602/1984

Given i Helsingfors den 24 augusti 1984

Lag om utkomstskydd för arbetslösa

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden

1 §
Lagens syfte och tillämpningsområde

I Finland bosatt arbetslös arbetssökande, vars utkomst bör anses grunda sig på löneinkomst av arbete som utförs för annan, har rätt till utkomstskydd för arbetslösa i enlighet med denna lag.

Till sådant utkomstskydd är dessutom berättigad en person som bedriver företagsverksamhet, om det på basis av hans tidigare arbete eller en väsentlig minskning i den arbetsmängd företagsverksamheten kräver eller annars kan dras slutsatsen, att den arbetsmängd företagsverksamheten kräver är så ringa att den inte utgör ett hinder för mottagande av arbete på heltid.

2 §
Förman som utbetalas i form av utkomstskydd för arbetslösa

I syfte att trygga arbetslös arbetssökandes utkomst och att ersätta eller lindra de ekonomiska förlusterna av arbetslöshet betalas arbetslöshetsdagpenning.

Arbetslöshetsdagpenning betalas antingen som grunddagpenning (grundskydd) eller som dagpenning avvägd enligt förtjänsten (förtjänstskydd).

3 §
Verkställande organ

Verkställigheten av utkomstskyddet för arbetslösa leds, övervakas och utvecklas av social- och hälsovårdsministeriet såsom högsta myndighet i frågor som gäller utkomstskyddet samt av arbetskraftsministeriet i arbetskraftspolitiska frågor.

I fråga om handhavandet av utkomstskyddet gäller dessutom i tillämpliga delar, om inte annat stadgas i denna lag, beträffande grundskyddet vad som i sjukförsäkringslagen (364/63) är stadgat om verkställigheten av sjukförsäkringen och beträffande förtjänstskyddet vad som är stadgat i lagen om arbetslöshetskassor (603/84).

Enligt vad som genom förordning närmare stadgas avger arbetskraftskommissionerna eller arbetskraftsbyråerna om de arbetskraftspolitiska förutsättningarna för utkomstskydd, om vilket stadgas i 4 §, 5 § 1 mom. 3, 8 och 10 punkten samt 2 mom., 7―11 §§, 13 § 2 mom. samt 16 § 4 och 5 mom., ett utlåtande som är bindande för respektive socialförsäkringskommission och arbetslöshetskassa. Arbetskraftskommissionerna och arbetskraftsbyråerna skall på begäran av respektive arbetslöshetskassa eller socialförsäkringskommission ofördröjligen komplettera sitt utlåtande.

2 kap.

Allmänna förutsättningar för erhållande av arbetslöshetsdagpenning

4 §
Rätt till arbetslöshetsdagpenning

Berättigad till arbetslöshetsdagpenning är till arbetskraftsbyrån anmäld, arbetsför arbetslös person som söker heltidsarbete, står till arbetsmarknadens förfogande och inte har kunnat anvisas arbete eller utbildning.

5 §
Begränsningar i rätten till arbetslöshetsdagpenning

Berättigad till arbetslöshetsdagpenning är inte den

1) som inte har fyllt 17 år;

2) som har fyllt 65 år;

3) som inte står till arbetsmarknadens förfogande;

4) som åtnjuter ålderspension på grundval av anställningsår som berättigar till full pension;

5) som åtnjuter arbetslöshetspension eller pension enligt lagen om förtidspension för frontveteraner (13/82);

6) som till följd av sjukdom, lyte eller kroppsskada är arbetsoförmögen;

7) som är berättigad till moderskapspenning enligt sjukförsäkringslagen eller som beviljats ledighet för havandeskap och barnsbörd eller för vård av barn;

8) för den tid som han skall anses vara sysselsatt inom eget, sin makes eller sina föräldrars företag eller på motsvarande sätt i eget arbete;

9) för den tid som han åtnjuter generationsväxlingspension enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (467/69); eller

10) som bör anses vara studerande på heltid.

En person står inte till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som avses i 1 mom. 3 punkten, om han själv uppställer sådana begränsningar, som utgör hinder för mottagande av erbjudet arbete på villkor som allmänt tillämpas på arbetsmarknaden, eller för deltagande i erbjuden, för honom lämpad utbildning.

Såsom sådan arbetsoförmögen som avses i 1 mom. 6 punkten anses den som åtnjuter dagpenning i enlighet med sjukförsäkringslagen eller invaliditetspension i enlighet med folkpensionslagen (347/56) eller förmån som utbetalas på grundvalen av full arbetsoförmåga med stöd av någon annan lag. Om en person dock får folkpension enligt 22 § 2 mom. folkpensionslagen, har han rätt till arbetslöshetsdagpenning förutsatt att han annars uppfyller de i denna lag stadgade villkoren för arbetslöshetspenning. Såsom arbetsoförmögen betraktas även den som har konstaterats vara arbetsoförmögen i enlighet med sjukförsäkringslagen eller folkpensionslagen, trots att förmån inte beviljats honom.

6 §
Arbetstvists inverkan på betalningen av arbetslöshetsdagpenning

Under arbetstvist får arbetslöshetspenning inte betalas till den

1) som omedelbart till följd av strejk eller lockout blivit arbetslös; eller

2) som indirekt på grund av strejk eller lockout har blivit arbetslös, om det av omständigheterna kan dras den slutsatsen att avsikten med arbetstvisten är att få till stånd förändringar även i hans arbets- och avlöningsförhållanden.

Om det är oklart huruvida en person är arbetslös av sådan anledning som avses i 1 mom., skall socialförsäkringskommissionen eller arbetslöshetskassan innan arbetslöshetsdagpenning betalas begära utlåtande i saken av den utkomstskyddsdelegation som avses i 35 § 1 mom.

