962/1997

Utfärdat i Helsingfors den 23 oktober 1997

Statsrådets beslut om förpackningar och förpackningsavfall

Statsrådet har vid föredragning från miljöministeriet med stöd av 5 och 18 § avfallslagen av den 3 december 1993 (1072/1993), av dessa lagrum 18 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 605/1997, beslutat:

1 §
Syfte

Syftet med detta beslut är att minska de miljöskador som förorsakas av förpackningar och förpackningsavfall och på samma gång förebygga uppkomsten av handelshinder samt snedvridning och begränsning av konkurrensen.

Det primära målet är att förebygga uppkomsten av förpackningsavfall och de övriga målen är att förpackningar återanvänds, förpackningsavfall materialåtervinns och återvinns på annat sätt samt att mängden avfall som deponeras sålunda minskas.

2 §
Tillämpningsområde

Detta beslut tillämpas på förpackningar som släpps ut på marknaden i Finland och förbrukas här och på det förpackningsavfall som uppkommer av dem, utöver vad som annars bestäms om dessa.

3 §
Definitioner

I detta beslut avses med

1) förpackningar produkter som består av vilka material som helst och som är avsedda för att förvara och skydda en vara samt möjliggöra hantering och transport av varan från producenten till konsumenten eller användaren och underlätta dess presentation; en-gångsartiklar som används i samma syfte betraktas också som förpackningar; förpackningar omfattar dock endast sådana förpackningar som avses i 2 mom.,

2) förpackningsavfall förpackningar och förpackningsmaterial som innehavaren har kasserat eller ämnar kassera eller är skyldig att kassera, utom restprodukter från produktionen,

3) förpackare professionella produktförpackare eller importörer av förpackade produkter,

4) avfallshantering av förpackningsavfall insamling, transport, återvinning och behandling av förpackningsavfall,

5) förebyggande begränsning av mängden förpackningar och förpackningsavfall och av miljöskadorna under produktens hela livscykel särskilt genom utveckling av produkter och tekniker som är renare med tanke på miljön,

6) återanvändning varje förfarande varigenom förpackningar som är planerade och utformade för att under sin livscykel återanvändas minst ett visst antal gånger återfylls eller återanvänds i samma syfte som de ursprungligen är avsedda för, oberoende av om det används hjälpprodukter som finns på marknaden och som är avseddda för återfyllning av förpackningen; en sådan förpackning blir förpackningsavfall när den inte längre återfylls eller återanvänds,

7) återvinning i bilaga 5 till avfallsförordningen (1390/1993) avsedd verksamhet vars syfte är att ta till vara och använda ämnen eller energi som ingår i avfallet,

8) materialåtervinning upparbetning av avfallet i en produktionsprocess eller dess användning som råvara antingen till dess ursprungliga ändamål eller till andra ändamål, inbegripet organisk materialåtervinning, men undantaget energiutvinning,

9) organisk materialåtervinning aerob eller anaerob behandling av de biologiskt nedbrytbara delarna av förpackningsavfall med hjälp av mikroorganismer under kontrollerade förhållanden, varvid stabiliserade organiska ämnen eller metan produceras; deponering på avstjälpningsplats betraktas inte som en form av organisk materialåtervinning,

10) energiutvinning direkt förbränning av brännbart förpackningsavfall tillsammans med eller utan annat avfall eller material så att värmen tas tillvara,

11) behandling i bilaga 6 till avfallsförordningen avsedd verksamhet vars syfte är att göra avfallet oskadligt eller slutdeponera det,

12) ekonomiska aktörer förpackare samt leverantörer av förpackningsmaterial, förpackningsproducenter, omvandlingsanläggningar för förpackningar, påfyllnadsanläggningar och användare, importörer, handlare och distributörer, samt

13) producentsammanslutning ett bolag bildat av ekonomiska aktörer eller någon annan sammanslutning som har rättshandlingsförmåga och som arbetar för att detta beslut skall bli genomfört med avseende på ett eller flera förpackningsmaterial eller förpackningsslag.

Förpackningar omfattar endast

1) konsumentförpackningar eller primära förpackningar, som är avsedda för förvaring av en enhet som säljs till den slutliga användaren eller konsumenten,

2) gruppförpackningar eller sekundära förpackningar, som är avsedda för förvaring av en grupp bestående av ett visst antal säljenheter, oavsett om de säljs som en sådan grupp till den slutliga användaren eller konsumenten eller om de endast används på försäljningsstället; de kan också tas bort från produkten utan att detta påverkar produktens egenskaper, samt

3) transportförpackningar eller tertiära förpackningar, som avser att underlätta hantering och transport av ett visst antal säljenheter eller gruppförpackningar så att fysisk hantering av dem och transportskador kan förhindras; transportförpackningarna omfattar dock inte väg-, järnvägs-, fartygs- och flygcontainrar.

