912/1988

Given i Helsingfors den 28 oktober 1988

Förordning om ändring av fordonsförordningen

På föredragning av trafikministern

ändras 3 § 2 mom. och 12 § fordonsförordningen av den 26 mars 1982 (233/82) samt

fogas till förordningen nya 11 a-11 c §§ och 18 a-18 g §§, nya mellanrubriker före 18 a-18 g §§, till 19 §, sådan den lyder delvis ändrad genom förordning av den 27 november 1987 (874/87), ett nytt 4 mom. samt till 20 §, sådan den lyder delvis ändrad genom sistnämnda förordning och genom förordning av den 31 mars 1988 (290/88), ett nytt 4 mom. som följer:

1 kap.

Allmänna stadganden

Definitioner
3 §

2. Personbil är en huvudsakligen för personbefordran avsedd bil med plats för högst åtta personer utöver föraren och med en totalvikt av högst 3 500 kg. En terrängpersonbil är en speciellt för terrängbruk avsedd personbil, som fyller av ministeriet särskilt uppställda krav.


11 a §

1. Med E-godkännande avses godkännande av ett fordons konstruktion, utrustning eller del enligt ett reglemente som har fogats till den i Genève den 20 mars 1958 ingångna överenskommelsen om förenhetligande av villkoren för typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon samt om ömsesidigt erkännande av sådant godkännande (FördrS 70/76).

2. Med e-godkännande avses typgodkännande av en konstruktion, ett tillbehör eller en del enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens råds direktiv.

11 b §

1. I bestämmelserna om begränsning av utsläpp avses med ny bilmodell en modell som har ett avvikande karosseri eller en avvikande motor, jämfört med de bilmodeller som finns på marknaden i Finland.

2. Som ett avvikande karosseri anses dock inte ett karosseri som hör till samma modellserie, men vars dörrantal eller tak- eller bakpartikonstruktion skiljer sig från den modell som finns på marknaden. Som ett avvikande karosseri anses inte heller en kaross vars framparti skiljer sig från modellen på marknaden, om karosserikonstruktionens bärande delar så som frontplåten, inre stänkskärmar och främre längsgående rambalkar är identiska med den modell som finns på marknaden.

3. Som en avvikande motor anses inte en motor vars följande egenskaper är identiska med en modell som finns på marknaden:

a) avståndet mellan bredvidliggande cylindrars mittpunkter,

b) cylinderblockets konstruktion,

c) insugnings- och utblåsningsventilernas placering,

d) gasutbytesmetod och

e) arbetsperiod.

4. I oklara fall avgör ministeriet huruvida det är fråga om en ny bilmodell.

11 c §

1. Utsläpp i gasform och partikelutsläpp som avses i denna förordning utgörs av den kolmoxid (CO), de kolväten (HC) och kväveoxider (NOx) som avgaserna från en otto- och dieselmotor innehåller och de kolväten som avdunstar från ottomotorns bränslesystem samt dieselmotorns partikelutsläpp.

2. Med utsläppstest avses en mätning av avgas-, avdunstnings- och partikelutsläpp i enlighet med anvisningarna i 18 d §.

3. Med lågemissionsbil avses en bil som uppfyller kraven enligt 18 a § och dessutom 18 b eller 18 c §.

2 kap.

Konstruktion och utrustning

Allmänna stadganden
12 §

Ministeriet meddelar särskilda föreskrifter om maximivärdena för buller som föranleds av användning av fordon samt om mätningen av bullernivån.

Avgasutsläpp
18 a §

1. Avgasutsläppen från en otto- eller dieselmotor i en personbil får inte under bilens första 80 000 körkilometer eller under de fem första bruksåren, varvid den gräns som först överskrids är avgörande, vid utsläppstest överstiga följande värden:

kolmonoxid 2,1 g/km
kolväten 0,25 g/km
kväveoxider 0,62 g/km

2. En personbil anses uppfylla kraven enligt 1 mom., om avgasutsläppen, multiplicerade med de i 18 d § nämnda försämringsfaktorerna, vilka beaktar hållbarhetskravet, i ett utsläppstest inte överstiger de nämnda värdena.