7 §
Skyldighet att ta emot arbete

Den som utan giltigt skäl vägrar ta emot honom till buds stående, av strejk, lockout eller blockad icke omfattat arbete, som med beaktande av hans arbetsförmåga kan anses lämpligt för honom och för vilket lön betalas enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, gängse lön för sådant arbete på arbetsorten, är inte berättigad till arbetslöshetsdagpenning förrän han varit i arbete eller arbetssökande vid arbetskraftsbyrån sex veckor från det han vägrade ta emot arbetet. Om arbetet hade varat högst fem dagar, börjar rätten till arbetslöshetsdagpenning på motsvarande sätt tre veckor senare.

En person kan, utan att förlora sin rätt till dagpenning, under de tre första arbetslöshetsmånaderna vägra ta emot arbete som med beaktande av hans yrkesskicklighet inte kan anses lämpligt för honom. Med yrkesskicklig person avses i denna lag arbetssökande som har antingen yrkesutbildning och därtill hörande nödvändig arbetserfarenhet eller på motsvarande sätt tillräckligt lång arbetserfarenhet inom ifrågavarande bransch för att ha uppnått yrkesskicklighet.

Om en person inom den i 2 mom. nämnda tiden om tre månader ingår arbetsavtal om arbete som med beaktande av hans yrkesskicklighet är lämpligt för honom och som börjar inom tre månader från det arbetsavtalet ingicks, har han utan att förlora sin rätt till dagpenning rätt att under denna tid vägra ta emot sådant arbete som skulle hindra honom från att ta emot det i arbetsavtalet avsedda arbetet.

Om en person enligt arbetskraftsmyndighetens uppskattning inte under de tre första abetslöshetsmånaderna kommer att kunna anvisas med beaktande av hans yrkesskicklighet lämpligt arbete inom sin pendlingsregion och han inte är villig att ta sådant arbete annorstädes eller att ta emot med beaktande av sin arbetsförmåga lämpligt arbete inom sin pendlingsregion, anses han ha vägrat ta emot arbete på det sätt som avses i 1 mom.

Ensamstående person under 50 år kan inte utan att förlora sin rätt till dagpenning vägra att ta emot honom erbjudet fast heltidsarbete utanför sin pendlingsregion som tryggar hans utkomst och för vilket betalas i 1 mom. nämnd lön, om det på den nya orten finns tillgång till bostad som lämpar sig för den arbetslöse. Detsamma gäller en person under 50 år med familj, vars familjeförhållanden inte utgör hinder för flyttning, om det på den nya orten på skäliga villkor finns tillgång till en lämplig bostad för den arbetslöse och hans familj. En person kan likväl vägra ta emot arbete som erbjuds honom utanför hans pendlingsregion, om han har en vägande personlig orsak. Vederbörande skall alltid höras för utredande av dessa angelägenheter.

En person kan utan att förlora sin rätt till dagpenning vägra att ta emot arbete utanför rikets gränser.

Upprepad vägran att ta emot arbete

Om en person upprepade gånger utan giltig orsak vägrar ta emot arbete som avses i 7 §, eller om den slutsatsen annars kan dras av hans förfarande att han inte vill ta emot arbete som kan anses vara lämpligt för honom, har han inte rätt till arbetslöshetsdagpenning förrän han varit i arbete åtta veckor.

9 §
Skyldighet att delta i utbildning

Vad som stadgas i 7 och 8 §§ tillämpas även på en person under 50 år som utan giltigt skäl vägrar att delta i sådan av arbetskraftsmyndigheten anvisad för honom lämplig utbildning, under vilken utkomsten för honom och dem han skall försörja skäligen tryggas, eller som efter att ha påbörjat en utbildning innan han fyllt 50 år utan giltigt skäl har avbrutit eller av eget förvållande har varit tvungen att avbryta utbildningen. Som sådan utbildning betraktas i fråga om 17-åringar sådan yrkesutbildning där eleven erhåller de skäliga sociala förmåner som tillkommer dem som utbildas och där terminsavgiften inte överstiger den avgift som uppbärs av elever vid allmänna yrkesskolor.

10 §
Pendlingsregionen

Såsom pendlingsregion som avses i denna lag betraktas, om inte annat följer av särskilda skäl, en persons boningsort samt de orter där personer från boningsorten allmänt har sina arbetsplatser.

Tillämpningen av 7 § 4 och 5 mom. förutsätter att lämplig arbetskraft till arbetsplats utanför pendlingsregionen inte står att få inom den pendlingsregion där det lediga arbetstillfället finns. En person kan inte heller förutsättas ta emot arbete utanför sin pendlingsregion, om detta bör anses vara oskäligt med beaktande av hans språkkunskap.

11 §
Av egen förskyllan arbetslös persons rätt till dagpenning

En person, som utan giltigt skäl har lämnat sitt arbete eller som genom sitt eget förfarande har varit orsak till att arbetsavtal inte har kommit till stånd eller som själv har varit orsak till att arbetsförhållandet upphört, eller som en längre tid varit borta från arbetsmarknaden och inte kan förete godtagbar orsak till sin frånvaro, är inte berättigad till arbetslöshetsdagpenning förrän han varit i arbete eller arbetssökande vid arbetskraftsbyrån i sex veckor.

12 §
Självrisktid

Arbetslöshetsdagpenning betalas efter det att en person varit arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån sammanlagt fem arbetsdagar under högst åtta på varandra följande kalenderveckor. För denna självrisktid om fem dagar betalas ingen dagpenning.

Självrisktiden anses ha gått till ända även då den i 17―19 §§ nämnda arbetslöshetstiden för arbetstagare med förkortad arbetsvecka eller i deltidsarbete uppgår till sammanlagt en tid som motsvarar fem arbetslöshetsdagar.

