
Kommunallagen 90 §
Lagen om kommunala tjänsteinnehavare 17 § 2 mom., 41 och 42 §

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Räddningsnämnden i K stad har i sina besvär yrkat att Vasa förvaltningsdomstols beslut i första hand upphävs och A:s besvär avslås och i andra hand att, om högsta förvaltningsdomstolen anser att de i lagen stadgade hävningsgrunderna inte föreligger, existensen av uppsägningsgrunderna granskas i enlighet med 51 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare.

Räddningsnämnden har i motiveringarna till besvären konstaterat bland annat följande:

Förvaltningsdomstolen har motiverat sitt beslut enbart med A:s duglighet till släcknings- och räddningsarbete. Vid verksamhetsplats, där A tjänstgjorde, utgör släcknings- och räddningsarbetet cirka 3,2 procent (2009) av brandmannens arbetstid. Till brandmannens uppgifter hör i övrigt bland annat genomförande av brandsyner i bostadshus, informering och utbildning samt anordnande av sjuktransporter. En stor del av informeringen och utbildningen samt största delen av bostadshusens brandsyner utförs av brandmän. Brandsynerna utförs självständigt utan förmannens närvaro och en stor del av informationen riktas till barn i skolåldern.

Ovannämnda uppgifter kräver oförvitlighet av den som utför uppgiften. Förvaltningsdomstolen har inte på något sätt motiverat lämpligheten för ovannämnda uppgifter hos den som på grund av brott dömts till två års villkorligt fängelsestraff. Således inbegriper inte förvaltningsdomstolens beslut till synnerligen betydande delar de motiveringar som berör A:s lämplighet, när man tar i beaktande de faktiska tjänsteåligganden som A i egenskap av brandman har utfört.

I brandmannens tjänsteutövning ingår ett avvikande drag i jämförelse med många andra tjänsteinnehavare som utövar offentlig makt, det vill säga rätt att utföra tjänsteuppdrag i privatpersoners hem. Detta speciella drag i tjänsteutövningen ställer ett accentuerat oförvitlighetskrav på brandmän i jämförelse exempelvis med en myndighetsperson som i sitt kansli fattar förvaltningsbeslut som angår medborgare. Förvaltningsdomstolen har inte på något sätt motiverat lämpligheten för uppgifter som kräver accentuerad oförvitlighet hos den person som på grund av brott har dömts till fängelsestraff.

Att låta en person med ett relativt långt fängelsestraff ha tillträde till människors hem genom att personen i fråga är förpliktad till uppgiften genom lag och samtidigt utan vederbörandes samtycke strider mot den allmänna rättskänslan och är en handling som lagstiftaren uttryckligen velat hindra genom lagstiftning om hävning och uppsägning av tjänsteförhållande.

Förvaltningsdomstolens motiveringar är felaktiga även gällande den dömdes duglighet till släcknings- och räddningsarbete. I brandmannens tjänsteutövning ingår även rätt att under släcknings- och räddningsarbete ha tillträde till bland annat stängda affärslokaler, privatpersoners hem och överhuvudtaget till platser som är åtkomliga dygnet runt utan att vederbörande ger sitt tillstånd eller är närvarande. Omfattande befogenheter förutsätter absolut tilltro till räddningspersonalens laglydighet.

Oaktat att sjuktransportuppdrag inte är arbete som innefattar utövande av offentlig makt, krävs det att sjuktransportpersonalen är synnerligen pålitlig. Inom sjuktransporten är personalen ofta i kontakt med privatpersoner som i den ifrågavarande situationen är som minst kapabla att värna om det egna intresset. Personalen inom sjuktransporten har tillgång till sekretessbelagd information, bland annat uppgifter om patienters hälsotillstånd och personbeteckningar.

När offentlig makt utövas, betonas förutom rättsförhållandet mellan tjänsteinnehavaren och arbetsgivaren kravet på offentlig pålitlighet. Av betydelse är även den uppfattning som förvaltningens kunder eller kommuninvånare får om arbetsgivaren på grund av sättet som tjänsteinnehavaren agerat på. Härvid kan hänvisas bland annat till Tavastehus förvaltningsdomstols beslut 3.5.2006 nr 06/0290/3.

