665/1993

Given i Helsingfors den 12 juli 1993

Lag om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen den 24 augusti 1984 om utkomstskydd för arbetslösa (602/84) 1 § 2 mom., 5 § 2 och 4-6 mom., 7 § 5 mom., 7 a § 1 mom., 8 §, 9 § 1 och 4 mom., 12 § 4 mom. 3 och 4 punkten, 26 § 1 mom., 27 a §, 33 § 1 mom., 43 c § 1 mom., och 48 § 4 mom.,

av dessa lagrum 5 § 2 och 5 mom. och 7 a § 1 mom., sådana de lyder i lag av den 28 december 1990 (1367/90), 5 § 4 mom. sådant det lyder i lag av den 20 januari 1989 (69/89), 5 § 6 mom. och 9 § 4 mom. sådana de lyder i lag av den 30 december 1991 (1692/91), 8 §, 9 § 1 mom. och 43 c § 1 mom. sådana de lyder i lag av den 9 februari 1990 (98/90), 12 § 4 mom. 3 och 4 punkten sådana de lyder i lag av den 27 februari 1987 (226/87) och 27 a § sådan den lyder i lag av den 30 december 1992 (1652/92), samt

fogas till 3 §, sådan den lyder delvis ändrad genom nämnda lag av den 28 december 1990, ett nytt 4 mom., till 5 § 1 mom., sådant det lyder delvis ändrat genom nämnda lagar av den 27 februari 1987, den 20 januari 1989, den 9 februari 1990 och den 30 december 1991 samt genom lagar av den 28 december 1990 och den 27 mars 1991, den 18 december 1992 och den 30 december 1992 (1322/90, 620/91, 1334/92 och 1651/92), en ny 10 a-punkt, till 12 § 4 mom. sådant det lyder ändrat genom nämnda lag av den 27 februari 1987, en ny 5 punkt och till 37 § ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom., som följer:

1 §
Lagens syfte och tillämpningsområde

Till utkomstskydd är dessutom enligt denna lag den berättigad som idkar företagsverksamhet.

3 §
Verkställande organ

Bindande utlåtande avges dock inte om arbetstagaren för en viss tid har permitterats så som avses i 17 eller 18 § och permitteringen omfattar minst tio arbetstagare.

5 §
Begränsningar i rätten till arbetslöshets- dagpenning

Berättigad till arbetslöshetsdagpenning är inte en person


10 a) för den tid som han får utbildningsstöd enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (763/90);


En person står inte till arbetsmarknadens förfogande så som avses i 1 mom. 3 punkten, om han själv uppställer sådana begränsningar som utgör hinder för mottagande av erbjudet arbete på villkor som allmänt tillämpas på arbetsmarknaden eller för deltagande i erbjuden, för honom lämpad utbildning. Han skall ges skälig tid att undanröja hinder som beror på barnavård eller arbetsväg samt andra eventuella hinder av motsvarande slag. En person står inte till arbetsmarknadens förfogande under den tid som han på grund av utlandsresa, repetitionsövningar, värnplikt, frihetsstraff, sjukhusvård eller annan därmed jämförbar institutionsvård är förhindrad att ta emot arbete eller delta i utbildning, även om han inte har fått en specificerad arbetsplatsanvisning eller anvisning till utbildning.


Utan hinder av vad 1 mom. 3 och 6 punkten, 2 och 3 mom. samt 4 § stadgar om sökande av arbete och arbetsförmåga betalas dagpenning till den som har rätt till arbetslöshetsdagpenning även för den tid av arbetsoförmåga för vilken han på grund av begränsningen i 19 § 1 mom. sjukförsäkringslagen inte får dagpenning eller annan motsvarande lagstadgad ersättning eller lön för sjukdomstiden av arbetsgivaren.

En person anses vara sysselsatt inom eget, sin makes eller sina föräldrars företag enligt 1 mom. 8 punkten, om hans arbetsinsats inom ett företag som han startat som arbetslös eller i det egna arbetet är så stor att den hindrar honom att ta emot heltidsarbete. En person som tidigare har varit företagare eller på motsvarande sätt varit sysselsatt i eget arbete, anses vara företagare i huvudsyssla tills han bevisligen har upphört med sin företagsverksamhet eller företagsverksamheten bevisligen har varit avbruten. Med företag avses även lantbruksföretag. Det ovan anförda tillämpas dock inte på

1) en person som skall anses vara en företagare som kan jämställas med en löntagare; med en företagare som kan jämställas med en löntagare avses en företagare som själv deltar i arbetsprestationen och som står i ett stadigvarande uppdragsförhållande till huvudsakligen en uppdragsgivare under vars omedelbara ledning och övervakning han står; vidare förutsätts att han under det år som föregått den tidpunkt då han anmälde sig som arbetssökande i allmänhet inte har haft flera än en utomstående anställd åt gången,

2) en person vars företagsverksamhet på grund av naturförhållandena är säsongbetonad, eller

3) en person vars företagsverksamhet är en bisyssla, förutsatt att det på basis av hans tidigare arbete eller en väsentlig minskning i företagsverksamheten eller annars kan antas att den arbetsmängd företagsverksamheten kräver är så obetydlig att den inte utgör ett hinder för mottagande av arbete på heltid.

