480/1992

Given i Helsingfors den 27 maj 1992

Lag om konkurrensbegränsningar

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden

1 §

Om skydd för en sund och fungerande ekonomisk konkurrens mot skadliga konkurrensbegränsningar gäller denna lag.

Vid tillämpningen av lagen skall särskilt beaktas konsumenternas intresse samt att friheten att idka näring skyddas mot obefogade hinder och begränsningar.

2 §

Denna lag tillämpas inte på avtal eller arrangemang som gäller arbetsmarknaden eller primärproduktion av produkter som avses i lagstiftningen om lantbruksinkomsten.

Om inte statsrådet bestämmer något annat, skall lagen inte tillämpas på konkurrensbegränsningar som inskränker ekonomisk konkurrens utanför Finland, till den del de inte avser en finsk kundkrets. Statsrådet kan bestämma att lagen skall tillämpas på konkurrensbegränsningar med verkningar utomlands, om detta har avtalats med en främmande stat eller om utrikeshandelns fördel kräver det.

3 §

Med näringsidkare avses i denna lag en fysisk person eller en privat- eller offentligrättslig person som yrkesmässigt saluför, köper, säljer eller annars mot vederlag förvärvar eller överlåter varor eller tjänster (nyttigheter).

En näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare anses ha dominerande ställning på marknaden, om näringsidkaren eller sammanslutningen i hela landet eller inom ett visst område har ensamrätt eller annars en så dominerande ställning på en bestämd nyttighetsmarknad att den på ett väsentligt sätt styr prisnivån eller leveransvillkoren eller på något annat motsvarande sätt påverkar konkurrensförhållandena i ett visst produktions- eller distributionsled.

2 kap.

Konkurrensbegränsningar

4 §

I näringsutövning får inte krävas att en näringsidkare i ett senare försäljningsled vid försäljning eller uthyrning av nyttigheter inom landet inte går över eller under ett visst pris, ett visst vederlag eller en viss grund för bestämmande av priset eller vederlaget.

5 §

I näringsutövning får inte tillämpas något avtal eller i samförstånd med andra näringsidkare något annat arrangemang som vid anbudstävling om köp eller försäljning av en vara eller tillhandahållande av en tjänst innebär att

1) någon skall avstå från att ge ett anbud,

2) någon skall ge ett högre eller lägre anbud än någon annan, eller att

3) samråd mellan anbudsgivarna vid en sådan anbudstävling annars skall förekomma i fråga om anbudssumman, förskott eller kreditvillkor.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller inte avtal eller andra arrangemang som innebär att anbudsgivarna har gått samman för ett gemensamt anbud om en samfälld prestation.

6 §

I ett och samma produktions- eller distributionsled verksamma näringsidkare eller sammanslutningar av sådana får inte genom avtal, beslut eller därmed jämförbart förfarande

1) bestämma eller rekommendera priser eller vederlag som skall uppbäras eller betalas i samband med näringsverksamhet, eller

2) begränsa produktionen, dela upp marknaden eller leveranskällorna, om dessa åtgärder inte är nödvändiga för arrangemang som effektiverar produktionen eller distributionen eller främjar den tekniska eller ekonomiska utvecklingen varvid nyttan huvudsakligen kommer kunderna eller konsumenterna till godo.

7 §

Missbruk av dominerande marknadsställning för en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare är förbjudet. Missbruk anses bland annat den göra sig skyldig till som

1) utan sakskäl avstår från ett affärsförhållande,

2) använder sig av affärsvillkor som inte bygger på god handelssed och som begränsar kundens handlingsfrihet,

3) utan särskilda skäl använder sig av ensamförsäljnings- eller ensaminköpsavtal,

4) tillämpar en prissättningspraxis som är oskälig eller uppenbart syftar till att begränsa konkurrensen eller som

5) utnyttjar sin dominerande ställning på marknaden till att begränsa konkurrensen vid produktion eller marknadsföring av andra nyttigheter.

8 §

För en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare som bryter mot 4-7 §§ skall bestämmas en påföljdsavgift (konkurrensbrottsavgift), om inte förfarandet anses vara obetydligt eller om det annars anses omotiverat att bestämma en påföljdsavgift för att trygga konkurrensen.

