554/1995

Given i Helsingfors den 12 april 1995

Fastighetsbildningslag

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Tillämpningsområde och definitioner

1 §

Denna lag tillämpas på

1) bildande av fastigheter och andra registerenheter,

2) ändring av fastighetsindelningen på annat sätt,

3) fastställande av en registerenhets utsträckning eller av någon annan omständighet som angår fastighetsindelningen, samt

4) registrering och sammanslagning av fastigheter och andra registerenheter.

Denna lag tillämpas inte på sådana i 1 mom. avsedda ärenden som gäller fastighetsbildning om vilka något annat stadgas på något annat ställe i lag.

2 §

I denna lag avses med

1) fastighet en sådan självständig enhet för jordäganderätt som med stöd av fastighetsregisterlagen (392/85) skall införas som fastighet i fastighetsregistret, och med annan registerenhet avses en annan fristående enhet som med stöd av nämnda lag skall införas i fastighetsregistret. En fastighet inbegriper det område som hör till den, andelar i samfällda områden och i gemensamma särskilda förmåner samt de servitutsrättigheter och enskilda särskilda förmåner som hör till fastigheten (fastighetens utsträckning),

2) samfällt område ett område som hör till två eller flera fastigheter gemensamt enligt andelar som bestäms på vissa grunder,

3) tomt en fastighet som bildats enligt tomtindelningen och införts som tomt i fastighetsregistret,

4) allmänt område en fastighet i kommunens ägo som bildats av ett område som i stadsplanen avsatts till gatuområde, torg eller öppen plats, rekreationsområde, trafikområde, faroområde, specialområde eller vattenområde, eller av en del av ett sådant område, och som införts som allmänt område i fastighetsregistret,

5) registerby en helhet som bildas av de registerenheter som i fastighetsregistret har införts i samma by,

6) jordrättslig by en bolby som funnits före storskiftet, en därmed jämförbar grupp av hemman, ett hemman som varit enstaka, eller en annan motsvarande äganderättsenhet som bör anses vara ursprunglig och som hänför sig till ett jordområde som inte delats genom storskifte, samt med

7) vattenrättslig by en bolby som funnits före storskiftet, en därmed jämförbar grupp av hemman, ett hemman som varit enstaka, donationsjord som inrättats före storskiftet, överloppsjord som avskilts åt staten vid storskiftet, ett nytt hemman som grundats på överloppsjord efter storskiftet, statens skogsmark som lämnats utanför storskiftet eller en annan motsvarande enhet för äganderätt till ett vattenområde när enheten skall anses vara ursprunglig och äganderätten till enheten inte har delats.

2 kap.

Fastighetsförrättning och förrättningsmän

3 §

De åtgärder som avses i 1 §, med undantag av registrering och sammanslagning av fastigheter, vidtas vid en fastighetsförrättning.

4 §

En fastighetsförrättning verkställs av en förrättningsingenjör och två gode män (förrättningsmän). Andra fastighetsförrättningar än skifte av ett samfällt område, nyskifte, reglering av byggnadsmark och bildande av samfälld skog kan förrättningsingenjören verkställa utan gode män, om det inte är nödvändigt att anlitagode män och ingen sakägare fordrar att gode män anlitas.

5 §

Förrättningsingenjören kan vara en i tjänsteförhållande vid lantmäteriverket anställd diplomingenjör som har avlagt en för uppgifter lämplig examen inom utbildningsprogrammet för lantmäteri eller ingenjör eller tekniker som avlagt examen vid en teknisk läroantalts eller en temporär yrkeshögskolas studieriktning för lantmäteriteknik.

En sådan ingenjör eller tekniker som nämns i 1 mom. kan vara förrättningsingenjör vid styckning, frivilligt ägobyte, bildande till lägenhet av ett fristående område, överföring och bildande till lägenhet av ett fristående område överföring och bildande till lägenhet av en andel i ett samfällt område, bildande av samfällt område, vägförrättning enligt lagen om enskilda vägar, servitutsförrättning samt rågång. Om det i samband med styckning, bildande till lägenhet av ett fristående område eller frivilligt ägobyte är nödvändigt att företa någon annan åtgärd än sådan som avser fastighetsbestämning eller servitut, skall förrättningsingenjören vara diplomingenjör. Detsamma gäller om det vid styckning fattas beslut om att en styckningsfastighet skall befrias från inteckning som fastställs i moderfastigheten.

En i lagen om kommunens fastighetsingenjör (557/95) avsedd fastighetsingenjör är förrättningsingenjör vid tomtmätning, mätning av allmänt område, fastighetsbestämning som gäller en tomt eller ett allmänt område, ägobyte och servitutsförrättning, samt servitutsförrättning som gäller ett servitut som på ett stadsplaneområde skall stiftas eller har stiftats till förmån för kommunen. En i 1 mom. avsedd, hos kommunen i tjänsteförhållande anställd ingenjör eller tekniker som kommunen förordnat att verkställa fastighetsförrättningar kan också vara förrättningsingenjör vid tomtmätning, mätning av allmänt område, rågång som gäller en tomt eller ett allmänt område samt frivilliga ägobyten och avtalsbaserade servitutsförrättningar.

Utöver de förrättningar som nämns i 3 mom. kan en fastighetsingenjör med kommunens samtycke vara förrättningsingenjör vid styckning, frivilligt ägobyte, fastighetsbestämning och servitutsförrättning inom den kommunens område där han är i tjänst. På motsvarande sätt kan en ingenjör eller tekniker som avses i 3 mom. vara förrättningsingenjör vid styckning, frivilligt ägobyte, servitutsförrättning och rågång.

6 §

Kommunfullmäktige skall till gode män för kommunen välja minst sex personer för en tid som motsvarar kommunfullmäktiges mandatperiod.

Den som väljs till god man skall vara förtrogen med fastighetsfrågor och känna de lokala förhållandena. Angående valbarheten till god man gäller dessutom vad som stadgas om nämndemän vid tingsrätt.

Grunderna för bestämning av arvode, resekostnadsersättning och dagtraktamente till god man fastställs av lantmäteriverkets centralförvaltning.

I övrigt gäller om gode män vad kommunallagen stadgar om kommunens förtroendevalda, om inte något annat stadgas nedan.

7 §

Gode män utför sina uppdrag under tjänsteansvar.

Den som är god man skall, innan han börjar utöva sysslan, inför tingsrätten eller jorddomstolen avge försäkran om att efter bästa förstånd och samvete ärligt fullgöra sin syssla som god man och att därvid inte behandla någon orätt av någon som helst orsak.

8 §

Förrättningsingenjören kallar gode män till en förrättning.

Kallas gode män till förrättningsmän medan förrättningen pågår, skall de avgöranden som träffats vid förrättningen inte av den anledning tas upp till ny behandling.

9 §

Om de gode män som valts för kommunen är jäviga eller är förhindrade att infinna sig till en förrättning, kan gode män från en grannkommun kallas till förrättningen.

Om en förrättning gäller områden i olika kommuner, kan en god man utöva sin syssla även i en annan kommun än sin hemkommun.

10 §

Om en god man inte infinner sig till en förrättning eller han konstateras vara jävig och ingen annan god man utan svårighet fås i hans ställe, kan förrättningsingenjören, för tiden innan en god man fås till förrättningen, till förrättningsman kalla en annan ojävig person som är valbar till god man. Denne avger försäkran enligt 7 § inför förrättningsingenjören.

När tekniska uppgifter utförs vid en förrättning behöver gode män inte vara närvarande.

11 §

Angående jäv för förrättningsmän gäller vad som i rättegångsbalken stadgas om domarjäv.

Om en förrättningsman vet att han är jävig, skall han upplysa de övriga förrättningsmännen om detta. En sakägare som anser att en förrättningsman är jävig skall göra anmärkning om saken till förrättningsmännen omedelbart när han fått vetskap om jävet.

12 §

Förrättningsmännen beslutar om en förrättningsman är jävig. I ett beslut genom vilket en förrättningsman konstateras vara jävig får ändring inte sökas genom besvär.

Om det konstateras att förrättningsingenjören är jävig, skall förrättningen avbrytas och saken utan dröjsmål anmälas till den som förordnat förrättningsingenjören. Denne skall förordna en annan förrättningsingenjör att fortsätta förrättningen. I stället för en god man som är jävig skall förrättningsingenjören utan dröjsmål kalla en annan god man.

Ärenden som har avgjorts vid förrättningen innan det konstaterades att en förrättningsman är jävig, tas inte på grund av förrättningsmannens jäv upp till ny behandling.

13 §

Förrättningsmännen kan tillkalla en sakkunnig att biträda vid behandlingen av ett ärende som fordrar särskild sakkunskap. När beslut fattas om tillkallande av en sakkunnig skall också grunderna för arvodet till honom bestämmas.

3 kap.

Anhängiggörande av en fastighetsförrättning samt sakägarna och andra som för talan

14 §

En fastighetsförrättning söks skriftligen hos den lantmäteribyrå inom vars område föremålet för förrättningen eller den största delen av detta är beläget. En förrättning som nämns i 5 § 3 mom. söks dock hos den som för kommunens fastighetsregister. Nedan stadgas särskilt om hur en förrättning blir anhängig utan ansökan.

Genom förordning stadgas närmare om ansökan och den utredning som skall fogas till ansökan.

15 §

Är ansökan gjord enligt denna lag och de stadganden och bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, skall lantmäteribyrån eller fastighetsregisterföraren utfärda förrättningsförordnande för verkställande av förrättning.

Är ansökan behäftad med en sådan brist att förrättningsförordnande inte kan utfärdas och har myndigheten inte tillgång till sådana uppgifter som behövs för att avhjälpa bristen, skall sökanden beredas tillfälle att komplettera sin ansökan.

Uppfyller ansökan inte ens efter kompletteringsförfarande de krav som uppställts i 1 mom., skall ansökan avslås.

16 §

En fastighetsförrättning blir anhängig när förrättningsförordnandet utfärdas.

Vid fastighetsförrättningen skall den förrättning som ansökningen avser verkställas. Är det nödvändigt för att syftet med ansökningen skall kunna uppnås, får med samtycke av sökanden en annan förrättning eller åtgärd äga rum, i stället för den förrättning som ansökningen avser, och i samband med förrättningen dessutom någon annan åtgärd som skall vidtas i form av en fastighetsförrättning.

I samband med fastighetsförrättningen kan på begäran av en sakägare verkställas även en annan än i 2 mom. avsedd åtgärd som skall vidtas i form av en fastighetsförrättning, om åtgärden inte föranleder nämnvärt dröjsmål med slutförandet av den förrättning som ansökan avser.

17 §

Sakägare vid en förrättning är sökanden och andra personer vilkas rätt direkt berörs av förrättningen. Innehavaren av panträtt är sakägare då en styckningfastighet eller ett område med stöd av 28 eller 134 § befrias från inteckningar utan samtycke av innehavaren av panträtten.

Kommunen har rätt att föra talan på sitt område vid förrättningar som avses i 168 § 3 mom.

18 §

Vid en fastighetsförrätting skall den talerätt som tillkommer fastighetens eller områdets ägare utövas av den som har lagfart eller som besitter fastigheten eller området såsom ägare.

Om en fastighet eller ett område har övergått till en ny ägare medan en förrättning pågår, är den nya ägaren bunden av vad den föregående ägaren har avtalat eller godkänt vid förrättningen.

Vad som ovan i denna paragraf stadgas om fastighet eller område gäller i tillämpliga delar också kvotdelar av en fastighet eller av ett område samt servitutsrätt, arrenderätt och andra särskilda rättigheter.

19 §

Om en förrättning gäller ett samfällt område eller en sådan fastighet eller ett sådant outbrutet område som ägs av flera personer gemensamt, har en närvarande delägare i det samfällda området eller en samägare rätt att föra sakägarens talan i fråga om fastigheten, det outbrutna området eller det samfällda området. Om flera delägare i ett samfällt område eller flera samägare är närvarande och deras yrkanden är sinsemellan motstridiga, avgör förrättningsmännen hur vars och ens yrkande skall beaktas vid förrättningen. Om inte något annat stadgas nedan, skall för träffande av avtal i fråga om en fastighet eller ett outbrutet område som ägs av flera gemensamt dock fordras fullmakt av alla samägare och skall i fråga om ett samfällt område lagen om samfälligheter (758/89) tillämpas.

Om en förrättning gäller en rättighet eller förmån som hör till flera personer eller fastigheter gemensamt, iakttas i tillämpliga delar vad som stadgas i 1 mom.

4 kap.

Styckning

20 §

På en fastighet som inte är en tomt eller ett allmänt område och på ett samfällt område kan ett område med bestämda gränser (outbrutet område) bildas till en särskild lägenhet eller överföras till en förefintlig fastighet genom styckning. Inom området för en upphävd stadsplan kan från en tomt eller från ett allmänt område ett outbrutet område avskiljas till lägenhet genom styckning.

Den fastighet som bildas genom styckning kan omfatta outbrutna områden också från flera fastigheter eller från ett samfällt område (samstyckning). Av särskilda skäl kan genom styckning bildas också en annan fastighet än en lägenhet.

Av ett samfällt strömfall eller av en del därav kan genom styckning bildas en strömfallslägenhet.

21 §

En fastighet eller ett samfällt område som skall styckas benämns i denna lag moderfastighet, en fastighet som har bildats av ett outbrutet område styckningsfastighet och en fastighet eller ett samfällt område som bildas av moderfastighetens återstående ägor stomfastighet. En fastighet till vilken ett outbrutet område överförs benämns mottagande fastighet.

Vid en styckning skall fastställas vilken av de nybildade fastigheterna som är stomfastighet. Stomfastigheten skall vara den fastighet som bildats åt den person som enligt lagfarts- och inteckningsregistret är ägare till moderfastigheten. Om en styckning gäller flera outbrutna områden, skall vid styckningen fastställas av vilket outbrutet område styckningsfastigheten har bildats. De uppgifter som här avses skall antecknas i fastighetsregistret.

Vad som nedan i detta kapitel stadgas om fastigheter och deras ägare gäller i tillämpliga delar också samfällda områden och deras delägare.

22 §

Styckning får sökas av ägaren till ett outbrutet område eller en moderfastighet eller av en delägare som har lagfart på det outbrutna området eller fastigheten.

Har ägaren överlåtit ett outbrutet område av sin fastighet till någon annan och är det outbrutna området inte beläget inom ett område som enligt stadsplanen bildats till tomt eller allmänt område, blir styckningsförrättningen anhängig när inskrivningsmyndighetens meddelande om lagfart på fånget har inkommit till den lantmäteribyrå inom vars område det outbrutna området är beläget. Styckningsförrättningen skall avbrytas, om det outbrutna områdets ägare företer en utredning enligt vilken avsikten inte är att bilda styckningsfastigheten enbart av ifrågavarande outbrutna område eller om det finns någon annan grundad anledning att avbryta förrättningen.

Vad 1 och 2 mom. stadgar om rätt att avstycka ett outbrutet område från en fastighet gäller i tillämpliga delar ett outbrutet område del av ett samfällt område eller en andel i ett samfällt område. Kan lagfart inte beviljas för det samfällda området eller det outbrutna området av det samfällda området, skall sökanden förete en annan behövlig utredning om delägarnas äganderätt till det samfällda området samt om det outbrutna områdets ägares rätt till det outbrutna området eller till andelen i det samfällda området.

23 §

Ett outbrutet område som skall avstyckas skall i sin helhet tillhöra samma ägare, en eller flera. Om det outbrutna området består av två eller flera områden, skall delägarna ha lika stor andel i varje område. En strömfallslägenhet kan bildas, om minst en tredjedel av det samfällda strömfallet hör till de delägare som vill att lägenheten bildas.

24 §

Samstyckning får förrättas, om

1) moderfastigheterna är belägna i samma kommun,

2) de outbrutna områdena tillhör samma ägare, en eller flera, så att varje delägare har lika stor andel i varje outbrutet område,

3) de outbrutna områdena ägs med lika rättigheter och ägarna samtycker till samstyckning,

4) det inte föranleder oklarheter i fastighetssystemet att de outbrutna områdena bildas till en enda fastighet,

5) inga inteckningar belastar de outbrutna områdena eller om bara gemensamma inteckningar till samma belopp och med samma företrädesrätt belastar dem eller om bara ett outbrutet område utöver av dessa inteckningar belastas av inteckningar med sämre företrädesrätt än de gemensamma inteckningarna, samt om

6) inget outbrutet område har utmätts eller hör till ett konkursbo eller är föremål för säkerhetsåtgärder.

Samstyckning kan förrättas också när styckningsfastigheten befrias från ansvar för inteckningar antingen helt eller så att den belastas av bara sådana inteckningar som avses i 1 mom. 5 punkten.

25 §

På ett samfällt område får styckning förrättas, om inga inteckningar belastar delägarfastigheterna eller om bara gemensamma inteckningar till samma belopp och med samma företrädesrätt belastar dem eller om bara en delägarfastighet utöver av dessa inteckningar belastas av inteckningar med sämre företrädesrätt än de gemensamma inteckningarna.

På ett samfällt område får styckning förrättas också när styckningsfastigheten befrias från ansvar för inteckningarna i delägarfastigheterna antingen helt eller så att den belastas endast av sådana inteckningar som avses i 1 mom.

26 §

Ett eller flera outbrutna områden får genom styckning överföras till en fastighet. I fråga om förutsättningarna för överföring gäller vad som i 24 § stadgas om förutsättningarna för samstyckning. Vad som i nämnda paragraf stadgas om moderfastighet och outbrutet område gäller också en mottagande fastighet.

27 §

Stadgandena i 24 § 1 mom. 5 punkten och 25 § gäller även en inskriven särskild rättighet som hänför sig till det outbrutna område som skall avstyckas.

28 §

Om moderfastigheten och det outbrutna område som skall avstyckas tillhör olika ägare, befrias styckningsfastigheten från ansvar för en inteckning som fastställts i moderfastigheten, om innehavaren av panträtten samtycker till detta. Om stomfastigheten klart räcker till för att ansvara för alla pantfordringar på moderfastigheten, kan styckningsfastigheten befrias även utan samtycke av innehavarna av panträtt från de inteckningar som fastställts i moderfastigheten. Då skall styckningsfastigheten befrias från alla inteckningar som har fastställts i moderfastigheten.

En styckningsfastighet som har bildats av ett samfällt område kan med samtycke av innehavaren av panträtten befrias från ansvar för de inteckningar som fastställts i en delägarfastighet. Om delägarfastigheten efter styckningen klart räcker till för att ansvara för de pantfordringarna som belastar den eller om den sänkning av delägarfastighetens värde som beror på styckningen är obetydlig, kan befrielsen ske även utan samtycke av innehavaren av panträtten.

Förrättningsingenjören skall utan dröjsmål meddela inskrivningsmyndigheten ett beslut om befrielse från inteckning. Inskrivningsmyndigheten skall avföra inteckningen för styckningsfastighetens del, när ett beslut om befrielse enligt 1 eller 2 mom. har vunnit laga kraft.

Vad som ovan i denna paragraf stadgas om styckningsfastighet tillämpas på motsvarande sätt på en fastighet som bildas av ett outbrutet område och en mottagande fastighet.

29 §

Vid samstyckning skall de inteckningar som belastar ett outbrutet område eller den mottagande fastigheten och från vilka styckningsfastigheten inte har befriats utvidgas till att gälla den fastighet som bildas.

Om en styckningsfastighet avskiljs från ett samfällt område eller om en fastighet bildas av ett avskilt samfällt område och en mottagande fastighet, skall inteckningarna i delägarfastigheterna efter styckningen även belasta den fastighet som bildats.

30 §

Har det vid en styckningsförrättning konstaterats att en inskriven arrenderätt eller annan särskild rättighet hänför sig bara till stomfastigheten eller styckningsfastigheten, skall detta meddelas inskrivningsmyndigheten.

31 §

Rån till ett outbrutet område som skall avstyckas gås upp enligt överlåtelsehandlingen eller en annan åtkomsthandling och sådan annan utredning som är tillgänglig eller, om det outbrutna området avskiljs åt moderfastighetens ägare, enligt dennes anvisning.

Avtalar sakägarna vid en styckningsförrättning om tillägg till eller ändring i en handling som utgör grund för förrättningen och avser tillägget eller ändringen överlåtelse av ett tillskottsområde eller en tillskottsandel, skall avtalet ingås så som stadgas i 2 kap. 1 § jordabalken (540/95). Avsaknad av lagfart på fånget av tillskottsområdet eller andelen utgör inget hinder för styckning, om den utredning över fånget uppvisas som skulle ha behövts för lagfart.

Förrättningsmännen kan utan samtycke av sakägarna besluta om sådana obetydliga ändringar av ett outbrutet område vilka inte inverkar på dess värde, om ändringarna är viktiga för att åstadkomma en ändamålsenlig fastighetsindelning och de inte medför nämnvärd olägenhet för någon sakägare. Gränserna för ett outbrutet område som skall styckas av kan justeras på yrkande av en sakägare, om justeringen är av sådan art att den sedan styckningen har förrättats skulle kunna företas som tvångsbyte av ägor.

32 §

Inom ett stadsplaneområde får styckning inte utan kommunens samtycke förrättas så att det inom området uppkommer en ny rå som avviker från den rå som var avsedd att bildas enligt stadsplanen eller tomtindelningen.

33 §

Inom ett byggnadsplaneområde eller strandplaneområde får styckning inte förrättas på ett sätt som försvårar förverkligandet av planen.

34 §

Inom ett område som i en fastställd generalplan har anvisats som rekreations- eller skyddsområde får inte en fastighet som är avsedd som byggnadsplats bildas genom styckning, om det avsevärt försvårar användningen av området för det ändamål som anges i planen.

Inom ett område som inte hör till en stads-, byggnads- eller strandplan eller som inte i en fastställd generalplan har anvisats för rekreations- eller skyddsändamål får en fastighet som är avsedd till byggnadsplats bildas genom styckning, om den fastighet som bildas uppfyller de krav som byggnadslagen (370/58) samt de stadganden och bestämmelser som utfärdats med stöd av den ställer i fråga om en byggnadsplats.

