11.8.2011/2127

Miljötillstånd - Animalisk biprodukt - Fett från räv och mink - Pannanläggning - Samförbränning - Biproduktförordningen - Avfall - Förbränning av avfall

Ett bolag hade beviljats miljötillstånd för industriell tillvaratagning av animaliska biprodukter och animaliskt avfall. Enligt ansökan hade bolaget för avsikt att i sin pannanläggning samförbränna tung brännolja och utsmält fett från rävar och minkar.

Det utsmälta rävfettet skaffade bolaget från ett foderkök för pälsdjursuppfödning. Avsikten var att rävfett både skulle förbrännas, levereras som råvara för pälsdjursfoder och komposteras. När det gällde minkfettet separerades fettsyrorna från fettet med natriumhydroxid och blandades sedan med lut och vatten, varvid man fick tvål, som sönderdelades med svavelsyra i en satsreaktor. Fettsyran och det obehandlade utsmälta fettet som uppstod vid neutraliseringen användes i anläggningens egen energiproduktion. Biprodukten, som bestod av vatten, protein och bindvävnad sändes att användas som rävfoder eller till en biogasanläggning för bortskaffande.

Enligt miljötillståndet skulle statsrådets förordning om avfallsförbränning (362/2003, avfallsförbränningsförordningen) tillämpas på anläggningens verksamhet, eftersom man förbrände animaliska biprodukter i kategorierna 2 och 3 samt fraktioner som klassificeras som avfall. I sina besvär i förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen yrkade bolaget att nämnda förordning inte skulle tillämpas på förbränningen, eftersom de fetter som förbrändes inte var avfall.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att enligt den så kallade biproduktförordningen (EG) nr 1774/2002, som var i kraft när miljötillståndet beviljades, skulle förbränningen av de behandlade produkterna samt samförbränningen ske i enlighet med direktivet 2000/76/EG eller bestämmelserna i biproduktförordningen. I den nya biproduktförordning (EG) nr 1069/2009 som har trätt i kraft 4.3.2011 har förbränning av biprodukter på motsvarande sätt förbundits med förbränning av avfall eller gjorts beroende av ett särskilt tillstånd av en myndighet. Då bolaget inte hade ett sådant tillstånd som avses i biproduktförordningen, skulle statsrådets förordning om avfallsförbränning redan av denna orsak tillämpas på förbränningen av de animaliska fetterna. Å andra sidan skulle ovan nämnda animaliska fetter även betraktas som avfall. I detta fall var rävfettet ett ämne som innehavaren inte ville skaffa bort och minkfettet krävde ytterligare behandling innan bränsle kunde utvinnas. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade i detta sammanhang till gemenskapernas domstols domar i målen C-176/05 och C-263/05. Bolaget hade inte heller lämnat sådan utredning om det animaliska avfall som man hade för avsikt att förbränna, de förhållanden under vilka förbränningen skulle ske eller om utsläppsnivåerna att det hade varit möjligt att tillämpa de lättnader om vilka bestäms i 11 § i avfallsförbränningsförordningen. Högsta förvaltningsdomstolen avslog därför bolagets yrkanden om att nämnda förordning skulle tillämpas.

Miljöskyddslagen 41 § 1 mom. och 43 § 1 och 3 mom.
Avfallslagen (1072/1993) 3 § 1 mom. 1 punkten
Avfallsförordningen 3 §
Statsrådets förordning om avfallsförbränning (362/2003) 1 § 1 mom. och 11 §

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (biproduktförordningen) artikel 1.1 a, artiklarna 4-6 och artikel 12
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (den nya biproduktförordningen) artikel 1, artikel 7.1, artiklarna 8-10, artiklarna 13-14 och artikel 54
Kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen (den nya biproduktförordningens genomförandeförordning) artikel 6.1 och 6.2. samt artikel 37

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.