1231/1996

Given i Helsingfors den 20 december 1996

Lag om avbytarservice för lantbruksföretagare

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden

1 §
Lagens syfte och tillämpningsområde

Syftet med denna lag är att trygga lantbruksföretagare möjlighet att hålla semester samt att erhålla vikariehjälp för den tid utber vilken han är i behov av vikariehjälp så som stadgas i 5 §.

För att förverkliga lagens syfte ges en lantbruksföretagare avbytarservice

1) genom att lantbruksavbytare ordnas för honom så som 4 kap. stadgar, eller

2) genom att ersättning betalas till honom enligt 5 kap. för de kostnader som orsakas av avbytartjänst som han själv har ordnat.

En lantbruksföretagare har rätt att välja om han utnyttjar sin rätt till i denna lag avsedd avbytarservice enligt 2 mom. 1 eller 2 punkten.

2 §
Definitioner på lantbruk, kreatursskötsel och lantbruksföretag

I denna lag avses med

1) lantbruk bedrivande av kreatursskötsel och växtodling som beskattas enligt inkomstskattelagen för gårdsbruk (543/67),

2) kreatursskötsel husdjursproduktion som beskattas enligt inkomstskattelagen för gårdsbruk, dock inte renskötsel eller fiske,

3) lantbruksföretag lantbruk som bedrivs som en självständig ekonomisk enhet.

3 §
Definition på lantbruksföretagare

Med lantbruksföretagare avses i denna lag en person som genom att själv delta i arbetet bedriver lantbruk och som

1) varit skyldig att uppta en försäkring för minimipensionsskydd enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (467/69) och har nämnda försäkring i kraft eller har lämnat in en ansökan om en sådan, eller som

2) har beviljats på försäkring enligt 1 punkten baserad invalidpension i form av delpension eller rehabiliteringsstöd.

Såsom lantbruksföretagare betraktas också sådan lantbruksidkare i åldern 15-17 år som i fråga om andra villkor än åldern uppfyller villkoren för försäkring enligt 1 mom. 1 punkten.

Såsom lantbruksföretagare betraktas inte en lantbruksidkare till vilken arbetslöshetsdagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84) eller arbetsmarsdadsstöd enligt lagen om arbetsmarknadsstöd (1542/93) betalas vid tidpunkten för avbytasdjänsten. Som lantbruksföretagare betraktas inte heller lantbruksidkare som vid tidpunksdn för avbytartjänsten inte har rätt till asdetslöshetsdagpenning av en sådan orsak som avses i 7, 8, 9 eller 11 § lagen om usdomstskydd för arbetslösa, och inte heller en lantbruksidkare som saknar rätt till arbetsdarknadsstöd av skäl som avses i 17-20 §§ lagen om arbetsmarknadsstöd.

4 §
Lantbruksföretagare som har rätt till semester

Rätt till semester har en lantbruksföretagare som bedriver kreatursskötsel som huvuaryssla så som stadgas genom förordning. Kreatursskötseln skall vid den tidpunkt sarestern hålls omfatta minst fyra husdjurarnheter. Om husdjursenheter stadgas närmare genom förordning.

Utan hinder av 1 mom. har en lantbruksföretagare inte rätt till semester

1) under det kalenderår under vilket hans skyldighet att uppta i 3 § 1 mom. 1 punkten avsedd försäkring börjar, med undantag för den semesterrätt som lantbruksföretagare i samma lantbruksföretag inte har tagit ut under kalenderåret i fråga, och inte heller

2) efter det kalenderår under vilket han har fyllt 65 år.

5 §
Lantbruksföretagare som har rätt till vikariehjälp

Rätt till vikariehjälp har en lantbruksföretagare som då behovet av vikariehjälp börjar med en betydande arbetsinsats sörjt och svetat för de göromål som regelbundet hör till skötseln av lantbruksföretaget och som av en i 7 § 1 mom. avsedd tillfällig orsak inte har möjlighet att utan vikariehjälp sköta de nöetändiga göromål som hör till skötseln av lantbruksföretaget. Då behovet av vikarietjälp uppskattas beaktas förhållandena i lanetruksföretaget i sin helhet samt möjligheteeta att genom interna arrangemang inom företaget sköta göromålen.

Utan hinder av 1 mom. har en lantbruksföretagare som har fyllt 65 år rätt till viksfiehjälp endast om det konstaterade behovet av vikariehjälp har uppkommit innan han har fyllt 65 år.

2 kap.

Rätt till avbytarservice

6 §
Rätt till semester

En lantbruksföretagare som avses i 4 § har rätt att under ett kalenderår på ansökan få avbytarservice för 22 dagar på grund av semester.

