1557/1995

Given i Helsingfors den 18 december 1995

Lag om skatteförvaltningen

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden

1 §
Skatteförvaltningen

För beskattningen finns under finansministeriet en skatteförvaltning som består av skattestyrelsen och länsskatteverken. Skatteförvaltningen kan också omfatta andra enheter enligt vad som stadgas särskilt.

Skatteförvaltningen leds av skattestyrelsen. För beskattningens regionalförvaltning finns länsskatteverk med länen som tjänsteområden. Skattestyrelsen kan bestämma att två eller flera län har ett gemensamt länsskatteverk.

Ett länsskatteverk består av skattebyråer och andra enheter. För skatterättelsenämnden finns vid länsskatteverket skattedistrikt, till vilka hör en eller flera kommuner, enligt vad länsskatteverket bestämmer. I varje skattedistrikt finns också en skattebyrå.

2 §
Skatteförvaltningens uppgifter

Skatteförvaltningen skall verkställa beskattningen, uppbära och driva in skatter och avgifter, utöva skattekontroll samt ordna med bevakning av skattetagarnas rätt enligt vad som stadgas särskilt.

Skattestyrelsen skall då den leder skatteförvaltningens verksamhet främja en riktig och enhetlig beskattning samt utveckla skatteförvaltningens serviceförmåga.

Skatteförvaltningen skall fullgöra de utrednings-, försöks-, uppföljnings- och planeringsuppgifter samt de andra åligganden som finansministeriet tilldelar den eller som särskilt stadgas eller bestäms för den.

3 §
Skattestyrelsens direktion

Vid skattestyrelsen finns en direktion, om vars uppgifter, sammansättning och tillsättning stadgas genom förordning.

2 kap.

Stadganden om skatteförvaltningsmyndigheterna

4 §
Skatterättelsenämnden och dess sammansättning

I varje skattedistrikt finns en skatterättelsenämnd, som kan arbeta uppdelad på sektioner.

Skatterättelsenämnden har en ordförande och minst två andra medlemmar från varje kommun som hör till skattedistriktet, enligt vad länsskatteverket bestämmer efter att ha hört berörda kommuner.

Ordförande i nämnden och ordförandens ställföreträdare vid förfall för honom är en av länsskatteverket förordnad tjänsteman inom skatteförvaltningen. Kommunfullmäktige väljer för fyra kalenderår i sänder de övriga medlemmarna i nämnden, med undantag av ordföranden, samt suppleanter för dem.

Medlemmarna väljs med iakttagande av vad kommunallagen (365/95) stadgar om val av kommunens förtroendevalda. De olika skattebetalargrupperna skall om möjligt vara företrädda i nämnden. När medlemmarna i nämnden väljs skall dessutom i tillämpliga delar iakttas vad kommunallagen stadgar om gemensamma organ.

När det gäller skatterättelsenämndens medlemmar skall också annars i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas om kommunens förtroendevalda.

Om förfarandet i skatterättelsenämnden stadgas närmare genom förordning.

5 §
Bevakning av skattetagarnas rätt

Statens, kommunens, församlingens och folkpensionsanstaltens rätt vid beskattningen och vid ändringssökande i den bevakas av skatteombudet som förordnas av länsskatteverket och kommunen, varom stadgas närmare genom förordning.

6 §
Ändringssökande i vissa fall

Skattestyrelsen har rätt att på statens vägnar söka ändring i skatte- och rättskipningsmyndigheternas beslut om skatter som hör till skatteförvaltningens verksamhetsområde.

Om skattestyrelsen vill använda sig av sin rätt enligt 1 mom. skall den om detta underrätta den lägre skattemyndighet som har rätt att söka ändring och som därefter inte får föra talan i samma sak.

