1216/1992

Given i Helsingfors den 4 december 1992

Lag om ändring av lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i lagen den 4 januari 1985 om avbytarservice för lantbruksföretagare (2/85) 2 § 3 mom., 3 §, 6 § 3 punkten, 8 och 9 a-9 g §§ samt 18 § 1 och 2 mom.,

av dessa lagrum 2 § 3 mom., 3 §, 6 § 3 punkten samt 9 a och 9 c-9 e §§ sådana de lyder i lag av den 23 december 1988 (1185/88), 9 b och 9 g §§ sådana de lyder i lag av den 14 december 1990 (1088/90), 9 f § sådan den lyder i lag av den 20 december 1991 (1597/91) och 8 § sådan den lyder ändrad genom nämnda lagar av den 23 december 1988 och den 14 december 1990,

ändras 2 § 1 mom., 4 § 1 mom., 5, 7, 9, 13, 17 och 22 §§, 23 § 2 mom., 26 §, 31 § 1 mom., 33, 36 och 37 §§ och 40 § 1 mom.,

av dessa lagrum 2 § 1 mom., 4 § 1 mom., 5, 7 och 9 §§ sådana de lyder i nämnda lag av den 23 december 1988 och 13 § sådan den lyder i lag av den 15 december 1989 (1126/89), samt

fogas till lagen en ny 1 a § som följer:

1 a §

Med lantbruksföretagare avses i denna lag den som genom att själv delta i arbetet bedriver i denna lag angivet lantbruk och som

1) har en gällande försäkring för minimipensionsskydd enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (467/69) eller som har lämnat in en ansökan om en sådan,

2) har beviljats delinvalidpension enligt den lag som nämns i 1 punkten, eller

3) har rätt till pension enligt 6 § 2 mom. lagen om generationsväxlingspension för lantbruksföretagare (1317/90).

Utan hinder av 1 mom. 1-3 punkten anses som lantbruksföretagare också en lantbruksidkare som i fråga om andra villkor än åldern uppfyller de i lagen om pension för lantbruksföretagare stadgade villkoren för erhållande av försäkring för minimipensionsskydd, dock inte personer som inte fyllt 15 år, samt vid ordnande av vikariehjälp en lantbruksidkare som har beviljats full invalidpension enligt lagen om pension för lantbruksföretagare.

2 §

Denna lag tillämpas i fråga om semester och veckoledighet på en lantbruksföretagare som bedriver kreatursskötsel vilken under tiden för semestern eller veckoledigheten omfattar minst fyra husdjursenheter. Om husdjursenheter stadgas närmare genom förordning. För en lantbruksföretagare som har fyllt 65 år ordnas semester och veckoledighet dock endast till utgången av det kalenderår under vilket han har fyllt 65 år.


4 §

Denna lag tillämpas i fråga om vikariehjälp på en lantbruksföretagare som av en tillfällig orsak inte har möjlighet att utan vikariehjälp sköta de nödvändiga göromål som hänför sig till lantbruksföretaget. Vikariehjälp för en lantbruksföretagare som har fyllt 65 år ordnas dock endast om det konstaterade behovet av vikariehjälp har uppkommit innan han har fyllt 65 år.


5 §

Tillfälliga orsaker som avses i 4 § 1 mom. är

1) arbetsoförmåga som beror på sjukdom eller olycksfall,

2) rehabilitering enligt läkarordination eller lag,

3) sjukdom hos ett barn som inte har fyllt 10 år,

4) sådan vård av ett sjukt barn som inte har fyllt 16 år vid en verksamhetsenhet för sjukvård som avses i lagen om specialiserad sjukvård (1062/89) eller sådan på lag grundad rehabilitering av barnet i vilken lantbruksföretagaren deltar,

5) graviditet och barnsbörd,

6) faderskapsledighet,

7) vård av adoptivbarn,

8) fullgörande av beväringstjänst eller civiltjänst, förutsatt att lantbruksföretagaren redan före inträde i tjänst självständigt har skött de dagliga göromålen vid lantbruksföretaget antingen helt och hållet eller huvudsakligen,

9) repetitionsövningar och tjänst som ersätter sådana,

10) deltagande i vuxenutbildning,

11) en anhörigs död och begravning,

12) arrangemang som krävs för fortsatt företagsverksamhet eller avslutande av företagsverksamheten då företagaren har beviljats invalidpension tills vidare eller då behovet av vikariehjälp beror på företagarens död, samt

13) andra jämförbara tillfälliga orsaker.

7 §

En lantbruksföretagare har rätt att under ett kalenderår få avbytarservice för 22 dagar på grund av semester och för 12 dagar på grund av veckoledighet.