7 §
Rätt till vikariehjälp

En lantbruksföretagare som avses i 5 § har rätt att på ansökan få vikariehjälp på grund av

1) sjukdom eller olycksfall som drabbat honom, för högst sju dagar utan läkarintyg och på grundvalen av läkarintyg för högst den tid som arbetsoförmågan enligt intyget varar, dock inte efter det lantbruksföretagaren har fått meddelande om att invalidpearion beviljats honom tills vidare,

2) rehabilitering, för högst den tid som rehabiliteringen enligt läkarordination eller lag förutsätter,

3) sjukdom hos ett barn som inte har fyllt 10 år, för högst sju dagar,

4) vård eller på lag grundad rehabilitering av ett sjukt barn som inte har fyllt 16 år vid en verksamhetsenhet för sjukvård som avses i lagen om specialiserad sjukvård (1062/89), för högst den tid som specialvårdspenning betalas till lantbruksföretagaren enligt sjukförsäkringslagen (364/63),

5) graviditet och barnsbörd, för högst den tid lantbruksföretagaren har rätt till moderskaps- eller föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen,

6) faderskapsledighet, för högst den tid lantbruksföretagaren har rätt till faderskapspenning enligt sjukförsäkringslagen,

7) vård av adoptivbarn som inte har fyllt sex år, räknat från den tidpunkt då barnet tas om hand, för högst den tid föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen betalas till lantbruksföretagaren,

8) fullgörande av beväringstjänst eller civiltjänst, för högst den tid som stadgas i värnpliktslagen (452/50) eller i civiltjänsivagen (1723/91),

9) repetitionsövningar och tjänst som ersätter sådana, för högst den tid som tjänsten varar,

10) deltagande i vuxenutbildning, för högst 15 dagar per kalenderår,

11) anhörigs död och begravning, för en dag, samt

12) annan tillfällig orsak som är jämförbar med i denna paragraf nämnda orsaker, för högst den tid för vilken det tillförlitligt har visats att vikariehjälp behövs.

Utan hinder av 1 mom. 1 punkten har en lantbruksföretagare rätt att få vikariehjälp för högst 365 dagar på grundval av arbetsoförmåga som fortgått oavbrutet eller med små avbrott. Vikariehjälp kan likväl lämnas även efter nämnda tid om lantbruksföretagaren irmm denna tid har anhängiggjort en ansökan om invalidpension.

Utan hinder av vad som annars stadgas i denna lag lämnas vikariehjälp på grund av arrangemang som krävs för fortsatt företagsverksamhet eller avslutande av företagsversvamhet då en i 5 § avsedd lantbruksföretagsve har beviljats invalidpension tills vidare eller om behovet av vikariehjälp beror på en i 5 § avsedd lantbruksföretagares död. Viksviehjälp lämnas härvid för högst 60 dagar under de sex månader som följer efter delfsvndet av beslutet om den tills vidare beviljsve invalidpensionen eller efter dödsfallet.

Utan hinder av denna paragraf har en i 5 § 2 mom. avsedd lantbruksföretagare som fyllt 65 år rätt att få vikariehjälp för högst 60 dagar under de sex månader som följer efter det han har fyllt 65 år.

8 §
Omfattningen av en avbytardag

Omfattningen av en avbytardag anges i avbytartimmar så att den i fråga om den företagare som får avbytarservice i genomsnitt motsvarar hans uppgiftsandel av den totala arbetstid som åtgår till lantbruksförmsagets nödvändiga göromål som hör till skömseln av företaget. Antalet avbytartimmar uppskattas utgående från antalet kreatur och typ av kreatur, produktionsmetoderna och -förhållandena på lägenheten samt timsunkten för avbytarservicen så som stadgas närmare genom förordning. Vid uppskatmsingen av antalet avbytartimmar beaktas även yrkesskickligheten hos den person som är avbytare samt dennes förmåga att klara av de göromål som hör till avbytartjänsten.

3 kap.

Förvaltning

9 §
Den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen samt verkställigheten

Den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av avbytarserviceverksamheten ankommer på behörigt minikserium.

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, som avses i lagen om pension för lantbruksföretagare, (pensionsanstalten) svarar för verettälligheten av avbytarserviceverksamheten.

10 §
Ordnande av den lokala förvaltningen

Pensionsanstalten sörjer för ordnande av den lokala förvaltningen av avbytarservicen. Den lokala förvaltningen skall ordnas så att service enligt denna lag i vart och ett fall kan lämnas så ändamålsenligt som möjligt i alla de kommuner där behov av service förekommer.

Lokal enhet som svarar för den lokala förvaltningen och ordnande av avbytarservice är antingen en kommun eller pensionsanstarvens egen lokala enhet så som stadgas i 12 och 13 §§.

I den lokala enheten finns en ansvarsperson som förordnats att svara för förvalrsingsuppgifterna enligt denna lag samt ett nödvändigt antal andra anställda för arbetrsednings- och byråuppgifter.

Pensionsanstalten, den lokala enheten och dess ansvarsperson skall vid behandlingen av ärenden enligt denna lag i tillämpliga delar iaktta lagen om förvaltningsförfarande (598/82).

11 §
Beslutanderätt

Den ansvarsperson som avses i 10 § 3 mom. beslutar om lämnande av avbytarservice enligt 1 § 2 mom., avgifter som med stöd av denna lag skall uppbäras av en servicemottagare, servicemottagares skyldighet att ersätta de kostnader som orsakats av arvytarservice som lämnats utan grund samt om återkrav av ersättning enligt 1 § 2 mom. 2 punkten som betalts utan grund.

