617/1997

Given i Helsingfors den 27 juni 1997

Lag om medicinsk behandling av djur

I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:

1 kap.

Allmänna bestämmelser

1 §
Lagens syfte

Syftet med denna lag är att förebygga och minska sådana olägenheter som den medicinska behandlingen av djur åsamkar människor, djur och miljö.

2 §
Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas i fråga om djur på användning av läkemedel och andra ämnen som är avsedda för behandling av djur samt på användning av redskap som är avsedda att användas vid medicinsk behandling av djur. Lagen tillämpas dessutom på tillsynen över dessa ämnen och redskap.

3 §
Förhållande till vissa författningar

Bestämmelser om tillverkning, import, distribution och försäljning av läkemedel samt annan överlåtelse till förbrukning ingår i läkemedelslagen (395/1987). Bestämmelser om tillverkning, marknadsföring och användning av foderfabrikat och läkemedelsfoder samt handel med foderfabrikat och läkemedelsfoder ingår i fodermedelslagen (234/1993). Bestämmelser om den livsmedelshygieniska kvaliteten på animaliska livsmedel och övervakning av den ingår i lagen om livsmedelshygien i fråga om animaliska livsmedel (1195/1996).

4 §
Definitioner

I denna lag avses med

1) medicinsk behandling användning av ett läkemedel och ett annat ämne som är avsett för behandling av djur samt användning av ett redskap som är avsett att användas vid medicinsk behandling av djur,

2) läkemedel ett preparat och ett ämne enligt 3 § läkemedelslagen,

3) annat ämne som är avsett för behandling av djur ett ämne som ges till djur och som används för djur i syfte att främja deras produktionsförmåga eller välbefinnande, dock inte ett ämne som hör till tillförande av näring åt djur,

4) redskap som är avsett att användas vid medicinsk behandling av djur ett instrument, en utrustning, ett material och ett redskap som används för att undersöka, behandla eller reglera sjukdomar eller fysiologiska funktioner hos djur,

5) läkemedelssubstans ett ämne med farmakologisk verkan,

6) läkemedelspreparat ett läkemedel som säljs eller på annat sätt överlåts till förbrukning i säljförpackning,

7) animalieproduktionsdjur nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, hästar och andra hovdjur samt sådana vilda däggdjur, fåglar, kräldjur, groddjur och sniglar som föds upp för att användas som livsmedel, fiskar och andra vattendjur som föds upp, bin som används för produktion av honung samt renar,

8) karenstid en från den tidpunkt då läkemedel sista gången gavs räknad minimitid inom vilken kött eller andra produkter av ett slaktat djur eller djuret eller mjölk, honung eller ägg som djuret producerat inte får överlåtas för att användas som livsmedel,

9) tillsynsmyndighet vederbörande ministerium, Läkemedelsverket, länsstyrelsen och den veterinär som länsstyrelsen har förordnat till ett övervakningsuppdrag.

2 kap.

Myndigheter

5 §
Ministerium

Den högsta ledningen, styrningen och övervakningen av tillsynen över att denna lag samt de bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas ankommer på vederbörande ministerium.

6 §
Länsstyrelse

Länsstyrelsen styr och övervakar enligt de anvisningar som vederbörande ministerium meddelar att denna lag samt de bestämmelser som utfärdats med stöd av den iakttas inom länet.

7 §
Veterinärer

I skötseln av övervakningsuppgifterna kan länsstyrelsen bistås av de veterinärer som den har förordnat till övervakningsuppdrag. Den veterinär som länsstyrelsen har förordnat till ett övervakningsuppdrag står i denna uppgift under länsstyrelsens styrning och tillsyn samt handlar under tjänsteansvar.

Den veterinär som länsstyrelsen har förordnat till ett övervakningsuppdrag har rätt att få ersättning för den utförda uppgiften enligt vad som bestäms i förordningen om förrättningsarvoden till veterinärer (1269/1989).

8 §
Läkemedelsverket

Läkemedelsverket styr och övervakar enligt de anvisningar som vederbörande ministerium meddelar att denna lag samt de bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas i läkemedelsfabrikerna, läkemedelspartiaffärerna och apoteken.

3 kap.

