128/1995

Given i Helsingfors den 31 januari 1995

Lag om ändring av förordningen om verkställighet av straff

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i förordningen den 19 december 1889 om verkställighet av straff 2 kap. 9 § 4 mom. samt 12 och 21 §§, 3 kap. 8 § 1 mom. samt 5 kap. 5 §,

av dessa lagrum 2 kap. 9 § 4 mom., 3 kap. 8 § 1 mom. och 5 kap. 5 § sådana de lyder i lag av den 19 juli 1974 (612/74),

ändras lagens rubrik, 2 kap. 1 d § 1 mom., 3 b § 2 mom., 9 § 2 och 3 mom., 10 § 1 och 2 mom., 3 kap. 3 § 1 mom. samt 5, 7, 10 och 12 §§, 4 kap. 2, 5 och 6 §§, 7 § 1 och 2 mom. samt 8 §,

av dessa lagrum 2 kap. 1 d § 1 mom. sådant det lyder i lag av den 15 juni 1990 (555/90), 2 kap. 3 b § 2 mom. sådant det lyder i lag av den 23 april 1971 (302/71), 9 § 2 och 3 mom. samt 10 § 1 och 2 mom., 3 kap. 3 § 1 mom. samt 5, 10 och 12 §§ samt 4 kap. 5 och 6 §§ samt 7 § 1 och 2 mom. och 8 § sådana de lyder i nämnda lag av den 19 juli 1974, 3 kap. 7 § sådan den lyder i lag av den 15 december 1978 (993/78) samt 4 kap. 2 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lag av den 19 juli 1974 och lagar av den 15 december 1978 och den 17 november 1989 (969/78 och 993/89), samt

fogas till lagen ett nytt 1 kap. i stället för det 1 kap. som upphävts genom nämnda lag av den 19 juli 1974 samt till 2 kap. nya 9 a-9 c §§ som följer:

om verkställighet av straff

1 kap.

Allmänna stadganden

1 §
Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på avtjänande av fängelsestraff och förvandlingsstraff för böter.

2 §
Straffanstalter

Straffanstalter är fängelser, öppna anstalter och ungdomsfängelser.

Öppna anstalter är öppna fängelser, arbetskolonier och andra straffanstalter eller sådana avdelningar vid straffanstalter som justitieministeriet har bestämt att skall vara öppna anstalter.

Om straffanstalterna och deras namn stadgas genom förordning.

3 §
Förhållandena i anstalterna

Förhållandena i en straffanstalt skall i mån av möjlighet ordnas så att de motsvarar de levnadsförhållanden som allmänt råder i samhället.

Verkställigheten av straff skall ordnas så att straffet utgörs enbart av frihetsförlusten. Andra begränsningar kan användas i den utsträckning förvaringssäkerheten och ordningen i anstalten kräver det.

4 §
Målet för verkställighet av straff

Ett straff skall verkställas så att det inte i onödan försvårar utan i mån av möjlighet befrämjar fångens anpassning i samhället.

Frihetsförlustens skadliga följder skall i mån av möjlighet motverkas.

5 §
Behandling av fångar

Fången skall behandlas rättvist och med aktning för hans människovärde.

Fångarna får inte utan godtagbart skäl försättas i ojämlik ställning i förhållande till varandra på grund av ras, nationell eller etnisk härkomst, hudfärg, språk, kön, ålder, familjeförhållanden, sexuell inriktning eller hälsotillstånd eller religion, samhällelig åsikt, politisk eller facklig verksamhet eller någon annan motsvarande omständighet.

Vid verkställighet av straff som ådömts en ung förbrytare skall särskild uppmärksamhet fästas vid de behov som beror på fångens ålder och utvecklingsstadium.

6 §
Hörande av fånge

En fånge skall höras då beslut fattas om hans boende och placering i arbete eller i annan sysselsättning samt då något annat viktigt beslut som gäller behandlingen av honom fattas.

