690/1997

Given i Nådendal den 11 juli 1997

Lag om ändring av rättegångsbalken

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i rättegångsbalken 10 kap. 8 § 2 mom. samt 21, 22, 22 a-22 e, 23-25, 25 a och 26 §§, mellanrubrikerna före 11 kap. 1 och 20 §§, samt 20-24 §§, 12 kap. 8 §, mellanrubriken före 24 § och 24-27 §§, 14 kap. 3, 7 a, 7 b, 8, 9 och 11 §§, 16 kap. 4-10 §§, 17 kap. 26 § 2 mom., 19 kap., mellanrubrikerna före 21 kap. 1 och 17 §§ samt 17, 18 och 20 §§, mellanrubrikerna före 22 kap. 1 och 2 §§ samt 3 § 2 mom. och 24 kap. 3 § 3 mom.,

av dessa lagrum 10 kap. 8 § 2 mom., 12 kap. 8 §, 14 kap. 8, 9 och 11 §§ samt 16 kap. 6 och 8 §§ sådana de lyder i lag av den 14 januari 1972 (21/72), 10 kap. 21, 22, 22 a-22 e och 23 §§ samt 16 kap. 10 § sådana de lyder i lag av den 19 april 1991 (708/91), 10 kap. 25 § och 14 kap. 3 § sådana de lyder i lag av den 12 augusti 1960 (362/60), 10 kap. 25 a § sådan den lyder i lag av den 30 april 1987 (452/87), mellanrubrikerna före 11 kap. 1 och 20 §§ samt 22-24 §§, 16 kap. 9 § och 17 kap. 26 § 2 mom. sådana de lyder i lag av den 22 juli 1991 (1056/91), 11 kap. 20 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lag av den 22 juli 1991 (1056/91) och lag av den 21 april 1995 (746/95), 11 kap. 21 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lag av den 22 juli 1991 (1056/91) och lag av den 5 januari 1994 (8/94), mellanrubriken före 12 kap. 24 § och 24-27 §§ samt 16 kap. 5 och 7 §§ sådana de lyder i lag av den 22 juli 1991 (1052/91), 14 kap. 7 a och 7 b §§ sådana de lyder ändrade genom nämnda lagar av den 19 april 1991 och den 21 april 1995, 16 kap. 4 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lag av den 12 augusti 1960 och nämnda lag av den 22 juli 1991 (1052/91), 19 kap. jämte ändringar, mellanrubrikerna före 21 kap. 1 och 17 §§ samt 17, 18 och 20 §§ sådana de lyder i lag av den 26 november 1993 (1013/93), mellanrubrikerna före 22 kap. 1 och 2 §§ och 3 § 2 mom. sådana de lyder i lag av den 22 juli 1991 (1064/91), samt 24 kap. 3 § 3 mom. sådant det lyder i lag av den 29 juli 1948 (573/48),

ändras 2 kap. 2 § 2 mom. och 5 § 1 mom. 1 punkten, 6 kap. 5 § 3 mom., 9 kap. 3 §, rubriken för 11 kap., 1 § 1 mom., 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 3 a § 1 mom., 4 § 2 mom., 11 § och 16 § 3 mom., mellanrubriken före 12 kap. 6 § och 6 §, 7 § 1 mom. samt 30, 31, 33 och 35 §§, 14 kap. 4 §, 15 kap. 4 § 1 mom., rubriken för 16 kap., 17 kap. 8 a § 1 mom., 8 e § 1 mom., 9 § 1 och 2 mom., 11 §, 15 § 1 mom., 16 § 2 mom., 18 §, 26 § 3 mom., 26 a § 1 mom., 33 §, 36 § 1 och 2 mom., 38 § 2 mom., 41 §, 42 § 1 mom., 54 § 1 mom., 56 a § och 61 § 1 mom., 22 kap. 4 § 1 mom., 23 kap., 24 kap. 1 §, 4 a § 3 mom. och 18 § 1 mom., 25 kap. 16 § och 21 § 2 mom. samt 30 kap. 21 § 1 mom.,

