396/1996

Given i Helsingfors den 7 juni 1996

Djurskyddsförordning

På föredragning av jord- och skogsbruksministern stadgas med stöd av djurskyddslagen av den 4 april 1996 (247/96):

1 kap.

Förvaringsutrymme för djur

1 §
Allmänna krav

Ett förvaringsutrymme för djur samt dess konstruktioner och anordningar skall planeras, byggas och underhållas så, att förvaringsutrymmet är tryggt för djuret och att brandfaran och risken för att djuret skall rymma är så små som möjligt. Det skall vara möjligt att hålla förvaringsutrymmet rent och att iaktta god hygien i det och de djur som befinner sig där skall kunna inspekteras och skötas utan svårigheter.

Förvaringsutrymmet får inte skada djuret eller äventyra dess hälsa. Det skall erbjuda ett tillräckligt skydd mot ogynnsamma väderleksförhållanden samt mot oskälig köld, värme och fukt.

Förvaringsutrymmet skall vara tillräckligt rymligt med hänsyn till djurartens särskilda behov. I förvaringsutrymmet skall djuret kunna stå och vila i naturlig ställning samt röra sig.

Djuret skall kunna resa sig på ett naturligt sätt i förvaringsutrymmet. De djur som hålls i ett och samma förvaringsutrymme skall kunna lägga sig samtidigt i förvaringsutrymmet.

2 §
Förhållandena i förvaringsutrymmet

I ett förvaringsutrymme för djur skall tillräcklig ventilation ombesörjas så, att skadliga gaser, damm, drag eller oskälig fukt inte äventyrar djurets hälsa eller välbefinnande. I förvaringsutrymmet får inte förekomma oavbrutet buller som stör djuret eller åsamkar det olägenhet.

Belysningen i förvaringsutrymmet skall vara lämplig för tillgodoseende av djurets fysiologiska och beteendemässiga behov och sådan att djuret kan inspekteras och skötas på behörigt sätt.

3 §
Djurstallets väggar och golv

Djurstallets väggar och golv skall till konstruktion och material vara lämpliga för de djur som hålls där. Djurstallsgolvet får inte vara halt, och det skall vara lätt att hålla torrt. Öppningarna i spaltgolv, perforerade golv och golv med nätbotten skall ha släta kanter och till sin storlek och form vara sådana att djuret inte löper risk att skadas. Djuret skall ha tillgång till en lämplig liggplats.

Med djurstall avses i 1 mom. ladugårdar, svinhus, stall, hönshus och motsvarande byggnader för hållande av djur samt byggnader eller konstruktioner som hänför sig till hållande av djur och är avsedda att skydda djuren mot oväder.

4 §
Renhållning och underhåll av förvaringsutrymme

Ett förvaringsutrymme för djur skall hållas rent.

Förvaringsutrymmet och sådana anordningar i anslutning till detta som djurens hälsa och välbefinnande är beroende av skall inspekteras minst en gång om dagen. Fel som äventyrar djurens hälsa eller välbefinnande skall rättas till omedelbart, och om detta inte är möjligt skall andra behövliga åtgärder vidtas för att djurens hälsa och välbefinnande skall kunna tryggas till dess att felen rättas till.

2 kap.

Uppfödning av animalieproduktionsdjur utomhus

5 §
Animalieproduktionsdjur som får födas upp utomhus

Bara sådana arter och raser av animalieproduktionsdjur som lämpar sig för utomhusuppfödning får födas upp utomhus året om.

Med animalieproduktionsdjur avses i 1 mom. djur som hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn, fjädrar eller pälsar samt djur som hålls eller föds upp för annan jordbruksproduktion.

6 §
Fålla

En fålla skall vara trygg för djuren. Dess grund skall vara sådan att djuren varken skadar sig eller smutsar ner sig i onödan.

Fållans inhägnad skall till konstruktion och material vara lämplig för det djurslag som hålls i fållan och sådan att den hindrar djuren från att rymma.

7 §
Utrustningen i fållan

Djur som föds upp utomhus skall ha ett tillräckligt skydd mot ogynnsamma väderleksförhållanden. I skyddet för oväder skall finnas lämpliga liggplatser för alla djur. Ändamålsenliga utrymmen skall finnas för isolering och skötsel av djur som föds upp utomhus.