Studier betraktas som studier på heltid enligt 1 mom. 10 punkten när de utgör hinder för att ta emot heltidsarbete. Den som studerar på dagslinje vid ett gymnasium eller en grundskola betraktas som studerande på heltid till terminens slut. Studier som bedrivs av en person som tidigare har studerat på heltid betraktas som studier på heltid tills han har slutfört eller bevisligen avbrutit dem. En studerande på heltid har inte heller rätt till arbetslöshetsdagpenning under den tid han är ledig från studierna.

7 §
Skyldighet att ta emot arbete

En ensamstående person kan inte utan att förlora sin rätt till dagpenning vägra ta emot sådant honom erbjudet fast heltidsarbete utanför sin pendlingsregion som tryggar hans utkomst och för vilket betalas i 1 mom. nämnd lön, om det på den nya orten på skäliga villkor finns tillgång till en bostad som lämpar sig för den arbetslöse. Detsamma gäller en person med familj, vars familjeförhållanden inte utgör hinder för flyttning, om det på den nya orten på skäliga villkor finns tillgång till en lämplig bostad för den arbetslöse och hans familj. En person kan likväl vägra ta emot arbete som erbjuds honom utanför hans pendlingsregion, om han har en vägande personlig orsak. Personen i fråga skall alltid höras för utredande av dessa angelägenheter.


7 a §
Giltigt skäl för vägran att ta emot arbete

En person har giltigt skäl att vägra ta emot erbjudet deltidsarbete då lönen för arbetet och den arbetslöshetsdagpenning som eventuellt betalas till honom, efter avdrag av kostnaderna för arbetsresor och övriga kostnader som beror på att han tar emot arbetet, blir mindre än den arbetslöshetsdagpenning som betalas till honom. Med deltidsarbete avses arbete där arbetstiden är högst fyra femtedelar av den maximala arbetstiden för en heltidsanställd arbetstagare inom branschen.


8 §
Skyldighet att delta i utbildning

En person som utan giltigt skäl vägrar att delta i sådan av arbetskraftsmyndigheten anvisad för honom lämpad utbildning, under vilken utkomsten för honom och dem han skall försörja skäligen tryggas så som stadgas i lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, eller som efter att ha påbörjat en utbildning utan giltigt skäl har avbrutit eller av eget förvållande har blivit avstängd från utbildningen, har under sex veckor, räknat från det han vägrade delta i utbildningen, avbröt utbildningen eller blev avstängd från den, inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. Som sådan utbildning betraktas i fråga om 17-19-åringar en yrkesutbildning där eleven får de skäliga sociala förmåner som de som utbildas har rätt till.

9 §
Rätt till arbetslöshetsdagpenning i vissa fall

En person som utan giltigt skäl har lämnat sitt arbete eller själv har varit orsak till att arbetsförhållandet upphört, har under åtta veckor inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. Om arbetet skulle ha varat högst fem dagar, har han under tre veckor inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. Om en person genom sitt eget förfarande har varit orsak till att ett arbetsavtal inte har kommit till stånd, har han under sex veckor inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. Om arbetet skulle ha varat högst fem dagar, har han under tre veckor inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. Tiden räknas från den dag då han genom sitt eget förfarande har varit orsak till att arbetsavtal inte har kommit till stånd eller från den dag då arbetsförhållandet upphörde. En person som upprepade gånger vägrar delta i åtgärder som arbetskraftsmyndigheten erbjuder i syfte att klarlägga arbetsförmågan eller arbetskonditionen eller andra åtgärder som måste anses vara skäliga och som främjar sysselsättningen, eller vägrar lämna sådana utredningar som avses i lagen om arbetsförmedling (246/59), har under sex veckor inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. Tiden räknas från den dag då han vägrade.


En person som under de närmast föregående sex månaderna innan han anmälde sig vid arbetskraftsbyrån har varit mindre än sex veckor på arbetsmarknaden och inte kan ange något godtagbart skäl till sin frånvaro, har under sex veckor efter det han anmälde sig som arbetssökande inte rätt till arbetslöshetsdagpenning. En person anses ha varit på arbetsmarknaden om han har haft sådant arbete som avses i 16 § 2 mom. eller på motsvarande sätt varit sysselsatt i företagsverksamhet eller varit arbetssökande vid en arbetskraftsbyrå.