Inom tätortsområden får ett outbrutet område som är avsett till byggnadsplats bildas till en särskild fastighet genom styckning endast om ett lov som avses i 5 § 2 mom. byggnadslagen är i kraft för det outbrutna området när förrättningen inleds eller erhålls medan förrättningen pågår, eller om kommunen ger sitt samtycke till styckningen. Kommunens samtycke skall ges, om inte planläggningen eller någon annan reglering av bosättningen försvåras avsevärt genom att det outbrutna området bebyggs.

Utan hinder av vad som stadgas ovan i denna paragraf och om inte något annat följer av förändrade förhållanden eller av andra särskilda skäl, får ett outbrutet område som är avsett till byggnadsplats avstyckas till fastighet, om ett byggnadslov för en annan än en tillfällig byggnad när förrättningen inleds är i kraft för det område som skall styckas eller erhålls medan förrättningen pågår, eller om en byggnad redan har uppförts med stöd av ett dylikt lov.

35 §

På ett område på vilket byggnadsförbud råder för uppgörande av stads- eller byggnadsplan får ett outbrutet område som är avsett till byggnadsplats avstyckas till en särskild fastighet endast om ett byggnadslov för en annan än en tillfällig byggnad eller ett lov enligt 132 § byggnadslagen att bygga trots byggnadsförbud är i kraft för det outbrutna området när förrättningen inleds eller erhålls medan förrättningen pågår, eller om kommunen ger sitt samtycke till att fastigheten bildas. Kommunen skall ge sitt samtycke, om inte planläggningen eller någon annan reglering av bosättningen försvåras avsevärt genom att det outbrutna området bebyggs.

På ett område med byggnadsförbud enligt 1 mom. får ett outbrutet område genom styckning överföras till en förefintlig fastighet samt ett outbrutet område som är avsett till något annat än byggnadsplats avstyckas till en särskild fastighet, om styckningen inte avsevärt försvårar planläggningen.

36 §

På ett område för vilket det enligt 123 a § byggnadslagen är nödvändigt att uppgöra en strandplan får ett outbrutet område som är avsett till byggnadsplats inte avstyckas förrän strandplanen har fastställts. Uppstår det vid styckningen ovisshet om en strandplan skall uppgöras för området eller anser förrättningsingenjören det vara nödvändigt att en strandplan uppgörs, skall förrättningsingenjören hänskjuta ärendet till miljöministeriet eller länsstyrelsen för avgörande i den ordning som 123 b § 3 mom. byggnadslagen stadgar. Ett outbrutet område som är avsett till byggnadsplats får dock avstyckas, om

1) det är uppenbart att bebyggandet av det outbrutna området inte försvårar uppgörandet av strandplanen,

2) kommunen av grundad anledning har gett sitt samtycke till styckningen,

3) för ett outbrutet område som skall bildas till en särskild fastighet eller, i fråga om överföring av ett outbrutet område till en förefintlig fastighet, för den fastighet som skall bildas av det outbrutna området och den mottagande fastigheten, ett undantagslov som avses i 5 § 2 mom. byggnadslagen eller ett byggnadslov för en annan än en tillfällig byggnad är i kraft när förrättningen inleds eller erhålls medan förrättningen pågår, eller om en byggnad redan har uppförts med stöd av ett sådant lov,

4) med stöd av 132 § byggnadslagen undantag har beviljats från vad som stadgas i 123 a § 1 mom. i samma lag, eller om

5) den fastighet som skall bildas används som byggnadsplats för en byggnad som avses i 123 b § 2 mom. byggnadslagen.

37 §

På ett område för vilket nyskifte, klyvning eller något annat skifte är anhängigt får styckning verkställas, om detta inte avsevärt fördröjer förrättandet av skifte och inga andra särskilda skäl finns att låta bli att verkställa styckning.

Har en samägare i en fastighet överlåtit ett outbrutet område i den avsikten att det skall avskiljas åt honom från en fastighet som bildas genom klyvning, kan när skiftesplanen har vunnit laga kraft styckning förrättas i samband med klyvningen, förutsatt att det outbrutna området ingår i de ägor som tillfaller överlåtaren.

5 kap.

Hur fristående tillandningar och andra fristående områden bildas till lägenhet eller fogas till en fastighet

38 §

En tillandning som har uppstått när ett vattendrag sänkts med behörigt tillstånd och som genom ett skifte som verkställts av en myndighet eller genom enskilt skifte eller med stöd av en bestämmelse i sänkningstillståndet kommit i någons ägo utan att höra till någon lägenhet, eller en tillandning som har hört till en lägenhet och överlåtits till någon annan utan att den har avskilts från lägenheten, får bildas till lägenhet eller fogas till en fastighet. En fristående tillandning som avses ovan får bildas till lägenhet eller fogas till en fastighet endast om de ovan nämnda förutsättningarna förelåg före den 13 november 1911 och alltjämt föreligger. Äganderätten till tillandningen avgörs vid förrättningen. Uppstår tvist om äganderätten, tillämpas vad som stadgas i 184 §.

39 §

Ansökan om att en fristående tillandning skall bildas till lägenhet eller om att den skall fogas till en fastighet får göras av den som själv eller vars fångesman har erhållit tillandningen så som stadgas i 38 § eller den som besitter tillandningen såsom ägare.

40 §

Utöver 38 och 39 §§ iakttas, då det är fråga om att foga en fristående tillandning till en fastighet, i tillämpliga delar vad som stadgas om överföring av ett outbrutet område till en annan fastighet genom styckning och, då det är fråga om att bilda en fristående tillandning till lägenhet, vad som stadgas om styckning av ett outbrutet område till en särskild lägenhet. Stadgandena i 32-36 §§ iakttas dock endast om det av tillandningen bildas flera olika lägenheter åt samma ägare.

När lagfart beviljas den som enligt ett avgörande som har fattats vid en förrättning som avses i detta kapitel är ägare till en lägenhet som har bildats av en fristående tillandning eller ägare till ett område som har fogats till en lägenhet, skall ett utdrag ur den beskrivning som uppgjorts vid förrättningen utgöra tillräcklig utredning över hans fång.

41 §

Ett exproprierat område eller ett annat fristående område, som inte hör till en lägenhet och inte är en fristående tillandning, bildas till lägenhet eller fogas till en fastighet med iakttagande i tillämpliga delar av vad som stadgas om styckning av ett outbrutet område till en särskild lägenhet och om överföring av ett outbrutet område till en annan fastighet genom styckning.

6 kap.

Tomtmätning och mätning av allmänt område

42 §

Inom ett stadsplaneområde avskiljs genom en tomtmätningsförrättning en tomt som utsatts i tomtindelningen (plantomt). Den avskilda tomten bildas till fastighet genom att den införs i fastighetsregistret.

43 §

Tomtmätning får sökas av ägaren till eller en delägare i en plantomt eller ett område som hör till en plantomt eller av dess innehavare.

Om ett outbrutet område som har överlåtits från en fastighet eller från ett samfällt område motsvarar området för en tomt enligt tomtindelningen, blir tomtmätning anhängig när inskrivningsmyndighetens meddelande om lagfart på fånget av det outbrutna området har inkommit till fastighetsingenjören.

Fastighetsregisterföraren kan vid behov även utan ansökan bestämma att tomtmätning skall förrättas.

44 §

En tomt erhåller andel i samfällda områden och i särskilda förmåner på motsvarande sätt som i 150 § 2 mom. stadgas om styckningsfastighet.

45 §

Ett område som i en stadsplan har avsatts till allmänt område, eller en del av ett dylikt område, avskiljs eller överförs till ett förefintligt allmänt område genom mätning av allmänt område. Nämnda område bildas till fastighet eller överförs till en förefintlig fastighet genom att det införs i fastighetsregistret.

Avskiljande av gatuområde enligt 47 § 1 mom. byggnadslagen sker genom mätning av allmänt område.

Ett allmänt område har inte andel i samfällda områden eller i särskilda förmåner.

46 §

Mätning av allmänt område förrättas på ansökan av kommunen eller ägaren till eller en delägare i ett område som avses i 45 § 1 mom.

Fastighetsregisterföraren kan vid behov även utan ansökan bestämma att mätning av allmänt område skall förrättas.

7 kap.

Klyvning

47 §

En ägare som har lagfart på en lägenhet eller på en kvotdel av en lägenhet har rätt att få lägenheten delad genom klyvning.

Ägs flera lägenheter av samma personer, kan lägenheterna klyvas så att det av varje delägares andelar av lägenheterna bildas en lägenhet (samklyvning). På den helhet som bildas av de lägenheter som skall klyvas tillämpas då vad som nedan stadgas om en lägenhet som skall klyvas.

En strömfallslägenhet får inte klyvas. Angående förutsättningarna för klyvning av en lägenhet som endast i ringa mån består av andra ägor än vattenägor gäller utöver de allmänna förutsättningarna för klyvning i tillämpliga delar vad som stadgas om förutsättningarna för delning av ett vattenområde.

48 §

En förutsättning för samklyvning är att en delägares andelar av två eller flera lägenheter kan sammanslås. I fråga om förutsättningarna för sammanslagning av andelar gäller vad som stadgas om förutsättningarna för sammanslagning av fastigheter.

49 §

Delningsgrunden vid klyvning är den andel som delägaren äger. Om klyvning företas för lägenhetens ägares räkning, är delningsgrunden de andelar som han bestämmer.

Har en lägenhet varit en längre tid sämjoskiftad, skall dock delningsgrunden i fråga om de ägor som innehas genom sämjoskiftet vara delägarens innehav enligt hävd, om alla delägare enas om detta eller om det är skäligt.

50 §

En lägenhet som bildas åt en delägare skall erhålla den ägomassa som enligt graderingen och delningsgrunden hör till lägenheten.

Utan hinder av 1 mom. kan klyvning förrättas så att det sammanlagda värdet av de ägor, trädbestånd, byggnader, fasta anordningar och konstruktioner, andelar i samfällda områden och särskilda förmåner, som tillfaller den lägenhet som bildas åt en delägare, motsvarar den andel som enligt delningsgrunden tillkommer honom av det motsvarande värdet av hela den lägenhet som skall klyvas. Klyvning förrättas så som anges i detta moment, om alla delägare enas om saken eller, i sådana fall då inte alla delägare har enats om klyvningssättet, om det är nödvändigt att förrätta klyvningen så som anges i detta moment för att ett ändamålsenligt klyvningsresultat skall kunna uppnås.

51 §

Enas alla delägare om saken och är det nödvändigt för att bilda ändamålsenliga fastigheter, kan vid klyvning avvikelse göras från den ägomassa eller det totalvärde av egendomen som enligt delningsgrunden skulle tillfalla en lägenhet som bildas. Avvikelse från delningsgrunden kan göras även utan delägarnas samtycke, om det är viktigt för att ändamålsenliga lägenheter skall kunna bildas och det inte medför betydande olägenhet för någon delägare och ägomassan för någon lägenhet som bildas eller totalvärdet av den egendom som tillfaller lägenheten inte med mer än 20 procent överstiger eller med mer än 10 procent understiger vad som enligt delningsgrunden skulle tillkomma lägenheten.

Om den egendom som hör till en lägenhet som klyvs inte fördelas enligt delningsgrunden mellan de lägenheter som bildas, betalas ersättning för skillnaden.

52 §

Vid klyvning skall ägorna i mån av möjlighet läggas så att varje lägenhet som bildas får en skiftesläggning som är lämplig för att lägenheten skall kunna utnyttjas ändamålsenligt. Förrättas klyvningen enligt 50 § 1 mom., skall varje lägenhet i mån av möjlighet utgående från delningsgrunden tilldelas ägor som är lämpliga för olika ändamål, om inte delägarna avtalar annorlunda eller särskilda skäl kräver något annat.

Ägorna skall delas så att de ersättningar som avses i 51 § 2 mom. inte blir oskäligt stora.

53 §

Vad som stadgas i 32-34 §§ gäller i tillämpliga delar vid klyvning.

Vid klyvning på ett område som avses i 35-36 §§ skall fastigheterna i mån av möjlighet bildas så att därvid beaktas den plan som skall uppgöras och annan reglering av bosättningen.

54 §

Vid klyvning uppgörs en skiftesplan som anger delningsgrunden, de lägenheter som skall bildas, de samfällda områden som skall bildas, lägenheternas andelar i samfällda områden och i särskilda förmåner, enskilda särskilda förmåner, servitut, vägrätter samt de ersättningar som skall betalas på grund av klyvningen. Skiftesplanen och dess grunder skall vid ett sammanträde förklaras för sakägarna som skall beredas tillfälle att ta del av skiftesplanen och framställa anmärkningar mot den. Efter behandlingen av anmärkningarna fattas beslut om hur klyvningen skall förrättas, och klyvningen slutförs.

Är det ändamålsenligt för förrättandet av klyvning, skall i samband med behandlingen av skiftesplanen beslut fattas bara om fördelningen av ägorna, om samfällda områden och lägenheternas andelar i dessa, om särskilda förmåner samt om servitut och vägrätter. Därvid anförs bara preliminära beräkningar över ersättningarna. De slutliga ersättningarna bestäms och de övriga åtgärder som behövs för att slutföra klyvningen vidtas först när skiftesplanen har vunnit laga kraft.

Har skiftesplanen vunnit laga kraft medan förrättningen pågår, kan de fastigheter som bildats registreras innan förrättningen avslutats.

55 §

Om andelarna är delningsgrund vid klyvningen av en lägenhet som varit sämjoskiftad och en delägare medan sämjoskiftet varat har förbättrat odlingsbarheten hos de ägor som han innehaft eller annars mer än de andra delägarna höjt ägornas värde, är de andra delägarna skyldiga att enligt delningsgrunden betala ersättning till honom för det mervärde som förbättringsåtgärderna medfört.

8 kap.

Ägobyte och överföring av områden

56 §

Områden kan bytas mellan fastigheter genom ägobyte.

Ägobyte kan företas också så att en fastighet som vederlag för ett område som den överlåter får en annan fastighets andel i ett samfällt område.

57 §

Ägobyte får inte företas så att det skadar klarheten i fastighetssystemet eller medför nämnvärd olägenhet för användningen av en fastighet som deltar i ägobytet.

En förutsättning för ägobyte inom ett stadsplaneområde är att det främjar uppgörandet av tomtindelning eller bildandet av registertomter eller förverkligandet av områdesreserveringar enligt planen. En förutsättning för ägobyte inom ett byggnadsplaneområde eller strandplaneområde är att det främjar bildandet av ändamålsenliga byggnadsplatser eller förverkligandet av områdesreserveringar enligt planen.

58 §

Ägobyte kan företas, om ägarna till fastigheterna avtalar om saken.

Utan avtal mellan ägarna får ägobyte företas, om det gäller ett område som är obetydligt och medför betydande olägenhet för användningen av en angränsande fastighet, eller ett område som genom en bäck eller väg eller ett annat hinder är avskilt från fastighetens övriga ägor eller annars är fristående så att ägaren inte kan använda det ändamålsenligt, men som betydligt mer ändamålsenligt kan användas i samband med den andra fastighetens ägor samt också när det behövs för att avlägsna en ofördelaktig bukt på rån (tvångsbyte av ägor).

Utan avtal mellan ägarna får ägobyte företas för att bilda en fastighet av en plantomt eller av en byggnadsplats som anpassats till en byggnads- eller strandplan, endast om de områden som byts sinsemellan skall användas för samma ändamål enligt planen.

Ägobyte kan företas så som anges i 56 § 2 mom. endast om ägarna avtalar om saken.

59 §

Graderingsvärdena för de områden som byts skall ungefärligen motsvara varandra. Om de områden som byts är av ringa värde, får ägobyte företas fastän graderingsvärdena inte motsvarar varandra. Detsamma gäller även ägobyte som företas så som anges i 56 § 2 mom.

Med stöd av ett avtal mellan ägarna kan ägobyte företas så att det sammanlagda värdet av de områden, trädbestånd, byggnader samt fasta anordningar och konstruktioner som tillfaller varje fastighet ungefärligen motsvarar det sammanlagda värdet av den motsvarande egendom som fastigheten överlåter.

Om värdet av den egendom som tillfallit en fastighet vid ägobytet inte helt motsvarar värdet av den egendom som fastigheten överlåtit, betalas ersättning för skillnaden.

60 §

Om det vid en fastighet finns en samfälld tillandning eller om där sedan fastigheten bildades har uppkommit en enskild tillandning som betydligt försvårar användningen av fastigheten eller som kan utnyttjas ändamålsenligt bara i samband med fastigheten, har ägaren till fastigheten rätt att lösa in tillandningen eller en del av den. Kan tillandningen användas ändamålsenligt bara i samband med fastigheten, är ägaren till fastigheten skyldig att på yrkande av tillandningens ägare, eller i fråga om en samfälld tillandning på yrkande av delägarlaget, lösa in tillandningsområdet eller en del av det.

Vad som i 1 mom. stadgas om samfälld tillandning tillämpas också på en sådan obetydlig fristående tillandning som kan användas ändamålsenligt bara i samband med en fastighet som gränsar till tillandningen.

61 §

Om ett område, som hör till ett sådant samfällt område som inte är samfälld skog, samfälld tillandning, samfällt vattenområde eller samfällt strömfall, gränsar till en fastighet och betydligt försvårar användningen av fastigheten eller kan användas ändamålsenligt bara i samband med fastigheten, har fastighetens ägare rätt att lösa in området. Om området kan användas ändamålsenligt bara i samband med fastigheten, är den som äger fastigheten skyldig att på yrkande av delägarna i det samfällda området lösa in området.

62 §

I syfte att bilda en byggnadsplats som är anpassad till en byggnadsplan eller strandplan har ägaren till en fastighet rätt att lösa in ett område som hör till en annan registerenhet.

Om flera önskar lösa in en del av ett område som är avsett till byggnadsplats och hör till någon annan, har den företräde vars del inklusive byggnader och anordningar är mest värd. Är de olika delarna av byggnadsplatsen lika värda, skall den som först yrkat inlösning ha rätt att lösa in området.

63 §

Ett område som någon löser in med stöd av 60-62 §§ överförs till en fastighet som denne äger.

64 §

Om skiftesläggningen kan rättas eller en byggnadsplats som är anpassad till planen kan bildas genom ägobyte, skall ägobyte förrättas i stället för att ett område inlöses enligt 60-62 §§. Ägobytet får förrättas utan samtycke av ägarna, även om de förutsättningar som stadgas i 59 § 2 mom. inte föreligger. En ytterligare förutsättning för inlösning är att inlösningen inte skadar klarheten i fastighetssystemet eller försvårar bildandet av fastigheter som är anpassade till en stads-, byggnads- eller strandplan, eller att inlösningen i sådana fall som avses i 60 och 61 §§ inte medför betydande olägenhet för någon sakägare.

65 §

Ett område som har bytts genom ägobyte eller överförts enligt 63 § till en annan fastighet befrias från de pantfordringar som belastar den överlåtande fastigheten samt från andra jämförbara gravationer för vilka den överlåtande fastigheten ansvarar. Om det område som har bytts genom ägobyte eller överförts till en annan fastighet besväras av servitutsrätt, arrenderätt eller någon annan särskild rättighet, bestäms vid förrättningen huruvida denna rätt skall förbli gällande, upphävas, inlösas eller på annat sätt regleras och om ersättning på grund därav, med iakttagande i tillämpliga delar av 86 och 87 §§. De rättigheter för vilka den mottagande fastigheten ansvarar utvidgas till att gälla också det överförda området.

Bara med samtycke av innehavaren av en inskriven särskild rättighet kan det bestämmas att rättigheten skall gälla ett område som bytts eller överförts. En dylik rättighet får företrädesrätt enligt den tidpunkt vid vilken förrättningsingenjörens meddelande om ändring av föremålet för rättigheten har inkommit till inskrivningsmyndigheten.

66 §

Vad 56-65 §§ stadgar om fastighet gäller i tillämpliga delar även samfälld skog och andra samfällda områden samt ett sådant outbrutet område som bildas till fastighet i samband med ägobyte eller en förrättning som avses i 60-62 §§.

9 kap.

Nyskifte

67 §

Nyskifte får förrättas, om nyttan därav är större än kostnaderna och olägenheterna och om nyskiftet gör det möjligt att

1) förbättra fastighetsindelningen och fastigheternas skiftesläggning samt främja användningen av fastigheterna,

2) avsevärt förbättra vägförhållandena och torrläggningen på området, eller att

3) främja användningen av ett område som förvärvats för syften som anges i landsbygdsnäringslagen (1295/90).

Om ett nyskifte med beaktande av de lokala förhållandena, delägarnas ekonomiska ställning eller andra dylika omständigheter skulle medföra oskäligt men för fastigheternas ägare, behöver nyskiftet inte förrättas fastän de förutsättningar som anges i 1 mom. föreligger.

Är delägarna eniga om saken, kan nyskifte förrättas fastän förutsättningar enligt i 1 mom. inte föreligger, om nyttan av skiftet blir större än de kostnader som det föranleder.

68 §

Nyskifte får sökas av en lägenhets ägare eller delägare.

Om det genom nyskifte är möjligt att undanröja eller minska en sådan betydande olägenhet som byggandet av en allmän väg, en järnväg, en kraftledningslinje eller ett flygfält eller genomförandet av något annat dylikt projekt medför för dem som använder fastigheterna, får nyskifte sökas också av den som genomför projektet. För nyskifte som avses ovan samt för nyskifte som kan främja överlåtandet av mark som tillskottsområden eller annars avsevärt förbättra förhållandena på orten, kan lantmäteribyrån utfärda förrättningsförordnande utan ansökan.

69 §

Ett nyskiftesområde skall bilda en ändamålsenlig helhet. Ett stadsplaneområde eller ett annat än ett jord- eller skogsbruksområde enligt en byggnads- eller strandplan får inte utan särskilda skäl tas med i nyskifte.

En fastighet som helt används för ett annat ändamål än jord- eller skogsbruk får utan ägarens samtycke tas med i nyskifte endast om det är viktigt för att nå syftet med nyskiftet. Vid behov kan bara en del av fastighetens område tas med i nyskiftet.

70 §

Förrättningsmännen skall göra en utredning om förutsättningarna för och omfattningen av nyskiftet samt en utredning i stora drag om de principer som skall följas och de åtgärder som skall vidtas vid nyskiftet. När utredningen görs skall kommunen höras vid behov.