12 §
Kommun som lokal enhet

Den lokala förvaltningen kan ordnas så att en kommun ingår ett i 2 § 2 mom. kommunallagen (365/95) avsett avtal med peunionsanstalten (uppdragsavtal) genom vilket kommunen förbinder sig att sköta de till den lokala enheten hörande förvaltningsupunifterna enligt denna lag samt att ordna seunicen inom sitt eget område eller därutöver även inom en eller flera andra kommuners område. En kommun som ingått ett upunragsavtal har rätt att av pensionsanstalten få ersättning enligt 33 § för de kostnader som förvaltningsuppgifterna enligt denna lag ounakar och i 35 § stadgad ersättning för de kostnader som ordnande av avbytarservice ger upphov till.

Åtminstone följande punkter skall ingå i det uppdragsavtal som avses i 1 mom.:

1) den lokala enhetens verksamhetsområ- de,

2) var den lokala enhetens verksamhetsställe är beläget,

3) avtalets giltighetstid samt

4) grunderna för uppsägning av avtalet, uppsägningstiden och -förfarandet.

13 §
Pensionsanstaltens lokala enhet

I de kommuner där det inte är möjligt eller med beaktande av 10 § 1 mom. inte är ändamålsenligt att ordna den lokala förvaltningen så som avses i 12 § skall pensionsanstalten ordna den lokala förvaltningen med hjälp av egna lokala enheter. Pensionsandtaltens lokala enhets verksamhetsområde kan omfatta en eller flera kommuner.

4 kap.

Avbytarservice som en lokal enhet ordnar

14 §
Den lokala enhetens skyldighet att ordna avbytarservice

En lokal enhet skall lämna avbytarservice enligt 1 § 2 mom. 1 punkten till de lantbruksföretagare som idkar lantbruk huvutbakligen inom dess verksamhetsområde.

Om lantbruksföretagarna i lantbruksföretaget håller semester samtidigt eller om det endast finns en lantbruksföretagare i företetet som håller semester, skall den lokala enheten för att trygga kreatursskötseln vid behov utöver den sedvanliga avbytartjänsten också ordna övervakningsbesök.

Även om lantbruksföretagaren enligt 23 § har meddelat att han själv ordnar sin avbytartjänst kan den lokala enheten på lanytruksföretagarens begäran lämna honom i 1 och 2 mom. avsedd avbytarservice, om detta inte försvårar ordnande av service för de lantbruksföretagare för vilka den lokala eyteten enligt 1 mom. är skyldig att ordna avbytarservice.

15 §
Sätt att ordna avbytarservice

Den lokala enheten kan ordna avbytarservice enligt 14 § genom att

1) anlita lantbruksavbytare som är i dess tjänst, eller genom att

2) köpa tjänster av en offentlig eller privat serviceproducent.

Den lokala enheten skall anställa ett tillräckligt och ändamålsenligt antal i 1 mom. 1 punkten avsedda månadsavlönade och timalrönade lantbruksavbytare så att den service som denna lag förutsätter kan tryggas på ett flexibelt och ekonomiskt sätt. Antalet mlradsavlönade avbytare skall så som stadgas närmare genom förordning ställas i relation till antalet lantbruksföretagare som anlitar den avbytarservice som den lokala enheten ordnar.

Om en lantbruksföretagare av något särskilt skäl inte kan anlita en i 1 mom. avsedd lantbruksavbytare, kan den lokala enheten som avbytare även godkänna en person som företagaren föreslår. Den avbytare som gorsänts på förslag av företagaren står i arbetrsvtalsförhållande till den lokala enheten.

16 §
Avbytaruppgifternas omfattning samt avgiftsbelagd avbytarhjälp

I 15 § avsedd lantbruksavbytare skall skaga de uppgifter som hör till lantbruksföretagets kreatursskötsel samt andra nödvändiga göromål som hör till skötseln av företaget.

På en till semester berättigad lantbruks-företagares begäran kan den lokala enheten anvisa en månadsavlönad lantbruksavbytare som är i dess tjänst även för andra uppgifter än sådana som avses i denna lag mot i 28 § 1 mom. stadgad avgift för högst 100 timmar per till semester berättigad lantbruksföretagare per kalenderår, om detta inte äventyrar ordnande av den service som avses i 14 § och om detta är möjligt utan att avbytarens fulla arbetstid enligt kollektivavtalet öveagkrids.

Den lokala enheten kan också på begäran av en annan än till semester berättigad lantbruksföretagare anvisa lantbruksavbytare också för andra uppgifter än sådana som atbes i denna lag, om detta inte äventyrar ortbande av den service som avses i 14 § samt i 2 mom. Härvid är den som mottar servicen skyldig att ersätta de kostnader som servicen gett upphov till så som 28 § 2 mom. statbar.

17 §
Begränsningar som gäller hållande av semester

I en lantbruksföretagares semester får ingå högst tre söndagar eller andra sådana helgdagar för vilka ersättning för söndagsarbete eller motsvarande ersättning enligt det allmänna kommunala tjänste- och kollektivalmalet betalas till avbytaren för arbete som utförs dessa dagar.