av dessa lagrum 2 kap. 2 § 2 mom., 6 kap. 5 § 3 mom., 9 kap. 3 §, 12 kap. 30 , 31, 33 och 35 §§, 15 kap. 4 § 1 mom., 17 kap. 8 a § 1 mom., 8 e § 1 mom., 9 § 1 och 2 mom., 15 § 1 mom., 36 § 1 mom., 56 a § och 61 § 1 mom. samt 30 kap. 21 § 1 mom. sådana de lyder i nämnda lag av den 22 juli 1991 (1052/91), 2 kap. 5 § 1 mom. 1 punkten samt 11 kap. 3 § 1 mom. och 3 a § 1 mom. sådana de lyder i lag av den 28 juni 1993 (595/93), rubriken för 11 kap., 1 § 1 mom., 2 § 1 mom., 4 § 2 mom., 11 § och 16 § 3 mom. samt 17 kap. 26 § 3 mom. sådana de lyder i nämnda lag av den 22 juli 1991 (1056/91), 12 kap. 6 § och mellanrubriken före den sådana de lyder i nämnda lag av den 14 januari 1972, 12 kap. 7 § 1 mom. sådant det lyder i nämnda lag av den 21 april 1995, 14 kap. 4 § och rubriken för 16 kap. sådana de lyder i nämnda lag av den 12 augusti 1960, 17 kap. 11 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lag av den 29 juli 1948 (571/48) och nämnda lag av den 22 juli 1991 (1052/91), 17 kap. 16 § 2 mom., 18 och 33 §§, 36 § 2 mom., 38 § 2 mom., 42 § 1 mom. och 54 § 1 mom. sådana de lyder i nämnda lag av den 29 juli 1948, 17 kap. 26 a § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 4 juli 1975 (520/75), 17 kap. 41 § sådan den lyder ändrad genom lag av den 6 maj 1955 (213/55), nämnda lag av den 14 januari 1972 och nämnda lag av den 22 juli 1991 (1052/91), 22 kap. 4 § 1 mom., 24 kap. 1 §, 4 a § 3 mom. och 18 § 1 mom. samt 25 kap. 21 § 2 mom. i nämnda lag av den 22 juli 1991 (1064/91), 23 kap. jämte ändringar och 25 kap. 16 § sådan den lyder ändrad genom sistnämnda lag och lag av den 31 augusti 1978 (661/78), samt

fogas till 11 kap. 7 §, sådan den lyder i nämnda lag av den 22 juli 1991 (1056/91) ett nytt 4 mom., till 9 §, sådan den lyder i sistnämnda lag, ett nytt 2 mom. och till 16 §, sådan den lyder i sistnämnda lag, ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. och det ändrade 3 mom. blir 3 och 4 mom., till 17 kap. en ny 33 a § samt till 24 kap. 4 a §, sådan den lyder ändrad genom nämnda lag av den 22 juli 1991 (1064/91) och nämnda lag av den 28 juli 1993, i stället för det 2 mom. som upphävts genom sistnämnda lag, ett nytt 2 mom. som följer:

2 kap.

Om domförhet

2 §

Om en nämndeman har fått förhinder sedan huvudförhandlingen har inletts, är tingsrätten domför med minst två nämndemän.

5 §

Tingsrätten består av endast ordföranden

1) vid förberedelse och i tvistemål vid huvudförhandling i samband med förberedelsen,


6 kap.

Huvudförhandling i tvistemål

5 §

I ett omfattande eller svårt mål kan huvudförhandlingen avbrytas för högst tre vardagar för att parterna skall kunna förbereda sig för att slutföra sin talan muntligen enligt 2 § 1 mom. 5 punkten.

9 kap.

