617/1991

Given i Helsingfors den 27 mars 1991

Lag om ändring av lagen om sjömanspensioner

I enlighet med riksdagens beslut

ändras i lagen den 26 januari 1956 om sjömanspensioner (72/56) i 3 a § 2 mom. det inledande stycket samt 2 och 3 punkten, 12 § 3 mom. och 25 §,

dessa lagrum sådana de lyder, i 3 a § 2 mom. det inledande stycket samt 2 och 3 punkten och 12 § 3 mom. ändrade samt 25 § delvis ändrad genom lag av den 28 december 1990 (1346/90), och

fogas till 12 §, sådan den lyder i nämnda lag av den 28 december 1990, ett nytt 6 mom., varvid det nuvarande 6 mom. blir 7 mom., som följer:

3 a §

För den del av pensionen enligt denna lag som motsvarar minimiskyddet enligt lagen om pension för arbetstagare samt för rehabiliteringspenningen ansvarar pensionskassan på följande sätt:


2) för invaliditetspension som beviljats med tillämpning av 12 § 3 mom., för 30/100 av en arbetslöshetspension som har beviljats med tillämpning av 12 § 3 mom., för familjepension, vilken skall betalas efter en förmånslåtare som har avlidit efter 1970 och till grund för vilken ligger förmånslåtarens invaliditetspension, uträknad med tillämpning av 12 § 3 mom., till den del pensionen har betalts för en tid före utgången av den månad under vilken förmånslåtaren skulle ha nått pensionsåldern, i dessa pensioner även inbegripet de pensionsdelar som betalas enligt lagen om pension för arbetstagare (395/61) och lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden (134/62), dock varken förhöjning enligt 15 d § eller med stöd av 18 § efter pensionens begynnande, i fråga om arbetslöshetspensionen likväl efter den tidpunkt för arbetslöshetens början som avses i 15 e §, företagna förhöjningar, samt för den del av rehabiliteringspenning som motsvarar den på ovan nämnt sätt fastställda delen av en med tillämpning av 12 § 3 mom. beviljad invaliditetspension, och som svarar mot minimiskyddet enligt lagen om pension för arbetstagare, ansvarar pensionskassan ensam;

3) för övriga ålderdoms-, invaliditets-, arbetslöshets- och familjepensioner, med undantag av belopp som skall betalas enligt 12 § 1 mom. 2 punkten lagen om pension för arbetstagare och 9 § 1 mom. 2 punkten lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden, för de delar av pension och rehabiliteringspenning som överstiger de i 1 och 2 punkten nämnda beloppen samt för kostnader för sådan allmän förändring som skett i beräkningsgrunderna i fråga om pensionsansvaret och för överföringar som avses i 1 punktens sista sats, ansvarar pensionskassan tillsammans med de pensionsanstalter som bedriver i lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden angiven verksamhet enligt 12 § 1 mom. 4 punkten lagen om pension för arbetstagare.