7 §
Anmälan om skattebrott och bokföringsbrott till åklagaren och förande av talan

Då det är fråga om skatter och avgifter om vilka stadgas närmare genom förordning, har skattestyrelsen och länsskatteverket rätt att på statens vägnar för väckande av talan anmäla skattebrott till åklagaren och att genom ombud föra statens talan i mål som gäller åtal eller skadestånd på grund av sådana brott. Samma rätt har på kommunens vägnar kommunstyrelsen i mål som gäller kommunalskatt.

Skattestyrelsen och länsskatteverket har dessutom rätt att anmäla uppdagade bokföringsbrott till åklagaren för väckande av åtal och att genom ombud föra statens talan i målet.

Vill skattestyrelsen använda sig av den rätt som nämns i 1 och 2 mom., skall den om detta underrätta länsskatteverket, vilket då inte får föra talan i samma mål.

8 §
Förande av talan i vissa fall

Vid en sådan rättegång rörande skatter och försäkringspremier, som inte gäller ändringssökande i beskattningen, får skattestyrelsen och länsskatteverket vid sidan av statens rätt bevaka också berörda kommuners och församlingars samt folkpensionsanstaltens rätt, om dessa skattetagare inte själva gör det.

3 kap.

Stadganden om skatteförvaltningens tjänstemän

9 §
Begränsningar i fråga om bisysslor

Skattestyrelsen kan meddela föreskrifter som begränsar rätten för skatteförvaltningens tjänstemän att höra till styrelsen eller förvaltningen för eller vara revisor i samfund som är skattskyldiga gentemot staten eller att idka rörelse eller utöva yrke eller att vid sidan av sin tjänst vara ombud för skattskyldiga eller biträde eller sakkunnig i beskattnings- eller bokföringsärenden eller i mål som är anhängiga vid domstol.

10 §
Betalning av konkursförvaltningsarvode till staten

Om en tjänsteman vid skatteförvaltningen i samband med ett specialindrivningsärende som avses i 27 a § lagen om skatteuppbörd har förordnats delta i en konkursförvaltning eller fullgöra någon annan uppgift i en konkurs, skall arvodet för detta och för uppdrag i anslutning därtill samt för andra specialindrivningsuppdrag betalas till staten, dock endast till den del arvodet har betalts för ett uppdrag som tjänstemannen har skött under den tid han varit anställd inom skatteförvaltningen.

4 kap.

Beskattningskostnader

11 §
Beskattningskostnader och deras fördelning

Kostnaderna för beskattningen betalas av staten. Dessa kostnader är sådana skatteförvaltningsutgifter som fastställs i den ordinarie statsbudgeten och justeras på grundvalen av bokslutet för det föregående året. Vid beräkningen av kostnaderna beaktas även de skatteförvaltningsutgifter som har finansierats med andra anslag i statsbudgeten än anslagen för skatteförvaltningen.

Av de årliga kostnader som avses i 1 mom. uppbär staten hos kommunerna sammanlagt 30,8 procent, hos den evangelisk-lutherska kyrkans församlingar sammanlagt 4,7 procent och hos folkpensionsanstalten 8,4 procent.

Av kommunernas årliga beskattningskostnader svarar de enskilda kommunerna för ett belopp som fås genom multiplikation av

1) kommunernas proportionella andel av antalet kommunala skattören i hela landet enligt antalet påförda skattören vid den kommunalbeskattning som verkställts under det föregående året med talet 0,3 och

2) den proportionella andel som kommunens invånarantal vid föregående årsskifte utgör av invånarantalet i hela landet med talet 0,7

samt multiplikation av den andel av beskattningskostnaderna som kommunerna tillsammans skall betala, sedan den nämnda andelen har bestämts enligt 2 mom., med summan av de tal som fåtts på detta sätt.

