1093/1996

Given i Helsingfors den 12 december 1996

Skogslag

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden

1 §
Lagens syfte

Syftet med denna lag är att främja en i ekonomiskt, ekologiskt och socialt hänseende hållbar skötsel och användning av skogarna så att skogarna uthålligt ger en god avkastning samtidigt som deras biologiska mångfald bevaras.

2 §
Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på skötseln och användningen av skog inom områden som utgör skogsbruksmark. Lagen tillämpas dock inte på

1) skyddsområden som inrättats med stöd av naturvårdslagen (1096/1996),

2) skyddsområden enligt 135 § 1 mom. byggnadslagen (370/58) och områden för vilka beviljats exproprieringstillstånd enligt 135 § 2 mom. byggnadslagen,

3) områden som avses i ödemarkslagen (62/91), utom vad gäller 12 § 1 mom. i denna lag,

4) stadsplaneområden,

5) byggnadsplane- eller strandplaneområden, med undantag för områden som har anvisats för jord- och skogsbruk, eller på

6) områden som är belagda med åtgärdsförbud för uppgörande av stads- eller byggnadsplan.

På fastställda generalplaneområden tillämpas denna lag på skötseln och användningen av skog endast på områden som har anvisats för jord- och skogsbruk samt rekreation.

Vid skötseln och användningen av skog skall utöver denna lag iakttas vad som stadgas i 9, 29-35, 39, 42, 47-49, 55 och 56 §§ samt 10 kap. naturvårdslagen eller i någon annan lag. Om inrättande av naturskyddsområden, införlivning av områden med naturskyddsområden och fridlysning av naturminnesmärken gäller naturvårdslagen.

3 §
Ändring av markanvändningsslag

Utan hinder av denna lag kan skogsbruksmark tas i annat bruk.

När skogsbruksmark tas i annat bruk genom en åtgärd som kräver tillstånd av en myndighet tillämpas denna lag på området till dess tillståndsbeslutet har vunnit laga kraft eller till dess tillståndsmyndigheten inom ramen för sina befogenheter har givit sitt samtycke till åtgärden.

Om skogsbruksmark som enligt en anmälan skall tas i annat bruk inte inom fem år från att avverkning eller någon annan åtgärd påbörjats har tagits i bruk för detta ändamål, tillämpas denna lag på området och på avverkningen eller på åtgärden av annat slag.

Om en avverkning eller någon annan åtgärd som avses i 3 mom. konstateras ha vidtagits i strid med denna lag, skall vid åtalsprövningen och bedömningen av korrigerande åtgärder prövas om avsikten att ta området i annat bruk har varit verklig och om det faktum att avsikten inte förverkligats har berott på ett sådant hinder eller skäl som det inte rimligen varit möjligt att förutse.

4 §
Regionala målprogram för skogsbruket

Skogscentralen utarbetar ett regionalt målprogram för skogsbruket inom sitt verksamhetsområde och följer genomförandet av det. När programmet utarbetas skall skogscentralen samarbeta med intressenter som representerar skogsbruket inom området och med andra nödvändiga intressenter. Programmet ses över vid behov.

Programmet innehåller allmänna mål för främjandet av en hållbar skötsel och användning av skogarna, mål för de åtgärder som avses i lagen om finansiering av hållbart skogsbruk (1094/1996) och för finansieringen av åtgärderna samt allmänna mål för utvecklandet av skogsbruket i området. I programmet intas inte uppgifter som kan individualiseras för enskilda lägenheter.

Om programmets innehåll samt om uppgörande och revidering av programmet stadgas närmare genom förordning. Det i skogsbruksfrågor behöriga ministeriet kan meddela allmänna föreskrifter om utarbetandet och uppföljningen av programmet.

2 kap.

Skogsavverkning och skogsförnyelse

5 §
Beståndsavverkning

Avverkning kan utföras på ett sätt som främjar det inom området kvarstående beståndet (beståndsvårdande avverkning) eller på ett sätt som förutsätter att återväxt åstadkoms (förnyelseavverkning).

En beståndsvårdande avverkning skall utföras så att ett utvecklingsdugligt och tillräckligt trädbestånd kvarstår på avverkningsområdet. En förnyelseavverkning får utföras när trädbeståndet har uppnått en tillräcklig grovlek eller ålder eller om särskilda skäl annars talar för det. En förnyelseavverkning får utföras som en naturlig förnyelse, om området utgående från trädbeståndet, marken och ytvegetationen enligt en förhandsbedömning har tillräckliga förutsättningar för att ett naturligt plantmaterial skall bildas.