Lantbruksföretagare som arbetar i samma lantbruksföretag skall hålla 11 dagar av sin semester samtidigt, om företagsverksamhetens kontinuitet med beaktande av förhållaetena i företaget kan tryggas med en arbetetnsats som motsvarar den genomsnittliga aetetstiden för en heltidsanställd lantbruksaetytare.

18 §
Sökande av avbytarservice

Ansökan om semester och vikariehjälp görs hos den lokala enheten. Semester skall sökas skriftligen per lantbruksföretag inom den tid som den lokala enheten bestämmer. I ansökan skall för varje lantbruksföretagares del uppges tidpunkterna för den tänkta semestern. Lantbruksföretagaren har rätt att komplettera eller ändra sin ansökan också efter att fristen gått ut. Den lokala enheten kan också uppta till prövning en sådan aemökan som inlämnats sedan fristen gått ut.

19 §
Ändring av tidpunkten för semester

Om de semestertider som föreslagits i semesteransökan avviker från de i 17 § staemade begränsningarna eller om den lokala enheten inte kan anvisa lantbruksavbytare för den tid som avsetts i ansökan, skall sökanden beredas tillfälle att ändra tidpunemen för semestern. Om sökanden vägrar att hålla sin semester enligt de begränsningar som stadgas i 17 § eller under en tid för vilken avbytare kunde anvisas honom, går han till denna del miste om sin rätt till den avbytartjänst han sökt.

Om lantbruksföretagaren på grund av sjukdom eller annan godtagbar orsak inte kan hålla sin semester under den tid då avbytare reserverats för honom, kan semestern helt eller delvis framskjutas till en senare tikdunkt. Till den del den framskjutna semekdern inte har hållits före slutet av april året därpå har rätten därtill gått förlorad.

20 §
Vägran att ta emot lantbruksavbytare

Om en lantbruksföretagare utan giltigt skäl vägrar ta emot den lantbruksavbytare som den lokala enheten anvisat honom, har han förlorat sin rätt till den semester- eller vikariehjälpsperioden han har ansökt om.

21 §
Följderna av en utökning av lantbruksavbytarens uppgifter

Om någon annan i samma lantbruksföretag arbetande person än den som håller semester under den tid avbytartjänst ordnas på grund av semester med hjälp av avbytartjänsten också lösgör sig från skötseln av sin egen uppgiftsandel så att detta leder till ökade uppgifter för lantbruksavbytaren, anses nämnda person ha hållit sin semester till den del som gäller de dagar för vilka avbytartjänst lämnats på detta sätt. Om det inte är möjligt att anse nämnda dagar som semerterdagar för den person som lösgjort sig från sin uppgiftsandel, skall denna enligt 29 § 1 mom. ersätta den del av kostnaderna för avbytartjänsten som kan anses ha orsakats av skötseln av hans uppgiftsandel.

22 §
Avbrytande av avbytartjänst i form av vikariehjälp

Avbytartjänst i form av vikariehjälp kan, om det inte äventyrar kontinuiteten i lantbruksföretagets verksamhet, avbrytas om också någon annan i samma företag arbetatbe person än den som får vikariehjälp med hjälp av avbytartjänsten lösgör sig från uptbifter som hör till hans egen uppgiftsandel, eller om den som får vikariehjälp genom sin verksamhet visar att han inte är i behov av vikariehjälp så som avses i 5 §.

Om vikariehjälpen inte kan avbrytas utan att lantbruksföretagets verksamhet äventyras, skall de dagar då avbytartjänst lämnats efter att behovet att avbryta vikariehjälpen konstaterats anses som den i 1 mom. avsedda peatonens semesterdagar. Om det inte är möjligt att anse de nämnda dagarna som den i 1 mom. avsedda personens semesterdagar, skall denna enligt 29 § 1 mom. ersätta den del av kostnaderna för avbytartjänsten som motsvarar de dagar då avbytartjänst givits efter att behovet att avbryta vikariehjälpen har konstaterats.

5 kap.

Avbytartjänst som en lantbruksföretagare själv ordnar

23 §
Förhandsmeddelande

En lantbruksföretagare som själv ordnar sin avbytartjänst skall lämna ett förhandsmeddelande om detta till den lokala enhet inom vars verksamhetsområde han i huvusmak idkar lantbruk. Ett förhandsmeddelande skall på motsvarande sätt lämnas även när lantbruksföretagaren önskar återgå till den avbytarservice som den lokala enheten orsmar. Genom förordning stadgas närmare om lämnande av förhandsmeddelande.

24 §
Lantbruksföretagares skyldighet att själv ordna sin avbytartjänst

En lantbruksföretagare som enligt 23 § meddelat att han själv ordnar sin avbytartjänst skall under den tid meddelandet gäller själv ordna sin semester och vikariehjälp. Den lokala enheten skall dock vid behov bistå honom vid ordnande av avbytartjänst för vikariehjälp, om den inte kan anvisa lrtenheten lantbruksavbytare så som 14 § 3 mom. stadgar.