7 §
Överföring av behörighet

Ärenden som enligt denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av den avgörs av straffanstaltens direktör kan genom justitieministeriets beslut anförtros även någon annan tjänsteman vid anstalten för avgörande. Beslutanderätt i disciplinära ärenden kan dock inte överföras.

Om övrig beslutanderätt som tillkommer en tjänsteman vid en straffanstalt bestäms vid behov i anstaltens arbetsordning enligt justitieministeriets anvisningar.

8 §
Närmare föreskrifter

Närmare föreskrifter om tillämpning av denna lag meddelas av justitieministeriet.

2 kap.

Allmänna stadganden om fängelsestraff och förvandlingsstraff för böter

1 d §

Uppskov med verkställighet av straff med högst ett år på de grunder som anges i 1 c § beviljas av utmätningsman i egenskap av verkställande myndighet. Tiden om ett år räknas från det verkställighetshandlingen kom utmätningsmannen till handa. Justitieministeriet kan på de grunder som anges i 1 c § ytterligare skjuta upp verkställigheten av fängelsestraffet med högst ett år åt gången, om det är förenligt med allmän fördel.


3 b §

Den tid under vilken en fånge med stöd av ett i 1 mom. avsett tillstånd vistas utanför straffanstalten inräknas i strafftiden, om han har iakttagit de villkoren i tillståndet. I annat fall skall justitieministeriet eller, enligt föreskrifter som ministeriet har meddelat, straffanstaltens direktör bestämma huruvida denna tid helt, delvis eller inte alls skall inräknas i strafftiden. Har en fånge brutit mot villkoren i tillståndet att avlägsna sig, kan detta beaktas vid prövningen av om ett nytt tillstånd att avlägsna sig kan beviljas eller när villkoren för ett nytt tillstånd bestäms.

9 §

Brevväxling mellan en fånge och en myndighet som övervakar verksamheten vid straffanstalten eller mellan en fånge och ett övervakningsorgan för de mänskliga rättigheterna hos vilka fången enligt internationella konventioner har besvärs- eller klagorätt skall utan dröjsmål frambefordras ogranskade. Brev från en fånge till en advokat eller till ett allmänt rättsbiträde som är fångens ombud skall utan dröjsmål frambefordras ogranskade.

En fånge kan beviljas tillstånd att stå i telefonförbindelse med en person utanför anstalten. För användning av telefon uppbärs högst en avgift som motsvarar den kostnad som föranletts därav. En fånges telefonsamtal får avlyssnas, om det är behövligt för att förhindra brott eller särskilda skäl att befara missbruk föreligger. Innan avlyssningen påbörjas skall fången och den person med vilken han står i telefonförbindelse underrättas om att samtalet kommer att avlyssnas. Samtal mellan en fånge och en myndighet som övervakar verksamheten vid straffanstalten eller mellan en fånge och en advokat eller ett allmänt rättsbiträde som är fångens ombud får inte avlyssnas.

9 a §

En fånge har rätt att under uppsikt ta emot besök så som närmare stadgas genom förordning. Besök av en nära anhörig och en advokat eller ett allmänt rättsbiträde som är fångens ombud samt, då övervakning av någon annan orsak inte anses nödvändig, även andra besök kan tillåtas äga rum utan övervakning.

Om det finns grundad anledning att befara missbruk, kan det ställas som villkor för ett besök att den som har kommit för att träffa fången samtycker till kroppsvisitation för utredning av vad han har i sina kläder eller annars bär på sig. En kroppsvisitation skall förrättas finkänsligt och den får inte förorsaka större olägenhet för besökaren än genomförandet av visitationen oundvikligen kräver.

Om besökaren vägrar att underkasta sig kroppsvisitation, kan besöket ordnas under särskilt övervakade förhållanden eller vid behov förbjudas. Besök av en advokat eller ett allmänt rättsbiträde som är fångens ombud får dock inte förbjudas.

