27.12.2007

Sökandena, vilka såsom medborgare i Sverige saknade åländsk hembygdsrätt, hade genom sin fars arvsavsägelse 2004 blivit delägare i sin farmors dödsbo, i vilket ingick hälften av en fastighet i landskapet Åland. Sökandena anhöll hos Ålands landskapsregering om tillstånd att som gåva av sin far även få förvärva faderns andel i deras 1981 avlidna farfars dödsbo, i vilket ingick den andra hälften av ovan nämnda fastighet samt ytterligare en annan fastighet. Ålands landskapsregering avslog ansökan med motiveringen att gåvogivaren inte uppfyllde villkoret i 4 § 2 mom. 7 punkten i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd att gåvogivaren skall ha varit lagfaren ägare till egendomen i minst åtta års tid.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att med beaktande av artikel 1 i det protokoll om Åland som fogats till fördraget om Finlands anslutning till Europeiska unionen samt bestämmelsen i 4 § 2 mom. i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd och syftet med landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd kunde bestämmelserna i landskapsförordningens 4 § 2 mom. inte åberopas som grund för avslag på en ansökan om jordförvärvstillstånd.

Självstyrelselagen för Åland 10 §
Fördraget om Finlands anslutning till Europeiska unionen, protokoll om Åland, artikel 1
Jordförvärvslagen för Åland 2 och 16 §
Landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd 4 § 2 mom. och 12 §
Landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd 4 § 2 mom. 7 punkten

Lyhennelmä suomeksi

Ärendets tidigare handläggning

Svenska medborgarna Stig Roger Lindfors och Kaj-Erik Ragnar Lindfors har med åberopande av 4 § 1 mom. och 2 mom. 7 punkten i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd hos Ålands landskapsregering ansökt om jordförvärvstillstånd för att som gåva av sin far Stig Rainer Lindfors förvärva hälften var av faderns andel i dödsboet efter sökandenas farfar Walter Ragnar Lindfors, som avlidit 6.10.1981. I Walter Ragnar Lindfors dödsbo ingår fastigheten Snålsvik Rnr 5:6 och hälften av fastigheten Dansas Rnr 5:22, bägge i Seglinge by i Kumlinge kommun.

Kumlinge kommun har i sitt utlåtande förordat ansökan.

Ålands landskapsregering hade med sitt beslut 11.4.2005 nr 264 K 12 avslagit ansökan då sökandena saknar åländsk hembygdsrätt, jordförvärvsrätt samt förutsättningarna att erhålla jordförvärvstillstånd saknas enligt landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd samt landskapsförordning om jordförvärvstillstånd, då sökandena inte visat att de har bott på Åland till cirka 12 års ålder, alternativt bott där så länge att den medvetna uppväxttiden infallit medan sökandena bott på Åland. Vidare har sökandena inte visat att de är fast bosatta i landskapet Åland och har för avsikt att stanna i landskapet. Markområdet understiger inte heller 4 000 m ² och är inte avsett för fast boende.

Som tillämpade stadganden hade landskapsregeringen nämnt 10 § i självstyrelselagen för Åland, 2 § i jordförvärvslagen för Åland, 7 och 12 § i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd samt 4 § i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen har med sitt beslut 21.8.2006 liggare nr 2032 upphävt Ålands landskapsregerings beslut och återförvisat ärendet till landskapsregeringen för ny handläggning.

Högsta förvaltningsdomstolen har motiverat sitt beslut enligt följande:

Enligt 2 § 1 mom. i jordförvärvslagen för Åland får personer som inte har åländsk hembygdsrätt inte utan tillstånd av landskapsregeringen med äganderätt förvärva fast egendom i landskapet. Genom landskapslag kan stadgas om undantag från detta. Vad jordförvärvslagen för Åland stadgar om förvärv av fast egendom gäller enligt 2 § 2 mom. i nämnda lag även överlåtelse av andel i dödsbo som äger eller besitter fast egendom.

