1390/1993

Given i Helsingfors den 22 december 1993

Avfallsförordning

På föredragning av miljöministern stadgas med stöd av avfallslagen av den 3 december 1993 (1072/93):

1 kap.

Allmänna stadganden

1 §
Närmare stadganden om avfallstaxens tillämpningsområde

Avfallslagens (1072/93) stadganden om tillståndsförfaranden tillämpas inte på

1) naturenligt, ofarligt, vegetabiliskt avfall som uppkommer och återvinns eller behandlas inom jord- eller skogsbruket, och inte på

2) ofarligt avfall som härstammar från marken eller berggrunden och som uppkommer och återvinns vid gruvdrift.

Avfallslagens stadganden om avfallstillstånd tillämpas inte på

1) återvinning eller behandling på takt- eller byggnadsplatsen av ofarligt marksubstansavfall som uppkommer vid marktäkt eller byggnadsverksamhet, och inte på

2) återvinning av avloppsslam, slam från slamavskiljare, gödsel samt ofarlig aska och slagg som jordförbättringsmedel.

Avfallslagens stadganden tillämpas på

1) sådant avfall från fartyg som avses i lagen om förhindrande av vattnens förorening, förorsakad av fartyg (300/79), från det att avfallet har tagits emot i en anordning för emottagning av avfall vilken avses i 16, 21 eller 26 § nämnda lag, och på

2) avfall som uppkommit och mark som förorenats vid en oljeskada på ett land- eller vattenområde, från det att de första åtgärder som behövs för att förhindra oljeskadan har vidtagits.

2 §
Tillämpningen av avfallslagen inom försvarsmakten

Om tillämpningen av avfallslagen eller stadganden eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den kan äventyra sådant hemlighållande av saker som rikets säkerhet kräver eller om försvarsmaktens speciella karaktär medför att en sådan tillämpning inte är möjlig, kan avvikelser från stadgandena eller bestämmelserna göras i den omfattning som är nödvändig i fråga om följande objekt:

1) operativa ledningscentraler samt bevaknings- och signalstationer,

2) industri- och produktionsinrättningar, inklusive depåer samt sådana reparationsverkstäder som inte i första hand är till för underhåll av bilar eller skötsel av fastigheter,

3) försvarsmaktens särskilt inhägnade och bevakade upplag för beredskapsmateriel,

4) flygbaser,

5) kustartillerifort,

6) flottstationernas örlogshamnar, samt

7) försöks- och forskningsinrättningar.

Om avvikande tillämpning av stadgandena och bestämmelserna i fråga om de objekt som nämns i 1 mom. bestämmer försvarsministeriet efter att ha hört miljöministeriet.

3 §
Klassificering som avfall och problemavfall

Som avfall som avses i 3 § 1 mom. 1 punkten avfallslagen klassificeras de föremål och ämnen som uppräknas i bilaga 1 till denna förordning samt som problemavfall som avses i 3 § 1 mom. 2 punkten avfallslagen avfall som uppräknas i bilagorna 2 och 3 till denna förordning, om det har någon av de egenskaper som uppräknas i bilaga 4.

4 §
Definitioner på återvinning och behandling av avfall

Återvinning enligt 3 § 1 mom. 10 punkten avfallslagen är de förfaranden som uppräknas i bilaga 5 till denna förordning samt behandling enligt 3 § 1 mom. 11 punkten avfallslagen de förfaranden som uppräknas i bilaga 6 till denna förordning.

2 kap.

Allmänna kvalitetskrav vid anordnande av avfallshantering

5 §
Insamling, förpackning och märkning av avfall samt lämnande av upplysningar om avfall

Avfall skall samlas ihop samt enligt behov förpackas och märkas liksom även upplysningar om avfallet lämnas så att behörig avfallshantering kan anordnas för avfallet och så att avfallet inte medför fara eller skada för hälsan eller miljön.

6 §
Påskrifter på problemavfalls emballage

På ett emballage som innehåller problemavfall skall antecknas avfallets och avfallsinnehavarens namn samt de upplysningar och varningar som är nödvändiga för säkerheten och för att avfallshanteringen skall kunna ordnas på behörigt sätt.

7 §
Lastning och transport av avfall

Lastningen och transporten av avfallet skall anordnas så att omgivningen förorsakas så litet buller och andra störningar som möjligt därav.

Avfallet skall transporteras i ett transportmedel med slutet karosseri eller i ett emballage i transportmedlet. Avfallet kan också transporteras på något annat sätt, om det kan säkerställas att avfallet inte kommer ut i miljön under lastningen och transporten.

