743/1995

Given i Helsingfors den 21 april 1995

Lag om ändring av strafflagen

I enlighet med riksdagens beslut

fogas till strafflagen ett nytt 9 kap. i stället för det 9 kap. som upphävts genom lag av den 31 maj 1974 (412/74), till 16 kap. en ny 28 § i stället för den 28 § som upphävts genom lag av den 29 december 1988 (1256/88), till 17 kap. 4 §, sådan den lyder i lag av den 30 april 1987 (451/87), ett nytt 2 mom., till 29 kap., sådant det lyder i lagar av den 24 augusti 1990 och den 27 maj 1994 (769/90 och 386/94), en ny 10 §, till 30 kap., sådant det lyder i nämnda lag av den 24 augusti 1990 och i lag av den 25 januari 1993 (54/93), en ny 13 §, till 32 kap., sådant det lyder i nämnda lag av den 24 augusti 1990 samt i lagar av den 17 december 1993 och den 29 april 1994 (1304/93 och 317/94), en ny 8 § och till 46 kap., sådant det lyder ändrat genom nämnda lag av den 24 augusti 1990 och lag av den 29 december 1994 (1522/94), en ny 14 § som följer:

9 kap.

Om straffansvar för juridiska personer

1 §
Tillämpningsområde

För brott som har begåtts i ett samfunds, en stiftelses eller någon annan juridisk persons verksamhet kan på yrkande av allmän åklagare dömas till samfundsbot, om en sådan påföljd stadgas för brottet i denna lag.

Stadgandena i detta kapitel tillämpas inte på brott som begåtts vid utövande av offentlig makt.

2 §
Förutsättningar för straffansvar

En juridisk person kan dömas till samfundsbot, om någon som hör till ett lagstadgat organ eller annars hör till dess ledning har varit delaktig i brottet eller tillåtit att brottet har begåtts eller om i den juridiska personens verksamhet inte har iakttagits erforderlig omsorg och försiktighet för att förebygga brottet.

Samfundsbot kan dömas ut även om det inte kan utredas vem gärningsmannen är eller om gärningsmannen av någon annan anledning inte döms till straff. Samfundsbot döms dock inte ut för ett sådant målsägandebrott som målsäganden inte anmäler till åtal, om inte ett synnerligen viktigt allmänt intresse kräver att åtal väcks.

3 §
Förhållandet mellan gärningsmannen och den juridiska personen

Ett brott anses begånget i en juridisk persons verksamhet, om gärningsmannen har handlat på den juridiska personens vägnar eller till dess förmån och han hör till den juridiska personens ledning eller står i tjänste- eller arbetsförhållande till denna eller han har handlat på uppdrag av en representant för den juridiska personen.

En juridisk person har inte rätt att få ersättning av gärningsmannen för en samfundsbot som den betalt, om inte ersättningsskyldigheten grundar sig på författningar om samfund eller stiftelser.

4 §
Grunder för bedömningen av dömandet

Vid bedömningen av om den juridiska personen skall dömas till samfundsbot skall särskilt beaktas

1) arten och omfattningen av den juridiska personens underlåtelse samt ledningens andel i brottet, varom stadgas i 2 § 1 mom.,

2) gärningsmannens ställning i den juridiska personens organ,

3) det i den juridiska personens verksamhet begångna brottets svårhet och den brottsliga verksamhetens omfattning,

4) de övriga följder som brottet förorsakat den juridiska personen,

5) den juridiska personens åtgärder för att förhindra nya brott, förebygga eller undanröja verkningarna av brottet eller för att främja utredningen av underlåtelsen och brottet samt

6) när den som hör till ledningen för den juridiska personen döms till straff för brottet den juridiska personens storlek och den andel den dömde äger av den juridiska personen samt hans personliga ansvar för dess förpliktelser.

5 §
Samfundsbot

Samfundsbot döms ut till visst belopp. Dess lägsta belopp är femtusen mark och högsta belopp fem miljoner mark.

6 §
Grunder för fastställande av samfundsbot

Storleken av en samfundsbot fastställs enligt arten och omfattningen av den juridiska personens underlåtelse eller ledningens andel, om vilka stadgas i 2 §, samt enligt den juridiska personens ekonomiska ställning.

