2/1985

Given i Helsingfors den 4 januari 1985

Lag om avbytarservice för lantbruksföretagare

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Tillämpningsområde

1 §

Med avbytarservice avses i denna lag ordnande av lantbruksavbyrare för lantbruksföretagare under tiden för semester, vikariehjälp och veckoledighet.

2 §

Vid ordnande av semester och vcckoledighet tillämpas denna lag på lantbruksföretagare som för egen räkning, för gemensam räkning eller som familjemedlem, själv deltagande i arbetet, bedriver kreatursskötsel och får sin huvudsakliga utkomst därav, om han på grund av de nödvändiga göromålen i samband med företagets krearursskötsel inte har möjlighet att lösgöra sig från sitt arbete för semester eller veckoledighet utan den service varom stadgas i denna lag. Lagen tillämpas dock ej på flera än två inom ett och samma företag på ovan nämnt sätt arbetande företagare.

3 §

Vid ordnande av vikariehjälp tillämpas denna lag på lantbruksföretagare som för egen räkning, för gemensam räkning eller som familjemedlem, själv deltagande i arbetet, bedriver lantbruk och får sin huvudsakliga utkomst därav, om han på grund av sjukdom, olycksfall eller barnsbörd eller av annan därmed jämförlig tillfällig orsak inte har möjlighet att sköta de till lantbruksföretaget hörande nödvändiga göromålen utan den vikariehjälp varom stadgas i denna lag.

Vid ordnande av vikariehjälp tillämpas denna lag även för att de arrangemang som fortsättandet av företagsverksamheten kräver skall kunna genomföras då sjukdom eller olycksfall, som drabbat i 1 mom. nämnd företagare, leder till bestående arbetsoförmåga eller då behovet av vikariehjälp beror på en i 1 mom. nämnd företagares död.

4 §

Lagen tillämpas inte på lantbruksföretagare som regelbundet i sin tjänst i kreatursskötseln vid ordnande av semester eller veckoledighet och i lantbruket vid ordnande av vikariehjälp har en eller flera utom familjen stående avlönade arbetstagare. Har företag likväl endast en i 2 eller 3 § nämnd lantbruksföretagare, tillämpas lagen på honom, även om han i sin tjänst har en utom familjen stående avlönad arbetstagare.

I undantagsfall kan lagen tillämpas även på sådan lantbruksföretagare som regelbundet i sin tjänst har högst två utom familjen stående avlönade arbetstagare. Härvid är dock en förutsättning att företagaren trots avlönade arbetstagare i fall som avses i 2 § inte kan frigöra sig från sina göromål under tiden för semester eller veckoledighet eller i fall som avses i 3 § inte kan sköta de till företagets verksamhet anslutna nödvändiga göromålen.

2 kap.

Avbytarservicens tidslängd

5 §

Lantbruksföretagare är berättigad att erhålla avbytare för en semester, vars längd är en och en fjärdedels arbetsdag för varje full kvalifikationsmånad. Blir antalet semesterdagar inte ett helt tal, betraktas del av dag som en hel semesterdag.

Såsom full kvalifikationsmånad anses sådan kalendermånad av det i slutet av mars månad närmast före semesterperioden utgående kvalifikationsåret, under vilken månad lantbruksföretagaren ombesörjt i 2 § nämnda göromål under minst fjorton dagar.

Vid uträkningen av tid som avses i 1 mom. iakttas i övrigt i tillämpliga delar vad som i 3 § semesterlagen (272/73) är stadgat om de dagar som vid fastställande av semesters längd skall anses likställda med arbetade dagar.

6 §

Lantbruksföretagare skall hålla sin i 5 § 1 mom. nämnda semester i högst fyra delar under semesterperioden. Semesterperiod är tiden från och med den 1 april till och med den 31 mars följande år.

7 §

Under ett kalenderår är lantbruksföretagare berättigad att erhålla avbytare för veckoledighet för sammanlagt högst 12 veckoledighetsdagar.

8 §

Lantbruksföretagare skall hålla sina i 7 § nämnda veckoledighetsdagar en i sänder eller flera åt gången, dock högst fem veckoledighetsdagar per kalendermånad.

