21/1972

Given i Helsingfors den 14 januari 1972.

Lag om ändring av rättegångsbalken.

I enlighet med Riksdagens beslut upphäves 41 § 4 mom. i 17 kap. rättegångsbalken, sådant det lyder i lagen den 29 juli 1948 (571/48), ändras i samma balk 11 kap. 4 § 1 mom., 22 § och 23 § 2 mom., sådana de lyder i lagen den 12 augusti 1960 (362/60), 12 kap., 15 kap. 1 §, sådan den lyder i förordningen den 7 september 1901, samt 4 § 1 och 3 mom., sådana de lyder i lagen den 11 april 1958 (150/58), 16 kap. 5, 6 och 7 §§, sådana de lyder i nämnda lag av den 12 augusti 1960, samt 17 kap. 9 § och 61 § 1 mom., sådana de lyder i nämnda lag av den 29 juli 1948, och fogas till sagda balks 10 kap. i stället för den genom lagen den 13 juni 1929 (240/29) upphävda 8 § en ny 8 § och till 14 kap. 2 §, sådan den lyder i nämnda lag av den 12 augusti 1960, ett nytt 4 mom., samt till sagda kapitel nya 8, 9, 10 och 11 §§, till 16 kap. nya 8 och 9 §§ samt till 25 kap. i stället för den genom förordningen av den 27 april 1868 upphävda 4 § en ny 4 §, som följer:

10 kap.

Om laga domstol.

8 §.

Talan, som uteslutande gäller privaträttsligt anspråk med anledning av brott, prövas av den domstol, som är eller varit behörig att ådöma straff för ifrågavarande brott eller, om behörig domstol är allmän underrätt, även av i 1 § 1 mom. nämnd domstol.

Domstol, där talan om privaträttsligt anspråk med anledning av brott är anhängig, äger befogenhet att överföra käromålet till domstol i samma instans, där yrkande på straff eller förverkningspåföljd med anledning av samma brott är anhängigt, för att handläggas i samband med brottmålet, då detta i anseende till den utredning, som skall företes, samt kostnaderna och övriga omständigheter prövas lämpligt. I beslut, varigenom käromål överförts eller yrkande om överföring förkastats, må ändring icke sökas.

11 kap.

Om stämning och dess delgivning.

4 §.

I stämning, vilken skall påtecknas eller vidfogas stämningsansökan, skall kallelse utfärdas till svaranden att inställa sig inför rätta för att svara på käromålet, samt meddelas, vilken kalenderdag och var målet handlägges. Däri skall även angivas, huruvida parten skall inställa sig personligen, och nämnas, att målet kan avgöras i partens utevaro, om ej hinder föreligger.


22 §.

Vill någon på grund av brott framställa yrkande mot person, som icke är häktad för ifrågavarande brott, skall han stämmas att svara. I stämningen skall angivas, huruvida svaranden skall inställa sig personligen, och nämnas, att svarande, som utan att uppgiva laga förfall underlåter att inställa sig på utsatt tid, dömes till straff för förfallolös utevaro eller hämtas. Stämning är dock icke erforderlig, då mot person, som personligen är tillstädes inför rätta, framställes på brott grundat yrkande.

Stämning i brottmål skall delgivas svaranden personligen. Stämningen får jämväl verkställas muntligen. Gäller målet brott, för vilket ej är stadgat annat eller strängare straff än böter eller fängelse i högst sex månader, må stämningen även delgivas ombud, som av svaranden bemyndigats att mottaga stämning. Svaranden är pliktig att hörsamma stämningen, om den delgivits honom i så god tid, att han på utsatt tid kan inställa sig inför rätta.

Tjänsteman som olovligen eller utan att anmäla förfall uteblivit från tjänsteutövning och som härför icke kunnat stämmas att svara eller hämtas till rätten, får stämmas genom kungörelse i officiella tidningen, såsom i 13 § är stadgat. Kommer han ej tillstädes, må ärendet oaktat hans utevaro avgöras. Denna påföljd skall nämnas i stämningen.

23 §.

I stämningen skola i 3 § 1 mom. nämnda omständigheter uppgivas och svaranden kallas till domstolen för att svara på käromålet. Dessutom skall iakttagas vad i 4 § och 22 § 1 och 2 mom. är stadgat samt beaktas vad domaren bestämt om dagen för målets handläggning.