I ovanstående fall hade tjänsteinnehavaren gjort sig skyldig till brott utanför tjänsteförhållandet och blivit dömd till ett fem månaders villkorligt fängelsestraff. Detta gällde sammanlagt fyra olika förskingringar, vilka enligt förvaltningsdomstolen på grund av gärningarnas klandervärdhet på ett allvarligt sätt hade försvagat arbetsgivarens förtroende samt kundernas och kommuninvånarnas allmänna förtroende för arbetsgivaren som tjänsteleverantör.

I detta fall är det fråga om långvarigt brottsligt förfarande. Gärningen har uppenbarligen krävt övervägande och således kan man inte påstå att det skulle handla om endast en enskild, oreflekterad gärning. Genom att agera på ifrågavarande sätt har förövaren eftersträvat en relativt stor ekonomisk vinning av brott. Långvarigt brottsligt förfarande som kräver både övervägande och planmässighet, trots att detta skett utanför tjänsteförhållandet, bekräftar i sig uppfattningen att gärningens klandervärdhet på ett allvarligt sätt har försvagat arbetsgivarens förtroende för tjänsteinnehavaren. När man ytterligare tillägger krav på offentlig pålitlighet, kan man inte komma till någon annan slutsats än att K stad i enlighet med lagen har haft ett synnerligen vägande skäl att häva tjänsteförhållandet.

Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt beslut 29.12.1999 liggarnummer 4254 i ett fall där brott begåtts utanför tjänsteåliggandena och medfört ett 60 dagar långt villkorligt fängelsestraff ansett att om den pålitlighet som krävs av en brandman på ett väsentligt sätt försämras genom dennes förfaringssätt, finns det synnerligen vägande skäl till hävning av tjänsteförhållande. Högsta förvaltningsdomstolen har motiverat beslutet genom att konstatera att en brandman förutsätts vara synnerligen pålitlig.

Med anledning av ovanstående finns det synnerligen vägande skäl för hävning av A:s tjänsteförhållande. Av brottmålet framgår att A har gjort sig skyldig till sådant brottsligt förfarande som på ett allvarligt sätt försämrar förtroendet mellan parterna. Därför kan A inte anses vara kompetent för tjänsten som brandman. Vasa förvaltningsdomstols beslut om att hävningen av tjänsteförhållandet är lagstridig är felaktigt motiverat.

A har gett en förklaring, i vilken han har yrkat att räddningsnämndens besvär förkastas och nämnden förpliktas att ersätta hans rättegångskostnader med laglig dröjsmålsränta.

A har inlett sin karriär som brandman år 1988. År 1990 - 1991 var han förordnad till en tjänst vid ambulansen i Y stad, varefter han 25.2.1999 fick tjänst som ordinarie brandman.

Sedan A inledde sin karriär som brandman år 1988 har han inte fått en endaste anmärkning om sitt sätt att sköta sin uppgift vare sig som brandman i arbetsavtalsförhållande eller som tjänsteman. A har följaktligen skött sitt värv prickfritt.

Brandverket i Y stad är granne med fastigheten där Strengbergs tobaksfabriker tidigare verkade. I Strengbergs tobaksfabriker tillverkades snus från år 1912 tills verksamheten vid fabriken stegvis avvecklades under 1990-talet, för att slutligen avslutas år 1998, då produktionen flyttades till Belgien. Y stad är sålunda den stad i Finland som mest av alla kan sammankopplas med både tillverkning och användning av snusprodukter. Snus är en tradition i Y stad.

Efter att minutförsäljningen av snus förbjöds i Finland genom Finlands inträde i EU är det självklart att det fanns en stor efterfrågan på snus och snusprodukter i Y stad.

I samband med att A:s hustru studerade medicin i Umeå i Sverige i början av 1990-talet besökte A staden och landet under sina lediga dagar. Detta ledde till att vänner och bekanta bad att han skulle hämta snus åt dem då han återvände till Finland. Denna verksamhet växte då allt flera började fråga efter snus, vilket ledde till A:s karriär som snussmugglare.