3. En personbil som införts till landet som begagnad, en personbil som ändrats från paket- eller specialbil och en personbil som är tillverkad i ett enstaka exemplar anses dock uppfylla kraven enligt 1 mom., om avgasutsläppen som uppmäts vid ett utsläppstest för bilen, utan att försämringsfaktorerna beaktas, inte överstiger värdena i 1 mom.

Utsläpp genom avdunstning
18 b §

1. Vevhuset och dess ventilationssystem för en personbils ottomotor skall vara planerat och konstruerat samt kunna underhållas på ett sådant sätt, att det inte från vevhuset kan tränga ut skadliga gaser i luften.

2. Mängden av kolväten som avdunstar från en med ottomotor försedd personbils bränslesystem får inte vid ett utsläppstest överstiga 2,0 g under bilens första 80 000 körkilometer eller de fem första bruksåren, varvid den först överskridna gränsen är avgörande.

3. En personbil anses uppfylla kravet i 2 mom., om mängden av de avdunstade kolvätena, mätt i ett utsläppstest, inte överstiger det nämnda värdet med ett tillägg av det försämringsvärde som hållbarhetskravet i 18 d § avser.

4. En personbil som införts till landet som begagnad, en personbil som ändrats från paket- eller specialbil och en personbil som är tillverkad i ett enstaka exemplar anses dock uppfylla kraven enligt 1 och 2 mom., om avdunstningsutsläppen, som uppmäts vid ett utsläppstest för bilen, utan att försämringsvärdet beaktas, inte överstiger värdet i 2 mom.

Partikelutsläpp
18 c §

1. Från en personbil som har dieselmotor får avgasernas partikelutsläpp inte under bilens första 80 000 körkilometer eller fem första bruksår, varvid den först överskridna gränsen är avgörande, vid ett utsläppstest överstiga 0,373 g/km.

2. En personbil anses uppfylla kravet enligt 1 mom., om partikelutsläppet, mätt i ett utsläppstest, inte överstiger kravet multiplicerat med den försämringsfaktor som avses i 18 d § och som beaktar hållbarhetskravet.

3. En personbil som införts till landet som begagnad, en personbil som ändrats från paket- eller specialbil och en personbil som är tillverkad i ett enstaka exemplar anses dock uppfylla kravet enligt 1 mom., om det partikelutsläpp som uppmäts vid ett utsläppstest för bilen, utan att försämringsfaktorn beaktas, inte överstiger värdet i 1 mom.

Tester och försämringsfaktorer
18 d §

1. Avgas-, avdunstnings- och partikelutsläpp mäts i enlighet med testanvisningarna, Federal Test Procedure (FTP 75), som har uppgjorts av Förenta Staternas federala miljöskyddsverk (EPA) eller de testanvisningar som har utarbetats på basis av dessa och utgivits i Schweiz, Österrike, Sverige eller Förbundsrepubliken Tyskland och ingår i de bestämmelser som avses i 18 f § 1 mom.

2. Som försämringsfaktorer för begränsningssystemet för avgas- och partikelutsläppen används kvoten mellan avgas- och partikelutsläppen efter 80 000 körkilometer, delade med motsvarande utsläpp efter 6 400 körkilometer. Försämringsfaktorn bestäms i enlighet med de mätanvisningar som avses i 1 mom. Försämringsfaktorn får dock inte i något fall understiga talet 1.

3. Som försämringsvärde för begränsningssystemet för kolväteavdunstningen används skillnaden mellan avdunstningsutsläppen av kolväten efter 80 000 körkilometer respektive 6 400 körkilometer. Försämringsvärdet bestäms i enlighet med de mätanvisningar som avses i 1 mom. Försämringsvärdet är dock inte i något fall negativt.

4. I stället för de försämringsfaktorer och det försämringsvärde som mätts genom ett i 2 och 3 mom. nämnt försämringstest får, på begäran av fordonstillverkaren eller importören, användas försämringsfaktorer och försämringsvärden enligt följande tabell:

Motortyp eller utsläppsbegränsningsmetod Försämringsfaktorer försämringsvärde avdunst. utsläpp
CO HC NOx partikelutsläpp
Ottomotor+oxiderande katalysator 1,2 1,3 1,0 - 0
Ottomotor utan katalysator 1,2 1,3 1,0 - 0
Ottomotor+trevägskatalysator 1,2 1,3 1,1 - 0
Dieselmotor 1,1 1,0 1,0 1,2 -
Märkning, bruksanvisning, blyfri bensin
18 e §