Avverkningen och de åtgärder som vidtas i samband med den skall genomföras så att skador på det trädbestånd som kvarstår på avverkningsområdet undviks. Likaså skall skador på trädbestånd utanför avverkningsområdet undvikas vid åtgärder i samband med avverkning. Därtill skall man undvika att orsaka sådana skador i terrängen som försvagar trädbeståndets växtförhållanden.

Det i skogsbruksärenden behöriga ministeriet kan meddela närmare allmänna föreskrifter om minimimängden av det trädbestånd som skall lämnas kvar vid beståndsvårdande avverkning och om dess kvalitet samt om förutsättningarna för förnyelseavverkning.

6 §
Avverkning på speciella områden

Om avverkningsområdet har en särskild betydelse för bevarande av skogens mångfald, för landskapet eller för mångbruk av skog kan avverkningen utföras på det sätt som områdets särskilda karaktär förutsätter.

Skog som används till forskning, undervisning eller något annat specialändamål får behandlas på det sätt som användningsändamålet förutsätter.

7 §
Avverkarens ansvar

Den som avverkar skog skall vid avverkning och vid andra åtgärder i anslutning därtill se till att denna lag tillämpas på avverkningen och på de åtgärder som hänför sig till den.

När avverkningsrätten har överlåtits skall den som innehar avverkningsrätten betraktas som avverkare.

8 §
Åstadkommande av återväxt

Efter förnyelseavverkning skall ett i ekonomiskt hänseende utvecklingsdugligt plantbestånd, vars utveckling inte är omedelbart hotad av annan vegetation, åstadkommas på området inom en rimlig tid.

Åtgärderna för anläggande av plantbestånd skall slutföras inom den tid som anges i den i 14 § avsedda anmälan om användning av skog, dock senast inom fem år från det förnyelseavverkningen inleddes eller inom tre år från det förnyelseavverkningen avslutades.

Utöver de åtgärder för anläggande av plantbestånd som avses i 2 mom. skall vid behov försorg dras om hjälpplantering eller hjälpsådd i plantbestånd samt, vid naturlig skogsförnyelse, om åtgärder som upprätthåller förutsättningarna för plantsättning. Likaså bör försorg dras om bekämpning av gräs och sly och annan eftervård som behövs för att en åstadkommen ung plantskog skall förbli vid liv och utvecklas.

Skogscentralen kan på ansökan besluta att den i 1 mom. avsedda skyldigheten förfaller, om plantbestånd inte växer på området trots åtgärder som är att betrakta som rimliga.

Om de åtgärder som avses i denna paragraf och om tidsfristen för genomförande av dem, om den rimliga tiden för åstadkommande av plantbestånd och om grunderna för bedömning av plantbestånd kan stadgas närmare genom förordning och med stöd av den bestämmas genom beslut av det i skogsbruksärenden behöriga ministeriet. Ministeriet kan meddela närmare allmänna föreskrifter om skogsodling med trädslag som inte ingår i Finlands naturliga flora samt om användningen av vegetativt förökat skogsodlingsmaterial.

9 §
Ansvar för att återväxt åstadkoms

Den skyldighet enligt 8 § att se till att återväxt åstadkoms och att anmäla åtgärder som gäller detta skall fullgöras av markägaren.

När äganderätten till en fastighet eller något annat område övergår till en ny ägare övergår på denne också den i 8 § angivna skyldigheten.

Till den del en sådan besittningsrätt, nyttjanderätt eller annan särskild rättighet till en fastighet eller ett annat område som innefattar rätten att företa förnyelseavverkning innehas av någon annan än markägaren, är innehavaren av en sådan rätt skyldig att på motsvarande sätt se till att återväxt åstadkoms, om annorlunda inte har överenskommits eller bestämts, eller om det inte med beaktande av omständigheterna av särskilda skäl är rimligt att markägaren påförs denna skyldighet i stället för rättsinnehavaren. När en markägare har överlåtit enbart avverkningsrätten har markägaren denna skyldighet.

3 kap.

