466/1976

Given i Helsingfors den 3 juni 1976.

Lag om ändring av strafflagen.

I enlighet med riksdagens beslut

upphäves i strafflagen 7 kap. 5 § 2 mom., sådant det lyder i lag av den 19 juli 1974 (613/74), samt

ändras 2 kap. 2 § 1 mom., sådant det lyder i nämnda lag av den 19 juli 1974, samt 6 kap. som följer:

2 kap.

Om straffen.

2 §.

Fängelse ådömes antingen på livstid eller på viss tid, minst fjorton dagar och högst tolv år, eller, vid sammanläggning av straff enligt 7 kap., femton år.

6 kap.

Om straffmätning.

1 §.

Vid straffmätning skall samtliga på saken inverkande straff skärpande och s träff lindrande grunder samt enhetligheten i straffpraxis beaktas. Straffet skall utmätas så, att det står i rättvist förhållande till brottets skadlighet och farlighet samt till den skuld gärningsmannen ådagalagt i brottet.

Grunder för skärpning och lindring av straff är, jämte de övriga omständigheter som enligt lag inverkar på straffmätningen, de i detta kapitels 2 och 3 §§ nämnda grunderna.

2 §.

Straffskärpningsgrunder är:

1) planmässighet i den brottsliga verksamheten;

2) att brottet begåtts av medlem i en för allvarliga brott organiserad grupp;

3) att brottet begåtts mot belöning; samt

4) gärningsmannens tidigare brottslighet, såframt förhållandet mellan denna och det nya brottet med anledning av att brotten är likartade eller eljest hos gärningsmannen utvisar uppenbar likgiltighet för förbud och påbud i lag.

3 §.

Strafflindringsgrunder är:

1) betydande påtryckning, hot eller annan liknande omständighet som medverkat till brottets begående;

2) stark mänsklig medkänsla, som lett till brottet, eller exceptionell och oförutsedd frestelse eller annan motsvarande omständighet, som varit ägnad att minska gärningsmannens förmåga att följa lag; samt

3) gärningsmannens strävan att av egen drift avstyra eller avlägsna verkningarna av sitt brott eller främja utredningen av detta.

4 §.

Har gärningsmannen av brottet förorsakats eller åsamkas honom av domen annan följd, vilken tillsammans med det straff som utmätts med tillämpning av de i detta kapitel nämnda grunderna skulle leda till ett med hänsyn till brottets art obilligt resultat, skall denna omständighet i skälig mån beaktas vid straffmätningen.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. Genom densamma upphäves lagen den 8 juni 1945 om tillämpning av 6 kap. strafflagen i vissa fall (517/45) samt 20 § lagen den 9 juli 1953 om internering av farliga återfallsförbrytare (317/53).

Helt eller delvis oavtjänat fängelsestraff på viss tid, vilket är strängare än tolv eller, vid sammanläggning av straff, femton år, förkortas då lagen träder i kraft till nämnda straffmaximum. Detta gäller dock icke straff, som den dömde icke helt avtjänat till följd av att han före denna lags ikraftträdande försatts i villkorlig frihet. Åtgärder som föranledes av förkortning av straff kan vidtagas redan innan lagen träder i kraft.

Helsingfors den 3 juni 1976.

Republikens President
Urho Kekkonen

Justitieminister
Kristian Gestrin

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.