Rättegångsskrifter

3 §

Stämningsansökningar, svaromål, skriftliga utsagor som domstolen har begärt och övriga handlingar som en part eller någon annan vill lägga fram, eller en handling som han tillställer domstolen för delgivning, får tillställas tingsrätten också med posten eller genom bud. Då skall i tillämpliga delar iakttas lagen om insändande av vissa handlingar till domstolar (248/65).

11 kap.

Om delgivning i rättegång

1 §

Domstolen skall ha hand om delgivningen, om inte något annat stadgas nedan.


2 §

Domstolen kan på begäran av en part anförtro honom delgivningen, om domstolen anser att det finns grundad anledning till det. Samtidigt skall bestämmas när en handling senast skall delges och när ett intyg över delgivningen senast skall tillställas domstolen.


3 §

Då domstolen eller allmänna åklagaren har hand om delgivningen, verkställs den genom att handlingen sänds till parten

1) med posten mot mottagningsbevis eller

2) som tjänstebrev,

om det kan antas att mottagaren får del av handlingen och inom utsatt tid återsänder delgivningskvittot.


3 a §

Då domstolen har hand om delgivningen, kan andra handlingar än stämningen även delges så att handlingen sänds till en part med posten till den adress som han har meddelat domstolen.

4 §

Den domstol som har hand om delgivningen eller åklagaren skall meddela stämningsmannen när delgivningen senast skall ske.

7 §

I brottmål kan stämning inte delges svaranden så som avses i denna paragraf.

9 §

I brottmål kan stämning inte delges svaranden genom kungörelse.

11 §

Om ett tvistemål gäller två eller flera parter gemensamt, skall handlingen delges var och en separat så som anges i 1-10 §§. Skall handlingen delges så många personer att den inte utan svårighet kan tillställas var och en, kan domstolen besluta att delgivningen skall ske med någon av dem. Ett meddelande om handlingens huvudsakliga innehåll samt om med vem delgivningen har skett och om den plats där handlingarna finns tillgängliga skall offentliggöras så som anges i 10 §. Delgivningen anses ha skett när meddelandet har offentliggjorts i den officiella tidningen.

16 §

Om målet gäller ett brott för vilket har stadgats annat eller strängare straff än böter eller fängelse i sex månader, får stämningen inte delges ett ombud som svaranden har befullmäktigat att ta emot stämningar.


En handling, i vilken det har bestämts att någon personligen skall vara närvarande vid domstolen eller annars utföra någonting personligen, skall dock delges honom själv. Delgivningen skall ske enligt 3 och 4 §§.

12 kap.

Om parterna

Parts närvaro i tvistemål
6 §

En part skall vid vite åläggas att infinna sig personligen vid huvudförhandling i tingsrätten, om inte domstolen anser att hans personliga närvaro inte behövs för utredningen av målet.

En part skall vid vite åläggas att infinna sig personligen vid muntlig förberedelse i tingsrätten, om hans personliga närvaro anses underlätta förberedelsen av målet.

En part skall vid vite åläggas att infinna sig personligen vid muntlig förhandling i hovrätten eller högsta domstolen, om det anses nödvändigt för utredningen av målet.

I tvistemål där förlikning inte är tillåten skall svaranden alltid vid vite uppmanas att infinna sig vid domstolen.

7 §

Vad 6 § stadgar skall även i tillämpliga delar gälla en parts lagliga företrädare i tvistemål.


30 §

Om det uppges eller är känt att en parts utevaro eller annan underlåtenhet har berott på laga förfall, eller om det finns skäl att anta att han har ett sådant förhinder, skall domstolen inställa behandlingen och sätta ut en ny behandlingsdag eller ge parten ett nytt tillfälle att följa uppmaningen. Parten får i så fall inte dömas till den påföljd som har förelagts honom för underlåtelsen, om det inte förrän huvudsaken avgörs framgår att han inte har haft laga förfall.

31 §

Om en part eller hans lagliga företrädare, som trots att ett vite har förelagts honom underlåter att infinna sig vid domstolen, kan hämtas till samma rättegångsförhandling, skall han inte dömas till vite för utevaro. Vite skall inte heller dömas ut, om parten eller hans lagliga företrädare inte längre behöver höras personligen.