Till självrisktiden räknas även de dagar vederbörande efter det arbetslösheten börjat har varit arbetsoförmögen utan att för denna tid uppbära dagpenning i enlighet med sjukförsäkringslagen eller annan motsvarande lagstadgad ersättning eller av arbetsgivaren lön för sjukdomstiden.

Självrisktiden är i kraft till utgången av det kalenderår under vilket den i sin helhet har uppkommit. Inte heller under det följande kalenderåret förutsätts ny självrisktid så länge som vederbörande utan avbrott fortfarande är arbetslös och erhåller arbetslöshetsdagpenning, eller då självrisktiden vid kalenderårets utgång har gått till ända utan att utbetalningen av arbetslöshetsdagpenning ännu har inletts eller då självrisktiden fördelar sig på två kalenderår.

Arbetskraftsbyrån utfärdar till arbetslöshetskassan och socialförsäkringskommissionen intyg över att villkoret rörande den enligt denna paragraf bestämda tiden har uppfyllts.

3 kap.

Särskilda förutsättningar för erhållande av grunddagpenning

13 §
Rätt till grunddagpenning

Berättigad till grunddagpenning är den som uppfyller de allmänna villkoren för utkomstskydd för arbetslösa enligt 2 kap. och som är i behov av ekonomiskt stöd.

Den som första gången kommer ut på arbetsmarknaden har rätt till grunddagpenning först efter det att han varit i arbete eller arbetslös arbetssökande vid arbetskraftsbyrån sammanlagt sex veckor. Denna begränsning tillämpas dock inte på den som blivit arbetssökande efter fullbordad yrkesutbildning vid läroanstalt eller på den som tidigare varit verksam som företagare och som med beaktande av den yrkesskicklighet han besitter och det arbete han utfört kan anses ha varit på arbetsmarknaden och som har avbrutit eller upphört med sin företagsverksamhet.

14 §
Behovsprövning av grunddagpenning

Då behovet av ekonomiskt stöd prövas, beaktas vederbörandes egna och hans makes inkomster, frånsett barnbidrag, bostadsbidrag, militärunderstöd, livränta enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/48) samt ersättning för särskilda kostnader till följd av sjukdom, lyte eller kroppsskada.

Vederbörandes egna och hans makes i 1 mom. nämnda inkomster fastställs utgående från de vid beskattningen konstaterade inkomsterna. Arbetslöshetsdagpenningen bestäms dock enligt den situation som råder vid den tidpunkt då dagpenningen betalas ut, på basis antingen av beräknade inkomster eller av de inkomster som annars kan konstateras. Statsrådet skall fastställa de allmänna grunder enligt vilka folkpensionsanstalten utfärdar föreskrifter för socialförsäkringskommissionerna. Folkpensionsanstaken skall övervaka socialförsäkringskommissionernas verksamhet och särskilt fästa avseende vid att de handlägger ärendena enligt enhetliga grunder.

Från det månadsvis uträknade beloppet av sådan full grunddagpenning som avses i 22 § 1 mom. och 24 § skall i fråga om försörjningspliktig avdras 75 procent av den enligt 1 och 2 mom. fastställda inkomstdel som överstiger 3 500 mark i månaden. I fråga om ensamstående avdras på motsvarande sätt 75 procent från den i enlighet med 1 och 2 mom. bestämda del av inkomsterna som överstiger två tredjedelar av ovan nämnda inkomstgräns för försörjningspliktig. Inkomstgränsen för ensamstående höjs till närmaste fulla belopp av tio mark.

Försörjningspliktigs inkomstgräns enligt 3 mom. skall höjas med 300 mark för varje barn under 18 år som han är skyldig att försörja.

Utan hinder av vad som är stadgat i denna paragraf skall i grunddagpenning betalas högst det belopp som uträknats enligt 21 § 2 mom. och 27 § 1 mom.

15 §
Grunddagpenningens förhållande till dagpenning avvägd enligt förtjänsten

Grunddagpenning betalas inte till en person för den tid för vilken han är berättigad till dagpenning avvägd enligt förtjänsten.

4 kap.

Särskilda förutsättningar för erhållande av dagpenning avvägd enligt förtjänsten

16 §
Rätt till dagpenning avvägd enligt förtjänsten

Berättigad till dagpenning avvägd enligt förtjänsten är medlem av arbetslöshetskassa (försäkrad), som varit försäkrad åtminstone de sex närmast föregående månaderna och som medan han varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret.

Arbetsvillkoret blir uppfyllt då vederbörande under de närmast föregående 24 månaderna (granskningsperioden) i 26 veckor har varit i sådant arbete där arbetstiden under varje vecka har uppgått till minst 18 timmar eller där den regelbundna arbetstiden enligt arbetsavtalet under en utjämningsperiod har varit åtminstone i genomsnitt 18 timmar i veckan och lönen har betalts enligt kollektivavtal eller, om det inte finns något kollektivavtal inom branschen, har överensstämt med gängse lön på orten.

Inom branscher där regleringen av arbetstiden avviker från det normala kan under förutsättningar som närmare stadgas genom förordning avsteg göras från det krav som gäller arbetstid per vecka, om vederbörande på grundval av arbetsförtjänsten kan anses få sin utkomst av detta arbete.

Om någon på grund av sjukdom, anstaltsvård, värnplikt, studier eller vård av barn eller av annat därmed jämförligt godtagbart skäl är förhindrad att vara på arbetsmarknaden, kan den i 2 mom. nämnda granskningsperioden förlängas i motsvarande mån.

Om den försäkrade har varit borta från arbetsmarknaden utan godtagbart skäl längre tid än sex månader, betalas till honom inte enligt förtjänsten avvägd dagpenning förrän han på nytt uppfyllt det i 1 mom. nämnda arbetsvillkoret. Härvid börjar den 24 månader långa granskningsperioden vid den tidpunkt då han efter sin frånvaro har börjat arbeta.

