1710/1995

Given i Helsingfors den 22 december 1995

Terrängtrafiklag

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden

1 §
Syfte

Syftet med denna lag är att förebygga men och olägenheter som användningen av motordrivna fordon i terräng och på snöskoterleder kan orsaka naturen eller den övriga miljön, naturnäringarna eller allmänt rekreationsbruk eller något annat allmänt eller enskilt intresse samt att främja trafiksäkerheten.

Vid förebyggande av men och olägenheter och vid främjande av trafiksäkerheten skall även iakttas vad som stadgas på något annat ställe i lag.

2 §
Begränsning av tillämpningsområdet

Denna lag tillämpas på användning av motordrivna fordon i terrängen och på snöskoterleder.

Denna lag gäller inte luftfartyg, fartyg eller båtar.

3 §
Definitioner

I denna lag avses med

1) motordrivet fordon ett fortskaffningsmedel som rör sig med maskinkraft och som färdas på marken eller på isen eller som vid färden har kontakt med marken eller med isen och som inte färdas på skenor, och med

2) terräng markområden och isbelagda vattenområden som inte är vägar och som inte är avsedda för motorfordons-, spår- eller lufttrafik.

2 kap.

Förebyggande av men och olägenheter av terrängtrafik

4 §
Rätt att färdas i terrängen

Det är förbjudet att utan markägarens eller markinnehavarens tillstånd färdas med, stanna eller parkera motordrivna fordon på markområden i terräng.

Tillstånd behövs dock inte för

1) polisens, tullverkets eller gränsbevakningsväsendets tjänsteuppdrag, sjuktransporter eller brand- och räddningsväsendets upp-gifter,

2) andra än i 1 punkten nämnda tjänsteuppdrag eller servicearbeten på anläggningar för energi- eller telekommunikation eller för sådan körning i samband med dessa uppdrag eller arbeten som sker under den tid marken är snötäckt eller i snöfri terräng av särskilt viktiga orsaker,

3) arbeten i anslutning till renskötseln inom det i renskötsellagen (848/90) angivna renskötselområdet under den tid marken är snötäckt eller för sådan körning i snöfri terräng som sker för utförande av nödvändiga uppgifter i anslutning till renskötseln,

4) körningar som behövs för fiske och som under den tid marken är snötäckt företas med snöskoter av någon som får en betydande del av sin utkomst av fisket,

5) körning för service- och reparationsarbeten på maskiner som används i yrkesmässigt skogsbruksarbete, under den tid marken är snötäckt,

6) körningar som är nödvändiga på grund av svåra vägförhållanden och den stadigvarande bostadens läge,

7) svårt rörelsehindrade och deras följeslagare som rör sig i terrängen, eller för

8) motordrivna fordon att stanna och parkera utanför en tätort i omedelbar närhet av en väg, om detta är nödvändigt för att parkeringen skall kunna ske tryggt och det inte medför oskälig olägenhet för områdets ägare eller innehavare.

Var och en har rätt att färdas på isbelagda vattenområden så som stadgas i 1 kap. 24 § vattenlagen (264/61), om inte något annat följer av stadgandena i denna lag. Om någon för att färdas eller för att utöva någon verksamhet behöver tillstånd av vattenområdets ägare eller innehavare, kan tillstånd på ett samfällt vattenområdes okonstituerade delägarlags vägnar beviljas också av styrelsen för vattenområdets fiskelag. Om det är fråga om ett allmänt vattenområde fattas beslutet om tillstånd av den myndighet eller statliga inrättning i vars besittning området är.

5 §
Användning av motordrivna fordon i terräng

När ett motordrivet fordon förs utanför väg skall iakttas den omsorg och försiktighet som omständigheterna kräver för undvikande av fara och skada.

Ett motordrivet fordon skall i terräng användas så att skador på och olägenheter för naturen och den övriga miljön, fastigheter och naturnäringar undviks samt så att bosättningen och den övriga miljön inte störs i onödan.

6 §
Åldersgräns

Motordrivna fordon får i terräng framföras av personer som fyllt 15 år.

Åldersbegränsningen i 1 mom. gäller inte förare av motordrivna fordon vid körning enbart på arbetsplats-, fabriks-, hamn-, lager- eller tävlingsområden som är avstängda för allmän trafik eller på andra liknande områden.

Ett motordrivet fordon får inte för körning på andra områden än sådana som avses i 2 mom. överlåtas att föras av någon som inte har fyllt 15 år.