Enligt 12 § i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd kan fysiska personer, som inte har jordförvärvsrätt med stöd av 2 kap. i nämnda landskapslag eller jordförvärvslagen för Åland, efter prövning i varje enskilt fall beviljas jordförvärvstillstånd av landskapsregeringen. Vid prövningen bör landskapsregeringen beakta bland annat sökandens anknytning till landskapet Åland och avsikt att fast bosätta sig i landskapet samt markområdets storlek, beskaffenhet och användningsändamål.

Enligt 4 § 2 mom. 7 punkten i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd skall, om det inte finns särskilda skäl däremot, jordförvärvstillstånd beviljas när följande förutsättningar är uppfyllda:
Sökanden förvärvar mark eller erhåller besittning till mark av en levande person som han eller hon är bröstarvinge till och som har varit lagfaren ägare till egendomen i minst åtta år. Förvärvet eller besittningsövergången innebär inte att produktiv jordbruks- och skogsmark kommer att användas i annat än produktivt syfte.

Stig Roger Lindfors och Kaj-Erik Ragnar Lindfors är bröstarvingar till gåvogivaren Stig Rainer Lindfors. Stig Rainer Lindfors har över åtta år varit ägare till den andel i Walter Ragnar Lindfors dödsbo som överlåtelsen gäller. Dödsboet har varit oskiftat och arvlåtaren eller hans rättsinnehavare har haft lagfart på dödsboets fasta egendom.

Stig Roger Lindfors och Kaj-Erik Ragnar Lindfors har som grund för sin ansökan åberopat speciellt 4 § 2 mom. 7 punkten i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd. Landskapsregeringen har visserligen i sitt beslut hänvisat generellt till 4 § i nämnda landskapsförordning, men av motiveringen till landskapsregeringens beslut framgår att landskapsregeringen har avslagit ansökan om jordförvärvstillstånd närmast på grund av 4 § 2 mom. 1 och 2 punkterna. Någon uttrycklig bedömning av om sökandenas fång har uppfyllt de förutsättningar under vilka jordförvärvstillstånd enligt 4 § 2 mom. 7 punkten i landskapsförordningen skall beviljas ingår inte i motiveringen.

Landskapsregeringen har inte på de grunder som anges i beslutet haft rätt att avslå sökandenas ansökan.

Ändringssökandena har tillställt landskapsregeringen två 11.9.2006 och 18.9.2006 daterade skrivelser i ärendet.

Ålands landskapsregerings avgörande

Ålands landskapsregering har med sitt överklagade beslut på nytt avslagit ansökan. Landskapsregeringen har motiverat sitt beslut enligt följande:

Enligt 2 § 1 mom. i jordförvärvslagen för Åland får personer som inte har åländsk hembygdsrätt inte utan tillstånd av landskapsregeringen med äganderätt förvärva fast egendom i landskapet. Genom landskapslag kan stadgas om undantag från detta. Vad jordförvärvslagen för Åland stadgar om förvärv av fast egendom gäller enligt 2 § 2 mom. i nämnda lag även överlåtelse av andel i dödsbo som äger och besitter fast egendom.

Enligt 12 § i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd kan fysiska personer, som inte har jordförvärvsrätt med stöd av 2 kap. i nämnda landskapslag eller jordförvärvslagen för Åland, efter prövning i varje enskilt fall beviljas jordförvärvstillstånd av landskapsregeringen. Vid prövningen bör landskapsregeringen beakta bland annat sökandens anknytning till landskapet Åland och avsikt att fast bosätta sig i landskapet samt markområdets storlek, beskaffenhet och användningsändamål.

