31/1969

Given i Helsingfors den 17 januari 1969.

Lag angående ändring av lagen om verkställighet i utsökningsväg av bötesstraff samt av vissa andra straffrättsliga påföljder och staten tilldömda ersättningar.

I enlighet med Riksdagens beslut ändras i lagen den 20 juni 1963 om verkställighet i utsökningsväg av bötesstraff samt av vissa andra straffrättsliga påföljder och staten tilldömda ersättningar (318/63) 1 § 2 mom., 3 och 6 §§, 7 § 1 mom. samt 15, 16 och 24 §§ samt fogas till 13 § nya 3 och 4 mom. som följer:

1 §.

Kunna böterna icke indrivas i utsökningsväg, skall verkställande myndighet vidtaga åtgärder för anhänggiggörande av förfarande angående bestämmande av förvandlingsstraff för böter på sätt i ovan nämnda kapitel är stadgat.

3 §.

Penningbelopp, som dömts förbrutet, skall likaså indrivas i utsökningsväg i enlighet med denna lag.

Detsamma gäller, då staten, Finlands Bank, postsparbanken eller folkpensionsanstalten tilldömts ersättning i brottmål eller staten i annat mål, i vilket allmän åklagare uppträtt på tjänstens vägnar, eller med stöd av stadgandena om hörande av vittne eller sakkunnig, fri rättegång eller inställande av person inför rätten eller motsvarande stadganden, vilka avse ersättning för kostnader, som erlagts av statens medel.

I 1 och 2 mom. avsedda penningbelopp och ersättningar benämnas i denna lag fordran.

6 §.

Länsstyrelse åligger såsom högsta verkställande myndighet att ombesörja i denna lag avsedd verkställighet samt att i det fall, att böter icke kunnat indrivas hos bötfälld. vidtaga åtgärder för anhängiggörande av mål angående bestämmande av förvandlingsstraff och för den dömdes befordrande att utstå straffet. I detta syfte skall länsstyrelsen uppdraga ettvart verkställighetsärende åt utmätningsman på den ort, där den dömde bor eller vistas eller där han har lös eller fast egendom eller, i fråga om visst föremål eller annan egendom som dömts förbruten, där den finnes, samt vid verkställigheten bevaka statens borgenärsintresse.

Statlig myndighet eller i 3 § 2 mom. avsedd statsinrättning, på vilken det ankommer att bevaka statens intresse i visst brottmål, må likväl draga försorg om indrivning av skadestånd och ersättning för rättegångskostnader, som däri tilldömts staten eller inrättningen, samt för detta ändamål hos vederbörande utmätningsman anhålla om utsökning av sådan ersättning.

Beträffande verkställighet av utslag i mål angående tullbrott gäller därjämte vad därom är särskilt stadgat.

7 §.

Utmätningsman är berättigad att åt exekutionsbetjänt uppdraga indrivningen av böter samt verkställigheten beträffande visst föremål eller annan egendom, som dömts förbruten, samt rörande fordran. Exekutionsbetjänten äger då rätt att vidtaga i 1 kap. 5 § 5 mom. utsökningslagen nämnda åtgärder samt utmäta och omhändertaga lös egendom, likväl icke fartyg eller gods däri, och sedan förvandlingsstraff blivit bestämt, vidtaga nödiga åtgärder för den bötfälldes befordrande att avtjäna straffet.


13 §.

Utmätningsman må, även om den dömde icke framställt begäran därom, medgiva betalningstid för den tid den dömde fullgör sin värnplikt.

Om medgivande av betalningstid skall den dömde underrättas.

15 §.

På statsmyndighet eller statsinrättning, som enligt 6 § 2 mom. åtagit sig att draga försorg om indrivningen av ersättning, ankommer att besluta om medgivande av betalningstid. Om betalningstidens längd gäller vad därom i 13 och 14 §§ är stadgat.

Angående rätt för statsrådet att bevilja ersättningsskyldig lättnader i och befrielse från betalningsskyldighet är särskilt stadgat.

16 §.

Begäres betalningstid för betalning av böter för längre tid än sex månader och för betalning av fordran för längre tid än ett år, skall vid samtycke därtill såsom villkor uppställas, att betalningen sker enligt särskild betalningsplan.

24 §.

Skall penningbelopp, som, innan verkställighet av utslag inletts blivit erlagt såsom betalning av böter eller fordran, helt eller delvis återbetalas på grund av högre domstols utslag, som vunnit laga kraft, eller av annan orsak, skall det belopp som bör återbetalas, jämte sex procents årlig ränta från betalningsdagen till dagen för återbäringen erläggas på åtgärd av länsstyrelsen. Genom förordning må dock stadgas, att ränta icke skall erläggas om den understiger ett visst belopp.


Denna lag träder i kraft den 1 juni 1969.

Helsingfors den 17 januari 1969.

Vid förfall för Republikens President Statsminister
Mauno Koivisto.

Justitieminister
A. Simonen.

Finlex ® är en offentlig och gratis internettjänst för rättsligt material som ägs av justitieministeriet.
Innehållet i Finlex produceras och upprätthålls av Edita Publishing Ab. Varken justitieministeriet eller Edita svarar för eventuella fel i innehållet i databaserna, för den omedelbara eller medelbara skada som orsakas av att felaktig information används eller för avbrott i användningen av eller andra störningar i Internet.