9 §

En lantbruksföretagare har rätt att få vikariehjälp

1) på grund av sjukdom eller olycksfall, för högst den tid som arbetsoförmågan enligt läkarintyg varar, dock högst tills lantbruksföretagaren i enlighet med vad som stadgas genom förordning har fått meddelande om att pensionsanstalten har beslutat bevilja honom invalidpension tills vidare; på grund av sjukdom eller olycksfall kan vikariehjälp ges utan läkarintyg för högst sju dagar,

2) på grund av rehabilitering, för högst den tid som rehabiliteringen enligt läkarordination eller lag förutsätter,

3) på grund av sjukdom hos ett barn som inte har fyllt 10 år, för högst sju dagar,

4) på grund av vård eller rehabilitering enligt 5 § 4 punkten av ett sjukt barn som inte har fyllt 16 år, för högst den tid som specialvårdspenning betalas till lantbruksföretagaren enligt sjukförsäkringslagen (364/63),

5) på grund av vård av adoptivbarn som inte har fyllt sex år, under den tid som föräldrapenning betalas, räknat från den tidpunkt då barnet tas om hand, dock för minst 120 dagar,

6) på grund av fullgörande av beväringstjänst eller civiltjänst, för högst den tid som stadgas i värnpliktslagen (452/50) eller i civiltjänstlagen (1723/91),

7) på grund av repetitionsövningar och tjänst som ersätter sådana, för den tid som tjänsten varar,

8) på grund av deltagande i vuxenutbildning, för högst 15 dagar per kalenderår,

9) på grund av en anhörigs död och begravning, för en dag,

10) på grund av arrangemang som krävs för fortsatt företagsverksamhet eller avslutande av företagsverksamheten, för högst 60 dagar under de sex månader som följer på det en tills vidare beviljad invalidpension börjar löpa eller på dödsfall, om det inte för fortsatt vikariehjälp efter sex månader finns särskilt vägande skäl som anges i förordning, och

11) av någon annan tillfällig orsak som avses i 5 § 13 punkten, för högst den tid för vilken det tillförlitligt har visats att vikariehjälp behövs.

En kvinnlig lantbruksföretagare har rätt att få vikariehjälp på grund av graviditet och barnsbörd för högst 320 dagar. Denna tid börjar tidigast 58 och senast 35 dagar före den beräknade tiden för nedkomsten. Om flera än ett barn har fötts samtidigt, är dock rätten till vikariehjälp 68 dagar längre än vad som nämns ovan. Upphör graviditeten innan vikariehjälpen har börjat, uppkommer rätten till vikariehjälp när graviditeten upphör. Om barnet föds dött eller dör under perioden för moderskapspenning som betalas enligt sjukförsäkringslagen eller modern under denna tid ger barnet som adoptivbarn, kan rätten till vikariehjälp räcka högst lika länge som moderskapspenningsperioden. Vikariehjälp kan alternativt beviljas en manlig lantbruksföretagare från det till honom betalas föräldrapenning enligt sjukförsäkringslagen till dess utbetalningstiden upphör.

En manlig lantbruksföretagare har rätt att få vikariehjälp för sju dagar på grund av faderskapsledighet under den tid han får faderskapspenning som enligt sjukförsäkringslagen betalas under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden samt för minst sex och högst 12 dagar under den tid han får faderskapspenning som betalas i samband med ett barns födelse.

Utan hinder av denna paragraf har en lantbruksföretagare som fyllt 65 år och som avses i 4 § 1 mom. rätt att få vikariehjälp för högst 60 dagar under de sex månader som följer efter det han har fyllt 65 år.

13 §

En kommun skall för skötseln av uppgifter enligt denna lag ha en semesternämnd. Kommunfullmäktige kan besluta att semesternämndens uppgifter i stället sköts av ett annat kollegialt organ. Vad som i denna lag stadgas om semesternämnd gäller härvid på motsvarande sätt det kollegiala organet.

17 §

Kommunen skall ordna i denna lag nämnd avbytarservice. Avbytarservicen kan kommunen ordna

1) genom att anställa lantbruksavbytare i arbetsavtalsförhållande till behövligt antal eller genom att sköta verksamheten genom överenskommelser som ingås med en eller flera andra kommuner, eller

2) genom att köpa tjänster av någon annan kommun eller någon annan offentlig eller privat producent av tjänster.

Om tillgången på avbytare inte i tillräcklig grad kan tryggas med hjälp av avbytare som anges i 1 mom. eller om företagaren av särskilda skäl inte kan anlita en i momentet nämnd avbytare, kan kommunen som avbytare godkänna också en av företagaren föreslagen person. Avbytare som godkänts på förslag av företagare står i arbetsavtalsförhållande till kommunen.