Enligt 4 § 2 mom. 7 punkten i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd skall, om det inte finns särskilda skäl däremot, jordförvärvstillstånd beviljas när följande förutsättningar är uppfyllda:
Sökanden förvärvar mark eller erhåller besittning till mark av en levande person som han eller hon är bröstarvinge till och som har varit lagfaren ägare till egendomen i minst åtta år. Förvärvet eller besittningsövergången innebär inte att produktiv jordbruks- och skogsbruksmark kommer att användas i annat än produktivt syfte.

Ändringssökandena Stig Roger Lindfors och Kaj-Erik Ragnar Lindfors är bröstarvingar till gåvogivaren Stig Rainer Lindfors. Stig Rainer Lindfors har över åtta år varit ägare till den andel i Walter Ragnar Lindfors dödsbo som överlåtelsen gäller. Dödsboet har varit oskiftat och arvlåtaren eller hans rättsinnehavare har haft lagfart på dödsboets fasta egendom.

Beslutet att avslå ansökan på nytt motiveras med att gåvogivaren Stig Rainer Lindfors inte uppfyller kriteriet i 7 punkten om att gåvogivaren skall ha varit lagfaren ägare till egendomen i minst åtta år.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Stig Roger Lindfors och Kaj-Erik Ragnar Lindfors har yrkat att landskapsregeringens beslut upphävs och ärendet återförvisas till landskapsregeringen för ny handläggning. Vidare har de yrkat att landskapsregeringen skall åläggas att ersätta deras rättegångskostnader i ärendet med laga dröjsmålsränta.

Ansökan har föredragits och avgjorts av samma tjänstemän som behandlade sökandenas första ansökan om jordförvärvstillstånd, som avslogs 11.4.2005. Det finns befogad anledning att misstänka att föredraganden och/eller beslutsfattaren i det överklagade ärendet har haft en förhandsuppfattning om vilket beslut som skulle fattas.

Landskapsregeringen har inte före sitt avgörande av ärendet 27.9.2006 hört sökandena och bifallit deras begäran att få förtydliga eventuella oklara frågor, bemöta eventuella invändningar och komplettera utredningen.

Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt beslut 21.8.2006 konstaterat att kraven på släktförhållande och minsta ägotid i 4 § 2 mom. 7 punkten i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd är uppfyllda. Landskapsregeringen har underlåtit att rätta sig efter högsta förvaltningsdomstolens beslut och med hänsyn till detta överträtt sin prövningsrätt.

Syftet med kravet på minsta ägotid i 4 § 2 mom. 7 punkten i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd är att förhindra eller försvåra bulvanaffärer eller andra försök till kringgående. Det är uppenbart att i ärendet inte föreligger något bulvanförhållande eller annat försök till kringgående. Fastigheterna har varit i släktens ägo under lång tid och egendomen har övergått i rätt nedstigande led enligt den legala arvsordningen. Kravet på skifte av dödsboet saknar stöd i lag. Det skulle inte heller medföra någon praktisk skillnad om dödsboet skiftats för åtta år sedan och sökandenas far då hade beviljats lagfart. Landskapsregeringens beslut motsvarar inte bestämmelsens ändamål och strider därför mot principen om ändamålsbundenhet samt även mot proportionalitetsprincipen.

Landskapsregeringen har inkommit med ett yttrande. Landskapsregeringen har yrkat att besvären samt yrkandet på rättegångskostnaderna förkastas såsom ogrundade. De tjänstemän som har behandlat ansökan kan inte rimligen anses ha haft någon sådan förhandsuppfattning i ärendet som kan försvaga tilltron till deras opartiskhet och oavhängighet. De har inte varit jäviga att behandla sökandenas återförvisade ansökan.

Att ändringssökandena inte hörts innan beslutet fattades har berott på att den föredragande tjänstemannen har uppfattat att sakfrågan utretts tillräckligt, eftersom grunden för återförvisningen varit att det första beslutet hade fattats på formellt oriktiga grunder. Ändringssökandens begäran om att få ta del av tjänstemannens förslag till nytt beslut kunde inte bifallas, eftersom ärendet inte var offentligt medan det var under beredning.