7 §
Förbud och begränsningar som gäller fordonstyp

Om användningen i terräng av ett motordrivet fordon av viss typ medför särskilt betydande men för naturen eller den övriga miljön, för naturnäringar eller allmän rekreation eller för något annat allmänt intresse, kan statsrådet förbjuda eller begränsa användningen i terräng av denna fordonstyp.

8 §
Regionala förbud och begränsningar

En regional miljöcentral kan för att förebygga men och olägenheter som avses i 1 § förbjuda eller begränsa användningen av motordrivna fordon inom ett visst markområde eller isbelagt vattenområde för annan trafik än sådan som nämns i 4 § 2 mom. 1 eller 2 punkten. Förbudet eller begränsningen gäller en viss tid eller tills vidare.

Förbud eller begränsningar, med undantag för hastighetsbegränsningar, gäller inte körning som avses i 4 § 2 mom 3-6 punkten, om inte den regionala miljöcentralen av särskilt vägande skäl bestämmer något annat.

Den regionala miljöcentralen kan i sitt beslut enligt 1 mom. bestämma att hastighetsbegränsningen i terräng skall vara lägre än den allmänna hastighetsbegränsning som stadgas med stöd av 29 §.

9 §
Behandling av förbuds- och begränsningsärenden

En framställan om att regionala förbud eller begränsningar skall utfärdas kan göras av kommunen eller en medlem i kommunen, av ett renbeteslag eller av en myndighet, ett samfund eller en markägare som berörs av saken. Utfärdandet av förbud eller begränsningar kan också anhängiggöras av den regionala miljöcentralen.

Den regionala miljöcentralen skall innan ett förbud eller en begränsning utfärdas höra den kommun inom vars område förbudet eller begränsningen kommer att gälla samt ge de myndigheter, samfund, markägare och andra som berörs av saken möjlighet att bli hörda.

Utfärdas ett förbud eller en begränsning på framställan av en kommun, skall förbudet eller begränsningen utformas enligt framställningen, om det inte är nödvändigt att avvika från den med hänsyn till ett opartiskt bemötande av medborgarna eller regional enhetlighet eller av någon annan särskild orsak.

10 §
Ikraftträdande av förbud och begränsningar

Den regionala miljöcentralen kan förordna att ett förbud eller en begränsning, trots att ändring har sökts, träder i kraft så som har bestämts i beslutet, efter det att beslutet har tillkännagivits. Besvärsinstansen kan dock förbjuda verkställigheten av beslutet.

11 §
Utmärkning av förbud eller begränsningar

Regionala förbud eller begränsningar skall utmärkas på det område som de gäller eller i dess närhet. Den regionala miljöcentralen skall i sitt beslut om förbud eller begränsning bestämma om utmärkningen. Om det i beslutet inte bestäms annat beträffande utmärkningen, är det den regionala miljöcentralen som ansvarar för utmärkningen av förbudet eller begränsningen. Skyldig att utmärka förbud eller begränsningar på statens markområden eller isbelagda vattenområden är dock den myndighet i vars besittning området är. Om ett förbud eller en begränsning har utfärdats enbart för att skydda ett enskilt intresse, är det sökanden som ansvarar för utmärkningen.

Märken som utvisar förbud eller begränsningar får oberoende av samtycke placeras på ett område som någon annan äger eller innehar, om ägaren eller innehavaren inte åsamkas nämnvärd olägenhet av märkena.

12 §
Ändring av beslut

Den regionala miljöcentralen kan ändra ett beslut som meddelats med stöd av 8 §, om de förhållanden som rådde när beslutet fattades väsentligt har förändrats eller om grunderna för beslutet senare konstateras ha avvikt väsentligt från vad som förutsattes när beslutet gavs. Härvid skall 9-11 §§ iakttas i tillämpliga delar.

3 kap.

Snöskoterleder

13 §
Snöskoterled

En allmän rätt att under den tid marken är snötäckt köra med snöskoter längs en led som avskilts från terrängen genom utmärkning (snöskoterled) kan grundas så som denna lag stadgar.

En snöskoterled är en i 2 § vägtrafiklagen definierad väg, som är avsedd för snöskotertrafik. Till en snöskoterled kan även höra sådana rastområden för vilka det finns ett permanent behov och serviceområden för leden.