8 §
Återvinning och behandling av avfall

Platser för återvinning och behandling av avfall skall planeras, anläggas, byggas och skötas så att de och användningen av dem inte medför fara eller skada för hälsan eller miljön. Härvid skall i synnerhet tillses att

1) en avstjälpningsplats är sådan och används så att den eller dess trafik inte medför fara eller olägenhet för omgivningens bosättning eller för dem som använder avstjälpningsplatsen, inte heller förstörelse av landskapet, förorening av marken eller nedskräpning av miljön och så att avstjälpningsplatsens läk- och avrinningsvatten vid behov tas till vara och renas eller leds någon annanstans för att renas,

2) en förbränningsanläggning eller därmed jämförbar anläggning som använder avfall som bränsle är sådan och används så att förbränningen av avfallet och nedbrytningen av de skadliga ämnena där är så fullständig som möjligt och så att rökgaserna renas effektivt och så att den aska och det slagg som uppkommer i anläggningen behandlas på behörigt sätt,

3) en komposterings- eller sorteringsanläggning eller en annan anläggning för återvinning eller behandling av avfall är sådan och används så att den inte åsamkar olägenheter i form av lukt eller buller och inte förorening av marken, nedskräpning av miljön eller andra därmed jämförbara olägenheter som är utmärkande för anläggningen i fråga och så att utsläpp av avrinningsvatten i omgivningen förhindras på behörigt sätt,

4) en mottagningsplats för problemavfall är sådan och används så att den inte medför fara eller olägenhet för omgivningens bosättning, dem som använder mottagningsplatsen eller för den allmänna säkerheten, inte heller förorening av marken eller nedskräpning av miljön och så att utsläpp av avrinningsvatten i omgivningen förhindras på behörigt sätt, samt

5) en omlastningsplats är sådan och används så att den inte medför olägenheter i form av buller eller damm eller nedskräpning av miljön.

9 §
Urbruktagna återvinnings- och behandlingsplatser för avfall

Efter att mottagningen av avfall upphört på en återvinnings- eller behandlingsplats för avfall eller på en del av en sådan plats skall den använda platsen eller delen av platsen utan dröjsmål försättas i ett sådant skick att den efter urbruktagandet inte medför fara eller olägenhet enligt 8 §.

10 §
Ansvarig skötare av återvinnings- och behandlingsplats för avfall

För behörig skötsel, användning och urbruktagande av en återvinnings- eller behandlingsplats för avfall och för uppsikt över verksamheten i anslutning därtill skall den som upprätthåller återvinnings- eller behandlingsplatsen utse en ansvarig skötare av återvinnings- eller behandlingsplatsen som är ansvarig för dessa uppgifter.

3 kap.

Tillståndsförfaranden

11 §
Verksamhet som kräver avfallstillstånd

För sådan återvinning eller behandling av avfall som sker i en anläggning eller yrkesmässigt samt för yrkesmässig insamling av problemavfall krävs i enlighet med 42 § 1 mom. avfallslagen avfallstillstånd, om inte något annat följer av lagens 43 §.

Avfallstillstånd krävs också för annan verksamhet som är av betydelse för avfallshanteringen enligt 42 § 1 mom. avfallslagen, om det är fråga om:

1) gruvor eller anrikningsverk,

2) cellulosafabriker,

3) pappers- eller kartongfabriker,

4) faner-, spånskive- eller fiberskivefabriker,

5) fabriker där oorganiska baskemikalier, såsom syror, baser, klor eller pigment framställs,

6) fabriker där organiska baskemikalier framställs,

7) raffinaderier för råolja,

8) järn- eller stålverk, sinterverk eller produktionsanläggningar för järnlegeringar,

9) metallverk eller rostverk där andra metaller än järnmetaller framställs,

10) kraftverk eller pannanläggningar eller andra anläggningar, där olja, stenkol, trä, torv eller något annat brännbart ämne än naturgas används som bränsle och där den största bränsleeffekten överstiger 50 megawatt (MW),

11) inrättningar där lösningsmedel eller ämnen som innehåller lösningsmedel används och vilkas förbrukning av dessa lösningsmedel, frånsett den andel som blir bunden vid eller kvarstannar i produkterna, är minst 50 ton om året eller vilkas motsvarande toppförbrukning är minst 100 kilogram i timmen,