Detta hade dock inget med hans brandmannatjänst att göra, utan verksamheten sköttes uteslutande på fritiden. I Y stad blev det dessutom allmänt känt att man kunde köpa snus via A och dennes kanaler, men myndigheterna tycktes inte bry sig i verksamheten. Tvärtom förmedlade A snus till poliser, tulltjänstemän och andra.

A:s arbetsgivare, med brandmästaren i spetsen, hade inget som helst att invända, trots att man kände till nämnda omständighet och den påverkade på intet sätt hans tjänsteförhållande eller förtroendet för honom som tjänsteman.

A blev anhållen och satt häktad med anledning av de misstankar för brott som han utsatts för i november 2006 och fortsatte efter frigivningen sin tjänsteutövning som brandman vid räddningsverket. Återigen fick han inga som helst påpekanden från arbetsgivarens sida.

Tingsrätten konstaterade dock entydigt i sin dom 2.12.2008 att de A tillräknade brotten inte enligt tingsrätten utvisar att han skulle vara olämplig för sina uppgifter som brandman, varför tingsrätten inte dömde till avsättning.

Även hovrätten konstaterade i sin dom 16.9.2010 att det i ärendet inte framkommit något som skulle tyda på att A skulle vara uppenbart olämplig som tjänsteman, varför hovrätten inte dömde A till avsättning från tjänsten.

Utöver Vasa förvaltningsdomstol, som i sitt beslut ansett att förutsättningar för hävande av tjänsteförhållandet inte förelegat i ärendet, har två rättsinstanser, tingsrätten och hovrätten, kommit till samma slutsats.

Påståendena att Vasa förvaltningsdomstol skulle ha missförstått eller enbart delvis tagit i beaktande de uppgifter som en brandman har är grundlösa. Samma argumentering som framförs i högsta förvaltningsdomstolen har även framförts från räddningsverkets sida både i motiveringarna till hävandet av tjänsteförhållandet och bemötandet till Vasa förvaltningsdomstol. Förvaltningsdomstolen har följaktligen till alla delar prövat och beaktat räddningsverkets grunder och motiveringar till hävning av tjänsteförhållandet.

Räddningsverket har i sina besvär även hänvisat till högsta förvaltningsdomstolens beslut 29.12.1999 liggarnummer 4254. I nämnda fall hade förskingringen av medlen skett i ett uppdrag som hade samband med tjänsteutövning, varför det är naturligt att högsta förvaltningsdomstolen kom till den slutsatsen att grunder för uppsägning av tjänsteförhållandet förelegat. I A:s ärende är det fråga om att räddningsnämnden har hävt tjänsteförhållandet, inte sagt upp det.

Räddningsverket avstängde inte A från hans tjänsteutövning på det sätt som stadgas i lagen om kommunala tjänsteinnehavare 47 §. Tvärtom fortsatte A klanderfritt och utan några som helst påpekanden sin tjänsteutövning från det att han frigavs efter häktningen i november 2006 tills tingsrättens dom föll 2.12.2008.

Nämnda tvåårsperiod utvisar klart och entydigt att arbetsgivaren haft förtroende för A som tjänsteman, trots att man mycket väl kände till vilket brott han var misstänkt för, emedan detta var föremål för en massa skriverier i dagspressen. Tingsrättens dom kan därför på inga grunder ha rubbat arbetsgivarens förtroende för A.

Allmänhetens och speciellt stadsbornas inställning till misstankarna var dock negativa. Man kunde inte inse att ett medlemskap i EU innebar att en 80-årig tradition i Y stad skulle göra någon till brottsling. På Y stads torg har till och med demonstrationer hållits till förmån för A. Allmänhetens förtroende för A som tjänsteman har sålunda inte rubbats, tvärtom.

Det kan i sammanhanget också påpekas att A:s arbetsgivares förtroende inte rubbades för en brandmästare som år 1988 dömdes för smuggling vid Björneborgs tingsrätt eller en brandman i chefsställning som dömdes för rattfylleri i samband med att han utförde ett tjänsteuppdrag. Bägge fick fortsätta i sin tjänst utan ytterligare åtgärder.