12 kap.

Om parterna.

Om förande av parts talan.
1 §.

Talan för omyndig, som är part i tvistemål eller målsägande i brottmål, föres av hans förmyndare eller av annan lagligen förordnad företrädare för honom. Äger omyndig rätt att råda över det, som är föremål för tvist, eller gäller tvisten rättshandling, som han är behörig att företaga, äger den omyndige själv likväl rätt att själv ensam föra sin talan i målet.

I mål angående omyndigs person äger den omyndige, om hans omyndighet icke beror på sinnessjukdom, försvagat sinnestillstånd eller annan därmed jämförbar orsak, rätt att själv ensam föra sin talan, såframt han fyllt 20 år. Har han fyllt 15 men icke 20 år, äger han i sådant mål rätt att föra talan jämte förmyndaren.

2 §.

I egenskap av svarande i brottmål för omyndig själv sin talan, om han är tillräknelig. Förmyndaren äger likväl därutöver rätt att självständigt föra talan för den omyndiges räkning, om denne icke fyllt 20 år. Är svaranden icke tillräknelig, föres talan av hans förmyndare eller av annan lagligen förordnad företrädare för honom.

3 §.

Då omyndig själv äger rätt att ensam föra sin talan i rättegång, må domstolen likväl höra även förmyndaren i målet, om detta med tanke på den omyndiges fördel befinnes påkallat.

4 §.

Utlänning, som enligt sitt hemlands lag icke är behörig att föra talan i rättegång, får likväl själv föra sin talan vid finsk domstol, om han enligt finsk lag är därtill behörig

5 §.

Part eller den som anmäler sig såsom parts förmyndare eller laga företrädare är skyldig att förete utredning om sin rätt att föra parts eller förmyndares talan i målet, om domstolen finner det påkallat.

Parts närvaro.
6 §.

Part eller laga företrädare för part är skyldig att inställa sig personligen inför rätta, om så förordnats i stämningen eller av domstolen under rättegången.

7 §.

I tvistemål må part eller företrädare för honom och i brottmål målsägande eller företrädare för honom förståndigas att inställa sig personligen inför rätta, om detta befinnes påkallat för sakens utredning.

Har part flera företrädare, äger domstolen befogenhet att förordna, vem eller vilka av dem som skall inställa sig personligen. Domstolen må även förordna, att omyndig, som icke äger rätt att själv föra sin talan, skall inställa sig personligen för att höras i målet.

8 §.

I brottmål må svarande ej dömas till frihetsstraff, om han icke under målets handläggning personligen hörts. Häktad svarande skall vara personligen närvarande inför rätta, då målet angående det brott för vilket han är häktad handlägges. I annat fall må svarande förordnas att personligen inställa sig inför rätta, om sakens utredning det kräver.

Parts utevaro i tvistemål.
9 §.

Uteblir vardera parten från den första handläggningen av mål, avskrives målet.

10 §.

Uteblir käranden från den första handläggningen av mål, i vilket förlikning ej är tillåten, avskrives målet. På samma sätt fortares i mål, i vilket förlikning är tillåten, då svaranden icke yrkar dom.

Yrkar svaranden vid kärandens utevaro dom i mål, i vilket förlikning är tillåten, avgöres målet genom tredskodom, om ej hinder föreligger eller målet uppskjutes. Käromålet skall härvid förkastas till den del det icke medgives av svaranden.

11 §.

Har mål avskrivits i enlighet med vad ovan sagts, men käranden haft laga förfall, vilket han icke i tid kunnat anmäla, äger käranden rätt att få målet behandlat på grund av samma stämning genom att göra anmälan därom till domstolens kansli inom 30 dagar från det målet avskrevs. Om den utsatta handläggningsdagen skall han därefter i den ordning som gäller för delgivning av skriftlig stämning underrätta svaranden i så god tid, att denne kan inställa sig inför rätta på utsatt dag. Visar käranden ej laga förfall, upptages målet icke till prövning.

12 §.

Är käranden tillstädes vid första handläggningen av mål, i vilket förlikning ej är tillåten, och uteblir lagligen instämd svarande, uppskjutes målet. Är svaranden stämd genom stämning, som offentliggjorts i officiella tidningen, må målet likväl avgöras, och sådan svarande äger icke rätt att söka återvinning.