5 kap.

Förkortad arbetstid samt deltidsarbete och bisysslor

17 §
Förkortad arbetsvecka

Arbetstagare, vars arbetstid på grund av permittering, som arbetsgivaren verkställt av orsak som anges i lagen om arbetsavtal (320/70), förkortats med en eller flera dagar per vecka och vars lön har minskats i motsvarande mån, är berättigad till arbetslöshetsdagpenning för dessa arbetslöshetsdagar under de förutsättningar som stadgas i 1 och 2 §§ samt 2―6 kap. i denna lag.

18 §
Förkortad arbetsdag

Om arbetstiden för en arbetstagare, som varit i heltidsarbete, av skäl som nämns i 17 § förkortas genom en minskning av den dagliga arbetstiden och en motsvarande sänkning av lönen, är han enligt denna lag berättigad till arbetslöshetsdagpenning för de fulla arbetslöshetsdagar som motsvarar förkortningen av arbetstiden, under förutsättning ätt den genomsnittliga arbetstiden per vecka minskar med minst en fjärdedel och att han fortgående har varit i heltidsarbetsförhållande hos samma arbetsgivare åtminstone de 18 senaste månaderna.

Arbetslöshetsdagpenning betalas enligt denna paragraf för en tid som motsvarar högst 75 fulla arbetsdagar per permitteringsgång.

Då en person under minst sex månader fortgående har varit i sådant arbete där arbetstiden är lika lång som den arbetstid i heltidsarbete som normalt tillämpas inom branschen, anses en förkortning av arbetstiden i enlighet med 1 mom. därefter utgöra en ny permitteringsgång. Om vederbörandes arbetstid på nytt förkortas i enlighet med 1 mom. inom sex månader räknat från föregående förkortning av arbetstiden, betraktas förkortningen som en och samma förkortning vid tillämpning av 2 mom.

19 §
Mottagande av deltidsarbete

Då en arbetslös person tar emot deltidsarbete, är han berättigad till en sålunda jämkad arbetslöshetsdagpenning att denna och 75 procent av lönen för deltidsarbetet sammanlagt uppgår till det belopp som han skulle vara berättigad till, om han hade varit helt arbetslös.

Jämkad dagpenning betalas dock inte, om arbetstiden överstiger fyra femtedelar av den inom branschen tillämpade maximiarbetstiden för arbetstagare i heltidsarbete.

Jämkad dagpenning betalas högst till ett belopp som motsvarar 75 fulla arbetslöshetsdagpenningar.

Om en person som avses i denna paragraf fortgående arbetar under minst sex månader i arbete där arbetstiden är lika lång som den arbetstid i heltidsarbete som normalt tillämpas inom branschen, börjar beräkningen av antalet arbetslöshetsdagar på nytt då han, efter att ha blivit arbetslös, ånyo mottagit deltidsarbete.

Den som avses i denna paragraf kan, sedan det i 3 mom. nämnda maximibeloppet av arbetslöshetsdagspenning blivit fullt, utan att hans rätt till dagpenning går förlorad, säga upp sig från deltidsarbetet.

20 §
Maximibeloppet av den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen för den som har förkortad arbetsvecka och deltidsarbetande

Dagpenning avvägd enligt förtjänsten kan i fall som avses i 17―19 §§ utbetalas till ett sådant belopp att den jämte eventuell barnförhöjning och lön för arbete uppgår ull sammanlagt högst 90 procent av den lön som ligger till grund för den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen.

21 §
Bisyssla

Om en person blivit arbetslös från sin huvudsyssla och han därutöver haft en bisyssla, beaktas inte lönen eller annan arbetsinkomst av denna syssla då beloppet av den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen fastställs.

Vid utbetalningen av arbetslöshetsdagpenning skall för bisyssla erhållen lön och annan arbetsinkomst beaktas så att dagpenningen och 75 procent av den del av löneinkomsten eller annan arbetsinkomst, som överstiger 400 mark, under en månad sammanlagt kan stiga till det belopp som annars hade kunnat betalas som dagpenning.

Såsom arbetsinkomst anses löneinkomst samt vid beskattningen konstaterad, såsom arbetsinkomst betraktad del av inkomst av rörelse eller yrke, inkomst av gårdsbruk eller annan förvärvsinkomst. Såsom arbetsinkomst kan dock fastställas ett mot situationen vid utbetalningen av arbetslöshetsdagpenningen svarande belopp som har konstaterats eller som annars kan konstateras.

6 kap.

Arbetslöshetsdagpenningens belopp samt dagpenningsperiodens längd

22 §
Grunddagpenningens belopp

Grunddagpenningens fulla belopp är 70 mark per dag.

Grunddagpenningens belopp beräknas med beaktande av vad som stadgas i 14, 17―19, 21 och 27 §§.

23 §
Beloppet av den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen

Den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen består av en grunddel, som är lika stor som en full grunddagpenning, och en förtjänstdel. Förtjänstdelen utgör 45 procent av skillnaden mellan dagslönen och grunddelen. Då lönen per månad är större än 90 gånger grunddelen, är förtjänstdelen i fråga om den del av dagslönen som överskrider denna gräns 20 procent. Beloppet av den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen jämte barnförhöjning kan vara högst 90 procent av den försäkrades dagslön, dock minst lika stor som grunddelen jämte eventuell barnförhöjning.

Vid förvandling av den per månad beräknade lönen till dagslön eller tvärtom anses månaden omfatta 21,5 arbetsdagar.