12) fabriker där syntetfiber framställs,

13) fabriker där bekämpningsmedel eller träskyddsmedel framställs,

14) gödselfabriker,

15) cementfabriker, kalkbruk eller mineralullsfabriker,

16) järnmetallgjuterier vilkas produktion är minst 500 ton om året, eller andra gjuterier eller smältverk vilkas produktion är minst 200 ton om året,

17) fabriker där råmaterial för gummi eller för plaster framställs,

18) fabriker där foderprotein framställs mikrobiologiskt eller benmjölsfabriker,

19) kemikalielager för lagring av andra bränslen i vätskeform än tung brännolja eller andra flyktiga organiska kemikalier, om lagercisternernas volym sammanlagt överstiger 10 000 m3 eller om cisternerna befinner sig i ett lägerområde, där dessa cisterners sammanlagda volym överstiger 50 000 m3 ,

20) ackumulatorfabriker,

21) ytbehandlingsanläggningar där mängden av torrsubstans i den metallhaltiga fällning eller i den fällning eller det slam, som innehåller pigment eller bindemedel och som uppstår i anläggningen, är minst 1 ton om året,

22) träimpregneringsanläggningar,

23) sågverk eller andra virkesbehandlingsanläggningar där träskyddsmedel används,

24) läkemedelsfabriker,

25) läderfabriker,

26) limfabriker,

27) färg- eller tryckfärgsfabriker,

28) lager som finns i hamnar och genom vilka problemavfall eller farliga kemikalier transporteras, samt

29) rengöring av förorenade områden.

12 §
Anmälan om verksamhet till avfallsregistret

Den anmälan för införande i avfallsregistret som nämns i 49 § avfallslagen skall göras till länsstyrelsen i det län där verksamhetsidkaren har sin hemort.

13 §
Innehållet i anmälan till avfallsregistret

I anmälan till avfallsregistret om verksamhet som nämns i 49 § 1 mom. 1 punkten avfallslagen skall ingå

1) verksamhetsidkarens namn eller firma och kontaktpersonens namn samt deras hemort och adressuppgifter,

2) ett handelsregisterutdrag, om verksamheten kräver en anteckning i handelsregistret,

3) uppgifter om var återvinnings- eller behandlingsplatsen för avfall är belägen,

4) uppgifter om arten och mängden av det avfall som skall återvinnas eller behandlas och om avfallets beskaffenhet och ursprung, samt

5) uppgifter om återvinnings- eller behandlingsmetoderna för avfallet.

I anmälan till avfallsregistret om verksamhet som nämns i 49 § 1 mom. 2 och 3 punkten avfallslagen skall ingå

1) verksamhetsidkarens namn eller firma och kontaktpersonens namn samt deras hemort och adressuppgifter,

2) ett handelsregisterutdrag, om verksamheten kräver en anteckning i handelsregistret,

3) en kopia av trafiktillståndet,

4) en utredning över tranportmaterielen,

5) en utredning över arten av det avfall som skall insamlas och transporteras och dess beskaffenhet, samt

6) en utredning över verksamhetsområdet.

14 §
Behandlingen av anmälningar till avfallsregistret

Länsstyrelsen granskar utan dröjsmål anmälan, begär vid behov tilläggsuppgifter av verksamhetsidkaren för komplettering av anmälan samt antecknar uppgifterna om verksamheten och verksamhetsidkaren i avfallsregistret.

Om den verksamhet som avses i anmälan sträcker sig in på två eller flera läns område, antecknas verksamheten på grundval av samma anmälan i de avfallsregister som förs av länsstyrelserna i alla de län dit verksamhetsområdet sträcker sig.

Länsstyrelsen skall ge en verksamhetsidkare som gjort anmälan ett utdrag ur avfallsregistret av vilket framgår de uppgifter som är väsentliga med tanke på verksamheten.

4 kap.

Avfallshanteringsarbeten

15 §
Avtal om avfallshanteringsarbete

Vatten- och miljödistriktet fattar på ansökan av kommunen beslut om ett avfallshanteringsarbete enligt 35 § avfallslagen inom ramen för det anslag som ställts till distriktets förfogande. I det avtal som ingås mellan staten och kommunen skall individualiseras arbetets syfte och utförandet av det, kostnaderna och fördelningen av dessa, tillsynen över arbetet och slutförandet av det, biläggandet av meningsskiljaktigheten och eventuellt återkrav av kostnaderna samt andra behövliga uppgifter.

