Nr 300./1979

Given i Helsingfors den 16 mars 1979.

Lag omförhindrande av vattnens förorening, förorsakad av fartyg.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 kap.

Allmänna stadganden.

1 §.

För förhindrande av vattnens förorening, som förorsakas av fartyg, skall utöver vad annorstädes är stadgat denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser iakttagas.

Utsläpp i vattnet från fartyg av olja, oljehaltig blandning, farligt flytande ämne, toalettavfallsvatten och fast avfall är förbjudet i enlighet med vad i denna lag stadgas.

2 §.

Med vattnens förorening avses i denna lag uppkomst av påföljd, föranledd av verksamhet som enligt 1 § lagen om förhindrande av havets förorening (298/79) är förbjuden.

Genom förordning stadgas närmare vad som vid tillämpningen av denna lag avses med fartyg, i 1 § nämnt ämne och avfall samt i 5 och 27 §§ nämnt skadligt ämne.

3 §.

Genom förordning kan för förhindrande av vattnets förorening utfärdas erforderliga stadganden om finskt fartygs samt om sådant fartygs, som användes för handelssjöfart mellan hamnar i Finland eller i insjövattnen, konstruktion, utrustning, bemanning och användning.

4 §.

Sjöfartsstyrelsen åligger att begränsa fartygens trafik på finskt vattenområde, då begränsningen på grund av väderleks- eller isförhållanden eller fartygets skick eller dess storlek med hänsyn till farvattnen är påkallad för undvikande av uppenbar risk för vattnens förorening.

5 §.

Sjöfartsinspektör äger rätt att inspektera fartyg, då det ligger i hamn eller till ankars på finskt vattenområde, för utredande av huruvida man på fartyget brutit mot denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller föreskrifter.

Sjöfartsinspektör kan förbjuda fartygs avfärd eller avbryta dess resa, såvida det är fråga om verkställande av en med stöd av 4 § i denna lag före skriven trafikbegränsning eller såvida omedelbar risk för vattnens förorening av någon speciell orsak ansluter sig till resan eller såvida man på fartyget grovt brutit mot denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller föreskrifter.

Sjöfartsinspektör samt sjöbevaknings- och polismyndighet äger rätt att i och för utredande av ursprunget för olja eller annat skadligt ämne, som observerats i vattnet, taga prov ombord på fartyget ävensom att avbryta fartygets resa för den tid, som erfordras för prov tagningen.

I denna paragraf nämnda åtgärder gäller endast i tillämpliga delar försvarsmaktens och gränsbevakningsväsendets fartyg, och de skall alltid vidtagas så, att fartyget icke vållas onödigt dröjsmål.

6 §.

När ett fartyg på finskt vattenområde sjunker, stöter på grund, springer läck, får maskinfel eller eljest råkar i en situation med risk för vattnens förorening, kan sjöfartsstyrelsen i fråga om fartyget eller dess last förordna om vidtagande av räddnings- eller andra åtgärder, vilka den anser nödvändiga för förhindrande eller begränsning av föroreningen. Före vidtagandet av åtgärderna skall sjöfartsstyrelsen underhandla med fartygets ägare och representanter för vederbörande försäkringsgivare, så vitt det kan ske utan att föranleda menligt dröjsmål.

7 §.

Den som genom verksamhet eller uraktlåtenhet som strider mot denna lag är ansvarig för förorening av vattnen eller för förorsakandet av en i 6 § avsedd situation, är skyldig att ersätta de kostnader, som åsamkats myndighet av bekämpningsåtgärderna, och de kostnader, som förorsakats ägaren eller innehavaren av den för fara utsatta egendomen, ävensom de skador som bekämpningsåtgärderna förorsakat fartyget, dess last eller annan på fartyget befintlig egendom, såvida åtgärderna icke med hänsyn till den rådande situationen bedömes ha varit uppenbart onödiga eller oändamålsenliga. Även i det fall, att redaren icke är ansvarig för den uppkomna eller hotande föroreningen av vattnen, är han skyldig att betala skälig ersättning, som motsvarar den nytta han dragit av de i 6 § avsedda åtgärderna.