Den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen beräknas utgående från vederbörandes stadigvarande lön eller, om löneinkomsten har varit säsongbetonad eller oregelbunden, på det per månad beräknade beloppet av årsinkomsten. Genom förordning stadgas närmare om fastställande av den lön som ligger till grund för den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen.

24 §
Barnförhöjning

Till sådan mottagare av arbetslöshetsdagpenning som har att försörja barn under 18 år betalas dagpenningen jämte barnförhöjning, vilken för ett barn är 15 mark, för två barn 22 mark och för tre eller flera barn sammanlagt 28 mark.

25 §
Förhöjning av förmånerna

Om den allmänna lönenivån i landet väsentligt förändras, skall de i 14 § 3 och 4 mom., 21 § 2 mom. samt 22 och 24 §§ stadgade markbeloppen genom förordning justeras högst i motsvarighet till förändringen i lönenivån.

26 §
Dagpenningsperiodens längd

Grunddagpenning betalas utan tidsbegränsning och enligt förtjänsten avvägd dagpenning för högst 500 arbetslöshetsdagar under fyra på varandra följande kalenderår. Det sammanlagda antalet arbets-, självrisk- och ersättningsdagar under varje kalendervecka får vara högst fem. Såsom självriskdagar betraktas även de arbetslöshetsdagar som ingår i de tider som nämns i 7 § 1 mom., 11 § och 13 § 2 mom.

Sedan en person erhållit enligt förtjänsten avvägd dagpenning för 100 dagar, sjunker dagpenningen med 20 procent, dock inte till lägre belopp än grunddelen jämte barnförhöjning. Beräkningen av nämnda tid om 100 dagar börjar på nytt sedan vederbörande efter nämnda tid under en granskningsperiod om åtta månader har varit i heltidsarbete i minst 100 dagar.

Utan hinder av vad som i 1 mom. är stadgat om det maximibelopp som utbetalas under fyra på varandra följande kalenderår kan till en person som fyllt 55 år innan maximitiden utgått betalas enligt förtjänsten avvägd dagpenning för ytterligare högst 250 dagar.

Till den som erhållit det i 1 mom. nämnda maximibeloppet av den enligt förtjänsten avvägda dagpenningen kan utbetalas enligt förtjänsten avvägd dagpenning först efter det att han ånyo uppfyllt det i 16 § nämnda arbetsvillkoret. Samma begränsning tillämpas om en person genom att underlåta att ansöka om dagpenning eller annars har förorsakat att den i 1 mom. nämnda maximitiden för dagpenningsperioden inte har gått till ända.

Om en person under den i 1 mom. nämnda tiden av fyra år har uppfyllt det i 16 § avsedda arbetsvillkoret under en granskningsperiod om åtta månader, begynner en ny beräkning av de 500 dagar som avses i 1 mom. och som ingår i fyra på varandra följande kalenderår, då han på nytt börjar få dagpenning.

27 §
Sociala förmåners inverkan på arbetslöshetsdagpenningen

Om en person erhåller annan än i 5 § nämnd lagstadgad förmån eller folkpension med stöd av 22 § 2 mom. folkpensionslagen, minskas den arbetslöshetsdagpenning som utbetalas till honom med förmånens belopp. Härvid beaktas dock inte följande pensioner eller sociala förmåner:

1) familjepensioner;

2) hjälp- eller vårdtillägg enligt folkpensionslagen;

3) menersättning enligt lagen om olycksfallsförsäkring;

4) livränta enligt lagen om skada, ådragen i militärtjänst;

5) invalidpenning enligt lagen om invalidpenning (374/51);

6) avgångsbidrag enligt lagen om avgångsbidrag (947/78) och avgångsbidrag enligt statsrådets beslut om avgångsbidrag för statens tjänstemän (1075/77);

7) bostadsbidrag enligt lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (591/78);

8) bostadsbidrag enligt lagen om bostadsbidrag (408/75);

9) barnbidrag enligt lagen om barnbidrag (541/48);

10) utkomststöd enligt socialvårdslagen (710/82);

11) extra krigspensioner;

12) militärunderstöd enligt militärunderstödselagen (566/48); samt

13) ersättningar för särskilda kostnader enligt lagen om olycksfallsförsäkring och lagen om skada, ådragen i militärtjänst.

Vid förvandling av ovan i 1 mom. nämnd, per månad beräknad förmån till dagsförmån eller tvärtom anses månaden omfatta 21,5 dagar.

7 kap.

Ansökan om arbetslöshetsdagpenning och handläggning av ansökningar

28 §
Ansökan om dagpenning

Grunddagpenning skall sökas hos socialförsäkringskommissionen i det försäkringsdistrikt för folkpensionsanstalten inom vilket sökanden har sitt egentliga bo och hemvist. Skriftlig ansökan om dagpenning skall tillställas lokalhyran inom det försäkringsdistrikt där vederbörande har sitt egentliga bo och hemvist. Socialförsäkringskommissionen skall begära i 3 § 3 mom. nämnt utlåtande.

Kan ansökan inte utan oskälig olägenhet inlämnas ull folkpensionsanstaltens lokalbyrå, kan ansökan om grundskydd inlämnas till arbetskraftsbyrån för det område där vederbörande har sitt egentliga bo och hemvist. Arbetskraftsbyrån skall härvid sända ansökningen jämte det i 3 § 3 mom. nämnda utlåtandet till socialförsäkringskommissionen.

Skriftlig ansökan om enligt förtjänsten avvägd dagpenning skall lämnas in till vederbörande arbetslöshetskassa. Denna skall begära i 3 § 3 mom. nämnt utlåtande.

Sökanden skall personligen för arbetskraftsbyrån på sitt område förete av arbetskraftskommissionens eller arbetskraftsbyråns utlåtande förutsatta utredningar, såvida inte arbetskraftsbyrån ger anvisningar om annat förfarande.