16 §
Återkrav av kostnader för avfallshanteringsarbete

De kostnader som ett avfallshanteringsarbete har förorsakat staten skall återkrävas av den som enligt avfallslagen är skyldig att rengöra området. Kostnaderna skall dock inte återkrävas, om återkrav är oskäligt, eller om det är sannolikt att medlen inte kan fås tillbaka eller om det av andra härmed jämförbara orsaker inte är ändamålsenligt att återkräva dem.

Om det innan avfallshanteringsarbetet inleds är uppenbart att kostnaderna skall återkrävas enligt 1 mom., får arbetet inte påbörjas om det inte föreligger ett lagakraftvunnet hot om tvångsutförande enligt avfallslagen eller lagen om avfallshantering (673/78) beträffande rengöringen av området eller en överenskommelse om betalning av kostnaderna inte har ingåtts med den som är skyldig att rengöra området. Arbetet får dock inledas om det är fråga om en situation som avses i 55 § 1 mom. avfallslagen.

5 kap.
Vissa myndigheter och deras uppgifter
17 §
Vatten- och miljöförvaltningens uppgifter

Vatten- och miljöstyrelsen skall, utöver vad som stadgas i avfallslagen,

1) föra ett samregister över avfallsregistren,

2) bedriva forskning om avfall och avfallshantering, ordna utbildning, bedriva upplysning, rådgivning och informationsverksamhet samt utarbeta statistik och bedriva uppföljning,

3) delta i uppgörandet av den riksomfattande avfallsplanen och beredningen av de föreskrifter och anvisningar som skall meddelas med stöd av avfallslagen, samt

4) utföra de andra uppgifter i anslutning till verksamhetsområdet som miljöministeriet bestämmer.

Vatten- och miljödistrikten skall, utöver vad som stadgas i avfallslagen,

1) bedriva forskning om avfall och avfallshantering vilken betjänar regionalförvaltningen, ordna utbildning, bedriva upplysning, rådgivning och informationsverksamhet samt utarbeta statistik och bedriva uppföljning,

2) delta i uppgörandet av länets avfallsplan, samt

3) utföra de andra uppgifter i anslutning till verksamhetsområdet som åläggs dem.

18 §
Sakkunnigmyndigheter och -inrättningar

Sakkunnigmyndigheter och -inrättningar när det gäller avfallsfrågor är inom respektive verksamhetsområde social- och hälsovårdsministeriet, arbetsministeriet, folkhälsoinstitutet, tullverket, statens tekniska forskningscentral samt vatten- och miljöstyrelsen. Dessa myndigheter och inrättningar ger utlåtanden och gör undersökningar och utredningar för miljöministeriet och tillsynsmyndigheterna enligt avfallslagen.

19 §
Delegationen för avfallsfrågor

För att utveckla och samordna frågor som ansluter sig till en minskning av avfallsmängden och avfallets skadlighet samt till avfallshanteringen finns i anslutning till miljöministeriet en delegation för avfallsfrågor som tillsätts av statsrådet för tre år i sänder. Delegationen har en ordförande och en vice ordförande samt högst 12 andra medlemmar, vilka var och en har en personlig suppleant. I delegationen finns företrädare för de sektorer som är viktiga med tanke på delegationens verksamhetsområde.

Om en medlem av delegationen avgår under mandatperioden tillsätter miljöministeriet en ny medlem i hans ställe för den återstående mandatperioden. Miljöministeriet kan ge delegationen tillstånd att till medlemmar av delegationens sektioner, dock inte till ordförande, kalla personer som inte hör till delegationen.

Sekreterare i delegationen är de personer som miljöministeriet förordnat till uppgiften. I övrigt gäller om delegationen vad som föreskrivs om statens kommittéer.

20 §
Tillsynen över iakttagandet av avfallslagen inom försvarsmakten

Iakttagandet av avfallslagen inom försvarsmakten övervakas i fråga om de objekt som avses i 2 § av försvarsministeriet. Försvarsministeriet är skyldigt att på begäran lämna miljöministeriet uppgifter om tillämpningen av avfallslagen i fråga om dessa objekt. Miljöministeriet får inte lämna ut dessa uppgifter till någon annan utan försvarsministeriets samtycke.

6 kap.

Särskilda stadganden

21 §
Avfallsregistrens samregister

I det samregister över avfallsregistren som nämns i 17 § 1 mom. 1 punkten ingår följande avfallsregister:

1) det avfallsregister som den myndighet som beviljar avfallstillstånd för och som innehåller uppgifter om ansökningar om avfallstillstånd enligt 42 § avfallslagen och om de beslut som fattats med anledning av dem,

2) det avfallsregister som vatten- och miljöstyrelsen för och som innehåller uppgifter om anmälningar om internationella avfallstransporter enligt 45 § avfallslagen samt om de beslut som fattats med anledning av dem, samt

3) det avfallsregister som länsstyrelsen för och som innehåller uppgifter om sådan återvinning och behandling av avfall som sker i en anläggning eller yrkesmässigt, yrkesmässig transport av avfall samt yrkesmässig insamling av annat avfall än problemavfall liksom om verksamhetsidkaren enligt 49 § avfallslagen.

