1192/2011

Utfärdad i Helsingfors den 25 november 2011

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om insamling, transport och bortskaffande av animaliska biprodukter och därav framställda produkter

I enlighet med jord- och skogsbruksministeriets beslut föreskrivs med stöd av 12 § 2 mom. i lagen om djursjukdomar (55/1980), sådant det lyder i lag 303/2006:

1 §
Tillämpningsområde

I denna förordning föreskrivs om de nationella förfarandena för insamling, transport och bortskaffande av vissa animaliska biprodukter och därav framställda produkter som avses i följande rättsakter:

1) om insamling, transport och bortskaffande av biprodukter och därav framställda produkter i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (nedan förordningen om animaliska biprodukter)

2) om deponering av visst kategori 1- och kategori 3-material i enlighet med artikel 7 i kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen (nedan genomförandeförordningen).

2 §
Definitioner

I denna förordning avses med

1) material biprodukter som hör till en viss kategori biprodukter och därav framställda produkter,

2) hela kadaver av pälsdjur hela kadaver av pälsdjur och kadaver av pälsdjur, som skinnet och/eller svansen har avlägsnats från,

3) litet slakteri anläggning där det slaktas högst 20 djurenheter per vecka och 1 000 djurenheter per år, varvid nötkreatur och hovdjur motsvarar 1,0 enheter och svin 0,2 enheter samt får och getter 0,1 enheter; i ett litet fjäderfäslakteri får per år slaktas högst 150 000 fåglar som fjäderfä; i fråga om det högsta antalet djur som får slaktas i ett litet slakteri för hägnat vilt och hardjur tillämpas det högsta antal som fastställts för slakt av djur av motsvarande vikt eller närbesläktade djur i ett litet slakteri för andra djur,

4) liten styckningsanläggning en styckningsanläggning, vars produktion inte överskrider 5 000 kg benfritt kött per vecka.

3 §
Tillsynsmyndigheter

Tillsynen över att denna förordning iakttas leds av Livsmedelssäkerhetsverket. Tillsynen över att denna förordning iakttas utövas av de myndigheter som avses i 5 § i lagen om djursjukdomar. Dessutom utövas tillsynen över aktörerna inom livsmedelsbranschen av tillsynsmyndigheterna enligt 6 § 6 punkten i livsmedelslagen (23/2006).

4 §
Avlägsna områden vid bortskaffande av hela kadaver

Vid bortskaffande av hela kadaver är avlägsna områden:

1) i fråga om hela kadaver av nötkreatur, bison, getter, får och djurparksdjur ett område enligt bilaga 1,

2) i fråga om hela kadaver av tamsvin, inklusive minigris, samt vildsvin jämte dess korsningar, med undantag av det vilda djurbeståndet, samt fjäderfä ett område enligt bilaga 2,

3) i fråga om hela kadaver av pälsdjur som avses i förordningen om animaliska biprodukter och som hör till kategori 2 ett område enligt bilaga 3,

4) i fråga om hela kadaver av renar hela Finland,

5) i fråga om hela kadaver av alpackor och hela vattenbruksdjur hela Finland,

6) i fråga om dödfödda sådana djur som nämns i 1—3 punkten hela Finland,

7) i fråga om vilda djur som misstänks bära på någon sjukdom som är smittsam för människor eller djur hela Finland.

Med avvikelse från 1 mom. 2 punkten är hela Finland avlägset område vid bortskaffande av kadaver från djurhållningsplatser med färre än 20 fåglar.

5 §
Avlägsna områden vid bortskaffande av andra än hela kadaver

Vid bortskaffande av biprodukter som härstammar från små slakterier och små styckningsanläggningar och som hör till kategori 2 och 3 enligt förordningen om animaliska biprodukter och vid bortskaffandet av biprodukter av kategori 1, 2 och 3 som fås från djur som slaktats inom det ursprungliga jordbruksföretaget är avlägsna områden:

1) i fråga om biprodukter från nötkreatur, getter och får ett område enligt bilaga 1,

2) i fråga om biprodukter från svin och fjäderfä ett område enligt bilaga 2.

Med avvikelse från 1 mom. 2 punkten är hela Finland avlägset område vid bortskaffande av biprodukter som fås från fåglar som slaktats inom det ursprungliga jordbruksföretaget.

