1087/2001

Given i Helsingfors den 22 november 2001

Inrikesministeriets förordning om stoppande av fortskaffningsmedel

I enlighet med inrikesministeriets beslut föreskrivs med stöd av 54 § 3 mom. polislagen (493/1995) den 7 april 1995, sådant detta lagrum lyder lagen 315/2001:

1 §
Grunderna

Bestämmelser om polisens befogenheter att stoppa fordon och fortskaffningsmedel eller beordra att de skall stoppas ingår i vägtrafiklagen (267/1981), vägtrafikförordningen (182/1982), terrängtrafiklagen (1710/1995) och polislagen.

2 §

De tecken och befallningar som polisen ger skall vara lätta att observera och förstå. Tecknets syfte, och vem det är avsett för, skall vara entydigt. Tecknet skall ges på det sätt som enligt lag är avsett för och brukligt i fråga om det färdmedel som tecknet gäller. Ett stopptecken kan även ges muntligen, med handen eller genom andra allmänt kända tecken. Tecknet skall ges så, att föraren har möjlighet att upptäcka att det är polisen som ger tecknet. I vägtrafikförordningen ingår särskilda bestämmelser om polisens stopptecken i vägtrafik.

3 §

Om ett stopptecken som ges av polisen inte iakttas, skall tecknet, då situationen kräver det, upprepas genom att polisen börjar följa efter det fortskaffningsmedel som låtit bli att iaktta tecknet eller ordern. Om polisen vid förföljning i vägtrafik måste avvika från de allmänna vägtrafikreglerna skall den iaktta bestämmelserna i 48 § vägtrafiklagen och 52 § vägtrafikförordningen samt anvisningarna om utryckningskörning.

4 §

När fortskaffningsmedel stoppas kan polisen bli tvungen att tillgripa maktmedel (stoppande med tvång). Om polisens rätt att använda maktmedel bestäms i 27 § polislagen.

5 §

När polisen stoppar fortskaffningsmedel med tvång skall målet vara att stoppa den flyende tryggt och utan dröjsmål samt att förhindra fortsatt flykt. Polisen skall vidta åtgärderna utan att förorsaka större skada eller olägenhet än vad som är nödvändigt för utförande av uppgiften. Speciellt skall utomståendes säkerhet beaktas. Polisen får inte genom sin egen verksamhet förorsaka onödig fara. Dessutom skall de berörda personernas säkerhet samt polisens egen arbetssäkerhet beaktas. I stället för ett förfaringssätt som medför fara skall alternativa metoder att lösa situationen övervägas. När omständigheterna kräver det har polisen rätt att avstå från en åtgärd.

Denna förordning tillämpas inte i nödvärnssituationer. Principerna och metoderna som beskrivits i denna förordning kan dock i nödvärnssituationer iakttas i tillämpliga delar.

6 §
Taktiken

När fortskaffningsmedel stoppas vid sedvanliga polisuppdrag skall man följa de allmänna principerna för polisverksamhet. Åtgärderna skall vidtas diskret och sakligt. Alla slag av överdrivna handlingssätt är förbjudna i dessa situationer. Den som skall stoppas skall inte betraktas som farlig om det inte föreligger grundad anledning till detta.

7 §

Polisen måste dock i förväg vara förberedd på att stoppa ett fortskaffningsmedel när den råkar ut för en situation där den som skall stoppas inte iakttar stopptecknet.

Polisen kan vidta förberedande åtgärder bland annat genom att välja rätt plats och ögonblick då ett fortskaffningsmedel skall stoppas, göra fordonsförfrågan innan stopptecken ges i de situationer då detta är nödvändigt och möjligt, förfölja fortskaffningsmedlet utan att ge stopptecken, begära förstärkning, utnyttja trafikmiljön, samt undvika sådana handlingssätt som för tidigt avslöjar såväl polisen som polisens agerande i fråga om det fortskaffningsmedel som skall stoppas.

8 §

Vid förföljning upprepas stopptecknet och alarmanordningar används vid behov. Om objektet flyr, sker förföljningen som utryckningskörning. Under förföljningen försöker polisen identifiera objektet och göra en helhetsbedömning av situationen. Antalet patruller som följer efter objektet i omedelbar närhet bör begränsas i mån av möjlighet. De övriga disponibla patrullernas uppgift är att försöka förutsäga vilken riktning den flyende väljer och förbereda sig på att eventuellt stoppa den flyende med tvång. Polisen bör försöka styra den flyende till de vägavsnitt som är säkrast och lämpar sig för stoppande med tvång.