Ärendet gäller hävande av A:s tjänsteförhållande, varför högsta förvaltningsdomstolen inte har befogenhet eller behörighet att på det sätt som räddningsnämnden yrkat granska huruvida arbetsgivaren haft lagstadgade grunder att säga upp tjänsteförhållandet. Högsta förvaltningsdomstolens behörighet omfattar enbart prövning av lagligheten i hävningen av A:s tjänsteförhållande.

Högsta förvaltningsdomstolen bör hålla muntlig förhandling, då Vasa förvaltningsdomstol trots yrkande inte höll någon sådan. Vid denna muntliga handläggning kommer A att åberopa tidigare räddningsdirektören som vittne, såsom bevistema hans vetskap om A:s snusförsäljning under första delen av 2000-talet, räddningschefens vetskap om att A satt häktad misstänkt för brottet, orsakerna till varför A efter häktningen inte avstängdes från sin tjänsteutövning samt räddningsdirektörens motiv för hävningen av tjänsteförhållandet.

Ytterligare avser A att höra det tidigare åberopade vittnet G om A:s förmåga att utföra sina åligganden samt huruvida brottsmisstanken, åtal och rättegång inverkat menligt på A:s förmåga att utföra sina tjänsteåligganden. Slutligen vill A bli hörd personligen i bevisningssyfte.

Räddningsnämnden har gett ett genmäle. Arbetsgivaren har yrkat att högsta förvaltningsdomstolen granskar uppsägningsgrunderna, ifall domstolen skulle anse att grunderna för hävning av tjänsteförhållande inte uppfylls. Kravet grundar sig på lagen om kommunala tjänsteinnehavare, där det uttryckligen stadgas att ifall domstolen vid behandling av ett ärende som gäller hävning av tjänsteförhållande anser att de lagstadgade hävningsgrunderna inte uppfylls, måste domstolen på begäran pröva om arbetsgivaren ändå haft de lagstadgade och av arbetstagaren förorsakade uppsägningsgrunderna. Enligt lagens förarbeten kan uppsägningsgrunderna på begäran undersökas endera i förvaltningsdomstolen eller i högsta förvaltningsdomstolen. Det är uppenbart att både tillämpningen av och avsikten med detta lagrum möjliggör undersökning av uppsägningsgrunder först i högsta förvaltningsdomstolen, om en part yrkar det.

I motsats till vad A framfört, har inte rättsinstanserna konstaterat att A skulle vara lämpad för tjänsten som brandman. Tingsrätten och hovrätten har inte tagit ställning till uppsägningsärendet, utan har lämnat ärendet till arbetsgivarens bedömning. Inte heller Vasa förvaltningsdomstol har konstaterat att A inte ska avskedas, utan förvaltningsdomstolens ställningstagande gäller endast hävning av tjänsteförhållandet utan att uppsägningsgrunderna skulle ha granskats. Bedömningen av förtroendet för tjänsteinnehavaren har skett enligt uppdrag av arbetsgivaren, som i enlighet med lagen ska bedöma ärendet i fråga. Alla i ärendet behöriga representanter för arbetsgivaren - K stad, räddningsnämnden och den behöriga tjänsteinnehavaren - har enhetligt bedömt att A har förlorat såväl arbetsgivarens förtroende som förtroendet hos dem som använder räddningsväsendets tjänster, när man beaktar brandmannens befattningsbeskrivning, som innefattar bland annat anordnande av sjuktransporter, agerande vid olycksplatser samt brandmannens ställning i privata hem såsom myndighet som utövar offentlig makt.

A har i sitt bemötande konstaterat att han åtnjuter arbetsgivarens förtroende, eftersom han inte på grund av misstanke om brott har blivit avstängd från sin tjänst.