Vid bortskaffande av biprodukter som fås vid slakt och styckning av ren och frilevande vilt är hela Finland avlägset område.

I fråga om sådana biprodukter från färska vattendjur som har fåtts från anläggningar som tillverkar livsmedel är hela Finland avlägset område. 

I fråga om sådant kategori 3-material som avses i artikel 10 f och 10 g i förordningen om animaliska biprodukter är ett område enligt bilaga 1 avlägset område.

I fråga om biprodukter från de djur som anges i 4 § 7 punkten är hela Finland avlägset område.

6 §
Insamling, transport och bortskaffande av biprodukter och därav framställda produkter på avlägsna områden

Insamling och transport av biprodukter och därav framställda produkter på avlägsna områden ska utföras så, att spridning av djursjukdomar förhindras. Biprodukter som uppstår på sådana avlägsna områden som avses i 4 och 5 § och därav framställda produkter får med avvikelse från kraven i förordningen om animaliska biprodukter bortskaffas på avlägsna områden genom nedgrävning enligt bestämmelserna i denna förordning eller genom transport till en avstjälpningsplats som godkänts enligt statsrådets beslut om avstjälpningsplatser (861/1997). Livsmedelssäkerhetsverket kan dock vid sjukdomsfall ställa upp strängare krav för bortskaffande av de biprodukter som anges i 4 och 5 §.

Med avvikkelse från 1 mom. är nedgrävning av kategori 3-material enligt artikel 10 f och 10 g i förordningen om animaliska biprodukter förbjuden. Vid insamling, transport och bortskaffande av sådant material ska bestämmelserna i avfallslagen (646/2011) och miljöskyddslagen (86/2000) och bestämmelser som utfärdats med stöd av dessa lagar iakttas.

7 §
Undantag som beviljas av regionförvaltningsverket och Livsmedelssäkerhetsverket

Regionförvaltningsverket kan bevilja tillstånd att avvika från kraven i förordningen om animaliska biprodukter i fråga om insamling och transport av sådant kategori 1-material som avses i artikel 8 b ii samt kategori 2 -och kategori 3-material och ge tillstånd att bortskaffa dem genom nedgrävning eller genom transport till en avstjälpningsplats som godkänts enligt statsrådets beslut om avstjälpningsplatser, om insamling, transport och bortskaffande på grund av naturkatastrofer, klimatorsaker, brand eller andra exceptionella orsaker skulle äventyra hälsan eller säkerheten för den personal som utför insamlingen, eller om dessa åtgärder skulle kräva oskälig anstränging.

Livsmedelssäkerhetsverket kan i undantagsfall bevilja tillstånd att bortskaffa andra biprodukter än sådant kategori 1-material som avses i artikel 8 a i i förordningen om animaliska biprodukter genom förbränning på öppen eld eller nedgrävning, om transport till närmaste behandlingsanläggning skulle öka faran för hälsorisker eller om behandlingsanläggningarnas kapacitet överskrids på grund av en djursjukdomsepidemi.

Att förstöra hela kadaver genom förbränning på öppen eld är under normala förhållanden förbjudet i hela Finland. Livsmedelssäkerhetsverket kan dock på grund av de särskilda skäl som anges i 2 mom. bevilja undantag från förbudet om förbränning på öppen eld.

8 §
Undantag för små mängder

Anläggningar och livsmedelslokaler som behandlar under 50 kilo per vecka av sådant kategori 3-material som avses i artikel 10 f i förordningen om animaliska biprodukter, får föra materialet i fråga till förstöring på ett sätt som avviker från kraven i fråga om insamling, transport, behandling och bortskaffande i förordningen om animaliska biprodukter, förutsatt att bestämmelserna i avfallslagen och miljöskyddslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av dessa lagar iakttas.

9 §
Bortskaffande av döda sällskapsdjur, bin, biodlingsprodukter och hästdjur

Döda sällskapsdjur och hästdjur får bortskaffas genom nedgrävning eller transport till en avstjälpningsplats som godkänts enligt statsrådets beslut om avstjälpningsplatser i hela Finland. Döda bin och biodlingsprodukter får bortskaffas genom nedgrävning eller förbränning i hela Finland.