9 §

Lantbruksföretagare är berättigad att erhålla avbytare för vikariehjälp på grund av sjukdom eller olycksfall eller av annan därmed jämförbar tillfällig orsak under den tid som den genom läkarintyg påvisade tidsbegränsade arbetsoförmågan eller det på annat tillförlitligt sätt styrkta behovet av vikariehjälp varar. Utan läkarintyg kan vikariehjälp på grund av sjukdom eller olycksfall ges för en tid som semesternämnden bestämmer, dock högst för sju dagar. Kvinnliga lantbruksföretagare har dock rätt att på grund av barnsbörd få vikariehjälp för en tid av 120 dagar, vilken börjar 30 dagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten.

Vid bestående arbetsoförmåga och vid dödsfall kan vikariehjälp under de sex månader som omedelbart följer på arbetsoförmågans inträde eller på dödsfallet beviljas för högst 60 dagar, om inte sådana närmare bestämda särskilt vägande skäl att därefter fortsätta med vikariehjälpen föreligger som stadgas genom förordning.

3 kap.

Administration

10 §

Den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av semester-, veckoledighets- och vikariehjälpsverksamheten ankommer på social- och hälsovårdsministeriet samt på socialstyrelsen under ministeriets tillsyn.

För avgivande av utlåtanden i principiella och vittbärande frågor som rör semester-, veckoledighets- och vikariehjälpsverksamheten kan social- och hälsovårdsministeriet bistås av en delegation, varom närmare stadgas genom förordning.

11 §

Inom länet handhas ledningen, styrningen och övervakningen av semester-, veckoledighets- och vikariehjälpsverksamheten av länsstyrelsen under socialstyrelsens tillsyn.

12 §

Kommun skall ombesörja ordnandet av semester-, veckoledighets- och vikariehjälpsverksamhet för de lantbruksföretagare som huvudsakligen bedriver sin verksamhet inom kommunen.

13 §

I kommun finns för skötseln av uppgifter enligt denna lag en semesternämnd som har högst sex medlemmar. En del av medlemmarna skall vara förtrogna med lantbruksföretagens förhållanden.

Då medlemmar i nämnden väljs samt ordförande och vice ordförande utses skall i tillämpliga delar iakttas vad som är stadgat i 69 § kommunallagen (953/76).

Finns i kommun endast ett ringa antal i denna lag nämnda lantbruksföretagare, kan kommunfullmäktige besluta att de uppgifter som avses i denna lag skall handhas av annan nämnd eller av kommunstyrelsen. Vad som i denna lag är stadgat om semesternämnd har härvid motsvarande tillämpning på annan nämnd eller på kommunstyrelsen.

14 §

Kommun skall ha en tjänst som sekreterare för semesternämnden, vilken även kan vara en bitjänst eller vara kombinerad med en annan tjänst i kommunen. Två eller flera kommuner kan ha en gemensam sekreterare för sina semesternämnder. Om semesternämndens uppgifter är få, kan sekreterarens åligganden, utan att en tjänst inrättas, anslutas till någon annan kommunal tjänsteinnehavares åligganden.

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer, efter att ha inhämtat finansministeriets utlåtande, de allmänna grunderna för inrättande av sekreterartjänster i semesternämnderna med beaktande av omfattningen av den verksamhet som bedrivs i kommunen.

Om behörighetsvillkoren för tjänst som sekreterare i semesternämnd stadgas genom förordning.

15 §

Kommun skall förelägga socialstyrelsen en i enlighet med dess anvisningar gjord utredning om anordnandet av semester-, veckoledighets- och vikariehjälpsverksamhet i kommunen.

16 §

Kommun skall ha en instruktion för semester-, veckoledighets- och vikariehjälpsverksamheten med närmare bestämmelser om organiseringen av verksamheten inom kommunen.

4 kap.

Lantbruksavbytare

17 §

Kommun skall ordna i denna lag nämnd avbytarservice. För ordnandet av denna service skall kommunen i huvudsyssla och på deltid anställa lantbruksavbytare i arbetsavtalsförhållande till behövligt antal.

Kommun kan även överenskomma med sammanslutning av lantbruksföretagare om att sammanslutningens avbytare skall anlitas för ordnande av avbytarservice. Dylik sammanslutning skall på semesternämndens begäran lämna denna sådana utredningar och uppgifter som är nödvändiga för att den avbytarservice som avses i denna lag skall kunna ordnas.

Kan tillgången på lantbruksavbytare inte i tillräcklig grad tryggas med hjälp av ovan i 1 och 2 mom. nämnda avbytare eller kan företagare av särskilt skäl inte anlita avbytare som avses i nämnda moment, kan kommunen överenskomma om att även avbytare som företagare själv anskaffat skall arbeta som avbytare.