Beslutet att avslå ansökan på nytt motiveras med att gåvogivaren Stig Rainer Lindfors inte har lagfart på hela den fasta egendom som är föremål för gåvan och således inte uppfyller kriteriet i 4 § 2 mom. 7 punkten i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd om att överlåtaren skall ha varit lagfaren ägare till egendomen i minst åtta år. Således är inte kravet på minsta ägotid uppfyllt.

Den aktuella överlåtelsen avser en rättshandling, varmed en arvinge överlåter en viss sak som hör till kvarlåtenskapen. En överlåtelse av det här slaget kan inte anses vara en egentlig kvarlåtenskapsåtgärd, utan närmast en förmögenhetsrättslig överlåtelse, som blir beroende av en framtida händelse. Det egentliga objektet för en överlåtelse av en arvsandel är den förmögenhetsförmån som tillkommer överlåtaren vid arvsskiftet. Den kan individualiseras och förverkligas först vid arvsskiftet.

Beträffande kravet på lagfart uppfyller överlåtaren inte heller kriteriet att gåvogivaren skall ha varit lagfaren ägare till egendomen i minst åtta år.

Ändringssökandena har inkommit med ett genmäle och angett att deras rättegångskostnader uppgår till 1 000 euro. Eftersom överlåtaren har ägt den dödsboandel som ansökan avser alltsedan 7.10.1981, uppfylls kravet på minst åtta års ägotid i 4 § 2 mom. 7 punkten i landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd. Vid tillämpningen av nämnda lagrum måste man med hänsyn till 2 § 2 mom. i jordförvärvslagen för Åland i begreppet "mark" inbegripa andel i dödsbo som äger fast egendom. Kravet på lagfart kan inte tillämpas direkt på överlåtelse av andel i dödsbo, eftersom det inte finns någon möjlighet att registrera äganderätt till andel i dödsbo. Även syftet med kravet på minsta ägotid och lagfart i nämnda landskapsförordning måste beaktas. Syftet har varit att undvika kringgående av jordförvärvssystemet. I detta fall har den fasta egendom som ingår i Walter Ragnar Lindfors dödsbo varit i släktens ägo under en mycket lång tid och överlåtaren har ärvt sin far enligt den legala arvsordningen. Det är inte rimligt att landskapsregeringen i en situation som denna kan åberopa en regel som kommit till för att förhindra ett ovan nämnt kringgående.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver Ålands landskapsregerings beslut och återförvisar ärendet till landskapsregeringen för ny handläggning.

2. Högsta förvaltningsdomstolen ålägger Ålands landskapsregering att ersätta Stig Roger Lindfors och Kaj-Erik Ragnar Lindfors rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen med 1 000 euro, inklusive mervärdesskatt, samt dröjsmålsränta på beloppet enligt den räntesats som avses i 4 § 3 mom. i räntelagen så, att ränta skall betalas från den dag då en månad har förflutit sedan högsta förvaltningsdomstolens beslut gavs.

Motiveringar

1. Beslutsförfarandet i landskapsregeringen har inte till följd av jäv eller på någon annan grund varit felaktigt.

Enligt artikel 1 i det protokoll om Åland som har fogats till fördraget om Finlands anslutning till Europeiska unionen (FFS Fördragsserie 102-103/1994) skall bestämmelserna i Romfördraget inte hindra att de bestämmelser om Åland tillämpas som var i kraft den 1 januari 1994 och som gäller inskränkningar, på icke-diskriminerande grund, i rätten för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland att förvärva och inneha fast egendom på Åland utan tillstånd av Ålands behöriga myndigheter. Artikeln uttrycker den så kallade stand still -förpliktelsen, som innebär att inga nya inskränkningar i rätten att utan Ålands landskapsregerings tillstånd förvärva eller inneha fast egendom på Åland kan införas med stöd av regler som utfärdats efter den 1 januari 1994.

