709/1988

Given i Helsingfors den 29 juli 1988

Lag om konkurrensbegränsningar

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden

1 §

Om skydd för en sund och fungerande ekonomisk konkurrens mot skadliga konkurrensbegränsningar gäller denna lag.

Vid tillämpningen av lagen skall särskilt beaktas konsumenternas intresse samt att friheten att idka näring skyddas mot ogrundade hinder och begränsningar.

2 §

Denna lag tillämpas inte på avtal eller arrangemang som gäller arbetsmarknaden eller primärproduktion av produkter som avses i lagstiftningen om lantbruksinkomsten.

Om inte statsrådet förordnar något annat, skall lagen inte tillämpas på konkurrensbegränsningar som inskränker ekonomisk konkurrens utanför Finland, till den del de inte avser en finsk kundkrets. Statsrådet kan förordna att lagen skall tillämpas på konkurrensbegränsningar med verkningar utomlands, om detta har avtalats med en främmande stat eller om utrikeshandelns fördel kräver det.

3 §

Med näringsidkare avses i denna lag en fysisk person eller en privat- eller offentligrättslig juridisk person som yrkesmässigt saluför, köper, säljer eller annars mot vederlag förvärvar eller överlåter varor eller tjänster (nyttigheter).

En näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare anses ha dominerande ställning på marknaden, om näringsidkaren eller sammanslutningen i hela landet eller inom ett visst område har ensamrätt eller annars en så dominerande ställning på en bestämd nyttighetsmarknad att den på ett väsentligt sätt styr prisnivån eller leveransvillkoren eller på något annat motsvarande sätt påverkar konkurrensförhållandena i ett visst produktions- eller distributionsled.

2 kap.

Konkurrensbegränsningar

4 §

I näringsutövning får det inte krävas att en näringsidkare i ett senare försäljningsled vid försäljning eller uthyrning av nyttigheter inom landet inte går under ett visst pris, ett visst vederlag eller en viss grund för bestämmande av priset.

Vad 1 mom. stadgar utgör inte något hinder för att till ledning rekommendera ett riktpris, ett visst vederlag eller en viss grund för bestämmande av priset eller vederlaget.

5 §

I näringsutövning får inte tillämpas något avtal eller i samförstånd med andra näringsidkare något annat arrangemang som vid anbudstävling om köp eller försäljning av en vara eller tillhandahållande av en tjänst innebär att

1) någon skall avstå från att ge anbud,

2) någon skall ge ett högre eller lägre anbud än någon annan, eller att

3) samråd mellan anbudsgivarna vid en sådan anbudstävling annars skall förekomma i fråga om anbudssumman, förskott eller kreditvillkor.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller inte ett avtal eller något annat arrangemang som innebär att anbudsgivarna har gått samman för ett gemensamt anbud om en samfälld prestation.

6 §

Om det föreskrivs något om avtalsvite eller förlust av säkerhet i ett villkor i avtal mellan näringsidkare, som i ett och samma produktions- eller distributionsled vill ha eller bjuder ut samma nyttighet, eller i en bestämmelse i stadgarna för en sammanslutning av näringsidkare eller i en sådan sammanslutnings beslut, och det som föreskrivs gäller fastställande av nyttigheters priser eller vederlag för nyttigheter eller grunderna för bestämmande av dem eller fastställande av leveransvillkor, leveranskvoter eller marknadsområden, är det som föreskrivs ogiltigt. Den som bryter mot en sådan förpliktelse får inte dömas att betala skadestånd eller till någon annan påföljd.

I 36 och 38 §§ lagen om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område stadgas när konkurrensbegränsande rättshandlingar är oskäliga.

7 §

En konkurrensbegränsning skall anses ha skadliga verkningar, om den på ett sätt som är oacceptabelt för en sund och fungerande konkurrens

1) påverkar prisbildningen,

2) hämmar eller är ägnad att hämma effektiviteten inom näringslivet,

3) hindrar eller försvårar någon annans näringsutövning,

4) leder till missbruk av dominerande ställning på marknaden eller

5) är oförenlig med en internationell överenskommelse som förpliktar Finland.

Såsom missbruk av dominerande ställning på marknaden anses bland annat att en affärsidkare utan sakskäl avstår från ett affärsförhållande, använder sig av affärsvillkor som inte bygger på god handelssed och som begränsar kundens handlingsfrihet, tillämpar en prissättningspraxis som är oskälig eller uppenbart syftar till att begränsa konkurrensen och att han utnyttjar sin dominerande ställning på marknaden i syfte att begränsa konkurrensen vid produktion eller marknadsföring av andra nyttigheter.