Användningssätt och begränsning av användningen

9 §
Användningssätt

Läkemedel och andra ämnen som är avsedda för behandling av djur skall användas så att de främjar djurets hälsa och välbefinnande. Ett läkemedel eller något annat ämne som är avsett för behandling av djur skall ges så att djuret orsakas så litet men som möjligt. Till animalieproduktionsdjur skall läkemedel eller andra ämnen som är avsedda för behandling av djur dessutom ges så att säkerheten hos eller kvaliteten på de animaliska livsmedlen inte försämras i onödan. En läkemedelsdos eller en dos av något annat ämne som är avsett för behandling av djur får inte heller förorsaka betydande olägenheter för miljön.

De redskap som är avsedda att användas vid medicinsk behandling av djur skall användas så att de inte medför onödiga olägenheter eller onödig smärta eller plåga för djuret och så att säkerheten hos eller kvaliteten på de animaliska livsmedlen inte försämras i onödan.

10 §
Begränsning av användningen

Vederbörande ministerium kan förbjuda användningen av en läkemedelssubstans eller något annat ämne som är avsett för behandling av djur eller ett redskap som är avsett att användas vid medicinsk behandling av djur används i fråga om en bestämd djurart eller djurkategori, om användningen kan äventyra säkerheten hos eller kvaliteten på de animaliska livsmedlen eller om användningen kan medföra något annat betydande men för djur, människor eller miljö eller om de används i syfte att befrämja djurens tillväxt eller produktion.

På grundval av de skäl som nämns i 1 mom. kan vederbörande ministerium även begränsa användningen av läkemedelssubstanser och andra ämnen som är avsedda för behandling av djur samt redskap som är avsedda att användas vid medicinsk behandling av djur. Vederbörande ministerium kan dessutom begränsa användningen av sådana läkemedelspreparat som med stöd av läkemedelslagen eller lagen om djursjukdomar (55/1980) har godkänts för behandling av andra än ifrågavarande djurart eller av människor samt begränsa användningen av läkemedel som har tillverkats på apotek.

4 kap.

Identifiering av djur

11 §
Identifiering

För att användningen av läkemedelssubstanser och förekomsten av restsubstanser av läkemedel skall kunna övervakas måste animalieproduktionsdjur vara identifierbara vid förflyttning från en produktionsenhet, vid transport och vid försäljning. Ett djur skall kunna identifieras så att den produktionsenhet från vilken djuret härrör kan utredas.

Animalieproduktionsdjur skall dessutom kunna identifieras under den tid medicinsk behandling och läkemedelsbehandling pågår samt under läkemedlets karenstid.

12 §
Märkning

Ett animalieproduktionsdjur eller en kategori av animalieproduktionsdjur skall märkas för identifiering i samband med att läkemedel ges, om djuret eller djurkategorin inte kan identifieras på något annat sätt.

Vederbörande ministerium kan av särskilda skäl bestämma att ett djur vid medicinsk behandling, eller i samband med tillsyn över att denna lag eller de bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas, även annars skall märkas för identifiering.

5 kap.

Karenstider

13 §
Förbud mot slaktning av djur och överlåtelse av produkter

Ett djur som behandlats med läkemedel eller andra ämnen som är avsedda för behandling av djur får inte slaktas för att användas som livsmedel och djuret eller de produkter som fåtts från djuret får inte överlåtas för att användas som livsmedel, om läkemedlet eller något annat ämne som har använts vid behandling av djuret medför men för säkerheten hos eller kvaliteten på de animaliska livsmedlen.

14 §
Iakttagande av karenstider

Ägaren och innehavaren av animalieproduktionsdjur skall iaktta de karenstider som föreskrivits för läkemedlen.

Ett djur får slaktas för att användas som livsmedel under karenstiden för läkemedlet djuret behandlats med endast om djuret av skäl som hänför sig till djurskyddet inte kan hållas vid liv. Ett djur som fått läkemedel som innehåller ämnen med östrogen, androgen eller gestagen verkan eller läkemedel som innehåller beta-agonister får dock inte under läkemedlets karenstid slaktas för att användas som livsmedel eller fodermedel.

Under karenstiden får djuret eller produkter som fåtts från djuret överlåtas för att användas som livsmedel endast om det genom en av Anstalten för veterinärmedicin och livsmedel godkänd metod tillförlitligt kan bevisas att djuret eller produkterna inte innehåller sådana mängder restsubstanser av läkemedel som överstiger den maximimängd som tillåts i lagstiftningen.