Om besökaren befunnits ha infört eller försökt införa narkotika, andra rusmedel eller förbjudna föremål i fängelset, kan direktören meddela besökaren ett med tanke på omständigheterna skäligt förbud mot att besöka fängelset. Förbudet får vara i kraft högst sex månader. Ett besöksförbud kan vid behov förnyas. Besöksförbud får inte meddelas en nära anhörig eller en advokat eller ett allmänt rättsbiträde som är ombud för fången och inte heller om det är möjligt att utan att äventyra ordningen i anstalten ordna besöket så som avses i 3 mom.

9 b §

En fånge kan i vittnes närvaro kroppsvisiteras, om det är behövligt för att förebygga rymning, upprätthålla ordningen eller om fången misstänks för innehav av förbjudna föremål eller ämnen.

Om kroppsbesiktning gäller tvångsmedelslagen (450/87).

Om det finns skäl att misstänka att fången är påverkad av alkohol eller något annat rusmedel, kan direktören utan hinder av tvångsmedelslagen besluta att fången skall lämna urin- eller utandningsprov. Provtagningen får inte förorsaka onödig olägenhet för den som undersöks.

9 c §

I en straffanstalt kan det finnas avdelningar för fångar som förbinder sig att avstå från alkohol och andra rusmedel samt att på uppmaning lämna urin- eller utandningsprov. En fånge som bryter sin förbindelse avlägsnas från avdelningen. Genom beslut av justitieministeriet kan också en hel straffanstalt förordnas att vara en sådan enhet.

10 §

Bryter en fånge mot ordningen i fängelset eller mot villkoren i ett tillstånd att avlägsna sig, i ett tillstånd till civilt arbete eller till studier eller begår han i anstalten ett brott för vilket påföljden enligt allmän lag bedöms vara böter (ordningsförseelse), kan fången, om inte en tillrättavisning anses tillräcklig, disciplinärt bestraffas med

1) varning,

2) förlust eller minskning av rättigheter (förlust av rättigheter),

3) överföring till enrum (enrum) eller

4) när fången för ordningsförseelse bestraffas med enrum, med att tiden för detta straff samtidigt i sin helhet eller till någon del inte skall räknas såsom strafftid (förlust av avtjänad tid).

Förlust av rättigheter kan gälla deltagande i fritidsverksamhet, inköp och innehav av varor i anstalten samt användning av penningmedel. Dessa rättigheter kan förordnas bli förverkade eller minskade särskilt för sig eller jämte enrum. Enrum kan också förenas med begränsningar av fångens rätt att begagna sig av bibliotek och följa med radio- och televisionsprogram samt att idka hobbyverksamhet. En förlust av rättigheter skall i främsta rummet avse de rättigheter som har missbrukats så att disciplinärt förfarande med anledning därav har vidtagits.


3 kap.

Om verkställighet i fängelse

3 §

När en fånge har anlänt till fängelset, skall han visiteras i vittnes närvaro. När ordningen så kräver kan en fånge visiteras även annars. Härvid skall visitationen i mån av möjlighet utföras i vittnes närvaro. De utrymmen som står till fångarnas förfogande och egendom som fångarna innehar kan vid behov granskas. De föremål som är ägnade att förorsaka olägenhet med tanke på renligheten, ordningen eller säkerheten vid anstalten kan omhändertas för att förvaras i anstalten eller sändas till ett ställe utanför straffanstalten som fången har anvisat. Direktören för anstalten beslutar om övervakningen av utrymmena i fängelset och huruvida de skall hållas låsta.


5 §

En fånge är skyldig att under ordinarie arbetstid arbeta eller delta i utbildning eller någon annan sysselsättning som straffanstalten ordnar eller godkänner. Om deltagande i arbete, utbildning eller någon annan sysselsättning beslutar direktören för anstalten.

En fånge skall helt eller delvis befrias från sysselsättningsplikten, om hans hälsotillstånd eller andra viktiga skäl kräver det. Om befrielse från sysselsättningsplikten beslutar direktören.

En fånge skall delta i rengöringsarbeten och andra motsvarande hushållsarbeten som hör till dagordningen i straffanstalten.