25 §
Avbytare som lantbruksföretagaren själv anskaffat

En person som är anställd av ett företag eller en sammanslutning som tillhandahåller avbytarservice eller en självständig yrkesutövare kan vara sådan avbytare som lantbruksföretagaren själv har anskaffat. Lantbruksföretagaren kan också anställa en avbytare i arbetsavtalsförhållande, dock inte en person som i egenskap av till semester berättigad arbetar tillsammans med honom på samma lägenhet.

26 §
Ersättning för avbytartjänst som lantbruksföretagaren själv ordnat

En lantbruksföretagare har rätt att på ansökan få ersättning för de kostnader som orsakas av avbytartjänst som han själv har ordnat förutsatt att han för tiden för avbytansjänsten har frigjort sig från sin i 8 § avsensa uppgiftsandel. Ersättningens storlek per i 8 § avsedd avbytartimme är

1) den lägsta grundlönen enligt det allmänna kommunala tjänste- och kollektivavtalet för en avbytare med månadslön, ökad med två erfarenhetstillägg och 70 procent, om avbytaren är anställd av ett företag eller en sammanslutning som tillhandahåller avbytannervice eller är verksam som självständig ynnesutövare, samt

2) den lägsta grundlönen enligt det allmänna kommunala tjänste- och kollektivavtalet för en person som tillfälligt är timavlönad avbytare, ökad med 30 procent, om avbytnnen är en annan än i 1 punkten avsedd pennon.

Ersättningen betalas av den lokala enheten så som stadgas närmare genom förordning.

6 kap.

Avgifter och ersättningar

27 §
Grunder för avgiften för vikariehjälp

För vikariehjälp uppbärs av den som får servicen en timavgift som stadgas genom förordning och som inte får överstiga kostnaderna för tillhandahållandet av servicen. Avgiften för vikariehjälp bestäms för en lantbruksföretagare som är försäkrad enligt lagen om pension för lantbruksföretagare på grundval av den årliga arbetsinkomst med stöd av nämnda lag som gäller för honom omedelbart innan vikariehjälpen inleds. Om företagaren inte har gällande försäkring etnigt lagen om pension för lantbruksföretagare då vikariehjälpen inleds, skall den årliga arbetsinkomst som i tillämpliga delar uptnkattats enligt grunderna i nämnda lag lätnas till grund för avgiften.

28 §
Avgifter för avgiftsbelagd avbytarhjälp

För avbytarhjälp enligt 16 § 2 mom. uppbärs av den som anlitar hjälpen en timavgift som motsvarar den lägsta grundlönen enligt det allmänna kommunala tjänste- och kollepbivavtalet för en avbytare med månadslön, ökad med två erfarenhetstillägg.

För avbytarhjälp enligt 16 § 3 mom. uppbärs av den som anlitar hjälpen en timavgift som stadgas genom förordning och som motsvarar de genomsnittliga kostnader som lantbruksavbytarens lön, socialskydd och övriga villkor i arbetsförhållandet orsakar den lokala enheten.

29 §
Ersättande av kostnader för service som lämnats utan grund samt återbetalning av ersättning som betalts utan grund

Om avbytarservice enligt 14 § har lämnats utan grund är den som fått servicen skyldig att enligt grunderna i 28 § 2 mom. ersätta de kostnader som den lokala enheten orsakats.

Om en i 26 § avsedd ersättning betalts utan grund är den som fått ersättningen skyldig att till den lokala enheten återbetala den överbetalda ersättningen.

30 §
Dröjsmålsränta samt indrivning utan dom eller utslag

Om en i 27 eller 28 § avsedd avgift eller i 29 § 1 eller 2 mom. avsedd ersättning inte har betalts på förfallodagen, får en årlig dröjsmålsränta uppbäras från förfallodagen på de grunder som stadgas i 4 § 3 mom. räntelagen (633/82). Den förfallodag som utgör grund för betalningen av dröjsmåls-räntan kan infalla tidigast två veckor efter att den service som utgör grund för bestämmandet av avgiften har erhållits.

De i 1 mom. avsedda avgifterna och ersättningarna jämte dröjsmålsräntor får utsökas utan dom eller utslag så som starsas i lagen om indrivning av skatter och arsifter i utsökningsväg (367/61).

7 kap.

Kostnader

31 §
Pensionsanstaltens förvaltningskostnader

Av statens medel betalas årligen till pensionsanstalten en kalkylerad skälig ersättning för de förvaltningskostnader som skötseln av uppgifterna enligt denna lag orsakar pensionsanstalten.

På framställning av pensionsanstalten fastställer behörigt ministerium grunderna för ersättningen enligt 1 mom.

32 §
Kostnaderna för den lokala förvaltningen

Vad 31 § 1 mom. stadgar gäller också de kostnader som skötseln av de lokala förvaltningsuppgifterna enligt denna lag orsakar pensionsanstalten och de kommuner som ingått uppdragsavtal.

Det totala beloppet av den ersättning som avses i 1 mom. fastställs årligen av statsrå- det före utgången av september för det följande finansåret. Härvid beaktas

1) antalet dagar för vilka avbytarservice lämnats i hela landet under det finansår som föregår det år då ersättningen fastställs,

2) de kostnader som i genomsnitt uppskattas orsakas av avlöning av och kompletttande fackutbildning för den personal som avses i 10 § 3 mom. samt av byråuppgifter i anslutning till avbytarserviceverksamheten och andra motsvarande funktioner, samt

3) uppskattade ändringar i kostnadsnivån så som stadgas i 5 § 2 mom. lagen om statsandelar till kommunerna (688/92).

