799/2002

Given i Helsingfors den 13 september 2002

Jord- och skogsbruksministeriets förordning om behandling av TSE-riskmaterial

I enlighet med jord- och skogsbruksministeriets beslut föreskrivs med stöd av lagen den 18 januari 1980 om djursjukdomar (55/1980):

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 §
Syfte

Syftet med denna förordning är att förhindra att infektionsagens som orsakar transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE-sjukdomar) sprids till människor eller djur genom animaliska produkter.

2 §
Tillämpningsområde

Förordningen skall iakttas vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati, jämte ändringar.

Förordningen gäller avlägsnande av riskmaterial från djur samt transport, lagring, behandling och förstöring av det. Förordningen tillämpas inte på avlägsnande av TSE-riskmaterial från djur och materialets behandling och lagring i slakterier, på slaktplatser och i styckningsanläggningar. Förordningen gäller emellertid transport från samt behandling utanför anläggningarna och förstörande av det riskmaterial som produceras i anläggningarna. Om avlägsnande av TSE-riskmaterialet i samband med slaktning och styckning av köttet föreskrivs särskilt i jord- och skogsbruksministeriets förordning om avlägsnande av TSE-riskmaterial på slakteriet, på slaktplatsen och i styckningsanläggningen (3/VLA/2002).

3 §
Övriga bestämmelser

På TSE-riskmaterialet tillämpas bestämmelserna om animaliskt avfall, om inte något annat föreskrivs i denna förordning. Bestämmelser om animaliskt avfall finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning om behandling av animaliskt avfall (1022/2000).

4 §
Definitioner

I denna förordning avses med

1) TSE-riskmaterial riskmaterial som särskilt definieras i kommissionens förordning (EG) nr 270/2002 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 när det gäller specificerat riskmaterial och epidemiologisk övervakning av transmissibel spongiform encefalopati samt om ändring av förordning (EG) nr 1326/2001 när det gäller foder och avyttring av får och getter och produkter av dessa,

2) producent av riskmaterial en fysisk eller juridisk person, vars verksamhet ger upphov till TSE-riskmaterial,

3) obehandlat riskmaterial TSE-riskmaterial som inte behandlats i enlighet med denna förordning,

4) förbehandling behandling av TSE-riskmaterialet för att utrota infektionsagenser innan materialet förstörs eller grävs ned,

5) anläggning för förbehandling av riskmaterial en anläggning där TSE-riskmaterialet förbehandlas,

6) anläggning för förbränning av riskmaterialet en anläggning där TSE-riskmaterialet förstörs genom förbränning, samt

7) anläggning för bearbetning av riskmaterialet en anläggning för förbehandling eller förbränning av riskmaterialet.

5 §
Tillsynsmyndigheter

Tillsynen över att denna förordning iakttas leds av jord- och skogsbruksministeriets avdelning för livsmedel och hälsa.

De tillsynsmyndigheter som avses i denna förordning är

1) på länsnivå länsveterinären,

2) på kommunnivå kommunalveterinären,

3) för anläggningarna för förbehandling av riskmaterial Kontrollcentralen för växtproduktion, samt

4) för anläggningarna för förbränning av riskmaterial och lagren för riskmaterial kommunalveterinären.

2 kap.

Behandling och lagring av riskmaterialet

6 §
Avlägsnande av riskmaterialet från djuren

TSE-riskmaterial får avlägsnas från döda djur eller delar av döda djur endast i anläggningar för förbehandling av riskmaterial. Avlägsnande av riskmaterial för provtagning eller för forskning är emellertid tillåtet också på andra ställen.

Om avlägsnande av riskmaterial i slakterier, på slaktplatser och i styckningsanläggningar föreskrivs närmare i den förordning som avses i 2 §.

7 §
Skyldigheter som gäller producenter av riskmaterial

Producenten av TSE-riskmaterial skall se till att riskmaterialet behandlas eller sänds för behandling på det sätt som föreskrivs i denna förordning.

Om producenten av riskmaterial inte på ett tillförlitligt sätt kan särskilja riskmaterialet från annat animaliskt avfall, skall allt animaliskt avfall från producenten behandlas som riskmaterial.