Vatten- och miljöstyrelsen har rätt att av de andra myndigheter som för avfallsregister få de uppgifter som behövs för förandet av avfallsregistrens samregister.

22 §
Förvarande av uppgifter om avfall och avfallshantering

De uppgifter om avfall och avfallshantering som avses i 51 § 3 mom. avfallslagen skall förvaras tre år, om inte annorlunda stadgas eller bestäms någon annanstans.

23 §
Kontroll

Den som företar en kontroll enligt 54 § avfallslagen skall meddela kontrollen på förhand till innehavaren av det ställe som skall kontrolleras eller till dennes företrädare, om det inte föreligger särskilda skäl att inte meddela kontrollen.

Kontrollen skall utföras så att ändamålet med tillsynen fylls utan att verksamheten störs onödigt.

Över kontrollen skall utan dröjsmål uppsättas ett protokoll där de missförhållanden som iakttagits skall nämnas. En kopia av protokollet skall delges innehavaren av det kontrollerade stället.

24 §
Ordningsbotens storlek

Den ordningsbot som nämns i 60 § 2 mom. avfallslagen är 200 mark.

25 §
Närmare föreskrifter och anvisningar

Miljöministeriet kan

1) efter att ha hört social- och hälsovårdsministeriet samt arbetsministeriet meddela närmare föreskrifter om eller bevilja undantag från förpackningen och märkningen av problemavfall samt meddela föreskrifter om förpackning och märkning av även annat avfall liksom även om märkning av avfallets förvaringsplats och om lämnande av upplysningar om avfall, samt

2) meddela närmare föreskrifter och anvisningar även om andra omständigheter som är nödvändiga för verkställigheten och tillämpningen av denna förordning.

7 kap.

Ikraftträdelse- och Övergångsstadganden

26 §
Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994, utom 6 §, som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms senare, och 19 §, som träder i kraft den 1 mars 1994.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Bilaga 20 till EES-avtalet: rådets direktiv (75/422/EEG), ändrat genom direktiv (91/156/EEG)

Helsingfors den 22 december 1993

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Miljöminister
Sirpa Pietikäinen

Bilaga 1

AVFALLSKATEGORIER

Som avfall klassificeras

Q1 Produktions- och konsumtionsrester som inte individualiseras närmare nedan.

Q2 Produkter som inte uppfyller uppställda kvalitetskrav.

Q3 Produkter för vilka tiden för användning har löpt ut.

Q4 Material som spillts ut, fördärvats eller utsatts för någon annan olyckshändelse, inklusive material, utrustning och föremål som förorenats på grund av olyckshändelsen.

Q5 Material som förorenats eller nedsmutsats i samband med planerade åtgärder, t.ex. rester från reningsförfaranden, förpackningsmaterial och behållare.

Q6 Oanvändbara delar, t.ex. kasserade batterier och uttjänta katalysatorer.

Q7 Ämnen som inte längre har tillfredsställande prestanda, t.ex. förorenade syror och lösningsmedel samt förbrukade härdsalter.

Q8 Restprodukter från industriprocesser, t.ex. slagg och destillationsåterstoder.

Q9 Restprodukter från processer för att bekämpa utsläpp, t.ex. skrubberslam, stoft från slangfilter och använda filter.

Q10 Restprodukter från bearbetning eller efterbehandling, t.ex. svarv- och frässpån.

Q11 Restprodukter från utvinning och bearbetning av råvaror, t.ex. gruvslagg och slam från oljefält.

Q12 Förorenade material, t.ex. olja förorenad av polyklorerade bifenyler (PCB).

Q13 Varje material, ämne eller produkt vars användning har förbjudits i lag.

Q14 Varor som innehavaren inte längre har användning för, t.ex. kasserat material från jordbruk, hushåll, kontor, handel och affärsverksamhet.

Q15 Förorenade material, ämnen och produkter som uppkommit som resultat av marksanering.

Q16 Också övriga material, ämnen eller produkter som innehavaren har kasserat eller avser eller är skyldig att kassera.