33 §

En svarande i ett brottmål som enligt domstolens beslut skall hämtas till domstolen får tas i förvar.

En annan part eller en person som skall höras och som enligt domstolens beslut skall hämtas till domstolen får inte tas i förvar tidigare än dagen innan transporten börjar.

Frihetsberövandet, transporttiden inräknad, får inte räcka längre än tre dagar.

35 §

Besvär över beslut genom vilket en part för utevaro har dömts till vite innan något avgörande har meddelats i huvudsaken skall anföras särskilt. Om vitet döms ut i samband med att huvudsaken avgörs eller om en part inte döms till vite, får den som är missnöjd överklaga beslutet inom den tid och i den ordning som gäller för sökande av ändring i avgörandet i huvudsaken.

14 kap.

Om handläggning av mål inför rätta

4 §

Om det för målets avgörande är viktigt att en fråga som behandlas i en annan rättegång eller i något annat förfarande avgörs först, eller om det finns något annat långvarigt hinder för behandlingen av målet, kan domstolen bestämma att behandlingen skall fortsätta först sedan hindret har upphört.

15 kap.

Om rättegångsombud

4 §

Ett rättegångsombud skall, om inte huvudmannen muntligen inför domstolen har befullmäktigat honom, visa en fullmakt som huvudmannen egenhändigt har undertecknat. Advokater och allmänna rättsbiträden eller åklagare som med stöd av 3 kap. 9 § lagen om rättegång i brottmål (689/1997) företräder målsäganden skall visa fullmakt endast om domstolen bestämmer det.


16 kap.

Om processinvändningar

17 kap.

Om bevisning

8 a §

Bevisen skall tas upp vid huvudförhandlingen, om inte bevisupptagningen enligt 6 kap. 8, 12 eller 17 § i denna lag, 6 kap. 4 eller 12 § lagen om rättegång i brottmål (689/1997) eller 15, 41, 48 a, 51, 56 a, 61 eller 65 § i detta kapitel skall ske utom huvudförhandlingen.


8 e §

Ett bevis som har upptagits utom huvudförhandlingen skall tas upp på nytt vid huvudförhandlingen, om det inte finns något hinder för detta och något annat inte följer av 7 §.


9 §

I tvistemål kan bevis tas upp trots att en part utan laga förfall har uteblivit från handläggningen. I brottmål kan bevis tas upp trots att svaranden utan laga förfall har uteblivit från handläggningen endast om domstolen finner det lämpligt.

Om bevis har tagits upp i en parts utevaro, skall beviset upptas på nytt när parten är närvarande, om det inte finns något hinder för detta och något annat inte följer av 7 §. Om beviset inte upptas på nytt, skall domstolen redogöra för detta på basis av rättegångsmaterialet i målet.


11 §

Om inte annat stadgas i lag, får såsom bevis vid domstol inte åberopas

1) skriftlig berättelse av privat natur, som någon med anledning av redan inledd eller förestående rättegång har avgivit, om inte domstolen av särskilda skäl beslutar tillåta det, eller

2) utsaga som antecknats i ett förundersökningsprotokoll eller annan handling eller som annars upptagits.

Om ett vittne inte kan höras vid huvudförhandlingen eller utom den, kan domstolen tillåta att en i 1 mom. 2 punkten avsedd handling eller utsaga får beaktas i rättegången.

Om svaranden bestrider ett sådant yrkande av käranden som nämns i 5 kap. 14 § och som grundar sig på ett löpande skuldebrev, en växel eller en check, får han i samband med sitt svaromål tillställa domstolen en skriftlig berättelse av privat natur som nämns i 1 mom. för att styrka sannolika skäl för bestridandet.