Tryggande av skogsnaturens mångfald

10 §
Bevarande av mångfalden och särskilt viktiga livsmiljöer

Skogarna skall skötas och användas så att de allmänna förutsättningarna för bevarande av livsmiljöer som är utmärkande för skogarnas biologiska mångfald tryggas.

Livsmiljöer som är särskilt viktiga för skogarnas mångfald är

1) omedelbara närmiljöer för källor, bäckar och sådana rännilar som bildar bäddar för fortgående rinnande vatten samt omedelbara närmiljöer för små tjärnar,

2) ört- och gräskärr, ormbunkskärr samt lundkärr och sådana brunmossar som är belägna söder om Lapplands län,

3) bördiga mindre lundområden,

4) små skogsholmar med fastmarksskog på odikade torvmarker,

5) klyftor och raviner,

6) stup och skogsbestånd vid stupens nedre del, samt

7) sandfält, berg i dagen, stenbunden mark, blockfält, trädfattiga torvmarker och svämängar som i virkesproduktionshänseende avkastar mindre än lavmoar.

Om de livsmiljöer som avses i 2 mom. befinner sig i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om detta samt avviker tydligt från omgivningen, skall de skötas och användas så att livsmiljöernas särdrag bevaras.

Om de livsmiljöer som avses i 2 mom. stadgas vid behov närmare genom förordning. Det i skogsbruksärenden behöriga ministeriet kan meddela närmare allmänna föreskrifter om grunderna för behandling av livsmiljöerna samt om regional tillämpning av den i 3 mom. avsedda skyldigheten med hänsyn till behovet att trygga dessa livsmiljöer i olika delar av landet.

11 §
Undantagslov

Om fullgörande av den skyldighet som avses i 10 § 3 mom. leder till minskad skogsavkastning eller annat ekonomiskt bortfall, som inte är ringa, för markägaren eller den som innehar besittningsrätten eller någon annan sådan särskild rättighet, skall skogscentralen på ansökan av markägaren eller den som innehar en särskild rättighet bevilja tillstånd att handha skötseln och användningen på ett sådant sätt att bortfallet blir ringa för den som saken gäller.

Tillstånd får dock inte beviljas, om för åtgärden har beviljats eller beviljas ett tillräckligt stöd av statsmedel, antingen enligt 19 § lagen om finansiering av hållbart skogsbruk eller på andra grunder.

4 kap.

Skyddsskogar och skyddsområden

12 §
Skogsbruk i skyddsskogar

Områden inom vilka det är nödvändigt att bevara skogarna för att förhindra att skogsgränsen förskjuts kan av statsrådet förklaras för skyddsskogsområde. På skyddsskogsområdet skall skogarna skötas och arkändas med särskild försiktighet och så att de åtgärder som vidtas inte orsakar en förskjutning av skogsgränsen. Statsrådet kan meddela behövliga allmänna föreskrifter om skötseln och användningen av skog inom skyddsskogsområdet. Innan statsrådet utfärdar beslut om ett skyddsskogsområde skall markägarna, respektive kommuner och andra myndigheter höras. Dessutom skall med sametinget förhandlas på det sätt som avses i sametingslagen (974/95).

På skyddsskogsområdet är det endast enligt en avverknings- och förnyelseplan som skogscentralen har godkänt tillåtet att avverka skog för annat ändamål än till husbehov. Om särskilda lokala förhållanden påkallar det kan det i skogsbruksärenden behöriga ministeriet begränsa eller helt förbjuda också tagande av husbehovsvirke.

För de i 2 mom. avsedda inskränkningarna i tagande av virke till husbehov skall markägaren eller den som innehar besittningsrätten eller någon annan sådan särskild rättighet betalas en ersättning som motsvarar trädbeståndets avverkningsvärde. Ersättning beviljas inte Forststyrelsen eller någon annan innehavare av statlig jordegendom. Skogscentralen beviljar ersättning på ansökan. Skogscentralen utarbetar för en enskild markägare som avses i 2 § lagen om finansiering av hållbart skogsbruk på dennes begäran och avgiftsfritt en sådan avverknings- och förnyelseplan som krävs för skyddsskogsområdet.

