696/2003

Given i Nådendal den 18 juli 2003

Lag om ändring av beredskapslagen

I enlighet med riksdagens beslut, tillkommet på det sätt som 73 § grundlagen föreskriver,

ändras i beredskapslagen av den 22 juli 1991 (1080/1991) 11―13 § och

fogas till lagen nya 12 a, 12 b och 40 b―40 d § som följer:

11 §

I 12 och 12 a § avses med

1) valutainlänning en fysisk eller juridisk person som har sin hemort i Finland, samt en utländsk filial i Finland,

2) valutautlänning en fysisk eller juridisk person som inte har sin hemort i Finland, samt en finländsk filial i utlandet,

3) betalningsmedel sedlar, mynt som allmänt används inom betalningsrörelse, elektroniska pengar, bankväxlar, checkar och andra betalningsanvisningar som kan jämställas med dem, och med utländska betalningsmedel betalningsmedel i utländsk valuta eller betalningsmedel som inbegriper rätt till betalning i utländsk valuta,

4) värdepapper värdepapper enligt värdepappersmarknadslagen (495/1989) samt standardiserade derivatavtal enligt 1 kap. 2 § lagen om handel med standardiserade optioner och terminer (772/1988), derivatavtal som kan jämställas med dessa samt andra derivatavtal, och med utländska värdepapper värdepapper som emitterats av en valutautlänning och rättigheter som hänför sig till sådana värdepapper,

5) fordringsbevis skuldebrev, växlar, depositionsbevis, bankböcker samt andra skriftliga förbindelser som kan jämställas med dem.

Genom förordning av statsrådet kan också internationella finansiella institut eller andra institut med hemort i Finland definieras som valutautlänningar.

Vad som i 12 och 12 a § bestäms om värdepapper tillämpas på motsvarande sätt på värdeandelar enligt lagen om värdeandelssystemet (826/1991).

12 §

Genom förordning av statsrådet kan föreskrivas

1) att utförsel och införsel av värdepapper, betalningsmedel och fordringsbevis är förbjuden eller på de villkor som statsrådet uppställer tillåten endast med tillstånd av en namngiven statlig myndighet,

2) att en valutainlänning är skyldig att mot ersättning, på det sätt som statsrådet fastställt, till en namngiven statlig myndighet överlåta eller överföra sådana utländska betalningsmedel, i finsk valuta utställda betalningsmedel i utlandet, utländska värdepapper samt tillgodohavanden hos en valutautlänning, som valutainlänningen äger eller innehar (hemtagningsskyldighet), och att den namngivna statliga myndigheten har rätt att på de villkor som statsrådet uppställt bevilja undantag från hemtagningsskyldigheten,

3) att sådana transaktioner är förbjudna som ändrar eller kan ändra beloppet eller arten av sådana utländska betalningsmedel, värdepapper eller tillgodohavanden hos en valutautlänning, som ägs eller innehas av en valutainlänning, samt likaså sådana transaktioner mellan en valutainlänning och en valutautlänning som ändrar eller kan ändra beloppet eller arten av en valutainlännings tillgångar eller skulder, eller att transaktioner av det slag som nämns ovan är tillåtna på de villkor som statsrådet uppställt och endast med tillstånd av en namngiven statlig myndighet.

Genom förordning av statsrådet kan Finlands Bank, Finansinspektionen, Försäkringsinspektionen eller någon annan statlig myndighet berättigas att se till att de bestämmelser som utfärdats med stöd av denna paragraf verkställs.

Genom förordning av statsrådet bestäms huruvida ersättningen för hemtagningsskyldigheten enligt 1 mom. 2 punkten skall betalas i finsk valuta eller i den utländska valuta som skall hemtagas och om överlåtaren eller överföraren har rätt att välja mellan dessa grunder. När ersättningen bestäms skall iakttas den kurs som Finlands Bank vid överlåtelsetidpunkten tillämpar vid valutaväxling. Ersättningen betalas i enlighet med principerna i 37 §.

12 a §

Under undantagsförhållanden enligt 2 § 1―4 punkten kan statsrådet övervaka och reglera finansmarknaden och försäkringsverksamheten samt genom förordning föreskriva om

1) räntor som skall iakttas på finansmarknaden och inom försäkringsverksamheten,

2) begränsningar i tillämpningen av indexvillkor,

3) förpliktelser och begränsningar i fråga om kreditgivning och säkerheter för den samt i fråga om valutainlänningars insättningar och övriga från allmänheten mottagna medel som skall återbetalas,

4) förpliktelser och begränsningar i fråga om kreditinstituts och finansiella instituts, fondbolags och värdepappersföretags samt försäkrings- och pensionsanstalters placeringar,

5) begränsningar i fråga om emittering av, handel med samt förmedling av värdepapper samt beviljande och förmedling av livförsäkringar, såsom begränsning eller förbud att handla med värdepapper och begränsning eller förbud att bevilja fondlivförsäkringar,

6) begränsningar i betalningsrörelsen, såsom begränsning av eller förbud mot betalningsöverföringar,

