687/1978

Given i Helsingfors den 31 augusti 1978.

Lag om rätt att överlåta och upplåta statens jordegendom och inkomstgivande rättigheter.

I enlighet med riksdagens beslut stadgas:

1 §.
Lagens tillämpningsområde.

Statsrådet samt statens ämbetsverk och inrättningar har, om icke annat är stadgat, rätt att överlåta och på lega upplåta statens jordegendom samt att bevilja särskilda rättigheter till statens jordegendom i den ordning och under de förutsättningar som i denna lag stadgas.

Vad i denna lag stadgas om statens jordegendom gäller även staten tillhöriga fiskerättigheter, rättigheter att utnyttja vattenkraft och nyttjanderätter ävensom bruksrätter som avser tagande av material från marken och naturprodukter inom ett visst område samt övriga dylika för staten inkomstgivande, bestående bruksrätter till jord- och vattenområden ävensom statens byggnader på annans mark.

2 §.
Definitioner.

I denna lag avses med:

1) statens jordegendom fastigheter och områden som äges eller med ständig besittningsrätt innehas av staten samt andelar däri;

2) särskild rättighet bruks-, lösgörnings-, servituts- eller annan därmed jämförlig rätt;

3) överlåtelse köp, byte och gåva; och

4) upplåtelse på lega jordlega som avses i jordlegolagen (258/66) och hyra som avses i 2 § hyreslagen (82/61).

3 §.
Förutsättningar för överlåtelse.

Statens jordegendom får överlåtas, om egendomen icke, med beaktande även av den utveckling som kan emotses, är erforderlig för statens ändamål och om överlåtelsen bör anses ändamålsenlig med hänsyn till egendomens användning. Egendom, vars ekonomiska värde är stort eller vars betydelse med beaktande av naturskyddet eller skyddet av kulturhistoriskt märkliga byggnader eller f redningen av fasta fornlämningar är synnerligen stor, får icke överlåtas med stöd av denna lag. Statens jordegendom, som är belägen utomlands, får likväl överlåtas med stöd av denna lag även om egendomens värde är stort.

Då ändamålsenligheten i fråga om användningen av statens jordegendom bedömes, skall i synnerhet beaktas det användningsändamål för vilket egendomen anvisats i de planer som fastställts eller godkänts i enlighet med byggnadslagen (370/58) eller för vilket den eljest är avsedd att nyttjas enligt de beslut som angår uppgörande av plan.

Statens jordegendom får icke utan synnerligt skäl överlåtas för enskild byggnadsverksamhet att användas för semesterbostadssyften.

4 §.
Bytesrätt.

Med avvikelse från vad i 3 § 1 mom. är stadgat kan statens jordegendom bytas även om den erfordras för statens ändamål, såframt den jordegendom som erhålles i vederlag kan för statens ändamål användas på samma eller något annat sätt lika fördelaktigt som den egendom vilken skall överlåtas, eller såframt staten behöver jordegendom, som fås i byte, för att användas som allmänt rekreations- eller naturskyddsområde eller, då förvärvaren är kommun eller kommunalförbund, staten kan använda området för andra med dessa jämförliga ändamål.

5 §.
Kommuns företrädesrätt.

När statens jordegendom, som är ämnad att säljas, i plan som fastställts eller godkänts enligt byggnadslagen anvisats eller enligt beslut om upprättande av plan är avsedd att användas för bostads-, affärs- eller industriellt ändamål eller såsom rekreations- eller skyddsområde eller för kommunens andra allmänna behov, eller såframt egendomen eljest kan anses vara av värde använd för dylika ändamål, har den kommun på vars område egendomen finns företrädesrätt att förvärva densamma.

Kommunen har icke i 1 mom. avsedd företrädesrätt, då egendomen säljes till kommunalförbund eller då staten bör kunna, med beaktande av förhållandet mellan förvärvaren och staten, besluta till vem egendomen överlåtes. Företrädesrätt föreligger ej heller, om förvärvaren i enlighet med vad särskilt är stadgat har lösningsrätt till den egendom som skall överlåtas.

6 §.
Förfarandet vid utövande av företrädesrätt.

När kommun har i 5 § avsedd företrädesrätt, skall kommunen skriftligen tillfrågas huruvida den utövar sin företrädesrätt. I förfrågan skall uppges överlåtelsens föremål samt köpeskillingen och övriga överlåtelsevillkor på vilka staten ämnar sälja egendomen.

Önskar kommunen utöva sin företrädesrätt, skall den inom sextio dagar från mottagandet av förfrågan skriftligen till staten anmäla detta och att den godkänner i 1 mom. avsedda överlåtelsevillkor.

Kommunen kan på förhand på ett bindande sätt avstå från att utöva sin företrädesrätt vid försäljning av viss jordegendom. Om utövande av företrädesrätt och avstående från företrädesrätt besluter kommunstyrelsen.

7 §.
Köpeskilling och annat vederlag.

Statens jordegendom får icke överlåtas mot ett vederlag som är lägre än dess gängse värde.

Är kommunen eller kommunalförbund förvärvare, får egendomen med avvikelse från vad i 1 mom. är stadgat överlåtas mot ett skäligt vederlag, som är lägre än det gängse värdet. Vederlaget bestämmes med särskilt beaktande av kommunens ekonomiska ställning samt omfattningen och arten av statens jordinnehav med hänsyn till kommunens utvecklande. Egendom får såsom gåva överlåtas till kommunen, om det föreligger särskllda skäl därtill.

Av särskilt skäl får statens jordegendom mot ett vederlag som understiger det gängse överlåtas till annan än kommun eller kommunalförbund.