15 §

Domstolen kan besluta att en handling tas emot utom huvudförhandlingen, om den inte kan läggas fram vid denna eller det i förhållande till bevisets värde ger upphov till oskäliga kostnader eller oskäligt men att lägga fram handlingen där. Målet får samtidigt behandlas i övrigt, om det är synnerligen viktigt för utredningen.


16 §

Om återbetalning till staten av ersättningar som betalts av statsmedel gäller i tillämpliga delar vad som stadgas i 21 kap. 13 § i denna lag och 9 kap. 1 § lagen om rättegång i brottmål.

18 §

Alla utom den som är part i målet kan höras såsom vittne. I ett brottmål får målsäganden inte vittna, även om han inte för talan, och i tvistemål får inte den vittna till vars förmån eller mot vilken domen blir gällande som om den hade meddelats i en rättegång där han varit part.

I brottmål får inte den vittna som har

1) åtalats för samma gärning eller en gärning som står i omedelbart samband med den gärning som åtalet gäller,

2) förelagts strafforder eller ordningsbot för en gärning som avses i 1 punkten, eller

3) begått en gärning beträffande vilken en förundersökningsmyndighet med stöd av 43 § 1 mom. 2 punkten förundersökningslagen har avstått från att vidta åtgärder för att ställa den skyldige under åtal eller som åklagaren med stöd av 1 kap. 7 eller 8 § lagen om rättegång i brottmål eller motsvarande lagrum har beslutat att inte väcka åtal för.

Om domstolen vill höra någon som avses i 1 eller 2 mom. och som inte är part i målet, skall beträffande kallelse, utevaro och förhör i tillämpliga delar iakttas vad som gäller för parter. Angående rätten till ersättning för den som infinner sig vid domstolen gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om vittnen.

26 §

Domstolen har hand om uppgiften att kalla vittnen, om denna inte har anförtrotts parterna på den grund som anges i 11 kap. 2 §. Ett vittne skall kallas att infinna sig vid vite, som domstolen förelägger, och kallelsen skall delges vittnet personligen enligt 11 kap. 3 och 4 §§.


26 a §

Skall vittneskallelse delges utom landet, skall domstolen ha hand om delgivningen. I kallelsen skall anges den dag då den senast skall delges.


33 §

Vittnesförhöret skall inledas av den part som åberopar vittnet, om inte domstolen bestämmer något annat. Vittnet skall självmant och vid behov genom att besvara frågor avge sin berättelse i ett sammanhang.

Efter vittnesförhöret enligt 1 mom. skall vittnet förhöras av motparten till den som åberopat vittnet. Om motparten inte är närvarande eller om domstolen annars anser det befogat, kan domstolen förhöra vittnet.

Härefter skall domstolen och parterna få ställa frågor till vittnet. Den part som åberopat vittnet skall först ges tillfälle att ställa sina frågor.

Har ingendera parten åberopat vittnet, eller har båda parterna gjort det, skall domstolen inleda vittnesförhöret, om den inte anser det lämpligare att uppgiften anförtros någondera parten.

Frågor som genom sitt innehåll, sin form, eller sitt framställningssätt inbjuder till ett visst svar får inte ställas vid andra förhör än de som avses i 2 och 3 mom., när avsikten är att klarlägga i vilken mån vittnets berättelse motsvarar det verkliga händelseförloppet. Domstolen skall avvisa frågor som uppenbart inte hör till saken eller som är förvirrande eller annars olämpliga.

33 a §

Finns det flera vittnen i ett mål, skall de höras var för sig. Om vittnenas berättelser är oklara eller motstridiga, eller om det annars är skäl att höra vittnena mot varandra, är ett sådant förhör tillåtet.

Den som har åberopats att vittna får inte vara närvarande vid handläggningen av målet i större utsträckning än vad förhöret med honom kräver.