8 §
Insamling och transport av riskmaterialet

TSE-riskmaterialet skall samlas in och transporteras på det sätt som anges i bilaga 1.

9 §
Lagring av riskmaterialet

Ett lager som används för uppbevaring av obehandlat eller förbehandlat TSE-riskmaterial skall vara godkänt för detta ändamål. Ett nytt lager eller ett lager som genomgått genomgripande förändringar får tas i bruk först efter att det har godkänts. Godkännande behövs dock inte för ett sådant tillfälligt uppbevaringsställe för riskmaterial som är beläget i omedelbar närhet av det ställe där TSE-riskmaterialet uppstår och inte heller för ett lager som är beläget i anslutning till en anläggning för bearbetning av riskmaterial, till ett slakteri eller till en slaktplats.

Ansökan om godkännande av ett lager skall göras skriftligen. Beslutet om godkännande fattas av den kommunalveterinär inom vars verksamhetsområde lagret är beläget. Kommunalveterinären skall inspektera lagret innan ärendet om godkännande avgörs.

Villkoren för godkännande av ett lager är

1) att lagret uppfyller kraven enligt bilaga 2, samt

2) att transporten av riskmaterialet till och från lagret sker på det sätt som anges i bilaga 1.

10 §
Bearbetning av riskmaterialet

TSE-riskmaterialet skall behandlas

1) i en anläggning för förbränning av riskmaterial, eller

2) i en anläggning för förbehandling av riskmaterial och efter det

a) i en anläggning för förbränning av riskmaterial, eller

b) genom att det grävs ned på en avstjälpningsplats enligt statsrådets beslut om avstjälpningsplatser (861/1997) som får ta emot avfall av detta slag.

Övrig behandling av riskmaterialet är tillåten på följande vis:

1) riskmaterialet får grävas ned i jorden om det uppstått på en svårtillgänglig plats eller i så små mängder åt gången att transporten till anläggningen för bearbetning av riskmaterial skulle medföra oskäliga kostnader, samt

2) tillsynsmyndigheten kan beordra att riskmaterialet bränns eller grävs ned under tillsynsmyndighetens övervakning, om

a) transport av riskmaterialet skulle medföra risk för spridning av djursjukdomar,

b) behandlingen i anläggning för förbehandling av riskmaterial inte skulle avlägsna skadliga främmande ämnen i riskmaterialet, eller

c) anläggningen för bearbetning av riskmaterial inte kan ta emot riskmaterialet.

Vid sådan nedgrävning av det riskmaterial som avses i 1 mom. 2 b-punkten och 2 mom. 1 punkten skall det som i bilaga 3 föreskrivs om nedgrävning av animaliskt avfall i jord- och skogsbruksministeriets förordning om behandling av animaliskt avfall följas.

11 §
Infärgning av riskmaterialet

Om infärgning av TSE-riskmaterialet bestäms i kommissionens förordning (EG) nr 270/2002. Blå färg skall användas vid infärgningen.

3 kap.

Godkännande av anläggningar för bearbetning av riskmaterial

12 §
Förfarandet för godkännande

En anläggning för bearbetning av riskmaterial skall vara godkänd för detta ändamål. En ny anläggning eller en anläggning som genomgått genomgripande förändringar får tas i bruk först efter att den har godkänts.

En ansökan om godkännande av en anläggning för bearbetning av riskmaterial skall göras skriftligen och tillställas den myndighet som fattar beslutet om godkännande. I fråga om anläggningar för förbehandling av riskmaterial fattas beslutet om godkännande av Kontrollcentralen för växtproduktion. I fråga om anläggningar för förbränning av riskmaterialet fattas beslutet om godkännande av den länsveterinär inom vars verksamhetsområde anläggningen är belägen.

Innan Kontrollcentralen för växtproduktion avgör frågan om godkännande, skall den inspektera anläggningen för förbehandling av riskmaterial. Kommunalveterinären skall på begäran av länsveterinären inspektera anläggningen för förbränning av riskmaterial och, innan länsveterinären avgör frågan om godkännande, avge ett utlåtande om godkännandet till länsveterinären.