3 kap.

Skötsel av djur

8 §
Omsorg om hälsan och välbefinnandet

Hälsan och det allmänna välbefinnandet hos ett djur i vård samt djurets renhet och den övriga kroppsvård djuret behöver skall ombesörjas.

9 §
Utfodring

Ett djur i vård skall ges sådan föda och dryck av god kvalitet som är lämplig för djuret. Vid utfodringen skall djurets behov beaktas och det skall säkerställas att varje djur får tillräckligt med näring.

Det är förbjudet att ge djur i vård sådan föda, dryck eller annan näring som veterligen är farlig för djurets hälsa, liksom att underlåta att ge sådana näringsämnen i brist på vilka djuret veterligen kommer att insjukna.

10 §
Uppföljning av välbefinnandet

Om ett djur i vård står under omedelbar uppsikt eller omedelbart kan nås av en människa, skall djurets kondition och hälsotillstånd samt välbefinnande inspekteras minst en gång om dagen och vid behov oftare. Vid inspektionen skall särskild uppmärksamhet ägnas djur som är högdräktiga eller nyligen har fött avkomma samt djur som är nyfödda, sjuka, i dålig kondition eller skadade.

11 §
Sjuka eller skadade djur

Om ett djur insjuknar eller skadas skall det omedelbart ges eller skaffas behörig vård. Ett sjukt eller skadat djur skall vid behov hållas skilt från andra djur i ett ändamålsenligt utrymme. Om sjukdomens eller skadans art så kräver, skall djuret avlivas eller slaktas.

4 kap.

Behandling och hantering av djur

12 §
Allmänna krav

Djur skall behandlas lugnt, och de får inte i onödan skrämmas eller skärras upp. Vid hanteringen av djur skall såvitt möjligt tas fasta på djurens arttypiska beteende, såsom flockinstinkten.

Djur får inte skadas eller utsättas för våld. Det är förbjudet att sparka djur och att i tuktnings- eller dressyrsyfte eller i annat sådant syfte slå djur med ett tillhygge som skadar dem.

Djur får inte släpas så att de dras i hornen, benen, svansen, pälsen eller omedelbart i huvudet eller annars hanteras så att de åsamkas onödigt lidande.

13 §
Dressyr och användning

Djur får inte dresseras eller användas så att deras hälsa eller välbefinnande tar skada. Djur får inte tvingas att försöka anstränga sig på ett sätt som överstiger deras naturliga anlag eller krafter.

Vad 1 mom. stadgar om användning av djur gäller inte användning av hundar eller andra djur i myndighetsverksamhet i sådana uppgifter som anknyter till djurets användningsändamål och som på grund av uppgiftens art är förknippade med risk för att djuret skadas.

14 §
Åsamkande av onödigt lidande samt onödig smärta och plåga

Med åsamkande av onödigt lidande samt onödig smärta och plåga enligt 3 § 1 mom. djurskyddslagen (247/96) avses

1) att levande djur används som mål vid övningsskjutning eller skyttetävling,

2) att taggsporrar, tagghalsband och taggbetsel används,

3) att levande fisk fjällas eller rensas samt att levande djur plockas eller flås,

4) att levande fåglar eller däggdjur eller andra ryggradsdjur ges som föda till ett djur i vård, om detta inte är nödvändigt för att det djur som är i vård senare skall kunna sättas ut i naturen eller i övrigt absolut nödvändigt för djuret,

5) att mer än skälig människokraft används vid utdragning av foster ur födande djur,

6) att djur forslas upphängda vid någon kroppsdel,

7) att renar eller andra husdjur eller sådana djur som uppfötts i en farm i produktionssyfte dödas med skjutvapen vid jakt, dock inte då renar skjuts av renkarlar eller då andra husdjur eller sådana djur som uppfötts i en farm i produktionssyfte skjuts av ett godtagbart skäl som kräver att avlivningen sker omedelbart, samt

8) annan verksamhet och andra åtgärder som riktar sig mot djuret och åsamkar det onödigt lidande, onödig smärta eller onödig plåga.

5 kap.