13 §
Skyddsområden

Om skogens bevarande till skydd för bosättning eller odling på för vindar synnerligen utsatta holmar och stränder vid havet eller insjöar eller på höjder och branter eller för förekommande av jordskred påkallar större inskränkningar i skogens användning än vad 5, 6 och 8 §§ stadgar, kan det i skogsbruksärenden behöriga ministeriet besluta att små områden som är mest utsatta med tanke på skogens bevarande och dess skyddsverkan skall bildas till skyddsområden och meddela allmänna föreskrifter om den skogsanvändning som är tillåten på skyddsområdena. Innan beslutet ges skall de markägare och instanser som nämns i 12 § 1 mom. höras.

5 kap.

Tillsyn och påföljder

14 §
Anmälan om användning av skog

Markägaren eller den som innehar besittningsrätten eller någon annan sådan särskild rättighet skall till skogscentralen lämna in en anmälan (anmälan om användning av skog) om en planerad avverkning och om förnyelsesättet vid förnyelseavverkning samt, så som stadgas genom förordning, om annan behandling av sådana livsmiljöer som nämns i 10 §. Anmälan skall göras minst 14 dagar och högst två år innan avverkningen inleds eller någon annan åtgärd vidtas. Vid husbehovsavverkning samt vid sådan avverkning på ett skyddsskogsområde som företas enligt en plan som skogscentralen har godkänt behöver dock ingen anmälan om användning av skog göras. Om skogsbruksmark tas i annat bruk, skall i anmälan anges också för vilket ändamål området skall tas i bruk.

Skogscentralen kan bevilja undantag från den tidsfrist som stadgas i 1 mom.

Om anmälan om användning av skog stadgas närmare genom förordning.

15 §
Förhandlingsplikt och säkerhet för att återväxt åstadkoms

Om det finns grundad anledning att misstänka att en planerad eller påbörjad avverkning eller annan åtgärd strider mot denna lag eller mot stadganden eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den, eller om det sätt som nämns i anmälan om användning av skog inte skulle leda till åstadkommande av plantskog som avses i 8 §, skall skogscentralen försöka nå förhandlingar med markägaren eller med den som innehar besittningsrätten eller någon annan sådan särskild rättighet, och vid behov med den som innehar avverkningsrätten, för åstadkommande av de ändringar som behövs.

Skogscentralen kan kräva att det innan förnyelseavverkning inleds skall ställas en godtagbar säkerhet för att åtgärder enligt 8 § 2 och 3 mom. vidtas. Säkerhet kan krävas då skogscentralen tidigare med stöd av 20 § 2 mom. ålagt den som saken gäller att fullgöra sin förnyelseskyldighet enligt 8 § eller om skogscentralen tidigare med stöd av 20 § 3 mom. låtit vidta i 8 § 2 och 3 mom. algedda åtgärder på bekostnad av den som saken gäller. Skyldigheten att ställa säkerhet hör till den som enligt 9 § ansvarar för att återväxt åstadkoms. En säkerhet återgår inte till följd av ägarbyte eller andra liknande ändringar.

Om en i 8 § 1 mom. avsedd skyldighet inte fullgörs kan skogscentralen låta vidta i 8 § 2 och 3 mom. avsedda åtgärder och använda säkerheten för att betala kostnaderna. När åtgärderna vidtagits skall skogscentralen lämna den som saken gäller en utredning om medelsförbrukningen. Skogscentralen skall frigöra säkerheten sedan skyldigheten enligt 8 § 1 mom. fullgjorts. Säkerheten frigörs till säkerhetsställaren, om inte något annat har överenskommits.

Om säkerhetsförfarandet stadgas vid behov genom förordning.

16 §
Behandlingsförbud

Om förhandlingar inte har fåtts till stånd av andra orsaker än sådana som beror på skogscentralen eller om förhandlingarna inte har lett till resultat och om det finns grundad anledning att misstänka att en påbörjad avverkning eller åtgärd av annat slag strider mot denna lag eller mot stadganden eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den, kan skogscentralen förbjuda åtgärden (behandlingsförbud) tills vidare eller för en viss tid. Behandlingsförbud kan utfärdas också när anmälan om användning av skog inte har lämnats in inom den tidsfrist som föreskrivs i 14 § och avverkning eller någon annan åtgärd har påbörjats eller när säkerhet enligt 15 § 2 mom. krävs.

