1314/1990

Given i Helsingfors den 28 december 1990

Lag om exportkostnadsavgift enligt åkerarealen

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 §
Allmänt

För minskande av de kostnader som exporten av lantbruksprodukter medför skall till staten för 1991 betalas exportkostnadsavgift enligt åkerarealen med stöd av denna lag.

De exportkostnadsavgifter som betalas enligt denna lag anses vara en del av lantbruksproducenternas andel av exportkostnaderna för lantbruksprodukter enligt 15 § lantbruksinkomstlagen (736/89). Exportkostnadsavgifterna beaktas inte såsom kostnader för lantbruket i den kalkyl som skall göras upp för utvecklandet av lantbruksinkomsten.

2 §
Skyldighet att betala avgift

Varje fysisk eller juridisk person som i egenskap av ägare till en brukningsenhet eller med stöd av en bruksrätt som baserar sig på ett arrendeavtal vilket gäller en brukningsenhet eller med stöd av någon annan bruksrätt besitter åker är skyldig att betala avgift. När två makar eller annars flera personer tillsammans förvaltar en brukningsenhet, ansvarar de solidariskt för att avgiften betalas.

Med fysisk person avses också en sammanslutning eller ett dödsbo som består av fysiska personer och vars delägare tillsammans besitter brukningsenhetens åkrar. Med juridisk person avses öppna bolag, kommanditbolag, aktiebolag, andelslag, föreningar, stiftelser, kommuner, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter.

Exportkostnadsavgiften fastställs separat för varje brukningsenhet.

3 §
Definition av begreppet brukningsenhet

I denna lag avses med brukningsenhet en enhet för bedrivande av gårdsbruk, bestående av en eller flera lägenheter, lägenhetsdelar eller områden som omfattar åkrar och som brukas och besitts såsom en helhet.

4 §
Begränsning av tillämpningsområdet

Denna lag tillämpas inte på brukningsenheter

1) vilkas åkerareal är mindre än tre hektar,

2) för vilka gäller ett sådant produktionsändringsavtal som nämns i 4 § lagen om styrning av lantbruksproduktionen, ett sådant avtal om minskad lantbruksproduktion som nämns i lagen om styrning och balansering av lantbruksproduktionen (81/83), ett sådant avtal om avstående från odling av åkerväxter som nämns i 9 § lagen om balansering av lantbruksproduktionen (1261/89), dock inte trädesavtal, eller för vilka gäller en sådan förbindelse om nedläggning av lantbruksproduktion som avses i 6 § 2 mom. 3 punkten lagen om avträdelsepension, eller

3) för vilka gäller ett sådant avtal om bedrivande av naturenlig lantbruksproduktion som avses i 12 § lagen om balansering av lantbruksproduktionen.

5 §
Åker som ligger till grund för betalningsskyldigheten

Grund för betalningsskyldigheten är den obeskogade åkerareal som den 30 juni 1991 hör till brukningsenheten. När dess storlek räknas ut skall dock inte beaktas

1) åkerareal som var ouppodlad 1989 och som sedan dess vant ouppodlad utan avbrott samt som fortfarande är ouppodlad 1991, eller

2) åkerareal som används för odling av frukt eller bar eller för plantskoleproduktion.

6 §
Avgiftens storlek

I exportkostnadsavgift skall betalas 1 000 mark för varje hektar åkermark som utgör grund för betalningsskyldigheten. En Juridisk person skall dock i exportkostnadsavgift betala 2 000 mark för varje hektar sådan åkermark. Avgiften fastställs för varje full tiondedels hektar.

7 §
Befrielse från avgift

Exportkostnadsavgift behöver inte betalas om den som enligt 2 § är skyldig att betala avgift under vaxtperioden 1991 låter minst 15 procent av den åkerareal som beräknats enligt 5 § ligga i träda. Om den betalningsskyldige är en juridisk person är en förutsättning för befrielse från avgift att personen i fråga låter minst 30 procent av den åkerareal som beräknats enligt 5 § ligga i träda. betalningsskyldiga kommuner, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter kan befrias från avgift förutsatt att de lägger minst 50 procent av den åkerareal som beräknats enligt 5 § i träda. En betalningsskyldig fysisk eller juridisk person skall för att befrias från avgift trädelägga minst 50 procent av en sådan enligt 5 beräknad åkerareal som utarrenderats av någon ovan nämnd sammanslutning och som arrendegivaren besuttit hela växtperioden 1990.

Den åker som läggs i träda skall 1990 ha odlats eller skötts som träda. Till den del den betalningsskyldige inte besitter sådan åker kan också annan åker läggas i träda.