Uppbindning av djur och hållande av vissa djur

15 §
Anordningar eller redskap för uppbindning

Om ett djur hålls uppbundet, skall de anordningar eller redskap som används för uppbindningen vara av sådant slag att djuret inte tar skada. Anordningar och redskap som används för uppbindning skall anpassas och regleras så, att de passar djuret och ger behövlig och trygg rörelsefrihet.

16 §
Djur på bete eller i en fålla

Rörelsefriheten för ett djur på bete eller i en fålla får inte begränsas genom tyngder eller motsvarande redskap som gör det svårare för djuret att röra sig. Djurets ben får inte bindas ihop och djur får inte heller fjättras vid varandra.

17 §
Svin

Svin får inte hållas uppbundna med bindslen.

En sinsugga får endast av godtagbart skäl och tillfälligt hållas i en bur som hindrar den från att svänga sig. Med sinsugga avses en sugga från avvänjningen av grisarna till den därpåföljande dräktighetens slutskede och en ungsugga från betäckningen till dräktighetens slutskede.

En sugga som grisat får i högst åtta veckor efter grisningen hållas i en bur som hindrar den från att svänga sig.

18 §
Nötkreatur

Kalvar som är äldre än åtta veckor får inte hållas i enskilda kättar, om det inte föreligger veterinärmedicinska skäl för det. Med kalv avses nötkreatur som är yngre än sex månader.

Nötkreatur som är yngre än ett halvt år får inte hållas uppbundna i bås, kättar eller andra konstruktioner annat än tillfälligt medan djuret utfodras eller sköts på annat sätt.

Mjölkkor och kvigor skall släppas på bete om sommaren, eller så skall någon annan ändamålsenlig plats ordnas för dem så att de kan få motion.

19 §
Får och getter

Får och getter får inte hållas uppbundna utan avbrott.

20 §
Värphöns

Värphöns får inte hållas i bur.

21 §
Hundar

Hundar får annat än tillfälligt hållas kopplade på en särskild plats bara i omedelbar närhet av en byggnad som är bebodd.

Hundar som är yngre än ett år får bara tillfälligt hållas kopplade ute på en särskild plats.

Hundar som inte enbart tillfälligt hålls kopplade utomhus samt hundar i hundgårdar skall ha tillgång till en ändamålsenlig koja eller någon annan ändamålsenlig viloplats där skyddet mot väderleksförhållandena är tillräckligt. I hundgårdens storlek skall beaktas hundens eller hundarnas ras och storlek samt antalet hundar.

Försorg skall dras om tillgodoseende av hundarnas rörelsebehov.

22 §
Förvaring av djur i ett utrymme som är olämpligt som förvaringsutrymme

Katter, hundar och andra djur får hållas i lådor eller burar avsedda för transport av dem eller i motsvarande små utrymmen bara om djurtransporten, en sjukdom hos djuret eller något annat tillfälligt och godtagbart skäl så kräver.

6 kap.

Åtgärder som utförs på djur samt avel

23 §
Tillåtna åtgärder

Utan hinder av 7 § 1 och 2 mom. djurskyddslagen är följande åtgärder på djur tillåtna:

1) perforation, klippning och tatuering av öronen hos svin, nötkreatur, får, renar, getter och andra animalieproduktionsdjur samt fästande av öronmärke och inoperering av mikrochips på djuren och märkning av ovan nämnda djur på något annat sätt när åtgärden vidtas av en kompetent person och åsamkar kortvarig och lindrig smärta,

2) tatuering av hästar när åtgärden vidtas av en veterinär eller under tillsyn av en sådan, inoperering av mikrochips på hästar när åtgärden vidtas av en kompetent person samt frysmärkning av hästar när åtgärden vidtas av en kompetent person,

3) tatuering av katter när åtgärden vidtas av en veterinär, tatuering av hundar när åtgärden vidtas av en kompetent person samt inoperering av mikrochips på katter och hundar när åtgärden vidtas av en kompetent person,

4) märkning av andra djur än de som avses i 1-3 punkten när åtgärden vidtas av en kompetent person och åsamkar kortvarig och lindrig smärta,