12 §
Självrisktid

Självrisktiden är i kraft till utgången av det kalenderår under vilket den i sin helhet har uppkommit. Under ett begynnande kalenderår förutsätts ny självrisktid inte:


3) då självrisktiden har gått till ända vid utgången av ett kalenderår utan att utbetalningen av arbetslöshetsdagpenningen ännu har börjat;

4) då rätt till arbetslöshetsdagpenning börjar på nytt inom 14 dagar från det att föregående rätt till arbetslöshetsdagpenning upphörde; eller

5) då en person har fått utbildningsstöd enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning eller en förmån enligt 5 § 1 mom. 12 punkten och återgår till att vara arbetslös arbetssökande inom 14 dagar från det att den förmån som avses ovan har upphört.

26 §
Dagpenningsperiodens längd

Grunddagpenning betalas utan tidsbegränsning och enligt förtjänsten avvägd dagpenning för högst 500 arbetslöshetsdagar under fyra på varandra följande kalenderår. Det sammanlagda antalet arbets-, självrisk- och ersättningsdagar under varje kalendervecka får vara högst fem. Vid beräkning av maximiantalet på fem dagar betraktas som ersättningsdagar även sådana dagar då personen får utbildningsstöd enligt lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning. Såsom självriskdagar betraktas även de arbetslöshetsdagar som ingår i de tider som nämns i 7 § 1 mom., 8 §, 9 § 1 och 4 mom. och 13 § 2 mom.


27 a §
Tilläggspensions inverkan på avbetslöshetsdagpenningen

Om någon får av arbetsgivaren ordnad tilläggspension som överstiger minimikraven enligt lagen om pension för arbetstagare,minskas beloppet av hans fulla grunddagpenning eller den dagpenning avvägd enligt förtjänsten som utbetalas till honom med pensionsbeloppet.

33 §
Uppgiftsfördelningen mellan social- och hälsovårdsministeriet och folkpensionsanstalten

Social- och hälsovårdsministeriet skall meddela allmänna anvisningar om utkomstskyddet för arbetslösa i syfte att åstadkomma en enhetlig praxis i fråga om grundskyddet och förtjänstskyddet. Ministeriet har dessutom rätt att i syfte att åstadkomma en enhetlig praxis meddela arbetslöshetskassorna bindande föreskrifter om förfarandet vid beviljande, betalning och återkrav av förmåner enligt denna lag.


37 §
Finansiering

Folkpensionsanstalten kan använda förskott som avses i 1 mom. även till kostnader som avses i artiklarna 69 och 70 i Rådets förordning om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EEG nr 1408/71), som nämns i bilagorna till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.


43 c §
Utkomstskyddsombud

I varje arbetskraftsdistrikt finns ett av arbetsministeriet förordnat utkomstskyddsombud som övervakar att de utlåtanden som avses i 3 § 3 mom. är lagenliga och enhetliga. Utkomstskyddsombudet har rätt att enligt 40 § söka ändring i ett ärende som gäller de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för erhållande av arbetslöshetsdagpenning genom att anföra besvär hos arbetslöshetsnämnden eller försäkringsdomstolen inom 30 dagar efter det beslutet gavs samt enligt 43 § hos försäkringsdomstolen när det är fråga om undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut.


48 §
Ikraftträdande

När denna lag träder i kraft tillämpas på permitterade samt på personer som är anställda i deltidsarbete eller bisyssla 5 kap. så att dagpenning enligt 26 § betalas till var och en som åtnjuter arbetslöshetsförmån och vars rätt till förmån uppkommit enligt tidigare lag innan denna lag trädde i kraft. Detsamma gäller också den vars dagliga arbetstid förkortats så som anges i 18 § tidigast sex månader före ikraftträdandet. På en person i deltidsarbete tillämpas dock 19 § när deltidsarbete enligt det ursprungliga arbetsavtalet fortsätter sedan personen varit anställd minst 12 månader utan avbrott i heltidsarbete hos samma arbetsgivare och personen i fråga för att få heltidsarbete har varit arbetssökande vid arbetskraftsbyrån innan det heltidsarbete som avses ovan börjar.



Denna lag träder i kraft den 1 september 1993. Lagens 37 § 2 mom. träder dock i kraft vid en tidpunkt som stadgas genom förordning.

Vad som stadgas i 7 § 5 mom. i denna lag tillämpas om en person vägrar ta emot arbete sedan denna lag har trätt i kraft. Lagens 8 § tillämpas om en person vägrar delta i utbildning, om utbildningen avbryts eller om han blir avstängd från utbildningen sedan lagen trätt i kraft. Vad som stadgas i 9 § 1 mom. och 9 a § 3 mom. tillämpas om ett anställningsförhållande upphör sedan lagen trätt i kraft. Stadgandena i 9 § 4 mom. i denna lag tillämpas om en person anmäler sig som arbetslös arbetssökande sedan lagen trätt i kraft. Vad som stadgas i 43 c § 1 mom. tillämpas på beslut som meddelas sedan lagen har trätt i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

RP 359/92
ShUB 8/93

Helsingfors den 12 juli 1993

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Minister
Sirpa Pietikäinen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.