Har fartyget, dess last eller annan på fartyget befintlig egendom i fall som avses i 6 § åsamkats mera skada än vad som hade varit att vänta vid utförande av räddningsarbete på sedvanligt sätt och kan ingen anses vara ansvarig för skadan enligt 1 mom., ersätter staten den överskjutande delen.

8 §.

Befälhavare på fartyg, som förorsakat vattenförorening eller risk härför är skyldig att för att förhindra nämnda skadliga följder ge myndigheterna all den hjälp som med hänsyn till omständigheterna kan krävas.

9 §.

Fartygs befälhavare är skyldig att föra bok över och anmäla omständigheter som är av betydelse för förhindrandet av vattnens förorening, förorsakad av fartyg, i enlighet med vad därom genom förordning närmare stadgas.

Angående redares, fartygs befraktares, användares och utrustares samt deras ombuds skyldighet att vid behov i stället för befälhavaren uppfylla i 1 mom. stadgad anmälningsskyldighet stadgas genom förordning.

2 kap.

Olja.

10 §.

Utsläpp i vattnet av olja eller oljehaltig blandning från fartyg är förbjudet på finskt vattenområde.

Utsläpp i vattnet av olja eller oljehaltig blandning från finskt fartyg är förbjudet även utanför finskt territorialvatten i enlighet med vad därom genom förordning stadgas.

Från ovan i 1 mom. stadgat förbud kan, med beaktande av vad i 1 § 1 mom. stadgas, genom förordning sådana undantag medgivas, vilka ur vattenskyddssynpunkt är av ringa betydelse.

11 §.

Vad i 10 § är stadgat gäller icke utsläpp av olja eller oljehaltig blandning, såframt:

1) utsläppet år av nöden för att trygga fartygets säkerhet eller för att rädda människoliv;

2) oljeutsläppet förorsakas av skada på fartyget eller dess utrustning och alla skäliga åtgärder vidtagits efter det skadan uppkommit; eller

3) det är fråga om utsläpp i vattnet av sådana oljehaltiga ämnen, som användes för att minska skadan av förorening, och såframt i respektive enskilt fall beslutet om att använda ämnet har fattats av vederbörande myndighet för oljeskadebekämpning.

Vad i 1 mom. 2 punkten är stadgat gäller icke fall, då det varit redarens eller fartygsbefälhavarens avsikt att förorsaka skada eller denne handlat vårdslöst och medveten om att skada troligtvis skulle följa.

12 §.

Organiseringen och utvecklandet av bekämpningen av oljeskador, förorsakade av fartyg, åligger sjöfartsstyrelsen. Organiseringen av bekämpningen skall ske i samarbete med de myndigheter som är ansvariga för bekämpningen av oljeskador som uppkommer på land.

Kommun skall på sitt område sörja för bekämpningen av ovan i 1 mom. åsyftade oljeskador i enlighet med vad i denna lag stadgas. Kommun skall ha en av kommunfullmäktige godkänd plan för bekämpning av oljeskador, förorsakade av fartyg, om detta icke med hänsyn till de lokala förhållandena är uppenbart onödigt, samt en utsedd myndighet (kommunal oljebekämpningsmyndighet) , som på kommunens område svarar för organiserandet och ledandet av bekämpningen av i denna lag avsedda oljeskador. Den av kommunfullmäktige godkända bekämpningsplanen skall underställas sjöfartsstyrelsen för fastställande. Kommun kan överenskomma om att uppfylla sin ovan stadgade skyldighet i samverkan med annan kommun eller med ägare av hamn, inrättning eller varv, som avses i 14 §.

Kommun har rätt att av statens medel erhälla ersättning för kostnaderna för anskaffning av materiel i enlighet med fastställd plan för bekämpning av oljeskador, förorsakade av fartyg, och för upprätthållande av bekämpningsberedskap i enlighet med planen samt för utbildning av bekämpningspersonal.