Bilaga 2

KATEGORIER ELLER ALLMÄNNA TYPER AV PROBLEMAVFALL, KATEGORISERADE EFTER AVFALLETS NATUR ELLER DEN VERKSAMHET DÄR DET HAR UPPKOMMIT*

Bilaga 2 A.

Avfall som företer en eller flera av de egenskaper som anges i bilaga 4 och som består av följande ämnen eller material:

1. Anatomiska ämnen; sjukhus- eller annat sjukvårdsavfall.

2. Farmaceutiska preparat, läkemedel och veterinärmedicinska produkter.

3. Träskyddskemikalier.

4. Biocider och fytofarmaka.

5. Rester av ämnen använda som lösningsmedel.

6. Halogenerade organiska ämnen som inte använts som lösningsmedel, utom inerta polymera material.

7. Härdsalter innehållande cyanider.

8. Mineraloljor och oljehaltiga ämnen, t.ex. borrslam.

9. Blandningar och emulsioner av olja och vatten samt kolväten och vatten.

10. Ämnen som innehåller polyklorerade bifenyler (PCB) eller polyklorerade terfenyler (PCT), t.ex. isolervätskor.

11. Tjärartade ämnen från raffinering, destination och pyrolysbehandling, t.ex. destillationsåterstoder.

12. Tryckfärg, färgämnen, pigment, färg, lack och fernissor.

13. Harts, latex, mjukgörare samt lim och andra bindemedel.

14. Kemiska ämnen från forskning och utveckling eller undervisning som inte identifierats eller är nya och vilkas effekt på människan eller miljön är okänd, t.ex. laboratorierester.

15. Pyrotekniska ämnen och andra ämnen av explosiv beskaffenhet.

16. Fotografiska kemikalier och processmaterial.

17. Material som är förorenade med något ämne som är kemiskt närstående polyklorerade dibensofuran.

18. Material som är förorenade med något ämne som är kemiskt närstående polyklorerade dibenso-p-dioxin.

Bilaga 2 B.

Avfall som innehåller någon av de beståndsdelar som finns upptagna i bilaga 3 och företer någon av de egenskaper som finns upptagna i bilaga 4 samt som består av följande ämnen eller material:

19. Animaliska eller vegetabiliska tvålar, fetter och växer.

20. Icke halogenhaltiga organiska ämnen som inte använts som lösningsmedel.

21. Oorganiska ämnen som inte innehåller metaller eller melallföreningar.

22. Aska eller slagg.

23. Jord, sand och lera inklusive muddermassor.

24. Icke cyanidhaltiga härdsalter.

25. Metallstoft och -pulver.

26. Använda katalysatormassor.

27. Vätskor eller slam innehållande metaller eller metallföreningar.

28. Restprodukter från bekämpning av utsläpp, t.ex. stoft från slangfilter, utom slam som nämns vid punkterna 29, 30 och 33.

29. Skrubberslam.

30. Slam från vattenreningsanläggningar.

31. Restprodukter från dekarbonisering.

32. Kasserade jonbytarmassor.

33. Avloppsslam, obehandlat eller olämpligt för jordbruksändamål.

34. Restprodukter från rengöring av tankar eller utrustning.

35. Förorenad utrustning.

36. Förorenade behållare, t.ex. förpackningar och gastuber som har haft ett innehåll, vari ingått någon av beståndsdelarna upptagna i bilaga 3.

37. Batterier och andra elektriska celler.

38. Vegetabiliska oljor.

39. Material från selektiv avfallsinsamling från hushåll som uppvisar någon av de egenskaper som finns upptagna i bilaga 4.

40. Annat avfall som innehåller någon av beståndsdelarna uppräknade i bilaga 3 och som har någon av de egenskaper som finns upptagna i bilaga 4.

*Avfall kan vara flytande, slamformigt eller fast. Vissa upprepningar i förhållande till förteckningen i bilaga 3 är avsiktliga.

Bilaga 3

BESTÅNDSDELAR SOM GÖR ATT I BILAGA 2 B UPPTAGNA AVFALL KLASSIFICERAS SOM PROBLEMAVFALL OM DET HAR EGENSKAPER BESKRIVNA I BILAGA 4*

Avfall som innehåller följande ämnen:

C1 Beryllium och berylliumföreningar.

C2 Vanadinföreningar.

C3 Sexvärda kromföreningar.

C4 Koboltföreningar.

C5 Nickelföreningar.

C6 Kopparföreningar.

C7 Zinkföreningar.

C8 Arsenik och arsenikföreningar.