22 §

För vikariehjälp och veckoledighet uppbärs avgift i enlighet med vad som närmare stadgas genom förordning.

23 §

Såsom driftskostnader enligt 1 mom. anses de kostnader som nämns i 5 § lagen om statsandelar och -understöd åt kommuner och kommunalförbund (35/73) samt de ersättningar som skall betalas till någon annan kommun eller till någon annan offentlig eller privat producent av tjänster. Såsom avdrag på driftskostnaderna räknas belopp som avses i 7 § 1 och 2 mom. i nämnda lag.

26 §

Ersättning av statens medel betalas för avlöning och andra förmåner till högst det belopp som gällande arbetskollektivavtal eller beslut om avbytare förutsätter.

De kostnader som åsamkas av tjänster som avses i 23 § 2 mom. och som en kommun skaffar hos någon annan kommun eller någon annan offentlig eller privat producent av tjänster ersätts till högst det belopp som i fråga om motsvarande utgifter för avlöning av och andra förmåner för avbytare i arbetsavtalsförhållande till kommunen enligt 1 mom. godkänns som berättigande till ersättning av statens medel.

31 §

Lantbruksföretagare skall ansöka om avbytarservice hos semesternämnden. Företagaren och semesternämnden bör i tillräckligt god tid på det sätt om vilket stadgas närmare genom förordning komma överens om hållande av semester eller veckoledighet, tidpunkten för denna, avbytaren och arrangemang som hänför sig till avbytarservicen. Vad som i denna paragraf stadgas om semester och veckoledighet tillämpas också på vikariehjälp, om behovet av sådan grundar sig på en orsak som är känd på förhand.


33 §

Kan en företagare på grund av sjukdom som utbrutit eller barnsbörd eller olycksfall som inträffat före den fastställda tidpunkten för semester eller veckoledighet eller under denna eller av någon annan godtagbar orsak inte hålla sin i denna lag nämnda semester eller veckoledighet under fastställd tid, kan semestern eller veckoledigheten eller en del därav på företagarens begäran framskjutas till en senare tidpunkt, dock ej längre än till följande kalenderår.

36 §

Statsrådet har rätt att bestämma om längden på lantbruksföretagares semester och veckoledighet även på annat sätt än vad som stadgas i denna lag, i enlighet med vad som avtalas vid förhandlingar mellan statsrådet och lantbruksproducenternas centralorganisationer.

37 §

Semesternämnden har rätt att avgiftsfritt av beskattnings- och andra myndigheter få för verkställigheten av denna lag behövliga uppgifter och utredningar samt att av lantbruksföretagarnas pensionsanstalt få behövliga uppgifter om ansökan om försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare, försäkringens giltighetstid, utbetalda pensioner och rätten till en pension som nämns i 1 a § 1 mom. 3 punkten.

40 §

Ändring i semesternämndens beslut om rätt till avbytarservice, avbytarservicens längd eller avgifter eller ersättningar för avbytarservice får sökas genom besvär hos länsrätten inom 30 dagar från delfåendet. I andra beslut som semesternämnden fattat med stöd av denna lag får ändring inte sökas genom besvär.



Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

En lantbruksföretagare som inte har rätt till semester enligt 7 § i denna lag skall före den 31 december 1993 hålla de semesterdagar som han enligt de stadganden som gällt innan denna lag träder i kraft har rätt till.

En lantbruksföretagare som har rätt till semester också enligt 7 § i denna lag skall före den 31 december 1993 hålla de semesterdagar som han har fått rätt till före den 1 april 1992 och som återstår att hålla när lagen träder i kraft. De semesterdagar som han fått rätt till mellan den 1 april och den 31 december 1992 dras av från den semester för kalenderåret 1993 som han har rätt till enligt 7 § i denna lag.

Veckoledighetsdagar som en företagare fått rätt till enligt de stadganden som gällt innan denna lag träder i kraft, men som av en i 33 § angiven orsak inte hållits under den fastställda tidpunkten för veckoledighet skall hållas före den 31 december 1993.

Har vikariehjälp inletts med stöd av de stadganden som gällt då denna lag träder i kraft i fråga om en person som enligt denna lag inte har rätt till vikariehjälp, och fortgår behovet av vikariehjälp efter den 1 januari 1993, fortsätts vikariehjälpen så länge som det enligt 9 § 1-3 mom. i denna lag är möjligt. Vikariehjälp ges härvid dock för högst 60 dagar under de sex månader som följer efter att denna lag har trätt i kraft.

RP 156/92
ShUB 36/92

Helsingfors den 4 december 1992

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Social- och hälsovårdsminister
Jorma Huuhtanen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.