500/1971

Given i Helsingfors den 18 juni 1971.

Lag angående ändring av lagen om pension för arbetstagare.

I enlighet med Riksdagens beslut ändras 1 § 1 mom., 4 § 1 mom., 6 § 3 mom., 7 § 2 mom., 7 a § 1 mom., 8 § 2 och 6 mom., 8 a § 2 mom. och 12 § 1 mom. 2 punkten lagen den 8 juli 1961 om pension för arbetstagare (395/61), av dessa lagrum 1 § 1 mom. sådant det lyder i lagen den 30 december 1965 (707/65) och dessutom delvis ändrat i lagen den 20 maj 1966 (299/66), 4 § 1 mom., 7 § 2 mom., 7 a § 1 mom. och 12 § 1 mom. 2 punkten sådana de lyder i lagen den 16 december 1966 (639/66), 6 § 3 mom. sådant det lyder i lagen den 20 december 1968 (690/68), 8 § 2 mom. sådant det lyder i förenämnda lag av den 20 maj 1966 samt 6 mom. sådant det lyder i lagen den 31 december 1968 (792/68), 8 a § 2 mom. sådant det lyder i lagen den 4 juli 1969 (469/69), samt fogas till lagen nya 4 c och 7 c §§ och till lagens 19 §, sådan den lyder i förenämnda lag av den 30 december 1965, ett nytt 2 mom., som följer:

1 §.

Arbetsgivare är skyldig att anordna och bekosta pensionsskydd, som uppfyller i denna lag föreskrivna minimivillkor, för envar av sina arbetstagare, vars arbetsförhållande fortgått utan avbrott minst en månad. Lagen gäller dock icke arbetsförhållande:

1) som begynt, sedan arbetstagaren fyllt 65 år;

2) i vilket arbetsförtjänsten kan uppskattas utgöra i medeltal mindre än 180 mark månaden, dock så, att arbetsförhållande, i vilket den regelbundna arbetstiden utgör minst 20 timmar i veckan, oberoende av arbetsförtjänstens belopp, faller under denna lag;

3) på grund av vilket arbetstagaren med stöd av annan lag eller förordning äger rätt till pension; eller

4) på grund av vilket arbetstagaren äger rätt till pension enligt sådan pensionsstadga, som gäller arbetstagare, anställd av kommun, av kommunalförbund eller av församling eller religionssamfund, och enligt vilken stadga åt arbetstagare utgående pension till fullt belopp åtminstone motsvarar pension i enlighet med pensionsskyddet enligt i denna lag stadgade grunder.


4 §.

Arbetstagare äger rätt till ålders-, invalid- och arbetslöshetspension samt hans anhöriga rätt till familjepension enligt denna lag. Grundar sig rätten att erhålla pension på två eller flere arbetsförhållanden, sammanräknas de på ettvart arbetsförhållande grundade pensionerna på sätt nedan stadgas.


4 c §.

Rätt att erhålla arbetslöshetspension tillkommer arbetstagare, som fyllt 60 år och som medels av arbetskraftsmyndighet utfärdat intyg visar, att han under de 52 senast förflutna veckorna uppburit i lagen om riksomfattande arbetslöshetskassor (125/34, 328/60) avsett dagunderstöd eller i lagen om arbetslöshetsersättning (645/67) avsedd arbetslöshetsersättning för sammanlagt minst 200 dagar och att åt honom icke kan anvisas sådant arbete, vilket han icke kan vägra att mottaga utan att gå sin rätt till arbetslöshetsersättning förlustig. Angående arbetslöshetspension gäller med nedan nämnda undantag i övrigt i tillämpliga delar vad om invalidpension är stadgat.

Pensionen utgår räknat från ingången av den kalendermånad, som först begynner sedan två månader förflutit från det i 1 mom. avsett intyg utfärdats. Pension utgives dock icke utan grundad anledning retroaktivt för längre tid än sex månader, räknat från den månad, som följer närmast efter den, under vilken pensionen söktes.

Arbetslöshetspensionen är lika stor som den enligt denna lag utgående invalidpension, vilken arbetstagaren vore berättigad att erhålla, om han vid tidpunkten för arbetslöshetens början hade blivit arbetsoförmögen. Vid pensionens bestämmande anses arbetstagaren ha blivit arbetslös den dag, för vilken till honom första gången under i 1 mom. avsedd tid utgivits dagunderstöd eller arbetslöshetsersättning.