3 kap.

Anmälningar om konkurrensbegränsningar

8 §

Ett avtal, ett beslut eller något annat arrangemang, som innebär att näringsutövning måste inskränkas eller begränsas eller att vissa priser eller prissättningsgrunder måste tillämpas, skall skriftligen anmälas till konkurrensverket inom 30 dagar från tillkomsten, på det sätt som stadgas nedan. Detsamma gäller ändringar av sådana regleringar.

Anmälningsskyldigheten enligt 1 mom. gäller inte avtal, beslut eller andra arrangemang eller ändringar i dem, om de uppenbart är avsedda att vara kortvariga eller om de berörda företagens gemensamma marknadsandel inom deras verkningsområde är liten i fråga om den nyttighet som regleringen gäller.

Anmälningsskyldiga är de näringsidkare som är med i avtal, beslut eller andra arrangemang som avses i 1 mom. I fråga om en sammanslutning av näringsidkare ankommer anmälningsskyldigheten på dess styrelse eller, om någon sådan inte finns, på den som skall verkställa sammanslutningens beslut.

Konkurrensverket kan, om särskilda skäl anses föreligga, bevilja en viss eller vissa anmälningsskyldiga dispens från anmälningsskyldigheten.

9 §

En näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare skall på uppmaning av konkurrensverket skriftligen också anmäla andra konkurrensbegränsningar än de som avses i 8 §.

En näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare är också skyldig att på uppmaning av konkurrensverket skriftligen anmäla om han eller sammanslutningen har en dominerande ställning på marknaden.

En näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare skall på uppmaning av konkurrensverket göra anmälan till detta om ändringar i konkurrensbegränsningar som avses i 1 och 2 mom. Anmälan skall göras skriftligen och till den skall fogas behövliga upplysningar.

10 §

En näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare som är med i avtal, beslut eller andra arrangemang som avses i 8 § eller 9 § 1 mom. eller som har en sådan dominerande ställning på marknaden som avses i 9 § 2 mom., är skyldig att på uppmaning av konkurrensverket tillhandahålla verket alla de upplysningar och handlingar som behövs för att klarlägga en konkurrensbegränsnings innehåll, syfte och verkningar.

11 §

Konkurrensverket kan ålägga en näringsidkare som har dominerande ställning på marknaden att anmäla sådana avtal om förvärv av en rörelse, köp av aktiemajoritet eller annat förvärv av bestämmanderätten över en annan näringsidkares verksamhet som kan antas få en betydande inverkan på konkurrensförhållandena.

Konkurrensverket kan ålägga en näringsidkare som avses i 1 mom. att lämna ytterligare upplysningar om en anmäld åtgärd.

4 kap.

Undanröjande av konkurrensbegränsningars skadliga verkningar

12 §

Konkurrensverket skall reda ut konkurrensbegränsningar och deras verkningar. Över en utredd konkurrensbegränsning kan konkurrensverket uppgöra en redogörelse som antecknas i det offentliga register som verket för. Konkurrensverket kan förordna att det material som uppkommit vid utredningen av en konkurrensbegränsning skall vara offentligt till den del det inte innehåller upplysningar om affärs- eller yrkeshemligheter.

Om konkurrensverket anser att en konkurrensbegränsning har sådana skadliga verkningar som avses i 7 §, skall verket vidta åtgärder för att undanröja dem.

Har konkurrensverket inte genom förhandlingar eller på något annat sätt kunnat undanröja de skadliga verkningarna av en konkurrensbegränsning, skall verket göra en framställning om att begränsningen skall behandlas i konkurrensrådet.

13 §

En konkurrensbegränsning kan behandlas i konkurrensrådet för att dess skadliga verkningar skall undanröjas.

Om konkurrensverket inte på det sätt som avses i 12 § 3 mom. gör en framställning om att en konkurrensbegränsning skall behandlas i konkurrensrådet, kan framställning göras av en näringsidkare som direkt berörs av begränsningen eller av någon sammanslutning som bevakar näringsidkarnas eller konsumenternas intressen. Konkurrensverket skall beredas tillfälle att ge utlåtande om framställningen.