Om anläggande och indragning av snöskoterleder på skyddsområden som enligt lagen om naturskydd (71/23) tillhör staten beslutar Forststyrelsen eller skogsforskningsinstitutet, beroende på besittningsförhållandet. I stället för stadgandena i detta kapitel, med undantag för 20 och 21 §§, tillämpas på dessa leder de villkor som föreskrivs i beslut av Forststyrelsen eller skogsforskningsinstitutet. Om en snöskoterled anläggs på ett enskilt naturskyddsområde tillämpas vad lagen om naturskydd stadgar om inrättande av dessa områden.

Inom ett ödemarksområde som avses i ödemarkslagen (62/91) kan en snöskoterled anläggas genom ett beslut i underhålls- och dispositionsplanen för området.

14 §
Ansvarig för en led

Ansvarig för en led kan vara en kommun, en samkommun, staten eller ett samfund eller en näringsidkare.

Den som ansvarar för leden godkänns av kommunens miljövårdsnämnd i samband med beslutet om planen för snöskoterleden. För byte av ansvarig för leden behövs godkännande av kommunens miljövårdsnämnd.

15 §
Plan för snöskoterled

Den som vill anlägga en snöskoterled skall göra upp en plan för leden, vilken godkänns genom beslut av kommunens miljövårdsnämnd.

I planen för leden skall ledens sträckning och de rast- och serviceområden som hör till leden anges så att de vid behov kan utmärkas i terrängen på basis av planen. I planen skall också nämnas genom vilka fastigheter leden planeras bli dragen.

16 §
Anläggande av snöskoterled

Snöskoterleden anläggs på basis av den plan för leden som vunnit laga kraft, antingen vid en ledförrättning eller genom ett skriftligt avtal mellan markägaren och den som ansvarar för leden.

En snöskoterled får inte anläggas, om dess användning medför avsevärda olägenheter för naturen eller den övriga miljön, naturnäringarna, jord- och skogsbruket, allmänt rekreationsbruk eller något annat allmänt eller enskilt intresse.

Snöskoterleden kan anläggas oberoende av om ägaren eller innehavaren av markområdet eller vattenområdet har givit sitt samtycke, om leden är nödvändig för att skapa en allmän trafikförbindelse eller med tanke på allmänt rekreationsbruk och den inte medför avsevärda olägenheter för ägaren eller innehavaren av markområdet eller för renskötseln.

Skadan och men som en snöskoterled åsamkar en fastighet, ägaren eller innehavaren av ett markområde, renskötseln och det yrkesmässiga fisket skall ersättas av den som ansvarar för leden.

17 §
Ledförrättning

Den som ansvarar för leden skall ansöka om ledförrättning hos lantmäteribyrån inom ett år från det planen för leden har godkänts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

Vid ledförrättningar som hålls för anläggande av snöskoterleder skall i tillämpliga delar iakttas vad 5-8 §§ lagen om friluftsliv ( 606/73) stadgar om ansökan om friluftsledsförrättning, kostnader, förrättningsmän, förrättningens gång samt ersättningar, om inte något annat följer av denna lag.

Om annat förfarande vid en ledförrättning,om sökande av ändring i ett beslut eller en åtgärd i samband med förrättningen samt om anteckning i fastighetsregistret gäller i tillämpliga delar vad lagen om enskilda vägar (358/62) stadgar i fråga om vägförrättningar, såvida inte något annat följer av denna lag.

18 §
Införande av avtalsbaserade leder i fastighetsregistret

En snöskoterled som baserar sig på ett avtal och som är avsedd att vara permanent skall införas i fastighetsregistret under respektive fastighet, om den som ansvarar för leden så önskar. En ledförrättning som baserar sig på avtal skall enligt 17 § om ledförrättning utföras för att fastslå ledens sträckning för att bestämma de ersättningar som avses i 16 § 4 mom. samt för behandling av sådana ärenden som avtalet ger anledning till.

19 §
Ibruktagande av led

När planen för en led har vunnit laga kraft, ersättningar betalts och leden utmärkts i terrängen, kan leden tas i allmänt bruk.

Den som ansvarar för leden har rätt att avlägsna träd, buskar och andra mindre naturhinder som medför olägenhet för körning längs leden. Den som ansvarar för leden skall vid behov i ledstängsel göra och hålla i skick sådana portar, grindar eller andra anordningar att leden inte är till men för ett ändamålsenligt nyttjande av fastigheten eller för renskötseln.