Utgående från helhetsbedömningen av situationen skall polisen också överväga om det är möjligt att övergå till en undersökningsbetonad behandling av uppgiften.

9 §

Beträffande ledningen i flyktsituationer och situationer där fortskaffningsmedel stoppas med tvång gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs eller särskilt bestäms om polisens ledning. När fler än en patrull deltar i förföljningen av ett flyende fortskaffningsmedel skall i mån av möjlighet separat utses en ledare för situationen.

De som deltar i aktionen skall informeras om ledningsförhållandena och om ändringar i dem.

10 §

I kommunikationen bestämmer alarmcentralens jourhavande verksamhetskanalen. Kommunikationen skall ske under den jourhavandes överinseende, den skall vara disciplinerad och den skall huvudsakligen äga rum mellan den allmänna ledaren, ledaren av fältverksamheten och ledaren för situationen. Eventuella andra patruller som deltar i aktionen uppger kort sin position och utrustning samt kvitterar de uppdrag som givits. Kommunikationen mellan patrullerna skall vara så knapphändig som möjligt.

Alla som deltar i aktionen skall på förhand informeras om de åtgärder som vidtas i syfte att stoppa fortskaffningsmedlet med tvång, i synnerhet om användningen av spikmatta eller hinder.

11 §

Inom polisenheterna skall man i förväg förbereda sig för situationer där man måste tillgripa stoppande med tvång. Vid förhandsplaneringen skall man beakta bl.a. det samarbete med andra polisenheter som man bedömer att behövs, kartläggning och val av lämpliga platser för stoppande med tvång samt eventuella verksamhetsmodeller som kan tillämpas.

12 §
Användning av maktmedel

På motsvarande sätt skall man också avstå från fortsatt användning av sådana maktmedel man redan tillgripit, om situationen förändrats så att det inte längre finns förutsättningar för att inleda användning av maktmedel.

Vid stoppande med tvång skall man beakta trafikmiljön, hur livlig trafiken är, trafik-, väderleks-, väglags- och belysningsförhållandena, förarens sannolika tillstånd, det flyende fortskaffningsmedlets typ och hastighet samt andra faktorer som inverkar på stoppandet. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid utomståendes säkerhet.

Innan åtgärderna vidtas skall polisen i mån av möjlighet försöka sänka det flyende fortskaffningsmedlets hastighet samt försöka styra in det till en plats där det kan stoppas på ett säkert sätt.

Vid stoppande med tvång kan de maktmedel som nämns i 13―21 § användas.

13 §

Med hot med fortskaffningsmedel avses förföljning under användning av alarmanordningar omedelbart efter det flyende fortskaffningsmedlet. Syftet med detta är att få föraren att avstå från flykten.

14 §

Syftet med användningen av spikmatta är att stoppa det flyende fortskaffningsmedlet eller att sänka dess hastighet. Spikmatta används på en del av körbanan som gjorts smalare med hjälp av hinder eller spärrar. Den som stoppas skall i mån av möjlighet ges stopptecken. Man bör försöka göra spikmattan så lätt att upptäcka som möjligt. Den övriga trafiken skall i mån av möjlighet stannas på tillräckligt avstånd från spikmattan eller ledas in på en omfartsväg.

För att stoppa en motorcykel kan spikmatta användas endast om motorcykelföraren kan anses vara farlig för annans liv eller hälsa, om spikmattan med säkerhet är lätt att upptäcka och om den som skall stannas kan fås att köra in på spikmattan med låg hastighet.

15 §

Ett fortskaffningsmedel kan användas vid stoppandet som spärr, för att sakta farten på den flyende genom framförkörning, för kilande och för att köra fast i det andra fortskaffningsmedlet.

Polisen skall använda alarmanordningarna i sina fortskaffningsmedel när de stoppar fortskaffningsmedel med tvång. Vid användningen av de ovan beskrivad förfaringssätten skall polisen särskilt beakta vilken typ av fortskaffningsmedel som skall stoppas, viktskillnaden mellan fortskaffningsmedlen samt den hastighet som används.

16 §

Med hinder avses föremål eller konstruktioner som placeras i det flyende fortskaffningsmedlets väg och med hjälp av vilka man försöker hindra dess framfart. Vid stoppandet får inte användas sådana hinder som i samband med sammanstötning kan medföra särskild fara.