Arbetslöshetsdagpenning skall sökas inom tre månader räknat från den dag från och med vilken den önskas bli betald.

29 §
Rätt att erhålla vissa uppgifter

Arbetsgivare samt stadig, kommunal eller annat offentligrättsligt samfunds myndighet, försäkrings- och pensionsanstalt, pensionsstiftelse samt arbetslöshetskassa är skyldiga att på begäran avgiftsfritt lämna arbetskraftsbyrå, arbetskraftskommission, socialförsäkringskommission och arbetslöshetskassa samt i denna lag nämnda rättsmedelsinstanser sådana uppgifter som behövs vid prövningen av om den som ansöker om arbetslöshetsdagpenning har rätt till sådan, samt att avgiftsfritt lämna vederbörande sökande sådana uppgifter som gäller honom själv, om inte annat följer av lagen om allmänna handlingars offentlighet (83/51).

Social- och hälsovårdsministeriet har rätt att av de myndigheter på vilka verkställigheten av denna lag ankommer, folkpensionsanstalten, penninginrättningar som betalar ut förmåner samt arbetslöshetskassor få uppgifter som behövs vid tillsynen över verkställigheten av denna lag.

30 §
Utkomstskyddsförseelse

Den som i handling, som utgivits på basis av denna lag eller med stöd av den utfärdad förordning, uppsåtligen lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter eller som genom att lämna oriktiga uppgifter eller hemlighålla sant sakförhållande fått till stånd att dagpenning utbetalts utan grund, eller som lyft arbetslöshetsdagpenning trots att han skäligen hade bort vara medveten om att han inte hade rätt därtill, skall för utkomstskydds förseelse dömas till böter, om det inte för gärningen stadgats strängare straff i annan lag.

31 §
Återindrivning

Har någon erhållit arbetslöshetsdagpenning till ett större belopp än han haft rätt till, skall dagpenning som utbetalts utan grund återindrivas.

Indrivningen av dagpenning kan helt eller delvis lämnas därhän, om det befinns skäligt och utbetalningen av dagpenningen inte bör anses ha berott på svikligt förfarande eller grovt vållande från sökandens sida eller om det belopp som skall återindrivas är ringa.

Socialförsäkringskommissions, arbetslöshetskassas eller arbetslöshetsnämnds laga kraft vunna beslut om återindrivning och försäkringsdomstolens utslag i dylikt ärende får verkställas såsom laga kraft vunnen dom.

Beloppet av enligt förtjänsten avvägd dagpenning som skall återindrivas kan kvittas mot senare rater av arbetslöshetsdagpenning som skall betalas till vederbörande, likväl med beaktande av vad som i utsökningslagen stadgats om den minimiutkomstdel som skall undantas vid utmätning av lön.

32 §
Betalning av arbetslöshetsdagpenning till socialnämnd

Har socialnämnd i enlighet med 38 § socialvårdslagen till arbetslös person betalt förskott mot emotsedd arbetslöshetsdagpenning, utbetalas dagpenningen, till den del den motsvarar förskottet, till socialnämnden på nämndens begäran.

Arbetslöshetsdagpenning kan, om socialnämnden anhåller därom, av särskilt vägande skäl utbetalas till socialnämnden för att användas för underhållet av arbetslös person och dennes familj, dock för högst 3 månader i sänder.

8 kap.

Verkställighet och förvaltning

33 §
Uppgiftsfördelningen mellan social- och hälsovårdsministeriet och folkpensionsanstalten

Social- och hälsovårdsministeriet skall utfärda allmänna anvisningar om utkomstskyddet för arbetslösa i syfte att åstadkomma en enhetlig praxis i fråga om grundskyddet och förtjänstskyddet.

Folkpensionsanstalten skall genom förmedling av sina lokalbyråer sköta utbetalningen av sådana i denna lag nämnda förmåner som hör till grundskyddet.

34 §
Arbetskraftskommissionerna

Angående andra uppgifter för den arbetskraftskommission som är verksam i samband med arbetskraftsbyrå än de som nämns i 3 § 3 mom. stadgas genom förordning. Genom förordning stadgas också om kommissionens sammansättning, beslutförhet och beslutsfattande, om ersättning för dess kostnader samt om arvoden till dess medlemmar.

35 §
Utkomstskyddsdelegationerna

Vid social- och hälsovårdsministeriet finns en av statsrådet tillsatt utkomstskyddsdelegation, vars uppgift är att bistå social- och hälsovårdsministeriet och arbetskraftsministeriet genom att göra framställningar och avge utlåtanden i frågor som rör utvecklandet och genomförandet av utkomstskyddet för arbetslösa. Närmare stadganden om utkomstskyddsdelegationen och dess uppgifter utfärdas genom förordning.

Vid folkpensionsanstalten finns folkpensionsanstaltens delegation för utkomstskyddsärenden, som tillsätts av statsrådet och om vars uppgifter och sammansättning stadgas genom förordning.

36 §
Tystnadsplikt

Den som olovligen yppar vad han vid fullgörandet av uppgift som avses i denna lag erfarit om samfunds eller enskild persons ställning eller affärs- eller yrkeshemlighet eller om enskild persons hälsotillstånd, skall för brott mot tystnadsplikt enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa dömas till böter, om inte för gärningen stadgars strängare straff i annan lag.

Allmän åklagare får inte väcka åtal för ett i denna paragraf nämnt brott om inte målsäganden anmält brottet till åtal.

9 kap.

finansieringen av utkomstskyddet

37 §
Finansiering

Grunddagpenning och därtill ansluten barnförhöjning betalas av statens medel. Staten skall månatligen betala sådana förskott att deras belopp motsvarar det belopp som det beräknats att staten skall betala det året och att förskotten räcker till för att täcka utgifterna under varje månad. De förvaltningskostnader som folkpensionsanstalten åsamkas av verksamhet som avses i denna lag skall räknas till anstaltens förvaltningskostnader. Om betalningen av statens andel stadgas närmare genom förordning.