7 §

För en fånge skall i mån av möjlighet ordnas sådant arbete eller någon annan sysselsättning som motsvarar hans anlag och som är ägnad att upprätthålla och utveckla hans yrkesskicklighet eller annars främja hans möjligheter att klara sig i samhället.

10 §

Till en fånge som arbetar eller deltar i utbildning eller i någon annan sysselsättning som anstalten ordnar eller godkänner betalas arbetspenning.

Till en fånge som har befriats från sysselsättningsplikten betalas brukspenning.

Arbets- och brukspenning kan utgå med olika belopp enligt de grunder som justitieministeriet har fastställt. Arbets- och brukspenning kan helt eller delvis lämnas obetald, om detta kan anses befogat med hänsyn till stöd som fången får från någon annan myndighet eller av något annat särskilt skäl. Justitieministeriet kan också bestämma att ett belopp som justitieministeriet har fastställt som ersättning för kost och logi kan uppbäras hos fångarna i dessa fall.

12 §

Av arbets- och brukspenning samt av vad som för fången återstår av inkomst av eget arbete sedan i 11 § stadgad ersättning uppburits ävensom av inkomst som redovisats en fånge för fritidsarbete kan sedan därav gjorts i lag stadgad innehållning för förskottsuppbörd av skatt, för ett ändamål som främjar fångens möjligheter att klara sig i friheten innehållas ett av justitieministeriet fastställt belopp, likväl högst hälften. Återstoden skall åtminstone en gång i månaden utges till fången för dennes eget bruk.

4 kap.

Om verkställighet i öppen anstalt

2 §

Justitieministeriet kan förordna att förvandlingsstraff för böter och fängelsestraff på högst två år som ådömts för ett eller flera brott och med ett sådant straff sammanräknat förvandlingsstraff för böter skall avtjänas i en öppen anstalt. En förutsättning för förordnande till öppen anstalt är att den dömde lämpar sig för öppen anstalt och dess verksamhet och att det inte finns skäl att anta att han utan lov avlägsnar sig från anstalten.

Justitieministeriet kan förordna att en fånge som avtjänar sitt straff i ett fängelse eller ungdomsfängelse skall överföras till en öppen anstalt för en viss tid eller för att avtjäna återstoden av sitt straff, om åtgärden är ändamålsenlig av fångvårdsskäl. En fånge som inte har fyllt 18 år kan överföras till en öppen anstalt om detta, trots att han inte kan förvaras skilt från de vuxna fångarna, är förenlig med fångens fördel. Förordnandet kan enligt anvisningar som justitieministeriet har fastställt också ges av direktören för straffanstalten.

Visar sig en fånge som är intagen i öppen anstalt vara olämplig för en sådan anstalt med hänsyn till sin läggning, sitt uppförande eller sin fysiska kondition, kan justitieministeriet på framställning av fängelsets direktion eller föreståndaren för den öppna anstalten eller sedan direktionen eller föreståndaren har hörts besluta att han skall överföras till fängelse eller ungdomsfängelse. Tiden i öppen anstalt räknas härvid såsom strafftid.

5 §

Den som är intagen i öppen anstalt är skyldig att under ordinarie arbetstid utföra arbete för statens räkning eller delta i utbildning eller någon annan sysselsättning som den öppna anstalten ordnar eller godkänner.

Den som är intagen i en öppen anstalt skall helt eller delvis befrias från sysselsättningsplikten, om hans hälsotillstånd eller något viktigt skäl kräver det. Direktören beslutar om befrielse från sysselsättningsplikter.

6 §

För arbete för statens räkning skall betalas gängse lön. Till dem som deltar i utbildning eller någon annan sysselsättning som anstalten ordnar eller godkänner betalas sysselsättningspenning. Om grunderna för och beloppet av lön och sysselsättningspenning beslutar justitieministeriet.

På lön och sysselsättningspenning skall göras i lag stadgad innehållning för förskottsuppbörd av skatt. Den som är intagen i öppen anstalt skall av sin lön betala ersättning till anstalten för kost och logi så som närmare stadgas genom förordning. Återstoden skall, efter eventuell utmätning, minst två gånger i månaden utbetalas till den intagne för dennes eget bruk.