20 §
Uppgifter och skyldigheter för den som ansvarar för en led

Den som ansvarar för en snöskoterled skall se till att leden varje år då den tas i bruk är farbar och att det därvid längs leden placeras ut vägmärken som anger ledens sträckning och platser som innebär väsentlig fara för trafiken samt andra nödvändiga vägmärken.

21 §
Ansvar för skador

Den som ansvarar för leden är inte skyldig att ersätta den som använder leden eller tredje part för skador som åsamkats dem då de använt leden, om inte skadan har berott på vårdslöshet eller uppsåt av den som upprätthåller leden. Ersättningen för skador fastställs med iakttagande i tillämpliga delar av stadgandena i skadeståndslagen (412/74).

Om ersättningar som fastställs vid ledförrättningen stadgas i 16 § 4 mom och 17 § 2 mom.

Beträffande miljöskador föranledda av att en led upprätthålls gäller dock lagen om ersättning för miljöskador (737/94).

22 §
Flyttning av led

Om bestående flyttning av en snöskoterled gäller i tillämpliga delar vad som stadgas om anläggande av en led.

Kommunens miljövårdsnämnd kan ge tillstånd att tillfälligt eller i mindre omfattning ändra ledens sträckning i terrängen, om markägaren eller markinnehavaren ger sitt samtycke.

23 §
Indragning av led

En snöskoterled dras in på anmälan av den som ansvarar för leden. Kommunens miljövårdsnämnd kan dra in en snöskoterled eller en del av den också om det till följd av ändrade förhållanden inte längre finns ett allmänt behov av leden eller någon del av den eller om det framkommer andra särskilda skäl. I beslutet om indragning av leden kan fastställas vilka åtgärder indragningen av leden förutsätter.

Kommunen skall göra anmälan om indragningen av leden eller en del av den till fastighetsregisterföraren, som skall se till att behövliga anteckningar om indragningen görs i fastighetsregistret.

24 §
Körning på skogsväg

Körning med snöskoter på skogsväg är tillåten under den tid marken är snötäckt, om väghållaren har stängt av vägen för trafik med andra motordrivna fordon än snöskotrar.

En skogsväg kan stängas av utan hinder av 96 § lagen om enskilda vägar. Om det för inrättande av skogsvägen har beviljats eller om det för underhåll av den beviljas statligt eller kommunalt bidrag enligt nämnda lag, kan vägen stängas av endast om kommunen har godkänt avstängningen.

På en avstängd skogsväg kan en snöskoterled anläggas.

4 kap.

Straffstadganden

25 §
Terrängtrafikförseelse

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1) bryter mot stadgandena i 4 § om körande med samt stannande och parkering av motordrivna fordon i terrängen,

2) bryter mot omsorgsplikten enligt 5 § 2 mom. så att gärningen är ägnad att medföra uppenbar skada på eller olägenhet för naturen, den övriga miljön, en fastighet eller en naturnäring eller att orsaka avsevärd störning för bosättningen,

3) i strid med 6 § överlåter ett motordrivet fordon att framföras av en person som inte fyllt 15 år,

4) använder ett motordrivet fordon i terrängen i strid med statsrådets förbud eller begränsning enligt 7 § eller den regionala miljöcentralens förbud eller begränsning enligt 8 §,

5) överskrider den med stöd av 29 § fastställda allmänna hastighetsbegränsningen i terrängen,

6) bryter mot stadgandena i 30 § om tillstånd för tävlingar och övningar, eller

7) inte iakttar ett stopptecken enligt 33 §,

skall för terrängtrafikförseelse dömas till böter, om inte strängare straff stadgas i någon annan lag eller om inte något annat följer av 26 §.

26 §
Olovligt stannande och olovlig parkering av fordon

För olovligt stannande eller olovlig parkering av ett motordrivet fordon enligt 4 § 1 mom. på annans mark kan parkeringsbot föreläggas enligt lagen om parkeringsbot (248/70).

Om den olovliga parkeringen medför betydande olägenhet för naturen eller den övriga miljön, för en naturnäring eller för allmänt rekreationsbruk eller för något annat allmänt intresse, eller oskälig olägenhet för markägaren eller markinnehavaren, utdöms straff enligt 25 § 1 mom.

27 §
Åtalsrätt

Allmänna åklagaren får inte väcka åtal för en i 25 § 1 eller 2 punkten nämnd gärning, genom vilken endast en enskilds intresse eller rätt har kränkts, om inte målsäganden anmäler den till åtal.

5 kap.