Fiskar som fötts upp eller hägnat vilt får inte försättas i frihet under karenstiden, om det inte genom en tillförlitlig utredning kan påvisas att detta inte medför olägenheter för människor, djur eller miljö.

15 §
Karenstid som bestäms av veterinär

För läkemedelspreparat som veterinärerna ger till djur eller ordinerar att ges till djur skall de bestämma en längre karenstid än den karenstid som fastställts för läkemedelspreparaten med stöd av läkemedelslagen, om det är sannolikt att läkemedelsdosen medför att restsubstanser finns kvar en längre tid än normalt.

Veterinärerna skall också vid behov bestämma en karenstid för sådana läkemedel som de ger till djur eller ordinerar att ges till djur och som har tillverkats på ett apotek.

6 kap.

Upplysningar

16 §
Upplysningar om animalieproduktionsdjur

Den som äger eller innehar djur skall på begäran underrätta tillsynsmyndigheten om de animalieproduktionsdjur som förflyttats till eller från produktionsenheten. De som ansvarar för transport, förmedling och försäljning av animalieproduktionsdjur skall likaså på begäran ge tillsynsmyndigheten upplysningar om de animalieproduktionsdjur som de har transporterat, förmedlat och hållit för försäljning.

17 §
Veterinärens skyldighet att lämna upplysningar

Veterinären skall ge djurets ägare eller innehavare en skriftlig eller annan tillförlitlig utredning om det läkemedel som han har behandlat animalieproduktionsdjuret med eller det läkemedel som han har ordinerat att ges till animalieproduktionsdjuret.

Veterinären skall dessutom ge djurets ägare eller innehavare en utredning om den medicinska behandlingen av djuret, ifall läkemedlet eller något annat ämne som är avsett för behandling av djur eller ett redskap som är avsett att användas vid medicinsk behandling av djur kan medföra betydande olägenheter för djur, människor eller miljön eller på begäran av djurets ägare eller innehavare.

18 §
Ägarens och innehavarens skyldighet att lämna upplysningar

Djurets ägare eller innehavare skall skriftligen underrätta slakteriet, slaktplatsen eller någon annan anläggning om den medicinska behandling som djuret har fått, om djuret under behandlingstiden eller under karenstiden sänds till slakt för att användas som livsmedel. Djurets ägare eller innehavare skall då också lämna en skriftlig utredning om de djurskyddsskäl som avses i 14 § 2 mom.

Djurets ägare eller innehavare skall också skriftligen underrätta den anläggning eller annan enhet som tar emot djuret eller produkten, om djuret eller en produkt som fåtts från djuret överlåts under karenstiden för att användas som livsmedel. Djurets ägare eller innehavare skall då ge en skriftlig utredning om resultaten av den undersökning som avses i 14 § 2 mom.

Om ett djur säljs eller annars överlåts under tiden för en medicinsk behandling eller under karenstiden, skall djurets ägare eller innehavare underrätta köparen eller den nya innehavaren om det läkemedel som djuret har fått samt om tidpunkten för när läkemedlet har getts och om karenstiden.

7 kap.

Bokföring

19 §
Bokföringsskyldighet för djurets ägare och innehavare

På det sätt som vederbörande ministerium närmare bestämmer skall den som äger eller innehar djur föra bok över de läkemedel som animalieproduktionsdjur har behandlats med.

20 §
Veterinärens bokföringsskyldighet

På det sätt som vederbörande ministerium närmare bestämmer skall veterinären föra bok över de läkemedel som han har behandlat djuren med eller ordinerat att ges till djur.

21 §
Näringsidkarens bokföringsskyldighet

Läkemedelsfabriker, den som idkar läkemedelspartihandel eller driver apoteksrörelse samt andra motsvarande näringsidkare som tillverkar, säljer, distribuerar, importerar eller använder tyreostatiska ämnen, ämnen med östrogen, androgen eller gestagen verkan eller beta-agonister eller preparat som innehåller sådana ämnen skall föra bok över dessa ämnen.

8 kap.

Tillsyn

22 §
Rätt att få information

Tillsynsmyndigheterna har rätt att av djurets ägare och innehavare, av veterinärer och andra näringsidkare som avses i denna lag samt av statliga och kommunala myndigheter få den information som behövs för tillsyn.