5) kastrering av svin som är yngre än fyra veckor genom en öppen kirurgisk metod när åtgärden vidtas av en kompetent person, kastrering av får som är yngre än sex veckor med Burdizzotång när åtgärden vidtas av en kompetent person, kastrering av renar med Burdizzotång när åtgärden vidtas av en kompetent person samt kastrering av getter, hästar och nötkreatur när åtgärden vidtas av en veterinär,

6) kastrering eller sterilisering av katter, hundar och andra sällskaps- eller hobbydjur när åtgärden vidtas av en veterinär,

7) avhorning av nötkreatur, får och getter genom kirurgi när åtgärden vidtas av en veterinär samt förstöring av hornanlaget hos nötkreatur som är yngre än fyra veckor när åtgärden vidtas av en kompetent person,

8) om skador på suggornas spenar förekommer i förvaringsutrymmet, klippning eller slipning av vassa tandspetsar hos grisar som är yngre än åtta dagar med hjälp av en ändamålsenlig tång eller slipapparat när åtgärden vidtas av en kompetent person,

9) insättning av nosring hos nötkreatur när åtgärden vidtas av en veterinär, samt

10) kapning av bakåt eller inåt pekande tår fram till första leden hos avelstuppar under de 72 första levnadstimmarna när åtgärden vidtas av en kompetent person.

Med en kompetent person avses i 1 mom. en person som har tillräckliga kunskaper i den teknik som används för vidtagande av åtgärden och tillräcklig skicklighet i att vidta åtgärden.

De redskap och anordningar som används vid åtgärder på djur skall vara lämpliga för ändamålet, rena och funktionsdugliga.

Utöver de åtgärder enligt 1 mom. som är tillåtna på djur kan vederbörande ministerium bevilja undantag från stadgandena i 7 § 1 och 2 mom. djurskyddslagen.

24 §
Avel

Sådan naturlig eller artificiell reproduktion och en sådan avelsmetod som åsamkar eller kan åsamka djur lidande eller skada får inte användas.

Djur får inte hållas för produktionsändamål, om det inte utgående från deras feno- eller genotyp rimligen kan antas att djuren kan hållas utan att hållandet av djur är till men för djurens hälsa eller välbefinnande.

7 kap.

Produktionsfarmer för kött, ägg och avelsdjur

25 §
Djur som får födas upp i farm

För produktion av kött, ägg eller avelsdjur för kött- eller äggproduktion är det tillåtet att ur Finlands natur ta djur av följande vilda däggdjurs- och fågelarter för farmuppfödning:

1) vitsvanshjort, dovhjort, skogsvildren, rådjur, skogshare, fälthare, sumpbäver, mufflon och vildsvin, samt

2) fasan, gräsand, rapphöna, säd- och grågås samt kanadagås.

Utöver de djur som nämns i 1 mom. får farmuppfödning av sikahjort, kronhjort, struts, emu och vanlig nandu (Rhea Americana) ske för produktion av kött, ägg eller avelsdjur för kött- eller äggproduktion.

8 kap.

Yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- eller hobbydjur

26 §
Definition av verksamheten

Som yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- eller hobbydjur enligt 24 § djurskyddslagen anses följande slag av verksamhet:

1) regelbundet saluhållande eller regelbunden förmedling av hundar, katter eller andra sällskaps- och hobbydjur,

2) att en ägare eller innehavare av hundar eller katter föder upp minst sex avelstikar eller avelshonor som har fått valpar eller ungar åtminstone en gång,

3) tagande av hundar eller katter för vård, förvaring eller dressyr, om minst sex hundar eller katter som är äldre än fem månader tas samtidigt och regelbundet för vård, förvaring eller dressyr,

4) uppfödning, uthyrning eller tagande för förvaring, vård, träning eller dressyr av trav- eller ridhästar eller andra motsvarande djur som skall hållas som sällskaps- eller hobbydjur, samt meddelande av undervisning i användningen och hanteringen av ovan nämnda djur, om det sammanlagda antalet fullvuxna djur är minst sex, samt

5) annat motsvarande yrkesmässigt eller storskaligt hållande av sällskaps- eller hobbydjur.

9 kap.