En tjänsteinnehavare åtnjuter arbetsgivarens förtroende tills situationen ändras på grund av orsaker som beror på tjänsteinnehavaren. Man har tagit itu med hävningen av A:s tjänsteförhållande omedelbart efter tingsrättens beslut och lagenligheten av förfarandet kan härledas från ett motsvarande ärende som högsta förvaltningsdomstolen avgjort. Den formella riktigheten av hävningsbeslutet har Vasa förvaltningsdomstol konstaterat.

A:s yrkande om eventuell muntlig förhandling ska förkastas, eftersom ärendet är entydigt och all information som är nödvändig för beslutsfattandet framgår av de skriftliga dokumenten. Således finns det inga grunder som skulle tala för muntlig förhandling.

Fängelsestraffet, som utdömts på grund av A:s olagliga agerande under många år, är ett lagstadgat och synnerligen vägande skäl som beror på tjänsteinnehavaren och har på ett allvarligt sätt försämrat arbetsgivarens förtroende gentemot A. Det utgör således en lagenlig grund för hävning av tjänsteförhållandet.

A har delgetts räddningsnämndens genmäle.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet.

1. Högsta förvaltningsdomstolen avslår begäran om muntlig förhandling.

2. På besvär av räddningsnämnden i K stad upphäver högsta förvaltningsdomstolen Vasa förvaltningsdomstols beslut och avslår A:s besvär över räddningsnämndens beslut.

3. A:s yrkande om ersättning av rättegångskostnader avslås.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Yrkandet om muntlig förhandling

Vasa förvaltningsdomstol har på de grunder som framgår av förvaltningsdomstolens beslut kunnat avslå A:s yrkande om muntlig förhandling med hänvisning till att muntlig förhandling varit uppenbart onödig på det sätt som avses i 38 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen.

Enligt 37 § i förvaltningsprocesslagen hålls vid behov muntlig förhandling för att ett ärende ska kunna utredas.

Hävandet av A:s tjänsteförhållande har grundat sig på hans brottsliga beteende och brottsfakta har utretts vid handläggningen av brottmålet. Därför samt med beaktande av de skäl som A har anfört till stöd för sin begäran om muntlig förhandling, vad A har anfört om bevisning som han önskar lägga fram vid en muntlig förhandling, de omständigheter som framgår av handlingarna i ärendet samt de nedan refererade grunder på vilka högsta förvaltningsdomstolen har baserat sitt avgörande, förutsätter utredningen av ärendet inte heller muntlig förhandling i högsta förvaltningsdomstolen, varför A:s begäran om en sådan ska avslås med stöd av 37 § i förvaltningsprocesslagen.

2. Avgörandet i huvudsaken

2.1 Hävning av tjänsteförhållande

2.1.1 Tillämpliga rättsregler jämte förarbeten

Enligt 41 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare får arbetsgivaren endast av synnerligen vägande skäl häva ett tjänsteförhållande så att det upphör genast oberoende av den uppsägningstid som skall iakttas eller av tidsfristen. Som sådana skäl kan betraktas ett så allvarligt brott mot eller åsidosättande av tjänsteinnehavarens förpliktelser som följer av lag eller bestämmelser och som är av väsentlig betydelse för tjänsteförhållandet att det inte skäligen kan förutsättas att arbetsgivaren fortsätter tjänsteförhållandet ens för den tid uppsägningstiden varar.

Enligt 42 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare förfaller rätten att häva ett tjänsteförhållande, om inte skälet därtill redan före det har förlorat sin betydelse, 14 dagar efter det att arbetsgivaren har fått kännedom om orsaken till hävandet eller, om skälet är av fortgående art, från det arbetsgivaren har fått kännedom om att det bortfallit. Om ett giltigt hinder för hävning föreligger, får tjänsteförhållandet hävas inom 14 dagar efter att hindret bortföll.

Enligt 17 § 2 mom. i samma lag ska tjänsteinnehavaren i sin uppgift handla opartiskt och uppträda så som hans eller hennes ställning och uppgift förutsätter.