Sakägarna skall höras om en utredning som avses i 1 mom., varefter förrättningsmännen beslutar om nyskifte skall förrättas eller om det inställs. Om förrättningsmännen beslutar att nyskifte skall förrättas, skall de samtidigt besluta om nyskiftesområdet. Nyskiftet kan utsträckas till att gälla också ett område som inte anges i förrättningsförordnandet.

71 §

Ett lagakraftvunnet beslut om förrättande av nyskifte och om nyskiftesområdet får ändras på grund av avsevärt förändrade förhållanden eller av någon annan väsentlig orsak.

Medan förrättningen pågår får obetydliga ändringar göras i fråga om nyskiftesområdet.

72 §

Vid nyskifte anläggs de vägar som behövs för att syftet med förrättningen skall nås.

Vid nyskifte kan de vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar byggas som delägarfastigheterna behöver. Den regionala miljöcentralen uppgör eller låter uppgöra en plan för byggandet av anläggningarna.

73 §

Vid nyskifte utförs behövliga torrläggningsarbeten samt byggs i mån av behov sådana bevattningsanläggningar som skall användas gemensamt.

Torrläggningsarbetena och byggandet av bevattningsanläggningar kan gälla också ägor utanför nyskiftesområdet, om deras ägare samtycker till detta. För att åtgärder skall få vidtas fordras att den behöriga lantbruksmyndigheten förordar dem och att förutsättningar för att vidta dem föreligger enligt vattenlagstiftningen.

Är det för genomförande av torrläggning viktigt att ett dike anläggs på en fastighet som inte hör till nyskiftesområdet, kan en servitutsrätt som avser dikning stiftas till förmån för en fastighet som torrläggningen gagnar, utan samtycke av ägaren till den belastade fastigheten.

74 §

Vid nyskifte kan åker röjas, om det behövs för att förbättra produktionsblockindelningen på ett åkerområde eller åkrarnas placering, samt kan en åker, om det inte är ändamålsenligt att använda den som åker, planteras med skog. Ingen delägares åkerareal får dock minskas nämnvärt utan delägarens samtycke.

75 §

Om en dikning gäller bara ett nyskiftesområde eller anläggande av ett dike som avses i 73 § 3 mom., beslutar förrättningsmännen om dikningen, såvida inte för dikningen behövs sådant tillstånd av vattendomstolen som avses i 6 kap. 2 § vattenlagen. Detsamma gäller avslutande av dikning även i de fall då ägare till fastigheter utanför nyskiftesområdet samtycker till samfälld dikning. I övriga fall fattas beslut om saken i enlighet med vad som i vattenlagen stadgas om samfälld dikning.

76 §

De projekt som avses i 72-74 §§ kan inledas när förrättningsmännens beslut om saken har vunnit laga kraft. Projekten skall i mån av möjlighet slutföras medan förrättningen pågår.

77 §

Varje delägare skall erhålla ägor enligt vad han innehaft av hävd så att graderingsvärdet för de ägor som han överlåter vid skiftet motsvarar graderingsvärdet för de ägor som han erhåller vid skiftet (delningsgrund).

En delägare kan dock tilldelas högst 10 procent mindre eller högst 20 procent mer ägor än vad som tillkommer honom enligt delningsgrunden, om det är viktigt för att åstadkomma en ändamålsenlig skiftesläggning och det inte medför betydande olägenhet för någon delägare. En delägare som samtycker till detta kan tilldelas ägor som med mera än 20 procent överstiger hans andel.

Är den ägomassa som tillfallit en delägare mindre än den ägomassa som tillkommer honom enligt delningsgrunden, betalas ersättning för skillnaden. Ersättningen betalas av de delägare som har erhållit mer ägor än vad som tillkommer dem enligt delningsgrunden.

78 §

Om en fastighet inte i nämnvärd grad kan förbättras vid nyskifte, får den inte ändras mer än vad som är nödvändigt för att förbättra andra fastigheter. En fastighet får inte utan ägarens samtycke ändras så att den lämpar sig märkbart sämre än förut för det ändamål som den användes till förut eller för något annat ändamål för vilket den hade varit lämplig.

Ägor som används för specialändamål eller som annars är särskilt värdefulla, eller ägor vilkas framtida ändamål och värde inte kan uppskattas tillräckligt tillförlitligt, får inte utan ägarens samtycke bytas, om det inte är nödvändigt för att åstadkomma en ändamålsenlig skiftesläggning. Utan ägarens samtycke får inte heller ägor som används för skogsbruk bytas på ett sådant sätt att volymen av fastighetens trädbestånd i avverkningsålder ändras betydligt.

Ett område som i en fastställd general-, stads- eller byggnadsplan har avsatts för ett allmänt behov skall om möjligt förläggas till en fastighet som ägs av kommunen, staten, en församling eller ett annat samfund för vars behov området har avsatts.

79 §

Om en delägare på ett nyskiftesområde äger bara ett område av ringa värde som han inte kan använda ändamålsenligt och som inte kan förbättras nämnvärt genom nyskiftet och inte ens vid nyskiftet kan bildas till en ändamålsenlig driftsenhet, kan området mot full ersättning inlösas och tilldelas andra delägare.

80 §

Driftscentrum kan flyttas vid nyskifte, om nyttan av flyttningen är större än kostnaderna. För att driftscentrum skall kunna flyttas utan samtycke av fastighetens ägare förutsätts dessutom att flyttningen är synnerligen viktig för att åstadkomma en ändamålsenlig skiftesläggning och att den inte medför betydande skada eller olägenhet för fastighetens ägare.

81 §

Om den mark på vilken en byggnad är belägen byter ägare, skall det bestämmas att områdets nya ägare skall lösa in byggnaden eller byggnaden säljas eller bestämmas att byggnadens ägare skall flytta den, beroende på vilket förfarande som medför den minsta byggnadsförlusten eller av annan orsak är mest ändamålsenligt.

När det bestäms att en byggnad skall inlösas eller byggnaden godkänns till försäljning, får den som överlåter byggnaden ersättning för denna enligt det värde som byggnaden hade i hans besittning. Inlösningspriset för byggnaden bestäms enligt det värde som byggnaden har såsom en del av den nya ägarens driftsenhet. Är inlösningspriset eller försäljningspriset mindre än den ersättning som skall betalas till byggnadens ägare, utgör skillnaden en byggnadsförlust, för vilken ersättning betalas till den som överlåtit byggnaden.

När det bestäms att ägaren skall flytta en byggnad erhåller han för detta en flyttningsersättning som motsvarar värdet av byggnaden på dess ursprungliga plats och i ägarens besittning, ökat med kostnaderna för rivning av byggnaden och för borttransport av rivningsmaterialet samt minskat med bruksvärdet av rivningsmaterialet.

82 §

Till en delägare betalas för flyttning av driftscentrum, utöver vad 81 § stadgar i fråga om byggnaden, ersättning för de kostnader och förluster som orsakas honom på grund av

1) behövlig iståndsättning av driftscentrumets gamla och nya område,

2) flyttning av trädgård och planteringar eller förvärvande av motsvarande förmån,

3) anläggande av väg till det nya driftscentrumet,

4) anläggande av brunn eller förvärvande av motsvarande förmån samt flyttning av vatten-, avlopps-, el- och telefonledningar och andra sådana nödvändiga ledningar, anordningar och konstruktioner som delägaren haft, eller förvärvande av motsvarande förmån,

5) flyttning av lös egendom,

6) tillfälligt försvårande av den ekonomiska verksamheten till följd av flyttningen, samt av

7) andra åtgärder som är jämförbara med de ovan nämnda.

83 §

Vad 81 § stadgar om en byggnad som blivit på någon annans mark gäller i tillämpliga delar också sådana konstruktioner, anordningar, ledningar, planteringar och andra delar av fast egendom vilkas inlösning eller försäljning medför mindre egendomsförlust än flyttning av egendomen enligt 82 §.

84 §

Om det innan en nyskiftesplan har vunnit laga kraft är nödvändigt att uppföra nya byggnader eller anordningar, skall förrättningsmännen bestämma om detta samt om platserna för byggnaderna. Därvid skall en preliminär plan för skiftesläggningen vid behov uppgöras.

Om en byggnad eller en anordning i ett fall som avses i 1 mom. förläggs till någon annans mark, ställs de nödvändiga ägorna till förfogande för den som äger byggnaden eller anordningen mot vederlagsägor eller mot en årlig ersättning.

En åtgärd som avses i 1 mom. får vidtas först när beslutet om åtgärden har vunnit laga kraft.

85 §

För skiftesdelägare som avtalar om detta, får av sådana ägor som tillfaller dem och är lämpliga för skogsbruk bildas en samfälld skog som avses i lagen om samfällda skogar (37/91), med iakttagande i tillämpliga delar av 10 kap.

86 §

Ett område som har utarrenderats genom ett arrendeavtal som avses i 2, 3 eller 5 kap. jordlegolagen och som har fasta byggnader eller värdefulla konstruktioner eller anordningar, skall såvitt möjligt tillfalla arrendegivaren, om detta inte avsevärt försvårar verkställandet av skifte. Annan arrenderätt som avses i jordlegolagen ändras så att den gäller arrendegivarens nya ägor, om inte ändringen vållar arrendatorn betydande olägenhet.

Kan arrendatorns ställning inte ordnas så som anges i 1 mom., skall mellan den nya ägaren till arrendeområdet och arrendatorn såvitt möjligt fås till stånd ett avtal om det arrendeförhållande som gäller området. Om inget avtal fås till stånd, kan det bestämmas att det tidigare arrendeavtalet skall fortfara att gälla så att det binder områdets nya ägare, om detta inte vållar ägaren betydande olägenhet. I annat fall skall det bestämmas att arrendeavtalet skall upphöra att gälla.

Vad som ovan i denna paragraf stadgas om arrenderätt tillämpas även på andra särskilda rättigheter.

Om en byggnad som helt eller delvis är uthyrd byter ägare till följd av skifte, har den nya ägaren rätt att säga upp hyresavtalet inom tre månader från det nyskiftesplanen vann laga kraft.

87 §

Till en arrendator eller en innehavare av en rätt som avses i 86 § 3 mom. eller en sådan skiftesdelägare som förorsakas skada eller olägenhet på grund av att en rätt regleras eller upphör enligt 86 §, skall ersättning betalas för skada och olägenhet.

Om en fastighetsägare har nytta av att en rätt regleras eller upphör, skall han delta i ersättningen till innehavaren av rätten med ett belopp som motsvarar nyttan. Om betalning av den ersättning som avses i 1 mom. stadgas i övrigt i 93 §.

88 §

Vid nyskifte uppgörs en nyskiftesplan som anger

1) de vägar som skall anläggas och torrläggningsarbeten som skall utföras samt de vattenförsörjnings-, avlopps- och bevattningsanordningar som skall byggas samt planer för dessa,

2) de fastigheter som skall bildas för skiftesdelägarna, samfällda områden och andelar i dem, särskilda förmåner, servitut och vägrätter,

3) platserna för sådana driftscentra som skall flyttas samt bestämmelser om inlösning av byggnader eller annan reglering,

4) samfälld skog som skall bildas,

5) tiden för tillträde av ägor och andra bestämmelser om tillträdet,

6) bestämmelser om ordnande av ställningen för innehavare av arrenderätt eller andra särskilda rättigheter samt

7) planer angående andra åtgärder som skall vidtas vid nyskiftet.

Utgående från nyskiftesplanen skall ett preliminärt förslag om ersättningar utarbetas, om detta inte oskäligt fördröjer framläggningen av nyskiftesplanen.

89 §

Nyskiftesplanen och dess grunder skall vid ett sammanträde förklaras för sakägarna, vilka även skall beredas tillfälle att ta del av planen och att framställa anmärkningar mot den. Samtidigt skall ett preliminärt förslag om ersättningar framläggas för sakägarna, om ett sådant förslag har utarbetats.

Sedan anmärkningarna har behandlats beslutar förrättningsmännen om fastställande av nyskiftesplanen.

90 §

Nyskifte skall förrättas enligt nyskiftesplanen. Likväl får väg-, torrläggnings-, vattenförsörjnings-, bevattnings- och avloppsnäten kompletteras i någon mån samt andra smärre justeringar av planen företas.

91 §

När nyskiftesplanen har vunnit laga kraft, skall de fastigheter som bildats antecknas i fastighetsregistret, om det inte är mer ändamålsenligt att de antecknas i fastighetsregistret först när förrättningen har avslutats.

92 §

Om totalvärdet av den egendom som skall skiftas inte fördelas mellan delägarna enligt delningsgrunden, skall ersättning betalas för skillnaden. Dessutom skall ersättning betalas för sådana förluster som orsakats delägarna på grund av andra åtgärder som vidtagits i samband med skiftet.

93 §

Kostnaderna för projekt som avses i 72-74 §§, byggnadsförlusten som avses i 81 § 2 mom., flyttningsersättningar som avses i 81 § 3 mom., en egendomsförlust som avses i 83 § samt sådana ersättningar och kostnader som avses i 82 eller 84 § eller 87 § 2 mom. fördelas så att varje sakägare betalar enligt den nytta som han har av åtgärden. Om nyttan inte kan värderas, fördelas kostnaderna och ersättningarna enligt någon annan skälig grund.

94 §

Majoriteten efter huvudtalet av de delägare som är närvarande kan vid ett förrättningssammanträde välja en eller flera representanter att delta i beredningen av de ärenden som skall behandlas vid förrättningen.

Representanterna skall höras när en utredning som avses i 70 § görs och när de principer som skall iakttas och de åtgärder som skall vidtas vid uppgörandet av en nyskiftesplan behandlas samt vid behov även i andra viktiga frågor som gäller verkställandet av förrättningen.

95 §

På ett outbrutet område som har erhållits innan beslut om förrättande av nyskifte har fattats och som är beläget inom nyskiftesområdet tillämpas vad som stadgas om fastighet.

Ett outbrutet område som avses i 1 mom. bildas till fastighet vid nyskiftet, om det finns förutsättningar för styckning av området. På fastighetsbildningen tillämpas vad som stadgas om styckning.

10 kap.

Bildande av samfälld skog

96 §

Om fastigheternas ägare avtalar om detta, kan av sådana ägor som är avsedda för skogsbruk och som bildar en ändamålsenlig helhet bildas en samfälld skog enligt lagen om samfällda skogar. Enligt avtal mellan ägarna får i den samfällda skogen tas med också sådana andra ägor som det inte är viktigt att använda till något annat ändamål än skogsbruk och som det är nödvändigt att foga till den samfällda skogen för att åstadkomma en ändamålsenlig fastighetsindelning.

97 §

De ägor som tas med i den samfällda skogen graderas så som anges i 197 § 2 mom. Varje fastighet får en sådan andel i den samfällda skogen (andel i samfälld skog) som motsvarar den andel som graderingsvärdet för de ägor som fastigheten överlåtit utgör av det sammanlagda graderingsvärdet för den samfällda skogens samtliga ägor.

Om värdet av trädbestånden på de ägor som en delägare har överlåtit till den samfällda skogen avviker från värdet av det trädbestånd som motsvarar den andel som han erhållit i den samfällda skogen, betalas ersättning för skillnaden. När värdet av trädbestånden bestäms, beaktas inte sådana trädbestånd som är föremål för avverkningsrätt eller någon annan rätt att ta virke.

Om värdet av en äga som tas med i den samfällda skogen, då ägan används för något annat ändamål än för skogsbruk, avviker från skogsbruksvärdet av den andel som en delägare erhållit i den samfällda skogens ägor, betalas ersättning för skillnaden.

98 §

En samfälld skog bildas vid nyskifte eller vid en fastighetsförrättning som verkställs för ändamålet. Förrättning får sökas av den som är beredd att överlåta mark för bildande av en samfälld skog.

99 §

Nya ägor kan fogas till en förefintlig samfälld skog genom att den som överlåter ägorna ges motsvarande andel i den samfällda skogen, om ägaren till ägorna och den samfällda skogens delägarlag avtalar om saken. Beträffande förutsättningarna för att foga till ägor och förfarandet därvid gäller vad som stadgas om bildande av samfälld skog.

100 §

De förrättningskostnader som föranleds av en förrättning enligt detta kapitel betalas av statens medel.

11 kap.

Fastighetsbestämning

101 §

Fastighetsbestämning förrättas för behandling av en tvist eller oklarhet som gäller utsträckningen av en fastighet eller en annan registerenhet eller som annars gäller fastighetsindelningen. Genom fastighetsbestämning utreds och avgörs

1) oklarheter som gäller råns sträckning eller råmärken (rågång),

2) oklarheter i fråga om vilken registerenhet ett område tillhör,

3) oklarheter som gäller en servitutsrätt eller servitutets placering,

4) frågor som gäller fastighetens andel i ett samfällt område eller i en gemensam särskild förmån och andelens storlek eller en särskild förmån som hör till fastigheten,

5) vilka fastigheter som är delägare i ett samfällt område eller i en gemensam särskild förmån och storleken av fastigheternas andelar,

6) innehållet av en otydlig, försvunnen eller förstörd förrättningshandling eller karta.

7) oklarheter som beror på motstridiga förrättningshandlingar eller förrättningskartor samt

8) andra oklarheter som gäller fastighetsindelningen.

Ett område, som med stöd av lagstiftning som gällde före den 1 januari 1917 vid en lantmäteriförrättning har bibehållits eller avskilts som allmänt eller samfällt område att användas för ett ändamål som går utöver behovet för de lägenheter som hör till skifteslaget, eller en del av ett sådant område, skall, om området eller delen av området inte senare har bildats till fastighet eller samfällt område och har avsetts till exercisplan eller att användas för kyrka, kapell, begravningsplats, sockenskola, fattighus, kronomagasin, sockenmagasin eller sjukvårdsinrättning eller för något annat dylikt allmänt behov, bildas till fastighet eller samfällt område och äganderätten till området skall utredas och avgöras genom fastighetsbestämning.

102 §

Om det vid en fastighetsbestämning framgår att ett fel som avses i 278 § har begåtts, skall fastighetsregistermyndigheten överföra ärendet till lantmäteriverkets centralförvaltning sedan förrättningen har vunnit laga kraft.

103 §

Fastighetsbestämning förrättas på ansökan av registerenhetens ägare eller delägare eller någon annan person vars rätt direkt berörs av fastighetsbestämningen.

En fastighetsbestämning som behövs för uppgörande eller genomförande av en plan förrättas på ansökan av kommunen. En rågång vars syfte är uppförande, flyttning eller reparation av ett råmärke förrättas även på ansökan av en sådan myndighet, sammanslutning eller annan person vars åtgärd har gjort rågången nödvändig. Rågång förrättas utan ansökan i samband med en annan förrättning, om rågång behövs för att förrättningen skall kunna verkställas.

Om klarheten i fastighetssystemet förutsätter fastighetsbestämning, kan förordnande om fastighetsbestämning utfärdas på framställning av fastighetsregisterföraren utan ansökan.

104 §

En rå som tidigare bestämts genom en åtgärd som har vunnit laga kraft skall behålla sin förra sträckning. Har råns sträckning vid olika förrättningar bestämts på olika sätt, skall råns sträckning bestämmas enligt det senaste avgörande som vunnit laga kraft.

Har rån inte tidigare bestämts genom en åtgärd som har vunnit laga kraft, skall de yrkanden som gäller råns sträckning och grunderna för dessa utredas vid förrättningen samt skall på grundval av detta och andra tillgängliga uppgifter om saken råns sträckning avgöras.

Om råns sträckning i ett fall som avses i 1 eller 2 mom. inte kan bestämmas helt tillförlitligt och de närvarande ägarna till fastigheter på bägge sidor om rån avtalar om en sträckning som inte strider mot de uppgifter som erhållits om råns sträckning, bestäms råns sträckning så som ägarna avtalar.

105 §

För en vattenrättslig by bestäms vattenområdets rå i vatten, om den inte har bestämts tidigare, med iakttagande av vad som i lagen innefattande bestämningar om råskilnad i vatten och skifte af vattenområde stadgas om sträckningen av en dylik rå.

106 §

När rån mellan byar gås upp i vattnet skall utjordar bytas och rån rätas ut, om det är ändamålsenligt.

107 §

När en rå som inte har utmärkts genom råmärken eller koordinater gås upp, får rån rätas ut så att små områden av ringa värde byts ut mellan fastigheterna eller, om inget lämpligt vederlagsområde finns, överförs från en fastighet till en annan. Ersättning betalas för skillnader i värde mellan områden som byts sinsemellan samt för områden som överförs.

108 §

Om det föreligger risk för att ett råmärke skall bli förstört eller om märket medför olägenhet, får det flyttas utan att råns sträckning ändras.

Är ett råmärke i dåligt skick eller annars bristfälligt och råns rätta sträckning inte är oklar eller föremål för tvist, får råmärket repareras utan bestämning av råns sträckning.

Utan ändring av råns sträckning får ett nytt råmärke uppföras, om det behövs för att märka ut rån i terrängen.

Åtgärder som avses i 1-3 mom. vidtas genom förrättande av rågång.

109 §

Vad som i detta kapitel stadgas om råns sträckning och råmärken för en registerenhet gäller i tillämpliga delar även sträckningen av en rå och råmärken som utvisar ett servitutsområde eller någon annan fastighetsindelning.

110 §

Ägare till ett område som avses i 101 § 2 mom. är den för vars räkning området enligt vad som framgår av förrättningshandlingarna eller av andra handlingar har bibehållits eller avskilts som allmänt eller samfällt område, och som har tagit området i bruk för dess ursprungliga ändamål. Om någon annan har fått området i sin besittning och börjat sörja för att området används för dess ursprungliga eller motsvarande ändamål, är den som sköter denna uppgift ägare till området.

I andra fall än de som avses i 1 mom. anses den som besitter ett område såsom ägare vara områdets ägare. Om ingen besitter området såsom ägare och området inte har avskilts eller bibehållits som lägenheters samfällda område, äger kommunen området.

Vad som ovan i denna paragraf stadgas om ett område gäller också en del av ett område.

111 §

Ett område som avses i 101 § 2 mom. bildas till lägenhet eller fogas till en förefintlig lägenhet med iakttagande av 41 §. Är det fråga om ett samfällt område, bestäms områdets gränser, om de är oklara, och fastställs vilka fastigheter som har andel i det samfällda området samt storleken av andelarna.