13 §
Godkännande av en anläggning för förbränning av riskmaterial

Villkoren för godkännande av en anläggning för förbränning av riskmaterial är att

1) riskmaterialet transporteras till anläggningen i enlighet med bilaga 1,

2) riskmaterialet lagras i anläggningen i enlighet med bilaga 2,

3) på anläggningen finns sådan apparatur i vilken riskmaterialet brinner fullständigt, samt

4) anläggningens kapacitet är tillräcklig med tanke på mängden och arten av det riskmaterial som tas emot.

14 §
Godkännande av en anläggning för förbehandling av riskmaterial

Villkor för att en anläggning för förbehandling av riskmaterial skall godkännas är att den uppfyller kraven i bilaga 3.

4 kap.

Tillsyn

15 §
Övervakning av anläggningarna för lagring och bearbetning av riskmaterialet

Tillsynsmyndigheterna skall övervaka att sådana lager och anläggningar för bearbetning av riskmaterial som godkänts med stöd av 9 § fortgående uppfyller villkoren för godkännandet.

Kommunalveterinären skall inspektera lager som godkänts enligt 9 § minst en gång om året och anläggningen för förbränning av riskmaterial minst en gång vartannat år.

Kontrollcentralen för växtproduktion skall inspektera en anläggning för förbehandling av riskmaterial minst fyra gånger om året. Kommunalveterinären skall delta i inspektionsbesöken. Kommunalveterinären skall dessutom övervaka det avlägsnande av riskmaterial från döda djur som sker i anläggningen.

16 §
Annan övervakning

Kommunalveterinären skall inom sitt verksamhetsområde övervaka att dessa bestämmelser följs. Kommunalveterinären skall utöver den övervakning som föreskrivs i 15 § vid behov göra inspektionsbesök på sådana platser där TSE-riskmaterial produceras, insamlas, lagras, transporteras eller behandlas.

17 §
Tillsynsmyndigheternas åtgärder

Om bestämmelserna i denna förordning inte iakttas, skall tillsynsmyndigheten uppmana anläggningen att avhjälpa bristerna inom utsatt tid. Tillsynsmyndigheten skall också vid behov vidta de åtgärder för förhindrande av spridning av djursjukdomar och för tryggande av den hygieniska kvaliteten på foder av animaliskt ursprung som föreskrivs i 8 § lagen om djursjukdomar (55/1980).

Kommunalveterinären skall övervaka att de uppmaningar som Kontrollcentralen för växtproduktion utfärdat iakttas och vid behov bistå vid avhjälpande av bristerna.

Om de straff som kan dömas ut för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning föreskrivs i 23 § lagen om djursjukdomar.

18 §
Återkallande av godkännande

Tillsynsmyndigheten skall återkalla godkännandet av ett lager för riskmaterial, en anläggning för bearbetning av riskmaterial eller en anläggning för förbränning av riskmaterial för en viss tid eller helt och hållet

1) om villkoren för godkännande inte längre uppfylls, bristen inte är obetydlig och bristen trots uppmaning inte har rättats till,

2) verksamheten medför allvarlig fara för människors eller djurs hälsa,

3) sådana uppgifter om verksamheten som inverkat på godkännandet är felaktiga eller bristfälliga, eller

4) verksamheten har upphört.

19 §
Anmälningar

Kontrollcentralen för växtproduktion skall utan dröjsmål underrätta jord- och skogsbruksministeriets avdelning för livsmedel och hälsa samt vederbörande länsveterinärer och kommunalveterinärer om

1) ansökningar som gäller godkännande av anläggningar för förbehandling av riskmaterial,

2) beslut om godkännande av anläggningar för förbehandling och återkallande av godkännandet,

3) resultaten från inspektionerna av anläggningar för förbehandling, samt

4) brister i verksamheten för de anläggningar för förbehandling som centralen godkänt.

Kommunalveterinären skall utan dröjsmål underrätta

1) länsveterinären

a) om beslut som gäller godkännande av lager för riskmaterial,

b) om brister i verksamheten vid lager och anläggningar för förbrännande av riskmaterial som har godkänts av kommunalveterinären,

c) om brister i sådan verksamhet som med stöd av 16 § övervakas av kommunalveterinären, samt

2) Kontrollcentralen för växtproduktion

a) om underlåtelse att iaktta sådana uppmaningar som getts i enlighet med 17 § och som inte har följts, samt

b) om brister i fråga om det avlägsnande av riskmaterial som sker i anläggningarna för förbehandling.