Vid bedömningen av betydelsen av underlåtelsen och ledningens andel beaktas brottets art och svårhet, den brottsliga verksamhetens omfattning, gärningsmannens ställning i den juridiska personens organ, i vilken mån åsidosättandet av den juridiska personens skyldigheter utvisar likgiltighet för stadganden i lag eller myndigheternas bestämmelser, samt övriga i lag stadgade straffmätningsgrunder.

Vid bedömningen av den juridiska personens ekonomiska ställning beaktas dess storlek och soliditet, verksamhetens ekonomiska resultat samt övriga omständigheter som väsentligt påverkar bedömningen av den juridiska personens ekonomi.

7 §
Åklagarens prövningsrätt

Allmän åklagare får avstå från att yrka straff för en juridisk person, om

1) den juridiska personens underlåtelse eller dess lednings andel i brottet, varom stadgas i 2 §, har varit ringa, eller

2) det brott som begåtts i den juridiska personens verksamhet inte har lett till annan än ringa skada eller fara,

och den juridiska personen frivilligt har vidtagit behövliga åtgärder för att förhindra nya brott.

Åklagaren kan även avstå från att yrka straff, om gärningsmannen i det fall som avses i 4 § 6 punkten redan har dömts till straff och det kan förväntas att den juridiska personen inte därför skulle dömas till samfundsbot.

På ett beslut att avstå från att yrka straff för en juridisk person tillämpas på motsvarande sätt vad 15 b § 1 och 3 mom. samt 15 c och 15 d §§ förordningen om införande av strafflagen stadgar om beslut om åtalseftergift. I de fall som 15 b § 3 mom. avser skall åklagaren i stället för skuldfrågan till domstolen föra frågan om det finns någon grund för att bestraffa den juridiska personen.

8 §
Gemensam samfundsbot

Om en juridisk person samtidigt skall dömas för två eller flera brott, skall den dömas till gemensam samfundsbot med iakttagande av 5 och 6 §§.

För brott av vilka det ena har begåtts sedan samfundsbot för det andra redan har dömts ut skall inte bestämmas ett gemensamt straff. Har en juridisk person genom en laga kraft vunnen dom dömts till samfundsbot och yrkas för denna straff med anledning av ett annat brott som har begåtts innan det förstnämnda straffet dömdes ut, skall inte heller gemensam samfundsbot dömas ut. När det nya straffet bestäms skall dock den tidigare samfundsboten beaktas i skälig mån.

9 §
Preskription

Om gärningsmannen inte kan dömas till straff på grund av preskription, får inte heller den juridiska person på vars vägnar eller till vars förmån han har handlat dömas till straff. Den kortaste preskriptionstiden för yrkande på samfundsbot är dock fem år.

Verkställigheten av samfundsbot som har dömts ut förfaller när fem år förflutit från den dag då den lagakraftvunna domen gavs.

16 kap.

Om brott mot offentliga myndigheter och allmän ordning

28 §

På givande av muta och grovt givande av muta tillämpas vad som stadgas om straffansvar för juridiska personer.

17 kap.

Om osann utsaga

4 §

En laglig företrädare för en juridisk person som vid förundersökning förhörs när den juridiska personens straffansvar utreds jämställs med den som är misstänkt för brott.

29 kap.

Om brott mot den offentliga ekonomin

10 §
Straffansvar för juridiska personer

På subventionsbedrägeri, grovt subventionsbedrägeri och subventionsmissbruk tillämpas vad som stadgas om straffansvar för juridiska personer.

30 kap.

Om näringsbrott

13 §
Straffansvar för juridiska personer

På marknadsföringsbrott, konkurrensbrott, företagsspioneri, missbruk av företagshemlighet och givande av muta i näringsverksamhet tillämpas vad som stadgas om straffansvar för juridiska personer.

32 kap.

Om häleribrott

8 §
Straffansvar för juridiska personer

På häleri, grovt häleri och yrkesmässigt häleri tillämpas vad som stadgas om straffansvar för juridiska personer.

46 kap.

Om regleringsbrott och smuggling

14 §
Straffansvar för juridiska personer

På regleringsbrott, grovt regleringsbrott och smuggling tillämpas vad som stadgas om straffansvar för juridiska personer.


Denna lag träder i kraft den 1 september 1995.

RP 230/94
LaUB 23/94

Helsingfors den 21 april 1995

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Justitieminister
Sauli Niinistö

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.