4 §
Minimimål

Syftet med detta beslut är att före den 30 juni 2001 uppnå följande:

1) mängden förpackningsavfall som uppstår under ett år skall i förhållande till mängden förpackade produkter som förbrukas i Finland vara minst 6 procent mindre än 1995,

2) av samtliga använda förpackningar återanvänds och av allt förpackningsavfall materialåtervinns eller återvinns på annat sätt per år sammanlagt minst 82 viktprocent av de använda förpackningarna,

3) av allt förpackningsavfall återvinns per år minst 61 viktprocent av förpackningsavfallet så att av förpackningsavfallet materialåtervinns minst 42 viktprocent och av varje förpackningsmaterial minst 15 viktprocent av förpackningsavfallet, samt

4) av avfallet från fiberförpackningar återvinns 75 procent och materialåtervinns 53 procent, av avfallet från glasförpackningar materialåtervinns 48 procent, av avfallet från metallförpackningar materialåtervinns 25 procent och av avfallet från plastförpackningar återvinns 45 procent.

5 §
Förpackarens och andra ekonomiska aktörers skyldigheter

Förpackaren är skyldig att förebygga uppkomsten av förpackningsavfall och skall sörja för återanvändningen av förpackningar och materialåtervinningen av förpackningsavfall samt svara för de kostnader som föranleds därav i förhållande till den mängd förpackningar som han släppt ut på marknaden och deras beskaffenhet, så att minimimålen enligt 4 § uppnås och att de övriga skyldigheter som förpackaren har enligt detta beslut fullgörs.

Andra ekonomiska aktörer än förpackaren skall handla så att förpackaren kan fullgöra sina skyldigheter enligt 1 mom.

6 §
De ekonomiska aktörernas skyldigheter att samarbeta inom avfallshanteringen

De ekonomiska aktörerna skall genom att bilda och upprätthålla producentsammanslutningar eller på något annat sätt i samverkan se till att deras i 5 § stadgade skyldigheter i fråga om avfallshanteringen fullgörs.

7 §
Kommunens och avfallstransportörens skyldigheter

Kommunen och, när det gäller avfallstransport enligt avtal, den som utför transport av förpackningsavfall skall i fråga om förpackningsavfall som kommit i deras besittning handla så att de i 4 § angivna minimimålen för återvinningen av förpackningsavfall uppnås och de övriga förpliktelserna enligt detta beslut uppfylls.

8 §
Överlämnande av förpackningar för återanvändning

Konsumenten eller den slutliga användaren av förpackningar har rätt att i enlighet med förpackarens anvisningar överlämna förpackningarna rengjorda och sorterade till förpackaren för återanvändning.

9 §
Överlämnande av förpackningsavfall för återvinning

Vid ordnad avfallstransport skall förpackningsavfallsproducenten föra förpackningsavfallet sorterat till den insamlingsplats som finns på fastigheten eller på något annat ställe, om så föreskrivis i de kommunala avfallshanteringsbestämmelserna.

När det är fråga om annan avfallstransport än ordnad avfallstransport kan förpackningsavfallsinnehavaren överlämna det återvinningsbara förpackningsavfallet till förpackaren för återvinning enligt vad som överenskoms med denna. När det gäller avfallstransport enligt avtal har transportören och när det gäller kommunalt anordnad avfallstransport har kommunen i egenskap av förpackningsavfallsinnehavare samma rätt.

10 §
Överlämnande av förpackningsavfall direkt för återvinning

En förpackningsavfallsproducent som anslutit sig till ordnad avfallstransport kan överlämna återvinningsbart förpackningsavfall som är rengjort och sorterat enligt förpackarens anvisningar direkt till en insamlingsplats som finns i anslutning till försäljningsstället för den förpackade produkten eller till en insamlingsplats som förpackaren kommit överens om med kommunen för att därifrån vidarebefordras till förpackaren för återvinning.

11 §
Samarbete mellan förpackare, kommun och transportör inom avfallshantering

Förpackaren, kommunen och den som utför avfallstransport enligt avtal skall i samarbete ordna återvinningen av förpackningsavfall och den övriga avfallshanteringen i anslutning därtill i kommunen.

12 §
Överföring av skyldigheten att anordna avfallshantering

När förpackningsavfall i enlighet med detta beslut överlämnas till förpackaren för återvinning, överförs den skyldighet att anordna avfallshantering som avses i 3 kap. avfallslagen i fråga om detta förpackningsavfall på förpackaren.