Om finansiering av förtjänstskyddet stadgas i lagen om arbetslöshetskassor.

10 kap.

Sökande av ändring

38 §
Socialförsäkringskommissions och arbetslöshetskassas beslut och sökande av ändring däri

Socialförsäkringskommission och arbetslöshetskassa skall i ärenden som gäller beviljande, förvägrande och återindrivning av dagpenning meddela skriftligt beslut till sökanden.

I sådant bindande utlåtande av arbetskraftskommission och arbetskraftsbyrå som avses i 3 § 3 mom. får ändring inte sökas genom särskilda besvär.

39 §
Arbetslöshetsnämnden

I ärenden som avser utkomstskydd för arbetslösa är arbetslöshetsnämnden första rättsmedcisinstans.

Arbetslöshetsnämnden består av en ordförande, som kan handha uppdraget som huvudsyssla, samt ett behövligt antal vice ordförande, lagfarna medlemmar, läkarmedlemmar samt representanter för arbetskraftsmyndigheterna och arbetsmarknadsorganisationerna, vilka samtliga handlar under domaransvar. För andra medlemmar än ordföranden och vice ordföranden förordnas personliga suppleanter. Handhar ordföranden sin uppgift som huvudsyssla och innehar han sedan tidigare statlig tjänst eller befattning, befrias han från skötseln av tjänsten eller befattningen för den tid han är ordförande.

Statsrådet förordnar ordföranden och vice ordförandena samt de övriga medlemmarna och deras suppleanter för tre år i sänder. Angående deras rätt att kvarstå i uppdraget gäller i övrigt vad som är stadgat om innehavare av domartjänst. Av arbetsmarknadsmedlemmarna skall hälften förordnas på förslag av arbetsgivarföreningarnas mest representativa centralorganisationer och hälften på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens fackföreningars mest representativa centralorganisationer. Ordföranden, vice ordförandena och de lagfarna medlemmarna samt deras suppleanter skall ha avlagt examen som medför behörighet för domartjänst och vara väl förtrogna med utkomstskyddsfrågor. Läkarmedlemmarna och deras suppleanter skall vara legitimerade, med försäkringsmedicin förtrogna läkare. Nämnden kan i sin verksamhet vara indelad i sektioner. Sektion är beslutför då ordföranden, en medlem som utsetts på förslag av arbetsgivarföreningarnas mest representativa centralorganisationer och en medlem som utsetts på förslag av arbetstagarnas och tjänstemännens fackföreningars mest representativa centralorganisationer samt en företrädare för arbetskraftsmyndigheterna är närvarande. Vid handläggningen av ett ärende vars avgörande på ett väsentligt sätt beror på medicinska synpunkter skall en närvarande medlem vara läkare.

Om det när ändring söks yppar sig sådan ny utredning som ändringssökanden inte känner till, skall han beredas tillfälle att bli hörd över utredningen.

Laga kraft vunnet beslut av arbetslöshetsnämnden får verkställas såsom laga kraft vunnen dom.

Arbetslöshetsnämnden arbetar i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet. Kostnaderna för dess verksamhet betalas av statens medel.

Angående arbetslöshetsnämnden stadgas närmare genom förordning.

40 §
Besvärstid och insändande av besvärsskrift

Den som inte är nöjd med arbetslöshetskassas eller socialförsäkringskommissions beslut får söka ändring däri hos arbetslöshetsnämnden genom skriftliga besvär senast den trettionde dagen efter det att han fick del av socialförsäkringskommissionens eller arbetslöshetskassans skriftliga beslut.

Besvär som avser grundskyddet skall tillställas folkpensionsanstakens lokalbyrå och besvär som avser utkomstskyddet vederbörande arbetslöshetskassa. Dessa skall utan dröjsmål sända besvärsskriften och de handlingar som uppkommit vid handläggningen av ärendet jämte utlåtanden till arbetslöshetsnämnden.

41 §
Dagen för delfående av beslut

Om inte ändringssökanden visar annat, anses han ha fått del av arbetslöshetskassans eller socialförsäkringskommissionens beslut den sjunde dagen efter det att beslutet postades under den adress han uppgivit.

42 § försäkringsdomstolen
Den som är missnöjd med arbetslöshetsnämndens beslut får söka ändring hos försäkringsdomstolen på det sätt som stadgats i 40 § 1 mom. och inom den där stadgade tiden sedan han fick del av arbetslöshetsnämndens beslut.

För handläggningen av utkomstskyddsärenden skall i försäkringsdomstolen såsom i lagen om denna domstol nämnda lekmannaledamöter ingå två arbetsgivar- och två arbetstagarrepresentanter samt ett behövligt antal suppleanter. Dessa skall vara väl förtrogna med utkomstskyddsärenden, och av dem skall en arbetsgivar- och en arbetstagarledamot samtidigt delta i försäkringsdomstolens sammanträde.

Arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanterna samt deras suppleanter utses av statsrådet för tre år i sänder på förslag av arbetsgivarföreningarnas mest representativa centralorganisationer samt arbetstagarnas och tjänstemännens fackföreningars mest representativa centralorganisationer.

Om det när ändring söks yppar sig sådan ny utredning som ändringssökanden inte känner till, skall han beredas tillfälle att bli hörd med anledning av utredningen.

I försäkringsdomstolens utslag får ändring inte sökas genom besvär.