18 §

Lantbruksavbytare som lantbruksföretagare själv anskaffat står i arbetsavtalsförhållande till kommunen.

Avbytare som anskaffats av sammanslutning och som är anställd hos denna kan även i sin verksamhet som av nämnden godkänd avbytare stå i arbetsavtalsförhållande till sammanslutningen. Avbytaren skall härvid iaktta de föreskrifter som nämnden utfärdat beträffande avbytaruppgifterna.

Har kommun i sin tjänst flera lantbruksavbytare, kan den, om ledningen och övervakningen av den i denna lag nämnda avbytarservicen oundvikligen kräver det, anställa en eller flera ledande lantbruksavbytare i arbetsavtalsförhållande på det sätt som närmare stadgas genom förordning. Angående behörighetsvillkoren för lantbruksavbytare och ledande lantbruksavbytare stadgas genom förordning.

19 §

För lantbruksföretag får inte såsom lantbruksavbytare godkännas en person som får sin huvudsakliga utkomst av företaget.

Såsom lantbruksavbytare under tiden för lantbruksföretagares semester kan dock godkännas en i 1 mom. nämnd person under förutsättning att han inte själv är sådan företagare som är berättigad till semester enligt denna lag.

I undantagsfall kan likväl såsom lantbruksavbytare under tiden för lantbruksföretagares semester godkännas i 1 mom. nämnd, till semester enligt denna lag berättigad person, om avbytare för lantbruksföretagaren inte kan ordnas på annat sätt och företagaren av denna orsak inte kan hålla semester.

20 §

Lantbruksavbytare skall, i enlighet med vad som närmare bestäms i instruktionen, sköta de göromål som normalt hör till lantbruksföretagets kreatursskötsel samt andra till skötseln av företaget hörande nödvändiga göromål.

För vikariehjälpsuppgift godkänd eller anvisad avbytare skall vid behov utöver i 1 mom. stadgade uppgifter sköta åligganden som hör till företagarens normala hemvård och hushåll, såvida det vid sidan av företagets kreatursskötsel och övriga arbetsuppgifter är möjligt och för företagaren inte samtidigt ordnats i socialvårdslagen (710/82) nämnd hemservice.

21 §

Lantbruksavbytare har ej rätt att av lantbruksföretagare kräva lön eller annat vederlag med undantag av fri kost och bostad.

5 kap.

Avgifter för vikariehjälp och veckoledighet

22 §

För vikariehjälp och veckoledighet kan uppbäras avgift i enlighet med vad som närmare stadgas genom förordning.

6 kap.

Kostnader

23 §

De nödvändiga driftskostnader som avbytarservicen enligt denna lag åsamkar kommunen betalas av statens medel.

Såsom driftskostnader enligt 1 mom. anses de kostnader som nämns i 5 § lagen om statsandelar och -understöd åt kommuner och kommunalförbund (35/73) samt de ersättningar som skall betalas till sammanslutning av lantbruksföretagare. Såsom avdrag på driftskostnaderna räknas belopp som avses i 7 § 1 och 2 mom. av nämnda lag.

24 §

För de förvaltningsutgifter som verkställigheten av denna lag föranleder betalas till kommunen statsandel på basen av kommunens bärkraftsklass i enlighet med statsandelsskalan i lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (677/82). Som förvaltningsutgifter anses personalkostnaderna för avlönandet av sekreterare för semesternämnden samt andra driftskostnader för den förvaltning som föranleds av denna lag.

För merkostnaderna för inrättande av en ny tjänst kan betalas statsandel inom ramen för vad som bestämts i statsförslaget.

Såsom i 1 mom. nämnda driftskostnader anses, utöver de kostnader som nämns i 5 § lagen om statsandelar och -understöd åt kommuner och kommunalförbund, arvoden och övriga ersättningar till semesternämndens medlemmar samt utgifter som åsamkats kommunen av indrivning av avgifter.

25 §

Socialstyrelsen kan utfärda allmänna anvisningar om när i 23 § 2 mom. och 24 § 3 mom. nämnda driftskostnader på det sätt som avses i 8 § 1 mom. lagen om statsandelar och -understöd åt kommuner och kommunalförbund skall anses vara nödvändiga för att uppgiften skall bli behörigen skött.

26 §

Har såsom lantbruksavbytare arbetat en person som står i arbetsavtalsförhållande till sammanslutning av lantbruksföretagare, utger kommunen till sammanslutningen ersättning för driftskostnader som avses i 5 § 4 och 5 punkten lagen om statsandelar och -understöd åt kommuner och kommunalförbund.