13 §.

I denna lag avsedda myndigheter för oljeskadebekämpning är sjöfartsstyrelsen, av sjöfartsstyrelsen förordnad ledare för bekämpningsarbeten samt på kommuns område den myndighet, vilken av kommunen förordnats att leda bekämpningen av oljeskador.

14 §.

Till hamn, som regelbundet anlöpes av tankfartyg eller ett stort antal andra fartyg, skall hamnens ägare anskaffa erforderliga anordningar och förnödenheter för förhindrande och begränsande av oljeskador. Ägaren skall även sörja för att skolad personal står till buds för att sköta dessa anordningar. Detsamma gäller i tillämpliga delar ägare av industri- eller lagerinrättning, som i sin verksamhet hanterar större oljemängder, samt ägare av varv, som utfo fartygsreparationer.

Närmare bestämmelser om ovan i 1 mom. nämnda anordningar och förnödenheter samt om deras mängd utfärdas av handels- och industriministeriet, med beaktande av trafiken i hamnen och särskilt antalet tankfartyg, som anlöper hamnen, och övriga omständigheter som inverkar på risken för oljeskada, vederbörande hamns, inrättnings eller varvs ekonomiska bärkraft samt de behov, som föranledes av bekämpningen av oljeskador som uppkommer på land.

15 §.

Anses det erforderligt att förlägga bekämpningsredskap eller – förnödenheter på ovan i 14 § nämnda ställen i större mängd än vad ägare av hamn, inrättning eller varv skäligen kan åläggas anskaffa eller att förlägga sådana på andra än ovan nämnda ställen, ombesörjes anskaffningarna av sjöfartsstyrelsen inom ramen för ett i statsförslaget för ändamålet beviljat anslag. Överlåtes på detta sätt anskaffade redskap eller förnödenheter till annan statlig myndighet, kommun eller ägare av hamn, inrättning eller varv, som avses i 14 §, är denne skyldig att sörja för förvaringen av redskapen och förnödenheterna samt för att dessa vid behov kan användas vid oljeskyddsverksamheten.

16 §.

I hamn skall finnas anordningar, som är tillfyllest för att taga emot oljehaltigt avfall och oljehaltiga blandningar från de fartyg som anlöper hamnen.

I oljehamn och i hamn där reparationer av tankfartyg utföres, skall ytterligare finnas anordningar som är tillfyllest för att taga emot barlast- och tankrengöringsvatten från tankfartyg som anlöper dessa hamnar.

Närmare föreskrifter om ovan i 1 och 2 mom. avsedda anordningar utfärdas av handelsoch industriministeriet sedan det hört vederbörande myndigheter.

17 §.

Sjöfartsstyrelsen kan utfärda bestämmelser om skyldighet för ägare av hamn eller i 14 § avsedda inrättningar eller varv att beträffande tankfartyg vidta förebyggande åtgärder för förhindrande av oljeskador, såsom utläggning av isoleringsbommar och ordnande av vakthållning.

18 §.

Har olja flödat ut i vattnet från fartyg eller hotar fara för oljeläckage på grund av fartygs grundstötning eller maskinfel eller annan sjöolycka, skall fartygsbefälhavaren eller, såvida det är fråga om ovan i 14 § avsedd hamns, inrättnings eller varvs område, dess ägare omedelbart om oljeskadan eller hotet om sådan underrätta myndighet för oljeskadebekämpning eller polisen samt vidtaga sådana omedelbara bekämpningsåtgärder, som skäligen kan krävas av honom. Myndigheterna för oljeskadebekämpning skall skyndsamt vidtaga alla de nödiga åtgärder för förhindrande eller begränsande av skadorna, som föranleder kostnader eller skador vilka icke står i uppenbart missförhållande till de hotade ekonomiska eller andra värdena.