10 §
Transport av visst kategori 1- och kategori 3-material till en avstjälpningsplats

Mat för sällskapsdjur enligt artikel 8 c i förordningen om animaliska biprodukter som importerats från ett tredjeland och som hör till kategori 1 eller som tillverkats av material som importerats från tredjeländer och kategori 3-material enligt artikel 10 f och 10 g i förordningen om animaliska biprodukter får föras till en avstjälpningsplats som godkänts enligt statsrådets beslut om avstjälpningsplatser, förutsatt att de inte har varit i kontakt med material enligt artiklarna 8 och 9 eller artikel 10 a—e och 10 h—p i förordningen om animaliska biprodukter. Dessutom är en förutsättning att kategori 3-material enligt artikel 10 f i förordningen om animaliska biprodukter har behandlats i enlighet med artikel 2.1 m i förordning (EG) nr 852/2004 och att kategori 3-material enligt artikel 10 g har behandlats i enlighet med kraven i kapitel II i bilaga 10 eller kapitel II i bilaga XIII till genomförandeförordningen.

11 §
Krav i fråga om nedgrävning och förbränning av biprodukter

Nedgrävning av biprodukter och förbränning på öppen eld vid sjukdomsfall får inte orsaka fara för människors eller djurs hälsa eller för miljön. Vid nedgrävning och förbränning ska kraven i kapitel III avsnitt 1 i bilaga VI till genomförandeförordningen följas.

Biprodukter får inte grävas ned på ett grundvattenområde, ett skyddsområde för vattentäkt, närmare än 250 meter från en brunn eller i en sluttning mot ett vattendrag eller på ett område som inom kort efter nedgrävningen ska plöjas eller grävas i. Biprodukterna ska grävas ned på minst en meters djup. Täckandet med jord ska ske direkt, så att rävar, råttor, måsar eller andra djur inte kan komma åt de nedgrävda biprodukterna.

I samband med nedgrävningen ska biprodukterna vid behov kalkas eller behandlas med desinfektionsmedel i syfte att utrota sjukdomsalstrare. Biprodukter får inte grävas ned i en förpackning som inte förmultnar.  Vid nedgrävning ska dessutom bestämmelserna i miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen (763/1994) och bestämmelser som utfärdats med stöd av dessa lagar iakttas.

Bestämmelserna i 2 mom. tillämpas inte på nedgrävning av bin, biodlingsprodukter eller sällskapsdjur.

12 §
Bokförings- och anmälningsskyldighet för den som bortskaffar biprodukter genom nedgrävning eller förbränning

Den som bortskaffar biprodukter genom nedgrävning eller förbränning ska föra bok i enlighet med kapitel IV avsnitt 6 i bilaga VIII till genomförandeförordningen. Bokföring krävs dock inte när det gäller nedgrävning av sällskapsdjur eller hela kadaver av hästdjur.

Vid sjukdomsfall ska en anmälan om nedgrävningen av biprodukter göras till regionförvaltningsverket innan nedgrävningen sker.

13 §
Tillsynsmyndigheternas anmälningar

Kommunalveterinären ska utan dröjsmål anmäla till regionförvaltningsverket om väsentliga brister i efterlevnaden av denna förordning som kommer till kommunalveterinärens kännedom.

Regionförvaltningsverket ska utan dröjsmål anmäla till Livsmedelssäkerhetsverket om väsentliga brister i efterlevnaden av denna förordning som kommer till regionförvaltningsverkets kännedom.

14 §
Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012. Bestämmelserna i 5 § 1 mom. tillämpas från och med den 1 juli 2012. Förordningens 8 § är i kraft till och med den 31 december 2012.

Genom denna förordning upphävs jord- och skogsbruksministeriets förordning om bortskaffande av animaliska biprodukter på avlägsna områden och bortskaffande av döda sällskapsdjur (1374/2004).

Rådets förordning (EG) nr 169/2009 (32009R1069); EUT Nr L 300, 14.11.2009, s. 1
Kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 (32011R0142); EUT Nr L 54, 26.2.2011, s. 1

  Helsingfors den 25 november 2011

Jord- och skogsbruksminister
Jari Koskinen

Biträdande avdelningschef
Riitta Heinonen

Bilaga 1

 Avlägset område i fråga om hela kadaver av nötkreatur, bison, får, getter och djurparksdjur samt material som avses i 5 § 1 mom. 1 punkten och 5 § 5 mom. i denna förordning

I fråga om hela kadaver av nötkreatur, bison, får och getter samt material som avses i 5 § 1 mom. 1 punkten och 5 § 5 mom. i denna förordning är Åland, landskapet Lappland och följande kommuner avlägset område:

Kuusamo

Taivalkoski

Hyrynsalmi

Kuhmo

Suomussalmi

Ristijärvi

Puolanka

Pudasjärvi

Ii

Yli-Ii

Avlägset område är dessutom svårframkomliga öar utanför de nämnda områdena.