12 §

Har en arbetstagare innan hans invaliditet begynner varit bosatt i Finland minst fem år och har invaliditeten börjat innan 360 dagar har förflutit efter att arbetsförhållandet upphörde, skall även tiden mellan invaliditetens början och pensionsåldern i enlighet med 14 § 1 mom. räknas såsom till pension berättigande tid, då den invaliditetspension som beviljas i enlighet med 15 § fastställs. Vid beräknandet av den tid av 360 dagar som avses ovan beaktas inte de dagar då arbetstagaren haft studieledighet enligt lagen om studieledighet (273/79) eller för vilka han har fått dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (602/84), de sistnämnda dock till det antal som motsvarar det i 26 § lagen om utkomstskydd för arbetslösa stadgade maximiantalet dagar för vilka kan betalas enligt förtjänsten avvägd dagpenning. Om arbetstagaren har fått enligt tjänsten avvägd dagpenning enligt 26 § 3 mom. lagen om utkomstskydd för arbetslösa skall med avvikelse från det ovan nämnda också tiden mellan invaliditetens början och pensionsåldern räknas såsom till pension berättigande tid, då invalidpension som beviljas på grund av detta arbetsförhållande fastställs. Vid beräkningen av denna tid beaktas på grund av arbetstagarens anmälan inte heller dagar för vilka han har fått rehabiliteringspenning med stöd av de lagar, det pensionsreglemente och de pensionsstadgar som nämns i 8 § 4 mom. lagen om pension för arbetstagare eller enligt lagen om rehabiliteringspenning (611/91) eller ersättning för inkomstbortfall på basis av olycksfallsförsäkring, trafikförsäkring eller enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48). På grund av arbetstagarens anmälan beaktas inte heller dagar för vilka arbetstagaren under de tre senaste åren innan sådan invaliditet som avses i denna lag begynte har erhållit dagpenning enligt sjukförsäkringslagen (364/63), eller dagar för vilka dagpenning hade betalts, om inte arbetstagaren hade fått i 27 § 1 mom. i nämnda lag angiven motsvarande ersättning för arbetsoförmåga på grund av sjukdom, lyte eller kroppsskada med stöd av någon annan lag. Hade arbetsförhållandet inte fortgått sex månader, räknas på grundval av detta såsom till pension berättigande tid den tid som återstår till pensionsåldern endast om arbetstagaren inte på grundval av arbets- eller tjänsteförhållandet eller företagarverksamhet, som begynt före sistnämnda arbetsförhållande, har rätt till ett sådant i lag stadgat eller på offentlig pensionsstadga grundat pensionsskydd att vid fastställandet av hans invalidpension enligt detta pensionsskydd nämnda tid eller motsvarande arbetsförtjänst beaktas. Likaså räknas vid fastställandet av en kvinnlig arbetstagares invaliditetspension den tid som återstår till pensionsåldern såsom till pension berättigande tid, om hon mellan den tidpunkt då nämnda tid av 360 dagar förflutit och den tidpunkt då invaliditeten börjat, vilken tid får uppgå till högst nio år, har haft ett barn under tre år som avses i 15 a §, dock inte om den tid som återstår till pensionsåldern, eller motsvarande arbetsförtjänst, utan att barnavårdstiden på nämnda sätt beaktas skall räknas såsom till pension berättigande tid på grund av något annat arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet. Har en sådan kvinnlig arbetstagares arbetsförhållande inte fortgått sex månader, gäller om fastställande av den till pension berättigande tiden i tillämpliga delar vad detta moment stadgar.


Beviljas en arbetstagare som fått rehabiliteringspenning enligt denna lag invaliditetspension på grund av arbetsoförmåga som börjat innan ett år förflutit efter att tiden för betalning av rehabiliteringspenning gick ut, skall pensionen fastställas på de grunder enligt vilka den skulle ha fastställts, om arbetsoförmågan hade börjat när rehabiliteringsbeslutet fattades.


25 §

Rehabilitering ges samt förutsättningarna för rehabiliteringspenning och rehabiliteringsunderstöd och deras belopp bestäms enligt lagen om pension för arbetstagare. Dessutom skall lagen om rehabiliteringssamarbete (604/91) iakttas.

Pension eller del därav kan under den tid som pensionstagaren får i 1 mom. nämnd rehabilitering och utbildning innehållas för hans underhåll i samband därmed.

En pensionstagare, som utan giltigt skäl vägrar att söka eller att ta emot rehabilitering, utbildning eller arbetsvård som erbjuds honom enligt denna lag, mister sin rätt till pension antingen helt eller delvis.


Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.

Regeringens proposition 259/90
Socialutsk. bet. 49/90
Stora utsk. bet. 253/90

Helsingfors den 27 mars 1991

Tasavalla Presidentti
MAUNO KOIVISTO

Social- och hälsovårdsminister
Mauri Miettinen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.