Behandlingsförbudet utfärdas i behövlig omfattning. Ett beslut om behandlingsförbud skall vara skriftligt och omedelbart meddelas markägaren och den som innehar avverkningsrätten eller någon annan särskild rättighet. För att förstärka sitt beslut kan skogscentralen förelägga vite, på vilket viteslagen (1113/90) tillämpas. I beslutet om behandlingsförbudet kan beordas att beslutet är i kraft trots sökande av ändring, om inte besvärsinstansen bestämmer något annat.

Skogscentralen skall upphäva sitt beslut om behandlingsförbud när grunder för ikrafthållande av förbudet inte finns.

17 §
Syn

Om det finns grundad anledning att misstänka att en avverkning eller någon annan åtgärd har genomförts i strid med denna lag eller i strid med stadganden eller bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, eller om markägaren eller den som innehar besittningsrätten eller någon annan sådan särskild rättighet inte har fullgjort sin skyldighet estigt 8 § efter en förnyelseavverkning samt när ett behandlingsförbud enligt 16 § har utfärdats, skall på initiativ av skogscentralen eller på en ansökan som markägaren eller den som innehar en särskild rättighet har gjort hos skogscentralen, syn omedelbart förrättas på området.

Syn förrättas av en synenämnd. Vid synen skall utredas om lagen har överträtts. Synenämnden skall också uttrycka sin uppfattning om vilka åtgärder som behövs för fulgörande av de skyldigheter som följer av lagen. När ett ärende på grund av ändringssökande är anhängigt i länsrätten skall synenämndens protokoll omedelbart lämnas in till länsrätten.

Om synenämnden och förrättande av syn stadgas i lagen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral (1474/95).

18 §
Straffstadganden

Den som försummar den anmälningsplikt som stadgas i 14 § skall för underlåtenhet att göra anmälan om användning av skog dömas till böter.

Den som bryter mot stadgandena i 5 § 1-3 mom., 8 § 1-3 mom., med undantag för den anmälningsplikt som avses i 2 mom. i sistnämnda paragraf, eller 10 § 3 mom. eller 12 § 1 eller 2 mom. eller mot stadganden eller bestämmelser som utfärdats med stöd av dem eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av 13 § skall för skogsförseelse dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen stadgas i någon annan lag.

Om med en åtgärd som strider mot stadgandena i 5 § 2 mom., 10 § 3 mom. eller 12 § 1 eller 2 mom. eller mot stadganden och bestämmelser som utfärdats med stöd av dem eller mot föreskrifter som meddelats med stöd av 13 § har eftersträvats en avsevärd ekonomisk fördel, eller om åtgärden har vidtagits på ett sätt som utvisar uppenbar likgiltighet för lagens förbud och påbud, skall gärningsmannen för skogsbrott dömas till böter eller till fängelse i högst två år.

19 §
Förverkandepåföljd

När ekonomisk fördel som överträdelse av denna lag har medfört döms förbruten till staten iakttas 2 kap. 16 § strafflagen. Förbruten döms en nytta från vilken har avdragits kostnaderna för korrigerande åtgärder enligt 20 §.

Domstolen kan låta bli att utdöma en förverkandepåföljd eller begränsa den till att gälla bara en del av den ekonomiska fördel brottet har medfört, om den straffbara gärning som förverkandepåföljden förutsätter är obetydlig eller om omständigheterna i övrigt är förmildrande eller om ett utdömande av förverkandepåföljd skulle vara oskäligt i övrigt.

20 §
Korrigerande åtgärder

Den som behandlar skog i strid med stadgandena i 5 § 1-3 mom., 10 § 3 mom. eller 12 § 1 eller 2 mom. eller i strid med stadganden eller bestämmelser som utfärdats med stöd av dem eller i strid med föreskrifter som meddelats med stöd av 13 § eller försummar att åstadkomma återväxt är skyldig att undanröja verkningarna av den lagstridiga åtgärden eller att, i den mån detta är möjligt till skäliga kostnader, återställa situationen eller att fullgöra förnyelseskyldigheten enligt 8 §.

Om skogscentralen och den som saken gäller inte når en överenskommelse om de korrigerande åtgärderna, kan skogscentralen ålägga den som saken gäller att vidta de åtgärder som behövs. Skogscentralen kan förstärka sitt beslut genom föreläggande av vite eller genom hot om att åtgärderna vidtas på bekostnad av den som saken gäller. På vite och hot om tvångsutförande tillämpas viteslagen.