36 §

Ett vittne som uteblir utan laga förfall eller avlägsnar sig utan lov skall dömas till förelagt vite, och om domstolen inte beslutar att fortsätta handläggningen av målet senare, kan den bestämma att vittnet genast skall hämtas till domstolen. Beslutar domstolen att handläggningen av målet skall fortsättas vid ett senare sammanträde, skall den förelägga vittnet ett högre vite eller, då orsak finns, bestämma att vittnet skall hämtas till det senare sammanträdet. Ett vittne som skall hämtas får tas i förvar tidigast dagen innan transporten börjar. Av orsaker som avses i detta moment får vittnet inte vara berövad sin frihet längre än tre dagar, transporttiden inräknad.

Om ett vittne hämtas till domstolen får ett förelagt vite inte dömas ut.


38 §

Avstår den som åberopat ett vittne från att förhöra vittnet eller förfaller annars frågan om hörande av ett vittne, får vittnet inte dömas till förelagt vite enligt 36 eller 37 § eller tvångsmedel användas mot honom.

41 §

Om ett vittne på grund av sjukdom eller av något annat skäl inte kan infinna sig vid huvudförhandlingen eller om kostnaderna för eller olägenheterna av att vittnet infinner sig vid huvudförhandlingen vore oskäliga i förhållande till vittnesmålets betydelse, kan domstolen bestämma att vittnet skall höras utom huvudförhandlingen. Kan vittnet på grund av sjukdom inte höras vid domstolen, får förhöret ske hos honom. Målet får samtidigt behandlas i övrigt, om det är synnerligen viktigt för utredningen.

42 §

Den som inte nöjer sig med ett beslut genom vilket ett vittne för utevaro eller annan tredska har dömts till vite eller ersättningsskyldighet eller förordnats att hållas i fängelse eller hämtas till domstolen eller med ett beslut om vittnesarvode får söka ändring genom besvär.


54 §

I ett beslut genom vilket en sakkunnig har dömts till vite eller ersättningsskyldighet eller som gäller ersättning till sakkunnig får ändring sökas genom besvär.


56 a §

Syn kan hållas utom huvudförhandlingen, om det inte är möjligt att förrätta syn vid denna eller om det i förhållande till dess värde ger upphov till oskäliga kostnader eller oskäligt men att hålla syn vid huvudförhandlingen. Om det är synnerligen viktigt för utredningen av målet, får målet då också behandlas till övriga delar.

61 §

En part kan förhöras i bevissyfte. Vid ett sådant förhör skall i tillämpliga delar iakttas vad 33 och 41 §§ stadgar om vittnesförhör.


22 kap.

Tingsrättens protokoll

4 §

Protokollet över den muntliga förberedelsen skall utöver vad som stadgas i 3 § ange

1) de yrkanden, invändningar, medgivanden och bestridanden som har framställts,

2) de omständigheter som parterna grundar sina yrkanden och bestridanden på samt motpartens yttranden om dem,

3) de bevis som har åberopats och vad som skall styrkas med varje bevis samt

4) övriga omständigheter som behövs för att huvudförhandlingen skall kunna hållas.


23 kap.

Om omröstning

Om omröstning i allmänhet
1 §

Om domstolens medlemmar inte under överläggningen i rätten når enighet om avgörandet, skall omröstning förrättas.

Röstningen sker enligt tjänsteår så att den yngsta medlemmen säger sin mening först och ordföranden sist. Föredrar en medlem av domstolen målet, skall dock han först säga sin mening.

2 §

Finns det nämndemän i tingsrätten, skall ordföranden för nämndemännen redogöra för de frågor som kommit fram i målet och de stadganden som är tillämpliga på dem.

Vid omröstning skall nämndemännen säga sin mening sist.

3 §

Meningarna skall motiveras.

En medlem som förenar sig om en tidigare framförd åsikt skall motivera sin mening endast om motiveringen avviker från vad som har framförts tidigare.

4 §

Om det uppstår olika meningar om hur omröstningen skall förrättas eller om resultatet av omröstningen, skall domstolen särskilt rösta om denna fråga. Stadgandena om omröstning i tvistemål skall då iakttas.