Ett fortskaffningsmedel kan användas som hinder genom att man med detta bildar ett skydd mellan objektet, exempelvis fordon i konvoj, och den som hotar detta med ett fortskaffningsmedel.

Vid användning av hinder skall i tillämpliga delar iakttas förutsättningarna för användning av spikmatta på det sätt som bestäms i 14 §.

17 §

Med spärr avses att körbanan görs smalare eller färdvägen skärs av med hjälp av fortskaffningsmedel. Spärr kan användas för att sänka den flyendes hastighet eller styra in honom på önskad rutt.

18 §

Genom körning före fortskaffningsmedlet hejdas dess färd genom en gradvis sänkning av körhastigheten. Polisen skall avstå från försöket om det är uppenbart att den som skall stoppas avsiktligt kör fast i polisens fortskaffningsmedel eller börjar köra om det på en plats där sikten är otillräcklig, där det finns mötande trafik eller omkörningen medför annan fara.

19 §

Genom kilande förhindras den fortsatta flykten genom att det flyende fortskaffningsmedlets körlinje påverkas i sidled. Dessutom skall man om möjligt undvika att fortskaffningsmedlen kommer i direkt beröring med varandra, den som kilas skall ges tillräcklig chans att stanna sitt fortskaffningsmedel, kilande skall inte användas vid höga hastigheter och speciellt skall man se upp med kilande mot hinder.

20 §

Genom fastkörning hindras framfarten hos ett fortskaffningsmedel i rörelse. Fastkörning kan användas i situationer där körhastigheterna är relativt låga. I en motorcykel får man köra fast endast om dess förare kan anses farlig för annans liv eller hälsa.

21 §

Stoppande av fortskaffningsmedel med skjutvapen regleras särskilt i föreskriften om polisens användning av skjutvapen (SM-2000-710/Tu-417, 18.8.2000) som följer: Vid stannande av fordon får skjutvapen inte användas som maktmedel om det inte är fråga om avvärjande av överhängande brott eller någon annan farlig gärning eller händelse. I det fallet får en polisman använda vapen för att stoppa en persons handling som medför en omedelbar fara för någons liv eller hälsa. Beslutet om att använda vapen skall grunda sig på personens agerande omedelbart före situationen, beväpning, störning eller annat motsvarande skäl. Finns det flera personer i fordonet skall villkoren vara uppfyllda för allas del.

22 §

När terrängfordon skall stoppas med tvång tillämpas förföljning eller hot med fortskaffningsmedel och på mycket vägande grunder kilande och fastkörning.

När mopeder skall stoppas med tvång tillämpas hot med fortskaffningsmedel eller kilande. Om föraren kan anses farlig för annans liv eller hälsa kan man använda de metoder som används då motorcyklar stoppas med tvång.

När vattenfarkoster skall stoppas med tvång tillämpas förföljning, hot med fortskaffningsmedel och på mycket vägande grunder fastkörning. För att styra en vattenfarkost kan hinder eller spärrar användas. Med vattenfarkost avses här farkoster enligt sjötrafiklagen (463/1996).

När fordon i spårbunden trafik skall stoppas skall polisen kontakta trafikledningscentralen och separat förhandla om de metoder som eventuellt kan användas för att stoppa fordonet.

Polisen har inte befogenhet att beordra ett luftfartyg att landa.

23 §
Utbildning

Polisläroinrättningar och polisenheter skall i anknytning till den utbildning som gäller användningen av maktmedel ge utbildning i frågor som hänför sig till att stanna fortskaffningsmedel och stoppa fortskaffningsmedel med tvång.

Särskild vikt skall fästas vid den rätta dimensioneringen av maktmedlen, taktiska metoder, möjligheten att använda skjut- och gasvapen samt praktiska övningar.

24 §
Anmälan

En polismans plikt att utan dröjsmål göra anmälan hos sin förman om en person- eller egendomsskada som uppstått vid utförandet av ett uppdrag, om skadan inte är att anses som ringa bestäms i 49 § 1 mom. polislagen.

25 §
Nya metoder

Inrikesministeriet beslutar om eventuella nya metoder att stoppa fortskaffningsmedel med tvång och om användningen av dessa metoder.


Denna förordning träder i kraft den 30 november 2001.

Genom denna förordning upphävs inrikesministeriets föreskrift den 11 november 1996 om stoppande av fortskaffningsmedel (8/96).

Helsingfors den 22 november 2001

Inrikesminister
Ville Itälä

Polisöverinspektör
Pertti Luntiala

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.