Avgiften skall bestämmas med beaktande av arten och omfattningen av konkurrensbegränsningen samt dess varaktighet. Avgiften är mellan femtusen och fyra miljoner mark. Om det med beaktande av konkurrensbegränsningen och omständigheterna är motiverat, får beloppet överskridas. Avgiften får likväl vara högst 10 procent av varje i konkurrensbegränsningen deltagande näringsidkares eller sammanslutnings omsättning under det föregående året.

Påföljdsavgiften skall på framställning av konkurrensverket bestämmas av konkurrensrådet. Avgiften skall betalas till staten.

Konkurrensrådet kan ålägga en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare att upphöra med ett förfarande som strider mot 4-7 §§.

9 §

En konkurrensbegränsning anses ha skadliga verkningar, om den på ett sätt som är oacceptabelt för en sund och fungerande ekonomisk konkurrens

1) påverkar prisbildningen,

2) hämmar eller är ägnad att hämma effektiviteten inom näringslivet,

3) hindrar eller försvårar någon annans näringsutövning, eller

4) är oförenlig med en internationell överenskommelse som förpliktar Finland.

3 kap.

Information om konkurrensbegränsningar

10 §

En näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare skall på uppmaning av konkurrensverket ge detta alla de uppgifter och handlingar som behövs för utredning av en konkurrensbegränsnings innehåll, ändamål och verkningar samt för utredning av konkurrensförhållandena.

En näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare skall på uppmaning av konkurrensverket också lämna uppgifter och handlingar för utredning av om näringsidkaren eller sammanslutningen har dominerande ställning på marknaden.

Motsvarande uppgifter och handlingar skall ges länsstyrelsen när denna reder ut konkurrensbegränsningar eller klarlägger konkurrensförhållandena.

På uppmaning skall uppgifterna ges skriftligen.

11 §

Konkurrensverket kan ålägga en näringsidkare som har dominerande ställning på marknaden att anmäla sådana avtal om förvärv av en rörelse, köp av aktiemajoritet eller annat förvärv av bestämmanderätten över en annan näringsidkares verksamhet som kan antas få en betydande inverkan på konkurrensförhållandena.

Också en näringsidkare som inte är sådan som avses i 1 mom. kan påföras anmälningsskyldighet, om han är verksam på en nyttighetsmarknad där konkurrensen förhindras eller i betydande utsträckning begränsas eller snedvrids genom åtgärder av den offentliga makten.

Konkurrensverket kan ålägga en näringsidkare som avses i 1 eller 2 mom. att lämna ytterligare upplysningar om en anmäld åtgärd.

4 kap.

Undanröjande av konkurrensbegräns- ningars skadliga verkningar

12 §

Konkurrensverket skall reda ut konkurrensbegränsningar och deras verkningar. Om konkurrensverket anser att en konkurrensbegränsning har sådana skadliga verkningar som avses i 9 §, skall verket vidta åtgärder för att undanröja dem.

Länsstyrelsen skall reda ut konkurrensbegränsningar och deras verkningar samt på uppdrag av konkurrensverket vidta åtgärder för att undanröja begränsningarnas skadliga verkningar.

Har de skadliga verkningarna av en konkurrensbegränsning inte kunnat undanröjas genom förhandlingar eller på något annat sätt, skall konkurrensverket göra en framställning om saken till konkurrensrådet.

Bankinspektionen kan göra framställning om att en konkurrensbegränsning som huvudsakligen gäller verksamhet som den övervakar skall behandlas av konkurrensrådet. En motsvarande framställning kan göras av social- och hälsovårdsministeriet, om konkurrensbegränsningen huvudsakligen gäller försäkringsverksamhet.

13 §

Om konkurrensverket, bankinspektionen eller social- och hälsovårdsministeriet inte på det sätt som avses i 12 § gör en framställning om att saken skall behandlas i konkurrensrådet, kan framställning göras av en näringsidkare som direkt berörs av begränsningen eller av någon sammanslutning som bevakar näringsidkarnas eller konsumenternas intressen. Konkurrensverket skall beredas tillfälle att ge utlåtande om framställningen. Om en konkurrensbegränsning huvudsakligen gäller verksamhet som bankinspektionen övervakar eller försäkringsverksamhet, skall också bankinspektionen respektive social- och hälsovårdsministeriet beredas tillfälle att ge utlåtande om framställningen.