7) avbrytande eller begränsning av clearingverksamhet vid värdepappershandel och av värdeandelsregistrets verksamhet,

8) undantag från de soliditetskrav som föreskrivits för kreditinstitut, värdepappersföretag samt försäkrings- och pensionsanstalter,

9) bokföring och bokslut samt sanering, likvidation och konkurs i fråga om kreditinstitut och finansiella institut, värdepappersföretag, fondbolag, värdepappersbörsen, värdepapperscentralen och optionsföretag samt försäkrings- och pensionsanstalter,

10) undantag från de förpliktelser som gäller insättningsgarantifonden, ersättningsfonden, registreringsfonden och clearingfonden, såsom undantag från skyldigheten att avsätta medel till fonderna eller från skyldigheten att betala ersättningar av fondmedel,

11) övriga förbud, undantag och begränsningar i fråga om kreditinstituts och finansiella instituts, fondbolags och värdepappersföretags verksamhet och prissättning samt i fråga om verksamhet och prissättning för andra som bedriver verksamhet på finansmarknaden,

12) undantag från kraven på beräkning och täckning av försäkrings- och pensionsanstalternas ansvarsskuld och pensionsansvar,

13) undantag från giltighetstid och villkor för samt återköp av liv- och skadeförsäkringsavtal samt från försäkringspremier och försäkringsersättningar,

14) utjämning mellan försäkringsanstalterna av kostnaderna för betalning av sådana ersättningar som med stöd av 13 punkten eller 37 a § lagen om försäkringsavtal (543/1994) betalats till högre belopp än enligt avtalsvillkoren,

15) övriga förbud, undantag och begränsningar i fråga om försäkrings- och pensionsanstalters verksamhet samt verksamheten för andra som bedriver verksamhet inom försäkringsbranschen.

Bestämmelserna om livförsäkring i denna paragraf tillämpas på motsvarande sätt på annan pensionsförsäkring än lagstadgad pensionsförsäkring.

Genom förordning av statsrådet kan Finlands Bank, Finansinspektionen, Försäkringsinspektionen eller någon annan statlig myndighet berättigas att se till att de bestämmelser som utfärdats med stöd av denna paragraf verkställs.

12 b §

Under undantagsförhållanden kan statsrådet på de villkor det anger och utan krav på motsäkerhet ställa garanti för skadeförsäkring som en försäkringsanstalt beviljat, i händelse av att skadan vid ett försäkringsfall överstiger det maximibelopp som fastställts i garantiförbindelsen (försäkringsgaranti för undantagsförhållanden). Statsrådet fastställer de allmänna avtalsvillkoren för försäkringsgarantier för undantagsförhållanden. Försäkringsgaranti för undantagsförhållanden kan ställas endast

1) om skadeförsäkringen kan anses oundgänglig för att trygga befolkningens utkomst eller landets näringsliv under undantagsförhållanden, och

2) om det inte finns något adekvat återförsäkringsskydd med beaktande av undantagsförhållandenas art.

Vid skadeförsäkring enligt 1 mom. kan försäkringsobjektet eller den försäkrade vara

1) finländska handelsfartyg, luftfartyg, fordon eller spårfordon,

2) gods som transporteras i fartyg eller fordon som avses i 1 punkten,

3) utländska handelsfartyg, luftfartyg, fordon eller spårfordon och gods som transporteras i dem, om det aktuella godset är viktigt för Finland,

4) personer som arbetar i fartyg eller fordon som avses i 1 eller 3 punkten, när det är fråga om lagstadgad olycksfallsförsäkring,

5) andra förmåner som är oundgängliga för att trygga befolkningens utkomst eller landets näringsliv.

För försäkringsgaranti för undantagsförhållanden kan tas ut en garantiavgift, vars storlek bestäms med beaktande av undantagsförhållandenas art och i mån av möjlighet med beaktande av arten och omfattningen av risken för staten. För beslut som gäller försäkringsgaranti för undantagsförhållanden kan dessutom tas ut en handläggningsavgift, som bestäms så att den motsvarar de genomsnittliga kostnaderna för handläggningen av försäkringsgarantiärenden. Genom förordning av statsrådet kan utfärdas närmare bestämmelser om principerna för bestämmandet av garantiavgiften och handläggningsavgiften.

I de försäkringsgarantier för undantagsförhållanden som avses i denna paragraf får statens ansvar uppgå till högst 200 miljoner euro per skada och sammanlagt högst 2 000 miljoner euro för alla skador per kalenderår.

Statsrådet kan besluta att beviljandet och förvaltningen av försäkringsgarantierna för undantagsförhållanden helt eller delvis skall överföras till den försäkringsgarantikommission för undantagsförhållanden som avses i 40 b §.

I fråga om försäkringsgaranti för undantagsförhållanden gäller i övrigt vad som i lagen om statens långivning samt statsborgen och statsgaranti (449/1988) bestäms om statsgaranti.

13 §

Statsrådet kan genom förordning utvidga Finlands Banks, Finansinspektionens, Försäkringsinspektionens eller en annan statlig myndighets uppgifter och behörighet i den mån det behövs för verkställigheten av 12 och 12 a §.