C9 Selen och selenföreningar.

C 10Silverföreningar

C 11 Kadmium och kadmiumföreningar.

C 12 Tennföreningar.

C 13 Antimon och antimonföreningar.

C 14 Tellur och tellurföreningar.

C 15 Bariumföreningar, utom bariumsulfat.

C 16 Kvicksilver och kvicksilverföreningar.

C 17 Tallium och talliumföreningar.

C 18 Bly och blyföreningar.

C 19 Oorganiska sulfider.

C 20 Oorganiska fluorföreningar, utom kalciumfluorid.

C 21 Oorganiska cyanider.

C 22 Följande alkali- eller alkaliska jordartsmetaller: litium, natrium, kalium, kalcium och magnesium i obunden form.

C 23 Sura lösningar eller syror i fast form.

C 24 Basiska lösningar eller baser i fast form.

C 25 Asbeststoft och -fibrer.

C 26 Fosfor och fosforföreningar, utom mineraliska fosfater.

C 27 Metallkarbonyler.

C 28 Peroxider.

C 29 Klorater.

C 30 Perklorater.

C 31 Azider.

C 32 Polyklorerade bifenyler (PCB) och polyklorerade terfenyler (PCT).

C 33 Farmaceutiska preparat eller veterinärmedicinska produkter.

C 34 Biocider och fytofarmaceutiska ämnen, t.ex. bekämpningsmedel.

C 35 Smittfarliga ämnen.

C 36 Kreosot.

C 37 Isocyanater och tiocyanater.

C 38 Organiska cyanider, t.ex. nitriler.

C 39 Fenoler och fenolföreningar.

C 40 Halogenerade lösningsmedel.

C 41 Organiska lösningsmedel, utom halogenerade.

C 42 Organiska halogenföreningar, utom inerta polymerer och andra ämnen upptagna i denna bilaga.

C 43 Aromatiska föreningar, polycykliska och heterocykliska organiska föreningar.

C 44 Alifatiska aminer.

C 45 Aromatiska aminer.

C 46 Etrar.

C 47 Ämnen med explosiv beskaffenhet, utom sådana som upptagits på annan plats i denna bilaga.

C 48 Organiska svavelföreningar.

C 49 Alla ämnen som är kemiskt närstående polyklorerade dibensofuraner

C 50 Alla ämnen som är kemiskt närstående polyklorerade dibenso-p-dioxiner.

C 51 Kolväten och deras syre-, kväve- eller svavelföreningar sim inte tagits upp på annan plats i denna bilaga.

*Det förekommer avsiktligt vissa överlappningar med förteckningen över avfallsslag enligt ursprung i bilaga 2.

Bilaga 4

EGENSKAPER SOM GÖR ATT AVFALL KLASSIFICERAS SOM PROBLEMAVFALL*

H1 Explosiv : ämnen och preparat som kan explodera vid kontakt med öppen eld eller som är mer känsliga för stötar eller friktion än dinitrobensen.

H2 Oxiderande : ämnen och preparat som tillsammans med andra, särskilt med antändliga ämnen, kan orsaka en reaktion som kraftigt frigör värme.

H3-A Mycket brandfarliga:

- ämnen och preparat i flytande tillstånd med en flampunkt under 21°C, inklusive ytterst brandfarliga vätskor,

- ämnen och preparat som kan bli upphettade och självantändas i luft i omgivningens temperatur utan energitillförsel,

- ämnen och preparat i fast tillstånd som omedelbart kan antändas efter kortvarig kontakt med antändningskällan och fortsätter att brinna eller förbrännas efter att antändningskällan har avlägsnats,

- gasformiga ämnen och preparat som kan antändas i luft vid normalt tryck, eller

- ämnen och preparat som under inverkan av vatten eller fuktig luft bildar farliga mängder lättantändliga gaser.

H3-B Brandfarlig : ämnen och preparat i flytande tillstånd med en flampunkt lika med eller högre än 21°C och mindre eller lika med 55°C.

H4 Irriterande : ämnen och preparat som inte är frätande men som kan orsaka inflammation vid direkt, långvarig eller upprepad kontakt med hud eller slemhinnor.

H5 Hälsoskadlig : ämnen och preparat som vid inandning, vid förtäring eller via huden kan orsaka men för hälsan.

H6 Giftig : ämnen och preparat, inklusive mycket giftiga ämnen och preparat, som vid inandning, vid förtäring eller via huden kan orsaka allvarliga akuta eller kroniska men för hälsan eller leda till döden.

