697/1991

Given i Helsingfors den 19 april 1991

Lag om ändring av strafflagen

I enlighet med riksdagens beslut

upphävs i strafflagen 2 kap. 15 § 2 mom. samt

ändras 2 kap. 2 § och 4 § 1 mom., 7 kap. och 8 kap. 4 §,

sådana de lyder, 2 kap. 2 § ändrad genom lagar av den 3 juni 1976 och den 24 augusti 1990 (466/76 och 769/90), 2 kap. 4 § 1 mom. i lag av den 29 juli 1976 (650/76), 7 kap. efter senare ändringar samt 8 kap. 4 § i lag av den 16 februari 1973 (138/73), som följer:

2 kap.

Om straffen

2 §

Till fängelse döms antingen på livstid eller på viss tid. Till fängelse på viss tid döms i minst fjorton dagar och högst tolv år eller, när gemensamt straff bestäms enligt 7 kap., i femton år.

Fängelsestraff som är kortare än tre månader döms ut i hela dagar. Till annat fängelsestraff på viss tid döms i hela månader och dagar, i hela månader eller år eller i hela år och månader samt, när gemensamt straff bestäms, också i hela år, månader och dagar.

4 §

Till böter döms i dagsböter. Bötesstraff är minst en dagsbot och högst etthundratjugo dagsböter. Om det högsta beloppet för ett gemensamt bötesstraff stadgas i 7 kap.


7 kap.

Om gemensamt straff

1 §
Bestämmande av gemensamt straff

Skall någon dömas för två eller flera brott för vilka straffet är fängelse, skall ett gemensamt fängelsestraff bestämmas för brotten, om inte något annat stadgas i lag.

Om någon för ett brott skall dömas till fängelse och för ett eller flera andra brott till böter, får domstolen för samtliga brott döma till ett gemensamt fängelsestraff eller för vissa av brotten till ett gemensamt fängelsestraff och dessutom till böter för de övriga brotten.

Föranleder något av brotten livstids fängelsestraff, skall som gemensamt straff för samtliga brott dömas till livstids fängelse.

2 §
Maximi- och minimitiden för fängelsestraff på viss tid

När ett gemensamt straff bestäms får det strängaste maximistraff som kan följa på de olika brotten överskridas, men strafftiden får inte vara längre än den sammanlagda tiden för brottens maximistraff. Det strängaste maximistraffet får inte heller överskridas med mer än

1) ett år, om det strängaste maximistraffet är fängelse under ett år sex månader,

2) två år, om det strängaste maximistraffet är fängelse i minst ett år sex månader men under fyra år, och med mer än

3) tre år, om det strängaste maximistraffet är fängelse på viss tid, minst fyra år.

Straffet får inte vara kortare än det strängaste minimistraffet för något av brotten.

Med det strängaste maximistraffet avses det högsta och med det strängaste minimistraffet det lägsta straff som får dömas ut för brottet enligt de på fallet tillämpliga stadgandena. Kan på ett eller flera brott följa endast böter, anses böterna när den gemensamma tiden för de olika brottens maximistraff räknas ut motsvara sammanlagt en månads fängelse.

3 §
Gemensamt bötesstraff

Om någon samtidigt skall dömas för två eller flera brott för vilka straffet är böter, skall ett gemensamt bötesstraff bestämmas.

Ett gemensamt bötesstraff får vara högst tvåhundrafyrtio dagsböter. Har för något av brotten efter den 1 juni 1969 stadgats ett särskilt lägsta bötesstraff, får det gemensamma bötesstraffet inte underskrida detta.

Vad som stadgas ovan skall inte tillämpas på vite som döms ut i mark.

4 §
Övriga påföljder

Om för något av brotten utöver ett straff i allmän straffart skall dömas till avsättning eller någon annan särskild påföljd, skall domstolen under de förutsättningar som stadgas i lagen också bestämma denna påföljd utöver det gemensamma straffet.

5 §
Utmätning av ett gemensamt straff

När ett gemensamt fängelsestraff eller ett gemensamt bötesstraff mäts ut skall 6 kap. iakttas i tillämpliga delar.

Vid utmätning av ett gemensamt straff skall domstolen utgå från straffet för det brott för vilket enligt domstolens prövning bör följa det strängaste straffet samt för brotten mätas ut ett sådant gemensamt straff att det står i ett rättvist förhållande också till antalet brott samt deras grovhet och inbördes samband. Om en straffskärpnings- eller strafflindringsgrund enligt 6 kap. eller någon annan omständighet som nämns i kapitlet gäller endast ett visst eller vissa av de brott som lagförs samtidigt, skall detta i skälig utsträckning beaktas när det gemensamma straffet mäts ut.

6 §
Bestämmande av ett gemensamt fängelsestraff i efterhand

Åtalas den som har dömts till ett ovillkorligt fängelsestraff för ett eller flera brott för något annat brott som han har begått innan han dömdes till detta straff, skall ett straff bestämmas så som om han hade blivit lagförd för alla brotten på en gång. Om det tidigare utdömda straffet skall anses vara en tillräcklig påföljd också för det senare lagförda brottet, varvid särskilt skall beaktas om det tidigare straffet har blivit verkställt eller inte, skall domstolen bestämma att straffet också gäller det senare lagförda brottet. Ett gemensamt straff kan likväl bestämmas i efterhand på det sätt som här anges först då den tidigare domen har vunnit laga kraft eller kan verkställas som en lagakraftvunnen dom.