14 §

Om en konkurrensbegränsning huvudsakligen gäller bankverksamhet, skall framställning om behandling i konkurrensrådet göras av bankinspektionen. Gäller en konkurrensbegränsning huvudsakligen försäkringsverksamhet, skall framställningen göras av social- och hälsovårdsministeriet. Konkurrensverket skall beredas tillfälle att ge utlåtande om den.

Om någon framställning enligt 1 mom. inte görs, kan konkurrensverket göra en framställan om att en konkurrensbegränsning som avses i 1 mom. skall behandlas i konkurrensrådet. Bankinspektionen eller social- och hälsovårdsministeriet skall på motsvarande sätt beredas tillfälle att ge utlåtande om framställningen.

15 §

När en framställning som avses i 12-14 §§ har kommit in till konkurrensrådet skall den förbehandlas av rådets ordförande, om inte denne föreslår rådet att framställningen skall avvisas utan prövning eller omedelbart avslås såsom ogrundad.

Konkurrensrådet skall efter förbehandlingen undersöka om konkurrensbegränsningen har sådana skadliga verkningar som avses i 7 §. Konkurrensrådet skall inleda förhandlingar med parterna för att undanröja de skadliga verkningarna.

16 §

Om förhandlingarna inte har lett till att de skadliga verkningarna av en konkurrensbegränsning undanröjts, kan konkurrensrådet

1) förbjuda en näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare att tillämpa ett avtal eller andra konkurrensbegränsande arrangemang eller ett därmed jämförbart förfarande,

2) ålägga en näringsidkare att leverera en nyttighet till en annan näringsidkare på villkor som motsvarar dem som han erbjuder andra näringsidkare i samma ställning eller

3) för högst sex månader i sänder förordna att en näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare som har en dominerande ställning på marknaden inte får gå över eller under det pris på eller vederlag för en nyttighet eller den grund för bestämmande därav som konkurrensrådet fastställer, om priset, vederlaget eller grunden ligger på en oskälig nivå eller på en så låg nivå att konkurrensförhållandena väsentligt snedvrids.

Konkurrensrådets beslut skall trots besvär iakttas, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

17 §

Konkurrensrådet kan till ett förbud, åläggande eller förordnande som avses i 16 § 1 mom. foga vite.

Förbud och åläggande som avses i 16 § 1 mom. 1 och 2 punkten kan också utfärdas temporärt för den tid konkurrensrådet behandlar ett ärende. Härvid skall 1 mom. iakttas.

Om betalning av vite förordnar konkurrensrådet.

Villkor som tagits in i avtal, stadgar, beslut eller andra rättshandlingar eller regleringar och som strider mot 4 eller 5 § eller mot förbud, åläggande eller förordnande som meddelats av konkurrensrådet, får inte tillämpas eller verkställas.

5 kap.

Särskilda stadganden

18 §

Konkurrensrådet kan på ansökan förordna att 4-6 §§ inte skall tillämpas på en konkurrensbegränsning. Konkurrensverket skall höras om ansökan.

Dispens enligt 1 mom. kan ges, om en konkurrensbegränsning antas medföra kostnadsbesparingar som huvudsakligen kommer konsumenterna eller kunderna till godo, eller i övrigt bidra till ett från allmän synpunkt godtagbart arrangemang. Konkurrensrådet har rätt att bestämma dispensvillkoren.

Om dispensvillkoren överträds eller om förhållandena väsentligt har förändrats efter det dispensen gavs, kan konkurrensrådet på framställning av konkurrensverket återkalla den. Den som har fått dispensen skall höras.

Om en ansökan om en konkurrensbegränsning som avses i 6 § 1 mom. anhängiggörs i konkurrensrådet innan ett tvistemål om det avtal, förordnande eller beslut som avses i ansökan har förts till underrätten, får denna inte avgöra målet förrän konkurrensrådet har meddelat sitt beslut på ansökningen.

19 §

De tjänstemän som konkurrensverket förordnat har rätt att förrätta inspektioner för att övervaka att denna lag och de med stöd av den utfärdade stadgandena och bestämmelserna följs. Detsamma gäller de tjänstemän vid länsstyrelsen som sköter inspektionsuppgifter som konkurrensverket anvisat.

En näringsidkare och en sammanslutning av näringsidkare skall på anfordran för de tjänstemän som avses i 1 mom. uppvisa sin affärskorrespondens och bokföring samt andra handlingar som kan ha betydelse för övervakningen av att denna lag samt de med stöd av den utfärdade stadgandena och bestämmelserna följs.