Länsveterinären skall utan dröjsmål underrätta jord- och skogsbruksministeriets avdelning för livsmedel och hälsa om de brister i iakttagandet av denna förordning som kommit till hans eller hennes kännedom.

20 §
Register

Kontrollcentralen för växtproduktion skall länsvis föra register över de anläggningar för förbehandling av riskmaterial som den godkänt. Kontrollcentralen för växtproduktion skall varje halvår, före utgången av januari och juli, för kännedom sända registrets innehåll till jord- och skogsbruksministeriets avdelning för livsmedel och hälsa.

Kommunalveterinären skall inom sitt verksamhetsområde föra ett register över de lager för riskmaterial som han eller hon godkänt.

Länsveterinären skall inom sitt verksamhetsområde föra ett register över de anläggningar för förbränning av riskmaterial som han eller hon godkänt samt över de lager för riskmaterial som kommunalveterinären har godkänt. Länsveterinären skall årligen före utgången av januari för kännedom sända registrets innehåll till jord- och skogsbruksministeriets avdelning för livsmedel och hälsa.

21 §
Förteckningar

Tillsynsmyndigheten skall göra upp en förteckning över alla de besiktningsbesök som den avlagt. Uppgifterna i förteckningen skall bevaras i minst fem år.

5 kap.

Särskilda bestämmelser

22 §
Kostnader

Till kommunalveterinären betalas av statens medel ett arvode och kostnadsersättning för de besiktningar som föreskrivs i denna förordning. Om storleken av arvodet och ersättningen samt betalningsförfarandet bestäms i förordningen om förrättningsarvoden till veterinärer (1269/1989).

Om avgifter som uppbärs för den övervakning som utförs av Kontrollcentralen för växtproduktion bestäms i 15 § lagen om djursjukdomar och i jord- och skogsbruksministeriets beslut om Kontrollcentralens för växtproduktion avgiftsbelagda prestationer (950/1998).

23 §
Sökande av ändring

Om sökande av ändring i ett beslut som fattats av tillsynsmyndigheten med stöd av denna förordning föreskrivs i 17 § förordningen om djursjukdomar (601/1980) och i 1 § lagen om landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd (1203/1992).

24 §
Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2002.

Genom denna förordning upphävs jord- och skogsbruksministeriets förordning av den 18 december 2000 om behandling av TSE-riskmaterial (1197/2000) jämte ändringar.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 (32001R0999); EGT nr L 147, s. 1, kommissionens förordning (EG) nr 1326/2001 (32001R1326); EGT nr L 177, 30.6.2001, s. 60, kommissionens förordning (EG) nr 270/2002 (32002R0270); EGT nr L 45, 15.2.2002, s. 4

Helsingfors den 13 september 2002

Jord- och skogsbruksminister
Jari Koskinen

Veterinärinspektör
Nina Sarén

Bilaga 1

KRAV PÅ INSAMLING OCH TRANSPORT AV TSE-RISKMATERIAL

1. Transportmedel

1.1 Transport av riskmaterial får inte medföra fara för människors eller djurs hälsa.

1.2 Riskmaterialet skall insamlas och transporteras i ändamålsenliga, täta och lätt rengörbara kärl, behållare eller andra förpackningar eller i fordon.

1.3 Förpackningarna eller fordonen skall ha täta lock eller också skall de täckas så att de inte flödar över.

1.4 Förpackningarna, fordonen och de presenningar som använts vid transporten skall rengöras och desinficeras efter varje användning och de skall hållas i gott skick. Förpackningarna skall förstöras på lämpligt sätt, exempelvis genom förbränning.

1.5 Riskmaterialet får inte transporteras samtidigt i samma fordon som levande djur eller animaliska produkter.

1.6 Den som tranporterar riskmaterial skall föra en förteckning över de fordon som använts till transport av riskmaterial.

2. Transportdokument

2.1 Med riskmaterialet skall under transporten följa ett dokument av vilket framgår dess art eller beskaffenhet, ursprung, mängd och mottagare samt förarens namn och adress. Dokumentet skall förses med följande påskrift: TSE-RISKMATERIAL. EJ AVSETT SOM LIVSMEDEL ELLER FODER.