Ersättning betalas dock till högst det belopp som i fråga om motsvarande utgifter för avlöning av avbytare i arbetsavtalsförhållande till kommunen godkänns att ersättas av statens medel.

27 §

Om inte annat följer av denna lag, tillämpas vid beviljandet och utbetalningen av anslag samt vid utbetalningen av belopp som utges med stöd av redovisning vad som är stadgat om statsandel för driftskostnader i lagen om statsandelar och -understöd åt kommuner och kommunalförbund. Vederbörande statsmyndighet är härvid länsstyrelsen.

28 §

Kommun åligger att årligen före en av socialstyrelsen fastställd tidpunkt sända länsstyrelsen redovisning för användningen av de medel kommunen beviljats för semester-, veckoledighets- och vikariehjälpsverksamhet.

29 §

Utöver vad som i lantbruksinkomstlagen (629 / 82) är stadgat om utvecklandet av inkomsten av lantbruket kan vid förhandlingar, som avses i 2 § av samma lag, avtal även ingås om i vilken mån de staten åsamkade utgifter som föranletts av anordnandet av verksamhet som gäller semester, veckoledighet och vikariehjälp för lantbruksföretagare skall beaktas såsom inkomst enligt lantbruksinkomstlagen.

Från och med semesterperioden 1981/1982 räknas hälften av den årliga anslagsökning som förutsätts av det ökade antalet semesterdagar och en fjärdedel av den övriga årliga ökningen av de anslag som används till semester- och vikariehjälpsverksamhet samt från ingången av år 1985 ökningen av de anslag som används till veckoledighetsverksamhet såsom inkomst för lantbruket, om inte annat avtalas vid lantbruksinkomstförhandlingarna.

7 kap.

Rättelseförfarande

30 §

Om inte annat följer av denna lag, iakttas vid rättelseförfarande mellan staten och kommun vad som är stadgat i 7 kap. lagen om statsandelar och -understöd åt kommuner och kommunalförbund.

Vederbörande statsmyndighet vid förfarande som avses i 1 mom. är länsstyrelsen.

8 kap.

Ordnande av avbytare

31 §

Lantbruksföretagare skall för erhållande av lantbruksavbytare begära semester, veckoledighet eller vikariehjälp hos semesternämnden.

Kan begäran om vikariehjälp inte bifallas på grund av att det är uppenbart att hjälpen huvudsakligen behövs för utförande av uppgifter hörande till lantbruksföretagarens hemvård och hushåll, skall semesternämnden jämte sitt utlåtande omedelbart överföra ärendet till socialnämnden. Vid ordnande av vikariehjälp skall semesternämnden även annars intimt samarbeta med socialnämnden.

32 §

Vid ordnande av vikariehjälp skall företräde ges de lantbruksföretagare vilkas möjligheter att utan vikariehjälp sköta till företaget hörande, med kreatursskötseln sammanhängande eller andra nödvändiga uppgifter är minst. Då företagares möjligheter prövas skall uppmärksamhet fästas vid hans ekonomiska och sociala förhållanden samt vid kreaturens art och mängd.

33 §

Kan företagare på grund av sjukdom som utbrutit eller barnsbörd eller olycksfall som inträffat före den fastställda tidpunkten för semester eller veckoledighet eller under semestern eller veckoledigheten, eller av annan godtagbar orsak inte hålla sin i denna lag nämnda semester eller veckoledighet under fastställd tid, kan semestern eller veckoledigheten eller del därav på företagarens begäran framskjutas till en senare tidpunkt, dock ej längre än till följande semesterperiod eller, i fråga om veckoledighet, till följande kalenderår.

34 §

Semesternämnd skall avgöra begäran om semester så, att beslut i ärendet kan meddelas sökanden i tillräckligt god tid före den uppgivna tidpunkten för semesterns början.

Nämnden skall utan dröjsmål behandla begäran om vikariehjälp eller veckoledighet.

35 §

Lantbruksföretagare får ej under den tid han åtnjuter i denna lag nämnd semester eller veckoledighet sköta göromål som normalt hör till skötseln av lantbruksföretaget.

Förfar lantbruksföretagare i strid med stadgandet i 1 mom., skall han ersätta kommunen för kostnaderna för ordnandet av avbytare. Kommunen skall använda de sålunda influtna medlen för sådan semester- och veckoledighetsverksamhet som avses i denna lag.