Anmälningspliktig verksamhet

27 §
Innehållet i anmälan

Den anmälan till länsstyrelsen som avses i 24 § djurskyddslagen skall innehålla

1) verksamhetsidkarens namn, adress och hemort,

2) om verksamhetsidkaren är ett bolag, ett andelslag eller någon annan sammanslutning eller en stiftelse, en kopia av bolagsordningen eller av stadgarna samt ett registerutdrag,

3) den firma som eventuellt kommer att användas i verksamheten,

4) en utredning över den för djurens skötsel ansvariga personens utbildning och övriga erfarenhet som behövs i verksamheten,

5) var verksamheten kommer att bedrivas, verksamhetens art samt när verksamheten är avsedd att inledas,

6) uppgifter om de djurarter och det antal djur som verksamheten gäller eller kommer att gälla,

7) en utredning över de utrymmen som kommer att användas i verksamheten och de anordningar som används eller är avsedda att användas, samt

8) en utredning över hur djurens skötsel är avsedd att ordnas.

Vad som i 1 mom. stadgas om innehållet i anmälan skall i tillämpliga delar iakttas också när de anmälningar om vilka stadgas i 21 och 23 §§ djurskyddslagen görs.

28 §
Anmälan

En anmälan enligt 21, 23 eller 24 § djurskyddslagen skall göras senast 30 dygn innan en ny verksamhet inleds och när verksamheten förändras väsentligt eller avslutas skall anmälan göras senast 14 dygn innan ändringen genomförs.

29 §
Länsstyrelsens anmälningsplikt

Länsstyrelsen skall underrätta kommunalveterinären om sådan verksamhet enligt 21, 23 eller 24 § djurskyddslagen som bedrivs inom kommunens område.

10 kap.

Avlivning av djur

30 §
Allmänna krav

Ett djur får avlivas endast av en person som behärskar avlivning. Den som avlivar ett djur skall ha tillräckliga kunskaper i den avlivningsmetod och avlivningsteknik som tillämpas på djurarten i fråga samt tillräcklig skicklighet i att vidta åtgärden.

Ett djur som skall avlivas skall hållas fast eller dess rörelseförmåga begränsas på något annat lämpligt sätt för att djuret vid avlivningen så långt som möjligt skall skonas från smärta, plåga, lidande, skador och krossår. Före avlivningen får djuret inte hängas upp eller dess ben bindas ihop.

Ett djur skall avlivas så, att det inte åsamkas onödig smärta eller plåga eller onödigt lidande och så, att övriga djur störs så litet som möjligt.

Den som avlivar djuret skall försäkra sig om att djuret har dött innan destruktionen påbörjas eller andra åtgärder vidtas.

31 §
Dränkning eller kvävning

Det är förbjudet att genom dränkning eller kvävning avliva däggdjur, fåglar och reptiler som är vid medvetande.

32 §
Små sällskaps- eller hobbydjur

Hundar och katter samt motsvarande små sällskaps- eller hobbydjur får, om de inte avlivas av en veterinär med lämpligt narkos- eller avlivningsmedel, avlivas endast genom skott i hjärnan eller med en gas som omedelbart leder till medvetslöshet och död. Om djuret avlivas med kolmonoxid, skall gasen vara tillräckligt avkyld och filtrerad och fri från irriterande ämnen.

Utan hinder av 1 mom. får hundvalpar och kattungar samt ungar till motsvarande små sällskaps- eller hobbydjur, när de är yngre än tre dagar, avlivas genom ett så kraftigt slag i huvudet att djuret omedelbart dör.

Under tillsyn av en veterinär får djuren avlivas också på andra sätt än de som nämns i 1 och 2 mom.

33 §
Animalieproduktionsdjur

Ett animalieproduktionsdjur som hör till däggdjuren eller fåglarna får, med undantag för pälsdjur, avlivas endast med skjutvapen, elström eller koldioxid så som närmare bestäms av vederbörande ministerium. Fjäderfän får dessutom avlivas genom att halsen snabbt skärs av med ett vasst instrument.

Pälsdjur som hålls i produktionssyfte får så som närmare bestäms av vederbörande ministerium avlivas endast med elström, kolmonoxid, koldioxid, skjutvapen eller ett mekaniskt instrument som tränger in i hjärnan.

Dagsgamla kycklingar får i kläckeriet avlivas bara med en mekanisk anordning som leder till en snabb död eller med koldioxid. Kläckeriets okläckta ägg skall behandlas med en ovan avsedd mekanisk anordning.