För underhåll till make och barn som försörjs av den som avtjänar sitt straff i en öppen anstalt samt för betalning av underhållsbidrag som fastställts genom dom eller avtal skall anstaltens direktör göra innehållning. Av den inkomst som anstalten betalar skall, sedan de ersättningar som avses i 2 mom. har betalts, högst hälften innehållas och tillställas dem som är berättigade till underhåll, lika mycket till var och en. Är inkomsten underkastad utmätning, skall det belopp som skall tillfalla dem som är berättigade till underhåll beräknas på den inkomst som återstår efter utmätningen. Det belopp som har innehållits för betalning av underhållsbidrag kan direktören tillställa socialnämnden som vidarebefordrar det till dem som är berättigade till underhållsbidrag.

Till den som är intagen i en öppen anstalt och som har befriats från sysselsättningsplikten betalas brukspenning med iakttagande i tillämpliga delar av 3 kap. 10 §.

Genom justitieministeriets beslut kan bestämmas att sysselsättningspenning eller brukspenning helt eller delvis kan lämnas obetald, om penningen med hänsyn till det understöd som fången får av någon annan myndighet eller av andra särskilda skäl inte är behövlig. Justitieministeriet kan även bestämma att det i dessa fall hos dem som är intagna i öppen anstalt kan uppbäras ersättning för kostnaderna för kost och logi till ett belopp som justitieministeriet har fastställt.

7 §

Den som är intagen i öppen anstalt och som där begår en ordningsförseelse eller utan lov avlägsnar sig därifrån eller bryter mot villkoren i ett tillstånd att avlägsna sig, ett tillstånd till civilt arbete eller i ett studietillstånd kan överföras till fängelse eller ungdomsfängelse för att avtjäna sitt straff. Är förseelsen ringa, kan direktören för den öppna anstalten bestraffa den skyldige med varning eller förordna om överföring till fängelse eller ungdomsfängelse för viss tid, högst 14 dygn. Gäller det ett brott mot villkoren i ett tillstånd att avlägsna sig, ett tillstånd till civilt arbete eller studier, kan den som är intagen i öppen anstalt även påföras ett annat disciplinärt straff enligt 2 kap. 10 §, om påföljden för förseelsen inte är överföring till fängelse eller ungdomsfängelse. För verkställigheten av ett ovillkorligt enrumsstraff kan den som är intagen i öppen anstalt överföras till fängelse eller ungdomsfängelse.

Har den som är intagen i öppen anstalt överförts till fängelse eller ungdomsfängelse på grund av ordningsförseelse eller överträdelse av villkoren i ett tillstånd att avlägsna sig eller ett tillstånd till civilt arbete eller studier räknas tiden i öppen anstalt såsom strafftid. För den som överförts till fängelse med anledning av att han avlägsnat sig från anstalten räknas tiden i den öppna anstalten inte såsom strafftid. Om förseelsens art eller något annat särskilt skäl påkallar det, kan justitieministeriet i ovan i detta moment avsedda fall bestämma att strafftiden skall räknas på något annat sätt. Har en i öppen anstalt intagen med stöd av 1 mom. överförts till fängelse eller ungdomsfängelse för viss tid, får tiden i öppen anstalt dock inte förklaras förverkad.


8 §

Den som har förordnats till öppen anstalt och som utan giltigt skäl har underlåtit att infinna sig där på utsatt tid, skall sändas till fängelse eller ungdomsfängelse för att avtjäna sitt straff. Den som från öppen anstalt har försatts i villkorligt frihet men förverkat denna, skall även sändas till fängelse eller ungdomsfängelse för att avtjäna sitt reststraff, så som stadgas i 2 kap. 16 §.


Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

RP 66/94
LaUB 17/94Lag

Helsingfors den 31 januari 1995

Republikens President
MARTTI AHTISAARI

Justitieminister
Anneli Jäätteenmäki

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.