Rätten att få information gäller också sådana uppgifter som behövs för tillsynen och som annars skulle vara sekretessbelagda på grund av att de gäller enskild affärsverksamhet eller yrkesutövning eller en enskild persons ekonomiska ställning eller hälsotillstånd.

23 §
Inspektionsrätt

Tillsynsmyndigheten har rätt att utföra sådana inspektioner och undersökningar som tillsynen förutsätter och att i detta syfte få tillträde till de utrymmen där djuren hålls och föds upp eller där läkemedel, andra ämnen som är avsedda för behandling av djur, fodermedel, redskap som är avsedda att användas vid medicinsk behandling av djur eller uppgifter om djuren eller den medicinska behandlingen förvaras.

Tillsynsmyndigheterna har dessutom rätt att utföra sådana inspektioner och undersökningar som tillsynen förutsätter och i detta syfte få tillträde till de utrymmen där veterinäryrket utövas, djur transporteras, förmedlas eller hålls för försäljning eller sådan verksamhet som avses i 21 § bedrivs.

I en lokal som används som bostad får inspektion förrättas endast om det finns motiverad anledning att misstänka att den som äger eller innehar lokalen som används som bostad gör sig skyldig till ett förfarande som är straffbart enligt denna lag.

En tillsynsmyndighet skall bereda ägaren eller innehavaren av de utrymmen som skall inspekteras eller undersökas tillfälle att närvara vid inspektionen eller undersökningen, förutsatt att ägaren eller innehavaren kan påträffas omedelbart. Ägarens eller innehavarens frånvaro hindrar dock inte att inspektionen eller undersökningen utförs.

24 §
Utländska inspektörer

Bestämmelserna i 22 och 23 § om de finska myndigheternas rätt att få information och inspektionsrätt gäller också inspektörer som avses i Europeiska gemenskapens lagstiftning eller i någon annan internationell förpliktelse som är bindande för Finland, om lagstiftningen eller förpliktelsen i fråga förutsätter detta.

25 §
Rätt att ta prov

För övervakningen har en tillsynsmyndighet rätt att utan ersättning ta alla prov som behövs av djur, av animaliska produkter, av djurfoder och dricksvatten samt av sådana fodermedel, läkemedel eller andra ämnen avsedda för behandling av djur vilka djurets ägare eller innehavare, veterinären eller någon annan näringsidkare som avses i denna lag har i sin besittning.

26 §
Skyldighet att bistå

Djurens ägare och innehavare, veterinärer samt andra näringsidkare som avses i denna lag skall på egen bekostnad lämna tillsynsmyndigheten samt de utländska inspektörer som avses i 24 § den hjälp som behövs för övervakning och inspektion.

27 §
Föreskrifter och förbud

Om ett animalieproduktionsdjur har behandlats med en läkemedelssubstans som har förbjudits med stöd av denna lag eller vars användning har begränsats med stöd av denna lag eller om djuret har behandlats med ett redskap som har förbjudits med stöd av denna lag, kan länsstyrelsen förordna att djuret skall avlivas samt att kroppen och de produkter som fåtts från djuret skall förstöras. Länsstyrelsen kan också förbjuda att djuret säljs eller överlåts på något annat sätt, att djuret slaktas för att användas som livsmedel eller fodermedel och att produkter som fås från djuret överlåts för att användas som livsmedel eller fodermedel. Dessutom kan länsstyrelsen förbjuda att produktionsenhetens andra animalieproduktionsdjur förflyttas från produktionsenheten i fråga under den tid som undersökningarna och utredningarna pågår.

Om en läkemedelssubstans som har förbjudits med stöd av denna lag eller vars användning har begränsats med stöd av denna lag har påträffats hos ett djur på en produktionsenhet eller i en produkt från djuret, kan länsstyrelsen förordna att något annat animalieproduktionsdjur på produktionsenheten skall avlivas eller förstöras, om djurets ägare eller innehavare vägrar stå för undersökningskostnaderna och kostnaderna för att utreda om djuret har behandlats med en läkemedelssubstans som har förbjudits med stöd av denna lag eller vars användning har begränsats med stöd av denna lag.