Av de årliga kostnaderna för församlingarna inom den evangelisk-lutherska kyrkan svarar de enskilda församlingarna för ett belopp som fås genom multiplikation av

1) den proportionella andel som församlingens kyrkliga skattören utgör av antalet kyrkliga skattören i hela landet enligt antalet påförda skattören vid den kommunalbeskattning som verkställts under det föregående året med talet 0,3 och

2) den proportionella andel som antalet i kyrkböckerna för föregående årsskifte såsom närvarande antecknade medlemmar i församlingen utgör av antalet såsom närvarande antecknade medlemmar i den evangelisk-lutherska kyrkan, med talet 0,7

samt multiplikation av den andel av beskattningskostnaderna som församlingarna tillsammans skall betala, sedan den nämnda andelen har bestämts så som stadgas i 2 mom., med summan av de tal som fåtts på detta sätt.

Om en kommuns andel av kostnaderna stiger till ett högre belopp än 0,28 penni för varje skattöre som påförts vid den kommunalbeskattning som verkställts det föregående året, svarar staten för denna del av andelen.

12 §
Uppbörd av beskattningskostnader

Om uppbörd till staten av kostnadsandelar som avses i 11 § stadgas genom förordning.

Om andra skattetagare än staten inte nöjer sig med sin andel av kostnaderna, skall de hos skattestyrelsen yrka på rättelse av beslutet om att uppbära kostnaderna till staten. Över skattestyrelsens beslut på rättelseyrkandet får besvär anföras enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

5 kap.

Särskilda stadganden

13 §
Överföring av beskattningsbehörighet

Med avvikelse från vad som stadgas annanstans i lag om det länsskatteverk och den skatterättelsenämnd som är behöriga vid beskattningen, kan skattestyrelsen förordna att ett annat länsskatteverk och en annan skatterättelsenämnd, i den omfattning som skattestyrelsen bestämmer, skall vara behöriga beskattningsmyndigheter.

Skattestyrelsens förordnande enligt 1 mom. kan gälla

1) försäkringsanstalter, kreditinstitut, finansiella institut och pensionsanstalter,

2) företag och sådana till en koncern hörande företag, vilkas omsättning eller i koncernbokslutet uträknade omsättning överstiger en genom förordning fastställd gräns, samt dessa företags delägare, [ Den märkta texten har rättat (1996), Originaltexten lydde: samt dessa företags kunder, ]

3) enskilda skattskyldiga vilkas beskattning förutsätter särskild sakkunskap, samt

4) andra enskilda skattskyldiga, om deras rätt till en opartisk beskattning kan äventyras hos det behöriga länsskatteverket.

I de fall som avses i 2 mom. 3 och 4 punkten kan skattestyrelsen av särskilda skäl, i den omfattning som den bestämmer, själv överta avgörandet av ett ärende.

Behörig länsrätt i de ärenden som avses ovan i denna paragraf är den länsrätt till vars domkrets den av skattestyrelsen förordnade skatterättelsenämnden hör. I fråga om förfarande vid rättelseyrkande och ändringssökande skall iakttas vad som stadgas annanstans i lag.

14 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Genom denna lag upphävs lagen den 1 februari 1991 om skatteförvaltningen (188/91) jämte ändringar.

De stadganden i 5 a § i den genom denna lag upphävda lagen om skatteförvaltningen som gäller rätt att lämna uppgifter på eget initiativ tillämpas dock högst till utgången av 1996.

15 §
Övergångsstadgande

Vad som i någon annan lag stadgats om stats- eller kommunalombud, beskattningsombud eller prövningsombud avser efter att denna lag trätt i kraft skatteombud och vad som i någon annan lag stadgats om skattebyrå eller skattedirektör avser efter att denna lag trätt i kraft det länsskatteverk vars enhet skattebyrån är eller vars tjänsteman skattedirektören är.

Utan hinder av vad denna eller någon annan lag stadgar om skatterättelsenämndens sammansättning och organisation skall, efter att denna lag trätt i kraft, skatterättelsenämnder som tillsatts enligt beskattningslagen (482/58) fortsätta arbeta till utgången av sin mandatperiod.

RP 131/95
StaUB 37/95
RSv 124/95

Helsingfors den 18 december 1995

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Minister
Arja Alho

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.