Enligt 2 § 1 mom. (72/1991) i jordförvärvslagen för Åland (7/1975) får personer som inte har åländsk hembygdsrätt inte utan tillstånd av landskapsregeringen med äganderätt förvärva fast egendom i landskapet. Genom landskapslag kan stadgas om undantag från detta. Vad jordförvärvslagen för Åland stadgar om förvärv av fast egendom gäller enligt 2 § 2 mom. i nämnda lag även överlåtelse av andel i dödsbo som äger eller besitter fast egendom.

Enligt 12 § i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd (ÅLS 2003:68) kan fysiska personer, som inte har jordförvärvsrätt med stöd av 2 kap. i nämnda landskapslag eller jordförvärvslagen för Åland, efter prövning i varje enskilt fall beviljas jordförvärvstillstånd av landskapsregeringen. Vid prövningen bör landskapsregeringen beakta bland annat sökandens anknytning till landskapet Åland och avsikt att fast bosätta sig i landskapet samt markområdets storlek, beskaffenhet och användningsändamål.

Enligt 4 § 2 mom. i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd har en bröstarvinge oberoende av tidigare markinnehav jordförvärvsrätt till fast egendom som förvärvats som ett eller flera förskott på arv och som uppgår till högst tre hektar, förutsatt att överlåtaren har lagfart på egendomen och har varit ägare till den under minst åtta år vid tidpunkten för överlåtelsen.

Enligt utredningen i ärendet omfattar lägenheten Dansas Rnr 5:22 en areal om 47,4380 hektar och lägenheten Snålsvik Rnr 5:6 en areal om 5,4950 hektar.

I sin framställning till Ålands lagting nr 20/2001-2002 med förslag till landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd ansåg dåvarande landskapsstyrelsen, numera landskapsregeringen, att föräldrar bör ha möjlighet att fördela sin egendomsmassa mellan sina barn redan under sin livstid. Därför har landskapsstyrelsen föreslagit att om någon under sin livstid överlåter fast egendom till sin bröstarvinge, skall bröstarvingen kunna få jordförvärvsrätt till egendomen. Samtidigt har landskapsstyrelsen påpekat att det är angeläget att undvika situationer där personer som saknar hembygdsrätt använder sina föräldrar som bulvaner.

Syftet med bestämmelsen i 4 § 2 mom. i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd är således att underlätta överlåtelse av fast egendom mellan föräldrar som länge varit ägare till egendomen och deras blivande bröstarvingar samt på detta sätt även underlätta kommande arvsskiften. Bestämmelsen om ägotid och lagfart är inte avsedd att motverka detta syfte, utan komplettera det genom att förhindra att föräldrar genom skenköp av utomstående förvärvar fast egendom för att genast överlåta egendomen till sina blivande bröstarvingar.

Med stöd av 14 § i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd har landskapsstyrelsen genom landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd (ÅLS 2003:70) utfärdat kompletterande bestämmelser om ansökan och beviljande av jordförvärvstillstånd. Bestämmelsen i landskapsförordningen 4 § 2 mom. upptar en förteckning över situationer i vilka jordförvärvstillstånd skall beviljas, om det inte finns särskilda skäl däremot. Syftet med landskapsförordningen är således att göra det lättare att besluta om jordförvärvstillstånd, genom att i förordningen anges när tillstånd skall beviljas. Bestämmelserna i landskapsförordningens 4 § 2 mom. kan därför inte åberopas som grund för avslag på en ansökan om jordförvärvstillstånd.

Enligt 4 § 2 mom. 7 punkten i landskapsförordningen skall jordförvärvstillstånd, om det inte finns särskilda skäl däremot, beviljas när sökanden förvärvar mark eller erhåller besittning till mark av en levande person som han eller hon är bröstarvinge till och som har varit lagfaren ägare till egendomen i minst åtta år. Förvärvet eller besittningsövergången innebär inte att produktiv jordbruks- och skogsmark kommer att användas i annat än produktivt syfte.

Landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd samt landskapsförordningen om jordförvärvstillstånd har trätt i kraft den 1 november 2003. Innan landskapslagen och landskapsförordningen trädde i kraft fanns det inga bestämmelser om att jordförvärvstillstånd kunde förvägras enbart på den grunden att överlåtaren inte varit lagfaren ägare till egendomen i minst åtta års tid. Således tillämpades den 1 januari 1994 inte på Åland någon bestämmelse som skulle ha gjort jordförvärvsrätten beroende av att gåvogivaren vid överlåtelsen hade varit lagfaren ägare till egendomen i minst åtta års tid, om överlåtelsen skedde mellan gåvogivaren och dennes blivande bröstarvinge.

Stig Roger Lindfors och Kaj-Erik Ragnar Lindfors, som är medborgare i konungariket Sverige, är bröstarvingar till gåvogivaren Stig Rainer Lindfors. Stig Rainer Lindfors far Walter Ragnar Lindfors har tillsammans med sin hustru haft äganderätt till lägenheterna Dansas 5:22 och Snålsvik Rnr 5:14 i Seglinge by i Kumlinge kommun. Denna äganderätt har upphört vid hans frånfälle 6.10.1981, då äganderätten har övergått till delägarna i hans dödsbo. Eftersom avvittring och skifte inte har förrättats i Walter Ragnar Lindfors dödsbo, har Stig Rainer Lindfors tillsammans med övriga delägare i dödsboet alltsedan 6.10.1981 haft ägares ställning bland annat till den fasta egendomen i boet som utgjort merparten av boets egendom. Vid tidpunkten för ansökan har i boet endast ingått fast egendom samt ett mycket anspråkslöst belopp penningmedel. Eftersom skifte av denna fasta egendom inte har förrättats, har ingen av delägarna kunnat ansöka om lagfart på någon egen andel av den.

Stig Rainer Lindfors har i det syfte som framgår av landskapsstyrelsens framställning till lagtinget med förslag till landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd till sina söner velat överlåta den andel i sin fars dödsbo som han haft sedan år 1981. Överlåtaren har vare sig varit skyldig att ansöka om lagfart eller kunnat beviljas lagfart på egendomen. Det strider mot lagens syfte att förvägra sökandena jordförvärvstillstånd enbart på den grunden att överlåtaren inte har varit lagfaren ägare till egendomen.

Landskapsregeringen har därför inte med stöd av sin prövningsrätt enligt 2 § 1 mom. och 16 § i jordförvärvslagen för Åland och 12 § i landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd kunnat avslå ändringssökanden ansökan på de grunder som landskapsregeringen har nämnt i sitt beslut. Landskapsregeringens beslut innebär att rättsläget skärps från det läge som rådde före år 1994. En sådan skärpning är förbjuden enligt det protokoll om Åland som har fogats till fördraget om Finlands anslutning till Europeiska unionen. Med hänsyn till artikel 1 i nämnda protokoll och sökandenas ställning som bröstarvingar till Stig Rainer Lindfors strider beslutet även mot proportionalitetsprincipen.

2. Enligt 74§ 1mom. i förvaltningsprocesslagen är en part skyldig att ersätta en annan parts rättegångskostnader helt eller delvis, om det särskilt med beaktande av avgörandet i ärendet är oskäligt att denne själv får bära sina rättegångskostnader. Med beaktande av slutresultatet i högsta förvaltningsdomstolens beslut vore det oskäligt om Stig Roger Lindfors och Kaj-Erik Ragnar Lindfors skulle bli tvungna att helt och hållet bära sina rättegångskostnader själva.

I ärendets avgörande har deltagit förvaltningsråden Ahti Rihto, Niilo Jääskinen, Anne E. Niemi, Sakari Vanhala och Heikki Harjula. Föredragande i ärendet var Freja Häggblom.