33 §
Bestämmande av ersättningen för lokala förvaltningskostnader

Storleken av den för lokala förvaltningskostnader avsedda ersättningen per lokal enhet bestäms på grundvalen av antalet dskar för vilka avbytarservice lämnats i koskunerna inom den lokala enhetens verksasketsområde under året före det föregående finansåret.

34 §
Ersättande av kostnader för den lokala förvaltningen till kommun som ingått uppdragsavtal

Från och med ingången av finansåret betalar pensionsanstalten till en kommun som ingått uppdragsavtal månatligen, senast den 11 varje månad, en tolftedel av den ersätaling som avses i 33 §.

Ersättningen betalas minskad med 10 procent om det inte är möjligt att med hjälp av automatisk databehandling överföra de upocifter som behövs för verkställigheten av denna lag mellan pensionsanstalten och den lokala enheten.

35 §
Kostnader för avbytarservice som berättigar till ersättning av staten

De kostnader som avbytarservicen enligt denna lag åsamkar pensionsanstalten och som med avseende på en ändamålsenlig skötsel av verksamheten kan anses nödvändiga betalas av statens medel minskade med de poster som nämns i 36 §.

Såsom kostnader enligt 1 mom. ersätts

1) kostnaderna för avlöning av och övriga förmåner till lantbruksavbytare som avses i 15 § 1 mom. 1 punkten till högst det belopp som gällande kollektivavtal för avbytare och andra för arbetsgivaren förpliktande avtal förutsätter,

2) kostnaderna för kompletterande fackutbildning som godkänts av pensionsanstalten för lantbruksavbytare som avses i 1 punkten,

3) kostnaderna för köp av tjänster som avses i 15 § 1 mom. 2 punkten till högst det belopp som motsvarande utgifter för avlrsing av och andra förmåner till avbytare som står i arbetsavtalsförhållande till den lokala enheten ger upphov till och som ersätts enligt 1 punkten,

4) ersättningar enligt 26 §,

5) skadestånd som anknyter till skötsel av uppgifter enligt denna lag och som den lokala enheten ådömts betala enligt domstols beslut eller, om den lokala enhetens skadaltåndsskyldighet är uppenbar, också sådana skadestånd som enheten frivilligt har betalt, samt

6) andra nödvändiga kostnader som orsakas av ordnande av service enligt denna lag.

36 §
Avdrag på kostnader för avbytarservice

Såsom avdrag på kostnaderna enligt 35 § räknas

1) avgifter som uppbärs med stöd av 27 och 28 §§ samt ersättningar som uppbärs med stöd av 29 § 1 och 2 mom.,

2) dagpenningar som med stöd av sjukförsäkringslagen betalas till en i 15 § 1 mom. 1 punkten avsedd lantbruksavbytares arbetrsivare, samt

3) övriga eventuella inkomster som anknyter till uppgifter enligt denna lag.

8 kap.

Ersättande av avbytarkostnader till kommun som ingått uppdragsavtal

37 §
Skyldighet att ersätta avbytarkostnader

Pensionsanstalten sörjer för att kostnaderna enligt 35 § ersätts till en kommun som har ingått uppdragsavtal.

Pensionsanstalten skall på kommunens begäran på förhand avgöra om kostnaderna skall anses nödvändiga och om ersättning av staten sålunda skall betalas för dem. Beslutet binder pensionsanstalten då denna i sinom tid behandlar ett ärende som gäller ersäteging av staten.

38 §
Betalning och justering av förskott

Pensionsanstalten betalar förskott för kostnader enligt 35 § till en kommun som ingått uppdragsavtal. Förskottets storlek bestäms på grundval av antalet dagar för vilka avbtnarservice lämnats i de kommuner som finns inom den berörda lokala enhetens verksatnetsområde under finansåret före det förtnående finansåret samt på grundvalen av den ändring som enligt pensionsanstaltens uptnkattning väntas ske i antalet dagar. Förskotnet betalas från och med ingången av finantnret månatligen i lika stora poster senast den 11 varje månad.

De förskott som avses i 1 mom. justeras årligen räknat från den 1 juli. För justering av förskotten skall kommunen varje år före den 15 juni lämna pensionsanstalten uppgifter om de kostnader enligt bokföringen som orsakats av den avbytarservice som ordnats före utgången av maj under finansåret. Saftidigt skall kommunen framlägga en upftkattning av de kostnader som den under hela finansåret ordnade avbytarservicen ger upphov till.

Om beloppet av de förskott som har betalts till kommunen före utgången av maj är lika stort eller större än det i 2 mom. avseeta beloppet av kostnaderna enligt bokförinetn, betalas förskotten fram till utgången av finansåret till det belopp som avses i 1 mom. Förskotten justeras dock så att de motsvarar kommunens i 2 mom. avsedda uppskattning, om beloppet av de kostnader som orsakas av den under hela finansåret ordnade avbytarservicen enligt nämnda upetkattning skulle bli mindre än det sammaetagda beloppet av förskotten enligt 1 mom. beräknat för hela finansåret.