Statsrådet skall begära utlåtande av bankfullmäktige innan det utfärdar en förordning om Finlands Bank. Utlåtande behöver dock inte begäras, om bankfullmäktige har gjort en framställning till statsrådet om utvidgning av Finlands Banks uppgifter och behörighet.

6 kap.

Förberedelser

40 b §

Statsrådet tillsätter en försäkringsgarantikommission för undantagsförhållanden för högst tre år i sänder. Kommissionen har en ordförande, en vice ordförande och minst tre övriga medlemmar. Ordföranden och minst två övriga medlemmar skall ha sådan kännedom om försäkringsverksamhet som är behövlig med hänsyn till arten och omfattningen av kommissionens verksamhet.

Om kommissionens ordförande, vice ordförande eller annan medlem avgår eller avlider under mandatperioden, skall social- och hälsovårdsministeriet utse en ny ordförande, vice ordförande eller medlem i hans eller hennes ställe för den återstående mandatperioden.

Kommissionen är beslutför när mötets ordförande och minst hälften av de övriga medlemmarna är närvarande. I kommissionen fattas besluten med enkel majoritet. Vid lika röstetal avgör ordförandens röst. Vid val avgör dock lotten.

Kommissionen har rätt att anlita sakkunniga.

Ordförandens, de övriga medlemmarnas och de sakkunnigas arvoden fastställs av social- och hälsovårdsministeriet.

40 c §

Försäkringsgarantikommissionen för undantagsförhållanden skall

1) bistå social- och hälsovårdsministeriet vid kontroll och bedömning av faktorer som påverkar försörjningsberedskapen i frågor som gäller tillämpningen av 12 b §,

2) bereda allmänna villkor för de försäkringsgarantier för undantagsförhållanden som avses i 12 b §,

3) bereda grunderna för den garantiavgift och handläggningsavgift som avses i 12 b § 3 mom.,

4) sköta övriga av social- och hälsovårdsministeriet angivna utrednings-, forsknings- och beredningsuppgifter i anslutning till försäkringsgarantier för undantagsförhållanden,

5) bevilja och administrera försäkringsgarantier för undantagsförhållanden så som statsrådet beslutar med stöd av 12 b § 5 mom.

Kommissionen skall årligen senast i mars lämna social- och hälsovårdsministeriet en berättelse över sin verksamhet.

Vid handläggningen och administreringen av försäkringsgarantier för undantagsförhållanden skall kommissionen iaktta lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) och språklagen (148/1922).

40 d §

Försäkringsgarantikommissionen för undantagsförhållanden har utan hinder av vad som någon annanstans i lag bestäms om tystnadsplikt eller utlämnande av uppgifter rätt att av myndigheter samt försäkrings- och pensionsanstalter få de uppgifter som är nödvändiga för beviljande och administrering av försäkringsgarantier för undantagsförhållanden.

På kommissionens medlemmar, sakkunniga och andra som sköter kommissionens uppgifter tillämpas bestämmelserna om tjänsteansvar när de sköter kommissionens uppgifter.

Utöver vad som bestäms i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) tillämpas på offentligheten i kommissionens verksamhet enligt denna lag i tillämpliga delar 18 kap. 6, 6 b och 6 c § lagen om försäkringsbolag (1062/1979). Kommissionen skall inom en tid som statsrådet, social- och hälsovårdsministeriet samt Försäkringsinspektionen anger tillställa dessa sådan information om sin verksamhet som behövs för utförandet av de uppgifter som föreskrivs i denna lag eller i lagar som gäller försäkringsverksamheten.

Närmare bestämmelser om kommissionens förvaltning och organiseringen av verksamheten utfärdas genom förordning av statsrådet.


Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2003.

Genom denna lag upphävs lagen den 24 oktober 1939 om livförsäkring under krigstid (364/1939) jämte ändringar, lagen den 24 oktober 1939 om krigsförsäkring (365/1939), förordningen den 25 november 1988 om verkställighet av lagen om krigsförsäkring (993/1988) samt statsrådets beslut av den 23 mars 1943 angående området och de allmänna grunderna för statens försäkringsrörelse (270/1943).

Statens krigsförsäkringsnämnd enligt 2 § i den upphävda lagen om krigsförsäkring skall utan dröjsmål vidta de åtgärder som behövs för uppsägningen av de avtal som nämnden ingått och för avslutandet av nämndens övriga verksamhet. Nämnden skall vidta åtgärderna enligt detta moment före den 31 december 2003. Den upphävda lagen om krigsförsäkring och upphävda bestämmelser som utfärdats med stöd av den tillämpas tills krigsförsäkringsnämndens verksamhet upphört, dock högst till och med den 31 december 2003.

Social- och hälsovårdsministeriet skall se till att de medel som krigsförsäkringsnämnden administrerar intäktsförs i statsbudgeten.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

RP 200/2002
VLF 2/2003
FsUB 1/2003
RSk 14/2003

Nådendal den 18 juli 2003

Republikens President
TARJA HALONEN

Andra finansminister
Ulla-Maj Wideroos

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.