1. I en lågemissionsbils motorutrymme skall fästas ett klart synligt beständigt klistermärke på vilket är inmärkt biltillverkarens försäkran att bilen uppfyller kraven i 18 a § och dessutom 18 b eller 18 c §. Klistermärket skall dessutom ha en anteckning om motortyp och motorns viktigaste inställningsvärden. Klistermärket skall vara sådant att det inte går att lösgöra utan att det går sönder och det skall fästas på en sådan del som inte lätt kan lösgöras. Om märket har text, skall den vara finsk- eller svenskspråkig.

2. Tillverkaren eller importören av en lågemissionspersonbil skall med varje ny bil ge en finsk- eller svenskspråkig bruks- och serviceanvisning för avgasreningssystemet, avsedd för den som använder bilen. Dessa skall innehålla anvisningar om hur bilen samt anordningar, utrustning och konstruktioner som hör till avgasreningen skall användas och underhållas, så att utsläppen hålls inom föreskrivna gränser.

3. En lågemissionspersonbils ottomotor skall kunna använda blyfri bensin. Detta krav anses uppfyllt, om bränsletankens påfyllningsöppning är konstruerad så, att tanken inte kan fyllas med en påfyllningspistol vars munstycke har en diameter på 23,6 mm eller mera.

4. En lågemissionspersonbil som har ottomotor skall i närheten av bränsletankens påfyllningsöppning ha en lätt synlig skylt eller ett klistermärke med en finsk, svensk, engelsk eller tysk uppmaning att använda blyfri bensin.

Dokumentering över att kraven uppfylls
18 f §

1. En bil anses uppfylla kraven i 18 a § och dessutom 18 b eller 18 c §, om den är av en modell som

a) i enlighet med de mätanvisningar som avses i 18 d § har testats i ett laboratorium, vilket står till förfogande för den som tillverkat bilen eller avgasreningsaggregatet, och som biltillverkaren på basis av dessa tester försäkrar vara en modell med lågemission,

b) har testats i en finsk eller utländsk oavhängig forskningsanstalt i enlighet med de mätanvisningar som avses i 18 d § eller är granskad av en sådan anstalt och för vilken bilregistercentralen, på basis av dessa tester eller ett av forskningsanstalten utfärdat utlåtande, har beviljat ett bevis över bilmodellens lågemission,

c) enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med Förenta Staternas federativa krav (Code of Federal Regulations, § 86 ...) för en personbil som tagits i bruk år 1985 eller senare,

d) enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med de bestämmelser som trädde i kraft i Schweiz den 1 oktober 1987 (FAV-1, Verordnung über die Abgasemissionen leichter Motorwagen, 22.10.1986),

e) enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med de bestämmelser som trädde i kraft i Österrike den 1 januari och 1 oktober 1987,

f) enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med de bestämmelser som träder i kraft i Sverige från och med modellåret 1989 (A 12, Kungörelse med föreskrifter om avgasrening för vissa bilar, 15.10.1987),

g) enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med de bestämmelser som träder i kraft i Norge den 1 januari 1989 (Avgasser fra motorvogner, 4.12.1987), om det är fråga om en bil med ottomotor,

h) enligt ett certifikat av en behörig myndighet överensstämmer med de bestämmelser som utfärdades i Förbundsrepubliken Tyskland den 24 juni 1985 (StVZO § 47, Anlage XXIII), eller

i) är e-godkänd i enlighet med bilaga III a i direktivet nr 88/76.

2. Ett godkännande enligt 1 mom. kan utvidgas till att gälla nya bilmodeller, om i dessa används en motor som enligt definitionen i 11 b § 3 mom. hör till samma motorfamilj. Godkännandet kan utvidgas endast i det fall att den nya bilmodellens utsläpp kan bedömas vara mindre eller högst lika stora som den bilmodell har för vilken godkännandet ursprungligen är beviljat. Vid bedömningen av utsläppen skall åtminstone bilens vikt, karosseriets tvärsektionsyta och form, motoreffekten samt kraftöverföringens utväxlingsförhållanden beaktas.