Polisen skall vid behov ge handräckning då inspektioner förrättas enligt 1 mom.

20 §

Ändring i konkurrensrådets beslut enligt 16 § 1 mom., i beslut om föreläggande av vite enligt 17 § 1 mom., i beslut om förordnande om betalning av vite enligt 17 § 3 mom. samt i beslut genom vilket en framställning till konkurrensrådet avvisas utan prövning eller avslås, får sökas hos högsta förvaltningsdomstolen i den ordning som lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) stadgar.

I sådana beslut om föreläggande av vite som konkurrensrådet meddelat med stöd av 17 § 1 mom. får ändring dock inte sökas genom särskilda besvär. Ändring får inte heller sökas i andra beslut som konkurrensrådet meddelat med stöd av denna lag än de som nämns i 1 mom.

I beslut som konkurrensverket har meddelat med stöd av 12 § 1 mom. och i beslut med stöd av 8 § 4 mom., genom vilket en ansökan avslagits, får ändring sökas hos högsta förvaltningsdomstolen i den ordning som lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden stadgar. I övrigt får ändring inte sökas genom besvär i beslut som konkurrensverket meddelat med stöd av denna lag.

21 §

Den anmälnings- och upplysningsskyldighet som nämns i 8-11 §§ samt den skyldighet att uppvisa handlingar som nämns i 19 § 2 mom. gäller inte yrkeshemligheter av teknisk natur.

22 §

Den som vid fullgörande av uppgifter som avses i denna lag har fått kännedom om en näringsidkares affärs- eller yrkeshemligheter får inte röja dem eller använda dem utan laga rätt, om de inte i stadgad ordning har förklarats vara offentliga eller om inte den vars intresse tystnadsplikten gäller har gett sitt samtycke.

23 §

Konkurrensverket kan förstärka den upplysningsskyldighet och den skyldighet att uppvisa handlingar som avses i 10 § samt den anmälnings- och upplysningsskyldighet som avses i 11 § med vite, för den händelse att skyldigheten inte fullgörs inom utsatt tid.

Om betalning av vitet förordnar länsstyrelsen i det län där den som saken gäller har sin hemort.

24 §

Den som uppsåtligen bryter mot 4 eller 5 § skall för konkurrensbegränsningsbrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som försummar den anmälnings- eller upplysningsskyldighet som nämns i 8 eller 9 § eller den skyldighet att uppvisa handlingar som nämns i 19 § 2 mom., eller som i dessa fall eller annars uppsåtligen till konkurrensverket eller konkurrensrådet ger in oriktig anmälan eller annan upplysning skall för konkurrensbegränsningsförseelse dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om det inte stadgas strängare straff för gärningen i någon annan lag.

Den nytta som brottet medfört skall dömas förverkad till staten enligt 2 kap. 16 § strafflagen.

25 §

Den som uppsåtligen bryter mot ett förbud enligt 22 § skall för brott mot tystnadsplikt enligt lagen om konkurrensbegränsningar dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Allmän åklagare får inte väcka åtal för ett brott som avses i 1 mom., om inte målsäganden anmäler brottet för åtal.

26 §

Då domstolen behandlar ett mål som gäller konkurrensbegränsningsbrott eller konkurrensbegränsningsförseelse skall den bereda konkurrensverket tillfälle att yttra sig.

Preskriptionstiden för rätten att väcka åtal för försummelse av anmälningsskyldighet enligt 8 § räknas från det att avtal, beslut eller annat arrangemang som avses i 8 § 1 mom. har upphört att gälla för den anmälningsskyldige.

27 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

28 §

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1988.

Genom denna lag upphävs lagen den 25 maj 1973 om främjande av ekonomisk konkurrens (423/73) jämte ändringar.

De beslut som har meddelats med stöd av lagen den 18 januari 1957 om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet (47/57), lagen den 3 januari 1964 om främjande av ekonomisk konkurrens (1/64) eller lagen den 25 maj 1973 om främjande av ekonomisk konkurrens förblir i kraft tills de ändras eller upphävs.

Regeringens proposition 148/87
Ekonomiutsk. bet. 7/88
Stora utsk. bet. 53/88

Helsingfors den 29 juli 1988

Republikens President
Mauno Koivisto

Minister
Pertti Salolainen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.