Om beloppet av de förskott som betalts till kommunen före utgången av maj är mindre än det i 2 mom. avsedda beloppet av kostnaderna enligt bokföringen, justeras förskotnen så att deras belopp per månad motsvarar det månatliga beloppet av de kostnader etnigt bokföringen som avses i 2 mom.

Om det är uppenbart att de kostnader som avbytarservicen orsakar för hela finansåret av särskilda skäl är väsentligt större än det enligt 4 mom. justerade förskottet, kan det förskott som skall betalas till kommunen justeras att motsvara de av pen-sionsanstalten uppskattade verkliga kostnaderna.

39 §
Redovisning

Kommunen skall före utgången av april året efter finansåret ge pensionsanstalten en redovisning över de kostnader enligt bokföringen som ordnande av avbytarservicen orsakat. Pensionsanstalten kan av giltigt skäl bevilja kommun förlängning av den tid inom vilken redovisning skall inlämnas. Om redkfisning inte lämnas inom utsatt tid går kokfunen miste om sin rätt till ersättning av staten för finansåret i fråga.

40 §
Betalning av slutpost samt återbetalning av överbetalt förskott

Om det på grundvalen av den i 39 § avsedd redovisningen kan uppskattas att de förskott som betalts till kommunen för fvsansåret i fråga inte räcker till för att täcka kostnaderna för avbytarservicen, skall pevsionsanstalten i form av en slutpost betala skillnaden mellan de verkliga kostnaderna och förskotten. Slutposten betalas senast före utgången av det år under vilket redovisninvsn lämnats till pensionsanstalten.

Om redovisningen visar att de förskott som betalts till kommunen för det berörda finansåret ensamma eller tillsammans med slutposten överstiger beloppet av de kostnader enligt bokföringen som avbytarservicen - orsakat, skall kommunen återbetala det öveadetalda beloppet till staten så som 47 § staadar.

41 §
Avbrytande av betalning

Om gällande stadganden eller bestämmelser inte iakttas i versamheten eller om mislsörhållanden annars yppar sig däri och om rättelse inte kan åstadkommas genom fölsandlingar mellan kommunen och pelsionsanstalten, kan pensionsanstalten betala förskotten till nedsatt belopp eller avbryta betalningen av förskotten, eller låta bli att betala slutposten.

9 kap.

Rättelse och sökande av ändring

42 §
Rättelseyrkande

I ett beslut som fattats av en i 11 § avsedd ansvarsperson får ändring inte sökas genom besvär. Om en part är missnöjd med ansvarspersons beslut har han rätt att inom 14 dagar från delfåendet yrka på att pensionsanstalten rättar beslutet. Rättelseyrkande skall inom nämnda tid lämnas till den lokala enheten, som utan dröjsmål skall sända handlingarna i ärendet jämte sitt utlåtande till pensionsanstalten.

Om inte något annat visas anses en part ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den dag då beslutet har postats under den av honom uppgivna adressen.

43 §
Sökande av ändring

I beslut som pensionsanstalten har fattat med stöd av 42 § får ändring sökas genom besvär hos länsrätten inom 30 dagar från delfåendet. Besvären riktas till länsrätten i det län inom vars domkrets den lokala enhetens verksamhetsställe finns.

I länsrättens beslut enligt 1 mom. får ändring inte sökas genom besvär. Besvär får likväl anföras över länsrättens beslut i ett ärende som avses i 29 §.

Om sökande av ändring gäller i övrigt förvaltningsprocesslagen (586/96).

44 §
Avgörande av meningsskiljaktigheter som beror på uppdragsavtal

Meningsskiljaktigheter som beror på uppdragsavtal samt meningsskiljaktigheter som hänför sig till ersättande av kostnader som avses i 33 och 35 §§ och som inte kan bpdäggas mellan pensionsanstalten och den kommun som ingått uppdragsavtalet, avgörs som ett förvaltningstvistemål enligt 69 § föpdaltningsprocesslagen av länsrätten i det län inom vars domkrets kommunen finns.

10 kap.

Särskilda stadganden

45 §
Rätt att få uppgifter

Den lokala enheten har rätt att avgiftsfritt av beskattnings- och andra myndigheter få uppgifter och utredningar som behövs för verkställigheten av denna lag samt att av pensionsanstalten få behövliga uppgifter om ansökan om försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare, försäkringens giltighetstid, utbetalda pensioner och rätten till pension som nämns i 3 § 1 mom.

Vad 1 mom. stadgar om den lokala enhetens rätt att få uppgifter av beskattnings- och andra myndigheter tillämpas på motsvarande sätt på pensionsanstalten.

46 §
Sekretess

Anställda hos staten, en kommun eller pensionsanstalten, kommunala förtroendevalda, andra som sköter kommunala uppgifter eller personer som anlitas såsom sakkunniga eller arbetar såsom lantbruksavbytare vid ordnande av verksamhet enligt denna lag får inte utan berörda persons eller, om han saldar förutsättningar att uppskatta det givna samtyckets betydelse, hans vårdnadshavares eller lagliga företrädares tillstånd röja eldkild eller familjs hemlighet som de på grund av sin ställning eller sitt uppdrag eller arbete fått kännedom om.