I detaljmotiveringen till 41 § i förslaget till lag om kommunala tjänsteinnehavare konstateras i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om kommunala tjänsteinnehavare och lag om ändring av kommunallagen (RP 196/2002 rd) bland annat att enligt paragrafens 1 mom. får arbetsgivaren upplösa ett tjänsteförhållande, om tjänsteinnehavaren på ett så allvarligt sätt överträder eller försummar de skyldigheter som följer av tjänsteförhållandet eller lag eller bestämmelser och som är av väsentlig betydelse för tjänsteförhållandet att det inte skäligen kan förutsättas att arbetsgivaren fortsätter tjänsteförhållandet ens för den tid uppsägningstiden varar. Enligt propositionen kan i vissa undantagsfall även ett sådant uppträdande på fritiden som är osakligt med tanke på tjänsteförhållandet innebära att en upplösningsgrund uppfylls. Om en tjänsteinnehavare på fritiden gör sig skyldig till en sådan brottslig gärning eller ett sådant brottsligt uppträdande som på ett allvarligt sätt försämrar förtroendet mellan parterna eller i övrigt på ett väsentligt sätt påverkar uppfyllandet av de skyldigheter som följer av tjänsteförhållandet, kan en upplösningsgrund uppfyllas.

Enligt propositionen visas genom hänvisningen till uppsägningstid i paragrafen att grunden skall vara mera vägande än en uppsägningsgrund. På samma sätt som det prövas om en uppsägningsgrund enligt 35 § uppfylls bör även genom en helhetsbedömning prövas om en upplösningsgrund uppfylls, varvid bland annat tjänsteförhållandets särdrag i varje enskilt fall skall beaktas. När uppsägningsrätten bedöms som en helhet skall man beakta tjänsteförhållandets natur som ett anställningsförhållande som inbegriper utövandet av offentlig makt och i samband därmed sålunda framhävandet av kravet på lagenlighet och jämställdhet i den offentliga förvaltningen och på en tillförlitlig offentlig verksamhet.

I detaljmotiveringen till 42 § konstateras att enligt paragrafen förfaller upplösningsrätten om tjänsteförhållandet inte har upplösts inom 14 dagar från det avtalsparten fick en på fakta grundad uppgift om de orsaker som ligger till grund för upplösningen. Tidsfristen ska räknas från den tidpunkt då den gärning eller det åsidosättande som ligger till grund för upplösningen inträffade, eller om arbetsgivaren först senare får kännedom om det inträffade, från den tidpunkt då fakta klarlades.

2.1.2 Fakta som framgår av handlingarna

När A:s tjänsteförhållande hävdes hade han varit anställd hos K stad såsom brandman vid verksamhetsstället i Y stad från år 1988 och ordinarie anställd i tjänsteförhållande från 25.2.1999. Tingsrätten hade 2.12.2008 dömt A till ett ovillkorligt fängelsestraff om två år och fyra månader för smuggling 1.1.2001 - 2.11.2006, grovt skattebedrägeri 1.1.2001 - 6.11.2006 samt försäljning av produkter som strider mot tobakslagen 1.1.2001 - 2.11.2006 och dessutom att delvis solidariskt med en annan person för den ekonomiska fördel som brottet berett honom till staten förverka 1 084 514,40 euro. Enligt domen har sammanlagt 414 000 snusburkar till ett sammanlagt försäljningsvärde om något över 1 000 000 euro smugglats in till landet.

X och Y:s räddningsverks räddningsdirektör har med ett 5.12.2008 daterat brev med hänvisning till tingsrättens ovan nämnda dom kallat A att höras 11.12.2008. Vid detta tillfälle har A haft möjlighet att framföra sin uppfattning om sina möjligheter till fortsatt tjänsteutövning. Av protokollet från tillfället framgår att räddningsdirektören 2.12.2008 fått vetskap om tingsrättens dom, varefter han har avstängt A från tjänsteutövning.

Räddningsdirektören har 16.12.2008 beslutat häva A:s tjänsteförhållande. Enligt beslutet har grunden för hävningen av tjänsteförhållandet varit att A har gjort sig skyldig till ett brottsligt beteende som allvarligt skadar förtroendet mellan parterna.