För två brott, av vilka det ena har begåtts sedan ett ovillkorligt fängelsestraff för det andra redan har dömts ut, skall inte bestämmas ett gemensamt fängelsestraff.

Vad som ovan stadgas om dom genom vilken någon har dömts till ett ovillkorligt fängelsestraff skall också tillämpas på en dom genom vilken det har bestämts att ett villkorligt fängelsestraff skall verkställas.

7 §
Bestämmande av ett gemensamt fängelsestraff för verkställighet

Skall två eller flera fängelsestraff verkställas på en gång eller skall, sedan den dömde avtjänat fängelsestraff, verkställas ett annat fängelsestraff och hade i stället för dessa straff, om brotten hade behandlats samtidigt, bort dömas ut ett gemensamt fängelsestraff, skall domstolen bestämma ett sådant för verkställighet.

Det gemensamma fängelsestraffet bestämmer på yrkande av allmän åklagare någon av de underrätter som har dömt ut fängelsestraff vid de tidigare rättegångarna eller den allmänna underrätten på den dömdes vistelseort. Domstolens sammanträde kan också hållas vid någon annan tid och på någon annan plats än vad som stadgas om allmän underrätts sammanträden. När ett mål som gäller bestämmande av gemensamt fängelsestraff behandlas är häradsrätten eller rådstuvurätten domför också med ordföranden ensam. Om domstolen anser att målet skall behandlas av en fulltalig domstol, skall det överföras till en sådan behandling.

Ett gemensamt straff får inte bestämmas förrän den dömde bevisligen har beretts tillfälle att bli hörd i saken. Om sökande av ändring i beslut om bestämmande av gemensamt straff gäller vad som stadgas om ändringssökande i brottmål. Trots att ändring har sökts får beslutet verkställas, om inte domstolen bestämmer något annat.

8 §
Bestämmande av gemensamt straff i undantagsfall

Har ett gemensamt fängelsestraff bestämts för två eller flera brott och framgår det senare i ett fall som avses i 6 eller 7 § att för något av de brott för vilka ett gemensamt fängelsestraff har bestämts och för något annat brott hade bort eller måste bestämmas ett sådant straff, skall för alla brotten bestämmas ett gemensamt fängelsestraff.

9 §
Målsägandens ställning

När ett gemensamt fängelsestraff bestäms enligt 6, 7 eller 8 § har målsäganden i ett tidigare avgjort brottmål ingen talan.

8 kap.

Om preskription

4 §

Innefattar en och samma gärning flera brott, får gärningsmannen ådömas straff för alla brotten så länge till straff får dömas för något av dem.


Ikraftträdelse- och övergångsstadganden

Denna lag träder i kraft den 1 april 1992.

Lagen tillämpas på brott som har begåtts sedan den har trätt i kraft.

Stadgandena i 2 kap. 2 § 2 mom., 7 kap. 3 § och 8 kap. 4 § skall också tillämpas på brott som har begåtts före ikraftträdandet. Fullföljdsdomstolen får likväl även tillämpa 2 kap. 2 § 2 mom. i den tidigare lagen, om saken har avgjorts i en lägre instans innan denna lag trätt i kraft.

Lagens stadganden om bestämmande av ett gemensamt fängelsestraff skall också tillämpas när ett brott har begåtts före ikraftträdandet. Har straffen likväl sammanlagts i den lägre instansen före ikraftträdandet eller hade straffet för ett brott som har begåtts före ikraftträdandet enligt 7 kap. 8 § i den tidigare lagen bort sammanläggas med ett annat straff som har dömts ut innan lagen trätt i kraft, tillämpas likväl 7 kap. 8 § i den tidigare lagen. Det sammanlagda straffet får då inte vara strängare än det högsta gemensamma straff som skulle kunna dömas ut för brotten enligt 7 kap. 2 § i denna lag. Är det tidigare straffet lika strängt eller strängare än det strängaste straffet enligt 7 kap. 2 § i denna lag, skall domstolen bestämma att det straff som skall sammanläggas skall ingå i det tidigare straffet. Har ett gemensamt straff redan dömts ut för två eller flera brott, för vilka har bestämts straff som enligt 7 kap. 8 § i den tidigare lagen hade bort sammanläggas med ett straff som har dömts ut före ikraftträdandet, eller har ett gemensamt straff redan dömts ut för ett sådant brott och något annat brott, skall de brotten och det för dem utdömda straffet inte beaktas när straffen sammanläggs.

Har i en gärning begångna brott eller ett fortsatt brott påbörjats före ikraftträdandet och avslutats därefter, anses brotten ha blivit begångna sedan denna lag trätt i kraft. När ett gemensamt fängelsestraff bestäms för sådana brott får likväl inte tillämpas vad 7 kap. 2 § i denna lag stadgar om överskridande av det högsta straffet.

Stadgandena i 7 kap. 9 § i den tidigare lagen tillämpas också då efter ikraftträdandet skall verkställas straff som enligt dem hade bort eller bör sammanläggas. Den underrätt som avses i 7 kap. 7 § 2 mom. i denna lag sammanlägger då straffen på yrkande av allmän åklagare. Om förfarandet och sökande av ändring gäller då 2 och 3 mom. i nämnda 7 §. Hovrätten avgör dock sammanläggningsfrågor som är anhängiga där då lagen träder i kraft.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Regeringens proposition 40/90
Lagutsk. bet. 15/90
Stora utsk. bet. 314/90

Helsingfors den 19 april 1991

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Justitieminister
Tarja Halonen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.