Bilaga 2

Avlägset område i fråga om hela kadaver av svin och fjäderfä samt material som avses i 5 § 1 mom. 2 punkten i denna förordning

I fråga om hela kadaver av svin och fjäderfä som avses i förordningen om animaliska biprodukter och som hör till kategori 2 samt material enligt 5 § 1 mom. 2 punkten i denna förordning är hela Finland avlägset område med undantag av följande kommuner:

Ackas Jämsä Lovisa Salo
Alajärvi Kalajoki Lundo Sastamala
Alavo Kangasala Luumäki Sastmola
Artjsjö Kankaanpää Luvia Seinäjoki
Asikkala Kannus Malax Sibbo
Askola Karislojo Marttila Siikainen
Aura Karleby Masku Sjundeå
Birkala Karvia Miehikkälä Soini
Björneborg Kaskö Mynämäki Somero
Borgnäs Kauhajoki Mäntsälä Storkyro
Borgå Kauhava Mänttä-Vilppula Storå
Buckila Kaustby Mörskom Sysmä
Bötom Kervo Nakkila Säkylä
Esbo Kihniö Nastola Tammela
Etseri Kiikois Nokia Tammerfors
Eura Kimitoön Nousis Tarvasjoki
Euraåminne Kjulo Nummi-Pusula Tavastehus
Evijärvi Korsholm Nurmijärvi Tavastkyrö
Forssa Korsnäs Nykarleby Toholampi
Fredriksham Koski TL Nystad Träskända
Grankulla Kotka Nådendal Tusby
Halsua Kouvola Närpes Tövsala
Hangö Kristinestad Orimattila Töysä
Harjavalta Kronoby Oripää Ulvsby
Hattula Kuhmoinen Orivesi Urjala
Hausjärvi Kumo Padasjoki Valkeakoski
Helsingfors Kuortane Parkano Vanda
Hollola Kurikka Pedersöre Vasa
Honkajoki Kyrkslätt Pemar Vehmaa
Huittinen Kärkölä Perho Vesilax
Humppila Lahtis Punkalaidun Vetil
Hyvinge Laihela Pyhäranta Vichtis
Hämeenkoski Laitila Pyttis Villmanstrand
Högfors Lappajärvi Påmark Vindala
Ikalis Lappo Pälkäne Virdois
Ilmajoki Lappträsk Pöytyä Vederlax
Ingå Larsmo Raseborg Väståboland
Itis Lavia Raumo Vörå
Jakobstad Lempäälä Reso Ylöjärvi
Jalasjärvi Lestijärvi Riihimäki Ypäjä
Janakkala Lillkyrö Ruovesi Åbo
Jockis Loimaa Rusko Östermark
Juupajoki Lojo S:t Karins
Jämijärvi Loppi Sagu

Avlägset område är dock svårframkomliga öar inom de nämnda kommunerna.

Bilaga 3

Avlägset område i fråga om hela kadaver av pälsdjur

I fråga om hela kadaver av pälsdjur som avses i förordningen om animaliska biprodukter och som hör till kategori 2 är hela Finland avlägset område med undantag av följande kommuner:

Alajärvi Lappo
Alavieska Larsmo
Björneborg Lestijärvi
Euraåminne Lillkyrö
Evijärvi Luvia
Halsua Malax
Ilmajoki Merjärvi
Jakobstad Nykarleby
Kalajoki Närpes
Kannus Oulainen
Karleby Pedersöre
Kaskö Perho
Kaustby Pyhäjoki
Kauhajoki Sastmola
Kauhava Seinäjoki
Korsholm Storkyro
Korsnäs Toholampi
Kristinestad Vasa
Krnoby Vetil
Kuortane Vörå
Kurikka Vimpeli
Laihela Östermark
Lappajärvi

Till avlägset område hör dock svårframkomliga öar inom nämnda kommuner.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.