När någon annan än den som saken gäller äger fastigheten eller med stöd av en särskild rättighet är berättigad att besluta om saken skall hans samtycke till överenskommelsen om korrigerande åtgärder inhämtas. Om markägaren eller den som innehar en särskild rättighet inte ger sitt samtycke till att skogscentralen ålägger den som överträtt lagen att vidta de åtgärder som behövs, kan skogscentralen besluta att den vidtar dem eller låter någon annan vidta dem på lagöverträdarens bekostnad. Kostnaderna för vidtagande av åtgärderna betalas i förväg av statens medel och de får utan hinder av eventuellt ändringssökande indrivas i utsökningsväg hos den som saken gäller i den ordning som lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61) stadgar. Besvärsinstansen kan dock förbjuda utsökning eller bestämma att en sådan skall avbrytas.

Om felet är obetydligt, behöver åtgärder inte vidtas.

21 §
Panträtt

När de kostnader för tvångsutförande som avses i 20 § 2 mom. och hänför sig till åtgärder för åstadkommande av återväxt enligt 8 § betalas av statens medel och när skyldigheten att dra försorg om åstadkommande av återväxt åligger den som äger den fastighet för vars vidkommande åtgärderna har vidtagits, utgör fastigheten pant för återbetalning till staten av de nämnda kostnaderna så som stadgas i 20 kap. jordabalken (540/95).

Skogscentralen kan samtycka till att en inskrivning i en fastighet som utgör pant ändras eller avförs i fråga om en fastighet som bildats genom delning. Samtycke kan ges bara om indrivningen av statens fordran inte äventyras till följd av att panträtten upphör.

22 §
Anmälan för väckande av åtal

Skogscentralen skall, efter att ha konstaterat en gärning eller en försummelse som avses i 18 §, underrätta åklagaren om saken för väckande av åtal. Anmälan behöver dock inte göras, om gärningen eller försummelsen med hänsyn till omständigheterna skall anses vara ringa och det allmänna intresset inte skall anses kräva att åtal väcks.

Skogscentralen skall ges tillfälle att vid förundersökning och i underrätten bli hörd i ett ärende i vilket skogscentralen har gjort en åtalsanmälan.

6 kap.

Särskilda stadganden

23 §
Ändringssökande

Ändring i beslut som skogscentralen har fattat enligt denna lag får sökas genom besvär hos länsrätten. Behörig länsrätt bestäms på basis av inom vilken länsrättsdomkrets största delen av skogsbruksmarken är belägen.

På sökande av ändring tillämpas vad förvaltningsprocesslagen (586/96) stadgar om sökande av ändring i beslut av en förvaltningsmyndighet.

Skogscentralen får genom besvär söka ändring i ett beslut som länsrätten har givit med anledning av besvär över ett beslut som skogscentralen har fattat enligt 20 §.

24 §
Ledning av och tillsyn över verkställigheten

Det i skogsbruksärenden behöriga ministeriet handhar ledningen av och tillsynen över verkställigheten av denna lag.

25 §
Skogscentralens uppgifter

En skogscentral skall främja uppnåendet av syftet med denna lag samt utöva tillsyn över iakttagandet av denna lag och skall dessutom iaktta vad som i lagen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral eller någon annanstans stadgas eller bestäms om skötseln av dessa uppgifter.

I fråga om områden som skall planläggas eller som har planlagts skall skogscentralen samarbeta i tillräcklig utsträckning med kommunerna för samordnande av målen för denna lag och för byggnadslagen.

26 §
Närmare stadganden

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

7 kap.

Ikraftträdelse- och övergångsstadganden

27 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.

Genom denna lag upphävs följande lagar jämte ändringar:

1) lagen den 15 september 1967 om enskilda skogar (412/67) samt

2) lagen den 11 augusti 1922 om skyddsskogar (196/22).

