1642/2009

Given i Helsingfors den 29 december 2009

Statsrådets förordning om ändring av förordningen om utredande av dödsorsak

I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från social- och hälsovårdsministeriet,

upphävs i förordningen av den 21 december 1973 om utredande av dödsorsak (948/73) 25 §, samt

ändras 4 § 2 punkten, 5 §, sådan den lyder delvis ändrad i förordning 415/1991, 8 § 2 mom., 11 §, sådan den lyder delvis ändrad i förordning 1131/1992, 16 §, sådan den lyder delvis ändrad i nämnda förordning 415/1991 samt 19 § 4 mom. och 20 – 22 §, sådana de lyder delvis ändrade i förordning 99/1998, som följer:

4 §

Framgår inte dödsorsaken på grundvalen av den yttre likbesiktningen och de uppgifter som läkaren har angående den avlidnas sista sjukdom samt om dess behandling, och föreligger likväl inte skäl till rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken, ska läkaren


2) då fråga är om annan än i 1 punkten avsedd person, anmäla detta hos Institutet för hälsa och välfärd.

5 §

Har en sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral inte godkänts såsom plats för medicinsk obduktion, ska Institutet för hälsa och välfärd samt vederbörande överläkare vid en sådan sjukvårdsanstalt och ansvarig läkare vid hälsovårdscentralen såsom obduktionsplats bestämma en sådan sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral eller ett sådant universitet som godkänts såsom plats för medicinsk obduktion, och med vars upprätthållare den samkommun eller den kommun som upprätthåller ifrågavarande sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral har ingått avtal om verkställande av sådana medicinska obduktioner som den är i behov av att få utförda.

Bestämmelser om skyldigheten för läkare vid en sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral att utföra åtgärder som hör till medicinsk utredning av dödsorsak finns i reglemente eller instruktion.

8 §

En rättsläkare eller annan läkare som godkänts att verkställa rättsmedicinska obduktioner är på förordnande av Institutet för hälsa och välfärd, centralkriminalpolisen eller domstol skyldig att lämna handräckning vid undersökning. Förordnande ska utfärdas endast då synnerliga skäl för det föreligger.


11 §

De rättsmedicinska obduktionerna verkställs i första hand av rättsläkare. Rättmedicinska obduktioner kan även verkställas av en läkare som har en sådan utbildning för uppgiften som godkänts av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården.

Institutet för hälsa och välfärd och universitet som meddelar läkarutbildning kan komma överens om att universitetet utför rättsmedicinska obduktioner.

16 §

Obduktionsprotokollet och -utlåtandet i original samt undersökningsbeviset ska förvaras i Institutet för hälsa och välfärds eller universitetets arkiv.

Obducenten ska vid första tillfälle efter slutförd undersökning sända en av honom eller henne till riktigheten styrkt avskrift av obduktionsprotokollet och -utlåtandet till utfärdaren av obduktionsförordnandet.

19 §

Verksamhetsenheten för hälso- och sjukvård eller läkaren ska utan dröjsmål, dock senast inom tre månader efter det att dödsfallet har konstaterats, sända dödsattesten till Institutet för hälsa och välfärd.

20 §

Om dödsorsaken vid en rättsmedicinsk utredning av orsaken anses fastställd utan att någon rättsmedicinsk obduktion verkställts, ska saken meddelas den läkare som bistått vid undersökningen eller, om undersökningen har genomförts utan bistånd av läkare, en läkare som avses i 6 § eller den läkare som har skött den avlidne under dennes sista sjukdom och som ska utfärda begravningstillstånd och dödsattest. Om läkaren likväl anser att dödsorsaken inte har blivit fastställd och att det är nödvändigt att verkställa rättsmedicinsk obduktion samt på denna grund vägrar att utfärda handlingarna, ska ärendet hänskjutas till Institutet för hälsa och välfärd. Institutet för hälsa och välfärd kan utfärda en dödsfallsredogörelse som motsvarar de handlingar som avses i 19 §.

21 §

Om begravningstillstånd eller dödsattest som utfärdats av läkare inte kan fås utan oskälig svårighet eller oskäligt dröjsmål, kan polisen, efter att ha rådgjort med rättsläkaren eller en i 11 § 2 mom. avsedd läkare, på grundval av den undersökning som utförts utfärda en dödsfallsredogörelse som motsvarar de handlingar som avses i 19 §.

Polisen ska utan dröjsmål sända dödsfallsredogörelsen till Institutet för hälsa och välfärd.

21 a §

Institutet för hälsa och välfärd ska i sådana fall som avses i 20 och 21 § genast efter att ha upprättat dödsfallsredogörelse eller efter att ha mottagit en dödsfallsredogörelse som upprättats av polisen anmäla dödsfallet till den magistrat inom vars verksamhetsområde personen hade hemkommun vid sin död eller, om uppgiften om hemkommun saknas, till magistraten på dödsorten.

22 §

Rättsläkaren vid Institutet för hälsa och välfärd ska granska dödsattesten eller dödsfallsredogörelsen samt i oklara fall skaffa nödvändig tilläggsutredning och försöka klarlägga den verkliga dödsorsaken och göra behövlig anteckning om detta i dödsattesten eller dödsfallsredogörelsen.

Institutet för hälsa och välfärd ska månatligen sända dödsattesterna och dödsfallsredogörelserna till Statistikcentralen.

Institutet för hälsa och välfärd ska se till att dödsattesterna och dödsfallsredogörelserna utfärdas och sänds i väg i enlighet med 19–21 §.


Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010.

Helsingfors den 29 december 2009

Omsorgsminister
Paula Risikko

Direktör
Pekka Järvinen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.