Omröstning i tvistemål
5 §

Om flera yrkanden eller ett kvittningsanspråk har framställts i ett tvistemål, skall en särskild omröstning hållas om vart och ett av dem. Detsamma gäller om det i ett mål om ett och samma yrkande finns flera frågor som inverkar på domslutet.

En medlem av domstolen skall uttala sig om varje fråga som domstolen skall avgöra.

6 §

Vid omröstningen skall den mening gälla som omfattas av mer än hälften av medlemmarna. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden omfattar.

7 §

I rättegångsfrågor skall en särskild omröstning hållas.

8 §

Gäller omröstningen penningbelopp eller något annat yrkande av viss storlek och har vid omröstningen flera meningar än två fått understöd utan att någon av dem skall gälla enligt 6 §, skall de röster som givits för det till beloppet högsta yrkandet läggas samman med de röster som har avgivits för det yrkande som kommer därnäst, och om det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening skall gälla enligt 6 §.

9 §

Röstas i ett tvistemål om utdömande av förelagt vite eller fängelsestraff, skall stadgandena om omröstning i brottmål tillämpas.

24 kap.

Om domstolens avgörande

1 §

Huvudsaken i tvistemål avgörs genom dom. Övriga avgöranden av domstolen är beslut.

4 a §

I tvistemål och brottmål där målsäganden ensam för talan får käranden såsom expedition en kopia av tingsrättens dom.

Om någon har anmält missnöje med tingsrättens dom i ett tvistemål, skall en kopia av tingsrättens dom stå att få för hans räkning i domstolens kansli senast tre veckor efter att domen avkunnades eller meddelades. Annars skall kopian, om möjligt, stå att få i kansliet senast 30 dagar efter att domen avkunnades eller meddelades.

18 §

Tingsrättens dom skall utgöra en fristående handling. Där skall anges

1) domstolens namn och den dag då domen meddelas,

2) parternas namn,

3) en redogörelse för parternas yrkanden och svaromål jämte motiveringar,

3 a) en förteckning över de personer som hörts i bevissyfte och andra framlagda bevis,

4) domslutet,

5) domskälen,

6) de lagrum och rättsnormer som har tillämpats samt

7) namnet på de medlemmar som har tagit del i avgörandet av målet, och om omröstning har skett. Har domstolen röstat skall till domen fogas avvikande åsikter.


25 kap.

Fullföljd av talan från underrätt till hovrätt

16 §

Till besvärsskriften skall fogas de handlingar som ändringssökanden åberopar i sin ändringsansökan.

Av besvärsskriften och de till skriften fogade handlingarna skall även ges in en kopia.

21 §

Skrivelser och till dem fogade handlingar som har kommit till underrättens kansli och är riktade till hovrätten skall utan dröjsmål sändas från underrätten till hovrätten. Samtidigt skall akten i målet och bandupptagningarna samt en kopia av underrättens dom eller dess beslut som utgör en fristående handling sändas till hovrätten. Dessa handlingar sänds dock först sedan fristen för ett bemötande har löpt ut, om inte något annat följer av att ärendet är brådskande.

30 kap.

Fullföljd av talan från hovrätt till högsta domstolen

21 §

Parterna får kallas till muntlig förhandling vid äventyr att utevaro inte hindrar att målet handläggs och avgörs. På en part som högsta domstolen anser det nödvändigt att höra skall dock tillämpas vad 12 kap. och 8 kap. lagen om rättegång i brottmål stadgar om åläggande av part att infinna sig till den fortsatta behandlingen av målet. I kallelsen skall parten underrättas om vilken påföljden kan bli om han uteblir från den muntliga förhandlingen.



Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1997.

De brottmål som är anhängiga vid domstol när lagen träder i kraft handläggs med iakttagande av de stadganden som gällde när denna lag träder i kraft.

RP 82/1995
LaUB 9/1997
RSv 98/1997

Nådendal den 11 juli 1997

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Justitieminister
Kari Häkämies

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.