8 §.
Beslutsfattande myndighet vid överlåtelse.

Om överlåtelse av statens jordegendom med stöd av denna lag besluter statsrådet.

Är egendomens värde ringa, besluter om överlåtelsen det ministerium till vars förvaltningsområde den egendom hör som skall överlåtas. Statsrådet kan på ministeriets framställning överföra ministeriets beslutanderätt på statens ämbetsverk eller inrättning som lyder under detsamma.

9 §.
Förutsättningar för upplåtelse på lega.

Statens jordegendom får upplåtas på lega, om det icke är nödvändigt att staten använder egendomen och det med hänsyn till egendomens användning är ändamålsenligt att upplåta den på lega med beaktande av vad i 3 § 2 mom. är stadgat. Upplåtelsen får ej försvåra förverkligandet av det skydd eller den fredning som avses i 3 § 1 mom.

Statens jordegendom får upplåtas på lega för enskild byggnadsverksamhet att användas för semesterbostadssyften endast om området i plan, som fastställts enligt byggnadslagen, anvisats för sagda ändamål eller för området beviljats undantag från stadgandena och bestämmelserna om kravet på planläggning, i enlighet med vad därom är särskilt stadgat. Då fråga är om byggande som icke beröres av kravet på planläggning, om byggande som med beaktande av omständigheterna är ringa, om förlängning av legotiden eller om ny upplåtelse på lega av väsentligen samma område till den tidigare legotagaren eller ock då annat med dessa jämförligt särskilt skäl förutsätter upplåtelse på lega, får egendomen, sedan vederbörande kommun hörts i saken, upplåtas på lega.

10 §.
Legoavgift.

Statens jordegendom får icke upplåtas mot en legoavgift som är lägre än den gängse.

Är kommun eller kommunalförbund legotagare eller upplåtes egendomen på lega för ett allmännyttigt ändamål eller bör det anses överensstämma med statens fördel samt även eljest av särskilda skäl, får legoavgiften vara lägre än den gängse eller ock kan från dess uppbärande avstås.

11 §.
Beslutsfattande myndighet vid upplåtelse på lega.

Om upplåtelse på lega av statens jordegendom besluter det ämbetsverk eller den inrättning som i sin besittning har den jordegendom som skall upplåtas.

Är legotiden längre än fem år, fattas beslutet av vederbörande ministerium. Statsrådet kan på framställning av vederbörande ministerium överföra ministeriets beslutanderätt på statens ämbetsverk eller inrättning som lyder under detsamma.

Är värdet av den jordegendom som skall upplåtas på lega stort eller har upplåtelsen på lega principiellt stor betydelse, besluter statsrådet om upplåtelsen.

12 §.
Förhållandet till jordlego- och hyreslagen.

Utöver vad i denna lag är stadgat om upplåtelse på lega skall i fråga om jordlega som grundar sig på denna lag tillämpas jordlegolagens stadganden och i fråga om sådan hyra hyreslagens stadganden.

13 §.
Särskilda rättigheter.

Särskilda rättigheter som hänför sig till statens jordegendom får beviljas, om det icke medför olägenhet för egendomens användning för statens ändamål och ej försvårar skydd och fredning som avses i 3 § 1 mom. eller uppgörande eller genomförande av planer som avses i 3 § 2 mom.

Om beviljande av särskilda rättigheter besluter det ämbetsverk eller den inrättning som i sin besittning har egendomen. Avser rättigheten tagande av sten, grus, sand eller andra därmed jämförliga material från marken för annat ändamål än till husbehov, fattas beslutet av vederbörande ministerium.

Avtal om beviljande av särskild rättighet skall ingås skriftligen.

Rätt till vederlagsfri användning av statens jordegendom får beviljas endast om rättigheten är ringa eller till dess beviljande eljest föreligger synnerliga skäl.

14 §.
Förteckningar.

Vederbörande ämbetsverk eller inrättning, som har statens jordegendom i sin besittning, skall föra förteckning över överlåtelser, upplåtelser på lega och beviljade särskilda rättigheter som hänför sig till statens jordegendom.

I förteckningen skall antecknas vilken egendom avtalet gäller, dagen för avtalets ingående, arten av den överlåtna rättigheten, det uppburna vederlaget och med vem avtalet ingåtts.

15 §.
Utfärdande av förordning.

Närmare stadganden om när värdet av den jordegendom som skall överlåtas eller upplåtas på lega bör anses stort eller värdet av den egendom som skall överlåtas bör anses ringa, om utredningen av egendomens betydelse med hänsyn till det skydd eller den fredning som avses i 3 § 1 mom. ävensom vid behov om annan verkställighet av denna lag utfärdas genom förordning.

16 §.
Ikraftträdelse- och övergångsstadgande.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1978. Genom densamma upphäves lagen den 27 februari 1922 om rätt för statsrådet att föryttra särskild statens egendom och inkomstgivande rättigheter (175/22).

Denna lag gäller icke legoavtal eller avtal om överlåtelse av särskilda rättigheter som ingåtts före denna lags ikraftträdande. Om icke annat följer av stadgandena i jordlegolagen och hyreslagen, skall legoavgift eller hyra som grundar sig på sagda avtal likväl justeras eller annat vederlag bestämmes så, att motsvarighet uppnås med stadgandena i denna lag och vad skäligheten kräver, så snart detta enligt avtalets villkor kan ske.

Helsingfors den 31 augusti 1978.

Republikens President
Urho Kekkonen

Justitieminister
Paavo Nikula

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.