I räddningsnämndens beslut 17.3.2009 med anledning av A:s rättelseyrkande samt räddningsnämndens utlåtande till förvaltningsdomstolen har räddningsnämnden konstaterat att tjänsteåliggandena för en brandman inom X och Y:s räddningsverk förutom släcknings- och räddningsuppdrag också omfattar bland annat brandsyner i bostadsbyggnader, information och rådgivning till daghems- och skolbarn samt sjuktransporter. Brandmän har på grund av sina arbetsuppgifter bland annat rätt att ta sig in i stängda affärslokaler, människors hem och andra sådana ställen dit bara myndigheter har tillträde. Detta får de göra utan de berörda personernas medgivande eller närvaro. På grund av detta måste räddningsverket som arbetsgivare kunna lita på sina anställdas laglydighet och oförvitlighet. Dessutom är det fråga om det förtroende som arbetsgivaren åtnjuter hos allmänheten.

Hovrätten har senare med sin dom 16.9.2010 dömt A till ett villkorligt fängelsestraff om ett år och fyra månader för smuggling och att dessutom delvis solidariskt med en annan person för den ekonomiska vinning som brottet berett honom till staten förverka 74 800 euro. Till övriga delar har åtalet förkastats.

2.1.3 Lagligheten av beslutet att häva tjänsteförhållandet

I ärendet gäller det att med anledning av räddningsnämndens besvär avgöra huruvida A sedan han dömts till straff för brott ska betraktas ha gjort sig skyldig till ett sådant brottsligt beteende som kan anses allvarligt ha skadat förtroendet mellan honom som tjänsteinnehavare och hans arbetsgivare och huruvida räddningsdirektören av denna anledning ska anses ha haft ett sådant synnerligen vägande skäl att häva A:s tjänsteförhållande som avses i 41 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare.

I de uppgifter som hör till en tjänst som brandman och som refererats ovan i stycket 2.1.2 är det ofta fråga om att rädda människors liv eller hälsa eller mycket värdefull egendom. Uppgifternas karaktär och de befogenheter som är förenade med dem innebär att man måste kunna förutsätta särskild pålitlighet av en brandman när denne utför sina tjänsteåligganden. Även händelser som har inträffat under brandmannens fritid kan medföra förlust av arbetsgivarens förtroende.

Av tingsrättens dom framgår att snuset har smugglats under en lång tid, planmässigt och med eftersträvande av en relativt betydande ekonomisk vinning. Även om de gärningar som har tillräknats A inte har ägt rum under hans tjänsteutövning, kan hans verksamhet, oberoende av hur den straffrättsligt ska bedömas, anses visa likgiltighet för bestämmelser i lagen och kan således anses ha stått i strid med hur en brandman är skyldig att uppträda. A:s förfarande har väsentligt minskat den pålitlighet som förutsätts av honom i hans egenskap av brandman.

Vid en sammantagen bedömning av de fakta beträffande arbetsgivaren och tjänsteinnehavaren vilka framgår av handlingarna har räddningsdirektören på ovan anförda grunder haft ett sådant synnerligen vägande skäl att häva A:s tjänsteförhållande som avses i 41 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare. Räddningsdirektörens beslut är inte lagstridigt på det sätt som avses i 90 § 2 mom. i kommunallagen. Den omständigheten att handläggningen av brottmålet senare har fortsatt i hovrätten och att hovrätten har förkastat en del av åtalen har inte heller utgjort ett hinder för att häva tjänsteförhållandet. Vasa förvaltningsdomstol borde därför inte på de grunder som förvaltningsdomstolen har anfört i sitt beslut ha upphävt räddningsnämndens och räddningsdirektörens beslut. Förvaltningsdomstolens beslut ska därför upphävas.

2.2 Besvärsgrunder som hänför sig till beslutförfarandet

2.2.1 Iakttagandet av tidsfristen för hävning av tjänsteförhållande

I sina besvär i Vasa förvaltningsdomstol har A anfört att arbetsgivaren har fått vetskap om händelserna redan år 2006, varför räddningsdirektören inte har fattat sitt beslut inom den frist som föreskrivs i 42 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare. Rätten att häva tjänsteförhållandet har således förfallit.