Utöver vad som stadgas i 1-3 mom. får ett djur avlivas av en veterinär med ändamålsenligt narkosmedel. Om det är nödvändigt för att bekämpa eller diagnostisera djursjukdomar, kan ett animalieproduktionsdjur med tillstånd av en veterinär och under hans tillsyn avlivas också med någon annan metod än de som anges i denna paragraf.

34 §
Avlivning i nödfall

I nödfall, för att hindra utdraget lidande för djuret och om metoderna enligt 32 och 33 §§ inte kan användas eller om djuret inte kan fångas in, kan djuret också avlivas på något annat sätt än vad som stadgas ovan, dock så att djuret inte åsamkas onödigt lidande.

35 §
Förflyttning av ett sjukt eller skadat djur som skall avlivas

Ett sjukt eller skadat animalieproduktionsdjur får förflyttas någon annanstans för avlivning eller slakt bara om transporten eller behandlingen inför transporten inte åsamkar djuret extra lidande.

Svårt sjuka eller skadade hästar, nötkreatur eller motsvarande större djur får transporteras annanstans för avlivning eller slakt bara med tillstånd av en veterinär.

11 kap.

Slakt och därtill anslutna åtgärder

36 §
Slakterier och slaktplatser

Slakterier och slaktplatser skall till konstruktionen och utrustningen vara sådana samt verksamheten vid dem skall ordnas så, att djuren inte åsamkas onödig uppskärrning, smärta eller plåga.

I slakteriet eller på slaktplatsen skall finnas ändamålsenliga och tillräckliga utrymmen för förvaring av djur. Utrymmena skall erbjuda ett tillräckligt skydd mot ogynnsamma väderleksförhållanden samt mot oskälig köld, värme och fukt, och de skall innehålla tillräckligt med bås, kättar samt andra förvaringsplatser för djur.

37 §
Förvaring av slaktdjur

Ett djur som hämtats till slakt och som inte slaktas omedelbart skall genast föras till ett förvaringsutrymme om inte djuret kan förvaras på behörigt sätt i transportmedlet.

Djur som på grund av sin art, sitt kön, sitt ursprung eller sin ålder är fientligt inställda till varandra eller kan tänkas skada varandra skall förvaras skilda från varandra.

38 §
Skötsel av slaktdjur

Djur som förvaras i väntan på slakt, med undantag av fjäderfän, skall hela tiden ha tillgång till dricksvatten.

Om djuren inte slaktas inom tolv timmar från att de anlänt till slakteriet eller slaktplatsen, skall de ges en tillräcklig mängd föda efter ankomsten, och därefter skall djuren utfodras med för djurarten lämpliga mellanrum samt mjölkas vid behov.

Slaktdjurens kondition och hälsotillstånd samt välbefinnande skall kontrolleras dagligen morgon och kväll och vid behov oftare.

39 §
Djur som måste slaktas i brådskande ordning

Djur som är påfallande sjuka, skadade eller sårade samt djur som inte är avvänjda skall slaktas omedelbart, dock senast under de två timmar som följer efter ankomsten till slakteriet eller slaktplatsen. Före slakten skall de ovan avsedda djuren förvaras åtskils från andra djur.

Djur som ankommer till ett slakteri i bur, låda eller motsvarande transportemballage skall slaktas så snart som möjligt efter ankomsten.

40 §
Förvaring av djur vid slaktning

Under slakten skall det tillses att djur inte behöver vänta i det rum eller på den plats där slakten utförs.

41 §
Slaktarens behörighet och behörigheten hos personal som vidtar åtgärder vilka föregår slakten

Personal som sköter och hanterar djur som skall slaktas samt bedövar djur och tappar av blod skall ha tillräckliga kunskaper och färdigheter för att vidta åtgärderna på behörigt sätt.

Yrkesmässig slakt får utföras bara av personer som fyllt 18 år och som är förfarna i eller har undervisats i sådan.

Obehöriga får inte närvara vid slakten.

42 §
Bedövning

Vid slakt skall djuret före blodavtappningen bedövas snabbt, effektivt och för tillräckligt lång tid. Fjäderfän får dock slaktas genom att halsen snabbt skärs av med ett vasst instrument.