14 §

Om det är nödvändigt att omedelbart förhindra tillämpning eller genomförande av en konkurrensbegränsning, kan konkurrensverket förbjuda den interimistiskt. Verket kan också interimistiskt ålägga en näringsidkare att leverera nyttigheter till en annan näringsidkare på villkor som motsvarar dem som han erbjuder andra näringsidkare.

Konkurrensverket skall inom en vecka efter att ha utfärdat ett interimistiskt förbud eller åläggande hänskjuta sitt beslut till konkurrensrådet. I annat fall förfaller förbudet eller åläggandet.

Innan konkurrensverket utfärdar ett interimistiskt förbud eller åläggande skall det bereda näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare tillfälle att bli hörd, om inte saken är brådskande eller det finns andra särskilda skäl.

De förbud eller ålägganden som konkurrensverket utfärdar kan förenas med vite. Konkurrensrådet beslutar om utdömande av vitet.

15 §

När en framställning som avses i 12-14 §§ har kommit in till konkurrensrådet skall saken före den egentliga behandlingen, under ledning av ordföranden förbehandlas så att den utan dröjsmål kan avgöras, om inte ordföranden föreslår rådet att framställningen skall avvisas utan prövning eller omedelbart avslås såsom ogrundad.

16 §

Har en konkurrensbegränsning sådana skadliga verkningar som avses i 9 §, kan konkurrensrådet

1) förbjuda en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare att tillämpa avtal eller andra konkurrensbegränsande arrangemang eller ett därmed jämförbart förfarande eller

2) ålägga en näringsidkare att leverera en nyttighet till en annan näringsidkare på villkor som motsvarar dem som han erbjuder andra näringsidkare i samma ställning.

Konkurrensrådets beslut skall trots besvär iakttas, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

17 §

Konkurrensrådet kan förena ett förordnande, förbud eller åläggande som avses i 8 § 4 mom. och 16 § 1 mom. med vite.

Förordnande, förbud och åläggande som avses i 1 mom. kan också utfärdas interimistiskt, för den tid konkurrensrådet behandlar ett ärende. Härvid skall 1 mom. beaktas på motsvarande sätt.

Konkurrensrådet skall behandla konkurrensverkets interimistiska förbud eller åläggande inom en månad från det framställningen kom in och samtidigt bestämma om ett av konkurrensverket enligt 14 § 1 mom. interimistiskt utfärdat förbud eller åläggande skall vara i kraft under den tid rådet behandlar ärendet. Härvid skall 1 mom. beaktas på motsvarande sätt.

Vitet döms ut av konkurrensrådet.

5 kap.

Särskilda stadganden

18 §

Ett villkor, som tagits in i avtal, stadgar eller beslut eller som fogats till andra rättshandlingar eller regleringar och som strider mot 4-7 §§ eller mot förordnande, förbud eller åläggande som meddelats av konkurrensrådet eller mot interimistiskt förbud eller åläggande som meddelats av konkurrensverket, får inte tillämpas eller verkställas.

19 §

Konkurrensverket kan på ansökan av en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare bestämma att 4-6 §§ inte skall tillämpas på en konkurrensbegränsning, om denna bidrar till en effektivare produktion eller distribution av nyttigheter eller främjar den tekniska eller ekonomiska utvecklingen och om nyttan huvudsakligen kommer kunderna eller konsumenterna till godo.

Anser verket att det inte finns några förutsättningar för att bevilja dispens skall ärendet, om sökanden så kräver, hänskjutas till konkurrensrådet.

Om dispensvillkoren överträds eller om förhållandena väsentligt har förändrats sedan dispensen gavs, kan konkurrensrådet på framställning av konkurrensverket återkalla den. Verket skall innan en sådan framställning görs höra dispensinnehavaren.