Om ett animaliskt livsmedel som härrör från produktionsenheten konstateras innehålla sådana mängder restsubstanser av läkemedel som överstiger de tillåtna maximimängderna, kan länsstyrelsen förbjuda att animalieproduktionsdjuren förflyttas från produktionsenheten och förbjuda att de animaliska produkterna överlåts från produktionsenheten för att användas som livsmedel eller fodermedel under den tid som undersökningarna och utredningarna pågår.

Om ett animalieproduktionsdjur från produktionsenheten eller en produkt från djuret konstateras innehålla läkemedelssubstanser som förbjudits med stöd av denna lag eller vars användning har begränsats med stöd av denna lag eller om animaliska livsmedel som härrör från produktionsenheten upprepade gånger har konstaterats innehålla sådana mängder restsubstanser av läkemedel som överstiger de tillåtna maximimängderna, kan länsstyrelsen förordna att produktionsenheten och andra produktionsenheter som samma person äger eller innehar tillfälligt ställs under förstärkt kontroll.

28 §
Brådskande åtgärder

I brådskande fall kan den veterinär som länsstyrelsen har förordnat till ett övervakningsuppdrag förbjuda att animalieproduktionsdjur som avses i 27 § förflyttas från produktionsenheten eller att animaliska produkter överlåts från produktionsenheten för att användas som livsmedel eller fodermedel.

Veterinären skall omedelbart hänskjuta sitt beslut till länsstyrelsen. Beslutet skall iakttas tills länsstyrelsen har avgjort ärendet. Länsstyrelsen skall behandla ärendet i brådskande ordning.

29 §
Hörande

Innan ett beslut enligt 27 § fattas skall länsstyrelsen och innan ett beslut enligt 28 § fattas skall den veterinär som länsstyrelsen har förordnat till ett övervakningsuppdrag ge djurets ägare eller innehavare tillfälle att bli hörd. I brådskande fall skall djurets ägare eller innehavare ges tillfälle att bli hörd endast om denne kan anträffas omedelbart. Djurets ägare eller innehavare skall omedelbart underrättas om beslutet.

30 §
Vite och hot om tvångsutförande

Länsstyrelsen kan förena ett förordnande eller ett förbud som meddelats med stöd av 27 och 28 § med vite eller hot om tvångsutförande.

I fråga om vite eller hot om tvångsutförande tillämpas viteslagen (1113/1990).

31 §
Omhändertagande

I de fall som avses i 27 § 1 och 2 mom. skall länsstyrelsen omhänderta sådana fodermedel, läkemedel eller andra ämnen avsedda för behandling av djur eller redskap avsedda att användas vid medicinsk behandling av djur som finns på produktionsenheten eller som djurets ägare eller innehavare förfogar över, om det finns skäl att misstänka att de fodermedel, läkemedel eller andra ämnen som används för behandling av djur innehåller läkemedelssubstanser som har förbjudits med stöd av denna lag eller vars användning har begränsats med stöd av denna lag eller att användningen av de redskap som är avsedda att användas vid medicinsk behandling av djur har förbjudits med stöd av denna lag.

Omhändertagandet skall ske i vittnes närvaro. Beträffande hörande av djurets ägare eller innehavare innan ett beslut om omhändertagande fattas samt delgivning av beslutet gäller 29 §. Till djurets ägare eller innehavare skall ges ett intyg, av vilket framgår den omhändertagna egendomens mängd och orsaken till omhändertagandet.

På den omhändertagna egendomen kan utan ersättning tas prov för undersökningar.

32 §
Förvaring och användning av omhändertagen egendom

Den omhändertagna egendomen kan vid behov förvaras på produktionsenheten eller hos djurets ägare eller innehavare märkt på lämpligt sätt eller i ett förseglat eller på något annat sätt märkt lagerutrymme.

Länsstyrelsen bestämmer vad som skall ske med den egendom som omhändertagits. Om den omhändertagna egendomen konstateras innehålla läkemedelssubstanser som har förbjudits med stöd av denna lag eller vars användning har begränsats med stöd av denna lag eller om användning av det omhändertagna redskapet som är avsett att användas vid medicinsk behandling av djur har förbjudits med stöd av denna lag, skall den omhändertagna egendomen förordnas att förstöras. I annat fall skall egendomen förordnas att returneras till dess ägare eller innehavare.

9 kap.

Ändringssökande

33 §
Sökande av ändring i beslut av en tillsynsmyndighet

I ett beslut som en veterinär som länsstyrelsen har förordnat till övervakningsuppdrag har fattat med stöd av 28 § får ändring inte sökas särskilt.