43 §
Undanröjande av laga kraft vunnet beslut eller utslag

Grundar sig socialförsäkringskommissions eller arbetslöshetskassas laga kraft vunna beslut rörande förmån enligt denna lag på oriktig eller bristfällig utredning eller är beslutet uppenbart lagstridigt, kan försäkringsdomstolen på ansökan av vederbörande eller på framställning av socialförsäkringskommissionen eller arbetslöshetskassan och efter att ha hön vederbörande undanröja socialförsäkringskommissionens eller arbetslöshetskassans beslut och förordna om ny handläggning av ärendet. Samma rätt har försäkringsdomstolen också i fråga om beslut som arbetslöshetsnämnden givit i ärenden som gäller förmånen.

Försäkringsdomstolen har också rätt att på ansökan av vederbörande undanröja sitt tidigare utslag samt ta upp ärendet till ny handläggning.

Anser social- och hälsovårdsministeriet att arbetslöshetskassas eller arbetslöshetsnämndens eller fblkpensionsanstaltens, socialförsäkringskommissions eller arbetslöshetsnämndens beslut är felaktigt på det sätt som avses i 1 mom., har ministeriet respektive folkpensionsanstalten rätt att föra ärendet till försäkringsdomstolen. Försäkringsdomstolen kan efter att ha hört vederbörande rätta det tidigare beslutet eller undanröja det och förordna om ny handläggning av ärendet.

Efter att ha gjort i 1 mom. nämnd framställning kan socialförsäkringskommissionen eller arbetslöshetskassan temporärt inställa utbetalningen av förmån eller verkställa utbetalning till det belopp kommissionens eller kassans framställning avser, till dess att försäkringsdomstolen avgjort ärendet. Likaså kan social- och hälsovårdsministeriet eller folkpensionsanstalten i det fall som avses i 3 mom. temporärt förordna att utbetalningen av förmån skall inställas eller att den skall verkställas till de belopp som ministeriets eller anstaltens framställning avser, till dess att försäkringsdomstolen avgjort ärendet.

Då det är fråga om beviljande av förvägrad förmån eller ökande av beviljad förmån, kan socialförsäkringskommissionen, arbetslöshetskassan och arbetslöshetsnämnden utan hinder av tidigare laga kraft vunna beslut handlägga ärendet på nytt.

Socialförsäkringskommissionens och arbetslöshetskassans beslut skall oavsett ändringssökande iakttas till dess att frågan avgjorts genom laga kraft vunnet beslut eller utslag, om inte vederbörande rättsmedelsinstans förordnar annat.

11 kap.

Särskilda stadganden

44 §
Betalning av arbetslöshetsdagpenning

Arbetslöshetsdagpenningarna utbetalas minst en gång i månaden i efterskott.

Slutar rat av arbetslöshetsdagpenning som skall utbetalas på ett belopp mellan 1 och 50 penni, avrundas beloppet till närmaste mindre markbelopp. Slutar raten på ett belopp mellan 51 och 99 penni, avrundas beloppet till närmaste större markbelopp.

Vore sådan rat av arbetslöshetsdagpenning som skall betalas till vederbörande för en månad mindre än grunddagpenningen, utbetalas ingen dagpenning.

45 §
Indrivning av arbetslöshetsdagpenning från pension

Har någon erhållit arbetslöshetsdagpenning för samma tid, för vilken honom retroaktivt beviljas folkpension eller pension på basis av arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet, generationsväxlings- eller avträdelsepension eller förtidspension för frontveteraner, får arbetslöshetskassan eller socialförsäkringskommissionen från den pension som skall betalas retroaktivt indriva det dagpenningsbelopp som för, nämnda tid betalts utan grund.

Arbetslöshetskassan eller socialförsäkringskommissionen skall minst två veckor innan pensionen utbetalas meddela pensionsanstalten att pensionen i enlighet med 1 mom. skall betalas till kassan eller kommissionen.

Grunddagpenning får inte utmätas.

Sådant avtal är ogiltigt som avser överlåtelse eller förpantning av arbetslöshetsdagpenning som baserar sig på denna lag.

46 §
Äktenskapsliknande förhållanden

Vid tillämpningen av denna lag jämställs med make även den med vilken sökanden utan att ingå äktenskap fortgående bor i gemensamt hushåll i förhållanden av äktenskapsliknande natur.

47 §
Bemyndigande att utfärda förordning

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

48 §
Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas på förmåner som hänför sig till tiden efter lagens ikraftträdande. Tidigare beviljad arbetslöshetsersättning och beviljat arbetslöshetsunderstöd förvandlas den 1 januari 1985 till förmån i enlighet med denna lag.

Vid beräkning av de tider som avses i 16 §, 18 § 1 mom. samt 19 och 26 §§ beaktas även tiden före denna lags ikraftträdande.

Får någon då denna lag träder i kraft arbetslöshetsersättning eller arbetslöshetsunderstöd enligt tidigare lag, betalas till honom, så länge arbetslösheten fortgår utan avbrott, grunddagpenning eller enligt förtjänsten avvägd dagpenning efter förskottsinnehållning av skatt till ett belopp som motsvarar minst arbetslöshetsersättningen eller arbetslöshetsunderstödet.

Då lagen träder i kraft tillämpas på permitterade samt på personer som är anställda i deltidsarbete eller bisyssla stadgandena i 5 kap. så att dagpenning enligt 26 § betalas till var och en som åtnjuter arbetslöshetsförmån och vars rätt till förmån uppkommit enligt tidigare lag före denna lags ikraftträdande. Detsamma gäller också den vars dagliga arbetstid förkortats på ovan i 18 § nämnt sätt tidigast sex månader före denna lags ikraftträdande.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.

Regeringens proposition 38/84
Socialutsk. bet. 8/84
Stora utsk. bet. 88/84

Helsingfors den 24 augusti 1984

Republikens President
Mauno Koivisto

Minister
Vappu Taipale

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.