867/1980

Given i Helsingfors den 19 december 1980.

Lag om räntestödslån för anskaffande av bostäder.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 §.

Av offentlig tillsyn underkastade kreditanstalters medel kan för finansiering av anskaffande av bostad beviljas lån, för vilka staten betalar räntegottgörelse till kreditanstalterna. Dessa lån benämns i denna lag räntestödslån.

Denna lag gäller inte anskaffande av bostad i samband med gårdsbruk, fiske, renskötsel eller annan sådan ekonomisk verksamhet som bedrivs vid sidan av jord- eller skogsbruk.

2 §.

Räntestödslån kan beviljas kommun, sammanslutning som är i kommuns faktiska ägo eller sammanslutning som upprätthåller studentbostäder, för anskaffande av hyreshus, egnahemshus eller aktier som berättigar till besittning av bostadslägenhet.

3 §.

Förutsättning för att räntestödslån skall kunna godkännas är att den bostad, som skall anskaffas med tillhjälp av lånet, uppfyller kraven på en skälig boendestandard eller att bostaden genom åtgärder, som avses i lagen om bostadsproduktion eller lagen om grundförbättring av bostäder, kan sättas i dylikt skick och att anskaffnings- och boendekostnaderna för bostaden, med beaktande av grundreparations- och grundförbättringsåtgärderna, är skäliga samt att minst ett år förflutit från det bostaden godkändes för ibruktagande.

För att räntestödslån skall kunna godkännas förutsätts därtill att det måste anses i socialt hänseende ändamålsenligt och ekonomiskt påkallat att stöda de personer, vilkas bostadsbehov den bostad som skall anskaffas med tillhjälp av räntestödslånet är avsedd att tillgodose.

Statsrådet kan utfärda bestämmelser angående de grunder, enligt vilka de i 2 mom. avsedda förutsättningarna skall bedömas.

4 §.

Räntestödslån utgår med högst 90 procent av de godkända anskaffningskostnaderna för hyreshus eller egnahemshus eller aktier, som avses i 2 §.

5 §.

Den ränta, som kreditanstalt uppbär för räntestödslån, får vara högst lika stor som den ränta, som kreditanstalten vid ifrågavarande tidpunkt allmänt tillämpar på lån som beviljas för liknande ändamål.

Ministeriet för inrikesärendena besluter, efter att ha inhämtat Finlands Banks utlåtande, hur stor ränta kreditanstalterna högst får uppbära för räntestödslån.

6 §.

I samband med statsförslaget fattas beslut om den ränta som skall uppbäras hos dem som beviljats eller kommer att beviljas räntestödslån samt om maximibeloppet av de räntestödslån som årligen godkänns. Om beslut då har fattats endast angående den minimi- eller maximiränta som skall uppbäras hos låntagaren, besluter ministeriet för inrikesärendena vilken ränta som skall uppbäras hos låntagaren.

7 §.

Angående de allmänna villkoren för räntestödslån besluter ministeriet för inrikesärendena.

8 §.

Bostadsstyrelsen besluter om godkännande av lån såsom räntestödslån.

Statskontoret utbetalar räntegottgörelsen till kreditanstalten.

9 §.

Då bostadsstyrelsen godkänner lån såsom räntestödslån besluter den, med beaktande av det i 5 § 2 mom. nämnda maximibeloppet, hur stor ränta kreditanstalten får uppbära för lånet.

Räntegottgörelsen av statens medel utgör skillnaden mellan räntan enligt 1 mom. och den ränta som enligt 6 § för tillfället uppbärs hos låntagaren.

10 §.

Bostad, för vars anskaffande räntestödslån beviljats, måste användas som bostad för ovan i 3 § 2 mom. avsedda personer. Studentbostad får likväl under läroanstalternas ferier temporärt användas som bostad även för andra personer.

Vad i 1 mom. är stadgat tillämpas inte om räntestödslånet i sin helhet är återbetalt.

11 §.

Om räntestödslån återbetalas eller bostad överlåts eller övergår till ny ägare, upphör utbetalningen av räntegottgörelse vid den tidpunkt då lånet återbetalas eller bostaden överlåts.

12 §.

Om den som erhållit räntestödslån har använt lånemedel för annat än i denna lag avsett ändamål eller om han har använt bostaden i strid med stadgandena i 10 § eller om han, då han ansökte om lån, har lämnat väsentligt oriktiga uppgifter eller hemlighållit omständigheter som väsentligt inverkar på beviljandet av lån, kan bostadsstyrelsen inställa betalningen av räntegottgörelse. Låntagaren kan i sådant fall förpliktas att helt eller delvis till staten återbetala den räntegottgörelse som staten utbetalt för lånet samt att därtill betala en straffränta om högst två procent per år på lånebeloppet räknat från den dag lånet lyftes.

13 §.

Bostadsstyrelsen, kommun och kreditanstalt skall övervaka att lånemedlen används för det ändamål som bestämdes då lånet godkändes såsom räntestödslån.

Kreditanstalt och den som erhållit räntestödslån är skyldiga att lämna bostadsstyrelsen och vederbörande myndighet i kommunen de uppgifter som behövs för fastställandet av huruvida räntestödslånet använts för det godkända ändamålet och i enlighet med denna lag och med stöd av den givna bestämmelser samt huruvida lånevillkoren även i övrigt iakttagits.

14 §.

Statsrådet fastställer årligen en dispositionsplan för de räntestödslån som kan godkännas.

15 §.

Med undantag av ovan i 12 § avsett beslut får i beslut, som bostadsstyrelsen utfärdat på basen av denna lag och med stöd av den givna stadganden och bestämmelser, ändring inte sökas genom besvär.

16 §.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning.

17 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Helsingfors den 19 december 1980.

Republikens President
Urho Kekkonen

Minister för inrikesärendena
Eino Uusitalo

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.