Såsom lagd i träda betraktas alltid åker för vilken betalas trädespremie enligt lagen om balansering av lantbruksproduktionen. Med träda jämställs också åker som enligt nämnda lag har beskogats 1990 eller 1991.

Exportkostnadsavgift skall inte heller betalas om minst 90 procent av den åkerareal som hör till brukningsenheten och som utgör grund för betalningsskyldigheten under växtperioden 1991 består av vall eller om denna åkerareal är mindre än tre hektar.

8 §
Undantag

När det är fråga om ett öppet bolag, kommanditbolag, aktiebolag eller andelslag som består av fysiska personer och vars huvudsakliga syfte är att bedriva gårdsbruk eller om en lantbruksläroanstalt eller någon annan inrättning som bedriver allmännyttig verksamhet, kan jordbruksstyrelsen på ansökan besluta att vad som ovan stadgats om storleken av exportkostnadsavgiften eller befrielse från avgift i fråga om fysiska personer skall tillämpas. Ansökan skall göras senast vid den tidpunkt som jordbruksstyrelsen bestämmer. Jordbruksstrelsen kan dessutom på ansökan befria en seminförening eller ett seminandelslag från skyldigheten att betala exportkostnadsavgiften eller sänka exportkostnadsavgiften för föreningen eller andelslaget.

9 §
Fastställande av exportkostnadsavgift

Lantbruksnämnden i kommunen fastställer, debiterar och bär upp exportkostnadsavgiften.

Avgift skall inte fastställas om den betal ningsskyldige med stöd av 7 § har befriats från avgift.

Om trädan på grund av ett uppenbart misstag har genomförts endast delvis, kan landbygdsdistriktet av rimlighetsskäl besluta att exportkostnadsavgift inte skall betalas eller att avgiftens belopp skall sänkas.

10 §
Anmälningsskyldighet

För fastställandet av exportkostnadsavgiften skall den betalningsskyldige senast vid den tidpunkt som jordbruksstyrelsen bestämmer samt på blankett som jordbruksstyrelsen har fastställt och på det sätt som jordbruksstyrelsen bestämmer till lantbruksnämnden i kommunen göra en anmälan, av vilken framgår den i 5 § avsedda åkerareal som hör till brukningsenheten samt övriga uppgifter som behövs för fastställandet av avgiften. Om den betalningsskyldige vill bli befriad från avgiften, skall han dessutom uppge den åkerareal som skall läggas i träda 1991 och dess läge samt ge övriga uppgifter som behövs för befrielsen.

Anmälan skall ges in till lantbruksnämnden i den kommun inom vars område brukningsenhetens driftscentrum eller, om inget sådant finns, huvudparten av de åkrar som hör till brukningsenheten är belägna.

11 §
Kontroll av anmälan

Lantbruksnämnden skall, efter att den tid som namns i 10 § 1 mom. har löpt ut, kontrollera om den betalningsskyldige har fullgjort sin anmälningsskyldighet. Lantbruksnämnden skall också granska de arealer som skall läggas i träda, om det är nödvändigt för tillsynen över att lagen följs.

12 §
Fastställande av avgift enligt uppskattning

Har en sådan anmälan som avses i 10 § 1 mom. trots uppmaning inte gJorts, eller kan en sådan inte ens efter rättelse godkännas som grund för fastställande av export kostnadsavgift, och har den betalningsskyldige inte befriats från avgiften på de grunder som nämns i 7 §, skall lantbruksnämnden fastställa avgiften enligt uppskattning.

13 §
Höjning av exportkostnadsavgift

Om den betalningsskyldige utan giltigt skäl har försummat att göra en i 10 § nämnd anmälan i rätt tid eller lämnat in en väsentligen bristfällig anmälan och om han inte är befriad från avgiften på de grunder som namns i 7 §, skall lantbruksnämnden besluta att exportkostnadsavgiften höjs med högst 50 procent. Om den betalningsskyldige också efter att bevisligen ha fått uppmaning utan godtagbart hinder helt eller delvis underlåtit att göra anmälan eller om han medvetet eller av grov vårdslöshet har gjort en väsentligen oriktig anmälan, skall det bestämmas att avgiften höjs till högst det dubbla beloppet.

14 §
Debetsedel

På basis av ett beslut om fastställande av exportkostnadsavgift skall en debetsedel skrivas ut för den betalningsskyldige.

Beslutet och debetsedeln skall för kännedom ges den betalningsskyldige i den ordning som lagen om delgivning i förvaltningsärenden (232/66) stadgar för enskild delgivning. Beslutet och debetsedeln får dock även tillställas den betalningsskyldige för kännedom i rekommenderat brev.

Exportkostnadsavgiften skall betalas in på landsbygdsdistriktets postgirokonto.