2.2 Den som transporterar riskmaterialet skall bevara transportdokumenten minst tre år efter transporten.

2.3 Transportdokumenten skall vid behov företes tillsynsmyndigheten.

3. Transportbeteckningar

3.1 De förpackningar som används för transport av riskmaterial skall förses med följande påskrift: TSE-RISKMATERIAL. EJ AVSETT SOM LIVSMEDEL ELLER FODER. Dessutom skall på förpackningarna anges riskmaterialets art eller beskaffenhet samt dess ursprung.

3.2 Påskrifterna skall göras med bokstäver som är minst två centimeter höga.

3.3 Tillsynsmyndigheten kan vid behov försegla lasten. Lasten skall då transporteras utan att sigillet bryts.

Bilaga 2

KRAV VID LAGRING AV TSE-RISKMATERIAL

1. Riskmaterialet skall lagras och behandlas hygieniskt. Lagringen får inte medföra fara för människors eller djurs hälsa.

2. I lagren skall finnas ändamålsenliga lokaler och lämplig utrustning för lagring och behandling riskmaterial. Kärlen, behållarna och de övriga förpackningarna skall vara täta och lätta att hålla rena.

3. Obehandlat och förbehandlat riskmaterial skall hållas avskilt från andra animaliska produkter.

4. Det skall föras förteckning över mängden riskmaterial som transporteras in i och ut ur lagret.

5. Ett lager skall ha tät grund och vara täckt och skyddat så att djur inte kommer åt förrådet.

6. Avflödet av vätskor från lagret skall på ett ändamålsenligt sätt hindras från att komma ut i omgivningen.

7. Obehöriga personers tillträde till lagret skall hindras genom användning av exempelvis låsta containrar eller inhägnader.

8. Utanför lagret skall påskriften TSE-RISKMATERIAL tydligt synas.

Bilaga 3

VILLKOR FÖR GODKÄNNANDE AV ANLÄGGNINGAR FÖR FÖRBEHANDLING AV RISKMATERIAL

Villkoren för godkännande av en anläggning för förbehandling av riskmaterial är att anläggningen uppfyller följande krav:

1. Riskmaterialet upphettas i en sluten upphettningsanläggning så att temperaturen i samtliga delar av materialet är minst 133°C under 20 minuter och vid ett absolut tryck på minst tre bar.

2. Riskmaterialets beståndsdelar har under den behandling som avses i 1 punkten en diameter på högst 50 millimeter.

3. I anläggningen skall det finnas en särskild behandlingslinje enbart för behandling av riskmaterial.

4. Anläggningen skall uppfylla de krav på behandling av animaliskt högriskavfall som ställs i bilaga 4 i jord- och skogsbruksministeriets förordning om behandling av animaliskt avfall.

5. Anläggningen upprätthåller en förteckning över de partier av animaliskt avfall som tagits emot och förteckningen skall innehålla uppgifter om mängden animaliskt avfall, dess beskaffenhet eller art samt uppgifter om producenten och föraren.

6. anläggningen för en förteckning över det riskmaterial den har förbehandlat och förteckningen skall innehålla uppgifter om mängden förbehandlat riskmaterial och dess art.

7. Om riskmaterial från döda djur avlägsnas vid anläggningen, skall detta utföras under övervakning av kommunalveterinären och så att riskmaterialet inte blandas ihop med övrigt animaliskt avfall.

8. Riskmaterialet färgas in i anläggningen i enlighet med 11 §.

9. Riskmaterialet behandlas, förpackas och lagras helt avskilt från den övriga verksamheten i anläggningen.

10. Förbehandlat riskmaterial vidarebefordras direkt till anläggningen för förbränning av riskmaterial eller till avstjälpningsplatsen i enlighet med 10 §. Anläggningen för förteckning över de partier som levereras.

11. Riskmaterialet transporteras till anläggningen och förbehandlat riskmaterial från anläggningen i enlighet med bilaga 1.

12. Anläggningen iakttar en plan för egenkontroll som godkänts av Kontrollcentralen för växtproduktion.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.