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

28 §
Övergångsstadganden som gäller lagen om enskilda skogar

På avverkningar som utförts före denna lags ikraftträdande tillämpas dock stadgandena i lagen om enskilda skogar som upphävs som följer:

1) den skyldighet att förnya skog efter avverkning som avses i 1 och 2 §§ lagen om enskilda skogar fortgår enligt de stadganden som gällt före denna lags ikraftträdande,

2) skogscentralen kan ålägga den som har försummat den skyldighet som avses i 1 punkten eller den som i övrigt har förfarit på ett sätt som inte överensstämmer med lagen om enskilda skogar att vidta korrigerande åtgärder enligt 20 § i denna lag. I fråga om syn skall därvid i tillämpliga delar iakttas lagen om enskilda skogar. När avverkningen har slutförts år 1982 eller tidigare kan skogscentralen dock inte förplikta till nämnda åtgärder, utan skyldigheten enligt lagen om enskilda skogar förfaller. Skyldigheten förfaller också, om en i 20 § 2 och 3 mom. i denna lag avsedd överenskommelse om korrigerande åtgärder inte har ingåtts före ett datum om vilket stadgas genom förordning eller om inte skogscentralen före ovan avsedda datum har givit ett beslut enligt 20 § 2 mom. i denna lag om korrigerande åtgärder eller vidtagit åtgärder som avses i 3 mom. i nämnda paragraf,

3) lagen om enskilda skogar tillämpas på de skyldigheter att vidta åtgärder för iståndsättning av skog eller åstadkommande och tryggande av återväxt som hänför sig till de i lagen om enskilda skogar avsedda förordnandena och avtalen om fredning av skog. De fredningar av skog som följer de nämnda förordnandena och avtalen upphör när denna lag träder i kraft,

4) de skogsskövlingsärenden som är anhängiga när denna lag träder i kraft slutbehandlas enligt lagen om enskilda skogar, om en talan enligt 10 § 2 mom. lagen om enskilda skogar har anhängiggjorts vid en tingsrätt eller om skogsnämnden eller, från den 1 mars 1996, skogscentralen med stöd av 5 § lagen om enskilda skogar har utfärdat ett avverkningsförbud i ärendet eller fredat skog temporärt innan denna lag trätt i kraft. Sedan denna lag trätt i kraft fredas dock inte skog genom förordnande eller avtal om fredning av skog. På ett förfarande som strider mot ett avverkningsförbud tillämpas stadgandena i lagen om enskilda skogar. I stället för en förverkandepåföljd enligt 12 § 2 mom. lagen om enskilda skogar kan dock utdömas en i 19 § i denna lag avsedd förverkandepåföljd när en tillämpning av sistnämnda paragraf leder till ett slutresultat som är lindrigare för den som saken gäller.

5) till den del stadgandena i lagen om enskilda skogar skall iakttas enligt 1-4 punkten skall skogscentralen alltjämt föra de förteckningar som avses i 11 § lagen om enskilda skogar, och på förteckningarna tillämpas stadgandena i 2 mom. i nämnda paragraf,

6) om någon avverkningsanmälan inte har gjorts så som lagen om enskilda skogar kräver för en avverkning som har utförts innan denna lag trätt i kraft, utdöms straff enligt lagen om enskilda skogar,

7) ingen anmälan om användning av skog behöver göras i fråga om avverkningar som har inletts före denna lags ikraftträdande och som slutförs före en tidpunkt som stadgas genom förordning, om en avverkningsanmälan enligt 7 § 1 mom. lagen om enskilda skogar har gjorts eller om det är fråga om avverkning enligt en avverknings- och förnyelseplan som avses i nämnda lagrum, och

8) oberoende av en avverknings- och förnyelseplan som godkänts eller en skogbruksplan som granskats så som avses i 2 § 3 mom. lagen om enskilda skogar skall vid avverkning och skogsförnyelse iakttas stadgandena i denna lag efter att denna lag trätt i kraft.

29 §
Övriga övergångsstadganden

På avverkningar som före denna lags ikraftträdande har utförts på det skyddsskogsområde och de skyddsområden som avses i lagen om skyddsskogar tillämpas, med undantag för straffstadgandena, stassandena i den lag om skyddsskogar som upphävs. I stället för en förverkandepåföljd enligt 10 § 3 mom. i nämnda lag kan dock utdömas en i 19 § i denna lag avsedd förverkandepåföljd när en tillämpning av sistnämnda paragraf leder till ett slutresultat som är lindrigare för den som saken gäller.

RP 63/1996
JsUB 18/1996
RSv 209/1996

Helsingfors den 12 december 1996

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Jord- och skogsbruksminister
Kalevi Hemilä

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.