Har olja flödat ut i vattnet från fartyg eller föreligger risk för sådant utflöde, är ägaren till ovan i 14 § avsedd hamn, inrättning eller varv skyldig att ställa sina bekämpningsredskap och förnödenheter samt för deras skötsel behövlig personal till förfogande för myndigheterna för oljeskadebekämpning då dessa anhåller därom.

Kommun har rätt att av statens medel erhålla ersättning för de kostnader som föranletts av bekämpningsåtgärder som kommunen vidtagit i enlighet med 1 mom.

19 §.

Har oljeskada uppkommit eller föreligger risk för sådan på öppna havet eller inom flera kommuners område eller är oljeskadan eller risken för sådan så stor att det icke skäligen kan fordras att kommunen ensam sörjer för bekämpningsarbetena, skall sjöfartsstyrelsen förordna om bekämpning av oljeskadan genom att tillsätta en ledare för bekämpningsarbetena och till dennes förfogande ställa erforderlig personal samt erforderliga redskap och förnödenheter. I dylikt fall är kommunen skyldig att även utanför sitt område enligt sjöfartsstyrelsens anvisningar ställa sina bekämpningsredskap och förnödenheter samt för deras användning erforderlig personal till förfogande för ledaren för bekämpningsarbetena. Beträffande motsvarande skyldighet för ägare av hamn, inrättning eller varv, som avses i 14 §, gäller vad i 18 § 2 mom. är stadgat.

Till den del bekämpningsåtgärd vidtas på öppna havet eller för att skydda annan kommuns område eller, då det är fråga om ovan i 14 § avsedd hamn, inrättning eller varv. annorstädes än inom dess eget område eller i omedelbar närhet av detta, utger staten full ersättning för den bekämpningshjälp, som lämnats på ovan avsett förordnande.

3 kap.

Farliga flytande ämnen.

20 §.

Vad i 10 och 11 §§ är stadgat om utsläpp i vattnet av olja eller oljehaltig blandning från fartyg gäller på motsvarande sätt utsläpp av farliga flytande ämnen.

21 §.

Upprätthållare av lastnings- och lossningshamn skall för fartyg som transporterar farliga flytande ämnen upprätta tillräckliga anordningar för emottagning av avfall och blandningar innehållande dylika ämnen från fartygen. Upprätthållare av reparationshamn skall upprätta tillräckliga mottagningsanordningar för kemikalietankfartyg som anländer för reparation. Närmare föreskrifter om dessa anordningar utfärdar handels- och industriministeriet efter att ha hört vederbörande myndigheter.

4 kap.

Toalettavfallsvatten och fast avfall.

22 §.

Utsläpp i vattnet av obehandlat toalettavfallsvatten från fartyg är förbjudet på finskt vattenområde. Genom förordning stadgas vilket slag av toalettavfallsvatten som anses vara behandlat.

Utsläpp i vattnet av obehandlat toalettavfallsvatten från finskt fartyg utanför finskt territorialvatten och utsläpp i vattnet av behandlat toalettavfallsvatten på finskt vattenområde är förbjudet i enlighet med vad därom genom förordning stadgas.

23 §.

Utsläpp i vattnet av fast avfall från fartyg är förbjudet på finskt vattenområde.

Utsläpp i vattnet av fast avfall från finskt fartyg är förbjudet även utanför finskt territorialvatten.

24 §.

Från ovan i 22 § 1 mom. och 23 § 2 mom. stadgade förbud kan, med beaktande av vad i 1 § 1 mom. stadgas, genom förordning tillåtas sådana undantag, vilka ur vattenskyddssynpunkt är av ringa betydelse.

25 §.

Vad i 22 och 23 §§ är stadgat gäller icke utsläpp i vattnet av toalettavfallsvatten och fast avfall, om detta är av nöden för att trygga fartygets eller ombordvarandes säkerhet eller för att rädda människoliv, ej heller sådant utsläpp i vattnet av nämnda avfall, som föranledes av att fartyget eller dess utrustning skadats, såframt alla skäliga säkerhetsåtgärder vidtagits för förhindrande eller minskande av utsläppet före och efter det skadan uppkommit.