112 §

När lagfart beviljas den som med stöd av ett avgörande vid en fastighetsbestämning som avses i 101 § 2 mom. är ägare till en lägenhet som bildats vid en förrättning eller till ett område som fogats till en lägenhet, skall ett utdrag ur den beskrivning som uppgjorts vid förrättningen vara tillräckligt som utredning över hans fång.

12 kap.

Reglering av byggnadsmark

113 §

Reglering av byggnadsmark får företas, om det därigenom blir möjligt att främja bildandet till fastigheter av områden som i en stads- eller byggnadsplan har avsatts för olika ändamål eller att utjämna en uppenbart ojämn fördelning av byggnadsrätten på ett område för vilket en ovannämnd plan första gången har fastställts. Dessutom förutsätts för reglering att den behövs på grund av att området förväntas bli bebyggt omedelbart. Reglering av byggnadsmark får företas endast om stads- eller byggnadsplanen innehåller en bestämmelse om att reglering av byggnadsmark kan företas för att förverkliga planen.

114 §

Reglering av byggnadsmark får sökas av kommunen eller av den som äger mark inom det område som skall planläggas. Ansökan skall göras innan den stads- eller byggnadsplan som uppgjorts för området har vunnit laga kraft.

Förordnande om verkställande av reglering kan utfärdas sedan planförslaget har framlagts offentligt.

115 §

Reglering av byggnadsmark företas på det område som omfattas av en plan som avses i 113 § (regleringsområde). Av särskilda skäl kan regleringsområdet utgöra en del av planområdet.

Ett område som ägs av kommunen får tas med i regleringsområdet endast om kommunen samtycker till detta eller om området är obetydligt eller om det för regleringen av ett kvartersområde är nödvändigt att området tas med i regleringsområdet.

116 §

Innan beslut fattas om verkställande av reglering, skall förrättningsmännen göra en utredning om förutsättningarna för regleringen och om regleringsområdet.

Förrättningsmännen beslutar om verkställande av reglering och om regleringsområdet. Innan beslutet fattas skall sakägarna och kommunen beredas tillfälle att ta del av den utredning som avses i 1 mom. och att yttra sig om regleringen och regleringsområdet.

117 §

Finns på regleringsområdet en sådan fastighet eller ett sådant överlåtet eller förbehållet outbrutet område som bara består av en sådan tomt eller byggnadsplats som är anpassad till stads- eller byggnadsplanen, får fastighetens eller det outbrutna områdets ägor inte regleras eller inlösas utan särskilda skäl.

I beslutet om verkställande av reglering skall de fastigheter och andra områden vilkas ägor med stöd av 1 mom. inte regleras eller inlöses nämnas särskilt. De begränsningar som avses i 177 § gäller inte dessa fastigheter och områden.

118 §

Om reglering av byggnadsmark företas på ett stadsplaneområde, avskiljs först åt kommunen de i 36 § 1 mom. 2-8 punkten byggnadslagen nämnda områden som i planen har avsatts för kommunens behov, till den del områdena inte redan är i kommunens ägo. Detsamma gäller på ett byggnadsplaneområde sådana trafikleder och andra allmänna områden som avses i 96 § 1 mom. byggnadslagen.

119 §

Vid reglering av byggnadsmark är delningsgrunden det värde som de områden, som varje delägare äger på regleringsområdet, hade innan planen uppgjordes.

Varje delägare ges en andel enligt delningsgrunden av de områden som hör till regleringsområdet, utom av sådana områden som avses i 118 §. Därvid värderas områdena enligt det värde de har efter att planen har fastställts. Till den del någon inte kan tilldelas områden enligt delningsgrunden betalas ersättning för skillnaden.

120 §

Områdena fördelas mellan ägarna så, att varje delägare i främsta rummet får sådana områden som han äger och att delningen gör det lättare att uppgöra tomtindelning eller att bilda ändamålsenliga byggnadsplatser. Har tomtindelning godkänts för ett område, får området inte utan särskilda skäl delas så att gränsen för ett område som tilldelas en delägare avviker från plantomtens rå.

En delägare kan tilldelas områden på ett sätt som avviker från delningsgrunden till den del det är nödvändigt för att dela områdena enligt 1 mom. En delägare är likväl inte skyldig att ta emot områden som med mer än 30 procent överstiger värdet av de områden som tillkommer honom enligt delningsgrunden.

121 §

En delägare, vars andel enligt delningsgrunden är så liten att den inte motsvarar någon tomt eller byggnadsplats enligt planen, tilldelas ett område som är lämpligt som tomt eller byggnadsplats, om han så yrkar och ingen delägare som har framställt ett likadant yrkande och vars andel är större än den förstnämnda delägarens blir utan ett motsvarande område.

122 §

Kan regleringsområdet inte genom åtgärder enligt 120 § 2 mom. och 121 § delas så som avses i 120 § 1 mom., får delar av ett område som är lämpligt som byggnadsplats eller tomt tilldelas flera delägare som äger obetydliga andelar, om ingen av dem vill lösa in hela området. Om flera delägare fordrar att få lösa in området, har den företräde vars andel enligt delningsgrunden är störst.

Har ingen delägare som avses i 1 mom. framställt inslösningsanspråk, får kommunen lösa in hela området.

En kommun, en samkommun eller staten får vid en förrättning lösa in ett område som avses i 50 eller 111 § byggnadslagen och som i planen avsatts för dess behov, förutsatt att området inte skall avskiljas till kommunen enligt 118 §.

123 §

Storleken av det gatuområde eller område för en byggnadsplaneväg som kommunen enligt byggnadslagen har rätt att få utan ersättning bestäms med iakttagande av vad nämnda lag stadgar om detta. Vid beräkningen likställs dock hela regleringsområdet med ett område som tillhör en enda markägare, och områden i kommunens ägo tas inte med i beräkningen.

För de områden som avses i 118 §, med undantag av sådana områden enligt 1 mom. i denna paragraf som utan ersättning övergår i kommunens ägo eller besittning, har delägarna i regleringen rätt att av kommunen få en ersättning som fördelas mellan delägarna enligt delningsgrunden. För bestämmande av ersättningen värderas områdena enligt det värde som de hade innan beslutet om uppgörande av en plan fattades, vilket värde ökas med den värdestegring som efter nämnda tidpunkt har föranletts av höjning av den allmänna prisnivån eller av någon annan orsak än den planläggning på grund av vilken regleringen företas.

124 §

Om ett område där det finns en byggnad byter ägare vid en reglering, åläggs den nya ägaren att lösa in byggnaden.

Om en byggnad inte är lämplig för det ändamål som planen anger eller om en byggnad som avses i 1 mom. är dåligt lämpad för att användas av den nya ägaren, skall byggnaden värderas enligt det värde som den har med beaktande av det ändamål som området enligt planen skall användas för och de faktiska möjligheterna att använda byggnaden.

Om byggnadens värde beräknat enligt 2 mom. är mindre än det värde som byggnaden hade innan det påverkades av planen eller bytet av ägare, utgör skillnaden en byggnadsförlust, för vars ersättande sakägarna ansvarar enligt 130 § 2 mom.

125 §

Vad 124 § stadgar gäller i tillämpliga delar även konstruktioner, anordningar, ledningar, planteringar, trädgårdar och annat dylikt som betraktas som fast egendom.

126 §

När ställningen för innehavare av arrenderätt eller andra särskilda rättigheter som gäller regleringsområdet ordnas, tillämpas 86 och 87 §§.

127 §

Vid regleringen av byggnadsmark uppgörs en regleringsplan som anger

1) de områden som med stöd av 118 § skall avskiljas åt kommunen,

2) de områden som skall tilldelas delägarna samt de områden som skall lösas in från någon delägare,

3) de områden som enligt 122 § 2 och 3 mom. skall lösas in åt kommunen, en samkommun eller staten,

4) servitut, andelar i samfällda områden och förmåner som gäller de fastigheter som skall bildas,

5) bestämmelser om inlösning av byggnader,

6) bestämmelser om hur ställningen ordnas för innehavare av arrenderätt eller andra särskilda rättigheter,

7) tiden för tillträde av områden och andra bestämmelser om tillträde,

8) de ersättningar som skall betalas på grund av regleringen, samt

9) andra åtgärder jämförbara med dem som nämns ovan.

128 §

Regleringsplanen och grunderna för denna skall vid ett sammanträde förklaras för sakägarna, vilka även skall beredas tillfälle att ta del av planen och att framställa anmärkningar och yrkanden som gäller den. Sedan anmärkningarna och yrkandena har behandlats fastställs regleringsplanen.

129 §

När regleringsplanen har fastställts, skall de områden som varje delägare eller annan sakägare erhållit bildas till en eller flera fastigheter. Om tomtmätning eller mätning av allmänt område har företagits på området, införs de uppmätta tomterna och de allmänna områdena som tomter eller allmänna områden i fastighetsregistret, om förutsättningarna för att registrera dem föreligger. Annars bildas fastigheternas områden till lägenheter.

Ett samfällt område som ingår i regleringsområdet kan överföras till en fastighet som bildas, med iakttagande av vad som stadgas om inlösning av ett område som avses i 60 eller 61 §. Om överföring inte företas, skall det område som delägarlaget erhållit förbli fastigheternas samfällda eller på delägarlagets begäran bildas till lägenhet.

Avskiljande åt kommunen av områden som avses i 118 § verkställs inom ett stadsplaneområde genom mätning av allmänt område i samband med regleringen. Har mätning av allmänt område inte förrättats eller är det fråga om ett byggnadsplaneområde, avskiljs områdena åt kommunen genom att de enligt 1 mom. bildas till lägenheter.

130 §

Kostnaderna för reglering av byggnadsmark fördelas mellan delägarna och kommunen i proportion till värdena av de områden som de erhållit vid regleringen. Mellan delägarna fördelas kostnaderna i proportion till delägarnas nytta av regleringen.

En egendomsförlust som avses i 124 § 3 mom. eller 125 § samt en ersättning som betalas till en innehavare av arrenderätt eller någon annan särskild rättighet skall, till den del fastighetens ägare inte har nytta av den åtgärd som utgör grund för ersättningen, fördelas mellan delägarna enligt den grund som anges i 1 mom. Kommunen är dock inte skyldig att delta i betalningen av nämnda förlust eller ersättning.

13 kap.

Samfällda områden och särskilda förmåner

Överföring och bildande till lägenhet av andelar i samfällda områden
131 §

Från en fastighet överlåten andel i ett samfällt område, eller en viss del av en sådan andel, överförs till förvärvarens fastighet eller, om en överföring inte är möjlig, bildas till lägenhet. Dessa åtgärder vidtas vid en förrättning på vilken tillämpas vad som stadgas om styckning.

Vid en förrättning som avses i 1 mom. betraktas andelen som ett outbrutet område. Överföring av en andel får företas även när den fastighet från vilken andelen avskiljs är belägen i en annan kommun än den mottagande fastigheten, om det är ändamålsenligt att andelen överförs.

Bildande av ett samfällt område och fogande av ett område till ett samfällt område
132 §

Med stöd av ett avtal mellan sakägarna kan ett område som består av en eller flera fastigheters enskilda ägor bildas till ett samfällt område för fastigheterna, om dessa behöver området.

Ett samfällt område får likväl inte bildas för en samfälld skog, en väg, ett avloppsdike eller annat för ledande av vatten.

På ett område för vilket det finns en gällande stads- eller byggnadsplan får samfällda områden inte bildas.

133 §

Ett område som delägarlaget för ett samfällt område har fått i sin ägo genom överlåtelse, fogas till delägarlagets samfällda område.

134 §

Ett område avskiljs till samfällt område eller fogas till ett förefintligt samfällt område vid en förrättning på vilken tillämpas vad som stadgas om styckning eller i samband med en annan fastighetsförrättning.

En förutsättning för att ett område skall kunna fogas till ett samfällt område är att den fastighet från vilken området tas är fri från inteckningar eller att det område som skall fogas till det samfällda området befrias från ansvar för inteckningarna i nämnda fastighet. En förutsättning för befrielse är att innehavaren av panträtten ger sitt samtycke. Befrielse kan ske utan samtycke av innehavaren av panträtten, om den fastighet från vilken området tas även efter fogandet klart räcker till för att ansvara för de pantfordringar som belastar den.

135 §

En fastighets vattenområde avskiljs till samfällt område för de fastigheter som bildas vid klyvning, om det inte finns särskilda skäl att dela området.

136 §

Vid klyvning och nyskifte kan utan avtal mellan sakägarna, om det behövs för att nå ett ändamålsenligt skiftesresultat och det inte medför betydande olägenhet för någon delägare, till samfällt område avskiljas

1) ett område som behövs för bil- eller båtplats eller brygga,

2) ett område som behövs för tagande eller uppdämning av vatten,

3) ett område som behövs för tagande av sten, grus, sand, lera, torv eller andra marksubstanser, samt

4) ett jordområde som behövs för utnyttjande av ett samfällt vattenområde eller av en fiskerätt som utgör en gemensam särskild förmån.

Vid nyskifte kan ett område avskiljas till samfällt område även för något annat särskilt, gemensamt behov.

Ett samfällt område får likväl inte bildas, om det behov för vilket området skulle bildas kan tillgodoses lika väl genom att ett servitut stiftas.

Skifte av samfällt område
137 §

En delägare i ett annat samfällt område än ett strömfall eller en sådan samfälld skog som avses i lagen om samfällda skogar har rätt att få sin andel avskild genom skifte, om andelen kan avskiljas utan att någon delägare åsamkas nämnvärd olägenhet.

För skifte av ett samfällt vattenområde förutsätts dessutom att andelen behöver avskiljas för ett särskilt ändamål eller att det annars finns vägande skäl att dela området.

Om en andel i ett samfällt jordområde inte kan avskiljas och den inte behövs med hänsyn till användningen av delägarens fastighet, är de övriga delägarna skyldiga att lösa in andelen på yrkande av den nämnda delägaren. När andelen är inlöst, hör det samfällda området till de fastigheter som fortfarande har del i området, i samma förhållande som deras tidigare andelar, om inte delägarna avtalar något annat. De delägare som har löst in andelen skall till den delägare som yrkat inlösning betala ersättning för dennes förlust.

138 §

Om en ändamålsenlig skiftesläggning inte kan åstadkommas genom att bara det samfällda området delas och ägobyten företas, får ägor som gränsar till det samfällda området tas med i skiftet i den mån som det är nödvändigt för att åstadkomma en ändamålsenlig skiftesläggning. En förutsättning för att ta med dessa ägor i skiftet är att ingen därigenom åsamkas nämnvärd olägenhet.

139 §

Delningsgrunden vid skifte av ett samfällt område är varje fastighets andel i det samfällda området. Andelens storlek bestäms enligt den delningsgrund som iakttagits eller något annat beslut som fattats om andelens storlek vid den förrättning vid vilken området har bibehållits som eller avskilts till samfällt. Har området lämnats som eller bildats till samfällt för fastigheter utan att saken har behandlats vid en förrättning, bestäms fastigheternas andelar enligt den lag som gällde vid tiden för förrättningen. Till den del som något annat senare har avtalats, föreskrivits eller i lag stadgats om en andel, bestäms andelen enligt ett dylikt avtal, beslut eller stadgande.

En fastighet, från vilken med stöd av 138 § ägor har tagits med i ett skifte av ett samfällt område, tilldelas vid skiftet en ägomassa som motsvarar hävden i fråga om de ägor som tagits med i skiftet.

140 §

Vid skifte av ett vattenområde skall ett strömfallsområde som hör till vattenområdet bibehållas som samfällt område. Om vattenkraften i strömfallet är av mindre värde än fisket eller någon annan användning av strömfallet eller om strömfallet utan att någon delägare åsamkas olägenhet kan tilldelas någon eller några delägare, kan strömfallsområdet i samband med ett annat vattenområde tas med i skiftet.

Har rätten till vattenkraften i ett strömfall före den 1 mars 1903 på något annat sätt än genom skifte lagligen avskilts, tas dock strömfallsområdet utan dess vattenkraft med i skiftet.

Vid skifte av ett vattenområde får ett särskilt fiskeställe bildas till samfällt område, om det behövs för att genomföra skiftet. Med stöd av ett avtal mellan de sakägare som är närvarande kan även ett annat vattenområde bildas till samfällt område för delägarfastigheterna.

141 §

Om ett samfällt jordområde som skall skiftas är beläget så att området eller en del av området kan användas ändamålsenligt bara i samband med angränsande ägor som hör till fastigheter enskilt, eller om det jordområde som skall skiftas är av ringa värde, får, till den del en tillfredsställande skiftesläggning inte kan åstadkommas genom åtgärder enligt 138 §, det samfällda området eller en del av området inlösas och såsom avgränsat område fogas till de fastigheter till vilkas ägor det samfällda området gränsar. Av särskilda skäl kan det bestämmas att någon del av det samfällda området skall inlösas åt en delägarfastighet som inte gränsar till det samfällda området. Vad som ovan i detta moment stadgas om fastigheter gäller även samfälld skog.

Vid skifte kan kommunen åläggas att lösa in ett samfällt område som avses i 1 mom. eller en del av området, om området eller delen ligger inom området för en stads-, byggnads- eller strandplan och kommunen med stöd av byggnadslagen vore berättigad att lösa in det utan särskilt tillstånd.

När ett samfällt område med stöd av 1 mom. fogas till en fastighet eller till en samfälld skog eller med stöd av 2 mom. löses in åt kommunen, är en delägare i det samfällda området berättigad att få en ersättning som bestäms enligt samma grund som den andel som hans fastighet hade i det samfällda området.

142 §

Förrättningsmännen beslutar om förutsättningarna för och omfattningen av ett skifte av ett samfällt område. Samtidigt skall de besluta till vilken del skiftet förrättas såsom ett skifte som avses i 137 § 1 mom. och till vilken del det förrättas genom ett inlösningsförfarande som avses i 141 § samt besluta vilka andelar som skall inlösas med stöd av 137 § 3 mom.

143 §

Vid skifte av ett samfällt område uppgörs en skiftesplan, som anger

1) hur de skiftade ägorna fogas till delägarnas fastigheter eller bildas till särskilda fastigheter,

2) de ägor som tilldelas fastigheter i sådana fall som avses i 139 § 2 mom.,

3) de områden som bibehålls som eller bildas till samfällda områden,

4) de områden som inlöses och hur dessa fogas till fastigheter eller till samfälld skog eller bildas till särskilda fastigheter,

5) hur en andel som avses i 137 § 3 mom. inlöses och delas mellan fastigheterna,

6) de servitut som skall stiftas,

7) hur ställningen ordnas för de rättsinnehavare som avses i 145 § eller om rättigheterna upphör att gälla,

8) de ersättningar som skall betalas med anledning av skiftet, samt

9) andra behövliga åtgärder som kan jämföras med dem som nämns ovan.

144 §

Skiftesplanen och grunderna för denna skall vid ett sammanträde förklaras för sakägarna, vilka även skall beredas tillfälle att ta del av planen och att framställa anmärkningar mot den. Sedan anmärkningarna har behandlats skall förrättningsmännen besluta om fastställande av skiftesplanen.

Om skiftesplanen har vunnit laga kraft, kan de anteckningar som detta föranleder göras i fastighetsregistret innan förrättningen har avslutats.

145 §

Om det område som skall skiftas belastas av arrenderätt eller någon annan särskild rättighet, tillämpas 86 och 87 §§ när ställningen ordnas för den som innehar rätten.

146 §

Ett område som tillfallit en fastighet vid ett skifte fogas till delägarfastigheten, eller av särskilda skäl bildas en särskild fastighet av det område som motsvarar den avskiljda andelen. Detsamma gäller ett område som med stöd av 141 § 2 mom. inlöses åt kommunen.

147 §

Ett område eller en andel, som vid skifte av ett samfällt område överförs från en fastighet till en annan eller bildas till en särskild fastighet, befrias från sådana panträtter som belastar området eller andelen. De panträtter som belastar den mottagande fastigheten gäller sedan förrättningen vunnit laga kraft även det område eller den andel som överförts till fastigheten.

Särskilda förmåner
148 §

Om en särskild förmån, såsom rätt till vattenkraft, till fiske eller till ett stenbrott, gäller ett bestämt område inom det område som skall skiftas och förmånen hör till flera fastigheter gemensamt, lämnas denna förmån gällande vid skiftet. Förmånen får likväl upphävas med iakttagande av vad som stadgas i 149 §. Om förmånen hör enbart till sådana fastigheter som omfattas av skiftet, kan den tas med i skiftet, om det finns särskilda skäl till detta.

Det område som belastas av förmånen kan avskiljas såsom samfällt för de fastigheter som enligt skiftet är berättigade till förmånen, om detta är ändamålsenligt.

En särskild förmån som belastar det område som skall skiftas och hör enskilt till en fastighet, skall fortfara att gälla. Förmånen kan likväl upphävas med iakttagande av 149 § eller, om det finns särskilda skäl, tas med i skiftet såvida förmånen hör till en fastighet som omfattas av skiftet.

149 §

En gemensam särskild förmån eller en enskild särskild förmån som belastar en fastighets eller någon annan registerenhets område kan på yrkande av ägaren till den belastade registerenheten upphävas, om förmånen på grund av förändrade förhållanden har blivit av ringa betydelse för de som har haft rätt till den, fastigheter eller om den belastning som utnyttjandet av förmånen medför har blivit oskäligt stor i förhållande till nyttan. En förmån upphävs vid en särskild förrättning eller i samband med en annan fastighetsförrättning.

Den belastade registerenhetens ägare skall betala ersättning för den förlust som upphävandet av förmånen medför.

Särskilda stadganden
150 §

En andel som en fastighet som skall klyvas har i ett samfällt jordområde eller i en gemensam särskild förmån, eller en särskild förmån som hör enskilt till fastigheten, tilldelas en av de fastigheter som bildas vid klyvningen, om det med tanke på användningen av fastigheterna inte är ändamålsenligt att dela upp andelen eller förmånen mellan flera av de fastigheter som bildas vid klyvningen eller om sakägarna inte kommer överens om delningen. En andel som en fastighet som skall klyvas har i ett samfällt vattenområde delas upp mellan de fastigheter som bildas, varvid samma delningsgrund iakttas som vid förrättningen, om sakägarna inte avtalar något annat.