15 §

Försummad betalning av exportkostnadsavgift

På försummad betalning av exportkostnadsavgift som har debiterats av lantbruksnämnden tillämpas vad som stadgas om påföljderna av försummad skattebetalning.

Vid uppbörd av obetald exportkostnadsavgift skall i tillämpliga delar iakttas lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61).

16 §
Anstånd

Av synnerligen vägande skäl får jordbruksstyrelsen på ansökan medge anstånd med betalningen av exportkostnadsavgift för högst ett år. En förutsättning för anstånd är att en godtagbar säkerhet ställs för betalningen. På en avgift, för vars betalning anstånd medges, uppbärs för anståndstiden en årlig ränta om 10 procent.

17 §
Ändringssökande

Beslut som landsbygdsdistriktet och lantbruksnämnden har fattat i ärenden som avses i denna lag får överklagas genom besvär. Ändring i beslut av lantbruksnämnden söks hos landsbygdsdistriktet, i beslut av landsbygdsdistriktet hos jordbruksstyrelsen och i beslut av jordbruksstyrelsen hos högsta förvaltningsdomstolen genom besvär enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50). Besvärsskriften kan också ges in till den myndighet i vars beslut ändring söks. Myndigheten skall sända besvärsskriften samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande om besvären till besvärsmyndigheten.

Exportkostnadsavgiften skall betalas trots besvär, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat. Har avgiften genom besvärsmyndighetens beslut avlyfts eller sänkts, skall landsbygdsdistriktet utan ansökan återbara det överbetalda beloppet.

På belopp som återbärs på grund av ändring av debiteringen betalas ränta enligt vad förordningen om skatteuppbörd (903/78) stadgar om ränta på skatteåterbanng.

18 §
Tillsyn

Landsbygdsdistrikten och kommunernas lantbruksnämnder skall sköta tillsynen över att denna lag iakttas. Skattemyndigheterna är skyldiga att bistå dessa myndigheter och jordbruksstyrelsen vid verkställigheten av lagen.

Företrädare för de myndigheter som nämns i 1 mom. har rätt att granska brukningsenheter och åkrar. De som äger och besitter brukningsenheterna skall, då så yrkas, lämna myndigheterna de uppgifter som behövs vid tillsynen över att denna lag och de stadganden och föreskrifter som meddelats med stod av den iakttas.

På uppmaning av en myndighet som nämns i 1 mom. skall var och en för tillsynen över denna lag samt de stadganden och föreskrifter som meddelats med stod av den lämna uppgifter som framgår av handlingar som han innehar. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller dock inte ärenden i vilka någon enligt lag har rätt att vägra vittna på andra grunder än de att en affärs- eller yrkeshemlighet skulle röjas.

19 §
Tystnadsplikt

Den som vid fullgörandet av en uppgift enligt denna lag har fått vetskap om en enskild persons ekonomiska ställning eller affärs- eller yrkeshemlighet får inte utan samtycke av den till vars förmån tystnadsplikten är stadgad röja vad han fått veta.

Vad 1 mom. stadgar gäller inte uppgifter som lämnas till

1) åklagar- och polismyndigheter för utredning av brott,

2) en myndighet som provar besvär över beslut av behörig myndighet och

3) någon annan myndighet som enligt lag har rätt att få sådana uppgifter.

20 §
Handräckning

Överexekutor och polisen skall lämna handräckning i ärenden som anges i denna lag

21 §
Kringgående av betalningsskyldighet

Har för kringgående av skyldigheten att betala avgift något förhållande eller någon åtgärd givits en rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, skall vid fastställandet av exportkostnadsavgiften förfaras som om riktig form hade använts.

22 §
Befrielse från stämpelskatt

För beslut som har utfärdats med stöd av denna lag uppbars inte stämpelskatt.

23 §
Närmare stadganden

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning. Jordbruksstyrelsen meddelar dock närmare föreskrifter om brukningsenheter, träda och andra grunder för befrielse från avgifter enligt 7 § samt om fastställande, debitering och uppbörd av exportkostnadsavgiften.

De föreskrifter som jordbruksstyrelsen meddelar och de beslut av jordbruksstyrelsen som namns i 8 och 10 §§ skall publiceras i Finlands författningssamling.

24 §
Ikraftträdande

Denna lag trader i kraft den 1 Januari 1991 och gäller till utgången av 1991.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den trader i kraft.

Regeringens proposition 200/90
Statsutsk. bet. 75/90
Stora utsk. bet. 239/90

Helsingfors den 28 december 1990

Republikens President
MAUNO KOIVISTO

Jord- och skogsbruksminister
TOIVO T. Pohjala

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.