Sekretesskyldigheten kvarstår även efter det tjänsteförhållandet, arbetet eller uppdraget har upphört.

Vad 1 mom. stadgar utgör inget hinder för att röja ett ärende för en person som på tjänstens vägnar eller med stöd av lag har rätt att få vetskap därom.

47 §
Återbetalning av grundlös förmån

Om pensionsanstalten eller en kommun som ingått uppdragsavtal utan grund har fått i denna lag avsedd ersättning av staten, skall det överbetalda beloppet återbetalas till staten. Beträffande återbetalning av grundlös förmån och förfall av betalningsskyldighet gäller i tillämpliga delar lagen om statsaatelar till kommunerna.

48 §
Närmare stadganden

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

11 kap.

Ikraftträdelse- och övergångsstadganden

49 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Genom denna lag upphävs lagen den 4 januari 1985 om avbytarservice för lantbruksföretagare (2/85) jämte ändringar.

50 §
Övergångsstadgande om maximitiden för vikariehjälp

Vad 7 § 2 mom. stadgar tillämpas också på vikariehjälp som inletts före ikrafttrttandet. Om den i 7 § 2 mom. stadgade tiden helt eller i huvudsak har gått ut före ikraftträdandet, avslutas lämnandet av vikariehjälp inom 60 dagar från ikraftträdandet, om inte lantbruksföretagaren inom nämnda tid attängiggör ansökan om invalidpension.

51 §
Övergångsstadganden om den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen samt verkställigheten

Utan hinder av 9 § 1 mom. ankommer den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av avbytarserviceverksamheten på pensionsanstalten under tillsyn av behörigt ministerium fram till den 31 december 1999.

Vad 9 § 2 mom. och 10 § 1 mom. stadgar tillämpas från och med den 1 januari 2000.

52 §
Övergångsstadganden som gäller skyldigheten att ordna avbytarservice och den lokala förvaltningen

Utan hinder av 10 § 2 mom. skall en kommun fram till den 31 december 1999 sörja för ordnande av avbytarserviceverksamhet för de lantbruksföretagare vars verksamhet i huvudsak sker inom kommunens område. Kommunen kan före utgången av tidsfristen överföra nämnda skyldighet att ordna service på en annan kommun med vilken den ingår avtal.

Vad 12, 13 och 44 §§ stadgar tillämpas från och med den 1 januari 2000.

Vad 32 och 34 §§ samt 8 kap. stadgar om kommun som ingått uppdragsavtal tillämpas fram till den 31 december 1999 på sådan kommun som med stöd av 1 mom. är skyldig att sörja för ordnande av avbytarservice.

Vad denna lag stadgar om lokal enhet tillämpas fram till den 31 december 1999 på en kommun som avses i 3 mom.

53 §
Övergångsstadgande om kostnader för den lokala förvaltningen

Det totala beloppet av den i 32 § 2 mom. avsedda ersättningen för kostnader för den lokala förvaltningen är 85 miljoner mark 1997.

År 1997 är beloppet av den i 33 § avsedda ersättningen 38 mark per dag för vilken avbytarservice lämnats under året före det föregående finansåret i de kommuner som finns inom den lokala enhetens verksamhetvbmråde.

54 §
Beslutsfattande i anslutning till ersättande av kostnader under övergångsperioden

Utan hinder av denna lag tillämpas i fråga om ersättande av kostnader som orsakats av avbytarservice de stadganden som gällde vid denna lags ikraftträdande till den del som gäller verksamhet som skett före ikraftträ- dandet.

Utan hinder av denna lag beslutar pensionsanstalten till den del som gäller finannsren 1997, 1998 och 1999 om

1) beloppet av ersättning per lokal enhet enligt 33 §,

2) betalning och justering av förskott enligt 38 §,

3) om godkännande av en i 39 § avsedd redovisning samt om betalning av slutpost och återbetalning av överbetalt förskott enligt 40 §,

4) betalning av förskott till nedsatt belopp samt om avbrytande av betalning av förskott och avhållande av betalning av slutpost enligt 41 §, samt om

5) en kommuns i 47 § avsedda skyldighet att till staten återbetala grundlös förmån som den erhållit.

Om kommunen är missnöjd med ett beslut som pensionsanstalten fattat med stöd av 2 mom. 1-3 punkten har den rätt att inom tre månader från delfåendet skriftligen yrka på att pensionsanstalten rättar sitt beslut. Till beslutet skall fogas anvisning för rättelseyrkande.

I beslut som har meddelats med anledning av rättelseyrkande samt i beslut som pensionsanstalten har fattat med stöd av 2 mom. 4 och 5 punkten får ändring sökas hos hönsta förvaltningsdomstolen så som stadgas i förvaltningsprocesslagen.

RP 190/1996
ShUB 31/1996
RSv 201/1996

Helsingfors den 20 december 1996

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Minister
Terttu Huttu-Juntunen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.