Är förlikning tillåten i målet, upptages detta till prövning, om käranden så yrkar, och avgöres genom tredskodom, om ej hinder föreligger eller målet uppskjutes. Käromålet skall härvid godkännas till den del det icke befinnes uppenbart ogrundat.

13 §.

Den på vars yrkande tredskodom givits skall giva domen motparten till känna i den ordning som gäller för delgivning av skriftlig stämning. Motparten må därefter söka återvinning vid den domstol som avgjort målet. Återvinningstalan skall anhängiggöras genom delgivning av stämning åt den, till vars förmån tredskodomen givits, inom 60 dagar från det den som söker återvinning fick del av domen.

I tredskodom skall angivas, inom vilken tid och vid vilken domstol återvinningstalan må väckas.

Försummar den som söker återvinning vad i 1 mom. är stadgat, eller uteblir han utan laga förfall från handläggningen av målet, äger han icke längre rätt till återvinning.

14 §.

Uteblir part från fortsatt handläggning av mål, iakttages domstolens i beslutet om uppskov i enlighet med stadgandena i 16 kap. givna förordnanden.

Har part eller laga företrädare för honom i tvistemål, i vilket förlikning ej är tillåten, förständigats att inställa sig personligen till fortsatt handläggning av målet, men uteblir han utan laga förfall, har domstolen befogenhet att, om skäl därtill föreligger, förordna, att han skall hämtas redan till samma rättegångstillfälle.

Parts utevaro i brottmål.
15 §.

Uteblir allmänna åklagaren från den första handläggningen av brottmål, då åklagaren på tjänstens vägnar skall närvara eller hans närvaro eljest är påkallad, och kan icke ersättare för honom utan olägenhet för domstolens verksamhet fås till samma rättegångstillfälle, uppskjutes målet.

16 §.

Uteblir målsäganden från den första handläggningen av brottmål, som han anhängiggjort, avskrives målet.

17 §.

Uteblir den som instämts såsom svarande från den första handläggningen av brottmål, skall han dömas till böter för utevaro, om ej målet avskrives.

Svaranden må förordnas att hämtas redan till samma rättegångstillfälle. Kan han hämtas, dömes han ej till böter för utevaro. Kan han icke hämtas, uppskjutes målet.

18 §.

Uteblir målsägande eller svarande från fortsatt handläggning av brottmål, iakttages domstolens i beslutet om uppskov givna förordnanden. Uteblir allmänna åklagaren, skall vad i 15 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Uteblir målsägande eller laga företrädare för honom, som förständigats att infinna sig personligen till målets fortsatta handläggning, eller svarande, som förständigats att inställa sig vid vite, utan laga förfall, må domstolen förordna att han skall hämtas redan till samma rättegångstillfälle.

Kompletterande stadganden.
19 §.

Laga förfall har den som till följd av sjukdom eller avbrott i den allmänna samfärdseln är förhindrad att närvara inför rätta eller att fullgöra annat på honom ankommande åliggande i rättegång. Anmäles annat förhinder eller är sådant eljest veterligt, ankommer det på domstolen att pröva, huruvida hindret kan godkännas såsom laga förfall.

Har parts rättegångsombud laga förfall och annat ombud icke i tid kunnat erhållas i hans ställe, anses partens utevaro bero på laga förfall.

20 §.

Part som, oaktat han förständigats att inställa sig personligen inför rätta, låter företräda sig genom ombud, ehuru han icke har laga förfall, anses ha uteblivit.

21 §.

Har det uppgivits eller är det veterligt, att parts utevaro förorsakats av laga förfall, eller föreligger skäl att antaga, att han har sådant hinder, uppskjutes målet och parten dömes icke för utevaro till i lag stadgad eller honom därför förelagd påföljd, såframt det icke före avgörandet av huvudsaken framgår, att utevaron dock icke berott på laga förfall.

22 §.

Kan part eller laga företrädare för honom, som oaktat förelagt vite underlåtit att inställa sig personligen inför rätta, hämtas till samma rättegångstillfälle, dömes han icke till vite för utevaro. Vite ådömes ej heller, om frågan om parts eller hans laga företrädares personliga hörande förfaller.

23 §.