13 §
Märkning av förpackningsmaterial

Om förpackningens material märks, rekommenderas i första hand det identifieringssystem som anges i kommissionens beslut 97/129/EG om fastställandet av ett identifieringssystem för förpacknings-material i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall. Märkningen av förpackningen görs antingen på själva förpackningen eller på dess etikett. Det skall gå att både tydligt se och läsa märkningen också efter det att förpackningen har öppnats.

14 §
Grundläggande krav på förpackningarna

Förpackaren skall se till att förpackningen uppfyller de i bilaga till detta beslut definierade grundläggande kraven i fråga om sammansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet.

Om förpackningen motsvarar en harmoniserad standard, vars referensnummer har publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, eller någon annan standard som har anmälts till kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall och vars referensnummer har publicerats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, anses förpackningen uppfylla de krav som avses i 1 mom.

15 §
Tungmetallhalten i förpackningar

Förpackaren skall se till att den sammanlagda halten av bly, kadmium, kvicksilver och sexvärdig krom i förpackningar och förpackningskomponenter inte överstiger 600 ppm av vikten från och med den 1 juli 1998, 250 ppm av vikten från och med den 1 juli 1999 och 100 ppm av vikten från och med den 1 juli 2001.

De gränsvärden som nämns i 1 mom. tillämpas inte på förpackningar som är framställda uteslutande av kristallglas enligt definitionen i rådets direktiv 69/493/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas.

16 §
Uppföljningsuppgifter

Förpackare vars skattepliktiga försäljning av förpackade produkter under kalenderåret uppgår till minst fem miljoner mark eller som under denna tid har förpackade produkter till ett sådant värde skall årligen före juni månads utgång meddela Finlands miljöcentral uppgifterna angående det föregående året på det sätt som bestäms i kommissionens beslut 97/138/EG om fastställande av tabellformat för databassystemet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall.

Kommunen och den som utför avfallstransport enligt avtal och själv återvinner förpackningsavfallet skall på det sätt som avses i 1 mom. meddela beskaffenheten och mängden av det förpackningsavfall som han återvinner.

Finlands miljöcentral sammanställer de uppföljningsuppgifter som tillställts centralen och sänder dem vidare till kommissionen inom 18 månader efter utgången av det kalenderår i fråga om vilket uppgifterna insamlats. När en sådan berättelse som avses i 19 § inlämnas, ges uppföljningsuppgifterna samtidigt.

17 §
Information och rådgivning

Förpackaren, handeln, kommunen och den som utför avfallstransport skall enligt avtal för egen del och vid behov tillsammans sörja för den information och rådgivning som är nödvändig för genomförande av detta beslut och för att dess mål skall kunna uppnås samt för en särskild informationskampanj riktad till allmänheten och de ekonomiska aktörerna.

I informationen och rådgivningen skall säkerställas att alla de som använder förpackningarna och i synnerhet konsumenterna får nödvändig information om

1) de retur-, insamlings- och återvinningssystem som finns att tillgå,

2) de rättigheter och skyldigheter som hänför sig till återanvändning av förpackningar samt återvinning och materialåtervinning av förpackningsavfall, samt

3) de märkningar som används på förpackningarna.

Finlands miljöcentral och den regionala miljöcentralen skall informera om den del av den i 40 § avfallslagen avsedda avfallsplanen som gäller förpackningar och förpackningsavfall samt delta i den informationskampanj som avses i 1 mom.

18 §
Delegering av skyldigheter och uppgifter

Förpackaren och en annan ekonomisk aktör kan i enlighet med 49 § komma överens med en producentsammanslutning som antecknats i ett sådant avfallsregister som avses i 70 § avfallslagen att producentsammanslutningen sköter de skyldigheter att anordna avfallshantering som enligt detta beslut ankommer på förpackare och ekonomiska aktörer. I så fall svarar producentsammanslutningen, från och med den tidpunkt då Finlands miljöcentral av producentsammanslutningen har fått en anmälan om det avtal som ingåtts, för dessa skyldigheter.

Producentsammanslutningarna kan ålägga ett av dem bildat bolag eller någon annan sammanslutning som har rättshandlingsförmåga att sköta de uppgifter som avses i 16 och 17 §.

19 §
Utarbetande av berättelse

Finlands miljöcentral skall vart tredje år utarbeta en berättelse om verkställigheten av detta beslut i Finland i enlighet med artikel 5 i rådets direktiv 91/692/EEG om att standardisera och rationalisera rapporteringen om genomförandet av vissa direktiv om miljön. Den första berättelsen omfattar åren 1995—1997.

20 §
Avfallsplan

I den avfallsplan som avses i 40 § avfallslagen skall finnas ett avsnitt om förpackningar och förpackningsavfall där det redogörs för hur målen i detta beslut kan uppnås.