Särskilda stadganden

28 §
Specialtillstånd av en regional miljöcentral

En regional miljöcentral kan på ansökan bevilja den vars rörelseförmåga på grund av ålder, skada eller sjukdom är begränsad, tillstånd att avvika från förbud eller begränsningar enligt 4 eller 8 §.

29 §
Allmän hastighetsbegränsning

Om allmän hastighetsbegränsning i terräng stadgas i förordning. Den allmänna hastighetsbegränsningen gäller inte tävlingar eller övningar enligt 30 § eller i 6 § 2 mom. avsedda områden som är avstängda för allmän trafik.

Föraren av ett utryckningsfordon, eller ett fordon som används för övervakning av terrängtrafik får överskrida den i 1 mom. avsedda högsta tillåtna hastigheten, om uppgiftens brådskande natur oundgängligen kräver det.

30 §
Tillstånd till tävlingar och övningar

För anordnande av återkommande eller fortgående tävlingar eller övningar med motordrivna fordon i samma terräng skall, utöver vad andra lagar stadgar om tillstånd och samtycke, ansökas om tillstånd av kommunens miljövårdsnämnd. Tillstånd behövs dock inte för ett område som i stads- eller byggnadsplan har reserverats för ändamålet eller för ett område som har beviljats miljötillstånd enligt lagen om miljötillståndsförfarande (735/91).

Tillstånd skall ansökas också för anordnande av ett enstaka evenemang, om detta kan väntas medföra avsevärda men för naturen, den övriga miljön, bosättningen, allmänt rekreationsbruk, fisket eller något annat allmänt eller enskilt intresse. Miljövårdsnämndens tillstånd behövs dock inte för övningar som genomförs av polisen, av myndigheter inom brand- och räddningsväsendet eller av försvarsmakten.

Förutsättningar för att tillstånd enligt denna paragraf skall beviljas är att evenemanget uppfyller tillräckliga säkerhetskrav och inte medför oskäligt men för naturen eller den övriga miljön, för fisket, bosättningen, allmänt rekreationsbruk eller något annat allmänt intresse, samt att områdets ägare eller innehavare har givit skriftligt tillstånd till verksamheten.

31 §
Sökande av ändring

Vid besvär över tillstånd enligt 30 § tillämpas lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

32 §
Tillsyn

Verkställigheten av denna lag och den högsta tillsynen över att den iakttas ankommer på miljöministeriet. Den allmänna tillsynen i fråga om denna lag och de stadganden och bestämmelser som utfärdats med stöd av den utövas av den regionala miljöcentralen inom dess verksamhetsområde och i kommunerna av kommunens miljövårdsnämnd.

Användningen av motordrivna fordon i terräng övervakas av polisen, tullverket och gränsbevakningsväsendet.

Forststyrelsen och Skogsforskningsinstitutet övervakar på den mark som de innehar användningen av motordrivna fordon i terrängen.

33 §
Skyldighet att stanna

Föraren av ett motordrivet fordon skall omedelbart stanna på tecken av polis-, tull- eller gränsbevakningsman som bär uniform eller ett synligt tjänstemärke eller på tecken av sådan tjänsteman vid Forststyrelsen eller Skogsforskningsinstitutet som har polisbefogenheter.

34 §
Rätt att avbryta tillståndspliktig verksamhet

Polisen kan avbryta ett evenemang som avses i 30 §, om tillstånd som har vunnit laga kraft inte har erhållits för det.

35 §
Närmare stadganden

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

36 §
Miljöministeriets anvisningar

Miljöministeriet meddelar vid behov anvisningar om utfärdande och utmärkning av förbud och begränsningar som gäller användningen av motordrivna fordon i terräng, om snöskoterleder och planeringen av dem samt om annat förebyggande av men och olägenheter som användningen av motordrivna fordon orsakar naturen eller den övriga miljön, allmänt rekreationsbruk eller naturnäringar.

37 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Genom denna lag upphävs terrängtrafiklagen av den 12 april 1991 (670/91) jämte ändringar. Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

38 §
Övergångsstadgande

Förbud eller begränsningar som länsstyrelsen eller den regionala miljöcentralen har utfärdat med stöd av den i 37 § 2 mom. upphävda lagen eller motsvarande tidigare lag gäller under den tid som nämns i beslutet om förbudet eller begränsningen, om inte beslutet ändras eller upphävs med stöd av denna lag.

RP 163/95
MiUB 8/95
RSv 153/95

Helsingfors den 22 december 1995

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Miljöminister
Pekka Haavisto

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.