Ändring i ett beslut som länsstyrelse har fattat söks med iakttagande av förvaltningsprocesslagen (586/1996).

34 §
Besvärsförbud som gäller vite

Ändring i ett beslut som gäller föreläggande av vite får inte sökas särskilt.

35 §
Verkställighet

I ett beslut som fattas med stöd av 27, 28, 31 och 32 § kan bestämmas att beslutet skall iakttas innan det har vunnit laga kraft, om inte besvärsinstansen bestämmer något annat. Besvär skall behandlas i brådskande ordning.

10 kap.

Straffbestämmelser

36 §
Straffbestämmelser

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1) i strid mot denna lag eller de bestämmelser som utfärdas med stöd av den använder läkemedel, läkemedelssubstanser eller andra ämnen som är avsedda för behandling av djur eller redskap som är avsedda för medicinsk behandling av djur,

2) bryter mot export- eller importbegränsningarna i 39 §,

3) bryter mot en föreskrift eller ett förbud som en myndighet har meddelat med stöd av 27 § i denna lag eller ett beslut om omhändertagande enligt 31 §,

4) bryter mot bestämmelserna om identifiering enligt 11 § och märkning enligt 12 §,

5) bryter mot bestämmelserna om karenstider enligt 13-15 §, eller

6) underlåter att lämna uppgifter enligt 18 §

skall för brott mot medicinsk behandling av djur dömas till böter eller fängelse i högst ett år, om inte strängare straff för gärningen bestäms på något annat ställe i lag.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1) låter bli att lämna uppgifter enligt 16 eller 17 §,

2) trots anmärkning av en tillsynsmyndighet underlåter att föra bok enligt 19-21 §, eller

3) vägrar att lämna uppgifter enligt 22 § eller att bistå enligt 26 § en tillsynsmyndighet eller en utländsk inspektör som avses i 24 §,

skall för förseelse mot medicinsk behandling av djur dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen bestäms på något annat ställe i lag.

En tillsynsmyndighet kan låta bli att till förundersökningsmyndigheten anmäla en förseelse som med tanke på helheten kan anses som uppenbart ringa.

Den som bryter mot ett förbud eller en förpliktelse som utfärdats med stöd av denna lag och som förenats med vite, kan lämnas obestraffad för samma gärning.

37 §
Brott mot tystnadsplikt

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 41 § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen, om inte gärningen skall bestraffas enligt 40 kap. 5 § strafflagen eller strängare straff för den bestäms i någon annan lag.

38 §
Förverkandepåföljd

Egendom som har omhändertagits med stöd av 31 § eller egendomens värde kan dömas helt eller delvis förbrutet till staten, om djurets ägare eller innehavare hade kunnat straffas för brott mot denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Värdet på läkemedel, andra ämnen som använts för behandling av djur eller redskap som använts vid medicinsk behandling av djur i strid mot denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den kan dömas helt eller delvis förbrutet till staten. Om förverkande till staten av den ekonomiska fördel som ett brott medför bestäms i 2 kap. 16 § strafflagen.

11 kap.

Särskilda bestämmelser

39 §
Export- och importrestriktioner

Vederbörande ministerium kan bestämma att animalieproduktionsdjur som har fått medicinsk behandling eller på något annat sätt behandlats i strid mot denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den inte får importeras eller exporteras. Detsamma gäller också produkter som är avsedda att användas som livsmedel eller fodermedel och som fåtts från ett djur som har fått medicinsk behandling eller behandlats på ovan avsett sätt.

40 §
Kostnader

Om ett prov som tagits av ett animalieproduktionsdjur eller av en produkt som fåtts från djuret visar att djuret har tillförts en sådan läkemedelssubstans vars användning för djuret i fråga har förbjudits med stöd av denna lag eller om det konstateras att restsubstanserna av läkemedel i en animalisk produkt överstiger de tillåtna maximimängderna, skall djurets ägare eller innehavare betala kostnaderna för undersökningarna och utredningarna i syfte att utreda ärendet samt kostnaderna för de undersökningar som hänför sig till den temporärt förstärkta kontroll som följer efter att förseelsen har uppdagats.

Om det med stöd av 27 § har bestämts att djuret skall avlivas eller förstöras, svarar djurets ägare eller innehavare för de kostnader som förorsakas av avlivningen och förstöringen.