20 §

Behöriga tjänstemän vid konkurrensverket och länsstyrelsen har rätt att förrätta inspektioner för att övervaka att denna lag och de med stöd av den utfärdade stadgandena och bestämmelserna följs.

En näringsidkare och en sammanslutning av näringsidkare skall för inspektion ge tjänstemän som avses i 1 mom. tillträde till affärs- och lagerlokaler, markområden och fordon som de har i sin besittning samt på anfordran uppvisa sin affärskorrespondens, sin bokföring, sina dataregistreringar och andra handlingar som kan ha betydelse för övervakningen av att denna lag samt de med stöd av den utfärdade stadgandena och bestämmelserna följs.

De tjänstemän som förrättar inspektion har rätt att kopiera de handlingar somgranskas.

21 §

Ändring i påföljdsavgift som konkurrensrådet bestämt enligt 8 § 1 mom., i förordnande enligt 8 § 4 mom., i beslut som rådet meddelat enligt 16 § 1 mom., i beslut om föreläggande av vite enligt 17 § 1 mom., i beslut om utdömande av vite som avses i 14 § 4 mom. eller 17 § 4 mom. samt i beslut, genom vilket en framställning till konkurrensrådet avvisas utan prövning eller avslås eller påföljdsavgift inte bestäms, får sökas hos högsta förvaltningsdomstolen enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50).

I sådana beslut om föreläggande av vite som konkurrensrådet meddelat med stöd av 17 § 1 mom. får ändring dock inte sökas genom särskilda besvär. Ändring får inte heller sökas i andra beslut som konkurrensrådet meddelat med stöd av denna lag än de som nämns i 1 mom.

I beslut som konkurrensverket har meddelat med stöd av denna lag får ändring inte sökas genom besvär.

En påföljdsavgift verkställs utan dom eller beslut och med iakttagande av lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

22 §

Påföljdsavgift får inte bestämmas för brott mot 4-7 §§, om inte framställning till konkurrensrådet har gjorts inom fem år från det konkurrensbegränsningen upphörde att gälla eller konkurrensverket fick vetskap om den.

23 §

Den upplysningsskyldighet som stadgas i 10 och 11 §§ samt den skyldighet att uppvisa handlingar som nämns i 20 § 2 mom. gäller inte yrkeshemligheter av teknisk natur.

24 §

Den som vid fullgörande av uppgifter som avses i denna lag har fått kännedom om en näringsidkares affärs- eller yrkeshemligheter får inte röja dem eller använda dem utan laga rätt, om inte den vars intresse tystnadsplikten gäller har gett sitt samtycke.

25 §

Den upplysningsskyldighet och den skyldighet att uppvisa handlingar som avses i 10 §, den anmälnings- och upplysningsskyldighet som avses i 11 § samt de skyldigheter som avses i 20 § kan konkurrensverket förena med vite. Vitet döms ut av konkurrensrådet.

26 §

När vite enligt denna lag föreläggs och döms ut skall viteslagen (1113/90) i övrigt tillämpas.

27 §

Den som i de fall som avses i denna lag uppsåtligen till konkurrensverket, länsstyrelsen eller konkurrensrådet lämnar en oriktig anmälan eller upplysning, skall för konkurrensbegränsningsförseelse dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Då domstolen behandlar ett mål som gäller konkurrensbegränsningsförseelse skall den bereda konkurrensverket eller konkurrensrådet tillfälle att yttra sig.

28 §

Den som uppsåtligen bryter mot det förbud som stadgas i 24 § skall för brott mot tystnadsplikt enligt lagen om konkurrensbegränsningar dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Allmän åklagare får inte väcka åtal för ett brott som avses i 1 mom., om inte målsäganden anmäler brottet för åtal.

29 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

30 §

Denna lag träder i kraft den 1 september 1992. Lagens 6 § skall likväl tillämpas först sedan sex månader har förflutit från ikraftträdandet.

Genom denna lag upphävs lagen den 29 juli 1988 om konkurrensbegränsningar (709/88).

Beslut som har meddelats med stöd av den lag som nämns i 2 mom. förblir i kraft.

RP 162/92
EkUB 14/92

Helsingfors den 27 maj 1992

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Minister
Pertti Salolainen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.