26 §.

Hamn skall för emottagning av toalettavfallsvatten och fast avfall upprätta sådana anordningar, som motsvarar de hamnen anlöpande fartygens behov och som skall vara anpassade till avfallshantering i enlighet med de kommunala bestämmelser rörande avfallshantering som avses i 24 § lagen om avfallshantering. Närmare föreskrifter om dessa anordningar utfärdar handels- och industriministeriet efter att ha hört vederbörande myndigheter.

5 kap.

Kompletterande stadganden.

27 §.

Emottagningen av ovan i 16, 21 och 26 §§ av denna lag nämnda skadliga ämnen från fartyg skall anordnas så, att fartygen icke därav åsamkas onödigt dröjsmål.

28 §.

Den som i strid med denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller bestämmelser vidtar åtgärd, som kan medföra förorening av vattnen, skall för förorening av vattnen, begången vid användning av fartyg dömas till böter eller till fängelse i högst två år.

Är i 1 mom. avsett brott ägnat att medföra allvarlig hälsorisk för människor eller vittomfattande och långvarig vattenförorening eller vidtages åtgärd i strid med myndighets uttryckliga förbud och bör brottet av dessa eller andra orsaker, med beaktande av de omständigheter i sin helhet, vilka föranlett brottet och framgår av detsamma, anses som grovt, skall de till gärningen skyldiga för grov förorening av vattnen, begången vid användning av fartyg dömas till fängelse i minst sex månader och högst fyra år.

Den som på annat än i 1 och 2 mom. åsyftat sätt bryter mot denna lag eller med stöd av den utfärdade stadganden eller bestämmelser skall för vattenföroreningsförseelse, begången vid användning av fartyg dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader.

Har i denna paragraf avsedd gärning skett med redarens vetskap och enligt hans vilja, skall även han bestraffas som om han själv varit gärningsman.

29 §.

Laga domstol i mål, i vilket denna lag skall tillämpas och som rör visst fartyg eller förorening av vattnen, som påståtts vara förorsakad av fartyget, är den allmänna underrätten på den ort, där den tilldragelse som förorsakat rättegången inträffat. Har tilldragelsen inträffat när fartyget varit på resa, kan målet även anhängiggöras vid den allmänna underrätten på den ort, till vars hamn fartyget först anländer. Kräver målets natur eller omfattning anlitande av sakkunniga, kan målet även anhängiggöras vid den rådstuvurätt som är närmast platsen för tilldragelsen.

Då i 28 § avsedd gärning skett utanför finskt område skall åtal väckas vid Helsingfors rådstuvurätt.

30 §.

Sjöfartsstyrelsen övervakar iakttagandet av denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser.

31 §.

Polisen, försvarsmakten, gränsbevakningsväsendet, länsstyrelserna, tullverket, vattenförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsväsendet samt havsforskningsinstitutet är inom ramen för sina verksamhetsområden skyldiga att taga del i övervakningen samt att giva sjöfartsstyrelsen behövlig handräckning i ärenden som avses i denna lag. Angående det tillvägagångssätt som skall tillämpas vid anhållan om och givande av handräckning kan statsrådet utfärda närmare bestämmelser.

32 §.

Utan hinder av denna lag skall till efterrättelse lända vad i enlighet med internationella avtal föreskrivits angående främmande stat tillhörigt fartygs eller krigsfartygs rättsliga ställning.

33 §.

I beslut som sjöfartsstyrelsen fattat med stöd av 4 och 6 §§ samt 19 § 1 mom. får ändring ej sökas.

34 §.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

6 kap.

Ikraftträdande.

35 §.

Angående denna lags ikraftträdande stadgas genom förordning.

Genom denna lag upphäves lagen den 22 september 1972 om bekämpande av oljeskador, förorsakade av fartyg (668/72) jämte däri senare före tagna ändringar.

Helsingfors den 16 mars 1979.

Republikens President
URHO KEKKONEN

Handels- och industriminister
Eero Rantala

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.