21 §
Miljöministeriets befogenheter

Miljöministeriet kan meddela närmare bestämmelser och anvisningar om verkställigheten av 4—19 § samt i enskilda fall besluta om undantag i fråga om dessa paragrafer, såvida undantagen överensstämmer med en internationell förpliktelse som är bindande för Finland.

22 §
Tvångsmedel och påföljder

Bestämmelser om tvångsmedel och påföljder som kan användas om skyldigheter som föreskrivs i detta beslut försummats, finns i 10 kap. avfallslagen.

23 §
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Detta beslut träder i kraft den 1 december 1997.

Förpliktelserna enligt 14 § skall uppfyllas före utgången av 1997. Förpliktelserna enligt 14 och 15 § gäller inte förpackningar som har använts till förpackning av en produkt före den 31 december 1994 eller som har tillverkats före den 31 december 1994 och släppts ut på marknaden senast den 31 december 1999. Den i 16 § nämnda skyldigheten att lämna uppföljningsuppgifter gäller första gången år 1997. Den informationskampanj som avses i 17 § skall genomföras senast den 30 juni 1998.

Åtgärder som verkställigheten av detta beslut förutsätter får vidtas innan det träder i kraft.

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG; EGT nr L 365, 31.12.1994, s. 10
Kommissionens beslut 97/129/EG; EGT nr L 50, 20.2.1997, s. 28
Kommissionens beslut 97/138/EG; EGT nr L 52, 22.2.1997, s. 22
Anmält enligt rådets direktiv 83/189/EEG, ändr. 88/182/EEG och 94/10/EG

Helsingfors den 23 oktober 1997

Miljöminister
Pekka Haavisto

Äldre regeringssekreterare
Tuomas Aarnio

GRUNDLÄGGANDE KRAV BETRÄFFANDE FÖRPACKNINGARS SAMMANSÄTTNING OCH BETRÄFFANDE MÖJLIGHETERNA TILL ÅTERANVÄNDNING OCH ÅTERVINNING

1) Krav beträffande framställningen av förpackningar och förpackningarnas sammansättning

Förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att deras volym och vikt minimeras. Förpackningar skall dock framställas så att den nivå av trygghet, hygien och godtagbarhet som är nödvändig för såväl den förpackade produkten som konsumenten säkerställs.

Förpackningar skall utformas, framställas och saluföras på ett sådant sätt att de kan återanvändas eller återvinnas, även materialåtervinnas, och så att inverkan på miljön blir så liten som möjligt när förpackningsavfall eller restprodukter från hantering av förpackningsavfall bortskaffas.

Förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att halten av skadliga ämnen och material och andra farliga ämnen i förpackningsmaterialet och förpackningskomponenterna minimeras så, att deponeringen på avstjälpningsplatser eller förbränningen av restprodukter från hantering av förpackningsavfall eller från förpackningar inte förorsakar skador på miljön.

2) Krav på förpackningarnas återanvändbarhet

Förpackningarna skall uppfylla följande krav samtidigt:

— förpackningarna skall ha sådana fysiska egenskaper att de tål att transporteras och användas flera gånger under normala användningsförhållanden,

— de använda förpackningarna skall kunna hanteras i enlighet med de krav som gäller arbetstagarnas hälsa och säkerhet, samt

— när förpackningarna inte längre återanvänds och därmed blir avfall skall kraven på förpackningarnas återvinningsbarhet uppfyl-las.

3) Krav på förpackningarnas återvinningsbarhet

a) Förpackningar som kan återvinnas genom materialåtervinning

Förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att det är möjligt att i enlighet med gällande standarder inom Europeiska gemenskapen återvinna och använda som råvara en viss viktprocent av de använda materialen vid framställningen av produkter som släpps ut på marknaden. Denna procentsats kan variera beroende på vilken typ av material förpackningen är framställd av.

b) Förpackningar som kan återvinnas genom energiutvinning

Förpackningsavfall som levereras för energiutvinning skall ha ett lägsta nedre värmevärde för att ge optimal energiåtervinning.

c) Förpackningar som kan återvinnas genom kompostering

Förpackningsavfall som levereras för kompostering skall vara biologiskt nedbrytbart i sådan grad att det inte hindrar separat avfallsinsamling av komposterbart avfall och den komposteringsprocess eller komposteringsaktivitet som avfallet underkastas.

d) Biologiskt nedbrytbara förpackningar

Biologiskt nedbrytbart förpackningsavfall skall nedbrytas fysiskt, kemiskt, termiskt eller biologiskt på ett sådant sätt att det mesta av den färdiga komposten slutligen bryts ned till koldioxid, biomassa och vatten.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.