H7 Cancerframkallande : ämnen och preparat som vid inandning, vid förtäring eller via huden kan orsaka cancer eller öka förekomsten därav.

H8 Frätande : ämnen och preparat som kan förstöra levande vävnader vid kontakt med dem.

H9 Smittfarlig : ämnen innehållande levande mikroorganismer eller deras toxiner som enligt vetenskap eller på grundad misstanke förorsakar sjukdom hos människor eller andra levande organismer.

H 10 Farlig för fortplantningen : ämnen och preparat som vid inandning, vid förtäring eller via huden kan orsaka icke ärftliga missbildningar eller öka förekomsten därav.

H 11 Mutagen : ämnen och preparat som vid inandning, vid förtäring eller via huden kan orsaka ärftliga genetiska skador eller öka förekomsten därav.

H 12 Ämnen och preparat som avger giftiga eller mycket giftiga gaser i kontakt med vatten, luft eller syra.

H 13 Ämnen och preparat som på något sätt, efter omhändertagande, kan ge upphov till ett annat ämne, t.ex. lakvätska, som har någon av de egenskaper som uppräknas ovan.

H 14 Miljöfarlig : ämnen och preparat som kan orsaka direkt eller fördröjd fara för miljön.

*De egenskaper som nämns i punkt 1, 2, 3-A, 3-B, 4, 5, 6, 7, 8, 10, 11 och 14 i denna bilaga definieras närmare på basen av social- och hälsovårdsministeriets beslut den 30 juli 1993 om grunderna för klassificering samt märkning av kemikalier (739/93).

Bilaga 5

ÅTERVINNINGSFÖRFARANDEN

R1 Tillvaratagande och regenerering av lösningsmedel.

R2 Tillvaratagande och återvinning av organiska ämnen som inte används som lösningsmedel.

R3 Tillvaratagande och återvinning av metaller och metallföreningar.

R4 Tillvaratagande och återvinning av andra oorganiska material.

R5 Regenerering av syror och baser.

R6 Återvinning av komponenter som använts vid bekämpning av utsläpp.

R7 Återvinning av komponenter från katalysatorer.

R8 Omraffinering och annan återanvändning av olja.

R9 Användning främst som bränsle eller som annan energikälla.

R 10 Markspridning som medför agrikulturella eller ekologiska fördelar, inklusive kompostering och andra biologiska omvandlingsprocesser.

R 11 Användning av avfall som uppkommit genom något av förfarandena R 1–R 10.

R 12 Utväxling av avfall som skall bli föremål för något av förfarandena R 1–R 11.

R 13 Lagring av material som skall bli föremål för något av förfarandena i denna bilaga, utom tillfällig lagring på den plats där avfallet har uppkommit innan det transporteras bort.

Bilaga 6

BEHANDLINGSFÖRFARANDEN

D1 Deponering på eller under markytan, t.ex. på avstjälpningsplatser.

D2 Behandling i markbädd, t.ex. biologisk nedbrytning av flytande avfall eller slam i jord.

D3 Djupinjicering, t.ex. insprutning av pumpbart avfall i brunnar, saltgruvor eller naturligt förekommande formationer.

D4 Invallning, t.ex. placering av flytande avfall och slam i dagbrott, dammar eller uppdämningsbassänger.

D5 Deponering på särskilt utformade avstjälpningsplatser, t.ex. placering i inklädda, separata förvaringsutrymmen som är täckta och avskilda från varandra och från den omgivande miljön.

D6 Utsläpp av fast avfall till andra vatten än hav och oceaner.

D7 Utsläpp till hav och oceaner, inklusive deponering under havsbotten.

D8 Sådan biologisk behandling som inte annars anges i denna bilaga och som leder till föreningar eller blandningar som behandlas med ett förfarande som avses i denna bilaga.

D9 Sådan fysikalisk-kemisk behandling som inte annars anges i denna bilaga och som leder till föreningar eller blandningar som behandlas med ett förfarande som avses i denna bilaga, t.ex. avdunstning, torkning eller röstning.

D 10 Förbränning på land.

D 11 Förbränning till havs.

D 12 Permanent lagring, t.ex. placering av behållare i en gruva.

D 13 Sammanslagning eller blandning innan ett förfarande som avses i denna bilaga tillämpas.

D 14 Omförpackning innan ett förfarande som avses i denna bilaga tillämpas.

D 15 Lagring innan ett förfarande som avses i denna bilaga tillämpas, utom tillfällig lagring på den plats där avfallet har uppkommit innan det transporteras bort.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.