3. Ett godkännandebevis som avses i 1 mom. och ett godkännande som beviljats på grund av tillverkarens försäkran eller ett utländskt certifikat kan dras in, om bilregistercentralen på basis av utförda stickprov eller uppgifter av i punkten c-i nämnda myndigheter konstaterar, att de bilmodeller som intyget avser inte längre fyller förutsättningarna för ett godkännande. Ministeriet bestämmer särskilt om utförandet av stickprov och om de grunder som medför att ett beviljat intyg dras in.

4. Ministeriet kan bestämma att i 1 mom. c-i punkten nämnda certifikat godkänns endast i det fall att i Finland utförda tester och av en behörig myndighet beviljat godkännande ömsesidigt godkänns i respektive land.

Utsläppsbegränsningar för vissa personbilsgrupper och övriga bilar
18 g §

1. Ovan i 18 a-18 f §§ nämnda bestämmelser tillämpas inte

a) på personbilar vilkas bärförmåga överstiger 760 kg,

b) på en personbil som har ändrats från en paketbil med en bärförmåga som överstiger 760 kg,

c) på terrängpersonbilar,

d) på personbilar som är förtullade som flyttgods,

e) på personbilar som innehas av en främmande stats representation eller en medlem av diplomatkåren,

f) på en personbil som skall användas i hastighetstävlingar och vars motor enligt reglerna för hastighetstävling får trimmas, då bilen används i tävling samt vid färd till och från tävlingen och inte

g) på en bil, om det förflutit minst 25 år sedan utgången av dess tillverkningsår.

2. En i 1 mom. nämnd bil som har en otto- eller dieselmotor, med undantag av en i g-punkten avsedd minst 25 år gammal bil, och en paketbil och samt en specialbil vars totalvikt uppgår till högst 3 500 kg skall för avgasernas del uppfylla bestämmelserna enligt 18 a-18 f §§ eller vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 15/04 eller ett motsvarande senare reglemente eller vara e-godkänd i enlighet med reglementet nr 70/220/EEC, sådant det senast är ändrat genom reglementet nr 83/351/EEC eller ett motsvarande senare reglemente.

3. En med dieselmotor försedd lastbil och buss samt dieselmotorn i en specialbil, vars totalvikt överstiger 3 500 kg, skall för avgasernas del vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 49.

4. En med dieselmotor försedd bil som avses i 2 och 3 mom. eller bilens motor skall beträffande motorns rökbildning vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 24/03 eller ett motsvarande senare reglemente, om bilen inte uppfyller bestämmelserna i 18 a och 18 c §§.

Motorcykel
19 §

4. En motorcykel skall för avgasutsläppens del vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 40/01 eller ett motsvarande senare reglemente.

Moped
20 §

4. En moped skall för avgasutsläppens del vara E-godkänd i enlighet med reglementet nr 47.


1. Denna förordning träder i kraft den 1 december 1988.

2. En med dieselmotor försedd lastbil och buss samt specialbil, vars totalvikt överstiger 3 500 kg, skall uppfylla kraven i denna förordning, om den tas i bruk i Finland den 1 januari 1989 eller därefter.

3. En motorcykel- eller mopedmodell skall uppfylla kraven i denna förordning, om den typbesiktigas den 1 januari 1990 eller därefter. En motorcykel och en moped skall uppfylla kraven i denna förordning, om den tas i bruk i Finland för första gången den 1 januari 1991 eller därefter.

4. En med otto- eller dieselmotor försedd i 18 g § 1 mom. nämnd personbil, med undantag av en i 18 g § 1 mom. g-punkten avsedd minst 25 år gammal bil, och en paketbil samt en specialbil, vars totalvikt är högst 3 500 kg, skall uppfylla kraven i denna förordning, om den tas i bruk i Finland för första gången den 1 januari 1990 eller därefter.

5. En ny bilmodell, med undantag av en i 4 mom. avsedd personbil, skall uppfylla kraven i denna förordning, om den typbesiktigas den 1 januari 1990 eller därefter.

6. Andra än i 4 och 5 mom. nämnda personbilar skall uppfylla kraven i denna förordning, om de tas i bruk i Finland för första gången den 1 januari 1992 eller därefter.

Helsingfors den 28 oktober 1988

Republikens President
Mauno Koivisto

Trafikminister
Pekka Vennamo

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.