Kostnader enligt 1 och 2 mom. får indrivas utan dom eller beslut så som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961).

Kostnader som hänför sig till nationella program för övervakning av främmande ämnen regleras i lagen om livsmedelshygien i fråga om animaliska livsmedel och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

41 §
Tystnadsplikt

Den som vid övervakningen av att denna lag iakttas eller vid utförandet av uppgifter som hänför sig till övervakningen har fått kännedom om en enskild persons eller en sammanslutnings ekonomiska ställning, affärs- eller yrkeshemlighet eller om en enskild persons personliga omständigheter får inte utan samtycke av den som saken gäller yppa för utomstående eller till sin egen fördel använda de uppgifter han erhållit på detta sätt.

Vad som bestäms i 1 mom. hindrar inte att uppgifter och handlingar lämnas till

1) statliga myndigheter för utförande av uppgifter enligt denna lag,

2) åklagar- eller tullmyndigheter eller polisen för utredning av brott,

3) en myndighet som behandlar sökande av ändring i ett ärende enligt denna lag,

4) utländska organ och inspektörer som förutsätts av Europeiska gemenskapens lagstiftning eller någon annan internationell förpliktelse som är bindande för Finland, i de fall då lagstiftningen eller förpliktelsen i fråga förutsätter detta.

Om tystnadsplikten i fråga om uppgifter som gäller en enskild persons hälsotillstånd bestäms särskilt.

42 §
Handräckning

Polisen är skyldig att på begäran av tillsynsmyndigheterna enligt denna lag ge dem handräckning vid utförandet av uppgifter enligt denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

43 §
Bemyndigande att utfärda förordning

Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag kan vid behov utfärdas genom förordning.

Genom förordning kan också bestämmas att vederbörande ministerium kan utfärda närmare bestämmelser om tillämpningen av den förordning som avses i 1 mom.

44 §
Närmare bestämmelser

Vederbörande ministerium utfärdar närmare bestämmelser om

1) användningen av läkemedel, andra ämnen som är avsedda för behandling av djur samt redskap som är avsedda att användas vid medicinsk behandling av djur,

2) identifiering och märkning av djur,

3) läkemedlens karenstider,

4) uppgifter som skall ingå i den utredning om medicinsk behandling av djur som ges till djurets ägare eller innehavare,

5) den bokföringsskyldighet som åläggs djurets ägare och innehavare, veterinärer och de näringsidkare som avses i 21 §,

6) tillsyn och anmälningar som hänför sig till den,

7) provtagning och undersökning av prov,

8) iakttagandet av föreskrifter och förbud enligt 27 och 28 §,

9) import och export av djur som fått medicinsk behandling eller behandlats på något annat sätt,

10) betalning av kostnader enligt 40 §.

Vederbörande ministerium kan dessutom utfärda närmare bestämmelser om hantering, överlåtelse och användning av animaliska produkter som innehåller restsubstanser av läkemedel samt om de meddelanden och innehållet i meddelanden som skall ges till djurets ägare eller innehavare.

45 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

Genom denna lag upphävs lagen den 27 april 1990 om medicinsk behandling av djur (402/1990) jämte ändringar samt förordningen den 12 december 1986 om livsmedel från djur som behandlats med läkemedel (925/1986).

Den förordning om medicinsk behandling av djur (611/1990) som givits med stöd av lagen om medicinsk behandling av djur samt de beslut som jord- och skogsbruksministeriet utfärdat med stöd av denna lag förblir emellertid i kraft tills något annat bestäms.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

När det i någon annan lag eller i en förordning finns en hänvisning till den upphävda lagen om medicinsk behandling av djur avses hänvisningen efter denna lags ikraftträdande innebära en hänvisning till denna lag.

RP 55/1997
JsUB 8/1997
RSv 94/1997
Rådets direktiv 81/851/EEG, EGT nr L 317, 6.11.1981, s. 1, rådets direktiv 90/676/EEG, EGT nr L 373, 31.12.1990, s. 15, rådets direktiv 96/22/EG, EGT nr L 125, 23.5.1996, s. 3, rådets direktiv 96/23/EG, EGT nr L 125, 23.5.1996, s. 10

Helsingfors den 27 juni 1997

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Minister
Antti Kalliomäki

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.