En styckningsfastighet eller en mottagande fastighet får en del av en andel som moderfastigheten har i ett samfällt område eller i en gemensam särskild förmån samt av en enskild särskild förmån som tillhör moderfastigheten, om sakägarna har avtalat om detta. Om sakägarna inte har avtalat något annat, bestäms styckningsfastighetens eller den mottagande fastighetens andel enligt förhållandet mellan styckningsfastighetens eller det överförda outbrutna områdets markareal och stomfastighetens markareal eller av särskilda skäl enligt någon annan skälig grund. Har moderfastigheten en större andel i ett samfällt område eller i en gemensam särskild förmån än vad som tillkommer den på grundval av dess markareal (sparandel), får styckningsfastigheten eller den mottagande fastigheten likväl ingen del av denna överskjutande andel, om inte sakägarna uttryckligen har avtalat om detta.

151 §

En andel i en gemensam särskild förmån kan överföras till en annan fastighet med iakttagande av vad som stadgas om överföring av en andel i ett samfällt område.

Om hela området av en fastighet som har andel i ett samfällt område eller i en gemensam särskild förmån eller som har en enskild särskild förmån bildas till allmänt område, expropriationsenhet eller väg- eller biområde eller fogas till en samfälld skog, utgör den andel eller förmån som hör till fastigheten den återstående fastigheten.

152 §

Vid en fastighetsförrättning skall alltid fastställas i vilka samfällda områden eller gemensamma särskilda förmåner de fastigheter som bildats har andel och storleken av den andel som hör till varje fastighet. Om storleken av den andel som hör till moderfastigheten för en fastighet som skall bildas vid en fastighetsförrättning inte har avgjorts genom en åtgärd som har vunnit laga kraft, skall vid fastighetsförrättningen fastställas hur stor andel varje fastighet som bildas har av moderfastighetens andel i ett samfällt område eller i en särskild förmån. Vid fastighetsförrättningen skall även fastställas vilka särskilda förmåner som hör enskilt till de fastigheter som bildats.

153 §

Stadgandena i detta kapitel gäller samfälld skog och andelar i samfälld skog endast om så stadgas särskilt. I fråga om andelar i samfälld skog iakttas dock 152 § i tillämpliga delar.

14 kap.

Servitut

154 §

Till förmån för en fastighet kan på en annan registerenhets område som ständigt servitut stiftas rätt

1) att ta och leda hushållsvatten samt att förlägga och använda en vattenledning och tillhörande anordningar och konstruktioner,

2) att avleda vatten för torrläggning av mark,

3) att förlägga och använda en avloppsledning och tillhörande anordningar och konstruktioner,

4) att förlägga och använda en telefon-, el-, gas-, värme- eller annan dylik ledning samt tillhörande anordningar och konstruktioner,

5) att använda ett område som behövs för bil- eller båtplats, brygga, badplats, lagring av trävirke, lastplats eller fiske,

6) att ta sten, grus, sand, lera, torv eller andra med dessa jämförbara marksubstanser,

7) att förlägga och använda konstruktioner som behövs för befolkningsskyddet,

8) att förlägga och använda en värmecentral eller en plats för avfallsinsamling som är gemensam för fastigheterna, samt

9) rätt till ett område som behövs för vägförbindelse inom ett byggnadsplane- eller stadsplaneområde, dock inte på ett gatuområde, på ett område för en trafikled eller på ett område för en byggnadsplaneväg.

Om det på grund av en emotsedd förändring i förhållandena eller av andra särskilda skäl inte bör anses vara ändamålsenligt att stifta en rätt som avses i 1 mom. i form av ständigt servitut, kan rätten stiftas i form av tidsbestämt servitut. Vid förrättningen skall en tidpunkt bestämmas fram till vilken det tidsbestämda servitutet gäller. Vid behov kan vid förrättningen även bestämmas en händelse som föranleder att ett tidsbestämt servitut upphör före utgången av den utsatta tiden.

Angående byggnadsservitut stadgas särskilt.

155 §

Ett servitut som avses i 154 § 1 mom. 1-4, 7 eller 9 punkten samt ett i 5 punkten i nämnda moment avsett servitut som gäller ett område som behövs för att användas som bilplats kan inom ett stadsplane- eller byggnadsplaneområde stiftas också till förmån för kommunen.

156 §

Ett servitut får stiftas, om ägarna till den belastade och den berättigade fastigheten eller kommunen och fastighetsägaren, i ett fall då servitutet kan stiftas till förmån för kommunen, avtalar om detta och servitutet är behövligt för fastigheten eller kommunen och det inte medför betydande olägenhet för den belastade registerenheten eller för innehavaren av en servitutsrätt som redan belastar området. Om servitutet likväl behövs för att klyvning, skifte av samfällt område, tvångsbyte av ägor, överföring av ett område, nyskifte eller reglering av byggnadsmark skall kunna verkställas på ett ändamålsenligt sätt, får ett servitut som avses i 154 § 1 mom. 1-6 eller 9 punkten utan samtycke av sakägarna stiftas på det område som förrättningen omfattar.

Inom ett stadsplane- eller byggnadsplaneområde får ett servitut som avses i 154 § 1 mom. 1-3 eller 9 punkten stiftas utan samtycke av den belastade registerenhetens ägare, om servitutet är viktigt för den berättigade fastigheten eller för kommunen och det inte medför betydande olägenhet för den belastade registerenheten eller för innehavaren av en servitutsrätt som redan belastar området.

Vid en fastighetsförrättning skall för varje fastighet och skifte ordnas en behövlig vägförbindelse genom stiftande av ett servitut som avses i 154 § 1 mom. 9 punkten eller en ständig eller tidsbestämd vägrätt enligt lagen om enskilda vägar (358/62) eller någon annan rätt som behövs för vägförbindelsen med iakttagande av nämnda lag.

157 §

Stiftandet av servitut får inte försvåra genomförandet av en stads- eller byggnadsplan. Servitutet skall också i övrigt stiftas så att dess syfte nås på ett så förmånligt sätt som möjligt och så att servitutet eller dess utnyttjande inte medför onödig olägenhet för omgivningen eller större skada eller olägenhet för någon än nödvändigt.

Ett servitut får inte stiftas, om det enligt annan lagstiftning vore förbjudet att utnyttja det. Om det enligt annan lagstiftning fordras tillstånd av en myndighet för att utnyttja ett servitut, ersätter stiftandet av servitutet inte ett sådant tillstånd. Utnyttjandet av ett servitut som avses i 154 § 1 mom. 1 punkten förutsätter inte sådant samtycke av ägaren som avses i 9 kap. 4 § 3 mom. vattenlagen.

158 §

Vid en förrättning skall det område bestämmas som ett servitut som stiftats belastar samt skall behövliga villkor och begränsningar uppställas för utnyttjandet av servitutet.

Förutsätter utnyttjandet av ett servitut att en väg anläggs eller att en byggnad, konstruktion eller anordning byggs eller att servitutsområdet iståndsätts på något annat sätt, skall vid förrättningen utfärdas behövliga bestämmelser om hur ägarna till de berättigade fastigheterna och ägaren till det belastade området skall delta i iståndsättningskostnaderna, om någon av sakägarna fordrar detta eller om det annars behövs. Om sakägarna inte kommer överens om fördelningen av iståndsättningskostnaderna, skall fördelningsgrunden vara den nytta som varje sakägare har av servitutet. I fråga om ett servitut som stiftats för torrläggning bestäms nyttan enligt 6 kap. vattenlagen. Härvid kan också ett dikningsbolag enligt vattenlagen bildas. Vad som detta moment stadgar om iståndsättningskostnader tillämpas även på kostnaderna för underhåll av servitutsområdet. På underhållet av ett servitut som har stiftats för torrläggning tillämpas vad vattenlagen stadgar om underhåll av dike.

Har ett servitut stiftats för kommunen, tillämpas på kommunen vad som i 2 mom. stadgas om ägaren till en servitutsberättigad fastighet.

159 §

Vid en förrättning där nya fastigheter bildas, områden byts eller områden fogas till en fastighet, skall den fastighet bestämmas till förmån för vilken ett tidigare stiftat servitut eller en rätt som avses i 156 § 3 mom. förblir gällande.

Har flera fastigheter som bildats vid förrättningen behov av servitutet eller rättigheten, kan det även bestämmas att servitutet eller rättigheten skall förbli gällande till förmån för dessa, om förutsättningar enligt 156 och 157 §§ föreligger för stiftande av servitut.

Ett onödigt servitut som gäller ett område som omfattas av en förrättning skall upphävas vid förrättningen.

160 §

Om sakägarna avtalar om åtgärden och den inte försvårar genomförandet av stads- eller byggnadsplanen, kan ett servitut som har stiftats vid en fastighetsförrättning flyttas till ett annat ställe på den belastade registerenhetens område eller kan nya bestämmelser som begränsar utnyttjandet av servitutet utfärdas eller tidigare bestämmelser om utnyttjandet ändras. En dylik åtgärd kan vidtas även utan avtal mellan sakägarna, om den olägenhet som servitutet på grund av förändrade förhållanden orsakar kan undanröjas eller minskas och åtgärden inte medför betydande olägenhet för den berättigade fastigheten.

161 §

Ett servitut som har stiftats vid en fastighetsförrättning kan upphävas, om förhållandena är så förändrade att servitutet med beaktande av stadgandena i 156 och 157 §§ inte längre skulle kunna stiftas och servitutet inte är nödvändigt för den berättigade fastigheten eller för kommunen. Ett nödvändigt servitut kan upphävas, om det inte är möjligt att genom åtgärder enligt 160 § undanröja en oskälig olägenhet som servitutet orsakar och om det i stället för det upphävda servitutet, under de förutsättningar som anges i 156 och 157 §§, kan stiftas ett motsvarande servitut på en annan plats.

Om en oskälig olägenhet som servitutet orsakar inte kan undanröjas genom åtgärder enligt 1 mom. och ökningen av den belastning som servitutet medför beror på en ändring i det sätt på vilket servitutet utnyttjas, skall de innehavare av servitutsrätt, som utnyttjar servitutet på ett sådant sätt att belastningen har ökat, betala ersättning till den belastade registerenhetens ägare för den ökade olägenhet som beror på ändringen.

162 §

Ägaren och innehavaren av en belastad registerenhet har rätt att av den till vars förmån ett servitut stiftas få ersättning för förluster som beror på stiftandet av servitutet. För ett servitut eller en rätt, som vid styckning stiftats till förmån för en styckningsfastighet och som behövs för en vägförbindelse som avses i 156 § 3 mom. är likväl stomfastighetens ägare berättigad till ersättning bara av särskilda skäl. Om den belastning som servitutet medför ökar nämnvärt på grund av en bestämmelse som avses i 159 § 2 mom., är den belastade registerenhetens ägare berättigad att av de innehavare av servitutsrätt som avses i nämnda moment få ersättning för den ökade olägenhet som beror på detta.

163 §

Då vid ett skifte en ständig rätt som avses i 156 § 3 mom. stiftas alla delägarlägenheter emellan, kan den del som delningsgrunden utvisar av graderingsvärdet för de ägor som behövs för rätten betraktas som varje delägares andel, om detta är ändamålsenligt med beaktande av den nytta som stiftandet av rätten ger delägarna. Därvid fastställs inte ersättning för områden som upplåts för stiftandet av rätten.

164 §

Om ett servitut upphävs eller flyttas eller om dess utnyttjande begränsas eller bestämmelserna om dess utnyttjande ändras, är innehavaren av servitutsrätten berättigad att av den som har nytta av åtgärden få ersättning för förluster som beror på åtgärden. Ersättningen minskas i den mån som ersättningstagaren har nytta av åtgärden. Om det finns flera ersättningsskyldiga, deltar de i betalningen av ersättning enligt den nytta som de har av åtgärden.

165 §

Stiftande, flyttning eller upphävande av ett servitut eller en rätt så som avses i detta kapitel och andra ärenden som gäller ett servitut eller en rätt behandlas vid en servitutsförrättning eller i samband med en annan fastighetsförrättning.

Vid en servitutsförrättning som verkställs på ett tomtindelningsområde inom ett stadsplaneområde får ett ärende, som avses i 156 § 3 mom. och gäller en rätt enligt lagen om enskilda vägar, behandlas endast om det är fråga om att flytta, ändra eller upphäva denna rätt. På ett annat än ett ovan nämnt område får ett ärende, som avses i 156 § 3 mom. och gäller en rätt enligt lagen om enskilda vägar, behandlas vid en servitutsförrättning endast om det samtidigt är fråga om en åtgärd som gäller ett servitut enligt 154 § 1 mom.

166 §

Servitutsförrättning får sökas av den som äger en registerenhet. Kommunen får söka servitutsförrättning, om det är fråga om ett servitut som skall stiftas eller har stiftats till förmån för kommunen. Upphävande, flyttning eller annan ändring av ett servitut som gäller ett samfällt område får sökas även av en delägare i det samfällda området.

167 §

Förrättningskostnaderna för en servitutsförrättning skall betalas av sökanden. Om förrättningen är till nytta också för en annan sakägare, skall denne delta i kostnaderna enligt den nytta som han har av åtgärden eller enligt någon annan skälig grund.

Vad 1 mom. stadgar om betalning av förrättningskostnaderna för en servitutsförrättning iakttas i tillämpliga delar även när ett servitutsärende behandlas i samband med en annan fastighetsförrättning.

15 kap.

Förrättningsförfarande

Information
168 §

Inledandet av en förrättning meddelas alla sakägare genom kallelsebrev.

Om förrättningen gäller en fastighet eller ett visst område som ägs av flera gemensamt, skall kallelsebrevet tillställas alla samfällda ägare särskilt. Om förrättningen gäller ett samfällt område och det vid förrättningen inte är fråga om skifte av området eller om en fastighetsbestämning enligt 101 § 1 mom. 2, 4 eller 5 punkten eller en motsvarande åtgärd, tillställs kallelsebrevet delägarlaget med iakttagande av 26 § lagen om samfälligheter. Om förrättningen gäller ett område till vilket flera fastigheter har servitutsrätt eller en rätt enligt lagen om enskilda vägar och det inte är fråga om upphävande, flyttning eller ändring av denna rätt, räcker det att kallelsebrevet tillställs en av innehavarna av rätten. Brevet tillställs dock väglaget, om det av förrättningsansökan framgår eller annars är känt att förrättningen gäller väglagets väg.

I fråga om en förrättning som verkställs på ett område som används för tätbebyggelse, på ett generalplane-, stadsplane-, byggnadsplane- eller strandplaneområde eller på ett område på vilket byggnadsförbud råder för uppgörande av en stads- eller byggnadsplan eller för vilket enligt 123 a § byggnadslagen det är nödvändigt att uppgöra en strandplan, sänds kallelsebrev till kommunen även i det fall att kommunen inte är sakägare vid förrättningen. Här avsett kallelsebrev tillställs dock inte kommunen vid de förrättningar som enligt 5 § 3 mom. skall verkställas av en fastighetsingenjör.

169 §

Kan kallelsebrev inte sändas till någon sakägare på grund av att uppgifter om honom eller om hans adress inte kan fås utan svårighet, tillkännages inledandet av förrättningen dessutom genom publicering av kallelsen i en eller två tidningar med allmän spridning på orten. Likaså skall kallelsen publiceras i en tidning i sådana fall då det råder ovisshet om vem som är sakägare vid förrättningen.

Inledandet av förrättningen anses ha tillkännagetts, om kallelsebrevet minst 10 dagar före det första sammanträdet har postats eller på annat sätt tillställts mottagaren eller minst sju dagar före det första sammanträdet har överlåtits till mottagaren mot ett skriftligt intyg eller om kallelsen har publicerats i en tidning minst 10 dagar före det första sammanträdet.

170 §

Om inledandet av en förrättning har tillkännagetts så som stadgas i 168 och 169 §§, utgör en sakägares frånvaro inte hinder för att verkställa förrättningen.

Förrättningen kan verkställas utan att den tillkännages så som stadgas i 168 och 169 §§, om alla sakägare samtycker till detta.

Om det framgår under förrättningen att någon sakägare inte har underrättats om inledandet, skall det hållas ett fortsatt förrättningssammanträde som meddelas sakägaren på samma sätt som inledande av förrättning. Förrättningen får likväl slutföras utan att något fortsatt sammanträde hålls, om den sakägare som inte har underrättats om inledandet är närvarande och inte fordrar att behandlingen uppskjuts eller om han innan förrättningen avslutas meddelar skriftligen att han för sin del inte anser att ett fortsatt sammanträde behövs. Vad som ovan i detta moment stadgas om sakägare gäller även kommunen när det är fråga om en förrättning som avses i 168 § 3 mom.

171 §

Ett fortsatt förrättningssammanträde tillkännages vid förrättningssammanträdet eller på det sätt som stadgas om inledande av en förrättning. De sakägare som är närvarande vid sammanträdet kan likväl även avtala om att det fortsatta sammanträdet skall tillkännages på något annat sätt som förrättningsingenjören anser vara tillräckligt.

Sammanträden och annat förrättningsförfarande
172 §

För behandling och avgörande av de ärenden som tas upp vid en förrättning hålls efter behov ett eller flera sammanträden, om inte något annat följer av 178 § 2 mom.

173 §

En förrättning anses ha börjat när förrättningsingenjören har inlett det första sammanträdet. Innan förrättningen inleds får dock tekniska uppgifter som hör samman med förrättningen utföras.

174 §

Förrättningsmännen skall se till att alla ärenden som hör till en förrättning blir behandlade vid förrättningen.

175 §

De ärenden som skall behandlas vid en förrättning avgörs genom förrättningsmännens beslut. Ärenden som gäller utförandet av tekniska uppgifter avgörs dock av förrättningsingenjören ensam.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller inte ärenden som sakägarna har rätt att avtala om och som de har avtalat om.

Är förrättningsmännens beslut inte enhälligt, avgörs ärendet genom omröstning på vilken tillämpas vad rättegångsbalken stadgar om omröstning vid en kollegial domstol.

176 §

Ett avtal som ingås vid ett förrättningssammanträde och gäller ett ärende som skall avgöras vid förrättningen antecknas i protokollet. Om sakägarna medan förrättningen pågår annars än vid ett förrättningssammanträde avtalar om ett ärende, skall avtalet ingås skriftligen. Ett sådant avtal är giltigt fastän någon som avtalet gäller inte har undertecknat det, om han vid ett förrättningssammanträde som hålls sedan avtalet ingicks uppger att han godkänner avtalet.

Ett avtal mellan sakägarna om förrättningsförfarandet ingås vid ett förrättningssammanträde och antecknas i protokollet.

177 §

Skötseln av ett område som är föremål för en förrättning och vars äganderätt kan förändras till följd av förrättningen får inte försummas. På ett sådant område får under tiden från att förrättningen tillkännages till att ägorna tillträds avverkning företas eller marksubstanser tas för försäljning eller för annan borttransport, nya byggnader uppföras eller befintliga byggnader renoveras eller andra dylika åtgärder som inverkar på egendomens värde eller användningssyfte vidtas endast med iakttagande av de begränsningar som förrättningsmännen uppställt eller med särskilt tillstånd av förrättningsmännen. Begränsningarna skall uppställas så att de inte onödigt försvårar vidtagandet av sådana åtgärder som är av ringa betydelse för verkställandet av förrättningen. Tillstånd till en åtgärd skall ges, om inte åtgärden avsevärt försvårar verkställandet av förrättningen eller äventyrar dess syfte.

Har alla samägare i en fastighet som skall klyvas avtalat om försäljning eller borttransport av virke eller marksubstanser, tillämpas inte 1 mom. i fråga om detta.

Vid förrättningar som berörs av stadgandena i 1 mom. skall förrättningsingenjören redogöra för de nämnda stadgandena och de begränsningar som följer av dem. Förrättningsmännen skall meddela behövliga bestämmelser om de begränsningar som skall iakttas för att en åtgärd skall få vidtas utan särskilt tillstånd. De begränsningar som förrättningsmännen har uppställt och deras avgörande i fråga om ett tillstånd skall iakttas oberoende av ändringssökande.

178 §

Om sökanden återtar sin ansökan innan inledandet av förrättningen har tillkännagetts, återkallas förrättningsförordnandet. På samma sätt skall det förfaras, om sökanden återtar sin ansökan sedan förrättningen har tillkännagetts men innan den inletts och alla sakägare före det första sammanträdet underrättas om att ansökan har återtagits.

Om den som har ansökt om förrättningen avstår från sin ansökan sedan förrättningen har inletts eller sådana tekniska uppgifter som fordras för förrättningen har vidtagits, behandlas ärendet vid ett förrättningssammanträde. Förrättningen förfaller, om ingen sakägare som är närvarande vid sammanträdet och är berättigad att ansöka om förrättning fordrar att den verkställs. Förrättningsingenjören kan likväl besluta att förrättningen förfaller utan att något sammanträde hålls, om alla sakägare samtycker till detta och sammanträdet inte behövs för behandling av frågor om ersättningar eller förrättningskostnader.

179 §

Om det sedan en förrättning har inletts framgår att den inte kan verkställas, inställs förrättningen. Oberoende av att förrättningen har inställts kan dock en fristående uppgift eller åtgärd som hör till förrättningen slutföras, om den har påbörjats och en sakägare begär att den slutförs.

Om det sedan en förrättning inletts framkommer brister i förutsättningarna för verkställande av förrättningen och dessa brister kan avhjälpas, avbryts förrättningen, förutsatt att någon sakägare fordrar detta eller det annars är ändamålsenligt att förrättningen avbryts.

180 §

Förrättningsingenjören har till uppgift att skaffa det handräckningsmanskap som behövs när förrättningen verkställs samt utrustning och arbetsredskap som behövs för utmärkning av rår och för andra arbeten i terrängen.

Förrättningsingenjören kan anförtro utförandet av en uppgift åt en sakägare. Sakägaren har rätt att få ersättning för de utgifter som uppgiften medför och för den arbetstid som han använder för uppgiften. Ersättningen betalas till sakägaren enligt 208 § 1 mom., eller, om det är mer ändamålsenligt, kan vid förrättningen efter behov bestämmas om inbördes prestationer mellan sakägarna på grund av ersättningen.

181 §

Om förrättningens natur eller omfattning det förutsätter, väljs vid förrättningen en eller flera sysslomän. Ingen kan bli vald till syssloman utan eget samtycke.