Kostnaderna för hämtning till domstol betalas av statens medel. Då rätten avgör målet skall den ålägga den hämtade att till staten ersätta nämnda kostnader. Anses ersättningsskyldigheten oskälig, må ersättningen nedsättas eller ock förordnas, att kostnaderna stannar staten till last. Angående bestämmande, erläggande och redovisning av kostnader och ersättning samt om sökande av ändring i beslut rörande dem gäller, vad om ersättning åt vittnen av statens medel är stadgat.

24 §.

Part som förordnats att hämtas till fortsatt handläggning av mål får tagas i förvar i så god tid som oundgängligen kräves.

25 §.

Besvär över beslut, varigenom part för utevaro dömts till böter eller vite innan avgörande givits i huvudsaken, skola anföras särskilt. Ådömes böter eller vite i samband med avgörandet av huvudsaken eller dömes part icke till böter eller vite, får den som är missnöjd därmed söka ändring i beslutet inom den tid och i den ordning som gäller för sökande av ändring i avgörandet av huvudsaken.

26 §.

Avskrives mål på grund av parts utevaro, må den uteblivna parten på yrkande av tillstädeskommen motpart åläggas att ersätta dennas rättegångskostnader.

27 §.

Ingår annorstädes i lag särskilt stadgande om parts utevaro, skall det iakttagas.

14 kap.

Om handläggning av mål inför rätta.

2 §.

Har svaranden i tvistemål uteblivit från domstolen och önskar käranden avgörande i målet, avgöres genom domen endast i stämningen framlagda yrkanden samt de i 1 mom. avsedda yrkanden, som käranden framställt under rättegången i svarandens närvaro. Såsom ändring av käromålet anses härvid även framläggande av ovan i 3 mom. nämnda omständigheter i svarandens utevaro.

8 §.

Privaträttsligt anspråk med anledning av brott får framställas i samband med att straff eller förverkningspåföljd yrkas för brottet. Göres sådant privaträttsligt anspråk gällande genom särskild talan, iakttages vad om rättegång i tvistemål är stadgat.

9 §.

Domstolen må, om skäl därtill föreligger, avskilja i brottmål framställt privaträttsligt anspråk till ett särskilt mål, som i fortsättningen handlägges i den ordning som är stadgad för handläggningen av tvistemål, eller ock förena privaträttsligt anspråk med anledning av brott och yrkande på straff eller förverkningspåföljd med anledning av samma brott, vilka samtidigt äro anhängiga där, till ett enda mål, som i fortsättningen handlägges i den ordning som är stadgad för handläggningen av brottmål. I beslut om åtskiljande eller förening av mål må ändring icke sökas.

10 §.

Äro talan angående privaträttsligt anspråk med anledning av brott och åtal för samma brott anhängiga var för sig, må talan icke avgöras, innan den domstol, där åtalet anhängiggjorts, givit sitt utslag med anledning av åtalet.

11 §.

Framgår vid prövningen av brottmål, att i åtalet avsedd handling icke är brott, eller ådömes av annan orsak ej straff för handlingen, må i målet framställt privaträttsligt anspråk likväl där prövas eller handläggningen av anspråket fortsättas i den ordning som är stadgad för handläggningen av tvistemål.

15 kap.

Om rättegångsombud.

1 §.

Part, som icke förständigats att inställa sig personligen inför rätta, får i rättegången anlita rättegångsombud.

Åklagarens talan får icke föras genom ombud.

Part, som inställt sig personligen inför rätta, får åtföljas av rättegångsbiträde. Frågor må likväl ställas för besvarande av honom själv, om domstolen anser det erforderligt.

4 §.

Rättegångsombud skall, om ej huvudmannen inför rätta muntligen bemyndigat honom att uppträda såsom hans ombud, förete av huvudmannen egenhändigt undertecknad fullmakt.


Kan den som anmält sig som rättegångsombud och icke är i enlighet med 1 mom. därtill muntligen bemyndigad, icke omedelbart förete ovan avsett skriftligt bemyndigande eller finner domstolen med anledning av parts invändning eller av annan orsak nödigt att vinna bekräftelse på, att utredningen om bemyndigandet är riktig, skall den som anmält sig såsom ombud, såframt ej fråga är om missnöjes- eller vadeanmälan, beredas tillfälle att förete utredning. Domstolen må likväl, då skäl därtill föreligger, fortsätta målets handläggning utan att dock slutligt avgöra det. Styrkes bemyndigandet senare, anses ombudet ha handlat med stöd därav från det han anmälde sig såsom ombud.

