333/1971

Given i Helsingfors den 30 april 1971.

Djurskyddsförordning.

På föredragning av jord- och skogsbruksministern stadgas med stöd av 17 § djurskyddslagen den 27 januari 1971 (91/71):

1 §.

Såsom i 2 § 1 mom. djurskyddslagen avsett åsamkande av onödig smärta eller plåga för djur bör anses

1) att djur agas med stör, med rep eller tåg med knutar, med kätting eller med taggförsett föremål eller annat tillhygge som skadar djuret;

2) att levande djur användes som mål vid övningsskjutning eller skyttetävling;

3) användning av taggsporrar;

4) att levande fisk fjällas eller rensas, levande fjäderfä plockas eller levande djur flås;

5) att mer än skälig människokraft användes vid utdragning av foster ur födande djur;

6) att levande djur forslas upphängt vid någon kroppsdel, såframt fråga icke är om att lyfta eller förflytta djuret en kort sträcka för vägning eller annat sådant ändamål; samt

7) annan sådan mot djur företagen åtgärd, vilken åsamkar djuret onödig smärta eller plåga.

2 §.

Förvaringsplats för djur i vård bör erbjuda tillräckligt skydd mot omåttlig köld fukt och värme och vara sådan, att djuret kan stå och vila där i naturlig ställning och att det icke skadar sig när det rör på sig. Förvaringsplatsen skall rengöras tillräckligt ofta.

3 §.

Rörelsefriheten för djur på bete må icke begränsas genom tyngder på djuret eller andra anordningar som hindrar dess rörelse, eller genom hopbindning av benen. Djur på bete må icke heller fjättras vid varandra.

4 §.

Hålles hund kopplad ute annat än tillfälligt, skall kopplet fästas vid en löplina så, att hunden kan röra sig minst 10 meter i linans riktning och minst 2 meter åt sidorna. Hunden skall ha möjlighet att gå in i hundkoja eller till annan viloplats, där den har tillräckligt skydd mot väder och vind.

Vad i 1 mom. är stadgat berör icke hund när den användes vid renskötsel.

5 §.

Djur i vård bör få tillräckligt med för djuret lämplig föda och dryck, hygieniska omsorger och vid sjukdom sakenlig vård.

Det är förbjudet att giva djur i vård veterligen hälsovådlig föda eller att underlåta att giva djuret sådana näringsämnen, i brist på vilka djuret veterligen kommer att insjukna.

6 §.

Hund och katt samt pälsdjur, som skötes på sluten plats eller kopplade, må, såframt djuret icke med narkosmedel försätts i fullständigt medvetslöst tillstånd, avlivas endast antingen med skott genom hjärnan eller genom ett så kraftigt slag i huvudet, att djuret dör omedelbart, eller genom användning av omedelbart dödande gas eller elström. Mink må avlivas även genom en hastig knyck bakåt av djurets huvud så, att nacken bryts. Under tillsyn av veterinär eller på förordnande av honom må avlivande ske även på annat än ovan nämnt sätt.

Kan djur icke infångas, må det avlivas även på annat än i 1 mom. nämnt sätt, dock sålunda, att djuret icke åsamkas onödigt lidande.

7 §.

Måste häst eller nötkreatur eller annat större djur avlivas på grund av benbrott eller av annan därmed jämförlig orsak, må djuret icke utan veterinärs tillstånd föras annorstädes, utan skall avlivas på platsen.

8 §.

Yrkesmässig slakt skall äga rum i slakteri som godkänts med stöd av lagen om köttbesiktning (160/60) eller hälsovårdslagen (469/65). Annan slakt skall verkställas på för ändamålet lämplig avskild plats.

Under pågående slakt må de djur som är näst i tur icke hållas i rummet eller på platsen för slakten.

Vid slakt får obehöriga icke närvara.

9 §.

Slakt må utföras endast av däri förfaren eller utlärd person, som uppnått aderton års ålder.

10 §.

Djur skall före slakten bedövas snabbt, effektivt och för en tillräckligt lång tid. Bedövandet skall ske medelst skott genom pannan i hjärnan, slag i pannan med lämpligt vapen eller med användande, av elström eller gas, som omedelbart gör djuret medvetslöst. Bedövning är dock icke nödvändig, om djur måste avlivas på grund av akut sjukdom eller olycksfall och för bedövning nödiga medel icke finns till hands.

Fjäderfä må slaktas utan bedövning genom att halsen hastigt avskäres med ett vasst redskap eller, medels gomstick så att ett stickvapen drives genom gommen in i hjärnan varpå blodkärlen bakom svalget öppnas.

Jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning kan på ansökan tillåta användning även av andra än i 2 mom. nämnda bedövnings- och slaktsätt.

11 §

Såframt religiösa skäl förutsätter speciellt slaktsätt, skall följande iakttagas:

1) slakten må ske endast i slakteri, som godkänts av jord- och skogsbruksministeriet enligt lagen om köttbesiktning eller, i fråga om slakt av fjäderfä, i för ändamålet godkänd avdelning av, sådant slakteri, eller under tillsyn av hälsovårdsnämnd i särskilt av hälsovårdsnämnden för ändamålet godkänt utrymme;

2) om slakten sker i slakteri eller dess avdelning skall slakteriets besiktningsveterinär vara närvarande;

3) för kullkastande av djuret skall användas hållbar mjuk rem;

4) kullkastande skall ske på ett tillräckligt stort mjukt underlag, varvid bör tillses, att djurets huvud ej slår mot golvet;

5) för kullkastande av djur må även användas av jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning godkänd särskild anordning;

6) halsådrornas avskärande får verkställas av däri förfaren och av vederbörande religionssamfund godkänd person;

7) halsådrornas avskärande skall verkställas så snabbt som möjligt med vasst redskap och omdelbart efter det djuret kullkastats;

8) omedelbart efter det halsådrorna avskurits skall djuret bedövas antingen med särskild slaktapparat eller medelst slag i pannan, eller, i fråga om fjäderfä, i huvudet, eller genom begagnande av en av jord- och skogsbruksministeriets veterinäravdelning för ändamålet godkänd elektrisk anordning.

Vad ovan är bestämt beträffande kullkastande av djur gäller dock ej fjäderfä.

12 §.

Angående användning av djur vid vetenskapliga experiment, övervakning av experiment samt överlåtelse och hållande av försöksdjur samt om transport av djur med motorfordon stadgas särskilt.

13 §.

Närmare anvisningar och bestämmelser angående verkställigheten av denna förordning meddelas vid behov av jord- och skogsbruksministeriet.

Helsingfors den 30 april 1971.

Vid förfall för Republikens President Statsminister
Ahti Karjalainen

Jord- och skogsbruksminister
Nestori Kaasalainen

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.