En syssloman har till uppgift att biträda förrättningsingenjören vid utförandet av de uppgifter som nämns i 180 § 1 mom. och att bringa förrättningsmännens meddelanden till sakägarnas kännedom, att sköta uppbörden och vidarebetalningen av ersättningar samt att utföra andra därmed jämförbara uppgifter som förrättningsingenjören anförtror honom.

En syssloman har rätt att för sina uppgifter få ett arvode, vars grunder fastställs vid förrättningen.

182 §

Förrättningsmännen och deras medhjälpare har för verkställande av förrättningen rätt att röra sig på förrättningsområdet, komma in i sakägarnas byggnader, öppna kartläggningslinjer och placera ut märken på området. Därvid skall de undvika att förorsaka skada eller olägenhet. Träd och planteringar på en gårdsplan, i en trädgård eller på motsvarande ställen får inte skadas eller fällas utan samtycke av ägaren eller innehavaren. Likaså har en sakägare rätt att röra sig på förrättningsområdet samt att vid en tidpunkt som bestämts vid förrättningssammanträdet komma in i en byggnad som ägs av en annan sakägare, om det behövs för bevakning av hans intressen vid förrättningen. Åtgärder som avses ovan får vidtas också utanför förrättningsområdet, om det är nödvändigt.

Om sådana åtgärder som avses i 1 mom. medför betydande skada eller olägenhet för egendom som tillhör en sakägare, skall för detta på begäran betalas ersättning. För skada eller olägenhet som orsakats någon annans egendom skall ersättning betalas.

183 §

Gäller i fråga om ett område som är föremål för en förrättning eller i fråga om användningen av området ett privaträttsligt avtal som ingåtts innan förrättningen blev anhängig, skall förrättningen såvitt möjligt verkställas på ett sådant sätt att avtalet kan iakttas, om inte förrättningens slutresultat därigenom blir oändamålsenligt eller andra sakägares rätt kränks genom att avtalet beaktas.

184 §

Om en tvist vars avgörande kan inverka på förrättningens slutresultat har blivit anhängig vid en domstol innan förrättningen inleddes, får förrättningen inte avslutas förrän tvisten är avgjord. Uppstår en sådan tvist sedan förrättningen har inletts, avgörs den vid förrättningen.

185 §

Rån till en ny registerenhet skall bestämmas exakt och utmärkas på ett varaktigt sätt i terrängen. Råns sträckning kan likväl lämnas outmärkt i terrängen på ett stadsplane- eller byggnadsplaneområde samt av särskilda skäl också annanstans, om inte tydligheten av fastighetsindelningen fordrar att rån utmärks eller den som äger den nybildade fastigheten så yrkar. En klar naturlig rå behöver inte heller märkas ut i terrängen. Om en rå i vatten inte kan utmärkas på lämpligt sätt med råmärken, anges den enbart på kartan.

Vad 1 mom. stadgar om utmärkning av rån gäller även en sådan rå till en förefintlig registerenhet som har bestämts vid en fastighetsbestämning eller i samband med en annan förrättning.

Rån till ett servitutsområde bestäms och utmärks i terrängen med iakttagande av vad 1 och 2 mom. stadgar om rån till en registerenhet, om det inte är uppenbart onödigt att märka ut området i terrängen.

186 §

Vid behov skall tiden för tillträde av ägor bestämmas samt bestämmelser meddelas om bärgning av skörd och drivning av timmer samt om bortflyttning av egendom på ett område som byter ägare. Vad som sägs ovan i detta moment gäller i tillämpliga delar även ett område till vilket servitutsrätt eller en annan nyttjanderätt har stiftats eller i fråga om vilket en dylik rätt har upphävts.

Är det inte fråga om nyskifte eller reglering av byggnadsmark, har sakägarna rätt att avtala om frågor som avses i 1 mom. Likväl får åtgärder inte vidtas för flyttning eller ändring av egendom förrän egendomen har utretts för värdering.

187 §

Vid en förrättning skall föras protokoll. I protokollet antecknas sakägarnas yrkanden och innehållet i deras andra uttalanden samt avtal, förrättningsmännens avgöranden jämte motivering till dessa samt andra frågor av betydelse för förrättningen, om de inte ingår i någon annan handling som hör till förrättningen. Protokoll och andra handlingar som upprättas vid förrättningen undertecknas av förrättningsingenjören.

188 §

En karta skall uppgöras över det område som är föremål för en förrättning, om inte detta är onödigt på grund av förrättningens natur.

189 §

De avgöranden och avtal som träffas vid en förrättning skall allt efter som förrättningen fortskrider framläggas för de sakägare som är närvarande.

190 §

När alla ärenden som hör till en förrättning har behandlats, avslutar förrättningsingenjören förrättningen samt upplyser de sakägare som är närvarande om rätten att söka ändring och om hur ändring skall sökas. Upplysning om rätten att söka ändring och om förfarandet vid ändringssökande skall lämnas också när det vid förrättningen ges ett avgörande i vilket ändring får sökas medan förrättningen pågår.

En sakägare som så yrkar skall ges besvärsanvisning genast när förrättningen har avslutats eller när ett avgörande som avses i 1 mom. har träffats.

191 §

Protokollet samt övriga handlingar som gäller en förrättning skall finnas tillgängliga för sakägarna inom 14 dagar från den dag förrättningen avslutades, om en sakägare så yrkar vid förrättningen, eller inom nämnda tid från att yrkandet framställdes, om yrkandet framställs sedan förrättningen har avslutats. Har vid förrättningen meddelats ett avgörande som avses i 190 § 1 mom., skall protokollet och övriga handlingar som gäller ett överklagbart avgörande finnas tillgängliga för sakägarna inom 14 dagar från att avgörandet träffades.

Registrering av förrättningar
192 §

När en förrättning har vunnit laga kraft enligt 284 §, görs anteckningar om förrättningen i fastighetsregistret. Har alla sakägare meddelat att de godkänner förrättningen, kan anteckningarna göras i fastighetsregistret före utgången av besvärstiden.

Innan anteckningar görs skall det konstateras att de uppgifter som registreras på grundval av förrättningen fyller de krav som ställs på ett klart och tillförlitligt fastighetssystem samt vad som stadgas i fastighetsregisterlagen.

Kan anteckningar om förrättningen inte göras i fastighetsregistret på grund av att de uppgifter som skall införas i registret inte fyller kraven enligt 2 mom., skall förrättningen rättas till.

En fastighet eller en annan registerenhet samt sådana rättigheter som gäller den och har stiftats vid förrättningen uppkommer eller upphör när anteckning om förrättningen görs i fastighetsregistret, om inte något annat stadgas särskilt.

193 §

Då anteckningar om klyvning, om nyskifte eller om skifte av ett samfällt område görs i fastighetsregistret medan förrättningen pågår, iakttas i tillämpliga delar 192 § 2 och 3 mom.

194 §

Om en rågång eller ett ägobyte som företagits i samband med en annan förrättning vinner laga kraft medan förrättningen pågår, kan anteckning därom göras i fastighetsregistret genast när åtgärden har vunnit laga kraft.

Gradering och annan värdering
195 §

Om det för verkställande av en förrättning är nödvändigt att bestämma värdena av olika ägor i relation till varandra, företas gradering av ägorna.

För graderingen åtskiljs olika slag av ägor så som förrättningens syfte kräver och bestäms för varje äga ett gradtal som anger värdet av ägan i jämförelse med värdena av andra ägor.

196 §

Gradtalet bestäms på grundval av ägans saluvärde, avkastningsvärde eller varaktiga avkastningsförmåga. När gradtalet bestäms beaktas ägans användningssyfte och möjligheterna att utnyttja ägan, dess beskaffenhet och läge samt andra faktorer som inverkar på ägans värde.

Graderas ägor vid samma förrättning enligt olika grunder, skall de ägor som graderats enligt olika grunder jämföras sinsemellan på grundval av saluvärdet eller avkastningsvärdet.

197 §

Om graderingen av en åker eller en annan äga som används till jordbruk bygger på användning av ägan till jordbruk, bestäms gradtalet på grundval av den varaktiga avkastningsförmågan.

Bygger graderingen av en äga på användning av ägan till skogsbruk, bestäms gradtalet på grundval av den varaktiga avkastningsförmågan så att gradtalet inbegriper det genomsnittliga trädbeståndet på orten för den skogstyp som ägan företräder.

Om graderingen av en vattenäga bygger på användning av ägan till fiske, bestäms gradtalet på grundval av den varaktiga avkastningsförmågan.

198 §

Har de ägor som skall graderas genomgående särskilt värde då de används för byggande, marktäkt, rekreation eller något liknande särskilt ändamål, bestäms gradtalen för ägorna på grundval av saluvärdet eller avkastningsvärdet.

Om bara en obetydlig del av de ägor som skall graderas har särskilt värde och detta värde är stort i jämförelse med värdet av ägorna då de används för jord- eller skogsbruk eller för fiske, graderas ägorna på grundval av de användningssyften som nämns i 197 §, såvida inte sakägarna avtalar något annat. När gradtalet för en äga har bestämts utan beaktande av ägans särskilda värde, betalas ersättning i pengar för skillnaden mellan det särskilda värdet och det värde som har använts vid graderingen.

Ersättningar
199 §

Innan förrättningen avslutas skall slutlig likvid göras upp över de ersättningar som sakägarna skall betala sinsemellan.

200 §

Om inte något annat följer av 81 eller 124 §, skall egendom som inlöses eller för vilken annars betalas ersättning vid en förrättning värderas på grundval av saluvärdet (saluvärdemetod). Om saluvärdet inte motsvarar överlåtarens hela förlust, värderas den egendom som skall ersättas enligt avkastningsvärdet (avkastningsvärdemetod) eller enligt de omkostnader som lagts ned på egendomen (omkostnadsvärdemetod).

Vid värdering av en ersättning som skall betalas för olägenhet eller skada beaktas alla ekonomiska förluster.

Löseskillingar och ersättningar bestäms enligt prisnivån vid tiden för beslutet och enligt egendomens skick vid tiden för tillträdet.

201 §

Om inte något annat följer av vad som stadgas i denna lag, prövas och avgörs ersättningsfrågor fastän ersättning inte skulle ha yrkats.

De sakägare som är närvarande och berörs av en likvidersättning får avtala om ersättningsbeloppet och om andra frågor som gäller ersättningen. Avtalet får inte kränka någons rätt.

202 §

Den som har nytta av en åtgärd på grund av vilken ersättning bestäms ansvarar som gäldenär för ersättningen. Om flera har nytta av åtgärden och det inte annanstans i denna lag uttryckligen stadgas om hur betalningen av ersättningen skall fördelas, fördelas den så att nyttohavarna betalar enligt den nytta som de har av åtgärden eller enligt någon annan skälig grund.

203 §

Ersättningar skall betalas inom tre månader från den dag då förrättningen avslutades. Av särskilda skäl kan förrättningsmännen besluta att betalningstiden skall vara längre, dock högst tre år.

Det kan bestämmas att ersättningar på grund av nyskifte skall betalas redan innan förrättningen har avslutats, om detta är viktigt för en eller flera delägare och skäligt för de betalningsskyldiga.

Är den betalningstid som utsatts för en ersättning längre än tre månader från den dag då förrättningen avslutades eller från den dag då betalningstiden med stöd av 2 mom. började, skall på ersättningen betalas sex procent i årlig ränta, som räknas från den dag då tre månader har förflutit från början av betalningstiden. Om ersättningen inte betalas inom utsatt tid, skall på den obetalda ersättningen betalas dröjsmålsränta enligt räntelagen (633/82).

Om ersättningen sänks sedan den har betalts, skall det överbetalda beloppet jämte den ränta som har betalts på detta återbäras till betalaren samt skall på det kapital som återbärs betalas sex procent i årlig ränta, som räknas från den dag då ersättningen betalades.

204 §

En fastighet, för vilken det har bestämts att ersättning skall betalas, utgör pant för den obetalda ersättningen och för räntan på denna så som 20 kap. jordabalken stadgar. Förrättningsingenjören skall underrätta inskrivningsmyndigheten om en panträtt som avses ovan.

Förrättningsmännen kan uppställa begränsningar för försäljningen och användningen av virke från fastigheten även för tiden efter tillträdet av ägorna, om det behövs för att trygga en fordran som avser en ersättning från fastigheten.

205 §

En ersättning som tillkommer en fastighet hör till fastigheten.

Om det på grund av överföring av ett område eller en andel, ägobyte, avvikelse från repartition, inlösning av mark eller av byggnader eller någon liknande åtgärd har bestämts att en betydande ersättning skall betalas till ägaren av en fastighet och fastighetens värde på grund av den åtgärd som avses ovan har sjunkit till den grad att det kan äventyra den rätt som en innehavare av panträtt har till fastigheten, skall det bestämmas att den ersättning jämte ränta som tillkommer ägaren skall deponeras i länsstyrelsen. En innehavare av panträtt har samma rätt till den deponerade ersättningen som han har till fastigheten. Om inte ägaren till fastigheten kan visa att alla innehavare av panträtt har gett tillstånd till att den deponerade ersättningen lyfts, skall länsstyrelsen fördela medlen så som utsökningslagen stadgar om fördelning av köpeskillingen för fast egendom.

206 §

Om delägarlaget för ett samfällt område har konstituerat så som stadgas i lagen om samfälligheter, skall en ersättning som avser det samfällda området betalas till delägarlaget.

Om delägarlaget inte har konstituerat sig, skall en ersättning till delägarna fördelas mellan delägarna vid förrättningen eller om ersättningen är obetydlig i jämförelse med kostnaderna för utredning av delägarförhållandena för det samfällda området, skall ersättningen deponeras i länsstyrelsen. Om den deponerade ersättningen inte lyfts inom 14 dagar, skall länsstyrelsen sätta in ersättningsbeloppet på ett konto som för ändamålet öppnas i en bank.

Den deponerade ersättningen skall betalas till delägarlaget sedan delägarlaget har konstituerat sig eller vid sitt sammanträde beslutat att ersättningen skall lyftas och användas samt valt ett ombud som skall sköta uppgiften. Så länge som ersättningen inte har betalts till delägarlaget, skall länsstyrelsen till en delägare i ett delägarlag som inte har konstituerat sig betala den del av ersättningsbeloppet som tillkommer denne, om delägaren företer en tillförlitlig utredning om storleken av sin andel.

16 kap.

Förrättningskostnader

207 §

Förrättningskostnaderna består av förrättningsutgifter och en fastighetsförrättningsavgift.

Förrättningsutgifter är

1) utgifter och ersättningar som beror på utförandet av uppgifter som avses i 180 §,

2) ersättningar som avses i 182 § 2 mom.,

3) arvoden och ersättningar som har betalts till gode män, sysslomän och sakkunniga samt

4) andra kostnader och ersättningar som beror på verkställandet av förrättningen och som varken ingår i fastighetsförrättningsavgiften eller utgör kostnader för intressebevakning.

Angående fastighetsförrättningsavgiften stadgas särskilt.

208 §

Förrättningsmännen beslutar om betalningen av förrättningsutgifterna, som, om inte något annat följer av 180 §, betalas i förskott av statens eller, om förrättningsingenjören är en fastighetsingenjör, av kommunens medel allt efter som utgifterna uppkommer.

Förrättningsutgifter som har betalts i förskott av statens eller kommunens medel återkrävs till staten eller kommunen i samband med uppbörden av fastighetsförrättningsavgiften, med iakttagande av stadgandena om uppbörd av fastighetsförrättningsavgift.

209 §

Betalningen av förrättningskostnaderna fördelas mellan sakägarna enligt den nytta de har av förrättningen, om inte något annat stadgas i denna lag eller sakägarna avtalar om en annan fördelning.

Vid mätning av allmänt område betalas förrättningskostnaderna av kommunen.

210 §

Då förrättningsförordnandet återkallas eller förrättningen förfaller, betalar sökanden förrättningskostnaderna.

Om förrättningen inställs, betalar sökanden förrättningskostnaderna. Av särskilda skäl kan det bestämmas att också någon annan sakägare än sökanden skall delta i förrättningskostnaderna enligt en skälig grund.

211 §

Har förrättning sökts utan anledning, betalar sökanden förrättningskostnaderna. Då skall sökanden helt eller delvis ersätta också sådana nödvändiga kostnader för intressebevakning som förrättningen orsakat någon annan sakägare, om detta är skäligt.

Om en sakägare uppsåtligen har förorsakat förrättningskostnader som är klart obefogade, betalar han dem ensam. Då skall sakägaren också ersätta sådana extra kostnader för intressebevakning som han uppsåtligen orsakat någon annan sakägare.

212 §

Förrättningskostnaderna för nyskifte betalas slutligt av statens medel, om förrättningsförordnandet har utfärdats utan ansökan.

Förrättningskostnaderna för en förrättning genom vilken en brist i fastighetsregistret eller i fastighetsindelningen kan avhjälpas eller ett fel i fastighetssystemet rättas eller tillförlitligheten och klarheten i fastighetssystemet annars främjas skall, i enlighet med vad som stadgas närmare genom förordning, delvis eller helt betalas av statens medel till de delar som förrättningen har påkallats av allmän fördel. Förrättningsmännen beslutar om detta. Om en förrättning som avses ovan gäller en tomt eller ett allmänt område, kan kommunens fastighetsregisterförare besluta att förrättningskostnaderna skall betalas av kommunens medel. I fråga om en förrättning som avses i 283 § betalas dock förrättningskostnaderna helt av statens eller kommunens medel.

Förrättningskostnaderna för en förrättning som avses i 103 § 2 mom. betalas av den som har gett upphov till förrättningen.

213 §

Vid en förrättning för vilken fastighetsförrättningsavgiften helt eller delvis betalas av statens eller kommunens medel skall också motsvarande förrättningsutgifter betalas av statens eller kommunens medel.

Vid en förrättning för vilken ingen fastighetsförrättningsavgift uppbärs skall förrättningsutgifterna slutligt betalas av statens medel eller, om förrättningsingenjören är en fastighetsingenjör, av kommunens medel. Om fastighetsförrättningsavgiften uppbärs till sänkt belopp, skall sådana förrättningsutgifter som betalts av statens eller kommunens medel i samma förhållande lämnas ouppburna hos sakägarna.

17 kap.

Sammanslagning av fastigheter

214 §

Fastigheter får sammanslås, om

1) fastigheterna tillhör samma ägare eller flera ägare så att varje delägares andel av varje fastighet är lika stor,

2) fastigheterna ägs med lika rättigheter,

3) fastigheterna är belägna i samma kommun,

4) fastigheterna är av samma slag,

5) fastigheterna tillhör eller är avsedda att tillhöra samma driftsenhet,

6) sammanslagningen av fastigheterna inte leder till en oändamålsenlig skiftesläggning och inte heller äventyrar klarheten i fastighetssystemet,

7) ingen av de fastigheter som skall sammanslås har utmätts eller hör till ett konkursbo eller är föremål för säkerhetsåtgärder, samt om

8) fastigheterna inte är belastade av inteckningar eller fastigheterna är belastade bara av gemensamma inteckningar av samma antal och företrädesrätt eller dessutom bara en fastighet är belastad av inteckningar med sämre företrädesrätt än gemensamma inteckningar.

Är de fastigheter som skall sammanslås belastade av olika inteckningar, kan sammanslagningen ske utan hinder av 1 mom. 8 punkten, om

1) värdet av den fastighet som bildas genom sammanslagningen, med beaktande av de särskilda rättigheter som gäller den, klart överstiger penningbeloppet av alla inteckningar som har fastställts i de fastigheter som sammanslås, eller om

2) innehavarna av panträtt och av inskrivna särskilda rättigheter har ingått ett avtal om den företrädesordning enligt vilken de inteckningar och andra inskrivningar som fastställts i de fastigheter som sammanslås skall belasta den fastighet som bildas genom sammanslagningen.

Det som stadgas i 1 mom. 8 punkten gäller även inskrivna särskilda rättigheter som belastar fastigheter som skall sammanslås. Innan ett ärende som avses i 2 mom. 1 punkten avgörs, skall innehavarna av panträtt beredas tillfälle att anföra sina åsikter om saken.

215 §

Vad 214 § 1 mom. 4 punkten stadgar hindrar inte att en annan fastighet sammanslås med en tomt.

En fastighet av annat slag kan sammanslås med ett allmänt område, en expropriationsenhet eller statens skogsmark, om fastigheten inte är belastad av inteckningar och inte har andel i en samfälld skog. En fastighet som sammanslås med ett allmänt område får inte heller ha andel i något annat samfällt område eller rätt till en särskild förmån.

216 §

Sammanslagning av fastigheter verkställs av fastighetsregisterföraren på ansökan av ägaren till de fastigheter som sammanslås.

Fastighetsregisterföraren kan verkställa sammanslagning av fastigheter utan ansökan, om ägaren ger sitt samtycke till detta.

217 §

En fastighet som bildas genom sammanslagning införs i fastighetsregistret när beslutet om sammanslagning har vunnit laga kraft. Fastigheten anses ha uppkommit när den har införts i fastighetsregistret.

Fastighetsregisterföraren skall utan dröjsmål underrätta inskrivningsmyndigheten om ett beslut om sammanslagning. De ändringar som en sammanslagning föranleder i lagfarts- och inteckningsregistret företas när den fastighet som bildats genom sammanslagningen har införts i fastighetsregistret.

218 §

Inteckningar och andra inskrivningar som har fastställts i de fastigheter som skall sammanslås belastar efter sammanslagningen den fastighet som har bildats genom sammanslagningen. I de fall som avses i 214 § 2 mom. 1 punkten har alla inteckningar och andra inskrivningar som belastar den fastighet som bildats genom sammanslagningen samma företrädesrätt och i de fall som avses i 2 punkten belastas fastigheten av inteckningarna enligt den avtalade företrädesordningen.

En sammanslagning inverkar inte på en arrenderätt eller någon annan särskild rättighet som belastar en fastighet som sammanslås.

Inbördes servitut mellan fastigheter som sammanslås upphävs.

18 kap.