Ett djur som skall bedövas skall hållas fast eller dess rörelseförmåga begränsas på något annat lämpligt sätt för att djuret vid bedövningen så långt som möjligt skall skonas från smärta, plåga, lidande, skador och krossår. Ett djur som skall bedövas får inte hängas upp före bedövningen, och dess ben får inte bindas. Fjäderfän samt kaniner får dock hängas upp inför bedövningen, om bedövningen kan utföras på behörigt sätt och utan dröjsmål.

Bedövningen skall företas beroende på djurart så som vederbörande ministerium närmare bestämmer, genom en mekanisk anordning som tränger in i djurets hjärna, genom att omedelbart bedövande elström eller gas används, genom att djuret slås i huvudet med ett lämpligt tillhygge eller genom skott i huvudet.

43 §
Redskap och anordningar för bedövning

De redskap och anordningar som används för bedövning skall vara lämpliga för ändamålet och funktionsdugliga. För säkerställande av funktionsdugligheten skall redskapen och anordningarna kontrolleras och underhållas regelbundet.

44 §
Blodavtappning

Blodavtappningen ur ett bedövat djur skall inledas omedelbart efter bedövningen. Blodflödet skall vara snabbt, rikligt och fullständigt så, att djuret inte hinner återfå medvetandet.

Djuret får inte utsättas för andra åtgärder förrän det har dött.

12 kap.

Slaktmetoder som används på religiösa grunder

45 §
Allmänna bestämmelser

Utan hinder av vad som i 42 § 1 mom. stadgas om bedövning av djur före blodavtappningen får blodavtappningen ur djur, när religiösa skäl förutsätter detta, inledas samtidigt som bedövningen sker, varvid stadgandena i detta kapitel skall iakttas.

Ett djur får slaktas så som stadgas i detta kapitel bara i slakterier eller på slaktplatser och i närvaro av inrättningens besiktningsveterinär.

46 §
Begränsning av djurets rörelseförmåga

Nötkreaturens rörelseförmåga skall begränsas med hjälp av mekaniska anordningar som konstruerats så, att djuren så långt som möjligt skonas från smärta, plåga, lidande, skada och krossår. I övrigt skall vid begränsande av djurens rörelseförmåga iakttas vad som stadgas i 42 § 2 mom.

47 §
Bedövning

Djur skall bedövas med ett lämpligt bedövningsredskap som avses i 42 § 3 mom., samtidigt som halsådrorna skärs av. Fjäderfän får dock slaktas genom att halsen snabbt skärs av med ett vasst instrument.

48 §
Avskärning av halsådrorna

Avskärandet av halsådrorna får utföras av en person som är förfaren i detta och som det religiösa samfundet i fråga godkänner.

Halsådrorna skall skäras av så snabbt som möjligt med ett vasst instrument som är lämpligt för ändamålet.

13 kap.

Särskilda stadganden

49 §
Behörighet att meddela föreskrifter

Vederbörande ministerium kan meddela närmare föreskrifter om de stadganden i denna förordning som gäller förvaringsutrymmen för djur, uppfödning utomhus, skötsel, behandling, hantering och uppbindning av djur, åtgärder som vidtas på djur, avel, yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- eller hobbydjur, avlivning av djur, behörigheten hos personer som utför slakt och vidtar åtgärder vilka föregår slakten, behandlingsutrymmena för djur i slakterier och på slaktplatser samt slakt och därtill anslutna åtgärder.

50 §
Ikraftträdelse- och övergångsstadganden

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1996. Om tidpunkten för när 20 § skall träda i kraft stadgas dock särskilt.

Med avvikelse från vad som stadgas i 1 mom. tillämpas förordningens 18 § 1 mom. från den 1 januari 1998 samt 17 § 2 och 3 mom. och 18 § 3 mom. från det att tio år förflutit efter att förordningen trätt i kraft.

Om hur en anmälan om verksamhet enligt 21 § 2 mom., 23 § 1 mom. eller 24 § 1 mom. djurskyddslagen som bedrivs när lagen träder i kraft skall göras stadgas i 67 § djurskyddslagen.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Helsingfors den 7 juni 1996

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Jord- och skogsbruksminister
Kalevi Hemilä

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.