16 kap.

Om processinvändningar och om uppskov.

5 §.

I tvistemål skola parterna förståndigas att infinna sig till målets fortsatta handläggning, käranden vid äventyr att målet vid hans utevaro kan avskrivas eller på svarandens yrkande avgöras, och svaranden vid äventyr att målet oaktat hans utevaro kan avgöras. Skall part eller laga företrädare för honom inställa sig personligen, förelägges honom vite.

6 §.

I brottmål, vari åtal utföres av allmänna åklagaren, skall målsäganden förståndigas att infinna sig till målets fortsatta handläggning, om han anser sin fördel det kräva. I annat brottmål skall målsäganden förståndigas att infinna sig till den fortsatta handläggningen, om han vill fullfölja sin talan.

Förständigar domstolen målsäganden eller laga företrädare för honom att infinna sig personligen till målets fortsatta handläggning, förelägges honom vite.

7 §.

Har part i tvistemål, i vilket förlikning ej är tillåten, eller målsägande i brottmål eller laga företrädare för dem vid vite förständigats att infinna sig personligen till målets fortsatta handläggning, men uteblir han utan laga förfall, äger domstolen befogenhet, då skäl därtill föreligger, att förordna om hämtning av honom till senare rättegångstillfälle.

8 §.

I brottmål skall svaranden, såframt han ej är häktad eller förordnande om hans häktande icke utfärdas, vid vite åläggas att infinna sig till målets fortsatta handläggning. Om svaranden skall inställa sig personligen, skall detta nämnas i beslutet. Åtalas svaranden för brott, för vilket icke annat straff än böter är stadgat, eller har han under målets handläggning hörts personligen, skall han, om hans personliga närvaro icke är nödvändig, förståndigas att infinna sig till målets fortsatta handläggning vid äventyr att målet oaktat hans utevaro kan avgöras. Utan laga förfall utebliven svarande, som icke förklaras häktad, förordnas att hämtas till målets fortsatta handläggning, om han skall inställa sig personligen.

9 §.

Förståndigas sådan part eller laga företrädare för honom, som icke är närvarande eller företrädd vid domstolen, vid vite att infinna sig till målets fortsatta handläggning, skall han därom underrättas i den ordning som är stadgad för delgivning av skriftlig stämning.

17 kap.

Om bevisning.

Bevisning i allmänhet.
9 §.

Förfallolös utevaro av part i tvistemål utgör icke hinder för framställande av bevis. I brottmål är framställande av bevis, oaktat förfallolös utevaro av svaranden, tillåtet endast, om domstolen prövar det lämpligt.

Har målet uppskjutits till annat sammanträde, skall under parts utevaro framställt bevis delgivas denne vid detta sammanträde, för så vitt han därvid är närvarande. Då domstolen finner det påkallat, skall vittne eller sakkunnig i parts närvaro ånyo höras.

Närvarande part skall beredas tillfälle att yttra sig om varje vid domstolen anfört bevis.

Förhör med part under sannings försäkran.
61 §.

I tvistemål må för vinnande av bevis förhör under sanningsförsäkran anställas med endera parten eller med båda.


25 kap.

Om ändringssökande medelst vad och besvär.

4 §.

Den mot vilken tredskodom givits, äger icke rätt att vädja mot domen. Angående hans rätt till återvinning är stadgat i 12 kap. 13 §.

Har tillstädeskommen part vädjat mot tredskodom och söker motparten återvinning, skall målet återförvisas till underrätten för att handläggas tillsammans med återvinningsmålet. Underrätten skall i dylikt fall utan dröjsmål meddela hovrätten, att talan om återvinning upptagits till handläggning. Har målet redan avgjorts i hovrätten och dragits under högsta domstolens prövning, skall hovrätten sända meddelandet vidare till högsta domstolen. Har hovrättens dom vunnit laga kraft eller målet avgjorts i högsta domstolen, skall den vid målets handläggning tillkomna akten sändas till underrätten


Denna lag träder i kraft den 1 april 1972.

Helsingfors den 14 januari 1972.

Republikens President
Urho Kekkonen

Justitieminister
K. J. Lång

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.