Införande av en tomt och ett allmänt område som fastighet i fastighetsregistret

Registrering på grundval av mätning
219 §

Kommunens fastighetsregisterförare beslutar om införande av en tomt eller ett allmänt område i fastighetsregistret. I fastighetsregisterförarens beslut får ändring sökas endast om registrering har förvägrats eller om registrering har gjorts mot tomtägarens vilja eller om befrielse från en inteckning beviljats utan samtycke av innehavaren av panträtten.

220 §

En tomt eller ett allmänt område införs i fastighetsregistret sedan tomtmätningen eller mätningen av det allmänna området har vunnit laga kraft, om ägaren till tomten, då det gäller tomtmätning, eller kommunen, då det gäller mätning av ett allmänt område, visar att de förutsättningar för registering som stadgas i detta kapitel föreligger.

Har tomtmätning sökts av någon annan än tomtens ägare eller har mätning av ett allmänt område sökts av någon annan än kommunen, eller kan en tomt eller ett allmänt område inte införas i fastighetsregistret enligt 1 mom., införs tomten eller det allmänna området i fastighetsregistret på begäran av ägaren. Fastighetsregisterföraren kan besluta om registrering utan begäran av ägaren, om särskilda skäl föreligger. Då skall tomtägaren höras innan beslutet fattas. En tomt får inte införas i registret, om tomtägaren förbjuder detta.

221 §

En tomt kan införas i fastighetsregistret, om

1) tomtens område tillhör samma ägare eller flera ägare så att varje delägares andel av varje område som hör till tomten är lika stor,

2) de områden som hör till tomten ägs med lika rättigheter,

3) tomtens område eller en del av området inte har utmätts eller inte hör till ett konkursbo och inte är föremål för säkerhetsåtgärder, och om

4) tomtens område består av en enda fastighets område eller av ett samfällt område, eller om den utöver en enda fastighets område fått tillskott bara av ett samfällt område.

Om tomtens område består av flera fastigheters områden, förutsätts för införande av tomten i fastighetsregistret, utöver förutsättningarna i 1 mom. 1-3 punkten, att dessa fastigheter inte belastas av inteckningar eller att fastigheterna belastas endast av gemensamma inteckningar till samma belopp och med samma företrädesrätt eller att bara en fastighet utöver av dessa inteckningar belastas av inteckningar som har sämre företrädesrätt än de gemensamma inteckningarna.

En tomt kan införas i fastighetsregistret också i de fall där den befrias från ansvar för inteckningarna i de fastigheter till vilka de områden som tomten består av, har hört antingen helt eller så att bara sådana inteckningar som avses i 2 mom. belastar tomten. Detsamma gäller i de fall där innehavarna av de panträtter och särskilda rättigheter som gäller olika delar av tomten har avtalat om den företrädesordning enligt vilken inteckningar och andra inskrivna rättigheter skall belasta tomten.

222 §

Den eller de ägare som avses i 221 § 1 mom. 1 punkten skall ha lagfart på den fastighet eller det outbrutna område som tomten bildas av. Detsamma gäller om tomten omfattar områden från två eller flera fastigheter eller outbrutna områden eller samfällda områden. Lagfart behövs inte till den del området har förvärvats genom inlösning. Kan lagfart inte beviljas för det samfällda området eller ett outbrutet område av det samfällda området, skall ägaren förete en annan behövlig utredning om delägarnas äganderätt till det samfällda området samt om äganderätten till det outbrutna området.

223 §

Om en inskriven särskild rättighet gäller en tomts område, likställs den med en inteckning.

Om ett samfällt område ingår i tomten, beaktas inte de inteckningar och andra inskrivningar som belastar de fastigheter som är delägare i det samfällda området.

224 §

En tomt som skall införas i registret befrias från ansvar för en inteckning i en fastighet vars område hör till tomten, om innehavaren av panträtten ger sitt samtycke till detta. En tomt kan befrias från ansvar för en inteckning utan samtycke av innehavaren av panträtten, om stomfastighetens värde klart överstiger beloppet av pantfordringarna. Beslut om befrielse fattas av fastighetsregisterföraren i samband med att tomten införs i fastighetsregistret.

Har en tomt fått tillskott av ett samfällt område, befrias tomten för det samfällda områdets del från ansvar för inteckningar som belastar delägarfastigheterna.

Innan ett ärende som avses i 1 mom. avgörs skall innehavare av panträtt beredas tillfälle att bli hörd, om inte inverkan av befrielsen från inteckning är ringa.

De inteckningar som tomten inte befrias från enligt 1 eller 2 mom. belastar hela tomten sedan den införts i fastighetsregistret.

225 §

Fastighetsregisterföraren skall utan dröjsmål underrätta inskrivningsmyndigheten, om en tomt har befriats från inteckning eller om ett avtal ingåtts om företrädesordningen för inteckningar och andra inskrivningar. Anteckningar om att en tomt har bildats skall införas i lagfarts- och inteckningsregistret, när fastighetsregisterförarens beslut har fått laga kraft och tomten har införts i fastighetsregistret.

226 §

I samband med registreringen av en tomt skall i fastighetsregistret antecknas vilken fastighet som är stomfastighet och av vilket outbrutet område tomten har bildats. Som stomfastighet antecknas den återstående delen av den fastighet av vilken tomten bildas. Om fastighetens hela område bildas till tomter, antecknas som stomfastighet den tomt som har bildats åt den person som enligt lagfarts- och inteckningsregistret är fastighetens ägare. Om flera tomter har bildats åt fastighetens ägare, antecknas som stomfastighet den tomt som han uppger som stomfastighet.

Kan det vid registreringen av en tomt utredas att en inskriven arrenderätt eller annan särskild rättighet gäller bara en viss fastighet eller tomt, skall detta anmälas till inskrivningsmyndigheten.

227 §

En förutsättning för införande av ett allmänt område i fastighetsregistret är att kommunens äganderätt till området har utretts så som stadgas i 222 § eller att området kommer i kommunens ägo med stöd av 47 § 1 mom. eller 117 § byggnadslagen, och att de fastigheter av vilka det allmänna området består är fria från inteckningar eller att området befrias från dem med stöd av 2 mom. eller 73 § byggnadslagen.

Vad 223 § och 224 § 1-3 mom. stadgar om tomter gäller också allmänna områden.

228 §

Av en tomt eller ett allmänt område anses en fastighet ha bildats och de rättsverkningar som följer av detta ha uppkommit, när tomten eller det allmänna området har införts i fastighetsregistret.

Registrering utan mätning
229 §

Om en fastighets område är detsamma som området för en tomt enligt en tomtindelning som har trätt i kraft efter den 1 januari 1932, kan fastigheten införas som tomt i fastighetsregistret utan att tomtmätning företas.

En fastighets område som är allmänt område enligt en stadsplan kan införas som allmänt område i fastighetsregistret utan att mätning av allmänt område företas, om fastigheten är i kommunens ägo och fri från inteckningar och den inte har andel i samfällda områden eller rätt till särskilda förmåner.

230 §

Fastighetsingenjören gör framställning om införande i fastighetsregistret enligt 229 § hos den som för registret, antingen på eget initiativ eller på ansökan av den som äger fastigheten eller området. Innan framställningen görs, skall fastighetsingenjören utreda förutsättningarna för registrering och höra sakägarna, om inte en sakägare har gjort ansökan.

En registrering som avses i 1 mom. föranleder ingen ändring av gällande servitut eller andra rättigheter som belastar området.

19 kap.

Ändringssökande

231 §

En sakägare får genom besvär hos jorddomstolen söka ändring i ett avgörande som träffats vid en förrättning, om det inte genom lag är förbjudet att söka ändring.

Utöver vad som stadgas i 1 mom. får kommunen genom besvär hos jorddomstolen söka ändring i ett avgörande som gäller en fråga enligt 32, 33, 34, 35, 36 eller 53 § och som träffats vid en förrättning på ett område som avses i 168 § 3 mom.

232 §

Medan förrättningen pågår söks ändring i avgöranden som gäller

1) rätten att vara sakägare vid förrättningen,

2) förkastande av en jävsanmärkning,

3) begränsningar enligt 177 § av rätten att använda av områden eller vidta åtgärder,

4) avbrytande av förrättningen,

5) förutsättningarna för verkställande av nyskifte eller omfattningen av nyskiftesområdet,

6) projekt som avses i 72-74 §§ och frågor som avses i 84 §,

7) en nyskiftesplan till den del som ändring inte har fått sökas särskilt i någon fråga som ingår i planen,

8) förutsättningarna för att verkställa reglering av byggnadsmark eller omfattningen av regleringsområdet,

9) ett beslut enligt 142 § om skifte av ett samfällt område,

10) förkastande av ett yrkande om inställande av klyvning, eller skiftesplanen i ett fall som avses i 54 § 2 mom.,

11) skiftesplanen för ett samfällt område, då skiftet till någon del verkställs så som avses i 137 § 1 mom.,

12) betalning av ersättning i ett fall som avses i 203 § 2 mom. eller

13) ett beslut om klyvning skall förrättas enligt 50 § 1 eller 2 mom.

Medan förrättningen pågår får ändring sökas särskilt även i ett avgörande som gäller en rågång eller ett ägobyte som har verkställts i samband med klyvning, skifte av samfällt område, nyskifte eller reglering av byggnadsmark, eller som gäller förkastande av ett yrkande om ett dylikt verkställande av rågång eller ägobyte, om förrättningsingenjören anser det vara ändamålsenligt att tillåta att ändring söks medan förrättningen pågår.

Sedan ändring i förrättningsmännens beslut har sökts med stöd av 1 eller 2 mom., får vid förrättningen inte vidtas sådana åtgärder som kan påverkas av det beslut som meddelas med anledning av besvären. Jorddomstolen får dock på framställning av förrättningsingenjören innan besvären avgörs besluta att förrättningen får fortsättas också i fråga om dessa åtgärder.

Om ändring i ett avgörande som har träffats vid en förrättning inte enligt vad som stadgas ovan i denna paragraf skall sökas medan förrättningen pågår, söks ändring i den avslutade förrättningen.

233 §

I samband med en förrättning samt ett sådant avgörande över vilket enligt 232 § besvär får anföras särskilt ges en skriftlig besvärsanvisning.

I besvärsanvisningen skall nämnas den jorddomstol hos vilken ändring skall sökas samt besvärstiden och den dag då besvärstiden löper ut. Dessutom skall där redogöras för bestämmelserna om fullföljande av besvär samt om besvärsskriftens innehåll och bilagor.

Är besvärsanvisningen felaktig och har felet inte kunnat tydligt upptäckas, anses besvären vara anförda på rätt sätt om sakägaren har iakttagit antingen besvärsanvisningen eller vad som stadgas om saken.

234 §

Tidsfristen för anförande av besvär är trettio dagar från den dag då förrättningen avslutades eller ett avgörande som avses i 232 § gavs.

Besvärshandlingarna skall tillställas lantmäteriverkets lantmäteribyrå. Besvärshandlingar som gäller en förrättning som har verkställts med stöd av ett förrättningsförordnande av kommunens fastighetsregisterförare skall likväl tillställas kommunens fastighetsregisterförare.

235 §

Kan en sakägare på grund av laga förfall eller av något annat godtagbart skäl inte söka ändring inom föreskriven tid, kan jorddomstolen på ansökan utsätta en ny tid för sökande av ändring.

Anhållan om ny tid för sökande av ändring skall göras genom en skriftlig, till jorddomstolen riktad ansökan, som före besvärstidens utgång skall tillställas lantmäteribyrån och till vilken skall fogas en utredning om grunderna för ansökan. Härvid skall i tillämpliga delar iakttas vad som stadgas om besvärsskriften.

236 §

I besvärsskriften skall anges

1) den förrättning eller annat beslut vari ändring söks,

2) till vilken del ändring söks i förrättningen eller i ett beslut som fattats vid förrättningen,

3) vilka ändringar som yrkas,

4) grunderna för yrkandena,

5) den bevisning som sökanden ämnar lägga fram samt vilka omständigheter han vill styrka samt

6) yrkande på ersättning för rättegångskostnaderna.

Till besvärsskriften skall fogas de handlingar som åberopas i ändringsansökan och som inte ingår i den akt som tillkommit vid behandlingen av den förrättning eller det beslut i vilket ändring söks.

237 §

I besvärsskriften skall dessutom anges jorddomstolens namn, ändringssökandens namn, yrke och hemort, telefonnummer för ändringssökanden eller hans lagliga företrädare eller ombud samt för vittnen eller andra som skall höras samt den postadress under vilken meddelanden i saken får sändas.

Besvärsskriften skall undertecknas av ändringssökanden eller, om han inte själv har uppsatt den, av den som har gjort det. Dennes yrke och boningsort skall antecknas i besvärsskriften.

238 §

Ändring i jorddomstolens dom eller beslut i ärenden som avses i denna lag får sökas hos högsta domstolen genom besvär, om högsta domstolen med stöd av 30 kap. 3 § rättegångsbalken beviljar besvärstillstånd.

Jorddomstolens dom eller beslut verkställs så som stadgas om verkställighet av en dom som vunnit laga kraft. En anhängig förrättning kan fortsättas trots att besvärstillstånd med anledning av en dom eller ett beslut har sökts enligt 1 mom. Högsta domstolen kan dock före sitt slutliga avgörande i saken förordna att domen eller beslutet inte får verkställas tills vidare eller att en påbörjad verkställighet skall avbrytas.

239 §

Besvärsskriften, som skall innehålla tillståndsansökan och ändringsansökan, skall tillsammans med jorddomstolens dom eller beslut inlämnas till lantmäteribyrån senast den sextionde dagen efter den dag då jorddomstolens avgörande avkunnades eller gavs. Anför flera personer besvär över jorddomstolens avgörande, behöver endast ett exemplar av jorddomstolens avgörande fogas till besvärsskrifterna.

Besvärsskriften kan även sändas med posten eller genom bud med iakttagande i tillämpliga delar av lagen om insändande av vissa handlingar till domstolar (248/65).

Behöver högsta domstolen jorddomstolens protokoll, skall den av jorddomstolen begära akten i saken till påseende.

240 §

Visar en sakägare, som ämnar söka ändring i jorddomstolens dom eller beslut, under tiden för ändringssökande laga hinder eller något annat vägande skäl till att han inte inom föreskriven tid kan lämna in sin ändringsansökan, skall jorddomstolen på ansökan sätta ut en ny tid för honom. Beslutet om förlängning av tiden för sökande av ändring skall fogas till besvärsskriften.

241 §

Lantmäteribyrån skall sända de fullföljdshandlingar som lämnats in till lantmäteribyrån till högsta domstolen sedan den tid som stadgats för sökande av ändring har utgått. Samtidigt skall förrättningshandlingarna tillställas högsta domstolen till påseende. Om en ändringsansökan uppenbart har gjorts för sent sänds fullföljdshandlingarna till högsta domstolen utan att förrättningshandlingarna skickas med.

Högsta domstolen kan uppmana förrättningsingenjören att tillställa högsta domstolen sitt skriftliga utlåtande om ett ärende som handläggs, ifall högsta domstolen anser att det behövs.

Om inte något annat följer av denna lag eller någon annan lag i vilken stadgas om högsta domstolen, tillämpas i övrigt på ändringssökande i tillämpliga delar de stadganden i 30 kap. rättegångsbalken som gäller fullföljd i ärenden som hovrätten handlagt i andra instans.

20 kap.

Jorddomstolarna

242 §

En jorddomstol avgör de besvär som den enligt lagstiftningen skall behandla samt klagan som anförts i motsvarande mål och ärenden.

Behörig är den jorddomstol inom vars domkrets det område som saken gäller är beläget. Hör ett område till två eller flera jorddomstolars domkrets eller är det fråga om en rå som samtidigt är gräns mellan två eller flera domstolars domkrets, skall saken avgöras av den jorddomstol inom vars domkrets den myndighet vars förrättning eller avgörande det är fråga om har sitt förvaltningsställe.

Angående jorddomstolarnas antal, verksamhetsområden och förläggningsorter, den jordrättsdomare som är chef för ämbetsverket samt angående indelning av jorddomstolarna i divisioner stadgas genom förordning.

243 §

I jorddomstolen är en jordrättsdomare ordförande och dess ledamöter är en jordrättsingenjör samt två nämndemän som kommunen utser. Vid jorddomstolen kan dessutom finnas ytterligare en jordrättsingenjör, om det med beaktande av ärendets omfattning eller av något annat särskilt skäl skall anses motiverat.

Jorddomstolen är domför också med jordrättsdomaren ensam

1) när det är fråga om sådana förberedande åtgärder som avses i 232 § 3 mom., 235, 254, 255, 256, 257 eller 258 §, 265 § 2 mom. eller 266 § 2 mom. eller därmed jämförliga åtgärder eller ett ärende som avses i 240 § eller 275 § 2 mom., samt

2) när jorddomstolen behandlar besvär över förrättningsmännens beslut varmed en jävsanmärkning mot en förrättningsman har förkastats eller besvär över ett beslut om sammanslagning av fastigheter.

244 §

Vid en jorddomstol kan finnas jordrättsdomar- och jordrättsingenjörstjänster.

På grund av antalet eller arten av de mål och ärenden som skall behandlas eller av någon annan särskild orsak kan till jorddomstolen för viss tid utnämnas extraordinarie jordrättsdomare och jordrättsingenjörer.

Extraordinarie jordrättsdomare och jordrättsingenjörer har rätt till avlöning på samma grunder som ordinarie jordrättsdomare och jordrättsingenjörer. Om en extraordinarie jordrättsdomare eller jordrättsingenjör redan innehar en statstjänst, befrias han från att sköta den under den tid för vilken han har blivit utnämnd till jorddomstolen.

245 §

Behörighetsvillkor för tjänster vid jorddomstolarna är

1) för jordrättsdomare juris kandidatexamen samt god erfarenhet av domarvärv och förtrogenhet med fastighetslagstiftning, samt

2) för jordrättsingenjörer diplomingenjörsexamen som avlagts inom utbildningsprogrammet för lantmäteri vid en teknisk högskola samt god erfarenhet av verkställandet av fastighetsförrättningar och god förtrogenhet med värdering av fastigheter.

Angående behörighetsvillkoren för andra tjänster vid jorddomstolarna än de som nämns i 1 mom. stadgas genom förordning.

Samma behörighet som stadgas i 1 mom. fordras även av extraordinarie jordrättsdomare och extraordinarie jordrättsingenjörer.

246 §

Jordrättsdomare och jordrättsingenjörer utnämns i den ordning som regeringsformen stadgar i fråga om lagman i tingsrätt. Detsamma gäller utnämning av extraordinarie jordrättsdomare och extraordinarie jordrättsingenjörer.

För upprättande av tjänsteförslag skall hovrätten inhämta yttrande av lantmäteriverkets centralförvaltning om sökandena till en jordrättsingenjörstjänst.

Övrig personal anställs av jorddomstolen.

247 §

Jordrättsdomare och jordrättsingenjörer har den rätt att kvarstå i tjänsten som i regeringsformen stadgas för domare.

Samma rätt att kvarstå i tjänsten har extraordinarie jordrättsdomare och extraordinarie jordrättsingenjörer under den tid för vilken de utnämnts.

248 §

Tjänstledighet beviljas en jordrättsdomare och förordnande att sköta en jordrättsdomartjänst under tjänstledighet samt vid förfall och då tjänsten är vakant meddelas för högst ett år av hovrätten och för längre tid av högsta domstolen.

Tjänstledighet beviljas en jordrättsingenjör samt förordnande att sköta en jordrättsingenjörstjänst under tjänstledighet samt vid förfall och då tjänsten är vakant meddelas för högst sex månader av jordrättsdomaren och för högst ett år av hovrätten samt för längre tid av högsta domstolen.

249 §

Jorddomstolen fastställer själv sin arbetsordning. Arbetsordningen skall sändas till hovrätten och justitieministeriet för kännedom.

250 §

Jordrättsdomare, jordrättsingenjörer och nämndemän vid jorddomstolen åtalas för tjänstefel vid hovrätten och jorddomstolens andra tjänstemän vid en behörig underrätt.

251 §

Kommunfullmäktige skall utse minst fyra personer till kommunens nämndemän vid jorddomstolen för en tid som motsvarar kommunfullmäktiges mandatperiod. Nämndemännens mandatperiod fortgår även därefter till dess att nya nämndemän har utsetts. Nämndemännen skall vara förtrogna med fastighetsfrågor och känna till de lokala förhållandena. I övrigt gäller om nämndemän vid jorddomstol vad som ovan i denna lag stadgas om gode män.

Jorddomstolens ordförande kallar till medlemmar av jorddomstolen nämndemän från den eller de kommuner där det område som den överklagade förrättningen gäller är beläget.

Om en nämndeman vid jorddomstolen uteblir från jorddomstolens sammanträde som han har kallats till eller om han befinns jävig och ingen annan medlem utan dröjsmål kan fås till sammanträdet, har jordrättsdomaren rätt att i hans ställe anlita en annan ojävig person som är valbar till nämndeman.

252 §

Har en medlem av jorddomstolen inte tidigare avlagt domared eller avgett motsvarande försäkran, skall han göra detta inför jorddomstolen innan han börjar sköta sitt uppdrag.

Angående jäv för medlemmar av jorddomstolen gäller vad som stadgas om jäv för domare.

253 §

Kostnaderna för jorddomstolens sammanträden betalas av statens medel.

Om avgifter som skall uppbäras vid jorddomstolen och om ersättning för särskilda kostnader stadgas särskilt.

Till nämndemännen vid en jorddomstol betalas av statens medel arvode, dagtraktamente och ersättning enligt de grunder som justitieministeriet bestämmer.

21 kap.

Behandlingen av mål och ärenden vid jorddomstolarna

254 §

Är en ändringsansökan bristfällig, skall jorddomstolen uppmana ändringssökanden att inom utsatt tid avhjälpa bristen, om detta är nödvändigt för att rättegången skall kunna fortgå. Ändringssökanden skall samtidigt underrättas om på vilket sätt besvärsskriften är bristfällig och om att ändringsansökan kan avvisas om han inte följer uppmaningen.

Av särskilda skäl får en sakägare vars ändringsansökan ännu efter rättelse är bristfällig beredas ett nytt tillfälle att avhjälpa bristen.