Länsstyrelsen kan av särskilt skäl på begäran av lantbruksföretagare eller semesternämnd besluta att indrivningen av kostnaderna för ordnande av avbytare helt eller delvis får lämnas därhän.

9 kap.

Särskilda stadganden

36 §

Statsrådet har rätt att bestämma om lantbruksföretagares semesterperiod, om hållande av semester och veckoledighet och om dessas längd även på annat sätt än vad som stadgas i denna lag, i enlighet med vad som överenskommits vid förhandlingar mellan statsrådet och lantbruksproducenternas centralorganisationer.

37 §

Semesternämnd har rätt att av beskattnings- och andra myndigheter erhålla för verkställigheten av denna lag behövliga uppgifter och utredningar.

38 §

På begäran av lantbruksföretagare eller efter att ha överenskommit om saken med sammanslutning av lantbruksföretagare kan semesternämnd, om det inte försvårar anordnandet av semester-, veckoledighets- och vikariehjälpsverksamheten, anvisa lantbruksföretag i 17 § 1 mom. nämnd lantbruksavbytare även för andra uppgifter än sådana som avses i denna lag.

Lantbruksföretagare eller sammanslutning av lantbruksföretagare skall i fall som avses i 1 mom. ersätta de faktiska kostnader som kommunen åsamkas av lantbruksavbytarens lön, socialskydd och övriga villkor i arbetsförhållandet.

39 §

Uppgifter som ankommer på semesternämnd kan genom instruktionen överföras på nämndens sekreterare. I brådskande fall har semesternämndens sekreterare rätt att i enlighet med direktiv och grunder som fastställts av nämnden fatta beslut om beviljande av vikariehjälp och veckoledighet.

I beslut av semesternämnds sekreterare får ändring inte sökas genom besvär. Är vederbörande missnöjd med beslut som nämns i 1 mom., har han rätt att få beslutet behandlat i semesternämnden, om han kräver detta inom fjorton dagar efter det han fick del av beslutet.

40 §

Ändring i semesternämnds beslut, varigenom ansökan om förmån enligt denna lag helt eller delvis avslagits, eller som rör avgift som uppbärs hos lantbruksföretagare för vikariehjälp eller veckoledighet, får sökas genom besvär hos länsrätten inom 30 dagar från beslutets delfående. I annat beslut som semesternämnd fattat med stöd av denna lag får ändring inte sökas genom besvär.

I beslut som länsstyrelse, länsrätt eller socialstyrelsen fattat med stöd av denna lag får ändring inte sökas genom besvär.

Om sökande av ändring gäller i övrigt vad som är stadgat i lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50). Besvärsskriften kan dock inlämnas till semesternämnden, som skall vidarebefordra handlingarna i ärendet jämte sitt utlåtande till länsrätten.

41 §

Personer i anställning hos staten och kommun, kommunala förtroendevalda samt andra, som sköter kommunala uppgifter eller som anlitas såsom sakkunniga eller arbetar såsom lantbruksavbytare vid anordnandet av verksamhet enligt denna lag, får inte röja enskild eller familjs hemlighet som de på grund av sin ställning eller sitt uppdrag eller annars fått kännedom om.

Utan hinder av stadgandet i 1 mom. kan omständighet som skall hemlighållas dock yppas, om den till vars förmån tystnadsplikten är stadgad eller hans förmyndare eller annan vårdnadshavare samtycker till att saken yppas.

Den som bryter mot den tystnadsplikt som stadgas i denna paragraf skall dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader, om ej för gärningen är stadgat strängare straff i annan lag. Allmän åklagare får inte väcka åtal, om inte målsäganden anmält gärningen till åtal.

42 §

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

43 §

Denna lag träder, med undantag av 5 § 1 mom., i kraft den 1 januari 1985. Nämnda 5 § 1 mom. träder i kraft den 1 april 1985. Härförinnan iakttas i fråga om semesterns längd för lantbruksföretagare vad som är föreskrivet i statsrådets beslut av den 18 mars 1982 om fastställandet av semesters längd för lantbruksföretagare (209/82).

Genom denna lag upphävs lagen den 3 februari 1978 om anordnande av semester och vikariehjälp för lantbruksföretagare (102/78) jämte senare ändringar.

44 §

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.

Regeringens proposition 183/84
Socialutsk. bet. 15/84
Stora utsk. bet. 175/84

Helsingfors den 4 januari 1985

Republikens President
Mauno Koivisto

Social- och hälsovårdsminister
Eeva Kuuskoski-Vikatmaa

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.