Rätten att häva ett tjänsteförhållande är inte direkt beroende av hur saken bedöms straffrättsligt, men en behörig domstols dom i ett brottmål har betydelse när saken bedöms ur tjänstemannarättslig synpunkt.

Enligt 42 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare förfaller rätten att häva ett tjänsteförhållande 14 dagar efter det att arbetsgivaren har fått kännedom om orsaken till hävandet.

För att få häva ett tjänsteförhållande måste arbetsgivaren visa att det finns en i lagen föreskriven orsak att häva tjänsteförhållandet. När det gäller att avgöra om arbetsgivaren har lagt fram tillräckliga bevis för att en hävningsgrund funnits är fallets karaktär och fakta i fallet avgörande. Tjänsteinnehavarens rättsskydd kräver att arbetsgivaren tillräckligt väl har förvissat sig om att de fakta som åberopas såsom grund för hävningen är överensstämmande med verkligheten. I vissa fall kan detta göras omedelbart, då förutsättningarna att fortsätta tjänsteförhållandet kan bedömas genast när tjänsteinnehavarens förfarande har kommit i dagen, medan det i andra fall kan vara motiverat att invänta resultatet av en förundersökning, åtalsprövning eller domstolshandläggning av ett brottmål.

A har i tingsrätten bestridit att han skulle ha gjort sig skyldig till smuggling eller grovt skattebedrägeri, men medgivit att han hade gjort sig skyldig till olaga befattningstagande med infört gods under perioden 1.1.2001 - 30.9.2005 samt fem fall av lindrig smuggling. Till den del som åtalet har gällt tiden efter 1.10.2005 har A till alla delar bestridit åtalet. Under dessa förhållanden har tingsrättens dom haft sådan betydelse för arbetsgivarens möjligheter att fortsätta A:s tjänsteförhållande att räddningsdirektören i K stad har kunnat invänta tingsrättens dom i brottmålet innan han fattade sitt beslut om vilka konsekvenser A:s förfarande skulle få för hans tjänsteförhållande, trots att A:s arbetsgivare K stad redan före domen har haft vetskap om detta förfarande.

Räddningsdirektören, som har fått kännedom om tingsrättens dom 2.12.2008, har beslutat häva A:s tjänsteförhållande 16.12.2008 och således inom 14 dagar från det att han har fått kännedom om orsaken till hävandet, såsom föreskrivs i 42 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare. Rätten att häva A:s tjänsteförhållande har således inte förfallit.

2.3 Slutsats

På ovan nämnda grunder och med hänsyn till de yrkanden som anförts i högsta förvaltningsdomstolen samt utredningen i ärendet ska A:s besvär över räddningsnämndens beslut avslås.

Högsta förvaltningsdomstolen har bifallit räddningsnämndens besvär över Vasa förvaltningsdomstols beslut och avslagit A:s besvär över räddningsnämndens beslut. Räddningsdirektörens beslut 16.12.2008 om att häva A:s tjänsteförhållande förblir således i kraft.

3. A:s yrkande om ersättning av rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen

I 53 § 1 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare föreskrivs att utan hinder av vad som i förvaltningsprocesslagen (586/1996) bestäms om ersättning för rättegångskostnader ska den tjänsteinnehavare som anfört kommunalbesvär eller någon annan person som skall anses ha anfört besvär på tjänsteinnehavarens vägnar, på yrkande åläggas att ersätta arbetsgivarens skäliga rättegångskostnader, om besvären gäller en sak som avses i denna lag och besvären inte godkänns. På motsvarande sätt ska myndigheten åläggas att ersätta de skäliga rättegångskostnaderna för en part som anfört kommunalbesvär, om beslutet helt eller delvis upphävs på grund av besvären.

Räddningsdirektörens beslut att häva A:s tjänsteförhållande har inte upphävts med anledning av A:s besvär, varför hans yrkande om ersättning av rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen ska avslås med stöd av 53 § 1 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Pirkko Ignatius, Irma Telivuo, Matti Pellonpää, Eija Siitari-Vanne och Alice Guimaraes-Purokoski. Ärendets föredragande var Riitta Kreula.