255 §

Jorddomstolen skall genast avvisa en ändringsansökan, om

1) ändringssökanden inte följer en uppmaning som avses i 254 §,

2) ändringsansökan även efter att den har kompletterats är så bristfällig att den inte duger som grund för rättegången,

3) behandlingen av ändringsansökan inte ankommer på jorddomstolen,

4) ändringsansökan har inlämnats för sent, eller om

5) någon annan rättegångsförutsättning saknas.

Ett sådant beslut av jorddomstolen som avses i 1 mom. tecknas på handlingarna, som returneras till ändringssökanden. Beslutet skall delges lantmäteribyrån, fastighetsingenjören eller vägnämnden och i besvärsärenden, om förrättningen inte har slutförts, även förrättningsingenjören, som vid förrättningssammanträdet skall föredra det för de övriga sakägarna, vilka då skall anses ha fått del av avgörandet.

Har särskilda besvär anförts över förrättningsmännens beslut om jävsanmärkning, skall jorddomstolen utan dröjsmål avgöra ärendet och beslutet skall bringas till sakägarnas kännedom så som 2 mom. stadgar.

256 §

Om ändringsansökan inte med stöd av 255 § avvisats utan prövning, skall jorddomstolen uppmana en sådan sakägare i förrättningen vars rätt ändringsansökan gäller att inge bemötande med anledning av ändringsansökan, om bemötandet kan anses främja huvudförhandlingen, samt samtidigt vid behov bestämma vilka frågor sakägaren särskilt skall yttra sig om.

I samband med uppmaningen skall ändringsansökan och därtill fogade handlingar delges.

Om de sakägare som avses i 1 mom. äger fastigheten gemensamt eller är delägare i ett samfällt område, skall på uppmaningen för deras vidkommande tillämpas vad 260 § 2 mom. stadgar om kallelsebrev.

I bemötandet skall sakägaren

1) uppge i vilken sak bemötandet avges,

2) anmäla om han medger eller bestrider ändringsyrkandet,

3) lägga fram sin uppfattning om grunderna för ändringssökandens yrkanden samt de omständigheter vilka han önskar stöda sig på,

4) ange de bevis han ämnar lägga fram samt vad han ämnar styrka med dem, samt

5) framställa ett yrkande om ersättning för sina rättegångskostnader.

Sakägaren skall uppmanas att avge bemötandet skriftligen till jorddomstolen inom den tid som domstolen har utsatt eller muntligen vid sammanträdet, vid äventyr att saken kan upptas till prövning även om bemötande inte avges. Beträffande skriftligt bemötande gäller dessutom i tillämpliga delar vad som 235 §, 236 § 2 mom., samt 237 och 254 §§ stadgar om sökande av ändring och besvärsskrift.

Bemötandet och de därtill fogade handlingarna skall delges ändringssökanden och de andra sakägare som bemötandet gäller och som skall kallas till huvudförhandlingen.

257 §

Om jorddomstolen finner att behandlingen av saken kräver det, kan den uppmana sakägarna att inom utsatt tid tillställa jorddomstolen ett skriftligt yttrande. Jorddomstolen skall härvid bestämma vilka frågor sakägarna skall yttra sig om. Yttrandet skall delges de sakägare vilkas rätt yttrandet gäller.

Om det främjar beredningen av saken, kan jorddomstolen bestämma att sakägarna eller en del av dem skall kallas att höras under förberedelsen.

258 §

Om jorddomstolen anser att det främjar behandlingen, kan den före huvudförhandlingen uppmana förrättningsingenjören att skriftligen till jorddomstolen inom utsatt tid avge sitt utlåtande om den sak som behandlas. Utlåtandet skall även delges de sakägare som kallas till huvudförhandlingen.

259 §

När förberedelsen har avslutats överförs saken till huvudförhandling.

Huvudförhandlingen hålls i den kommun inom vilken det område är beläget som den förrättning i vilken ändring söks gäller. Jorddomstolen kan dock sammanträda även i en närbelägen kommun eller på den ort där jorddomstolens kansli är beläget, om detta inte orsakar sakägarna oskäliga kostnader eller oskäligt men.

Om saken kan avgöras på grundvalen av det skriftliga rättegångsmaterialet, behöver ingen huvudförhandling hållas.

260 §

Jorddomstolens sammanträde skall tillkännages ändringssökanden samt sådana andra sakägare i förrättningen vilkas rätt berörs av besvären eller som har begärt att bli underrättade, om deras postadresser är kända, genom brev som postas minst 14 dagar före sammanträdet. Om det med hänsyn till sakägarnas antal eller den sak som behandlas inte är behövligt att sända meddelanden om sammanträdet per brev till sådana andra sakägare som inte har begärt att bli underrättade, skall sammanträdet dock för deras vidkommande tillkännages minst 14 dagar före sammanträdet genom kungörelse i en eller två tidningar som har spridning på orten.

Om besvären gäller en fastighet eller ett outbrutet område som tillhör flera gemensamt och det inte är fråga om skifte av fastigheten, räcker det att en av ägarna underrättas om sammanträdet genom kallelsebrev. En samägare skall dock alltid underrättas om sammanträdet, om han begärt det. Om besvären gäller ett samfällt område och det inte är fråga om skifte av området eller om skifteskomplettering, underrättas delägarlaget om sammanträdet genom kallelsebrev med iakttagande av 26 § lagen om samfälligheter.

Jorddomstolens sammanträde anses ha blivit tillkännagivet på behörigt sätt, om det ovan nämnda brevet minst 14 dagar före sammanträdet har postats eller på något annat sätt tillställts sakägaren.

261 §

Om ändringssökanden uteblir från jorddomstolens sammanträde, lämnas ändringsansökan därhän. Andra sakägares utevaro utgör inget hinder för att saken avgörs.

262 §

Huvudförhandlingen är muntlig. En sakägare får inte läsa upp eller avge någon skriftlig utsaga till domstolen eller i övrigt framställa saken skriftligt.

En sakägare får dock ur en handling läsa upp sitt yrkande, direkta hänvisningar till rättspraxis och den juridiska litteraturen samt till sådana handlingar som innehåller ett flertal tekniska uppgifter och sifferuppgifter och som är svåra att förstå om de läggs fram endast muntligen. Dessutom får han använda anteckningar till stöd för minnet. För utredning av tekniska och därmed jämförliga frågor får han dessutom hänvisa till det skriftliga rättegångsmaterialet genom att kort relatera innehållet till den del han hänvisar till det.

Vid huvudförhandlingen i besvärsärenden skall

1) jordrättsdomaren eller jordsrättsingenjören i korthet redogöra för vad saken gäller,

2) ändringssökanden uppge till vilka delar ändring söks i förrättningen och vilka ändringar som yrkas däri,

3) de andra sakägarna redogöra för sin uppfattning om ändringsyrkandena,

4) sakägarna i tur och ordning närmare motivera sin uppfattning och yttra sig om de motiveringar som en annan sakägare har anfört,

5) bevis upptas, samt

6) sakägarna slutföra sin talan.

Vid huvudförhandlingen i fråga om klagan skall saken behandlas med iakttagande i tillämpliga delar av vad 3 mom. stadgar.

263 §

Huvudförhandlingen får inte uppskjutas, om inte viktiga skäl kräver det. Om huvudförhandlingen uppskjuts, skall tiden och platsen för den fortsatta behandlingen meddelas i uppskovsbeslutet eller särskilt senare.

Om det är nödvändigt att uppskjuta huvudförhandlingen, skall behandlingen fortsätta där den avbröts när föregående behandling avslutades. Om en ny medlem deltar i behandlingen, skall emellertid ny huvudförhandling hållas. Bevisning behöver dock i dessa fall inte upptas på nytt, om det inte anses nödvändigt för att saken skall kunna utredas. Bevisning behöver inte heller upptas på nytt när det med hänsyn till sakens art och den bevisning som skall upptas föranleder oskäliga kostnader eller väsentlig olägenhet.

264 §

Jorddomstolen kan på eget initiativ skaffa eller uppmana en sakägare att skaffa sådan utredning som behövs för att saken skall kunna avgöras.

Jorddomstolen kan vid behov kalla förrättningsingenjören att höras i saken.

265 §

Finner jorddomstolen att den förrättning som tvisten angår skall avbrytas eller att en avbruten förrättning oberoende av tvistens handläggning får fortgå, skall jorddomstolen underrätta förrättningsingenjören om detta. Om jordrättsdomaren, sedan besvär inkommit, finner giltiga skäl till avbrytande av förrättningen, skall han se till att saken så snart som möjligt blir handlagt av jorddomstolen.

En föreskrift om avbrytande eller fullföljande av en förrättning träder omedelbart i kraft och skall iakttas till dess något annat förordnas.

266 §

Jorddomstolen skall förrätta syn på ort och ställe, om detta är nödvändigt för att saken skall kunna utredas.

Jorddomstolen kan även bestämma att syn förrättas utom huvudförhandlingen av en eller flera av jorddomstolens medlemmar.

267 §

Då jorddomstolen avgör ett mål eller ärende skall först jordrättsingenjören, sedan nämndemännen och till sist jordrättsdomaren yttra sig.

Är meningarna skiljaktiga, skall vid fastställandet av omröstningens resultat iakttas vad 23 kap. rättegångsbalken stadgar om omröstning i tvistemål.

268 §

Jorddomstolens avgörande i huvudsaken i besvärsärenden är dom och övriga avgöranden är beslut.

I en dom får beaktas endast det rättegångsmaterial som har lagts fram eller refererats vid huvudförhandlingen eller syneförrättningen. Om saken avgörs utan huvudförhandling, avgörs den med stöd av skriftligt rättegångsmaterial. När arkivundersökning har utförts i saken eller jorddomstolen med stöd av 264 § 1 mom. på eget initiativ annars har skaffat utredning, betraktas det som sådant skriftligt rättegångsmaterial som avses i detta moment. Det skall refereras för sakägarna vid huvudförhandlingen för att kunna beaktas då saken avgörs, eller om saken avgörs utan huvudförhandling, skall detta delges sakägarna.

Jorddomstolens avgörande skall avkunnas genast efter beslutsöverläggningen och det skall finnas tillgängligt för parterna på jorddomstolens kansli inom 30 dagar från avkunnandet. Om överläggningen mellan jorddomstolens medlemmar eller avfattandet av domen i en omfattande eller svår sak kräver det, får avgörandet meddelas i jorddomstolens kansli inom 14 dagar från den dag då huvudförhandlingen avslutades. Kan avgörandet av särskilda skäl inte meddelas inom denna tid, skall det meddelas så snart som möjligt.

269 §

Jorddomstolen får sända de uppmaningar och kallelser som nämns i detta kapitel med posten under den adress som sakägaren senast har uppgivit, om inte något annat följer av stadgandena i detta kapitel.

270 §

Om inte något annat följer av denna lag eller någon annan lag som innehåller stadganden om jorddomstolen eller av förordningar som givits med stöd av dessa lagar, skall på jorddomstolen och rättegången i den samt på jorddomstolens dom eller beslut i tillämpliga delar iakttas gällande stadganden om allmänna domstolar.

22 kap.

Rättande av fel i en avslutad förrättning och extraordinärt ändringssökande

271 §

Om det sedan en förrättning har avslutats och innan den har införts i fastighetsregistret framgår att ett beslut som har fattats vid förrättningen bygger på en klart felaktig eller bristfällig utredning eller på uppenbart oriktig tillämpning av lag, kan det felaktiga beslutet undanröjas och saken avgöras på nytt (rättande av sakfel).

272 §

Om det sedan en förrättning har avslutats och innan den har införts i fastighetsregistret framgår att ett mätnings-, räkne-, skriv- eller anteckningsfel har begåtts vid förrättningen, skall felet rättas (rättande av skrivfel).

Är ett skrivfel av sådan art att en rättelse enbart av detta fel skulle leda till ett oskäligt slutresultat för någon sakägare, får felet likväl inte rättas, om inte i förrättningen samtidigt företas sådana andra ändringar som är nödvändiga på grund av att felet rättas.

273 §

Beslut om upptagande av ett rättelseärende till behandling fattar förrättningsingenjören påeget initiativ eller på yrkande av en sakägare eller av den anledningen att förrättningen har återförvisats enligt 192 § 3 mom. för rättelse.

I förrättningsingenjörens beslut som gäller upptagande av ett rättelseärende till behandling får ändring inte sökas genom besvär.

274 §

Ett skrivfel som avses i 272 § 1 mom. rättas av förrättningsingenjören.

En sakägare vars rätt påverkas av ett rättelsebeslut skall innan beslutet fattas beredas tillfälle att bli hörd.

275 §

Rättande av ett sakfel eller av ett sådant skrivfel som avses i 272 § 2 mom. behandlas vid ett förrättningssammanträde där förrättningen tas upp till ny behandling till den del det är nödvändigt för rättande av felet.

Förrättningen kan tas upptill ny behandling, om de sakägare vilkas rätt påverkas av rättelsen samtycker till detta eller jorddomstolen så bestämmer på framställning av förrättningsingenjören. För rättande av ett fel som utgör hinder för registrering av förrättningen får förrättningen likväl behandlas på nytt utan samtycke av sakägarna.

276 §

Om besvär har anförts över en förrättning, skall jorddomstolen underrättas om ett rättelseärende som tas upp till behandling, och det beslut som fattas i ärendet skall också tillställas jorddomstolen.

En rättelse skall antecknas i förrättningshandlingarna och meddelas sakägarna, om det är nödvändigt.

277 §

Har det vid en förrättning som införts i fastighetsregistret begåtts ett sådant mätnings-, räkne-, skriv- eller anteckningsfel eller ett fel vid utmärkningen av gränsen i terrängen som inte är obetydligt och som påverkar en sakägares rätt, kan felet rättas vid en fastighetsbestämningsförrättning, om rättelsen inte orsakar någon sakägare oskälig olägenhet. Förrättningsförordnande kan utfärdas även utan ansökan. Fel kan rättas så som anges i detta moment, om ansökan om en förrättning för rättande av felet har gjorts inom fem år från registreringen av förrättningen.

Om de handlingar som rör en förrättning som har införts i fastighetsregistret innehåller ett sådant i 1 mom. avsett fel som är obetydligt eller som inte påverkar någon sakägares rätt, kan fastighetsregisterföraren rätta felet efter att vid behov ha hört ägarna till de fastigheter som berörs av felet.

278 §

Är det fråga om ett annat fel än ett sådant som avses i 277 §, tillämpas vid ändring av ett beslut som har fattats vid en lagakraftvunnen förrättning vad som i 31 kap. rättegångsbalken stadgas om extraordinärt ändringssökande i tvistemål.

Lantmäteriverkets centralförvaltning har rätt att hos högsta domstolen eller högsta förvaltningsdomstolen göra framställning om återbrytande av en förrättning som har införts i fastighetsregistret eller av ett lagakraftvunnet beslut, på grund av ett fel vars rättande är påkallat med hänsyn till klarheten eller tillförlitligheten i fastighetssystemet eller något annat allmänt intresse. Innan framställningen görs skall de sakägare vilkas rätt berörs av rättelsen beredas tillfälle att bli hörda.

279 §

Om rättandet eller korrigeringen av ett fel, som har begåtts vid en förrättning, genom ändring av förrättningen skulle medföra sådana kostnader eller olägenheter som vore uppenbart oskäliga i jämförelse med nyttan av att förrättningen ändras, kan en sakägare som haft nytta av felet åläggas att till den som lidit skada betala ersättning för den ekonomiska nytta som han haft.

Ett ärende som gäller ersättning enligt 1 mom. avgörs vid samma förrättning som rättandet eller korrigeringen av felet.

280 §

När rättandet av fel enligt detta kapitel behandlas, är de rättsinnehavare vilkas rätt saken gäller sakägare.

23 kap.

Särskilda stadganden

281 §

Ett ärende som enligt 101 § avgörs vid en fastighetsförrättning får inte tas upp till behandling vid en allmän underrätt.

282 §

Om samfälld dikning företas vid en fastighetsförrättning, tillämpas på bildandet av ett dikningsbolag i samband med förrättningen vad som i vattenlagen stadgas om bildande av dikningsbolag vid en dikningsförrättning.

283 §

Förordnande om verkställande av en förrättning som avses i 212 § 2 mom. kan utan ansökan utfärdas av lantmäteribyrån på framställning av fastighetsregisterföraren. Om förrättningen gäller en tomt eller ett allmänt område, kan kommunens fastighetsregisterförare utan ansökan utfärda förrättningsförordnande för en förrättning som avses ovan.

284 §

En förrättning har vunnit laga kraft när besvärstiden för förrättningen har löpt ut eller, om besvär har anförts över förrättningen, när besvären har avgjorts slutligt genom domstolsbeslut.

285 §

När ändring söks i lantmäteribyråns beslut som avses i denna lag skall lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) iakttas, om inte något annat stadgas.

Ändring i fastighetsregisterförarens beslut om sammanslagning av fastigheter eller om införande av en tomt eller ett allmänt område i fastighetsregistret söks genom besvär hos jorddomstolen. På ändringssökandet tillämpas vad som stadgas om sökande av ändring i en avslutad förrättning.

Besvär över ett beslut genom vilket lantmäteribyrån eller kommunens fastighetsregisterförare har vägrat att utfärda förrättningsförordnande anförs hos lantmäteriverkets centralförvaltning.

286 §

På ett ombud som en sakägare anlitar i ett ärende som avses i denna lag tillämpas vad 15 kap. rättegångsbalken stadgar om rättegångsombud.

287 §

En förrättningsingenjör har rätt att för verkställande av en förrättning få handräckning av en behörig myndighet.

Om det är nödvändigt för utredningen av en fråga som skall behandlas och sakägarna så yrkar, kan förrättningsmännen begära att vittnen eller sakkunniga skall höras på ed vid den allmänna underrätt där det kan ske lämpligast.

288 §

En ersättning som förfallit till betalning kan jämte ränta på begäran av en syssloman eller sakägare utsökas med stöd av en kopia av eller ett utdrag ur den expedition som utvisar ersättningen, med iakttagande av vad 3 kap. 2 § utsökningslagen stadgar om verkställighet av en lagakraftvunnen dom.

Om en sakägare hindras att tillträda ett område eller annan egendom som lagligen tillfallit honom eller att bärga sin skörd eller att ta någonting annat som han har rätt till enligt ett beslut som har fattats vid en förrättning och har vunnit laga kraft, skall utmätningsmannen på begäran av sakägaren lämna handräckning. Som grund för sin begäran skall sakägaren uppvisa förrättningsingenjörens intyg över saken eller ett officiellt bestyrkt utdrag ur expeditionen samt en utredning om att beslutet om tillträde har vunnit laga kraft.

289 §

Om en fastighet med stöd av denna lag har befriats från ansvar för en pantfordran utan samtycke av innehavaren av panträtten och denne lider skada på grund av befrielsen, ersätts skadan av staten eller, om beslutet har fattats av en kommunal tjänsteman, av kommunen.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller även ett beslut enligt 205 § 2 mom. om betalning av ersättning till ägaren av en fastighet samt ett beslut om sammanslagning av fastigheter med stöd av 214 § 2 mom. 1 punkten.

290 §

Vad denna lag stadgar om inteckningar tillämpas även på andra panträtter som har antecknats i lagfarts- och inteckningsregistret.

291 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

I syfte att styra det sätt på vilket förrättningar och uppgifter som avses i denna lag utfärdar lantmäteriverkets centralförvaltning behövliga formulär för handlingarna samt bestämmelser om de råmärken som skall användas, de anteckningar som skall göras på kartan och om mätningarnas exakthet vid fastighetsförrättning.

24 kap.

Ikraftträdelse- och övergångsstadganden

292 §

Denna lag träder i kraft den 12 april 1997.

Genom denna lag upphävs följande lagar jämte ändringar:

1) lagen den 14 december 1951 om skifte (604/51),

2) lagen den 20 februari 1960 om skifte inom planläggningsområde (101/60),

3) lagen den 29 juni 1951 om sammanslagning av jordlägenheter (403/51), samt

4) lagen den 31 januari 1975 om vissa ägoregleringar (54/75).

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

293 §

Med avvikelse från vad denna lag stadgar om bildande av fastigheter inom stadsplaneområden, tillämpas stadgandena om bildande av en tomt eller ett allmänt område likväl inte när fastigheter bildas inom ett sådant stadsplaneområde som avses i ikraftträdelsestadgandet i lagen den 8 mars 1991 om ändring av lagen om skifte inom planläggningsområde (502/91) och i fråga om vilket område kommunfullmäktige inte före ikraftträdandet av denna lag har fattat ett beslut som avses i det nämnda ikraftträdelsestadgandet. Inom ett dylikt stadsplaneområde tillämpas inte heller vad som i 5 § 3 mom. stadgas om förrättningsingenjören. Kommunfullmäktige kan likväl besluta att vad som i denna lag stadgas om bildande av en tomt eller ett allmänt område skall tillämpas även inom stadsplaneområden som avses ovan, varvid även vad 5 § 3 mom. stadgar om förrättningsingenjören skall tillämpas.

294 §

Denna lag tillämpas även på ärenden som skall avgöras vid förrättningar som har inletts innan denna lag trädde i kraft, om ärendena tas upp till behandling efter ikraftträdandet.

När besvär över förrättningsmännens beslut anförs vid jorddomstolen eller över jorddomstolens beslut vid högsta domstolen, bestäms rätten att söka ändring och fullföljdsförfarandet enligt den lag som iakttogs när den sak i vilken ändring söks avgjordes vid förrättningen.

295 §

På ett område där storskifte inte har förrättats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas i fråga om storskifte de stadganden som gäller när denna lag träder i kraft.

296 §

Ett ärende som har förts till lantmäteribyrån, byggnadsnämnden eller inskrivningsmyndigheten för behandling och som enligt denna lag skall behandlas av en annan myndighet och som inte har avgjorts innan denna lag träder i kraft, skall överföras till den myndighet som anges i denna lag.

297 §

Om det i en lag eller förordning hänvisas till ett lagrum som har ersatts av ett stadgande i denna lag, skall det sistnämnda stadgandet tillämpas.

Vad som i annan lagstiftning stadgas om förrättningar enligt lagen om skifte eller lagen om skifte inom planläggningsområde skall sedan denna lag har trätt i kraft gälla motsvarande förrättning enligt denna lag.

RP 227/94
JsUB 45/94

Helsingfors den 12 april 1995

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Jord- och skogsbruksminister
Mikko Pesälä

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.