Arbetslöshetspension beviljas att utgå tillsvidare. Pensionen upphör utan särskilt beslut sedan sex månader eller en i förordning stadgad längre tid förflutit från det arbetskraftsmyndighets intyg utfärdats, därest ej till pensionsanstalten därförinnan befordrats av arbetskraftsmyndighet utfärdat nytt intyg över, att åt pensionstagaren icke kan anvisas i 1 mom. avsett arbete. Fortsätter arbetslöshet eller börjar arbetslöshet ånyo, sedan pensionen upphört, begynner pension utgå enligt samma grunder som den tidigare pensionen, såvida från pensionens upphörande icke förflutit längre tid än två år. Härvid jämställes vid tillämpning av 1 mom. den tid, för vilken pension utgår, med ersättningsdagar. Om av intyget framgår, att till sökanden ej under mellantiden utgivits arbetslöshetsunderstöd eller -ersättning, utgår pensionen räknat från ingången av månaden närmast efter den, under vilken intyget utfärdades.

Blir arbetstagare, medan han uppbär arbetslöshetspension, på sätt i 4 § 3 mom. förutsattes långvarigt arbetsoförmögen, ändras pensionen på ansökan till invalidpension av samma storlek.

6 §.

Har invaliditet inträtt innan 360 sådana dagar, för vilka arbetstagaren icke erhållit i lagen om riksomfattande arbetslöshetskassor avsett dagunderstöd, förflutit från arbetsförhållandets upphörande, räknas vid fastställandet av invalidpension, som beviljas på grund av detta arbetsförhållande, såsom till pension berättigande tid även tiden mellan invaliditetens början och uppnåendet av pensionsåldern. Har arbetsförhållande icke fortgått minst fyra månader, räknas på grund av detsamma såsom till pension berättigande tid den tid som återstår till pensionsålderns uppnående endast försåvitt arbetstagaren icke på grund av arbets- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet, som begynt före detta arbetsförhållande, äger rätt till i lag stadgat eller på offentlig pensionsstadga grundat pensionsskydd sålunda, att vid fastställandet av hans i enlighet därmed utgående invalidpension sagda tid eller motsvarande arbetsförtjänst redan beaktas.


7 §.

Utredes det på grund av uppgift av arbetstagare eller förmånstagare, att den pensionsgrundande lönen i arbetstagarens eller förmånslåtarens -senaste arbetsförhållande, som faller under denna lag, av undantagsskäl varit lägre än hans i enlighet med 9 § justerade lön i samma arbetsförhållande, innan sådant skäl yppade sig, under så lång tid, att den större lönen kunde anses såsom stabiliserad, och inverkar denna omständighet väsentligt på pensionsskyddet, anses såsom pensionsgrundande lön medelbeloppet av den arbetsförtjänst han hade åtnjutit, om nämnda skäl icke hade förelegat. Detsamma gäller även övriga under denna lag fallande arbetsförhållanden, såframt de upphört under en tid om 360 sådana dagar närmast före pensionsfallet, för vilka arbetstagaren eller förmånslåtaren icke uppburit i lagen om riksomfattande arbetslöshetskassor avsett dagunderstöd. Utredes det, att den pensionsgrundande lönen av undantagsskäl är på motsvarande sätt högre än förenämnda stabiliserade arbetsförtjänst, må den pensionsgrundande lönen på samma sätt sänkas.


7 a §.

Om förmånstagarna äro minst tre, är familjepensionen lika stor som den ålders- eller invalidpension enligt i denna lag stadgade minimivillkor, som förmånslåtaren vid sin död erhöll eller, därest han då icke åtnjöt pension, som han hade haft rätt att erhålla, om han vid tidpunkten för sin död blivit arbetsoförmögen. Vid uträkning av pensionens belopp traktas likväl icke förhöjning av förmånslåtarens pension i enlighet med 5 § 2 mom. eller 7 c §, ej heller eventuellt avdrag från förmånslåtarens pension i enlighet med 8 §. Äro förmånstagarna två, utbetalas tre fjärdedelar, och finnes endast en förmånstagare, hälften av förenämnda familjepension.


7 c §.

Har ålders- eller invalidpensionstagare eller dennes make sådant i 4 § 5 mom. avsett barn under 18 år, vilket vore berättigat till familjepension efter pensionstagaren, lägges till pensionen ett barntillägg.

Barntillägget utgör för ett barn 20 procent och för två eller flere barn 40 procent av pensionens belopp.

Förändras antalet till barntillägg berättigande barn, verkställes därav föranledd justering av pensionen från ingången av den utbetalningsperiod, som följer närmast efter förändringen.

8 §.

Samordningsgränsen uträknas genom att av samordningsgrunden, som med i 3 mom. stadgade undantag utgöres av den högsta grundpensionsgrundande lönen, tages 60 procent och härifrån avdrages ett belopp, vilket är lika stort som det sammanräknade beloppet av folkpensionens grunddel och den fulla understödsdelen till ensamstående barnlös person i den i 27 § folkpensionslagen avsedda tredje kommungruppen. Ingår i pensionen i 7 c § avsett barntillägg, uträknas Samordningsgränsen genom att av samordningsgrunden tages 66 procent och härifrån avdrages folkpensionens grunddel. Vid uträknande av samordningsgränsen beaktas dock såsom folkpensionen motsvarande avdrag högst 30 procent av samordningsgrunden.


Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar vid behov närmare anvisningar om vad som skall anses utgöra enligt denna lag utgående grundpension och mot denna svarande familjepension.

8 a §.

Beviljas ålders- eller invalidpensionstagare i 8 § 1 mom. avsedd pension, livränta eller fortsatt ersättning, förrättas i 8 § 1 mom. avsedd samordning ånyo. Detsamma gäller i 8 § 5 mom. avsedd samordning, om person som åtnjuter familjepension beviljas i första meningen av nämnda moment åsyftad pension eller fortsatt ersättning. Likaså verkställes i 8 § 1 mom. avsedd samordning ånyo, då pensionen justeras i enlighet med 7 c §. Ytterligare verkställes, om pensionens belopp därigenom blir större, i 8 § 5 mom. avsedd samordning ånyo, då barn, som är förmånstagare, fyller 16 år eller då annan förmånstagare än barn, som fyllt 16 år, upphör att vara förmånstagare. På ansökan förrättas i 8 § avsedd samordning även ånyo, om beloppet av sådan annan pension, livränta eller fortsatt ersättning, som inverkat på samordningen, väsentligen förändrats.

12 §.

Pensionsanstalternas ömsesidiga ansvar för pensionerna bestämmes och de omkostnader pensionsanstalterna åsamkas av pensionerna fördelas mellan pensionsanstalterna, försåvitt dessa ej annorlunda överenskommit, på följande sätt:


2) för pension, som beviljats med tillämpning av 6 § 3 mom., med undantag av pension som beviljats med stöd av 4 c §, samt för familjepension, till grund för vilken ligger förmånslåtarens invalidpension, uträknad med tillämpning av 6 § 3 mom., till den del den utbetalts för tid före utgången av den månad, under vilken förmånslåtaren skulle ha uppnått pensionsåldern, i dessa pensioner även inbegripet jämlikt lagen om pension för arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden måhända utgående del av pension, men icke förhöjning enligt 7 c § eller med stöd av 9 § efter pensionens begynnelse företagna förhöjningar, svarar enbart den pensionsanstalt, till vars verksamhetskrets arbetstagaren eller förmånslåtaren hörde på grund av i sagda moment avsett arbetsförhållande;


19 §.

Är arbetsgivaren ett samfund eller en sammanslutning, för vars förpliktelser delägare eller bolagsman svarar såsom för egen skuld, må med stöd av denna lag fastställd avgift jämte på den vid dröjsmål med betalningen beräknad ränta utsökas hos delägaren eller bolagsmannen på sätt ovan i 1 mom. är stadgat.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.

Har arbetstagare icke vid lagens ikraftträdande fyllt 18 år eller varar arbetsförhållande kortare tid än fyra månader, beaktas vid tillämpningen av denna lag icke tiden före lagens ikraftträdande.

Vid beräknande av de i 4 c § avsedda 200 dagarna beaktas arbetslöshetsunderstöd och arbetslöshetsersättningar även för tiden före denna lags ikraftträdande.

På ansökan tillämpas stadgandena i 7 c § även i fråga om pensioner, vilka grundar sig på pensionsfall som inträffat före denna lags ikraftträdande. Härav förorsakat tillägg till pension utgives räknat från lagens ikraftträdande, likväl ej retroaktivt för längre tid än ett år, räknat från ingången av månaden efter den, under vilken tillägget sökts.

Har arbetsgivare före denna lags ikraftträdande för sina arbetstagare anordnat ett pensionsskydd, där pensionens belopp är större än pensionen enligt minimivillkoren i lagen om pension för arbetstagare, må utan hinder av vad annorstädes i lag är stadgat genom ändring av villkoren för ifrågavarande försäkring eller av pensionskassas eller pensionsstiftelses stadgar i det tidigare pensionsskyddet företagas ett avdrag, motsvarande pensionshöjningarna enligt denna lag, under förutsättning, att pensionsskyddet som helhet till sitt penningvärde icke kan anses ha nedgått. Härvid må de medel, som frigöres från det tidigare pensionssystemet, i enlighet med föreskrifter som utfärdats av social- och hälsovårdsministeriet användas för bekostande av pensionsskydd enligt lagen om pension för arbetstagare. Ministeriet må även eljest utfärda närmare föreskrifter om tillämpningen av detta moment.

I 1 § av denna lag stadgat markbelopp motsvarar det för år 1966 fastställda löneindextalet.

Helsingfors den 18 juni 1971.

Republikens President
Urho Kekkonen

Tf. social- och hälsovårdsminister
Katri-Helena Eskelinen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.